Fluff
Alltså oj vad jag är proteinfluff-sjuk. Beroende. och oj vad jag har prövat på olika fluff. Här kommer en lista;- Kaseinproteinpulver & frysta jordgubbar & mjölk
- Vassleproteinpulver & frysta jordgubbar & mjölk
- Fryst banan & Wheyprotein
- Frysta frukter (banan, persika, ananas, melon, mango) & kvarg
- Rå äggvita & frysta hallon & walden farms chokladsirap
- Kvarg & frysta bär & äggvita
- 3 sorters proteinblandning (Ägg, vassle, kaseinprotein) & frysta jordgubbar
(och ja, jag gör alltid hela kastrullen full och ja, jag äter allt, under 20 min.)
Alla har samma instruktioner;
Mixa i ca. 10 minuter. Om receptet innehåller mjölk, skall du fylla på liiite hela tiden, alltid så det ser fluffigt ut, men ser det löst ut ska det mixas längre.
- Använder ALLTID osötad sojamjölk eller laktosfri mjölk. Har någongång testat kokos/cashew eller vilken dryck det var.. men det funkade inte! Var väl för mycket vatten i? Så inget vatten i fluffet. Kommer förstöras direkt. Mängden mjölk jag använder kan vara allt från 3dl-8dl, beroende på hur stort fluffet blir och hur bra det fluffas den gången.
- Som ni ser använder jag oftast frysta bär, eftersom det är billigast och eftersom det fungerar bäst. Vinbär, tranbär failas totalt och blåbär & hallon är okej, men rekommenderar jordgubbar. Använder oftast lite under 100g.
- Allas fluff fungerar inte med wheyprotein & bär. Om det inte funkade, använd banan! För fluffet ska bli FLUFFIGT och inte en smoothie. För mig funkar det och det blir enormt! En hel kastrull!
- Rå äggvita är sjukt bra att fluffa om ni tål det 😉 Blanda i mycket bär, kvarg, stevia bara så slipper ni smaken.
- Något annat som är gott att ha i är kakao eller kanel.
- HA TÅLAMOD! Stå inte och stirra på fluffet och gråt “varför fluffas det inte”, gå och kolla på tv eller nåt om du inte störs av ljudet. Det kommer bli fluffigt, ifall du gjort rätt! 😉
- Använder alltid en vispmaskin (bild under), men har testat med vanlig elvisp också.. funkar iallafall med caseinfluff och äggvitsfluff men blir inte alls lika fluffigt som maskinen så spara och köp en sådan och ni kommer inte ångra er. Bäst i bakning också!
Av alla dessa fluff är min absoluta favorit, caseinfluff! Alla dagar i veckan! Love it.
Om att vara självkritisk
Ett inlägg om mig.Många har kommit fram till mig och sagt, “oj, vad snäll person du var, trodde du var kaxig”. Jag har blivit väldigt chockerad av den kommentaren, eftersom kaxig är nog det sista jag är.
Det sägs att såna som blir sjuka i ätstörningar ofta är perfektionister och sätter höga krav på sig själv.
Har alltid tänkt att det inte passar in på mig, eftersom jag har aldrig velat vara “Perfekt” (vad det än betyder..) Tex. Jag tog det lungt i skolan, jag “skolkade”(blev hemma) mycket ända från dagiset till gymnasiet, hade inte så stor press på mig själv och inte mina föräldrar heller. Jag klarade mig igenom klasserna med mycket hjälp av vänner, fusk, ha en bra relation till lärarna, och göra så gott jag kunde då vi skulle arbeta. Proven gick ändå helt åt skogen. Fattade varken frågan eller svaret jag skrivit på handen. Anyway, vi ska inte prata om skolan! Utan om att vara så hård mot sig själv.Som sagt, har jag aldrig tyckt att jag är en sådan typ. För jag hatar perfektion. Jag hatar att allt är 100% gjort perfekt och inget minsta fel. Jag tycker fel, lite klott och misslyckanden hit och dit, gör det personligt. Tex. jag gillade att ha en annorlunda klädstil, jag ville inte vara perfekt, jag ville inte att alla skulle gilla det, jag ville själv gilla det och vara personlig. Samma med håret,sminket.. Så utseendemässigt var jag ingen perfektionist. Men visst hade jag ändå stora krav på mig själv, det är väl en helt annan sak, eller? Jag hade ändå stora krav på att jag måste se bra ut (att jag själv skulle tycka jag såg bra ut) då jag gick till skolan. Men samtidigt, mådde jag ju bra av det. Vet inte om man ska ta det positivt eller negativt.. För det är ju bra att göra saker man mår bra av, men å andra sidan, som anorexi-sjuka kan få en kick och må bra av att vara hungrig.. Det är ju inte bra. Det beror väl på vilket sätt man mår bra? För att man “lyckades” eller för att man får bättre självförtroende? Eller om man gör det för att bli “godkänd”? Eller för att man “tror” att man mår bättre då.. att man gillar sig mer då?
Kroppen då. Den funderade jag inte så mycket på, förutom komplex att jag var så lång. Och saknade kurvor. Skulle “låta bli att äta” hjälpa till med det då? Nä, det skulle ju tvärtom göra det värre.. Men jag tänkte ju inte på att “nu slutar jag äta” Utan mer att jag ville ha en mer platt mage, jag ville hålla mig smal som alla sade, “oj vad smal du är”, eller “oj vad bra kropp du har”, så tänkte jag att jag vill ha en mer “bra” kropp, eftersom det tydligen var det ända jag var bra på? Annors syntes jag inte så mycket. Var ganska blyg. Lite annorlunda. Lite längre. Lite konstigare. Så genom att ha en bra och slank kropp, kunde jag kanske åstadkomma mer…eller synas mer.. eller andra skulle gilla mig mer? Vilket såklart slutade tvärtom. Sånt händer då man inte tänker igenom 100% vad man håller på med. En liten ändring på kosten, träningen kan resultera sig i en katastrof, som för mig, Anorexi.
Aja… så går vi vidare. Om vi då inte tänker på utseende, kommer vi till sättet man är, och vår personlighet, och hur vi är med andra. Hur ser andra dig? Jag har alltid varit känslig för det. Så på ett sätt är jag en perfektionist. På sättet hur jag är. Att göra andra nöjda. Att göra saker rätt. Fan vilken stor ångest jag fick ifall jag gjorde något fel och ville direkt ändra på det eller backa tiden. Så kommer vi till familjen. Pappa och mamma har varit väldigt snälla och aldrig haft stora krav på oss barn. Speciellt inte vi sista, Matilda och jag. Vi fick växa upp ganska fritt. Men jag då, jag har en sådan personlighet att jag vill göra mina föräldrar och alla andra nöjda. Aldrig kände jag mig tillräcklig. Men pappa har alltid varit lite mer ordentlig och bestämd.. han är lite perfektionist själv, så han kanske ville att saker och ting skulle göras rätt. Så om pappa sade “ät all mat på tallriken” skulle jag verkligen göra det. Alla smulor skulle slickas. Alla droppar i glaset skulle drickas. (förutom då jag blev sjuk) Eller om pappa sade att linjen som man ritar skulle vara perfekt rak och det man suddar ut på pappret i skolan skulle vara ordentligt suddat, skulle jag också göra det. Ifall pappa suckade att diskmaskinen inte var tömd, glömde jag bort jag hade planerat att göra och tömde diskmaskinen. Sade pappa att prislappen på bananerna skulle vara bra placerat så kassatanten har det lättare, skulle jag se till flera gånger att jag gjort det rätt. Sade pappa att man ska gå rakt, med huvudet upp och ryggen rak, skulle jag göra det. Osv… Allt han sade fastnade i huvudet och jag skulle alltid göra rätt. Men alltid fann han något “fel” eller något att rättas igen.. alltid fanns det något nytt. Eller så kunde jag inte alltid komma ihåg allt. Så det blev en liten obsession och jag ville bara göra han nöjd. Men aldrig kände jag mig tillräcklig, vad jag än gjorde, hur mycket jag än försökte.
Det har väl varit samma med alla människor jag mött.. Jag skulle alltid ge ett bra intryck och alltid vara glad, snäll, bra. Så jag hade så himla stora krav på mig själv att om jag sade något fel kunde jag gå och ha ångest i flera dagar och gråta eller hata mig själv för den jag är. Om personen inte gillat mig, fast jag gjort mitt allt för att vara en “bra” person (vad är en bra människa ens?) så hade jag ändå inte blivit “godkänd”. Så jag kände mig misslyckad. Förstörd. Vad är fel på mig? Var en fråga som om och om kom upp i mitt huvud. Fick en gång frågan, “varför ler hon alltid? Varför säger hon inget, varför ler hon bara? Kände mig som en idiot. Leendet hade väl då varit min styrka. Inte mer. Efter det ville jag inte lé mera.
Till slut orkade jag väl inte mer. Det var en del av min sjukdom. Efter anorexin då jag försökt göra allt perfekt i så himla många år, gav jag upp. Fan vad jag inte orkade mer. Det var om mitt huvud och min kropp slutade fungera. Jag gav upp som sagt. Jag låg i sängen, jag grät, jag skrek, jag bara fan orkade inte mer. Om någon sade att “varför lämnade du kaffekokaren på?” eller något annat som jag “gjort fel” bara fan brast det i mitt hjärta och huvud, blev så himla arg och bara skrek. Folk kollade väl på mig som en idiot. Men jag fan orkade inte förklara. Orkade inte. Jag var tvungen att acceptera att jag aldrig kommer bli perfekt. Aldrig kommer precis alla att gilla mig. Aldrig kommer jag kunna vara tillräcklig enough. Men det var så svårt att acceptera. Då det nästan hade varit som en personlighet eller styrka för mig, att göra andra nöjda. Då jag såg att andra blev glada och tackade, eller jag fick komplimanger, osv.. Jag blev så himla glad och tacksam. Att jag gjort något rätt. Att någon gillade mig. Att jag kunde vara “bra”. Och ENOUGH? Men nu fick jag plötsligt bara ge upp den saken. Jag bara var tvungen att acceptera mig som jag är. Visst, att göra saker om andra vill.. men jag egentligen inte orkar göra, men bara för att göra den personen glad skulle jag göra det.. (men ändå skulle den personen inte ens tacka, eller kanske ens märka det, glömma bort det fort) så att inte göra det, lyssna på mig själv, vill jag göra det? Vad ger det mig? Visst det KANSKE gör en annan glad, men kanske inte. Kanske hon inte ens märker det, kanske hon är så van att jag gör det alltid. Så att plötsligt inte göra det, lyssna på vad jag vill göra, och inte vad andra vill och väntar mig att göra.. var väldigt konstigt.. Jag fick mycket skäll och konstiga blickar. Pappa började bli arg på mig och alla tänkte väl att jag var i “tonåren”. Det var svårt, men det var ända sättet att bli frisk ur denna “perfektionist” och “obsession” att göra allting rätt. Då man ändå inte mådde bra efteråt, längre?
Jag måste säga, att i mat & träning har jag lärt mig att inte vara så hård, inte behöva göra det perfekt, inte behöva lyckas, inte behöva göra någonting alls, lyssna på mig själv och acceptera läget. Under hela min anorexi period och hela fotbollsperioden har jag haft så himla stor press på mig själv. Slutade ibland träningarna och matchen för jag inte gjorde rätt, eller för att tränaren skrek något, och jag misslyckades.. eller jag gjorde om och om och om igen men aldrig fick jag bollen. Då orkade mitt förtroende inte mera. Det bara brakade ihop. Jag skrek “jag är skit” och gick ur planen gråtandes. Det skämdes väl både min pappa och min tränare för. Jag ville inte vara den som folk och kompisarna skulle tycka synd om, så då någon kom kramandes så knuffade jag den personen bort och sade “nä fan låt mig vara, jag var påriktigt skit.” Så det var väl en stor del varför jag inte fick så bra kontakt med de andra. Jag var omringad av mina negativa och självkritiska tankar dygnet runt. “Fan vad dålig du är, varför gjorde du så, varför kan du aldrig lyckas, varför kan du aldrig vara bra, varför passade du inte bollen, varför är du så långsam, varför sköt du bollen åt fel håll, du försörde hela spelet, du passade inte bollen, du tog inte bollen bort av motståndaren och därför blev det mål åt de andra, varför är du så skit, se hur mycket människor är och kollar på matchen och hejjar på vårt lag, men du är den som förstör matchen och gör så att vi förlorar, fyfan vad du är skit”. Och visst kanske någon ibland gav komplimanger att jag gjorde något bra på matchen, men det lyssnade jag aldrig på. Det gick ut ur andra örat. Jag var väl van med att jag inte kunde ta emot komplimanger, för aldrig tyckte jag själv att det var sant. Att de bara sade så “för att vara snälla.” (än idag finns det situationer). Så det hjälpte väl inte mycket. Och folk slutade ge komplimanger för de visste att jag inte skulle ta emot dem. Eller bara bli agressiv för jag var så självkritisk. Och så under anorexi perioden, före anorexian skulle jag VARJE DAG gå ut och gå med hunden eller springa före frukost. Om jag inte gjorde det var jag sämst och skrek av smärta (ångest). Varje dag skulle situps göra. Varje dag skulle jag kasta maten. Varje dag skulle jag “tappa” mat under bordet. Varje dag skulle jag fuska och blanda vatten i maten/drycken. Varje dag skulle jag göra si och så. Varje dag skulle jag göra “anorexian/ana” nöjd. Om jag inte gjorde det.. hatade jag mig själv föralltid. Fast det gjorde jag ju ändå, så fick jag något av det, ? nä.. Så att bli fri från detta.. med stor hjälp av mandokliniken och mig själv som ville vara “fri”. Och TIDEN som gick. Så det är helt sjukt konstigt och befriande. Att inte behöva spänna sin rumpa eller mage hela tiden eller kontrollera maten under varje måltid. Ni anar inte hur befriande det är.
Men även om jag är fri från dessa tankar är jag sjukt självkritisk i mycket annat..Fortfarande vill jag göra andra nöjda. Vilket äcklas av mig själv. Såfort jag förstår vad jag håller på med, måste jag sluta direkt. Jag får en enorm ångest, då jag vet att jag gjort ett beslut bara för någon annans skull, bara för att vännen/familjen skulle tycka om mig mera. Då får en sån HIMLA ångest. Mamma har sagt att hon inte har velat ge för mycket komplimanger under min barndom och nu, eftersom hon inte ville att jag skulle bli kaxig, “för starkt självförtroende” “älska mig själv” “se mig bättre än alla andra”. Det hade väl ändå inte funnits på listan. Hade knappast funnits en chans att jag skulle ha blivit sådan. Så ännu idag då mamma ger mig en komplimang säger jag automatiskt “du säger det bara, för jag är ditt barn”. För våra egna föräldrar, ser väl oss alltid vackra, hur vi än ser ut. Speciellt mamma, jag vet att hon accepterar mig som jag är, det är så himla skönt. Hon är nog den ända personen i hela världen jag kan skita i allting och bara vara mig själv, för jag vet att hon inte kommer att ge mig kritik eller säga att jag gör fel, eller att jag ser fel ut. Hon märket inte ens. Hon älskar mig precis som jag är, Och även om hon kanske förväntade sig något eller ser något jag gjort fel.. säger hon inte det. Och det är det som är skönt. För jag låter mig själv vara ok. Jag är bra som jag är. Med pappa har jag ännu problem, men fan vad det har bättrats! då han ber mig göra något om, göra det rätt, säger att jag gjort fel. Då säger jag direkt. “VARFÖR!??” “VARFÖR SKA JAG GÖRA DET OM, ALLT BEHÖVER VÄL INTE GÖRAS PERFEKT, SO WHAT, JAG GÖR VÄL DET NÄSTA GÅNG BÄTTRE DÅ, VARFÖR SKA ALLT VARA PERFEKT OCH ORDENTLIGT, KAN DU INTE LITE CHILLA” men ändå inte förlora mitt vett/temperatur/ bli agressiv. att bara få han också själv att förstå, att man inte behöver vara perfekt.
Så vad jag nu får en kick av, är att göra precis tvärtom som någon sagt.. Jag saknar lusten av att göra något rätt. Vet inte varför det är så.. ibland kan det till och med vara jobbigt. För säger mina föräldrar “ring honom” eller “cykla till gymmet” ja då fan ska jag verkligen inte göra det, som ett litet barn. Göra tvärtom vad föräldrarna säger. Men det är väl så…. har man inte upplevt krisen i sin bardom så går man igenom det som vuxen.
Men det som jag ger är ett tips, som hjälpt mig väldigt mycket och än idag hjälpa. Stanna och känn igen (erkänn) vad du håller på att göra. Känn igen ditt krav att “behöva göra rätt”. Stanna där en stund och fundera. För vems skull gör jag detta? Varför gör jag det? Vill jag VERKLIGEN göra det? eller är det vettet som säger att jag måste göra det? Hur kommer jag känna mig efteråt? Kommer jag må bättre efter att ha gjort det? Vad skulle hända om jag inte gjorde det? Eller ifall jag gjorde det tvärtom?
Det kan vara bra frågor att ställa innan man gör ett beslut eller säger något, eller ska göra något.
För, ibland är det helt okej att låta bli. Vi måste lära känna våra viljor och beslut. Vi måste bli mera snälla mot oss själva och allt behövs inte göras perfekt. Det behövs inte ens göras klart, det behövs inte ens alltid bestämmas just nu. Du behöver kanske inte ens börja. Kanske du kan göra det en annan gång. Eller aldrig? Kanske du är okej som du är. Kanske de gillar dig ändå. Och VARFÖR egentligen skulle du göra det. För att få någon annan att gilla dig mera, eller för att få DIG SJÄLV att gilla dig mera? Tror du det skulle fungera? Kanske du istället skulle försöka på att säga rakt ut till den personen vad du känner eller till dig själv, att du är bra som du är. Det räcker.
Och så vill jag ännu tillägga, att träningen har hjälpt mig ur detta. Det var ju för länge sen då jag började.. så var inte träningen en hets.. eller något alla människor nu plötsligt tror man “måste göra”. Eller att man “måste gå på gym”… För träningen, att gå på gymmet och jobba på mig själv, har hjälpt mig att komma bort ur ångsten, kraven, den eviga djungeln i att vara tillräckligt bra. På gymmet behövde jag inte göra någon nöjd, inte mig själv heller. Jag visste att jag var en nybörjare, jag visste att jag var på trappa ett och jag accetperade det. Jag accepterade att jag gjorde fel och att jag inte kanske kunde köra lika hårt som alla andra. Om jag ska vara ärlig tittade jag inte på andra så mycket. Jag jämförde inte. Jag visste att andra skulle kanske undra att “oj en ny flicka” men de fick väl acceptera det och godkänna att jag var smal, men jag var också här för att arbeta på det. För att skaffa muskler. Jag var här, och för kanske samma orsak som alla andra är, för att vi mår bättre här, och för att vi arbetar på oss själva, vi alla accepteras hur vi nä ser ut, vad vi än är för i kropp. Och så var man ju inte vungen att prata, vara social, eller göra något intryck på någon. Det var bara du, musiken i öronen och hantlarna. Jag lärde mig själv att vara med mig själv. Jag lärde mig själv att förstå att man kan misslyckas, man kan göra fel, men det gör inget, det är okej. Jag lärde mig själv att tycka om mig själv, att acceptera mig som jag är, Jag lärde mig själv att det finns en plats, där jag kan känna mig fri.
Tack för att du läste.
Kramar.
Lucka 16 – Fake Before & After
Woop woop bra benpass
Heeeey!Är så glad att jag skrev ut mig igår! För ingen orkar ju lyssna på mitt fitness gnäll här hemma, alla ba; jaha men kan du lite prata om denna mattan istället?
XD Så skönt att ha en blogg där man kan prata om både himmel och jord.
Iaf. Startade dagen med drop in frisör. Där väntade jag i 2h tills jag äntligen fick tid! Så färgade och klippte vi mitt hår i 2h till. Var sömnig, hungrig och lite “vad har hänt” känsla. Men x1000 sugen på att träna. Så åt lunch, drack 2 shots kaffe och åt några riskakor med jordnötssmör och gav mig iväg! Så peppad!
Fick några kommentarer och skratt av mitt nya hår, haha… Men lyfte ju upp stämningen i gymmet och så var det dags att bara köra! KÄNDES SÅ BRA! OCH ENERGI UNDER HELA PASSET, EFTER TILL OCH MED!!! Det var musklerna som gav upp denna gång och fick läga av haha, men energin bara spruuuutade ut. Nu är jag så endorfin full och är så glad! Måste vara igårdagens “skriva ut mig” som fick mig både motiverad och balanserad! Så har skött igår och idag kosten bra, ja några sötsaker hit och dit, men huvudsaken är att jag har ätit 6 mål om dagen! Energi regelbundet så blodsockret hålls i skick. Oj vilken skilnad! Nu idag kommer det bli lite fler mål då jag redan ätit 5, och ska iallafall bli 2-3 mål ännu idag, beror på hur länge jag är vaken och hur stora måltider det blir 🙂 (men samtidigt inte kontrollera, inte tänka och kolla på klockan.. men att man har vettet med och inte ba “oj jag glömde” eller äh tror jag hellre går och köper nåt snacks ist för makaronilådan.)
Så från att ha ätit typ godis, godis, godis, en kyckling, och sen väl hemma på kvällen: BOOM #entirekitchen hahha… Nä men typ ni fattar. Och nu kör jag istället redig frukost, lunch, preworkout mellanmål, postworkout mellanmål, middag, kvällsmål, mellanmål ungefär. Sen ska jag få nytt schema snart, men mer om det sen 🙂
Igår fick jag ju världens bästa peppnings paket också. Fyra stycken lådor från bästa Scitec Nutrition!
Mycket byggandet ska det bli! Både Nightprotein (vanilla, smakar fan vitchoklad eller vanilj glass i gammaldags style, så gott att jag dör, skulle kunna leva på detta typ) och Whey 100% i choklad (älskar), sen Bcaa Xpress (COLA SMAK, BÄSTA JAG SMAKAT PÅ I MITT HELA LIV, ASSO NAM) och lite annat gött.Nu måste jag skynda mig till duschen innan jag ska haffa i mig något gott att äta ;D blev så hungrig av detta inlägg… XD
NYA HÅRET;
Du kan inte bygga taket förrän du byggt själva huset.
Om man inte sköter kosten, vilandet, sovandet, drickandet, rehabilitering, allt som har med återhämtning att göra. Vare sig det är återhämtning från jobbet, skolan, stressen, träningen, en resa eller något annat som tar eller tagit på krafterna, kommer man inte heller kunna prestera som man vill.Om du inte sovit på natten. Om du inte ätit tillräckligt. Om du inte ätit tillräckligt med NÄRING. MAT. En kost med bra kolhydrater, fett och protein och inte endast små måltider som du tycker är gott. Två stycken köttbullar med en mini klick mos i skolan, lite godis, en kaffe med mjölk och en skyr yoghurt och några bitar nötter. En semla på kvällen och ett glas oboy. MAN KOMMER INTE ORKA TRÄNA OM MAN INTE ÄTER.
MAN BA; ÄT. VILA. ÄT. VILA. VILA HUVUDET. VILA HJÄRNAN. VILA KROPPEN. VILA ALLT. GÅ PÅ MASSAGE. STRETCHA. TA EN VILODAG. KÖR HÅRT. KÖR FAN ALLT. SÅ BÖRJAR DU OM.
Om du inte sköter om dig. Om du inte tillåtit dig vila, kommer din träning bli en stress-grej istället. Du kommer bli stressad att du måste göra det. JA DET BLIR NÅGOT “DU MÅSTE GÖRA” plötsligt. Din motivation sjunker. Du tror du vill dit, för “alla andra gör det” och “du vill ha en snygg kropp” Men sanningen är att du släper dig dit, det har tagit en timme att kämpa emot “orkar inte” tankarna och när du väl är där, känner du ingen lycka? Du känner trötthet. Du känner att du vill inte. Du vill åka hem. Direkt helst. Passet går sådär. Dåligt oftast. Du känner ingen kontakt, det känns bara att du hoppar med alla på grupppasset. Du är bara trött och det känns att det sugs alla dina sista krafter på träningen. Svettig och slutkörd är du. Lite proud kan du vara några minuter. Men då du kommer hem vrålhungrig och ska äta något som skulle gynna din återhämtning eller bygga muskler, väljer du istället då chokladen och chipsen. “Du är ändå värd det” Sedan somnar du på soffan efter ett par glas vin, vaknar mitt i natten och får inte sömn. Scrollar på mobilen. Ångest. Scrollar lite mer. Får inte sömn förrän klockan fem. Stressar, du måste hinna sova innan skolan.
SÅ SKA DET INTE VARA.
VERKLIGEN INTE.
Träning är lycka.
Om du sköter om dig själv bra. Både ditt sociala liv utanför och din kropp, ditt psyke, ditt välmående, din hälsa. Kommer det ge resultat. Du kommer få energi. du kommer känna dig motiverad, du kommer känna glädjeskutt och energikickar. Du kommer känna att du VILL träna. Du kommer känna att du vill öka musklerna eller pressa några repetitioner till. Du kommer känna dig glad, SLUT OCH TRÖTT såklart, men på ett bra sätt och inte på ett utsvultet djur som svält dig i ett år – sätt, utan på ett “åh va jag är glad men samtidigt trött på ett skönt sätt” Du kommer vilja äta något som får dig att må bra. Som kommer gynna din hälsa, träning och som du kommer känna att du kan bygga energi av. SO WHAT IFALL DET VAR 1 kg kött med pommes, SO WHAT. MEN DU ÅT IALLAFALL. TILLRÄCKLIGT. OCH VILAR. VILA SOVER HELA NATTEN.
Det är onödigt att släpa iväg sig till gymmet om man vet att man inte orkar eller inte kommer att kunna prestera bra. NÄ DU BEHÖVER INTE VARA BRA/BÄST DU FÅR VARA DÅLIG. MEN ATT GÅ DIT OCH BRYTA NER DINA MUSKLER EFTER 0 TIMMAR SÖMN, TYP NÅGRA SMULOR FLINGOR TILL FRUKOST OCH EN KROPP SOM SKRIKER EFTER NÅGOT ANNAT är bara bortkastad tid.
Du kommer inte få varken glädje, lycka, resultat, av att gå och träna.
Visst finns det jobbiga dagar. Trött. Orkar inte. Men då du väl är där. Då vet du, fan va kul att jag kom hit! Och plötsligt är energin där. Och fan va du älskar ditt pass. och fan vad maten smakar gott efteråt.
Sen är det en annan grej om du “tror” du sköter kosten/vilan dåligt, äter ibland ensidigt.. sover lite för lite och druckit lite alkohol på lördagen. Det är en helt annan sak. Det gör vi alla. Det hör till. Det kan till och med vara bra. Det kan ge mer motivation. Mer energi på kosten är ju bra, men att ersätta det på en viktig måltid är helt onödigt. Ska du fuska, ät det över ditt kostschema och hoppa inte över lunchen.
Man märker ifall man är slutkörd. Ifall man inte har motivation. Ifall man inte orkar. Ifall man inte skött om dig själv. Det gör man.
Som tex jag som ett exempel. Vid denna tid om året är jag ALLTID extra STRESSAD. Jag sköter inte om kosten. Jag äter inte tillräckligt. Jag äter godis, jag äter bulla, jag äter bakelser, jag äter kvarg, jag äter nötter, jag äter pepparkakor, jag äter glass, jag dricker cola, jag äter allt sånt skit. Jag äter visst mat, men oj vad lite, när jag är stressad, inte sover bra, äter sötsaker dagen lång tappar jag matlusten helt. Sen en kväll sent kommer “fan vad jag är hungrig” och då ja, vräker jag i mig allt jag ser, sen så blir man så trött så man slocknar. Så fortsätter det, humörsvägningar, blodsockret fuckas upp, allt bara förstörs, också sömnen.
…. Så vad leder det till? Låter bli att träna. Har vilat massa, det är okej, det är jätteokej. Men jag får ändå inget gjort, har varken ork eller lust till att göra vettiga grejer som jag BORDE. Vilket är helt skit. Jag måste ta mig själv i kragen och börja nu. Men huvudet har lite varit “off” och tänkt att den och allt annat får vara lite off nu. Och så har jag inget schema att följa så det är lite amandas chillröst som säger att “vi börjar imorgon”. jag vill vara på den säkra sidan och känna att det verkligen går åt rätt håll och jag inte backar bakåt och förstöra mitt stora jobb jag gjort hittils. Vad jag behöver nu är en rejäl spark i baken. Vakna upp.
Jag saknar så himla mycket de goda träningarna, där man älskar och känner hur det byggs för alla reps. De gånger jag vart där har allt varit bara bortkastad tid. Jag får till och med ibland minska vikterna. Så vad mitt uppdrag är nu; Kasta skitmaten & alkoholet och börja äta regelbundet näringsrikmat och sova 8 timmar. Vilket är så mycket lättare sagt än gjort. Men jag ska ju tävla på våren, det är och har varit och ska vara mitt mål på våren. Men vad jag gör nu är att jag rent sagt kastar bort det målet genom att skada min kropp och förlora muskler. Om jag inte nu tar hand om den kommer jag inte heller kunna ta hand om den då det är dags att börja skala ner, det är då huvudet, kroppen, allt sitter fast. Man kan inte klara av en tävlingsprep om man inte är 100 med. Det är jag. Men jag har bara lite varit off nu. “varit på brb mode” Inte tagit hand om mig. Varit på lågvarv. Det ska bli ändring. För jag skriker efter det, min kropp skriker efter det. jag och mitt psyke vill må bra. Vad mår man inte bäst av? Av att först ta hand om kosten och vilandet. Ät tillräckligt. Få i dig vitaminer och mineraler. Låt inte bli någon viktig grupp bara för att det är en “trend”. Drick tillräckligt och salta maten med måtta. Allt med måtta va? Och så måste du klara av att sova. Ifall du inte kan det, ta reda vad det beror på. Sedan är det dags att ordna allt på andra sidan, livet, dina relationer, allt, jobbet, skolan, vad stressar dig? Vad får dig att må bra, VEM? Om du inte gillar din vardag som den är du, ifall du mår kasst, då är det dags för lite justering och redigering. SEN FÖRST, DÅ ALLT DETTA ÄR KLART. KAN DU TITTA OM DET FINNS LITE EXTRA ENERGI SAMLAT I FÖRRÅDET FÖR EN TRÄNING. OM INTE, TA NÅGRA VECKOR TILL OCH KÖR SAMMA. SEN!!! SEN då man äntligen kan börja, ja då kör man ingen “dö-kill-fan-herregud-shit-pass” utan man tar ett steg i taget. En trappa varje gång. Du kan inte bygga taket förrän du byggt själva huset.
ta hand om er. det ska jag göra.Lucka 15 – Till er alla fighters där ute
‘Cause I know you are doing it. Over and over again. You have done it for a long time now. You think it never get easier and that know one understands how hard it is. But you know what? I know. I understand.
I believe in you.
Lucka 14 – Kokosolja
Dagens, kvällens utmaning är att äta en matsked kokosolja, hur du gör det, väljer du du själv!
Tips på hur det kan användas:
Kör du hardcore och äter det direkt från burken (brukar jag köra)
Eller blanda det i kaffer/téet
Göra en mugcake med valfritt mjöl, bakpulver, lite mjölk och kanel, kakao, socker/stevia, 1 msk kokosolja 1 minut i mikron.
Blanda det i kvällsmålet, tex. yoghurt/smoothie/gröten/chiapuddingen
Som pålägg på brödet
Stek kyckling eller grönsaker i det, mums!
Göra sockerfri ischoklad av kokosolja, kakao, kokosflingor och lakritspulver och lägg ca 1 timme i frysen!
Lite annat man kan använda kokosolja till och vad det kan hjälpa;
Många rapporter om hur kokosolja hjälpt personer med minnessvårigheter. I Usa har man börjat ge alzheimerspatienter kokosolja med mycket goda resultat. Hjärnans smörjmedel skapar bra förutsäättningar för hjärnan att läka/förbättras med kokosolja.
Kroppslotion mot torr eller känslig hud. (jag använde det mot mina utslag och på min tatuering, BÄTTRE ÄN ALLA APOTEKSALVOR JAG ANVÄNT!!!!) Rengöra smink med..För att minska färgen i åldersfläckar på huden, För att stötta upp din funktion av sköldkörteln, Kokosolja innehåller hög halt av Laurinsyra som hjälper dig att öka ämnesomsättningen, Hårinpackning, Mot fotsvamp och nariga fötter, Ammande kvinnors nariga bröstvårtor mår bättre med kokosolja..Det finns vissa belägg för att kokosolja hjälper matsmältningen och kan till och med döda tarmparasiter eller jäst.,Blanda en matsked med en matsked Chiafrön för en heldags energikick (OBS! ta INTE detta på natten!) Kan bidra till att förbättra insulinnivåerna, Blanda en matsked i varmt te för att hjälpa till att snabba återhämtning från förkylning eller influensa, Kan minska uppkomsten av åderbråck., Kan bidra till att förbättra sömnen när det tas dagligen.En matsked smält in i en kopp varmt te kan hjälpa till att lindra ont i halsen, Det har visat sig att kokosolja kan öka absorbtionen av kalcium och magnesium, Naturlig deodorant, Många vittnar om lindring av depression och ångest, Kan tas i varmt te med ingefära för att lugna halsbränna eller illamående,Babylotion, När det tas regelbundet, kan det hjälpa till att lindra candida, Kan öka cirkulationen och hjälpa dem som ofta fryser, Vid förstoppning osv..
Tecken på att du älskar mat – lite för mycket ;)
Gjort av mig haha (king)Det första du gör då du vaknar: FRUKOST!!!!!!
Du har svårt att gå och träna för du väntar redan på den härliga post-workout mealen.
Då du går på dejt vill du hellre glo och kasta i dig den goda maten istället för prata/fokusera på personen framför dig.
Västa grejen du kan tänka dig är den eviga väntan då du beställt mat på restourang.
Du går med lösa t-shirts för att gömma den sprängmätta magen efter det lite väl stora MEN GODA mellanmålet.
Du älskar att gå i matbutiker, tex. walmart i amerika, där kan du shoppa resten av dagen.
Du bjuder gärna din familj eller vän över – för det bjuds och bakas mat.
Du vill nästan döda den som ätit ditt goda sparade mellanmål som du gömt.
Du kan knappt kolla på tv eller bio utan snacks.
Dricka dvs. smoothies, läsk, juice kan vara det tråkigaste, du vill ha MAT som ska TUGGAS!
Det första du gör då du kommer hem från jobbet/skolan/träningen.
När du inser att du lagt hela din månadspeng på mat…
Du äter i princip alltid då du är hemma. Då du har tråkigt. Då du är på datorn. Då du kollar på tv. Då du framställer själva maten. Då du läser. Då du pratar i mobilen. ALLTID
När dina föräldrar kommer hem med matkassarna.
Ett snabbt tips på GODA & NYTTIGA MELLANMÅL
Lucka 13
Anorexia är en helvetes läskig sjukdom. Helvetet på jorden. Den förändrar en människa totalt. Och då menar jag inte bara kroppen
Även om man har svårt att inse att man har anorexi och att man behöver hjälp, brukar de flesta så småningom komma till den insikten. Ibland händer ändå inte detta. Det kan vara mycket påfrestande för vänner och närstående. Det är mycket viktigt att ändå prata med den som har anorexi. Om man som sjuk upplever att man står helt ensam kan det dröja ännu längre innan en förändring kan ske. Som närstående kan man också behöva prata om situationen och sina egna känslor. Om man är svårt sjuk kan man behöva läggas in på sjukhus. Anorexi kan bli livshotande om sjukdomen inte behandlas. Om man inte går med på frivillig vård när det har gått så långt kan läkaren skriva ett så kallat vårdintyg som möjliggör tvångsvård. Det är en sista utväg för att rädda liv. När livsfaran undanröjts och tvångsvården upphör ska en uppföljning göras så att man sedan kan arbeta långsiktigt med sina problem på frivillig grund.
Jag har alltid, alltid älskat mat. Jag skulle t.o.m vilja påstå att mat är det bästa jag vet. Det är inte maten i sig som anorektiker inte gillar. Det är vad relationen till mat gör med huvudet. Det är ångesten som maten framkallar som anorektikern avskyr och fasar. Mat ger dig ångest, då dess innehåll ofta är oviss. Du vet inte vad maten kommer att göra med din kropp, dvs. det enda du har kontroll över i livet. För att återgå till namnet anorexia nervosa kan man alltså säga att det enda som faktiskt speglar sjukdomen någorlunda korrekt är ordet ”nervös”. Som sjuk i anorexi är du ständigt nervös och ångestfylld.
En ätstörning är som ett missbruk, men var ligger tjusningen? Det är lätt att förstå lockelsen med alkohol och narkotika, man mår toppen av det, det är därför det är beroendeframkallande.
Men självsvält (anorexi), vilken tillfredsställelse skänker det? Och svår träningsnarkomani i kombination med en sjukligt strikt och knapp kosthållning (ortorexi), eller bulimi (att hetsäta och spy i en ond cirkel), varför?
Under hela den period som man har mått dåligt har familjen varken hunnit eller kunnat ta sig tid för att göra vanliga trevliga saker när de är lediga. Det har blivit ett instängt och isolerat hemmaliv. Med anorexin följer så mycket mer. Det är inte bara det att man slutar äta och går ner i vikt. Dessutom får man enligt läkarna inte röra sig för mycket, jag var väldigt mager och svag och klarade bara att ligga ner med filtar över mig.
En ätstörning är lite som alkoholism, man fastnar i ett beteende.
Första steget är att ha en vilja eller en önskan om att bli frisk. Jag gjorde ett aktivt val för många år sedan då jag sa till mig själv att ”nu får det vara nog, hallå, nu tänker jag inte låta den här ätstörningen styra mitt liv längre”.
Det här rekommenderar jag alla, oavsett ätstörning. Eller förresten, jag rekommenderar ALLA, friska eller inte, SLÄNG VÅGEN!!!.(eller be någon gömma den istället) Din vikt är en siffra, en obetydelsefull siffra. Bry dig inte om den. När jag var sjuk vad jag extremt medveten om min vikt, jag vägde mig varje dag och visste på hektot vad vågen skulle visa. För mig är vågen fortfarande ångestladdad, den får fram ett tvångsmässigt beteende i mig om att jag måste väga mig. Därför ber jag till exempel alltid mina föräldrar ställa undan vågen när jag kommer och hälsar på. Folk borde inte fixera sig så mycket vid vikt, och jag tycker också att det är viktigt att inte ha vågen framme i sitt hem, definitivt inte om du har små barn. TA BORT!
Din kropp ser ut som den gör av en anledning. Så som din kropp ser ut när du är frisk är så din kropp vill se ut. Den kroppstyp som många eftersträvar, modellfysik, har enbart 5 % av alla kvinnor förutsättningar för. Kroppar är olika, ser olika ut och har olika förutsättningar.Jag skulle också säga att det är viktigt att sluta konsumera allt material som kan vara triggande. Det kan vara tidningar som Hänt Bild!, ELLE och Cosmo. Tv-program som Biggest loser, Top Model, You are what you eat och Supersize vs. Superskinny. Och det kan vara bloggar som uppmuntrar ett ätstört beteende.
Tänk dig att du lever i en viss miljö där du har vissa rutiner och mönster. Rutinerna är ätstörda, och det har varit så i flera år. Att försöka bryta dessa mönster i exakt samma miljö som är förknippat med ett ätstört beteende är svårt. När jag var ätstörd bodde jag hemma. Alltså hade jag vissa mönster, upprepningar och rutiner jag förknippade med min ätstörning. När jag flyttade hemifrån till en egen lägenhet fick jag chansen att skapa nya mönster och rutiner. Friska mönster. Det är lättare, än att försöka ersätta sjuka mönster med friska..
Hur svårt det än må vara – ät regelbundet. Sluta kräkas. Sluta laxera. Det ser såklart lite olika ut beroende på vilken ätstörning man har, problematiken kring anorexia, ortorexi, bulimi et cetera är väldigt olika. Men generellt sett, försök ät regelbundet för att igång din ämnesomsättning igen. Jag minns den dagen som jag kände att min kropp började fungera.
Försök göra saker som inte direkt rör kroppen. Saker som gör att du kan glömma bort ätstörningen, inte behöva tänka på den. Jag tyckte om att gå ut och fotografera, jag kände mig frisk, glad och fri när jag gjorde detta.
Att vara ätstörd kan ibland kännas som en utomkroppslig upplevelse. Jag kände ofta att min kropp inte var värd någonting, att jag inte själv ägde rätten till den. Jag kände att min kropp var till för andras tyckande, tänkande och bedömning. Jag respekterade inte min kropp och hur den såg ut. När jag försökte bli frisk var detta en viktig del att förändra. Att börja se på min kropp på nya, alternativa sätt. Förstå vad den är till för – mat, njutning, att ta mig till ställen et cetera. Förstå att den är min och att jag kan göra vad jag vill med den utan att någon annan ska bry sig om det.Framtiden är skrämmande när man försöker bli frisk. Man trodde på allvar att om man började äta skulle man explodera viktmässigt och gå upp typ 200 kilo. . Fundera inte på hur du ser ut när du är frisk, för faktum är att när du är frisk kommer du vara mer nöjd med din kropp än vad du någonsin varit – oavsett vad du väger.
Senaste nytt
Vad hände ?
Fyfan vilken jävla äcklig och tung natt.
Såhär började det..
Jag var så spänd i hela nacken och området kring det, så bad mamma om en massage. Tack och lov ar hon med på det. Kändes så skönt och som om allt öppnades. Så klämde hon lite på axlarna, biceparna.. Fan det gjorde ont och plötsligt började jag känna mig yr, svag och se stjärnor typ. Fyfan, lade mig på golvet och kände hur magen snurrade och jag blev plötsligt svettig och darrig. Tvättade tänderna och lade mig direkt även om klockan bara var tio. Var så trött, svag, yr, illamående. Tänkte att det försvinner..
Jag som ALLTID har varmt och sover i underkläder, så tunt täcke täcke som möjligt.. började frysa, skaka av kyla.. La på mig tröja, yllesockor, 2 duntäcken och frös fortfarande. Mådde så dåligt och speciellt om magen, så var svårt att hitta en position som kändes bra. Somnade iallfall någongång och vaknade flera gånger och skrek av krämpor/illamående..
Så vaknade jag igen och hade så himla varmt.. svettades ihjäl. Tog bort alla täcken och kläder, sockor.. Fyfan vad det var varmt. Tänkte att jag aldrig får sömn igen. Drömde också äckliga, overkliga drömmar.. Fy….
Så vaknade jag äntligen och det var morgon, hade så väntat att få stiga upp ur den svettiga varma sängen och få något saltigt i munnen. Men steg upp och allt var snurrigt. Kände mig svag, skakade.. såg bara svart så fick pausa flera gånger och sitta ner innan jag kunde stiga upp igen och ordna frukost. Det var det ända jag hade i huvudet; frukost. Även om inget smakade, tvärtom.. kändes att jag hade spytt upp om jag åt. Men jag kände ändå att jag behövde något saltigt, och att det skulle hjälpa. Det smakade verkligen ingenting och ville spotta ut allt, men åt ändå? Och tack och lov att jag gjorde det, några tio minuter senare mådde jag mycket bättre. Kunde stå igen utan (inte för länge) utan att det snurrade. Tog ändå det lungt, har vilat på soffan sedan morgonen.. Känner mig illamående och trött, men mycket bättre än imorse, då trodde jag typ jag skulle dö. Det var som om jag hade tappat känseln i kroppen, min själ var ovanför kroppen och kände blodsmak i munnen.
O herregud.. Jag hade så mycket planer idag!! Bl.a. Julmarknad på gamla torget, bull-party med släktingarna, julbakning och träna benen! Nu känns inget av det smakligt. Kanske om jag får krafter senare ikväll åker jag på bullkalaset men känns också jobbigt att vara social då man mår dåligt. Men hoppas verkligen jag mår bättre! Ska fixa lunch om någon timme och ta en kopp kaffe, hoppas på ännu mer energi och krafter. Men nu = Film och hög dyna, gärna fönstret uppe så jag får syre och hunden brevid mig om jag behöver nåt 😉
Haha.. men oh. Har nog ALDRIG mått såhär dåligt? Brukar aldrig ha magsjuka/feber och vet inte om det var det? Spydde inte och pannan är inte så varm? När jag var liten hade jag nog liknande symptomer.. men då var jag typ 8 år.
Aja. det var väl på tiden?
Hoppas verkligen jag mår bättre snart. Har så väntat på denna lördag! Kunde inte sjukan komma imorgon istället, eller ALDRIG??!
🙁
Lucka 12 – JUST DO IT
Lucka 11
PANCAKE FRIDAY!
Here is one of my favorite PROTEIN pancake recipe:
- 1/4 cup raw oats
- 1/4 cup cottage cheese or quark
- 1/2 scoop Scitec Nutrition Vanilla Proteinpowder
- 1/2 cup eggwhites
Directions:
- Blend all the ingredients until a batter forms. Pour over a hot griddle.
- Flip when the edges start browning.
- Serve with walden farms syrups, creams or some fruit spread.
Lucka 10 – Find something you are good at – and be proud
Ingen kommer nog aldrig förstå hur ont det gör att skriva detta, hur jobbigt det varit, men jag är glad att jag är här jag är idag.
Lucka 9 – Visa kärlek
Ja, det är kväll…. Men ändå hinner ni göra denna lilla utmaning, nämligen att sprida lite kärlek till någon fin person du tycker ska få det idag.Ring, skicka meddelande, skicka mejl, gör ett kort, beställ en julklapp på nätet, teckna ett poträtt, krama om henne, tagga henne i en bild som “du är bäst”, anything! Berätta för henne/honom hur viktig hon/han är för dig.
NU!!!!
Snälla kan ni inte bara göra sommar hit
Lucka 8 – Tänk innan
Vad jag har lärt mig… är att fundera LÄNGE. Eller åtminstonde ett TAG innan du gör dina val.
Jag är väldigt spontan av mig i vissa saker.. I stora grejer som kommer emot mig, erbjudanden, chanser, risker.. Då tänker jag alltid “Yolo” och kör på! Ibland kan jag ångra att jag faktiskt tackade ja. Men i vardagssysslor är jag faktiskt inte alls spontan.. då funderar jag alltid längre.
Måste säga att man behöver inte vara “tråkig” och fundersam.. och ha svårt att välja vad man vill. Men att göra saker utan att fundera är inte alltid yolo, eller “leva livet”, eller att ha kul.. ibland går det ått skogen, och javisst misstag lär man sig av och det är en erfarenhet.. Men ändå, ibland kanske det är bättre att tänka igenom innan man gör det, eller prata med andra, dela med sig och höra deras åsikter, klart man inte ska låta dem bestämma över ditt val, men man kan alltid disskutera.
Jag har gjort massa spontana beslut. Bl.a. Modellresorna. Får så himla mycket frågor ifall jag vill åka dit och göra det, nu också. En resa till Karibien och tjäna femtiotusen. Varför inte tänker man? Tänkte åkta direkt och bara “leva livet” Men fan i det. Vet vad det kommer sluta i. Och jag vet personen som ordnade detta hela. Inte pålitligt. Och vem vet om man ens får jobba som man vill, istället göra andra saker, som att “please the guys” och stå som en lättklädd *** och även om man skulle få pengarna på vägen hem. Har man förtjänat dem på rätt sätt? Eller har man bara gjort saker som man inte mått bra av. Aja. Tack och lov att jag väntade innan jag bestämde mig. TACK OCH LOV. Får vara hemma och fira julafton med familjen!
Men så tex. att tävla i bikinifitness. Detta har jag funderat på SÅÅÅÅÅ länge. Verkligen. Tänkte ju att det kan vara ett dumt beslut och att jag vill vara frisk 100% från anorexian. SÅ efter några år kom det äntligen en hjärnkick “nu är det dags” och jag är så glad att jag bestämde mig för. MEN OCKSÅ ATT JAG TÄNKTE INNAN. ATT JAG INTE TÄVLADE DIREKT ÅR 2011, vad hade det resulterat i…
Så visst. Gör saker som ni villl och gör tokiga saker.
Men fundera ibland, speciellt på stora beslut som kan kosta livet.. ifall ni verkligen vill det.
TÄVLING, VINN JULKLAPP TILL DIN VÄN
KOLLA MIN INSTAGRAM FÖR MER INFO 🙂Lucka – 7 – I am enough
Varför ska vi alltid bli bättre på allt?
Varför ska vi prestera bättre hela tiden, bli bättre människor?Bättre i skolan, bättre människa, snyggare, smalare, mera muskler, färja håret, förlänga ögonfransar, större bröst, större läppar, bättre på att spela, bättre på att sjunga, bättre, rikare, gladare, charmigare, kaxigare, sexigare, mera självsäker, aldrig mera blyg, snyggare hus, snyggare möbler, reklamer på tv hur man får bättre hy.snyggare man. Man ska alltid göra bättre av sig, man ska alltid vara bättre än vad man varit.Varför? Räcker det inte bara att vara som man är nu?
Visst förstår jag mig på mål och drömmar, att vilja något, men det är ju en helt annan sak. Då ser man oftast målet positivt, men om man ska bli bättre, bättre, bättre, i skolan, på jobbet, bättre på att springa, bättre på att gå, bättre på att skriva, bättre på att äta, blir det inte lite för mycket då? Många lider av prestationsångest, inte konstigt då vi lever i en sådan värld. Jag själv uppskattar människor som är sig själva och inte försöker vara så mycket bättre eller försöker vara någon annan än sig själv.Vad jag vill säga är att DU BEHÖVER INTE BLI BÄTTRE! Du behöver inte göra bättre av dig, verkligen inte! Du räcker som du är nu. Det är därför dina vänner, familj älskar dig som du är.Syster kärlek
HOLY SHIT
I MADE IT!!!!!!!
Holy god, är så stolt över mig själv! Trodde seriöst aldrig jag skulle klara det före jag började! För alltid då jag ens springer 1 minut säger jag #tackochadjö för min andning tar över, så himla jobbigt att flåsa, men idag bara WOOPWOOOP Allt gick så himla kul och fan va det var gött att klara av vad man inte tror man skulle göra + att svettas som en babian, det bara spruuuutade svett, och att bara fokusera på musiken och ha världens bästa terapistund med sig själv bara! GO AMANDA!!!
#hetastifinland #hotgirl95 #toalettselfie #omg Körde:
10 min jogga
10 minuter crosstrainer
10 minuter cyklaing
avslutade med 10 minuter GÅ uppförsbacke och dog
= 40 minuter cardio!??!?!?!? HAR INTE KÖRT DET PÅ TYP 1,5 ÅR!?!?? SENAST DÅ JAG SPRANG 10 KM LOPP?!?!?
För ni vet ju (borde veta) att jag hatar att bara springa, jogga, gå, cykla, crosstraina, vad som helst i rad.. Så tråkigt. Så detta gick oväntat snabbt! Inte alls tråkigt! Alltså ska börja köra detta 1 gång i veckan ju, fick sådan adrealin spurt! Får se om jag håller i detta… “pre-nyårslöfte” typ.. Men fan va gött det var! Rekommenderar verkligen för er som inte kör konditionsträning!
Nu ska jag kolla på självständighets balen, hoppas det inte slutat… 🙁 älskar att glo på klänningarna “kändisarna” har. =)
Tack och adjö! Ska äta “lite” prottechips (två påsar), dippsås gjord på 500g kvarg och vitlök och sen lite bakning jag gjorde imorse, nämligenhemmagjorda toffife bitar (mer om det sen) och sen lite grönsaker, frukt, beef jerkey och såklart lösgodis dagen till ära! nomnomnom