Hej allesammans!

Har haft några tunga/jobbiga dagar, samt härliga topp dagar. Varit på massage där jag fick massor med blåmärken som ni ser här under… oj vad det gjorde ont, men det gjorde säkerligen gott! Benen känns återhämtade igen 😉

Nocco har saved mig tusen tals gånger och även lite små höjdpunkter som glädjer vid momenten, tex. Juttas program om bikinifitness, var så kul att se sin egen sport på tv, alltid lika hjärt-bultande och leendeväckande! Sen har jag haft några jättefina träningar och så himla roliga!! Poseringstränat till musik som fått mig att danssa på molnen, dock får jag bara inte till dendär front-posen som jag velat lära mig i evigheter… HUR!!?!? Pratat i en halvtimme i mobilen idag som också höjt mitt humör massor, sen var jag ute på gården en stund med hunden och njöt av solen som kom fram på eftermiddagen, kokat lite choklad-kaffe o herregud vad det doftade och smakade ljuvligt, fått grymma resultat och peppande meddelande av mina kunder, fått veta att Scitec Nutrition inskaffar inom en månad både nötsmör, proteinglass, pudding och det var ju några veckor för sent då dieten tar slut men ändå glädjande att bästa märket skaffar säkerligen enormt goda desserter höga av protein! Tex. skåla på gymmet med en glassbomb fylld med protein till dina växande bebis muskler, hur lyx?! och sådant! Bara igår dagens sömn och lite bitterhet av olika saker, känslor, orsaker som lite tynger ner mitt humör, men vill verkligen inte låta andra och det förstöra min helg, så försöker bara alltid hitta det positiva och fokusera på nu:et.. Ibland blir jag även så arg på mig själv, för att jag är så elak mot mig??! Kritisk och skällande så fort jag gör/säger/beter mig fel.. Har kommit över kropps/utseende/prestations-ångesten för länge sedan men nu förstår jag hur elak jag är egentligen mot min personlighet, det är ofta jag skyller på att det är mitt fel och allt förstörs pg. av mig, men ofta är det tvärtom och det har jag aldrig sett som ens ett alternativ, har alltid sett de andra människorna, spec. vänner/syskon/föräldrar som de bättre som tydligen alltid har rätt och ifall något går snett eller sönder är det jag som är den skyldige? Än sen då, om det vore jag, så än sen då? Skulle jag skälla ut andra människor lika hårt som jag gör åt mig själv, inte en chans. Från och med idag ska jag börja vara snäll och ge mig själv förlåtelse för att inte alltid veta allting, inte alltid göra rätt saker och att jag får säga fel, det är okej att klanta till dig, för vem bryr sig egentligen? Bara du själv.

Snap update: (@amandaessen) I follow everyone back 😀