Älska Livet
ÄLSKAR mina nya hörluror!!! Har ju mina äldre par från Sudio som varit bästa jag någonsin haft, de andra tidigare blev trasiga efter någon månad och de rosa har varit som bäst med grym batteri och framförallt ljud! Så bekväma på gymmet och håller bra bluetooth på långt avstånd, älskar det så jag inte behöver svettas med en stor mobil runt armen/ i bh:n eller en massa sladdar hit och dit. Nu så prövade jag på svarta headphones, stora, maffiga, underbara, SÅÅÅ SNYGGA! Har ett par gamla röda som inte direkt kommit i användning för de långa snören som hänger och stör tex. om man ska dra pullups eller något annat, irriterande så känner mig helt hedrad och extra lyxig med ett par TRÅDLÖSA HEADPHONES i SVART!! Bra variation till det rosa.
Kan ju spela tuff med min hårdrock i öronen och koncentrerade blick då jag kör men oftast mellan set:en kommer lyckoglädjet eller skrattet fram haha, skrattar åt hur underbart det är att träna eller mig själv som säkert ser onödigt aggressiv ut mellan pressandet i benpress maskinen, man måste ju vara lite arg för att orka ta i tungt 😀 Händer ytterst sällan att jag skulle klara av att ha dans/pop/glädje/söta tjejröster med kvittrande röst i öronen under ett mördar pass 😀 Det konstiga och härliga är att jag aldrig tröttnar på samma gamla låtar. ACDC, Nirvana, Green Day, Rob bailey rap, NOFX, Limp Bizkit, 3 doors down, The Offspring, Skrillex och en massa remix typ Axwell m.m. Samma playlist som förr, men typ tagga-fest låtar ändrar HELA tiden, man blir trött på en sång efter några veckor ju (säkert pg. alla radiostationer vart man än går med samma musik)
Vet inte ens om det är så nyttigt att lyssna så mycket på musik som jag kanske borde variera med smarta pod-casts eller nyhetssändningar men varför vara nyttig? Livet är för kort med massa regler, plus att jag knappast lyssnar så mycket ändå. Och det ger mig mera än det tar, jag får jätte mycket glädje och pepp av musiken men ofta är det jag väljer tystnad eller häng med personerna på gymmet framför musiken, väldigt ofta!Då kan man också ofta fokusera på passet ännu bättre (ja ibland tänker man HUR är det möjligt, men tro mig) det är väl mer då man vill gå in i sin egen värld, glömma allt som man lägger på hög musik och kör 100% på passet, men går man in i gymmet och har mera avslappnad stil, ska träna tungt men med lång vila och få reps samt då man har väldigt mycket tid på sig, no stress, eller tränar med någon annan så lämnar jag gärna hörlurorna hemma. Det som är ibland synd är att mobilen måste vara med om man ska ha bluetooth hörluror och jag vill oftast ha paus från media, mobilen, inte svara på samtal/sms under bästa lilla stunden under dagen, njuta av min “egen tid” för fullt men det går rätt bra om man stänger av nätverket, lägger på ljudlös eller något annat, för mig är det verkligen viktigt kanske det låter väldigt konstigt/udda i era öronen men för mig är gymmet och träningen den bästa delen i dagen, den som jag slappnar av mest i, där jag glömmer arbete, omvärlden, allt annat som ska göras eller tänkas på.
Gymmet är min frihet. Min passion, min räddning. Det som ger mig mera energi än något annat! Endorfiner, lycka, energi, adralin, bara typ gåshud på armarna haha. Ibland faktiskt har jag känt så, gåshud, känslig moment typ “tänk vad lycklig jag är som fann detta, det räddade mig från helvetet och än idag är en stor del av att må bra, och hur underbart det är att hitta sin grej, sin passion, sin kärlek, något man älskar så himla mycket och speciellt då man tävlar så känslan att liksom arbeta inför ett mål, jobba för sig själv, tro på sig själv och njuta av resan. Det är guld minnen! Att inte bry sig om något annat, för egentligen kvittar allt annat då man hittat sin plats på jorden, så töntigt låter det och så töntigt känner man sig då man faktiskt brinner för något man gör, och för mig är det styrketräning, idag, just nu, det har varit det i flera år nu och jag har inte en sekund ångrat att jag tog foten in på gymmet dagen då jag bestämde mig för att krypa ur depressionhålan och börja bygga på mig själv psykiskt som fysiskt. Aldrig mera bryta ner mig själv. Jag vet inte hur det ser ut om ett år, om tre månader, om fem år, om trettio år, kanske jag glömt bort styrketräningen helt, kanske jag funnit något annat lika härlig i livet, kanske arbetet/familjen har valts till all extra tid, kanske jag tröttnat (yeah sure), eller kanske jag har det bara som en hobby, periodiserar eller kanske jag tävlar i fitness, kanske inte, kanske jag tränar någon ny sport eller variant av styrketräning, kanske jag arbetar som PT men inte gymmar själv, ja WHO KNOWS! Jag idag älskar det jag gör, jag fortsätter med det därför, jag har öppna armar för framtiden och jag älskar även att ha mål, drömmar, planer, rutiner men älskar lika mycket att vara impulsiv, leva så fritt som möjligt och bara go with the flow, leva för en dag, älska varje dag för att bara leva!
Bild från morgonen nedan, solen lyste så härligt, vaknade faktiskt av solljuset och det fortsatte lysa full sol dagen ut! Så vackert, ger en massa energi (och svett-atacker haha) Gick dessutom hem från gymmet, underbart att andas in syre, får lite gjort på mobilen samtidigt (svarar på mejl) men sista biten av de två kilometerna bara slappnar jag av, njuter av vädret, njuter av LIVET!!!
I freaking love my new backpack ????
ÄR SÅÅÅ KÄR!!!!
Älskar rosa!!! (Ni som såg mitt rosa birthdayparty förstår säkert hehe..) Då jag var liten hatade jag allt med rosa, allt tjejigt och pinsamt, jag och min syster ville vara coola och klä oss helst i kill-kläder men mamma tvingade mig ändå ibland eller oftast använda nåt hon köpt, fast jag hade alltid ett bestämt och säkert val vilken jag kunde tänka mig använda och vad som kunde slängas med det samma, haha bortskämd eller??? Plus atr jag hade äldre syskon som jag fick kläder av när de blivit för små, lyx! Fast då fick man inte lika ofta köpa nya som de gjorde, men det rörde inte mig för jag var stolt som fick använda mina storesyskons snygga kläder äntligen!
Aja nu fick jag hem i posten, eller nä DHL var och hälsade på och jag kastade mig över paketet direkt, rev sönder pappret och öppnade den snygga lederväskan (bomull inuti, såå najs!) Älskar att det är en ryggsäck också! Men en fin sådan som jag kan ha både med lite finare outfits eller bara med träningskläderna och packa i min gymutrustning inuti, om man vågar ?Så fin så man är rädd att den blir smutsig eller borttappad haha.. Är min nya diamant jag ska ta hand om som mitt eget barn, typ? Why not! Värd lite extra kärlek då den kommer garanterat användas och ge mig mera än vad jag kan ge tillbaka ????????
Denna modell, Pråper PINK, har snygga guld metallkrokar , går att justera i fyra nivåer och att matcha med en färgad läderaddresslapp! Gissa vad annat väskan innehåller? En ficka för passet, biljetter, massa andra innerfickor, ytredragkedjefack och så mycket mer! Perfekt alltså att resa med, man kan bra känna sig säker med väskan på ryggen.??Om ni är intresserade av en likadan eller varför inte en helt annan modell (de har stort urval, i alla slags färger och designs), ange bara koden: svagtillstark15 så får ni 15% rabatt ????
?Inlägget är i samarbete med Gastonluga ???
Detta med stress, ångest & ytligheten på sociala media
Allt mera pratas det om ÅNGEST. Stress. Prestation. Utbrändhet. Depression. Panikångest. ..Det är BRA att ämnet tas upp. Men det sorliga är hur psykisk ohälsa ökat för varje år..Jag vill bara nå ut till alla och hjälpa på något sätt. Jag har varit där. Jag har varit den som stressat ihjäl mig. Blivit utbränd. Varit deprimerad. Varit fånge i min egen kropp. Mitt huvud. Mitt eget hem. Fängslad av ångest. Beroende av att lyckas. Aldrig känna sig tillräcklig. Höga prestationskrav. PRESTATIONEN KOM UTIFRÅN. Inne har väl vetat att jag är tillräckligt bra som jag är. Tack vare mamma som har en stor självrespekt och en bra uppväxt för mig. Den delen var väldigt svag i mig när jag var yngre och den blev mindre allt mer jag påverkades av omvärlden. Jag skyller inte på något, någon. Det var ju jag som tog in all information och påverkades. Det finns vi som är lite överkänsliga för allt som händer, sägs och görs. Vi är så olika personer och inget man direkt kan välja, ändra på speciellt om man inte vet om det. Jag var ung, förvirrad och ville bara göra rätt. När man är i tonåren vet man inte vem man är, vad man vill, vad som sker osv. Man bara lever. När man blir äldre så har hjärnan utvecklats, man ser allt i en ny värld. Men då man är i tonåren behöver man stöd, hjälp, närhet, trygghet. Man måste känna sig OK, tillräcklig, älskad. Annars orkar man inte. Idag orkar jag lätt stå på egna ben, jag behöver inget stöd eller accepterande från någon. Jag klarar mig bra själv, även om det är väl mycket lättare, roligare, underbarare då man har någon annan vid sidan om för vi alla mår bra av närhet! Tex. min familj, vänner, släkt. Jag älskar dem och de är en stor del av mig, men det viktigaste är att man skapar först ett tillräckligt starkt band med sig själv och älska sig själv innan man kan älska någon annan.
Men det var inte det jag skulle skriva om. Utan mera om detta hur mycket prestationer människor har nu.
Hur bortskämda vi är.
Hur allt ska vara bra, snyggt, grymt, duktigt, stiligt, ordentligt gjort.
Allt ska vara helst perfekt gjort. Sagt.
Annars byts man ut mot en bättre.Vänner väljer du via internet.
Pojkvänner lika så.
Bara att “swipe:a” åt vänster om man inte anser någon vara tillräckligt bra.
Man jämförs ständigt.Man får in information 1000 gånger mer via media, bilder, musik, texter på internet än vad man hade gjort utan mobiltelefonen eller datorn/tv:n före.
Det är inte längre tidningar eller reklamer på tv:n som är problemet. Mobiltelefonen är hundra gånger värre.
Jobbintervjuer skes online, du behöver inte vara utbildad bara du har 100000 följare på sociala media.
Modellagenturer väljer inte dig för ditt utseende, strålning, personlighet mera, de väljer utgående från vem de kan få mest reklam och godo av.
I storstäder är allt ytligt.Man kan köpa följare på Instagram.
Ju mer följare desto bättre.
Köper shoutous för att bli visad.
Kommenterar alla från topp till tå.
Människor publicerar sin kropp i så lite kläder som möjligt för att få fler gillningar.
Sätter ut sig själv och låter andra kommentera och värdesätta dig genom numror och åsikter.
Försöka skaffa bekräftelse genom internet.
Förr i tiden, utan media och internet var mar nöjd med mycket mera kan jag tro, man gnällde inte om man hade värk direkt eller googlade direkt minsta symptom. Man var nöjd bara man fick mat och värme under dagen. Man gnällde inte för kylan ute, det var en vana varje dag man fick kämpa för, det fanns inga bilar och motorcyklar riktigt långt bak i tiden, man fick ta sig på egen hand till skolan, jobbet. Man hade inga val, man gnällde inte, man kämpade för sin egen och sin familjs skull. Det fanns depression, ångest, ätstörningar, säkert, men det pratades inte om det, fanns väl inte mycket information eller hjälp inom det. Man var tvungen att fortsätta livet. Nu är vi obekväma så fort det är lite mörkt i rummet, då man fryser, då det blir tungt att cykla hem i motvind, då man inte har några kläder att ha på sig “för man ser så dum ut”.. Vi gnäller om utseende, prestation, stress och ytliga saker istället för att fokusera på vad vi har och vara tacksam över det istället för att vara otacksam för det man INTE har.
Alla har inte värme, familj, vänner, jobb, pengar, hus, möjlighet att ens röra på kroppen pg. någon sjukdom.. och vi gnäller om om det gör lite ont i huvudet direkt. Och så slänger man i sig lite värktabletter för att bli bekväm igen. Är vi hungriga är det bara att ta fram snabbaste app på mobiltelefonen så är maten framför näsan på direkten. Man behöver inte gå ut och träna med fotbollslaget då man kan göra det via xboxen på tv:n. Man kan köpa sig till allt. Bilar går av el. Snart går kryssningfärjor samt flygplan på egen hand de med. Vi förlorar jobb. Ingen utbildning respekteras. Föräldrarna behöver inte leka med barnen för datorn tar så bra hand om det. . Vi får medicin till minsta värk, problem och svårighet man har. Vi gnäller och skyller på andra. Ingen av oss är nöjd med det vi har. Vi uppskattar ärligt inte vardagen. Vi uppskattar inte att vi lever i ett tryggt samhälle , att vi faktiskt har en säng som vi kan sova på. Att vi har färskt vatten och mat för dagen. Om något händer oss så finns det medel för att hjälpa oss. Ekonomiskt, medicinskt mm. Ändå klagar vi!
Vad är det som gör att vi människor aldrig är nöjda? Förra året så klagade folk på att det knappt var någon snö. Skidåkare klagade och klagade, barnen klagade, föräldrar klagade. Vi vill ha snö! Mer snö! I år klagar alla på att vi har för mycket snö. Överallt! Och inte fan är det någon som är nöjd? Vi klagar ändå!Har du någonsin sett miljonärer och miljardärer som är oerhört framgångsrika, men otroligt deprimerade och missnöjda med sina liv?
De har alla bilar, hus och materiella ägodelar som någon någonsin kan önska, men de är fortfarande inte nöjda. Alla pengar i världen kommer bara förstärka vad som redan pågår inom dig. Om du är olycklig nu, kommer pengarna inte göra så stor skillnad. När du inser att materiella saker inte kan ge dig varaktig lycka, har du möjlighet att bestämma om du vill vara lycklig eller inte.
Ingen föds till ett garanterat problemfritt liv. Har man en negativ och gnällig attityd, så har man också möjlighet att förändra den. Många tycker säkert att vi måste klaga för att förändra. Men samtidigt glömmer ni allt det positiva som finns runt omkring er. Det finns folk som har det mycket värre än er själva, tänk på det innan ni säger att maten inte är tillräckligt god, eller att ni inte kan få in alla hundra kanaler på TV:n.
Ju mer vi har och äger desto mer ska vi klaga. Desto mer vill vi ändra på. Ju mindre man har desto mer tacksam är man. Vi måste verkligen hitta tillbaka till tacksamheten över det vi har och inte klaga över vart och vartannat. Vi lever redan i en kaotisk värld där man bara förväntar sig och förväntar sig. Det är dags att vi stannar upp för en stund..Var tacksam för att vi har ett så otroligt bra liv egentligen och att vår hälsa är i behåll.
Läste ett inlägg av Wiktor Axborn här en dag, han skrev bra om ytligheten i tex. Stockholm jämför med andra småstäder man växt upp i.
Håller 100% med, det är en ganska stor “chock” att se hur stor skillnad det är jämfört med tex. den lilla skärgårdsbyn jag bott i med typ 15 000 invånare och tex. Tokyo 13,62 miljoner invånare. Jag hade ingen aning om världen eller modellarbete då jag reste dit ensam som tonåring, det värsta var väl att man alltid haft något stöd och någon att fråga om man inte förstår, i Tokyo var allt främmande, ingen hjälpte och ingen talade Engelska. Jag hade aldrig ens åkt tunnelbana/tåg ensam, jag hade väl inte upplevt mycket i livet pg. var och hur jag var uppväxt, men även mig själv som inte följt med praktiska saker i vardagen, visst hade jag åkt tunnelbana femtio gånger med min syster i Stockholm, men jag hade väl inte förstått att jag kanske borde lära och följa med vad som sker istället för att bara go with the flow. Tänkte så mycket och var så i mina egna världar, oroade mig om onödiga saker och följde med alla ljud, rörelser, människors beteenden att allt annat bara gick förbi, som i skolan, där jag dagdrömde mest i lågstadiet och i högstadiet lekte, stökade med de andra eleverna.
Såhär skrev Wiktor,
En stor skillnad jag märkt här i storstaden, som inte riktigt på samma sätt existerar i småstäder, är den extrema ytligheten som jag inte alls till början va beredd på.. Men först börjar vi med hur det ser ut i lilla Falkenberg.
En underbar stad vid havet som är ett stort turistmål under sommaren med sina kilometer långa sandstränder och mysiga stadskärna. Kanske inte riktigt märks av folk som alltid bott där, men jag som ofta är på resande fot kan säga att sommaren i Falkenberg är något alldeles speciellt. Man får verkligen semesterkänsla, känner sig levande och trygg var man än befinner sig.
Jag tror såhär, bor man i en liten stad, så nöjer man sig snabbare med det man faktiskt har. Det är alltså många fler ungdomar i småstäderna som känner sig viktiga och nöjer sig över vem man är, än vad det är i storstäderna.
Varför det är lättare att känna sig ”viktig” i en liten stad eller mer ”oviktig” i en stor stad. Har för mig blivit ganska tydligt nu när jag fått känna på storstadslivet och allt handlar om befolkningens attityd och stadens antal befolkning.
Alla vet vilka alla är. Så fort det händer något så blir det fort en snackis och rykten går så hela stan vet det dagen där på. Går man en vända genom city en lördagseftermiddag så hinner man knappt blinka innan det är någon ny känning som dyker upp eller någon bekant som man ska hälsa på.
Men inte här i Stockholm. Här bor det så otroligt mycket mer människor som gör det omöjligt att känna eller veta vilka alla är. Folk vill höras, synas och vara bäst. Det kryllar av kändisar, b-kändisar, c-kändisar eller bara folk som tävlar om att bli den nya Beyonce eller Brad pitt.
Popularitet och värde byggs på vem som har flest kontakter på stureplan eller har mest följare på sociala medier.
Det var som att man helt plötsligt kände sig som en fisk i medelhavet och man fick känslan av att folk typ såg ner på en eller tänkte ”vem är det?”. Märkte att det är extremt lätt att bli överkörd här och man får verkligen kämpa för att få ett ända ord sagt.
Känner någon likadant?
En annan bra text skriven av Mattias Strandberg
…”Även förr i världen var det viktigt att som ung passa in i gruppen och vara socialt accepterad. Men då kunde du ofta vara omedveten om allt du inte blev inbjuden till. Idag kan unga människor direkt se vilka kompisar som umgåtts utan dem, eller vilka fester som de inte blev inbjudna till. Jakten på social status har med andra ord tagit ett jättekliv och stressen att passa in har ökat.
Men det här är inte en företeelse som endast finns bland unga människor. Om din kusin lägger upp bilder på sin nya bil, en bekant skriver hur skönt det är på solsemester och grannen visar upp sitt nyrenoverade kök så vänds omedveten blicken inåt: ”Vad har jag gjort då?”. I jämförelse med andra är det ”vanliga livet” inte så glamoröst, men du ser inte de andras vardag.
Det finns så klart ingen lätt lösning, sociala medier har samtidigt medfört mycket positivt i att vi nu kan hålla kontakter med släkt och vänner över stora avstånd och tidszoner. Men kanske behöver du bli bättre på att prata med personer direkt och inte bara bilda dig en uppfattning om deras liv utifrån vad de lägger upp på Facebook. Deras liv är sannolikt fullt av utmaningar som du är glad att slippa, på samma sätt som de helst inte skulle vilja brottas med dina utmaningar i livet. Pressen att vara lycklig och framgångsrik blir onekligen mer framträdande när du hela tiden behöver vara lika bra som det bästa av alla omkring dig.”
“Aldrig har jag känt mig så deppad som när jag hängde på de där hemsidorna. De fick mig att avsky mig själv, att känna mig cynisk på ett sätt jag aldrig varit med om tidigare. Ansiktena som flimrade förbi på skärmen kändes inte som människor. Allting var som ett spel där man skulle optimera sin profil i syfte att få flest chattförfrågningar. Det var inte på riktigt. Nätdejting fick mig att hata mig själv. Jag lever hellre ensam resten av livet än att testa det en enda gång till.”
Jag SJÄLV anser att de som har ett beroende, problem inom detta område och är tvungen att använda sociala media, instagram varje dag för bekräftelse och följa gilla/följar-numrorna dagligen och påverkas av det genom att bli glad/ledsen för nummern är lika väl farligt som att vara beroende av vågen, kroppsvikten. Hur kan man ärligt talat låta sig styras via något så fånigt som inte berättar något om vem och hurdan du är egentligen?
Jag tycker tex. Instagram, facebook, snapchat (de sociala media profilerna jag använder mig mest av) som en positiv sak däremot. Jag har det inte som en hets, beroende eller negativ sak. Det får mig aldrig att må dåligt, aldrig någonsin. Det har aldrig hänt och kommer aldrig att hända. Jag sktier fullständgit i hur många läsare, följare jag har. Visst är det roligt att få nya följare som verkligen inspireras eller gillar mig för den jag är. Varför jag gillar att blogga och instagramma är för att jag når ut till människor, inspirerar och inspireras av andra, jag vill hjälpa, stödja, finnas där som kontakt och en stor andel för ingen orsak alls, jag bara tycker det är roligt och som typ en dagbok som är mycket lättare att ta fotografi på än skriva. Bloggen skriver jag ju på, för det är väldigt roligt det med och för det är en slags terapi! Vad tråkigt det hade varit om den var privat eller jag bara skrev för mig själv, då hade jag inte haft någon inspiration dock. Även om jag huvudsakligen gör det för min egen skull, men visst inspirerar det om någon annan läser. Vare sig det är mamma eller grannen Gunilla 83 år. Jag tycker att om du känner av någon negativ känsla eller ångest då du öppnar någon social app, ska du verkligen så fort som möjligt stänga av, radera det hela. Bäst av allt lämna mobilen bort. Ha tex. morgon och kväll som en rutin att du använder, men styr inte hela vardagen av mobilen, livet utanför är 1000000000 intressantare och roligare och mera underbart. Du får så mycket mera i längden av att spendera tid med de nära och kära än ytliga människor på sociala media. Det håller inte. Det är inte värt det. (menar inte något personligt, måste också ta upp att jag har mött flera underbara människor via sociala media och som jag fortsätter ha kontakt med, tack vare att det finns till. Men fick jag välja skulle jag absolut alla dagar i veckan välja personlig kontakt, telefonsamtal, träffar i riktiga livet, göra saker påriktigt istället för på datorn, skriva brev, gå ut på restourang m.m istället för att beställa hem via appar osv.)
Hatten av för personliga bloggar, instagram konton som inte endast reklamerar, sänder ytlig och falsk bild av deras riktiga liv utan vågar berätta ärligt, visa mer av sig själv!Tjabba Tjena Hallo (vi säger så)
(Melodifestival’s dagen, alla är supertaggade och allt jag kan tänka på är en kväll med Action-film på tv eller njutning i köket istället, kanske en glymta musik i radion men “mello” är inget jag varit fast för någonsin, förutom Lilla Melodifestivalen när jag var 8-år, stora drömmen ju!)HEJ!
Var och gav smakprov på Leader’s nya choklad förra Fredagen, och även och färgade håret dagen innan som jag berättade väl. Resultatet var 100 bättre än vad jag hade förväntat mig. Visst lite väl mörkt i skallen, men det behövs det för att inte resultatet ska bli i röda toner som alltid händer, förutom hos min favorit frisöt som jag aldrig får tid till pg. avbokning för plötsliga jobb men finally denna gång! Så värt det! Sedan blev topparna lite ljusare. Hade gärna lagt riktigt blonda slingor men hon sa att det inte funkar pg. jag har så mörkt hår och att gå om och om igen och blondera hade väl förstört mitt hår så mycket att jag hade bara torra bitar kvar på skallen. Så tack och lov någon ärlig och bra frisör som inte endast tänker på pengar utan kanske resultatet och nöjda kunder, då går man ju fler gånger dit också 😀 Och hon var även ärlig med att resultatet kan bli lite orange, man vet aldrig, men jag tog risken och fan det blev bra! Förväntade ju mig att jag kommer som en häxa ut med orange eller grönt hår haha, så nu blev det jättebra och det positiva är ju att solen börjat komma fram och ljusnar till det ännu mera! Jag har super torra hår-toppar så jag är glad att jag inte blonderade det med världens starkaste blondering utan en mildare toning tror jag hon använde sig av, jag förstod inte mycket som vanligt utan bara körde på vad hon rekommenderade även om jag säkert tio gånger bad om en annan variant, men ville även tydlig göra att jag INTE vill ha halva håret mörkt och halva ljust haha.. tycker det ser tokigt ut, speciellt på mig kanske. Utan mera att det ljusa smälter sig in i det mörka, och det blev ju bra! Lite åt ljusare hållet men samtidigt vill jag hålla brunetten hos mig. Svårt att hitta något mellan ljust och brunt för samtidigt vill jag inte ha det orange/gråa håret som jag hade då jag började färga håret mörkt (japp jag var blond före). jaja skulle kunna babbla om detta i evigheter för jag har blivit så intresserad av hår-färg haha, det är så roligt att pröva nytt och piffa till sig lite i vardagen då man inte orkar/bryr sig om det annars. Så några gånger om året lyx som hårfärg/klipp, massage, spa, shop until you drop ger nog stora glädje inslag kan jag erkänna 😀 Hade man gjort det varje vecka hade det inte gett mig ett skit. Samma med extra dyr mat eller vin, bästa på helgen!!
Chokladen var sådär, inte alls söt men jättegod om man smälter och fyller med jordnötssmör! PB-CUPS! Mums! Men däremot Nick’s mjölkchoklad bars är sååå goda! Är inte direkt största choklad-fan, aldrig varit det förutom lösgodis choklad eller alla världens mix, nya varianter av choklad/pb/popcorn/kex/toffee/nougat-choklad, typ 5% choklad men anyway 😀 Och chokladsås, chokladglass, chokladdryck, chokladkvarg, choklad allt är ju dröm gott 😀 Och nutella” Men hårda chokladbitar, typ fazerina är blääää, marabou däremot för söt och toblerone usch har aldrig förstått mig på det. Haha, från hår-babbel till mat-prat, här kunde jag också skriva i flera timmar men nu och göra Pt-jobb som är hela helgen full-späckad inför, älskar mina kunder som är så jäkla duktiga. NI INSPIRERAR MIG!
Internationella kvinnodagen
Mina fantastiska kusiner, alla lika starka, inspirerande och grymma! Internationella Kvinnodagen firar vi så klart med att hylla, peppa och sprida kärlek TILL varandra!
Jag vill hylla min fantastiska farmor, så imponerad av denna kvinna, vid 90+ år tränar som en tjugo om inte mer år yngre lady på gymmet och sprider glädje med sitt varma leende, personlighet och goda bakelser åt hela släkten hela tiden!
Min mamma för hon är mitt allt, hon har kämpat för min skull genom storm och vind, regn och solsken, allt, och hon gör det fortfarande, hon skulle alltid göra ALLT för sin familj, hon är stark som ingen annan, min största förebild.
Mina syskon, fantastiska tjejer som jag har lyckan att ha till egna systrar <3 Minst som jag är av alla så är de grymma förebilder som storesyskon, starka och personliga, unika på sina egna sätt. Och framförallt
Linda.. och alla andra mammor, Linda är min syster och mamma till två fantastiska pojkar. Jag vill ge en stor hyllning åt alla mammor som trots allt motstånd och fortsätter att kämpa för sina barn. Som ger en trygg och kärleksfull uppväxt åt sina barn.
Min mormor, som är min beskyddsängel där uppe nu och detsamma med bästa vännen Melinda, ni två finns i mitt hjärta och tankar för alltid.
Och alla er fantastiska kvinnor där ute! NI ÄR SÅ HIMLA GRYMMA ALLIHOPA! Vi alla är det! Att vara kvinna är inte alltid det lättaste haha, men fan vad vi är bra för det! En stor hyllning åt oss!
För alla läsare i Finland har jag en tävling för er! Tävlingen är inte sponsrad, lycka till! Klicka här för att kolla inlägget.
Bränsle på hög nivå
Slänger ett litet HEJ mellan kaoset jag simmar i just nu! Känns som om det händer i alla områden nu, både spännande och nya saker på kommande, älskar livet som alltid överraskar lika mycket!
Aja, har fått ösa på med en massa lyxigheter (godsaker) för att orka arbeta till sent under både helgen och början av veckan, nu snart är jag klar med ett skrivprojekt och så får jag fortsätta med det andra imorgon. Denna hjärna är slut på batterier för idag! Känslan då man lämnar allt, media, jobb, telefonen, saker man borde göra, saker som hänt eller ska hända, bara rensar huvudet, slutar tänka och går på off-mode, slappnar av. Det är guld. Bara skratta, mysa, njuta, prata onödigheter med bra sällskap eller bara vara tyst och ta sitt glas vin som bara är ett måste nu haha, glöm inte att unna er saker som får er att må bra! Whatever it is. Kram på er fantastiska människor. <3
Senaste Nytt
Heeeey!Känns som om det redan på Måndag kväll varit en lång vecka men den hade bara börjat! Positivt dock, har haft massor att göra men det har varit så roligt, fungerat bra och har så mycket inspiration, vilja att hjälpa och göra så allt bara faller på rätt plats just nu! Älskar drivet i livet, träningen, vardagen och kunderna som är också motiverade och kämpar så bra!❤❤??
Påtal om träning, alltså mygod det bara fortsätter gå framåt!! Ökar varje pass och får bara nya rekord all the time! Roligast är då det vanligtvis är ben jag får öka på, men nu äntligen äntligen idag tog jag PB i både militärpress och bänk, och tro mig i dessa övningar är jag verkligen ingen superman, har fått slita och kämpa i evigheter för att få varken massa, fett eller muskler på armarna, överkroppen. Samma med ryggen! Förra veckan drog jag ett pass med min “gym-kamrat” (som jag lärt mig massor av under tiderna) fokus på överkroppen och pump. Tvärtom som dropset så ökade vi varje set vikten men minskade i repetitionerna, var så roligt att jag bara fick mera energi för varje övning och typ kändes som om jag inte tränat alls förutom pumpen som kom fram då haha, det var såå roligt! Ska bli en liten grej jag kör varje Fredag och så ska jag ha som mål att öka varje gång förstås 🙂 Denna Fredag blir det inte av för jag ska stå och bjuda lite proteinsnacks i mataffären, vi ses kanske! Mer om det sen då jag varit på plats 🙂 Tillbaka till pump träningen, kunde jag testa mitt max i både rodd, latsdrag, bicepcurls, tricep pushdowns, dips i maskin, flyes i maskin, m.m.. då vi körde från 10 reps till 1 max, och det är en helt annan styrka man har på sista set:et än vanligtvis, så otroligt kul och inspirerande att testa på nya pass samt utmana sig själv, men bästa kanske var att märka hur stark man är, och efter dessa ökningar har musklerna blivit starkare, utvecklats för varje pass. ??? Många tror ha att musklerna själva blir starkare genom att bara träna på gym. Men tränar du alltid samma vikt, 6 kg i en övning kommer din muskel aldrig att bli stark nog att klara 10 kg. Du måste tvinga den att klara av 10 kg. Det gör du genom att belasta muskeln med mer än den klarar av, om och om igen. Men nog om muskel-prat!Vad mer? Jaaaa, finally ska denna utväxt på håret som får mig att se skallig ut lite färgas och fixas ? Jag tror faktiskt det blir lite mer omväxling än bara det! Tror jag ska färga lite slingor eller något nytt, som en liten upp-piggande grej i vardagen! Men resultatet är väl det mest nervösa än att färga, frisören gör sitt jobb som vanligt men vad jag själv anser om resultatet, hiss eller diss… då 99% av alla besök man gjort till olika hårsalonger varit ???????? på grund av att mitt hår vägrar lämna de röda pigmenten ?? Undrar varifrån det kommer..
Men jag återkommer väl imorgon med ett nytt eller väljer jag den tråkiga bekväma sidan, ett onytt hår med lite uppfräschning ✋?
Godnatt! Tar nog en stund innan jag somnar, ska njuta av kvällen först ?
Jag är bäst på att få mat att se oätligt ut 
Testar gräsmjölk #cool 
alltså dessa musclebrownies ??? 
Protte Semlor 
Bambi hade för en gångs skull lite smink 
Gladast ❤ Why you should throw your scale away
I know, I am a Personal Trainer and for some clients I need to ask them to to weigh themselves every now and then to be sure, and because of different people’s goals and conditions.. but overall 80% of my clients skip the scale and instead we follow how they are feeling or alternatively if the customer wants to increase / lose weight we take measurments or/and take Progress Pictures and more. But anyway… I stopped weighing myself a long time ago, several years ago. It tells nothing but a number, dont trust it, dont follow it, same with BMI.I think it is so weird when I see people and my family do it all the time. Why?? I always think? Then sometimes they get angry, sad, stressed or maybe even happy.. why would a number change the feeling about yourself? And how can you even trust it? Who cares anyway? Only you, no one else cares or knows how much you weigh. Here is a list why I think the scale is unnecessary, why it would be best for everyone to stop weighing themself or just throw it away directly???
- Your body’s biggest component is water—about 60 percent of your weight. In a given day, your weight can fluctuate by several pounds, primarily due to changes in body water. Considering this, you can see that your scale has limitations. The scale is not an effective way to measure substantive weight change. Those day-to-day changes on a scale can be water weight as well as dehydration.
- You are not a “good” person because you lost weight—and you are not a “bad” person because you gained weight—despite the messages that diet culture may send you. I think owning a scale does far more harm then good and is generally unnecessary.
- Thw scale doesn’t reflect anything about your body’s composition or how healthy you are. You can be overweight and healthy. You can be normal weighted and unhealthy. Ultimately, weight is not a good barometer of overall health.
- Additionally, getting rid of your scale enables you to focus more on how your body is actually feeling—which is a positive thing.
- You are so much more than a number. No matter what you weigh or what your body looks like, you are beautiful and amazing—exactly as you are.
- Don’t let a number tell you if you’re worth it, friends. And even if you aren’t ready to ditch the scale for yourself, if you have children, do it for them. No matter how much positive body image talk you share with them, they will pick up on your actions. How long will it be until they start tying that number on the scale to their self worth, too? And how can you tell them not to if you’re doing it yourself?
- Hormones play a big role in wrecking havoc on the scale for women, even causing their weight to fluctuate from day to day, depending on your time of the month. You may not feel bloated, but you could be retaining fluids.
- So if you go to the scale, if it was 5kg more or 5kg less than you expect it to be, what would it change? Nothing, You would still be the same person with the same body, it shouldn’t change your feelings about yourself.
- Put the time and energy that you spent worrying about food, calories and weight into something more rewarding. Join a new hobby, volunteer to help others, or even take time to spoil yourself every once in a while. Life is too short to spend another day at war with yourself. Now, break up with that scale and throw it away because you don’t need it to tell you how beautiful you are. It is time to get back to a healthier, happier you in mind, body, and spirit.
What can’t the scale tell you? A whole lot:
1. What a good spouse/son/daughter/mother/father/grandma/grandpa you are
2. How amazing you are at your job
3. How fast you can run
4. How much passion you have for your hobbies
5. How unique your laugh is
6. How loyal you are
7. How much better your clothes are fitting
8. How much water you drink every day
9. How much you rock your favorite outfit
10. How much you’ve grown emotionally
11. How great your hair looks
12. How smart you are
13. How much your blood pressure/cholesterol/blood glucose numbers have improved
14. The status of your relationship with food
15. How motivated you are
16. How many flights of stairs you can climb
17. How well you’re raising your kids
18. How many lifelong memories you made on your last vacation
19. How thoughtful you are
20. What a great smile you have
21. How much easier it is to carry your groceries since you’ve started working out
22. How good you are at making healthy food choices
23. How close you are to your friends
24. How loved you are
25. How well you can cook
26. What a genuine person you are
27. How much muscle mass you’ve put on
28. The number of good books you’ve read
29. How many amazing places you’ve seen
30. How many volunteer hours you’ve logged
31. How endearing your quirks are
32. The number of steps you take per day
33. How ambitious you are
34. How many times you’ve passed up a treat for a healthier option
35. How promising your future is
36. How appreciated you are
37. How far you can walk
38. The number of fruits and veggies you eat every day
39. How you handle stress
40. How funny you are
41. How many inches you’ve lost
42. How much knowledge you’ve gained about healthy living
43. How compassionate you are
44. What a good pet owner you are
45. How confident you are
46. The number of compliments you’ve received
47. How beautiful you are
48. The number of medications you’ve been able to stop taking since getting healthier
49. How strong your relationships are
50. How much weight you can lift
51. The number of people who admire and look up to you
52. How many challenges you’ve overcome in your life
53. How talented you are
54. How much you’ve touched the lives of others
55. How much you’re learning and growing every day
56. Your fitness levels
57. Your energy levels
58. Your strength
59. Changes in your body composition
60. Your sense of achievement
61. Your confidence
62. Your happiness
63. Your wellness
64. OR YOUR WORTH. ❤
Polka Icecream
Made this Swedish Polka ice cream today, you have to try !!! ?yummy !?????????
Recipe:- 3dl cream
- 3 Yolks (I used from Laitilan Kanatarha eggs)
- 1tablespoon vanilla arom
- 3 tablespoons of sweetener or sugar ( I used Sukrin Melis)
- a few drops of peppermint flavoring
If you have an ice machine at home make the icecream using that ofc, but for us that dont have one; Whisp everything in a large tub or lunch box and put it in the freezer. After 30 minutes, remove the tub and blend everything thoroughly with a spoon. Set the ice cream back in the freezer and repeat the procedure every 30 minutes another 2-3 times or until you get the desired consistency. Take it out and enjoy! Top with candy ??
Marklyft och Berömmelse
Wohoooo!!! Bara skrek(ja verkligen ropade högt två gånger haha) igår på gymmet ?, fick nämligen upp 100kg i marklyft???????.. kanske “inget” för andra men däremot för MIG är det grymt ?❤
Skål!Jämför er med er alltid med er själva (ifall man ens ska jämföras..) vad det än gäller! Så be proud över varje framsteg även om det är små såna ? Kanske det är svårt att erkänna att du är stolt? Att säga fan vad jag är grym! Högt! Och stå för det. Sen när har det blivit fel att berömma sig själv? Många gånger kan det kännas som som att den lilla utveckling som sker inte riktigt räknas, inte är tillräckligt bra eller stor förändring? Jag tycker det är fånigare att tänka så än andra vägen. Försök hitta små saker som ni är nöjda över, i vardagen, i livet, i er själva, i era framsteg, i jobbet, skolan, recovery:n, förhållanden, uppväxten, gymmet, osv, ert mål.. kanske ert mål är att förbättra ert självförtroende? En stor del av det är just att vara snäll mot sig själv genom att se det bra i dig själv och det du gör, även det lilla, “minimala”. Finns det något du är extra stolt över just nu? Beröm er själva!
jag är stolt! hur mesigt det än är att skriva ett inlägg om det ?? Har haft problem länge med ryggen och bålen som varit svag men för två år sedan blev det värre med ländryggen då jag fick diskbråck och som tog flera månader innan det blev riktigt bra. Sedan dess har jag inte kunnat lyfta tunga vikter, böja mig och inte ens funderat på marklyft. En pina för mig att sitta i bilen i flera timmar eller bara en stund, får så himla ont än idag! Då jag arbetar via datorn har jag som tur en kudde passligt vid ryggstödet så ryggen får en bättre ställning. Knäböj kunde jag lätt börja träna sån småningom som tur, (med hjälp av bälte). Bälte blev ett måste för mig nu under dessa åren (först nu idag jag kan lämna bort det då och då), samtidigt som jag fick jobba på core och ländmuskeln med lätta rörelser för att bilda en stark bål innan man lastar på vikter. Jag hade ju rutor på magen, så min tränare och jag själv hade väl trott att jag hade ett starkt stöd vilket var inte ett dugg sant och än idag är det en av de svagaste musklerna jag borde arbeta med mera, stärka upp och lägga tid på för att få bättre effekt och stöd i träningen, men grunden har jag iallafall skaffat som jag inte hade förut. Vilket gjorde det möjligt för mig att när ryggen återhämtat sig och stärktes upp med övningar så kunde jag detta år äntligen börja marklyfta igen. Lägga på vikt! Så blev ju helt kär i marklyft igen nu ??? Får jobba en hel del med tekniken också förstås men jag har kommit en lång väg redan, haha bara så skoj att höja vikt gång på gång, nu får jag dock se till att inte göra några onödiga skador så jag kan fortsätta min träningsglöd!
Det är först nu på senaste åren jag ärligt talat kan säga hur stolt jag är över mig själv. När jag var yngre och bara några år tillbaka såg jag mig ALLTID som sämre. Jag var aldrig tillräckligt bra. De andra var bättre, de andra var grymmare och jag ville vara alla till lags. Gjorde jag något bra eller rätt kunde jag inte ta emot beröm från andra eller mig själv, aldrig. Det hade inte ens funnits på listan att jag hade klarat av att tycka jag gjorde något bra, att jag var stark eller duktig. Aldrig. Jag nedvärderade mig själv och aldrig någonsin var jag tillräckligt bra, inte för jag själv kände press på att vara det men jag kände att de andra hade det. Jag ville göra alla nöjda och på det sätt kändes det som om jag aldrig riktigt lyckades och var tillräckligt snäll eller bra. Ville få pappa stolt över hur bra jag var på fotbollsplan, snabb och ifall jag gjorde mål som inte hände lika ofta som för min syster Matilda, fotbollsstjärnan ?? och jag hatade att få beröm om mina kläder eller något annat, ville skuffa bort uppmärksamheten på någo annan som var mera värd det enligt mig, jag var inte bra, inte kunde jag ha fina kläder, inte JAG. Sa någon att jag kunde göra arbetet på ett annat sätt så kände jag mig misslyckad och förstörd som person, i huvudet eka:de det “jag är skit, skit, skit” och ur min mun kom det orden “jag vet jag suger sorry för det” Wtf? Be om ursäkt över att jag trodde jag gjorde något fel fast någon ville bara hjälpa att göra det lättare? Hade så dålig självkänsla och därmed alla självmords tankar redan i lågstadiet. Jag var inte som de andra, jag var inte liten och söt och bra i skolan och rolig osv, jag var lång och ful och kortfattad, blyg och dålig på allt. Det gjorde ju mig till det, för jag trodde verkligen jag var det, blyg ful och dålig, fast jag verkligen inte var det. Jag önskar jag kunde krama om mig själv, 10 år gammal och bara säga du är bra, du är tillräcklig som du är, låt aldrig någon eller du själv säga något annat. Du är bra. Du behöver inte ens vara bra. Vad fan är bra egentligen? Alla är väl bra, men sen finns det tydligen de som tycker att andra är sämre, eller ser sig själv som en sämre människa, som jag gjorde.
JA och NEJ, jag tyckte synd om mig själv nu då jag läser detta, det låter ju som om “stackars mig jag är inte tillräckligt bra” men tvärtom över hur jag faktiskt tänkte och kände. Någon kanske såg det på det sättet, att man tycker synd om sig själv, vilket jag därmed inte gjorde då. Hade aldrig någonsin kunnat göra det, det var det värsta en person kunde göra tydligen. Att tycka synd om sig själv, att berömma sig själv osv. Jag är uppväxt så att man inte ska gråta över små saker, man ska stiga upp och bita ihop. Inte visa känslor eller att man är svag. Man ska kämpa och vara stark, andra har det värre. Jag kunde aldrig berätta om något jag var sårad över, mådde dålig av, jag kunde inte ens tillåta mig själv vara det. “Fan vad står du här och bölar, skärp dig” Att gå till läkaren eller doktorn var ännu värre, jag fick ångest att berätta högt vad som är fel, tex. jag har ont någonstans eller hosta, det enligt mig var “att tycka synd om sig själv” och gav mig hemska skuldkänslor. Därmed fungerade inte terapi och psykologer för mig, varje ord kändes fånigt och bortkastad tid, och det var en stor del av varför det tog länge att tillfriskna från depressionen, för jag hackade ner mig själv med hat, jag skällde på mig varje gång jag misslyckades, det var ju värsta mardrömmen att vara sjuk i depression och inte klara av att göra något åt det, varför kunde jag inte göra det andra gjorde? Länge försökte jag också göra min familj nöjd och stolt över mig, vad jag senare märkte att jag förlorade själv så mycket på det och jag mådde så dåligt att jag ville bara skrika av smärta så jag fixk bara erkänna gång på gång att jag kan inte leva för andras skull. Jag är hellre lycklig med mig själv, på det sättet jag mår bra och så får andra tänka vad de vill, samtidigt som jag visste att min familj älskar mig som jag är, men visst hade det varit roligt att ge dem allt de önskat och få höra hur stolta de är över mig eller tacksamma. Jag fiskade väl uppmärksamhet och beröm lika väl som jag inte tog emot det och hörde all beröm jag fick ända sen liten, jag har alltid varit älskad, alla har sett mig som liten och bortskämd, vilket gav väl mig ännu mer skuldkänslor, jag ville inte vara minst, jag ville inte då uppmärksamhet samtidigt som jag ville.. Det var väl mera det att jag ville gottgöra det, jag ville inte att mina syskon skulle se mig som liten och bortskämd, jag ville visa att jag faktiskt kunde och behövde ingen annan i livet, jag var stark och duktig. Jag klarade sällan av att ta emot presenter, godis, kramar, annat om jag inte ansåg att jag var värd det eller ifall någon annan blev utan. Skulle jag fått mera än mina syskon fick jag panik och ville säkra om att de andra också fick eller helst av allt fick istället för mig, “ge det till henne” sa jag och trodde jag mådde bättre av det. Känslan att ta emot något eller köpa åt mig själv något kunde ge mig så hemska känslor att jag var tvungen att lämna tillbaka det, var typ inre vär det. Jag kunde inte be om pengar, hjälp eller stöd av mina föräldrar, varför skulle jag få det om inte andra fick det? Aja enough om det. Vad som ändrade på det hela var ju förstås då jag började älska mig själv, acceptera mig, sluta jämföra och tänka på andra så mycket (varför skulle jag vara sämre än andra), klara av att vara stolt och berömma mig själv, inse att jag är TILLRÄCKLIGT bra som jag är, och jag vill inte vara någon annan, jag skulle aldrig någonsin ändra på mig själv idag, för mina sämre och bättre sidor gör till vem jag är och vi alla är unika som vi är, vilket gör det hela så intressant och underbart!❤ Jag tror att när man mår bra och kan acceptera att alla gör fel ibland, samt acceptera sina brister och inte sträva efter att vara bäst och så klarar man slutligen av att vara stolt över sig själv och berömma sig!
Du ska vara stolt över vem du är. Du ska vara stolt över dina framsteg, stora som små och du ska kunna älska dig själv innan du kan låta någon annan älska dig! Har man nedvärderat och tryckt ner sig själv jämt i flera år så tar det tid att komma tillbaka på rätt väg! Det är inget som händer över en natt och man får arbeta med sig själv lika som man arbetar på arbetet. Gymmet har hjälpt mig jätte mycket och stärkt mig ännu starkare än vad jag kanske aldrig hade klarat av att vara annars, min själv respekt är skyhög och jag kommer aldrig låta någon trycka ner mig eller få mig att känna mig värdelös, negativ energi tillhör inte mitt liv mera. Jag vet att det finns människor som älskar mig för att jag är jag och det är de som stannar kvar, och jag är tillräckligt stark att klara mig på egen hand idag, jag behöver ingen som inte gillar mig eller vill ändra på mig. Jag är som jag är, inte perfekt, men vi alla har våra svagheter och vem vet? Kanske någon håller på att jobba att förbättra något och kämpar med det du tycker är så jobbigt eller oschysst, lär er acceptera varandra och er själva, förhållanden och vänskap är inte perfekta och det kommer missförstånd men det går,lika som det går att lära sig älska sig själv! Och det är så värt det! Så sluta förminska dig själv i dina egna ögon!
Jag tycker att vi måste bli bättre på att se och hylla även de små sakerna, kanske kan vi hjälpas åt att komma ihåg hur viktigt det faktiskt är. Att bekräfta sig själv är ett fantastiskt sätt att bli starkare i sig själv!
Favorit i repris – Chokladdrycken
Denna dryck jag gjorde för en stund sedan är så himla god!!! Får inte nog av den! Synd att min shaker är så liten att det bara ger två små portioner, man vill ju kasta i sig flera liter haha, så gott! Alltså nästan godare än vanlig oboy ju!!! ÄLSKAR! Drycken är gjord på Stevia Choklad Pulver som är dessutom helt utan tillsatt socker! Har själv flera gånger testat göra varm choklad med sötningsmedel och raw cacao pulver, men går inte ens att jämföra med detta färdiga pulver.. Så om ni kör på sockerfritt eller känner någon som gör det eller bara älskar choklad så rekommenderar jag att testa denna shake! Dessutom har pulvret dubbelt så mycket kakao som i vanliga chokladdyckspulver och med prebiotisk fiber (bra för magen) Hur grymt??! Blandar du i en skopa choklad proteinpulver blir det ju värsta näringsbomben efter träningspasset haha, eller varför inte mixa i 2st frysta bananer = Chokladglass, mums! Varför jag tar upp receptet på min shake (lite ändrat då jag ville testa kokosgrädde denna gång istället för vanligt grädde) är för att MATHEM Sverige har 40% kampanj på själva Stevia-Chokladpulvret! LYX! Och så får ni ju hem nya designet också, på bilden är det gamla Nutri Nick påsen, nu står det N!CK’S CHOCODRINK istället 😉 och inte bara det….. Plus 10% rabatt på din första order ifall du beställer via nätet !!
Sockerfri Choklad-Shake
(Jag gjorde en kall variant men går bra att värma och lämna bort isbitarna)
Recept:
1-2 portioner av Stevia Choklad Drink
Isbitar
2dl mjölk (jag tog fullfet mjölk)
Kaffepulver eller Espresso
Mixa ihop allt i en shaker och toppa med vispgrädde/kokosgrädde + kexbar/krossad choklad eller chokladsirap, mums!
Inlägget är sponsrat med N!CK Sverige & Mathem
Plus…. Visste ni att kakao har en massa hälsofördelar? Så drick på kakaodrycker eller ät choklad med ett leende på läpparna medveten om att det främjar din hälsa 😉 Vad gör kakao då? bl.a..
- Du blir mer klartänkt då blodflödet ökar till din hjärna.Stärker huden mot UV-strålar (obs använd solkräm ändå)
- Du får vackrare hud och det hjälper mot hudproblem som tex irritationer, eksem mm
- Minskar stress då det bla minskar stresshormonet kortisol
- Sänker högt blodtryck.
- Du blir gladare och mår bättre – vetenskapliga bevis finns för den kemiska kopplingen som tillverkar serotonin (lyckohormon)
- Mycket mindre risk för hjärtsjukdomar och stroke
- Förbättrar matsmältningen.
- Bra för njurar och tarmar.
- Bra för tänderna då det stärker dess emalj.
- Du presterar bättre under träning
- Stärker immunförsvaret med sitt väldigt höga innehåll av antioxidanter, vitaminer och mineraler.
- Minskar inflammationer i kroppen.
- Ger kroppen energi.
- Förstärker känslorna av lust och kärlek.
- Bra mot benskörhet.
- Förebygger alzheimers.
- Glansigare hår och starkare naglar
- Bra för din lever och bukspottskörtel
- Kan förhindra blodproppar.
- Längre livslängd. Det är numera känt att rå kakao är det bästa födoämnet att stoppa i sig för chanserna till ökad livslängd.
Här fick jag själv en påminnelse om att dricka mera kakao 😉
Trevlig fortsättning på er Måndag, njut!
Söndag ?
Ända som får mig iväg på bio är nog min syster som är kung på att kolla på BIO. Film hemma är det tvärtom, jag är kung och hon har väl lämnat rummet efter tre minuter ?
Underbar dag! Började med regn och slask. Grått väder. Efter lunchen kom solen fram, hade passligt jobbat klart på datorn för dagen för sedan var det dags att hjälpa systern att flytta lite möbler och tvätta fönster, som man lovat, när hon inte ofta ber om hjälp och allt hon gett mig under dessa åren 😉 Så blev en-två timmar hjälpande och bärande på möbler aka. ofrivillig cardio, frivillig hjälp men ofrivillig kondition haha, nä men blev pigg som en mört av det och sedan var det dags för bio, samt en sväng i favorit mataffären med systern, vi är som galningar och borde inte få gå nära mataffärer, hade vi varit rika hade vi väl tömt allt på noll tid ? Så åt vi och så var det dags för Fifty Shades Of Darker, skit film, nä inte skit men helt mysig, gullig, lugn osv men hade förväntat mig mera och lite spänning, fast en scen var ju grym då Christian började träna haha ? var riktigt kul att spendera tid med min syster igen, she’s back! För en liten mini stund som vanligt, men kul ändå!
Nu har jag ätit mig pigg på nötter och en påse riskakor toppat med walden farms pancake syrup, fråga inte varifrån den iden kom? hade inget annat i skåpet här haha ?? Är så energisk och det är natt, men har flera mejl och sms som väntar, bara dags att ta itu med dem innan energi:heten försvinner! Bye?
Lately
Pt-jobb, träning, familjemys, soliga dagar, sovit som en stock, flyttat lite halvt, bio imorgon (måste ju se fifty 2:an), tacos idag och ny vecka på kommande = Livet ❤???
THANK YOU!!!!
Hejsan på er!Vill bara tacka alla som röstat på mig i tävlingen. Det går att se vilka som röstat (eftersom man behöver facebook-konto till det) och jag blir bara så rörd av det, tack tack tack! Ni är otroliga!!
Och inte bara rösterna.. utan ALLT ni sprider och ger mig!
Varje ord, varje stöd, varje kommentar, mejl, meddelande, hjärta, kram, komplimang, allt… betyder verkligen! ❤
Det värmer mig så inombords att någon..kanske du..flera stycken..orkat ta tid att skriva eller bara vilja dela med sig lite kärlek. Jag själv älskar att ge bort till andra, både små och stora. Överraska. Jag älskar att berätta för någon hur grym hon/han är, jag tycker det är så fint att hon måste bara få veta det!! Kanske hon/han vet om det redan, kanske inte, en minut av min tid att berätta och beundra någons jobb/resa är ingenting för mig, det bara glädjer mig att få göra någon glad ifall möjligt. Att däremot få tillbaka något liknande är lite svårare, kan bara inte förstå att någon kan verkligen se den långa och jobbiga resan jag gjort för att komma dit jag är idag. Att någon kan uppskatta och säga “bra gjort”.. “du är en inspiration”, ja det får mig stum i flera minuter. Inspiration har jag aldrig sett mig som, jag vet så mycket jag kunde göra bättre.. Jag är inte direkt den man borde inspireras av, om man jämför med så många andra som verkligen påverkar världen dagligen på ett bra sätt. Men jag ska inte heller jämföras, för jag är bara mig själv och det som sagt är en helt otrolig känsla att få höra något sådant, att jag inspirerar genom att bara vara mig.. Vänta nu va? ???✌?❤Typ! TACK bara. TACK. Och Tack för rösterna… rösterna till tävlingen jag skulle berätta om, konstigt nog har jag inte gjort det, av många anledningar.. Ska berätta lite först om tävlingen hörni!?
Det är alltså en tävling om att bli nästa omslag till Muscle & Fitness Hers. Ända fitness-tidningen jag faktiskt läst. Och oj vad jag läste den förut. Prenumererade och allt. Det var en stor inspiration för mig när jag började styrketräna. Att gå mot det starka, hälsosamma.. Jag ville bli kraftigare, känna mig uppbyggd av något och inte som en vandrande benrangel som jag varit hela mitt liv. Lång och smal, inget fel på det men jag kände mig inte bra, jag ville känna mig stark. Jag började ju ändå aldrig träna för den orsaken, istället för att bota min depression som bara hände av sig själv, som meningen ungefär.. Men samtidigt fick jag stöd av styrketräningen att äta och lyfta mera, så jag gick upp +10 kg. Det var fantastiskt.
Tävlingen är Internationell. Det är massor med tävlare runt om världen. Själva tidningen Muscle & Fitness är en världsberömd tidning för stark kropp och själ. Tidningen grundades av Joe Weider 1940 i USA där omslaget plåtas 🙂
Det som är lite synd är att tävlingen går ut på att rösta. Det hade ju varit en riktigt dröm att få vara med i tidningen en dag och berätta, dela med mig min resa och via den nå flera som har det svårt, och hjälpa till om möjligt. Tävlingen själv bidrar ju också med att vinnaren vinner 20.000 dollar! Det hade jag iallafall lätt givit som välgöranhet, hjälpt till och stödja de som har de svårt. Det finns så många som behöver det just nu.. Jag älskar ju också USA där jag reste ofta ensam när jag var 15-17 år gammal och har både släkt och vänner bosatta där. Beundrar verkligen deras stora budskap på allt! Får mig också att trivas i den lilla skärgårds byn här hemma då man går på stora utflykter då och då, däremot var det en lång tid senast jag var i USA senast.. för länge. Aja, Tävlingen är lång och det är otroligt grymma tävlare med, jävlar vilka pinglor liksom! Och så är jag där, typ Amanda 12 år haha, nä men jag är glad att jag bara fått vara med om kommit hit! Otroligt! Chansen att vinna är till alla ganska liten, men jag hoppas den som förtjänar det gör det, en fin tidning som sänder många budskap!
Det går iallafall att rösta en gång per dag. Jag är otroligt glad och överraskad att jag kommit såhär långt, det var chockerande! Eftersom jag inte direkt visste om jag vill dela med mig. Vem vill tigga röster liksom? Och ännu mer synd att man kan köpa åt sig röster.. Då är det ju egentligen vem som helst som kan vinna, okej vinsten är inte den viktigaste, men jag menar.. kanske det finns någon av alla tävlare som vore hundra gånger mera värd att vinna och skulle vara en jättebra förebild åt tex. unga men inte har varken följare/bekanta som vet om hur man röstar eller råd/pengar att köpa röster? Det som är bra i att om man köper röster åt någon är att pengarna går till Homes for Wounded Warriors, som stöd och hjälp till skadade amerikanska krigsveteraner som har det sämre ekonomiskt. De bygger och renoverar deras hem så handikapp-anpassat för att passa de skadade krigarnas individuella behov, det är jätte fint tycker jag! Så pengarna går inte åt skada iallafall.
SNABBA Finska Karelska Piroger Recept
Ingredienser
Fyllning:
2 dl grötris
3 dl mjölk
1 tsk saltDegen:
2 dl kallt vatten
½ tsk salt
2 dl rågmjöl
1 ½ dl havremjöl
1 msk olja eller smör
+ som topping —> Laitilan Kanatarhan Munavoi (äggsmör)
Så gott med äggsmör på, kan lätt bli för torrt annars! Detta färdiga äggsmör var riktigt gott och lätt att breda på, mums!
Utan tillsatser & Laktosfritt äggsmör! Gör såhär
Fyllningen:
Koka grötriset i ca. 3dl vatten.Blanda om ofta så det inte bränns vid! Låt koka en stund tills det blivit tjockt och tillsätt sedan mjölken, sänk värmen och låt sjuda i ca 15min. Tillsätt salt och låt det svalna.
Degen/Skalet:
Rör kallt vatten tillsammans med salt, mjöl och olja.
Knåda degen slät med händerna och forma till några bullor, använd mjöl för att forma bullorna så de blir jämna. Platta bullarna med handflatan och “rulla ut i ringar”
Till sist:
Fyll varje bulle med ris-fyllningen och skrynkla kanterna ovanpå. Pensla gärna med ägg eller smör också!
Baka i 250 grader i 15-20 minuter. Pajer är mogna när de kanterna fått en fin gyllenbrun färg, jag hade mina lite för länge och då blir de lätt torra. Som tur hade jag äggsmöret som räddade 😉
Voila!
Drömdejten
Hur skulle din drömdejt se ut?
Jag är inte direkt den mest romantiska personen. Visst hade en romantisk dejt i en lyxig restourang med vacker klassisk musik i bakrunden & en stilig man i kostym som överraskar mig med rosor och vackra smycken.. varit fantastiskt. MEN tråkigt. Hade säkert glömt bort den dejten efter några dagar..
Vad hade jag valt då? Om man skulle få önska..
Ja ett riktigt svettigt och underbart jobbigt benpass på gymmet där du inte vet om du ska skratta eller gråta pg. hat/älska känslan som är ojämförbar då du verkligen går all in på benpasset och man kryper hem med skakiga ben ? Tillsammans med en stilig man förstås, men inte i kostym, klädd i muskler typ ? Följt av en snabb dusch och bekväma kläder (helst adidas kanske) och direkt en riktigt smaskig och mumsig ordentlig burgare i storlek XL eller några extra biffar som går rakt in i gluteus musklerna ??????
Där man kan sitta och skratta och ha det bra i evigheter, vara avslappnad och bara njuta över varje sekund. Det hade jag säkert levt på resten av mitt liv eller iallafall en lång stund efter! Kanske lite gokarting efter också ? Dröm!! 
Love your BODY
Ja det är ju kärlekens dag, låt oss prata om att älska sin bästa vän, Du och framförallt din kropp❤
Kollar på tv.. program efter program om bantning. Antagligen är det “gå ner graviditetskilona” eller “förhållande dieten” “gå ner i vikt med din partner” “Agnes dietprogram” “Superkroppsförändringen” och så vidare… Samma med tidningar ju, alltid, slutat köpa tidigar för länge sedan, förutom om det är någon jag känner med o den eller en artikel/intervju om något intressant. Typ 3 gånger om året.Aja, kollar på tv som sagt, “Olika Föräldrar”, skulle handla om hur det är att vara gift med en man som jobbar på båten och endast är deltid hemma, men det verkar enbart handla om mamman som har ångest över sin kropp då hon gått upp i vikt under graviditeten och före det.
Vad jag vill komma till är hur sorligt att SÅ många av dagens befolkning är missnöjda, negativa och hatar sin kropp. De flesta kvinnor. Jag jobbar på olika jobb där jag möter personer dagligen, typ alla kvinnor pratar om sin kropp, hur tjocka de är, gör skämt om hur små kläderna är och hur deras feta lår aldrig skulle få plats i de jeansen. Det är kanske många som bara slänger ur sig sånt, på skämt, men andra som verkligen lider av ångest för det och bokstavligen HATAR sin kropp. Det är så hemskt att höra. Jag har varit där. Därför jag vill hjälpa. Hur kan ni inte se det jag ser? En otroligt vacker kvinna. Helt normal. Men samtidigt unik. Det är du. Det är din kropp. Den är speciell. Den är din. Den är vacker.
You only have one body. Your body, your one and only body, is the house of your brain, mind, soul, and spirit. Without bodies, we could hardly exist. Though who we are is absolutely more than our bodies, it is important to treat our bodies with kindness, love, respect, and care.
Kroppen är ingen leksak. Kroppen är livsviktig och tar hand om oss. Tänk vad mycket den utsätts för varje sekund. Bara av att du lyfter ett finger har massor av processer satts igång och avslutats i kroppen. Läker alla sår. Tänker. Känner. Sänder signaler. Beskyddar. Varnar oss. Utan kroppen hade vi inte kunnat göra något. Utan kroppens alla häftiga funktioner hade vi inte kunnat uppleva lika mycket som vi kan. Ens kropp är det viktigaste vi har och inte en kropp är lik den andra. Alla borde älska och äga sin kropp, oavsett hur den ser ut.
Så många som också vill men inte klarar av att börja träna. Gå ut ur dörren och springa några/någon kilometer. Gå på grupp-pass. Lägga på träningskläder.De är rädda. Rädda för vad? att misslyckas? att möta sin rädsla? att möta människor som är där? vad ska de tänka? tänk om du gör fel? ramlar? inte klarar av det? Ja vad är det värsta som kan hända? Och hur stor chans är det att det verkligen händer? Vad om det inter händer något? Vad om du gör det du suktat efter i flera månader, ja kanske år, och testar?
Om du inte gillar det, om det är förfärligt, behöver du inte gå dit mera. Då behöver du inte göra det igen. Men då får du iallafall svar på den frågan, och behöver inte tänka på det mera.
Jag vill hjälpa som Personlig Tränare. Jag vill få folk att träna..Men inte för att ni tror att ni ska börja gilla er kropp mera eller bli lyckliga då ni går ner i vikt/ har en specifik kropp som målet. Det kommer aldrig hända. Om du inte älskar din kropp idag, som den är nu, i alla lägen, kommer du inte göra det även om du gick upp eller ner i vikt. Det kommer allt inifrån. Kärlek, respekt, uppskattning och ett värde för dig själv.
Är kroppen och utseende så viktigt? Varför? Skulle människor eller du gilla dig mera om vore “smal/snygg/toned/muskulös/kurvig/perfekt” osv.? Då är det fel på dem, eller dig. Allt det ovan kvittar. Det spelar ingen roll hur du ser ut. Det spelar roll hur du mår. Hur du ser dig själv, hur du älskar dig själv utan spegelbild. Hur du känner dig.
Det finns miljontals viktigare saker än vikten. Skulle ni bara förstå det så skulle ni vara så mycket lyckligare! Varför spendera och förstöra så stor del av livet, dagarna på så onödig sak? Varken människorna runt om kring dig eller du själv orkar höra på hur missnöjd du är och du borde göra något åt saken eller hur du jämför dig med andra, andra också får en känsla av att man måste vara och se ut på ett specifikt sätt ifall du tycker så. Om det inte är ok att ha finnar, små bröst eller en dubbelhaka.All den tid som du lägger på att älta din kropp, tänk vad mycket du kunde få gjort om du la den energin på andra saker. Sluta lägga tid på att tänka på saker som du inte har – och fokusera istället på allt som är bra med dig. Då sänder du ut positiva vibbar – och får positiva vibbar tillbaka.
Träning ska inte vara någon pina, något du för att bestraffa din kropp, bränna bort kalorier eller beroende-träna och tvinga dig att göra det för att du är rädd att bli tjock. Klart du blir utbränd i såna fall. Klart du hatar träning då. Klart du fortsätter hata din kropp, dig själv då. Det blir hetsigt. Ohälsosamt. Ångestfyllt. Allt det där man pratat om att träning tydligen är, hetsigt och ohälsosamt. Som med färgglad mat, mindre skräp och sötsaker, ju mer du drar ner på allt och ju mer du gör det trots din vilja, ju mer du “lider” och inte mår bra av att äta på något sätt, klart det är ohälsosamt. Allt för mycket är det. Man ska aldrig göra något man inte mår bra av eller inte gillar. “Bara för att alla andra gör det” och för att man tror att man måste göra det då.
TRÄNING SKA VA ROLIGT. Få dig att må bra. En belöning. Ge dig energi!!!!!!!! Inte tvärtom!!! Inte bryta ner dig själv och din kropp. Inte starta krig.
Om du känner att du tvingar dig att träna, du hatar det, varför gör du det? Varför tränar du? Jag vill enbart inspirera folk att träna för att det får dig att må bra!!!!! Men får det inte dig att må bra så gör du det antagligen fel, för mycket eller med fel orsak. Träning ska inte vara något som styr dig. Orsaken ska inte vara att du ska bå drömkroppen. Träning är på sidan om. Träning är en liten del av veckan som ger dig mera energi och rörelse, lite dopamin och andra glädjehormoner som hjälper dig att må bra och lycklig.
Träningen hjälpte mig också att lära mig älska min kropp. Mig själv. För jag tränade aldrig för att ändra på mig. Jag tränade för att jag kände hur fantastiskt det är att jobba MED sig själv, inte MOT sig själv. Att bygga på sig själv, psykiskt och fysiskt. Att inte låta någon jobbig period i livet förstöra. Att känna att man är stark. Att bli nära med sin kropp, börja samarbeta, vara snäll och ta hand om alla delar av kroppen, viljan att aldrig någonsin göra eller säga något dåligt åt kroppen.
..När man hör någon säga “för smal””för tjock” “för bening” “för mullig” “för muskulös” osv.. ordet “för mycket” är hemskt. Vem lägger gränsen? Vem bestämmer när man är för något? BMI är bullshit, samma vågen. Jag tror att man ser och känner om man mår bra och om kroppen mår bra. Får du tillräckligt med mat, vila, vätska, osv som DU, din kropp, behöver, så tackar kroppen dig och du kommer inte behöva oroa dig om du en dag sovit för lite/mycket eller ätit tillräckligt eller för lite, eller ifall du tränat för hårt/ för lite. När din kropp är i balans så kommer din kropp sköta om det automatiskt, du får signaler om mer eller mindre av det du behöver och du mår bra helt enkelt, du kommer inte att lägga extra energi på något du skulle vilja förändra i kroppen för du helt enkelt trivs i det du lever ifrån nu. Du mår bra, och dä kvittar allt annat.
Så människor, sluta oroa er om er kropp eller vikt. Tänk att ingen annan än du själv tänker på hur du ser ut. Du är fin som du är. Älska dig själv.Protein Slushie
Laitilan Proegg Protein Smoothie
– Product of the year in Western Finland! For snack, drinks, porridge, baking and desserts!
Laitilan Proegg Protein Smoothie is created by Munax’ innovative Finnish product development team. The product contains 85% pasteurised liquid egg white and berry and fruit puree. The smoothie is a real award winner with already several nominations. The Protein Smoothie was nominated Product of the Year in Western Finland.
Laitilan Proegg Smoothie is ideal as a part of a healthy diet for the whole family. It is suitable for breakfast, a high-protein snack, weight control and indulgence.
• Contains natural berries & fruits • No added sugar • Rich with high quality protein, contains 12 egg whites • Manufactured in Laitila of Finnish eggs • Taste test winner
• Dairy-free • Gluten-free • 0% cholesterol • 0% lactose • 0% fatI made a really yummy dessert yesterday, here is the recipe:
Sugarfree & Protein SLUSHIE (Frozen Icecream)!
You will need:
- 1 Laitilan Proegg Protein Smoothie ( I Used the blueberry & blackcurrant flavor )
Do this:Put the smoothie in the freezer for ca. 2 hours. Take the smoothie out, cut off the top and (optional, it will become bigger and more of it then, but you can eat it at is is directly too!) mix or whips it for 3 minutes at high speed. Enjoy!
In cooperation with Laitilan Kanatarha Finland
Lycka för mig
Jag säger ofta hur lycklig jag är. Glad. Tacksam. Glädjefylld. Bara så lycklig. Vad menar jag med det? Vad är lycka för mig? Hur kan jag känna mig så lycklig, tacksam, glad VARJE dag? Okej inte precis varje dag men faktiskt 99% procent av min vardag.
Det är inte så att jag dansar varje dag på rosor. Men jag är otroligt glad den största tiden av min vardag. Det är inte så att jag har ett perfekt eller lätt liv. Att allt går som jag vill. Att jag inte behöver kämpa för något. Verkligen inte.
Jag har jobbiga dagar som alla andra. Tunga, trötta, långa, stressiga, irriterande, bara jobbiga där man vill trycka END direkt och hoppa över till nästa dag. Ofta har jag dem, MEN jag vägrar låta de dagarna bli såna. Jag vägrar låta en dålig dag förstöra hela dagen för mig. Jag vägrar låta ett humör påverka mig, är jag trött eller har det jobbigt, än sen då? Vad kan jag göra åt saken? Varför är jag det? Vilka saker påverkar mig? Hur kan jag förändra detta, eller kan jag förändra det? Kan jag göra dagen lättare på något sätt? Är det så farligt som jag trodde? Finns det något positivt i det? Det senaste ordet jag nämde är det viktigaste, som har förändrat allt. POSITIVITET. Se det ljusa i allt. Hur omöjligt det än känns. Det är ofta som om en storm försöker dra dig till det negativa och du känner det totalt hopplöst att försöka kämpa dig till ljuset som lyser där borta. Men gör det. Vad är du glad över? Vad är du nöjd över? Är det något som gör dig glad? Påminn dig själv om det, och om möjligt gör något du gillar.
Ska jag berätta kort varför jag är lycklig, och vad lycka betyder för mig är det faktiskt ganska enkelt..
–> Jag mår bra <–
Jag mår FYSISKT & PSYKISKT bra. Det är den största orsaken. Faktiskt. Så självisk är jag att det är största orsaken som påverkar mig dagligen. Det är för att jag märker det så bra. Jag hade så länge levt i depressionen och före det hade jag ätstörningar, och före det var jag så ung och osäker och kände mig borttappad och hatade mig själv, det var ju inte direkt något man mådde bra av. Jag tänkte ofta på självmord, fan i 8års åldern, hur kan man göra det!?!?!?!
Men.. nu mår jag bra. Nu är jag stark. Nu har jag energi, jag är hälsosam, jag mår bra, jag är frisk, jag är välmående, jag är självständig, jag älskar mig själv och mitt liv. Jag älskar mitt hem, jag älskar min familj över allt annat, jag har ett tryggt stöd runt om mig som inget kan klippa sönder, jag har guldvärda stunder med viktiga personer i mitt liv som betyder allt för mig. Jag har värme, tak över huvudet, mat, kläder, allt en människa kan önska sig.
Det är så många som har det så himla dåligt, det är så många som kämpar varje dag för sitt liv. För att få mat åt sina barn. För sin sjuka mamma. För att hitta en varm och trygg plats att sova på. Det finns även så många som är i det läget jag var för några år sedan. Deprimerade, olyckliga, ledsna, borttappade, smärtfyllda, ensamma, och saknar både hopp eller orsak till livet. Som jag, hade jag allt bra, jag hade allt man kunde önska sig, men ändå blev jag deprimerad. En person som är det, verkligen ligger på botten, finns det inget man kan säga för att förändra det. Det hjälper inte att säga, men herregud varför ligger du och tycker synd om dig själv? Tänk de som har det värre. Stig upp och skärp dig. För någon kanske det hjälper, för personer som har lite dåliga dagar då och då. Men för en person som lider av en stark depression och gjort det länge, förvärrar det allt. Dagen går ut på att man hatar sig själv, och sådana kommentarer som jag nämde ovan får sig själv att känna sig ännu värre.. Ja vad är det för fel på mig? Så tänkte jag. Varför klarar jag inte av allt som alla andra gör? Varför kan jag inte ta mig själv i kragen och skärpa mig? Varför är jag såhär illamående, trött, och varför vill jag bara försvinna och aldrig mera återvända? Vad fan är det för fel på mig? Så tänkte jag. Jag är så tacksam att jag flera gånger, fick en andra chans. Det får tårar i ögonen, hur töntigt det än kan låta. Men depression är en sjukdom, det går inte att jämföras med Cancer, Alzheimers, Stroke, Autism och andra sjukdomar men depression är inte valfritt. Någon kan påstå att man har ett val, visst har man det, men alla klarar inte av det. Alla når inte den punkten, alla får inte hjälp, alla klarar inte av att ta sig till den punkten där man väljer recovery, alla har inte motivation för det, sjukdomen gör dig sjuk, sjukdomen får dig att känna såhär. Inte du. Du ska inte skylla på dig själv. Men du ska säga åt dig själv, att du kommer att klara det. Lova dig själv. Lova dig själv att du en dag klarar det. Det händer inte på en dag, men du blir starkare för varje dag du väljer att försöka. Bara försöka leva. En minut i taget. Du kan det. IFALL JAG KLARADE DET, KOMMER DU OCKSÅ. Samma med ätstörningar, “kan du inte bara äta?” frågar alla, “skärp dig” “andra får inte mat på flera dagar, de har inget val, de svälter ofrivilligt och du gör det frivilligt” säger folk åt dig. Samma frågar du dig själv varje dag, varför kan jag inte bara äta? Bli normal? Frisk? VARFÖR? Ätstörningen gör dig sjuk. Du gör inte det frivilligt. Vem fan skulle frivilligt svälta sig själv? Frivilligt banta och dieta gör man visst, men frivilligt bli sjuk i anorexi finns inte. Då är man sjuk, då har man en ätstörning och då är det ätstörningen som får dig att vilja vara sjuk och fortsätta lyssna på ätstörningens kontroll och regler. Det är inget val, såhär upplever jag. Jag valde aldrig att bli sjuk. Jag hade aldrig valt det. Jag hade aldrig någonsin valt det kappitlet i mitt liv, det var livsfarligt och kostade mig allt. Jag förlorade så mycket på grund av min ätstörning. Ätstörningen växte och växte. Ätstörningen tog krafterna och kontroller över mig. Det var som depressionen, en stor storm som bara växte och växte i kroppen tills den hade all kontroll över dig och din hjärna, dina rörelser och dina tankar. Det fanns en liten röst som kämpade emot och det var du, det var Amanda som ville kämpa och tack vare min egen röst och styrka så hade jag alltid ett litet hopp, det var mitt självförtroende som alltid varit svagt men däremot min själv-RESPEKT var stark. Jag hade rätt att bli frisk. Jag visste att jag klarar det. Jag var inte en person som gav upp. Jag skulle bevisa för mig själv och de andra. Det kändes som om jag inte hade någon, det var jag mot alla, alla var emot mig, ingen lyssnade eller förstod mig, även om jag alltid hade ett stort stöd av min familj och min behandlare senare i mandokliniken, så kändes det hopplöst, ja för hur kunde de ha förstått mig då de inte gick igenom det jag gick igenom varje dag? Kampen som aldrig tog slut. Smärtan som tog kål på dig, som du inte kunde göra något emot. Det ända valet var att lyssna på den lilla rösten Amanda som sade KÄMPA. Och släppa kontrollen, låta min behandlare och alla läkare ta hand om mig. Vila. Återhämta mig. Sluta kämpa ibland också, bara sluta tänka och kasta anorexin’s röst och regler i sjön och bara göra sitt bästa, gång på gång. Överleva.
Så min lycka är = VÄLMÅENDE
Jag mår bra. Jag minns så bra de dagarna jag var kraftlös, jag hade ingen energi. Jag hatade mig och livet. Jag fysiskt mådde dåligt, allt gjorde ont och som sagt tröttheten var så kraftig att jag inte ens orkade prata. Jag ville gråta men klarade inte ens av det. Att se min familj lida av detta och gå igenom detta. Köra mig till psykolog efter psykolog, läkare efter läkare och hoppas på hjälp. Inget hjälpte. Nya mediciner. Nya behandlingsmetoder. INGET HJÄLPTE. INGET.
Vad hjälpte?
Jag hjälpte mig. Visst fick jag medicin för sköldkörteln också som var en stor hjälp för där började allt ljusna upp. Men det största var att jag dag efter dag försökte respektera mig själv, älska mig själv igen, förlåta mig, inte ge upp. Inte lyssna på alla som frågar, varför bara går du inte ut? Varför börjar du inte skolan? Jobba? Varför lever du som du gör? Jag undrade samma. Jag ville ju. Jag försökte gång på gång. Men jag föll ner. Jag blev utbränd och allt blev värre, jag misslyckades alltid. Hur skulle jag orka försöka igen? För vems skull? MIN. Du måste göra det för din egen skull. JAG ÄR SÅ TACKSAM ATT JAG VALDE LIVET. JAG GJORDE DET FÖR MIN EGEN SKULL. JAG ÄLSKAR LIVET. JAG ÄR SÅ LYCKLIG IDAG FÖR ATT JAG FÅR LEVA. FÖR ATT JAG MÅR BRA.
Jag är också så himla lycklig för att jag har min underbara familj som jag aldrig skulle byta ut.
…och för min största passion i livet, TRÄNING. Styrketräning. Gymmet. Mitt dagliga solljus, utan det vore jag inte mycket. Jag skulle kunna säga inget för jag vet hur jag mår utan min underbara kärlek som får mig så energisk och glad. En dag, två dagar hit och dit utan att träna, vem bryr sig, påverkar inte mitt humör så mycket men flera veckor irad då man bara inte har val, och det får respekteras, livet före träning liksom, men det påverkar mig tyvärr. Det får mig trött, jag får spända och stela och ofta smärta i leder, jag blir ganska omotiverad och som sagt trött. Alla lever för något. Jag lever ganska töntigt och dumt nog för min passion till träning. Det får mig att vilja jobba med detta, som Personlig Tränare, det ärdet bästa jag vet. Det får mig att inspirera och hjälpa andra. Det får mig att känna mig stark, energisk, redo, motiverad och möjlig att göra vad som helst i världen. Jag kan leva utan träning det vet jag, men vill jag det, varför? Jag kan lätt byta ut träning mot något annat som får mig att må lika bra, just nu finns det inget sådant, kanske en dag blir det bytt ut, kanske jag skaffar familj eller börjar arbeta som vad som helst… ja tex. byggare hahaha… Nä men seriöst, då skulle jag kanske brinna för att skapa, bygga och göra det jag gör, och skulle det få mig så energisk och glad och inspirerad, skulle det bli min passion så skulle jag göra det. Alla behöver inte finna sin grej, men jag har gjort det och jag älskar det. Jag älskar att styrketräna, det är bara så, vet inte varför och jag vet inte ens hur och när det hände, visst år 2013 ställde jag mig in på gymmet på allvar efter en massa gruppträningar och lag-sporter hit och dit, men 2013 i Januari valde jag att kämpa för mig själv och på gymmet klarade jag av det bättre än någonannan stans. Det var som om jag började leva på nytt.
Tänkvärda ord
Benpasset och Pappa 61?
Dagens benpass blev ett tidigt sådant! Vaknade super-pigg och super taggad på att träna ben, så why not! Blev ett riktigt bra och roligt pass, höjde än en gång i marklyft! Så skoj!Upplägget nedan:
Benpress 5 set x 3 reps
Marklyft 5×3
Knäböj 5×3
Höftlyft 5×3
Älskar att köra låg reps nu, igår då jag gjorde med lite högre reps(8-10) och mindre vila, flera supersets och några dropsets så var jag så flåsig och förvirrad haha, inte alls van med det, tänk så körde jag alltid förut och nu var det typ som cardio för mig jämfört med tunga set och oftast 3 min vila mellan set:en ?
Sen har jag haft en underbar födelsedags middag, hamburgare!!!???????? som överraskning till Pappa 61 år idag, grattis KING❤? T.o.m farmor och farfar var på besök ???
pappa❤
Även hann jag med bio med mina favorit pojkar och systern! Blev LEGO Batman filmen och ärligt talat var det nog den bästa tecknade barn filmen jag sett på läääänge, riktigt rolig hehe 🙂 Älskar de små gossarna, så häftiga och söta ??
Hade tänkt gå en sväng eller bli ute för några drinkar men hade lämnat det öppet, tack och lov för benen väljer att ligga i högläge resten av kvällen ?? Trevlig helg på er!
p.s Tack alla som röstat/röstar på mig i tävlingen, tänkte berätta mera om det lite senare?Trevlig helg med guldmys
Hemma igen! Tror jag använde min matematik’s hjärna mer än jag gjort på hela mitt liv under dessa dagar, haha. Ville bara önska er en trevlig helg! Jag tar off mode och säng liggande resten av kvällen efter att jag fixat en stor skål mumsigt kvällsmål. Tråkig hemma kväll? Nä ensamtid är guld och egen säng känns som att sova på moln efter båtens nätter, men får ge en huge respekt åt den nya båten som varken låter eller gungar! Men egen säng är alltid egen säng???✋?
P.S Alla läsare som bor i Finland, glöm inte delta i Instagram tävlingen där ni kan vinna Laitilan Kanatarha’s produkter värt 100 euro!!! Själv är jag nykär i deras flytande äggvitor och äggsmör, måste verkligen pröva deras smoothies också m.m! ? Tävlingen är sponsrad av Laitilan Kanatarha
Tonfisk Mellis
… För alla som tröttnat på den tråkiga smaken på enbart tonfisk.
Mitt nya mellanmåls beroende:
- En konservburk tonfisk
- En avocado
- Kvarg
- Två kokta ägg
- Riskakor eller knäckebröd
Valfritt: Salt, citronpeppar, Tomater/ krossade tomater/ ketchup
Gör såhär:
- Bred mosad avocado på riskakorna, salta!
- Skär äggen i mindre bitar.
- Blanda kvarg, citronpeppar, tonfisk (avrunnen), ägg-bitarna ihop och toppa på riskakorna eller ät som det är/ använd som fyllning i tortillabröd ???
Muscle & Fitness Hers
It would mean so very much if any of you would like to vote for me here ??????https://mshealthandfitness.com/vote/amanda-essen ?????? I wish you a wonderful Tuesday ❤ xoxo
Måndag-Fångdag
Hejsan!
Grym dag! Intervjun var riktig kul och givande med Joachim Hesthammer om bl.a. träning, politik, restourangbesök och lite ätstörningar som vi spelade in på film, det kommer bli en kort filmsnutt som ni senare kan kolla på! Så håll er uppdaterade! Därefter har jag stått i köket som sagt och efter det orkade jag inte mycket göra mat så köpte en hel färdig kyckling som var sorligt nog mest ben men lite kött och skinn fick man i sig också ? Ris och en god mixad sallad av äpplen, saltade cashew och valnötter krossat på samt lite balsamico av WF.
Nu ska jag packa för imorgon åker jag till båten på jobb resten av veckan. Sedan ska jag mysa med familjen, gå på bio och arbeta hemifrån med det som jag inte hinner nu under veckan jag är på båten.Såg också ett avsnitt av Efter Nio på finsk tv, kanal YLE FST5 där Hedvig Långbacka berättade om sin dyslexi och gav väldigt bra tips åt alla med svårigheter att läsa, komma ihåg, ta skillnad på saker osv. Jag själv har också märkt att bl.a ramsor av orden/meningarna/numrorna man ska komma ihåg hjälper! Man får pröva fram och hitta alla sätt som passar dig för en lättare vardag 🙂 Mig hjälper jätte mycket listor, som dock försvinner men ifall man har allt i ett häfte och regelbundet går igenom den samt använder roliga färger och punkter för att det ska se intressantare ut så funkar det mycket bättre ? Andra grejer jag är tvungen att göra är att skriva upp direkt saker som jag ska komma ihåg, förbereda mig om möjligt, gå igenom alla praktiska saker man ska ha med sig varje gång man går ut tex. nycklar, mobil osv. och hålla sina rutiner, försöka lägga sig samma tid eller ibland blir det samma frukost varje dag i flera månader.. Bara för att det är lättare att komma igång inte för att omväxling skulle vara läskigt, jag älskar att testa nytt, jag hatar att bli för bekväm och hatar vanliga vardagar med samma saker och schema varje dag, jag älskar spänning, nya saker och att få lära mig nytt! Men det händer tillräckligt med nya saker och kaos är en del av min vardag, ingen dag är sig lik så jag är tvungen att hålla några vardagssysslor i skick på lugn nivå för att inte tappa all bollar som är i luften samtidigt ?Jag minns då jag bara tackade ja till allt, utan att fatta vad jag gav mig in på eller skrev upp det, där förlorade jag både förtroende, fick massa skulder för att jag missat tider jag glömt bort och mistade nära personer för kontakten uteblev. En annan sak som funkar om man har svårt att läsa eller koncentrera sig, be någon läsa högt eller köp ljudböcker! Markera texten, sträcka under, håll dig motiverad och ge dig själv belöningar efter tex. någon/några sidor eller en timmes läsning. Keep on going och läs om och om igen! Glöm omvärlden. Jag har hört att meditation, mindfulness är superbra för att hålla koll på tankarna och lära sig fokusera på ett. Jag själv blev helt rastlös av det när jag prövade på mindfulness och fick lust att använda den tiden till något mera givande, tänker ofta (dumt jag vet) ” tid är guld och vill göra något vettigt för varje minut” samtidigt som den tiden var ganska givande men det stressade väl mig mer än lugnade ner mig som var meningen.. ?, men kan tänka mig att ger man sig själv tid och tålamod och går regelbundet på meditationstimmar så funkar det helt säkert! Allt går om man vill!
Slut för idag! ????????
