So Long!

Godmorgon allesammans!

Klockan 02.33 (japp exakt) var man uppe med tuppen (läs väckarklockan) och drog på sig adidas byxor, stor hoodie och yllesockor. Ett stort glas vatten och in i bilen som var redan fylld med två reseväskor och mina föräldrar som otåligt väntat på mig i en minut ungefär. “Så vi inte missar bussen!” Japp, bussen gick tio minuter senare till flygplatsen, vi hann lyckligtvis med och jag sa adjö till Pappa som stannat hemma och tar hand om hunden min, och för andra skäl förstås. Två trötta resenärer, jag och mamma, begav oss på bussen och jag hann somna någon timme eller så innan vi närmade oss Helsingfors flygplats. Snurrig i huvudet och tunga fötter från gårdagens benträning (som btw var himmelskt underbar och energifull) lämnade vi väskorna, checkade in och satte oss ner på ett cafe för att samla krafter. Kaffet smakade sot och brödet smakade våt trasa. Ur ögorna ramlade det sandkorn och kinderna blossade röda under den stora vinterjackan och hoodien under som jag äntligen kunde ta av mig efter en hektisk attack att hinna med allt överallt. Nu fattade jag, jag var faktiskt påväg nu. En veckas semester till Gran Canaria. Blek och vit vet jag att jag är, men även småtrött och suget av en vecka med allt från städning, buffemat, pool, värme, nya ansikten och nya sevärdheter (även om det inte är mycket mer än strand och restouranger) så är det allt jag behöver nu. En vecka är perfekt, längre en det gör en rastlös hjärna mig tokig, då hade jag varit pank på åttonde dagen givetvis på grund av bergsklättring, surfingslektioner eller shoppat hem onödiga överraskningar till hela släkten. Ska nog säkert hitta på något spännande här också, men överlag blir det mest tid vid poolen, simma dyka sola äta dricka bada njuta vila och varför inte kolla upp gymmet vi har i hotellet? Träning är som solen utan ljus för mig, eller rättare sagt gymträning, hantlar och stång är det. Visst kan tennis och golf eller en powerwalk till stranden och tillbaka vara härligt men inget är ens nära på passionen och glöden jag har för styrketräning. Bara som en automatisk medicin som drar mina mungipor upp på noll tid då jag börjar första repetitionerna. Älskar älskar älskar det. Aja, mamma var ju medveten om det, klart hon valde ett hotell med gym, få se vad som är resultatet, gym kan se ut på flera sätt, men blir spännande! Är ju inte här för att gymma heller så, mest för ingen orsak alls, för jag helt enkelt behövde det. Jag kan säga ärligt talat att jag också var värd en resa till det soliga, även om det är töntigt att ens fråga om man är värd något? Måste man vara värd att lyxa till sig? Unna sig något? Resa bort en stund? Vem bestämmer är man värd eller ej? Det är väl mer frågan om man har möjlighet till det eller inte, och gör det dig något gott så why not? Jag älskar sol, värme, inte för mycket heller så därför är Spanien ett säkert alternativ för mig, men jag älskar också känslan av hur mycket man uppskattar allt igen hemma efter resan. Man ser allt i ett nytt ljus, man har triljoner nya ideer och inspiration för kommande vinter, vår, ja hela året! Bara lets do this! Och oj hur hemlagad mat smakar bra igen, och oj hur man saknat hemtrevliga gymmet, och oj vad man kan gilla det eviga tiggandet hunden min gör tills den får sin femte korvbit, och oj vad snön kan vara vacker ibland, och ojojoj. Istället för gnäll och skräll. Ska ta solen med mig hem, men först får vi bara hoppas att det finns någon sol i Gran Canaria! Tänk om det blir en regn-period, typiskt. Men vad det än blir för väder är jag lycklig att jag sitter på flyget med min söta mor som snarkar milt brevid mig och jag får kommande värmesvallor av både törst och för mycket kläder, drömmer om shorts och topp samt fula flipflops i färgen lime och så en solhatt för att dölja utväxten jag har redan fått på håret och bara känna blåsten från vattnet och syret av att vara utomhus hela dagen tvärtom av vad jag gjort i Finland. Utomhus är nog guld det, jag är så mycket inomhus året runt och arbetar via datorn så jag bara känner hur jag vill öppna fönstret eller balkongdörren mitt i stormen eller vintern, bara för att få syre och andas. Så himla skönt. Att stå brevid havet och bara låta vinden ta dig. Så töntigt men så sant.

Nu är det “bara” 3h kvar av flyget och jag bestämde mig att meddela förr eller senare för bloggen att jag lyckligt kommit iväg på min resa och att jag återkommer med bilder och åsikter om första intrycket. Ärligare än mig hittar man inte, så get ready! 

Ha en bra dag så länge, svettiga kramar från en halvtrött men sprallig tjej i Flygplanet. (Japp postar detta inlägg direkt då jag får möjlighet till wifi)