Amanda ger sina bästa tips!!

 

1. Kolla på tumblr, pinterest alla sjukt goa bilder

Bara att söka på “fitness” eller vad ditt mål är “strong is the new skinny” osv. Eller följa de accounts som har bilder du MOTIVERAS av INTE får ångest av.
jag tycker inte du ska gå och kolla på dessa sidor dagar du är deprimerad.. har ångest eller speciella tidpunkter tex. ifall efter att du tröstätit eller sent på kvällen då du inte får sömn.
Tycker inte heller du ska gå och kolla ifall du är farligt underviktig, eller farligt överviktig, då behöver du antagligen professionell hjälp inte bara kolla på nätet på nåt shit.

Sen tycker jag att instagram, facebook, weheartit inte är riktigt bra ( MIN ÅSIKT !!!! ) eftersom det finns miljoooontals av accounts och bilder taggade på något ord, plötsligt kan det komma någon bild du får ångest av och inte alls blir inspirerad och så tar det onödig med tid att börja söka. Instagram är ganska svår att låta bli att kolla på alla victorias secret modeller eftersom de syns överallt och då börjar man lätt jämföra sig med dem. Så fokusera på såna träningsbilder som får dig motiverad, kom ihåg det ordet. Inte någon “thinspo” eller så, det ska vara quotes som lyfter dig upp, inte trycker dig ner och får dåligt att vara eller blir besviken över att du inte tränat på en tid.

Här är min, svagtillstark.tumblr.com

 

&   pinterest.com/amandaessen/fitness/

 

2. Spotify/annan musik-spellista

Som får dig PÅ BRA HUMÖR!!!!! Eller att LYFTA ÄNNU MER! Springa ÄNNU hårdare! INTE GE UPP! Lyssna på den på dagarna också, inte bara i gymmet/spåret!!

Här är min:  GYM

 

 3. Motivation speechs

Finns massor av motivation-speechs också på youtube och spotify, bara att leta, tex.Eric Thomas & Mohammed ali har bra quotes.

 

 

4. Böcker

Böcker om ditt mål, men var smart på dessa, välj inte diet böcker eller kom i form på några veckor, de är bullshit.
Ta realistiska, som innehåller vett i sig. Finns massor med bra ätstörnings-böcker, ifall du själv inte vågar låna, be din kompis eller föräldrar göra det.

 

5, Ta paus eller sluta helt Instagram

Som jag sade förut, kan ge massor med ångesttankar.

Hela mobilen är egentligen skit, du kan fan leva utan den också!!! Varje minut du spenderar på telefonen får dig längre bort från ditt mål, “jag har inte tid att träna” FÖR DU TRÄNAR INTE. “jag är inte bra på det” “jag har inga vänner” “jag är så dålig, jag måste ge upp”

6. Var snäll mot dig själv.

Istället för att säga negativa saker åt dig själv, hur mycket du måste kämpa ännu för att nå ditt mål.. byt det till något positivt, säg 3 snälla saker om dig varje kväll före du somnar.

Vad har du gjort för bra saker idag? Vad är du nöjd med hos dig själv? Vad är du nöjd med på ditt utseende och personlighet? Har du vänner & familj som faktiskt är underbara, nära, kära, hjälper dig så mycket, kanske du borde säga det åt dem också. Så blir både du och dem glada.

(men glöm inte hårdheten också, var hård mot dig själv på det sätt som pushar dig uppåt, som får dig att inse verkligheten)

7. Vakna glad.

Det förändrar helt seriöst hela dagen. Bestäm genast i sängen, IDAG ÄR DET EN BRA DAG. Så blir det det. Även ifall du sovit dåligt, misslyckat igår, vem BRYR SIG, INTE DU IALLAFALL!!! INTE IFALL DU BESTÄMMER DET.

8.VAD DU ÄN GÅR IGENOM KAN DU KLARA.

Kom ihåg det.

9. Klistra motivations bilder på väggarna, kylskåpet.

Ja, låt folk tro du är tokig. Ha med dem överallt, i handväskan, i mobiltelefonen (ifall du nu låter den vara kvar), i ditt rum, på datorn, överallt!!!!

10. Du kommer inte dö av lite pain.

Det kommer bli hårt. Klart det kommer. Om det vore enkelt skulle alla göra det. Alla klara det. MEN DU KOMMER KOMMA DIT, du kommer klara det. VARJE MINUT DU JOBBAR HÅRT. För den dagen du nått ditt mål, då är allt värt det.

Låt dig inte en dålig sekund eller minut av ditt liv förstöra resten av ditt liv.

Vill du lyckas?

GO AND GET IT.

 

Varför skriver jag om träning? För jag REKOMMENDERAR det faktiskt. Nästan till ALLA. Man måste bara ha huvudet med sig. Tex. är man anorektisk måste man ju förstå, är det på liv och död är det ju bäst att vila eftersom minsta ansträngning kan du hamna på sjukhus. Och väldigt överviktiga, liksom sjukligt överviktiga kanske inte ska börja dra världens hell-diet och varje dag träning direkt, eller ingen borde egentligen göra det, för vad händer sen? Man förlorar motivationen, lyckas inte, börjar tröstäta på grund av den orsaken eller slutar på den nivå man var från början, eller ännu värre, ännu lägre ner, för folk är så självkritiska nu id essa dagar, ifall inte varje dag går PERFEKT eller som de planerat/tänkt eller ifall inte kontrollen håller hela dagen så blir de såååå besvikna på sig själva och ger upp direkt. Kanske det finns en liten röst som tänker “men det är bara idag, jag börjar imorgon pånytt” men innerst inne är man besviken så cirkeln fortsätter igen. Man försöker, misslyckas, blir besviken. Misslyckas är en del av hela resan. Hur många gånger tror ni jag misslyckades? Varje dag. Men varje gång jag gav förlåtelse, påriktigt, jag pratade med någon om det, steg jag en trappa uppåt. Det minskade varje gång, plötsligt misslyckade jag bara några gånger i veckan, nästa vecka kanske varje dag igen men jag var fortfarande på RECOVERY. och jag visste att jag skulle klara det, det var hela grejen som räddade mig. Jag trodde på mig själv, jag skulle visa alla andra och DET VIKTIGASTE, MIG SJÄLV. JAG SKULLE VISA MIG SJÄLV ATT JAG INTE ÄR EN SOM GER UPP. Jag klarar detta. Jag är bäst. Jag började gilla mig själv, skita i kroppen, skita i maten (inte genom att undvika, tvärtom) och började träna. Träningen räddade allt. Det stängde av alla tankar om kalorier, mat, förbränning, vad jag måste göra, vad jag borde göra, vad tänker alla andra, vaktar någon mig nu ifall jag kastar maten, har jag gått upp i vikt, har jag gått ner i vikt, borde jag äta mindre, borde jag äta mer, osvosvosv. Alla dessa jävla ångest tankar. Alla dessa helvetes tankar, kontroller, beroende över allt. Jag blev inte fri en ända minut. Så ni kan tänka er hur träningen kändes. Då jag lade hörlurorna på, lärde mig alla maskiner och tyngder, blev vän med dem, slutade springa bort från ångesten (jag var en cardiobunny, jag älskade det, det gav mig frihet, men samtidigt kom det tillbaka så fort efter igen) Träningen kunde jag spendera tid på hur länge jag ville. Ta hur lungt jag ville. Inte behöva få panik att någon tror jag bränner kalorier. Fokusera endast på mig. jag och tyngderna. Lyfta dem. Varje dag starkare. utmana mig själv. Släppa alla tankar. Bli glad. Bli gladare. Bli gladast. Efter träningen, den känslan vann allt. Jag satt på toppen. jag visste att jag klarar vad som helst. Jag kan kämpa emot allt i livet ifall jag vill det. Jag hade fått självdiciplin. Jag hade fått självförtroende. jag kände till och med en gnutta lycklighet. det var fantastiskt. Visst, har man haft anorexia är det lätt att man blir beroende av något annat, men det visste jag från början. jag läste om allt som handlade om träning, ångest, anorexia, bli frisk, gå från svag till stark, jag förändrade hela tanken om att bli smal igen. Jag började älska min kropp. jag började ta hand om den. jag ville ALDRIG mera skada den. Visst gick inte allt som en dans på rosor, men det fick jag ta i, hela anorexia-resan hade gjort mig stark, jag klarade att stiga upp från gupparna. Även ifall några gånger blev det ett halvårs helvete, jag visste innerst inne att ifall jag går till gymmet en gång kommer jag klara det igen. Jag visste det. Det gjorde mig nästan lite rädd. Eftersom jag alltid haft den osäkra sidan av mig, vad om? Vad om jag inte klarar det? Men dagen kom då jag brydde skit om det mer. Vad är det för skilnad ifall jag misslyckas, jag har gjort det förut, det kan väl inte bli värre än nu? Så jag gav mig en chans, gick till gymmet. Gick helvetes skit, men jag kom hem från gymmet, överlycklig. JAG KLARADE DET. Jag FOR till gymmet!!! JAG KÄMPADE EMOT DE HELVETES deprimerade svarta tankarna. jag steg bort ur den mörka hålan. och jag vann depressionen, om och om igen. Då visste jag, jag är en vinnare. Jag klarar vad jag vill ifall jag vill det tillräckligt mycket.

DU OCKSÅ.

Haha blev ganska mycket babbel nu… men då jag en gång börjar skriva så kan jag inte låta bli 😛 Kul om någon orkade läsa…