GIVEAWAY
Operation åter igen
Jag hatar att gnälla. Men på bloggen händer det ständigt. En öppen dagbok av ärlighet och tankar. Dagarna är långa. Utan min dagliga motivation/energi-boost och höjdpunkt på dagen, lyfta tyngder på gymmet (som jag flera gånger nämt bidra med så mycket mer än bara mentalt) känns det väldigt omotiverat.
Hut kort tiden än är för återhämtningen efter operationen (jag kanske inte skrev desto mer om..*) känns det ofta dom en evighet.
Senare skrattar man åt sig själv, hur dum man var. 😅
*Jag hade inflammationen i tarmen så blev tvungen att opereras, (som tur gick bra!!) men så kommer ändå det nedstämda humöret på köpet😅 Vad lätt det vore om jag hade fler intressen, eller vore en typ som gillade att läsa böcker och lära mig nytt. Lite varje vecka försöker jag öva mig på spanska kurser iallafall, “wow”!
Känns som om det återkommer trappsteg neråt hela tiden, men dock så borde väl allt bli bättre efter att såren läkt. Right!!?🦾💯😊 Hade en underbar vändag med mina föräldrar, typ bästa stödet som finns ellerhur? Vad vore jag utan er, ja.. vad vore man utan föräldrar? Tacksam över att ha er.
Bedömma personer / Ihmisten arvostelu
Vad tänker du när du träffar någon för första gången?
Det är alltid lika förvånande att höra andras åsikter om någon person.Kollade för några år sedan på serien ”Ylpeästi erilaiset”, som började på tisdag. I det första avsnittet fanns det också en styrkelyftar kvinna, som berättade om sitt liv, sina åsikter och hurdana bemötningar hon ofta fick. Jag kände igen mig en hel del i det hon berättade och visade på avsnittet. I varje avsnitt visar de nya personer, tycker det är intressant program!
När jag har träffat någon person, eller pratat med någon tex. på stan, en fest eller på media, och sedan efteråt berättar om den personen till någon annan.. typ ”Oj, vilken härlig person jag träffade idag!” till en vän, och får VÄLDIGT ofta, om inte alltid denna fråga tillbaka:
”Vilken ålder? Varifrån är hon?” eller liknande frågor.
Förut blev jag lite förvånad jag också, varför jag inte hade tagit reda på det. Jag tänkte att vad dumt att jag inte hade tänkt på det, och det upprepades gång efter gång. Men nu förstår jag det väl, varför jag inte tänker på det, varför jag aldrig undrar det om någon person.
Jag bryr mig helt enkelt inte. Jag bryr mig inte hur gammal du är. Jag bryr mig inte varifrån du kommer. Hur du ser ut. Vad som människor pratar eller skriver om dig.
Jag bryr mig vilken typ av person du är. Hurdan du är inuti. Din personlighet. Hur man behandlar andra människor. Vad du tänker och säger. Vilken typ av du har. Oavsett hur utbildad, begåvad, rik du är…Ärlighet, naturlighet, att vara äkta är allt.I vänner och relationer är det enda jag bryr mig om hurdan person du är. Jag älskar de som har ett stort hjärta. Eller det som roliga. Trevliga. Annorlunda. Sig själva. Omtänksamma. Hjälpsamma. Pålitliga. Men jag går inte heller och kritiserar eller söker efter personer i förutsättning av detta, men om ni förstår hur jag menar.. Jag förstår att alla är olika och det ska uppskattas. Det ska vara så. Ingen ska behöva ändra på sig. Om man inte så behandlar andra dåligt..
Men det märkliga är hur annorlunda vi ser på varandra. Någon kan tänka och tycka något om er som ni inte alls trodde.
Jag har fått höra alla möjliga påståenden om mig själv till exempel! Jag tex. kan ha inbillat mig när jag var yngre att någon nästan hatade mig eller ogillade mig, tyckte jag var konstig men fått höra senare att de tyckte precis tvärtom. Jag har också fått höra att någon trodde jag var egoistisk, egen-kär bara för att jag skriver mycket om mig själv och lägger ut bilder på mig, det som jag verkligen inte är. Jag älskar visst mig själv, men jag skulle ALDRIG se mig själv före andra eller vara stolt över något jag gör, är. Jag har typ halva livet levt med en tro att jag skulle vara sämre, mindre värd än någon annan, vilket jag förstår inte är sant idag såklart. Alla är vi värda lika mycket. Vi är människor allihopa.Det är lätt att kritisera andra människor och deras livsstilar. Varför egentligen? Varför är det lättare att prata negativt än positivt? Varför händer detta? Varför vill någon ens lägga ut negativa, kritiska kommentarer om någon eller säga något elakt om någon, och få någon annan att MÅ DÅLIGT? Det kan faktiskt påverka personers mentala hälsa, psykiska tillstånd, arbetsförmåga, prestationsförmåga och så mycket mera. Men om vi istället uppmuntrar varandra, pratar positivt om varandra, vad kommer att hända då? Jo, det höjer varandras livskvalité och välmående. Både du och personen det är frågan om vinner på det, hur underbart är det inte att göra någon glad?
Om du verkligen har en negativ åsikt av en person behöver du inte säga det högt till den personen eller någon annan du känner, varför gör man det? Skvallrar. Pratar skit. Kan vi inte bara tänka alla tankar inom oss själva, och inte dela ut precis alla åsikter till hela världen. Det som sagt kan påverka ganska hårt någon annan. För vad vinner man på att kritisera och prata negativt om andra? Drama? Har man så tråkigt liv att man behöver det tror jag det finns andra lösningar än det.. Varför slösa sin energi på andra, tror det ända man behöver är att kanske tänka på sig själv och eget liv, vad man kan förbättra där eller ändra så man blir lite lyckligare kanske. Positiv och peppande tycker jag däremot vi kan gärna dela med oss mera!
Eller är det bara jag som har denna åsikt?
Varför kan vi inte uppmuntra och uppskatta varandra? Ingen i denna värld är perfekt och jag tycker att det är fantastiskt att vi är olika! Vi kan lära av varandra och se nya perspektiv på saker eftersom saker inte är vanligtvis så svarta och vita när man tänker efter.
Hur tänker ni, kring detta ämne? Dela gärna med era tankar
Se on aina yhtä huvittavaa kuulla toisten mielipiteitä jostain ihmisestä.
Katsoin pari vuotta sitten sarja ”Ylpeästi erinlaiset”. Ensimmäisessä jaksossa oli yksi ”bodari”-nainen, hänessä oli paljon sitä mitä tunnistan itsessäni.
Kun olen jutellut jonkun henkilön kanssa, oli se sitten netissä tai kaupungissa, salissa,puhelimessa tai juhlissa, ja kerron hänestä ystävälle ihan vaan keskustelu aineena, niinkun että ”hei muuten, tapasin tänään ihanan ihmisen..jne.”
Saan melkein aina kysymyksen:
Minkä ikäinen? Mistä päin kotoisin? tai samantapaista.
Ennen minulle tuli vähän kuin kysymysmerkki että miksi en kysynyt tästä asiasta, miksi en ottanut selvää. Mutta nyt vuosia eteenpäin olen ymmärtänyt miksi on näin.Minä en välitä. En välitä minkä ikäinen olet, miltä näytät, mistä päin tulet tai mitä sinusta puhutaan.
Välitän siitä millainen ihminen olet. Millainen persoona. Mitä sinussa on sisällä. Miten kohtelet muita ihmisiä. Mitä ajattelet ja sanot. Millainen olet sisältä. Ei ole väliä kuinka koulutettu, lahjakas, rikas olet. Rehellisyys, aitous, luonne on kaikkea kaikessa.Ystävissä ja suhteissa ainoa mitä välitän on millainen ihminen olet. Rakastun sellaisiin ihmisiin joilla on suuri sydän. Tai ovat hauskoja, sydämellisiä, erinlaisia, omanlaatuisia, auttavaisia, ymmärtäväisiä, suurpiirteisiä.
Se siitä.Mutta aika outoa miten me näemme toisiamme eri tavalla, jotkut voivat myös ajatella sinusta ihan muuta mitä luulit.
Olen kuullut että ihmiset jotka kuvittelin yläasteella että ”inhosivat” minua, oikeasti tykkäsivät minusta. Olen myös kuullut että minua uskotaan itserakkaaksi, egoistiksi, mitä en todellakaan ole.Toisia ihmisiä ja heidän tekemisiään on helppo arvostella. Miksi negatiivisuudesta on helpompi puhua kuin positiivisista? Mitä siitä on hyötyä ja miksi tämä tapahtuu? Se vain saa pahaa oloa toiselle ja jopa voi vaikuttaa jonkun mielenterveyteen, työkykyyn, suhteisiin ja paljon muuhun. Mutta jos kannustamme toisiamme, mitä sitten tapahtuu? Positiivinen palaute ja ajattelu nostaa elämänlaatua.
Jos oikeasti on negatiivinen mielipide jostain ihmisestä ei tarvitse sanoa sitä ääneen sille ihmiselle eikä kenellekkään muulle, miksi pitäisi? Eikö vain voi pitää sitä ihan omana ajatuksenaan? Ja ehkä ajatella, jos pystyy, että mitä väliä? Miksi siihen laittaa energiaa arvostellakseen toisia? Ainakin itse voin parhaiten kun vain keskityn itseeni ja annan kaikkien olla sellaisia kuin ovat, ja en välitä vaikka joku olisi minusta inhottava tai negatiivinen tai muuta. En todellakaan mene heti naapurin ovelle juorumaan.
Miksi emme voida kannustaa ja arvostaa toisiamme? Kukaan tässä maailmassa ei ole täydellinen ja minusta on hienoa että olemme erinlaisia! Voimme oppia toisiltamme ja nähdä uusia näkökulmia asioista, koska asiat ei yleensä ole niin mustavalkoisia kun luullaan.
Mitä mieltä te olette aiheesta?
Förberedning
Hej! Vad gör ni? Har ni haft en bra måndag!?
Jag myser med min hund framför Oscar galan på tv, mitt nya tyngdtäcke (som förresten är över min förväntan!!!) och förbereder mig mentalt och fysiskt för operationen imorgon bitti.
Behöver en massa roliga och kreativa tips att hitta på då jag blir sjukledig en tid hemma sedan! Hittade en rolig lista här. Så fina saker.
Kram på er fina!
Emma gaala 2020
Otroligt fint event! Tack för i år och grattis till alla som fick pris!
HJÄLP MIG ATT VÄLJA KLÄDER!?
I samarbete med Femmeluxe har jag fått 3 nys kläder igen. Kan inte bestämma mig för vilka jag ska behålla?! Hjälp mig, please! 😇
2. Stone Ribbed Culotte Jumpsuit
3. Orange bardot knitted mini dress carmen
P.S Lade till en ny kategori inom mode & resor!
Framtiden vet jag inte om, vad jag vet säkert är att jag inte trivs på samma ställe för länge, innerst inne vet jag var jag endå gör det, men att klara sig över denna vår vinter, mixat med operation är både härligt och jobbigt, men drömmarna blomstrar inom mig varenda dag.
Ha en fin ny vecka allesammans! Jag ska på operation och fira min ett års dag med Polly på dagen efter alla hjärtans dag, då jag köpte min allra egna vovve.
TYNGDEN ÖVER MIG PÅ NATTEN
Inlägget innehåller sponsrade länkar
Minns ni då jag berättade om tyngdtäcket?
Det har gått lite mer än en månad sedan jag fick det i julklapp. Jag har fortfarande varenda natt sovit fantastiskt bra.
Inga restless legs syndrom.Ingen värk i reumatism lederna. Inga nattsvettningar trots man skulle kunna tro att täcket är tungt, varmt och jobbigt, är det tvärtom och mycket svalare än vanligt täcke.
Jag testade sova med påslakan på täcket men konstigt nog, sov jag inte lika bra då.Inga problem att somna på natten som annars tar 1-2 timmar för mig..och längre djupsömn, trots att jag fortfarande vaknar på natten känner jag mig utsövd.
Nu, då jag blev så ivrig över täcket känns det lite för lätt för mig även om täcket väger 7kg. Jag blev så sugen på att testa ett tyngre, då jag är så van nu. DOCK! har jag varit bortrest lite då och då och inte sovit hemma varje natt, som förra helgen i Helsingfors för fotografering, och vilken förändring.. jag sover så mycket sämre utan mitt vikt täcke, alla symptomen jag nämnde ovanför kommer direkt tillbaka, det skulle jag inte ha trott och jag har blivit så van så bag faktiskt glömde bort hurdan skillnad det är att sova ordentligt. Natten utan sömn är också så jobbigt förutom alla fysiska symptomen också som ni kanske vet, ändlösa tankar och ångest att inte få sömn. Så jag är stört nöjd med mitt täcke och förstår inte hur jag klarade mig innan haha!..Tillbaka till vad jag började på, jag har faktiskt blivit sugen på att testa ett tyngre, nämligen ett på hela 11kg och testa hur det fungerar och om det är lika effektivt eller till och med bättre, om inte sämre. Så jag ska faktiskt klicka ett hem nu direkt.
Är ni också sugna att testa? Jag har faktiskt en rabattkod på -15% på The NAP lab’s tyngdtäcken och jag rekommenderar starkt!!! Använd koden: svagtillstark15 på deras webbshop.
Läs här om mitt tidigare inlägg.
Kom ihåg att täcket inte går att lägga i tvätten och att kanske börja med ett som motsvarar 10-15% av din kroppsvikt.Hör gärna av er vad ni tyckt då ni testat! Jag är helt sjukt överraskad och förälskad, saknar typ lika mycket som min hundvalp Polly varje gång jag inte är hemma. Och det är MYCKET!!
Du är vacker.
VI ALLA SER OLIKA UT DÅ VI ALLA ÄR BYGGDA PÅ OLIKA SÄTT! MEN ÄR INTE DET FANTASTISKT? HUR ROLIGT VORE DET OM ALLA GICK RUNT MED EN OCH SAMMA KROPPSBYGGNAD? INTE ALLS ROLIGT!
Vi alla ser olika ut och vi alla har olika kroppsbyggnader. Därför måste vi sluta jämföra oss med andra. För vissa kan inte få värsta mellanrummet mellan sina lår, medans andra har jättelätt för det och andra är födda så. Vissa kan inte bli smala medans andra är födda så naturligt och kan inte bli mulliga/tjocka. Och det är väl jättebra att vi alla ser olika ut? Man är fin precis som man är och glöm inte att det ALLTID finns folk som attraheras av just din kroppsform! Vi smala är precis lika sexiga och vackra som er mulliga och tjocka. Ni mulliga och tjocka är precis lika sexiga och vackra som vi smala. Vi har fungerade ben och armar, det ska vi vara glada för! Skitsamma om det dallrar lite eller är lite benigt, så länge man har fungerade ben och armar ska man vara glad!Vi måste lära oss att älska och acceptera dom vi är. För det finns ingen som dig och det finns ingen som ser ut precis som dig. Är inte det fantastiskt? Du ska bära upp din kropp med stolthet, oavsett kroppsbyggnad.
Men vet ni vad? VI MÄNNISKOR SER OLIKA UT, VI HAR ALLA OLIKA FÖRUTSÄTTNINGAR OCH EGENSKAPER. MEN DET ÄR DET SOM GÖR OSS TILL EN EGEN INDIVID, TILL JUST PRECIS DEN VI ÄR, OCH DET ÄR DET FINASTE HOS OSS, ATT VARA DEN MAN ÄR OCH ÄR FÖDD TILL. Vissa människor kan äta pizza och godis varje dag utan att gå upp ett enda kilo samtidigt som andra har lätt för att bygga muskler eller gå ner i vikt. Vi har olika ämnesomsättningar och kroppsbyggnader, MEN DET ÄR INGET FEL MED DET. Kolla på dig själv, upptäck alla dina fina sidor, både utsidan och insidan och visa fram det, visa fram dig själv och den DU är. Kolla inte på någon annans kropp eller utseende och tänk ”precis sådär vill jag se ut” för sanningen är att du inte kommer se ut som henne, för du är inte henne, du är du. Tänk istället att du ska göra det bästa med dig själv, hos dig själv så att DU blir den bästa versionen av dig själv, den bästa DU kan vara. Du själv kommer må bättre, du själv kommer bli starkare och mer självsäker, bara du accepterar dig själv och vem du är.Mitt liv verkligen inte perfekt. Jag är inte glad hela tiden, jag är inte en sol hela tiden. Men jag älskar livet ändå. Ifall du tror att någons liv är perfekt, nej! Jag älskar livet för att jag kan vara fri. Jag får göra precis vad jag vill när jag vill. Jag kan sitta och göra ingenting hela dagen utan att få ångest. Jag kan äta en hel kaka utan att få ångest. Jag kan åka till baren och supa mig full (händer inte ofta😅😅). Jag kan träna hur jag vill, när jag vill, fast hela dagen utan att jag bryr mig. Eller inte alls utan att jag bryr mig. Jag kan leva ändå. Jag orkar intefixa mig “prydlig” hela tiden, typ aldrig egentligen men jag kan ändå ändra mitt tankesätt och tänka vem fan bryr sig, jag är väl snygg på mitt eget sätt för jag är unik och ingen annan ser ut som jag. Jag lägger ju inte upp bilder då jag ligger med chipsburken i min famn och snarkar. Jag och ingen annan är perfekta. Det är ändå vi själva som bestämmer hur vi ser oss och andra. Alla är vackra på egna sätt. Kanske någon som är frisk ser sjuk och trött ut. Kanske någon som är sjuk ser frisk, välmående och lycklig ut. Utseende säger inte allt. Jag har alltid sagt att välmående kommer inifrån, hur vi mår är ett bevis på hur hälsan är, inte hur vi ser ut. Visst om man mår bra på insidan eller är självsäker kan det synas som en utstrålning på utsidan, men you got the point, right?
Kom ihåg dessa saker:
– Ingen är perfekt.
– Alla har olika kroppar, kroppsbyggnader och gener.
– Jämför er inte med andra.
– Finns inga genvägar. Du kommer inte bli lyckligare trots att du tappar 10 kg. Inte 40 kg heller. Inte 2 kg heller. Alltid hittar du nya saker att vara missnöjd.
Har hört flera som vill ha hjälp av mig, tex personer som dessa nedan som delat med sin story:
Efter att de tappat en massa kg, blev de inte lyckliga.. nästan bara deprimerade och orkar inte leva med en massa regler mera, de har levt för hårt liv, för hård press och hamnar i cirkeln.
Vet ni vad lösningen på alla dessa viktminskningarna, kontrollerna, ångesten, att bli nöjd med sig själv?
Släpp kontrollen. Börja njuta över livet. Det betyder inte att du ska frossa i dig 100kg glass, utan unna dig själv. Tänk på annat än mat. Gör saker du älskar. Livet är inte bara mat och träning.
Livet är inte bara utseende. Säger det en gång till, så fort du släpper all hets över utseendet, pressen över att se bra ut. För livet har så mycket mer att ge.
NYA OUTFITS
Inlägget innehåller adlinks.Som yngre gick jag på loppis minst varannan dag. Fyndade, plåtade och ibland designade eller sydde om kläderna. Var en stor hobby och passion för mig att använda min kreativitet i stilen och dela med på bloggen eller lookbook.Nu har jag tappat intresset lite, men älskar visst att bära snygga kläder men mer för min egen skull och delar inte med mig allt. Kan också gå på känsla och bekvämlighet (99% av tiden) före klädernas egentliga look. Förut gick jag i spända obekväma, kyliga kläder ifall jag behövde. Nu går jag helst i Adidas overall dagarna lång och undviker cropped tops haha.. däremot går jag ut gör jag en total make over och dyker in i mitt klädskåp som är fullproppat med olika stilar, för alla känslor/väder/situationer. Går oftast på känsla då det gäller kläder. Tränar jag ett svettigt pass använder jag bekväma men luftiga kläder, tränar jag lugnt kan jag ända gången av alla bär långa tights och spända tops.Men, men.. vilken tur att jag fick lite ny inspiration i garderoben, fick hem några smakprov på femmeluxes collection och ska direkt klicka hem några fler.Tog en av alla tillfällen. En klänning, ett härligt mjukis-set, en jacka för våren och ett par jeans till vardagen. Var osäker på storlekarna men eftersom jag är lång och använder vanligtvis storlek S, valde jag M/L i de flesta och det var ett bra val.
Khaki Crop Loungewear Set DeannaMin personliga favorit är detta set, både mysigt och bekvämt men också något man kan bära utanför hemmet. En av mina favoritfärger, arme grön.
Wine velvet bodycon chain strap mini dress molly Sen har vi klänningen jag troligen aldrig kommer bära, men visst bjuder du mig på fest eller dejt en kväll bär jag kanske den med en lite längre kofta. Den är ändå inte för kort och älskar tyget i sammet.
Stone Long Sleeve Belted Utility Cargo JacketVår jackan då jag inte kan bära läderjackan precis varje gång, så ett alternativ till det, plus att jag som kanske ni som följer mig på Instagram och sett mina outfits från Chiquelle, märkt att jag älskar armé/safari stil.
Mid Wash Distressed Ripped Mom JeansJeansen jag inte kan få nog av! Behöver ett par jeans för alla väder och storlekar. Ibland går jag i XS och ibland M.. Varierar sjukt beroende på period.Vilken är er favorit?Kul med lite kläd inlägg också! Då inredningen är på paus när renoveringen fortfarande är på gång då vi gör det mesta själv och golvet ska rivas näst i lägenheten. Får se sen vad next.
New outfits
The post contains adlinks.As a youngster, I went to the secondhand at least every other day. Bought old clothes and ofen did a makeover/designed it to my own style. It was a great hobby and passion for me to use my creativity in the style and share on the blog or lookbook.Now I have lost interest a little. Yes sure, I love to wear nice clothes but more for my own sake and do not share everything like before I photographed the style and posted it on my blog and lookbook. Here is my old photography blog and lookbook.Do you even recognize me?! haha..I can also go for feeling and comfort (99% of the time) before the actual look of the clothes. Before, I walked in tense uncomfortable, cold (but “cool” lol) clothes in case I needed to. Now I prefer to go in adidas overall days long and avoid cropped tops haha .. on the other hand I love to do a total makeover from gymnerd to fashionista when I go out haha! I just dive into my wardrobe which is packed with different styles, for all emotions / weather / situations. Usually I go after how I feel when it comes to clothes. If I am happy I wear happy clothes or I get more inspiration to try something different, If I am tired or sad I just take anything that is near me, something easy and light. If I work out a sweaty workout I use comfortable but airy clothes, I nearly never train with long tights and tight tops. How about you?But .. what a lucky thing that I got some new inspiration because I just got some samples from femmeluxes collection and I will immediately click home some more from the website!!I chosed one for all occasions. A dress, a lovely soft comfy set, a jacket for spring and a pair of jeans for everyday life. I was unsure of the sizes but since I am tall and usually use size S, I chose M / L in most and it was a good choice.
My personal favorite is this set, both cozy and comfortable but also something you can wear outside the home. One of my favorite colors, army green.Then we have the dress, I will probably not often wear, but of course you invite me to a party or a date one evening I might wear it with a slightly longer cardigan. It is still not too short and I am inlove with the material of the dress!!!! <3This jacket is super because I can’t wear the leather jacket just every time, can I? So this is an alternative.. And If you know me or maybe seen on Instagram I have a couple times shared my outfits from chiquelle, you probably noticed that I love army / safari style. So this fits great to that style of my wardrobe.The jeans I can’t get enough of! Need a pair of jeans for all weather and sizes. Sometimes I go in XS and sometimes M .. it varies really muich!Which is your favorite?Fun with some clothing posts too! Then the interior is on pause when the renovation is still underway as we do most of it ourselves and the floor should be demolished next to the apartment. Let’s see what next.Amanda, hög men låg
Min personlighet överraskar människor ofta.
Jag älskar att vara ensam. Stormtrivs.
Men jag är väldigt social och utåtriktad.
Jag kan gå på högvarv med största energin och motivationen för allt och lite till. Jag vill göra precis allt jag kan. Tiden räcker inte till, har inga bromsar och hinner varken prata eller lyssna. Jag vill springa maraton, skriva böcker (men det hinner jag inte med
), resa världen runt, rädda planeten, dansa med främlingar och berätta hur världen är fantastisk, bjuda alla jag känner på fest med middag och bubbel, dans och partaj. Jag älskar allt och alla. Vill kramas, berätta hur lycklig jag är. Måla tavlor på det vackra livet. Tackar för varje minut som går, mår som en kung. Hinner inte sova. Måste göra. Jobba. Lära mig nytt. Men hinner inte läsa texter. Måste hålla på som en dator, göra så mycket som möjligt, gärna samtidigt, jag är superenergisk, superkraftig, superglad, super… allt. Jag gör nya rekord i gymmet. Allt doftar som blommor. Jag dansar på rosor…..innan droppen kommer.
Innan batterikapaciteten tar slut. Innan jag faller ihop. Innan mörkret tar fast i mig. Jag känner mig överlägsen, överlycklig och vet inte vad osäkerhet ens betyder. Finns inte i min värld att ens tveka. Jag vill inte lyssna på någons gnäll eller ledsamhet. Jag förstår inte, jag hör bara glädjesymfoni spelas i öronen.
Men droppen kommer alltid.
Jag har lärt känna mig och försöker förbereda mig. Jag vet att jag faller ihop förr eller senare, men vägrar inse det helt och hållet. Jag vill inte tänka på en enda negativ tanke, jag är så glad och energisk jag vill inte slösa tiden på att tapp det jag har då. Är inspirerad, kär och euforisk.
Jag är en racerkanin, jag älskar det innerst inne. Det jobbiga är natten, min puls är så hög, jag får mig inte lugnad och hatar att sova, det är slöseri på tid. Jag kan skrika åt andra för jag har mycket att göra. Jag är nattuggla och vägrar stanna. MEN. Jag är så kreativ och passionerad. På mitt bästa alltid. Jag ler, jag är lycklig, och så himla glad. Jag älskar livet.
Men så händer det.
Vinden tar mina armar. Jag fångas av stormen. Jag förlorar allt jag har. Energin, orken, motivationen, hoppet och tron.
Jag känner inte igen mig själv. Jag har varken matlust eller livslust under de mörkaste tiderna.
Jag trodde det berodde på stressen, som kräver en enormt stor återhämtning. Men återhämtningen verkar aldrig räcka. När jag går i botten, känns det evigt. Jag ser inget ljus i något. Jag känner bara trötthet, ångest, ledsamhet, mörker.
Jag som sagt känner inte igen mig. Jag är inte sådan. Jag är inte dyster. Jag förstår inte.
Förut blev jag arg.
Nu förstår jag.
Det är jobbigt att erkänna.
Jag har visst hellre berg och dalbana, med upp och nerförsbackar än att jag är lam, medel och opersonligt jämn.
Men då jag är i botten känns det ändå så jävla hopplöst, för man vet aldrig hur länge det varar. Oftast en evighet, känns som om aldrig finner ljuset. Jag känner mig i koma. På sparläge. Jag orkar ingenting. Jag ser inte det positiva, jag som alltid gör det. Jag är alltid så optimistisk och glad. Plötsligt är jag dyster, mörk och kall. Jag vill helst gömma mig för alltid under sängen och sova bort allt. Känns så konstigt.
Men nu förstår jag som sagt.
Det låter sjukt att man måste få diagnos för sådant. Det kanske hjälper mig förstå och planera in allt i rutinerna bättre. Få hjälp av mina närvarande och förklara för dem så DE orkar med mig också. Det var ofta man undrade vad som är fel på mig, vad händer, jag ville inte lyssna, jag sa under min hyperaktiva tid; sluta oroa er! jag mår fantastiskt och detta är vem jag är! jag blommar!
Men så enkelt var det inte.
Nu förstår de närmaste.
Jag har tappat flera vänner på grund av att jag ändras så fort. Som natt och dag. Vad hände? Jag som lovade vara där för alltid och plötsligt hör jag inte av mig.
Folk kan se mig som självisk. Men jag hatar det. Jag hatar min dystra period. Då måste jag vara ensam, jag är inte mig själv och jag bryr mig inte om något över huvud taget. Jag säger saker jag inte menar, visst under hyperaktiva tiden gör jag det också ibland, lovar saker jag inte kan hålla, men oftast hinner jag göra allt och lite till.
…att se vänner såras då jag inte hör av mig eller ses. Jag hatar det. Det dödar mig inombords. Därför har jag också slutat lova, slutat ha vänner eller tro på förhållanden, för jag förlorar ibland tron på mig själv. Jag varnar mina närmaste, att “kanske” är ett bättre alternativ och jag vet inte hur jag mår imorgon. Jag får lära mig ta en dag i taget. Jag tycker det är jobbigt att vara i flykt läge samtidigt som sparläge. Men jag är rädd för bottnen, det är inte roligt för mig eller närvarande att se mig så trött, ångestfylld och borta, nedstämd och oinspirerande. Jag bryr mig inte och är inte intresserad av något. Allt är kallt. Inget smakar. Bistert smakar det. Surt. Grått. Molnigt. Hopplöst. Omöjligt. Jag känner mig dålig då.
Jag som sagt är glad att jag får stöd och har vänner familj som förstår. Jag är en människa och inte sjuk i huvudet.
Jag har lärt mig att handskas med detta och skapa en rutin och vardag som passar mig, så jag inte behöver gå på mediciner eller bli allt för dramatisk över allt som händer.
Jag är bipolär, hur sjukt det än känns att skriva det. Erkänna det. För vem bryr sig? Det påverkar inte något, ett ord eller en diagnos.
Jag är Amanda.
Jag är mig själv, som alla andra individer är på denna jord. Därför är vi unika och det gör det hela intressant och fantastiskt!
Testar vikttäcke efter en fantastisk jul!
Inlägget innehåller adlink.
Hade ni en fin jul?
Jag hade nog en av mina bästa trots (gnäll gnäll vardagsvärken i lederna men botades bort dagen efter på gymmet 😍 inte alla planerat, trodde jag skulle ligga i matkoma och vintersova bort dagarna som björnen hela veckan men hade fel! Rastlösa benen var igång direkt nästa dag! *På tal om rastlösa ben.. läs längre ner!)
Denna jul var vi lite färre, farmor var på sjukhus men mådde väldigt bra då vi hälsade på och kanske får komma hem igen. Sen hade vi vår släkting Tina från USA och mina syskon hemma, mysigt. För första gången (vad jag kommer ihåg) grälade vi inte, eller små retades med varandra, nej inget sådant, vi hade det så himla bra tillsammans och väntar redan på nästa träff tillsammans, då alla bor så långt borta från varandra ses vi inte alla syskon lika ofta mera. Mina bästa vänner!
Så lika men så olika.
Fick ni många julklappar? Minns min lista som liten, det var säkert två långa listor med leksaker jag önskade, allt från barbies till karaokekit eller nya fotbollsskor. Mest ville jag nog ha det nyaste, coolaste som ingen annan hade.
Detta år förväntade jag inga paket alls, men ett fick jag, av min syster. Nämligen ett tyngdtäcke. Jag ropade så högt av glädje att hela familjen blev skrämda. Har önskat det så länge, eller varit på listan i några år att köpa hem. Måste ju få pröva!
Jotex tyngdtäcke på bild.
Nu har jag sovit i fyra nätter med täcket, de fyra nätterna har varit bättre än evigheter, då mina ben får mest värk under natten men nu hade jag ingen värk! Har varit ofta tvungen att ta smärtstillande till natten men som tack o lov inte nu! Sjukt! Hoppas det fortsätter hålla sig, att sova gott är otroligt viktigt.. och påverkar allt från topp till tå. Energi behöver vi alla i vinter!
Alltmänt om tyngdtäcket;
Tyngdtäckets funktion bygger på teorierna Deep Pressure Tissue Stimulation (DPTS) och Sensory Integration (SI). Genom att kombinera dessa två teorier kan man ge sinnena intryck (till exempel tryck mot kroppen) som manipulerar hjärnan att frigöra sömnhormon.
Några av de flera fördelarna är bl.a.:
- Minskade sömnproblem
- Dämpar Oro, ångest och stress
- Lindrar smärta och värk
- Hjälper vid diagnoser som ADD/ADHD
- Ökar koncentrationsförmåga
- Lugnar
- Ger kroppen en känsla av närhet och trygghet, därav ökar måbra hormonet oxytocin
- Sover djupare, dvs. REM sömn
- Hjälper mot restless legs, muskel-/träningsvärk och dålig blodcirkulation
- Snabbar på återhämtningen
Ja inte undra på att det ska vara bra för koncentrationen om man sover bättre och djupare!
Vet inte hur mycket man kan tro på allt om det stämmer, men who cares? Jag testar själv och gör egen recension och åsikt som alltid av allt. Och knappast är det dåligt för hälsan, eller vem vet om jag blir lite ihoptryckt av ett 7kg tungt täcke 😂
Jag fick som sagt ett täcke som vägde 7kg.
Det rekommenderas är att välja ett som motsvarar 10-20% av kroppsvikten. Men skulle lätt kunna använda ett tyngre!
Rekommenderar starkt att pröva! Speciellt om du lider av något som nämdes ovan.
Vi sover ju ändå halva livet.. och sover du dåligt, och lider av det, gör något åt saken!
Testa runt vad som passar dig. Men A och O är ju att se på kosten, hälsan, livsstilen överlag innan man köper något som kan lindra sömnproblemen.
Farfar fyllde 95 år Sugarfree Brunkager
* Inlägget innehåller adlinks
“Brunkager” also called Danish Gingerbread cookies.
Christmas aka. time to bake overloads of cookies and eat cookiedough until I die of stomachpain 🍪 😂👍🏼
Recipe for the cookies:
INGREDIENTS
- 125 g Fibersyrup Clear (sugarfree syrup)
- 250 g Sukrin Gold (brown sugar)
- 2 tsp baking powder
- 1 tsp cold water
- 3 tsp cinnamon
- 1 tsp ground cloves
- 2 tsp ground ginger
- 1 tsp ground allspice
- 60 g sweetened orange peel (I made my own)
- 250g butter
- 25g pistachios
- 150 g almonds
- 500 g almondflour
DIRECTIONS
1. Melt butter, syrup and sukrin gold in a saucepan on medium heat, until it reaches 70 ℃.
2. Take it off the heat.
3. Blend in another bowl spices with flour and add peeled orange, almonds and pistachios.
4. Dissolve baking powder in the water and add it to the flour mixture.
5. Mix all together to a smooth and even dough.
6. Press the dough in the baking pan.
7. Put the batter in a baking pan lined with parchment paper. Press well to fill the baking pan completely. Cover the dough with a piece of parchment paper. Let cool at room temperature until the next day. The dough should be about 1 inch high in the pan. Cut the dough into 3-5 logs with a sharp knife. Cut each log in thin slices.
8.Bake them on a baking sheet lined with parchment paper at 180℃ for approx. 10 min.
9. Let the cookies col and enjoy!!😋😋😍🍪Hur tränar jag?
Det går i perioder. I vissa perioder tränar jag mera eller mindre, beroende på tider och möjlighet för det såklart. Just nu är träning en stor del i mitt liv även om jag endast lägger neg 1h om dagen allt från 4-6 gånger per vecka, det är något som ger mera än det tar. Då man tränar som jag just nu har det blivit automatiskt och självklart för mig att äta väldigt mycket oc ofta, jag strävar efter att äta mera än jag behöver för att bygga och gå framåt i träningen och det går otroligt bra just nu. Jag har inga regler och scheman jag bör följa, det är det viktigaste för mig. Jag undviker inget och har inga krav att jag måste träna eller äta på ett visst sätt, tränig och en hälsosam kost är ett val som jag mår otroligt fysiskt och mentalt bra av, men det finns perioder och dagar man är precis tvärtom och istället fokuserar på annat, men dessa perioder har inte blivit av lika ofta som förut för man älskar det man gör och varför skulle man vilja sluta med det då? Jag mår så bra nu. Men då jag inte har möjlighet, tex. arbetat mera eller reser så är det klart det blir annan kost och mindre/ingen träning alls.
Jag styrketränar fortfarande bara, har inte gjort cardio på flera år. Jag satsar på att utmana mig själv, bli starkare och njuta av träningspassen. Ibland tränar jag det jag känner för, de muskelgrupperna som vill bli tränade eller så följer jag upplägg. Just nu tränar jag för min rheumatism, vad kroppen behöver och i den mängden. Jag bygger inte, men jag räddarmig psykiskt och fysiskt! 🙏🏼
Jag gillar dock att lägga tuffa styrketräningspass där jag utmanar mig och mina gränser, lägget mera vikt och känner mig starkare för varje gång blandat med lättare och återhämtande pass, men under båda njuter jag och får massor med endorfiner. Mat fyllet jag på regelbundet, mångsidig mat med mycket näring och det jag är sugen på den dagen. Jag älskar att njuta av maten men också att bli mätt pvh belåten, äta mat av kvalite som bygger och ger energi, återhämtning åt musklerna. Så inga regler, kunde säga att jag äter och tränar vad jag vill och när jag vill men det har blivit ganska lika som jag beskrev med bra mat och träning framåt tagande.
Jag älskar att vara fri och veta vad jag mår bäst av o brinna för det. Jag är också som jag nämde om och om igen öppen att förändra. Om jag imorgon eller om ett år inte har samma passion och lust för ”fitness” så gör jag något annat, livet är fullt av möjligheter och viktigast är att du mår bra!
Gnäll och tack
Att komma tillbaka från det varma klimatet verkar vara varje gång svårare. Min rheumatism är aktiv på varma dagar, visst. Svullna fötter och händer men svalkas i vattnet och den sköna vinden till de bara benen. Gå barfota, vara utomhus vid havet, rörelse, knappt någon stelhet alls. Bara värmesvullnad och därefter värk.
Vintern däremot verkar vara något som alla har svårt med. Finns ingen egenvård, huskur som skulle hjälpa. Jag försöker hålla hoppet uppe och utan hjälpen jag går idag vet jag inte vad jag skulle ta mig till. Det verkar bli värre för varje år, och medicinen jag tar för lederna och inflammationen, ger dessa biverkningar..
Men vem bryr sig egentligen? Jag känner mig hemsk som återvänder hem varje gång. Som om man frivilligt satte kroppen på samma misshandel igen.
Mina förklarningar och ordval kanske inte passar in. Men vad passar in att förklara värken? Jag försöker mitt bästa stå emot. Men ibland är det obegripligt. Ibland tror jag att jag får sitta rullstol resten av mitt liv, så ont gör det. Men är tacksam att jag är ung, frisk för övrigt och har alla möjligheter framför mig. Vem ger upp på första, andra eller tjugonde försöket? Inte jag. Att ge upp är aldrig ens ett val, finns inte med på listan.
Det är bara att ändra om. Försöka på nytt. Livsstilen, klimatförändring, det går att ändra. Allt tar sin tid men det går.
MSM och tillskottet ZMA blandat med naturlig kost med en överdrift av ingefära och undvika stillasittande även om man ibland vill sova bort värken, är räddningen just nu. Bastu och kylbad efter träningspass är himmelskt, för alla personer överlag. Pröva. Man föds på nytt ungefär.
Men nu är det juletider. Glömma allt och lite till. Komma ihåg de bättre tiderna, älskade alla resor och min bästis Polly jag fått detta år. Alla nya vänner och alla nya upplevelser man fått. Wow. Tacksam över de vackra stunderna med min familj framför allt. Utan er vore jag inget!
Ett nytt år, jag önskar mig en massa glädjestunder. Och lärdomar, lycka, skratt, må-bra från kropp till knopp. Livet, där man lever, och mår bra i berg och dalbanan.
Hoppas ni alla får en fantastisk jul och början av det nya året!
Mitt bloggande har varit lite oaktivt men är glad att ni följer mig trots allt! Ska ha ett löfte, att blogga mer, kanske?
/Amanda
–
Resa med hund
Hejsan!
Har fått många frågor om att resa/flyga med hund.
För det första, JA! Det går att ta med sig hund på flyget och resan. Ville inte lämna lillen ensam månaden jag reste bort. Hon är så bortskämd och beroende av mig att det inte är klokt! 😂
Det var första gången jag flög med Polly, det var 6 timmars flyg till Spanien och resan dit var väldigt nervös och orolig för oss båda men hemresan gick väldigt bra. Polly var trött och avslappnad under hela hemresan. Här delar jag med några viktiga punkter att tänka på innan ni reser!
För det andra, kontrollera att hunden ellet husdjuret du vill resa med har ett giltigt EU-djurpass & är chippad!
Var ute i god tid
Att resa med en hund kräver lite mer förberedelser och tar lite mer tid än att resa ensam. Du behöver boka resan i god tid, eftersom det finns begränsat antal platser för djur på flygplan och du kan vara tvungen att avboka resan bara någon dag innan, om flygbolaget ber dig göra det.
Alla flygbolag har olika regler för hur långt innan avgång du ska vara vid incheckningen, så ta reda på vad som gäller för just det bolag du valt att flyga med, jag hade tur för var “priority” då jag hade hund, och fick både checka in och stiga på planet först.
Vad kostar det?
Priset varierar mellan flygbolagen och landet du åker till men var redo att betala extra för både flygresan och boendet om du stannar i airbnb/hotell.
För hundar som i kabinen kan det kosta upp till 100 euro. Det finns viktbegränsningar för hur mycket hund plus bur/väska får väga. Även här har flygbolagen egna regler, så du kontrollera allt i förtid.
På tex. skyscanner.se hittar du lite pris och övrig information att läsa.
Några viktiga punkter att komma ihåg:
- Valpar ska vara äldre än 8 veckor.
- Hund i kabinen räknas som handbagage.
- Hunden reser alltid i en väska som placeras på golvet.
- Försäkra att hunden har alla vaccinationer inför landet du reser till, i god tid och be veterinären göra en hälsokontroll samma vecka du reser.
Övriga TIPS från mig:
Gå en lång promenad innan så hon blir trött och somnar lättare vid flygets avgång.
Ha med extra tuggben och leksaker för att hålla henne upptagen under resan.
Se till att ha tillräckligt med vatten, min hund var törstig precis hela tiden och fick fylla på regelbundet i vattenskålen.
Gör hunden van att resa i resväskan, öva upp och bär henne i väskan då du åker till affären, i bilen/bussen, promenader och så vidare.
Första gången är alltid mest nervöst för både hunden och ägaren! Men det går bra, bara ni hålla lugna! 😊🙏🏼
MY STORY
My Speech to the parliament, YEAR 2013.
I never thought that the day I was admitted to the pediatric ward No 412 , Spring 2010 was the beginning of a nightmare that still affects me. (Not anymore but when I wrote this text.)
Before everything happened I was a very ordinary eighth grader who trained football 4 times a week plus games. Many of the team started eating vegetarian food, so I wanted to try it too. However, I just left out the red meat and started eating more salad. It happened in autumn 2009.
On the autumn holiday in the swimming pool with the family my mother didn’t notice anything special with my body. I was just like before .. as a kid I had always been tall and thin .. but in December when I tried Christmas party clothes in Zara’s changing room, mom saw how malnourished I looked and then I understood myself that something was wrong.
After Christmas we went to a private doctor who sent us immediately to the hospital, Tyks . I was on the ward for a week and after they saw that I ate , they gave me permission to go back home and start home care..
I could start going to the school sonly when my weight had increased from 40kg to 45kg . Home care was arranged so that I went once a week (sometimes two ) to the school nurse to be considered and to the health center for talking about 20 minutes.
Mom could work at home, so we started to eat high energy food and I didnt get to move myself anywhere outside the house , sometimes I could stand outside for 5 minutes.After three months, the weight had not gone up as I expected , sometimes 200g and sometimes 100g . My anxiety got worse and I never met my friends because I thought they would be disgusted at how I looked. I sat at the computer and I was very lonely . Of course , I had my family, but it was not the same. A teacher helped me to do school at home so that I could handle my school year.
In April the nurse rang to my mother and said that she had called the hospital because my weight went up so slowly. Before that, my mother had read a lot about anorexia and thought that OK, maybe I have anorexia though I ate all the food and didnt purge.. As she tried to get help from Helsinki and Kokkola eating disorder center , but they had no vacancies for me.
It was May Day when I was put in Tyks and there began my hell . Against me was a doctor who said how horrible I looked , a clear anorexic , I already knew that I wasnt pretty to look at ..
The reception was quite different than it was three months ago , I was like a second class citizen . I was scared and did not know what happened and why everyone blamed me . At that time , I spoke very bad Finnish and it made my fear even worse because I did not understand half of what they were talking about.
Swedish -speaking doctors were not available , except for one , but she was never in place ..
Before this I had never been away from home , only occasionally at some football camps . I was the youngest child in the family, and used to always have the family with me so it was pretty hard for me to suddenly be left like that. Did not understand at all what was going on, I had never wanted to end up in this situation. There were all sorts of tests and samples on me , no signs of vomiting or other physical activity .The youth psychiatry came from the psychiatric department and wanted to meet me and my parents. She asked my parents if they knew how serious illness anorexia is, my parents secured that they knew about the severity of anorexia is.. And for me she showed no kind of attention just at the time she told me what happens after you stop eating , I gathered courage and told her that I still eat .. and then she looked at me pityingly and said ; Amanda little , you do not understand this because a snake lives inside you, called Anorexia , the best thing you can do is to come immediately to our mental center.
Four long weeks, a month I managed to listen to the doctors that forced me to admit all possible things .. like that i purged.. it would have been easy for them if they had some reason why I didnt gain weight although I ait through their feeding schedule a nutritional therapist had written to me . a doctor had also come in front of me and almost screamed; ADMIT that you vomit up the food!I was in a panic.
I have always had digestive problems and I have been advised to drink enough water so it eases , but in the department I did not get to drink water without permission,because they thought that I filled up my weight with water and i didnt dare to ask so I became dangerously dehydrated ..
I was so nervous about everything so sometimes I could pee down my bed and it was terribly embarrassing because I was in a room where there was a boy my age and younger children in the beds beside . I got to do my stuff in a pot next to my bed and it was tabling further fun because people walked past there all the time ..
Daily , my physician came to me and talked about how many potatoes I ate and criticized my appearance in front of my parents and the other patients .Like; Look at that girl.. , she looks like a skeleton , I was just crying .
The nurses were really mean and one said ; hold your window closed so you dont fly out with the wind and that anorexic girls dont feel warm, when I had told her Im sweating .. The only Swedish -speaking nurse , drew me a stair and showed me where I am now and told me it isnt many stairs down to death , soon you will be up with the dead people in heaven.The Nutritional therapist did not give a permission for my parents to buy me nutritional drinks from the pharmacy when we suspected that the weight would not gain with this foodplan . My mom figured out the calorie amount I had received from the hospital and it showed that there were only 1,200 calories a day , and after that she wanted to discuss with nutritional therapist but the answer was that she was the only nutritional therapist they had and she is in a great hurry and her schedule is full, and that she has more important patients like Cancer and transplant patients .
It is obvious that the weight did not go up with that calorie amount..
It was very busy and turmoil in the department and they said they did not have time to watch me all the time, and they told me the children’s intensive care unit was vacancy and I moved over there . There I lay all day,night in bed, couldnt move on my toes because I was stuck in a machine that started to squeak if I moved myself.
Behind the curtains were sometimes dying people who needed immediate help because adult intensive care was full.
It was very quiet so I heard easily what they discussed and accused me of . I heard they said that this was the last stair that the nurse had drawn for me and now the only thing that is left is death. I was never in gavage because I ate through the food-plan, every day, this is written in the epicrisis as well .
The worst thing was that they did not listen to either me or my parents. They never took us seriously , and the only thing the doctors did was telling me that I would be immediately sent to the psychiatric ward , and he said it was the only treatment that I needed. The pathologist told me that it is useless to think that we will get support for health care in Sweden , only if we can prove that they have failed in their management.
I felt every day how they tortured and accused me and waited for me to break down .. In the last page of the epicrisis it says that the girl breaks down anytime, she just cries and says nothing.
One evening when I ate supper a doctor came (who had taken care of me in the beginning, that doctor who wanted to send me straight to the psychiatric hospital, and that had come with her face in front of me and demanded that I should admit that I vomit) She gleefully and told me while I ate supper, that we are sending you anyway to the psychiatric ward. She told me this didnt work properly. I called and told my parents what she had said.This was the last piece for us. They had not talked about this for my parents so the last confidence disappeared immediately . So me and my mom escaped to Sweden . On Sunday night, my dad waited in the hospital hallway and called me and said that I should leave everything in the hospital, so i did it and I walked silent and and slowly out the door. Our car is was waiting outside. My mom was in the neighbor car (we borrowed) and a I jumped in the car, switched clothes and then we directly drove to the evening boat that took us to Stockholm. Name and date of birth that was required at check-in we had also borrowed from the neighbor who has a same age girl as me. My dad rang simultaneously to the hospital and told that we took Amanda to Sweden for private care and that she is in safe hands.
In the morning when we drove out of the ship , the whole harbor was full of POLICE OFFICERS AND DOGS .
Mom thought that now they’re taking us, but we did it through and probably they were looking for someone other than us .. The situation was really paniced.Mum could not believe that this was reality, here we go maybe with the cops after us , Escaping from Finland .We werent really wrong.. In Finland the same morning five police officers and an ambulance standed outside our house and had come to pick me up. Dad was in the shop so my sister was all alone at home and they were going to take her with them . They did not believe her when she told she was not Amanda . The neighbor came and helped and proved that it is the wrong girl that you are about to take.
But our adventure had not even started in Sweden , Mom had an old friend in Stockholm which received us luckily , kindly and immediately. After that we went to the tax authorities to make a change of address, we had to stay with her the first few weeks before we found our own apartment.
Then it was just googling eating disorder clinics, we found several plsvrd but we chose MANDO CLINIC .
Without calling in advance or something, we went there and asked to talk to them and luckily we got it arranged immediately .
We told them my story and they asked my a lot of things and decided that I will get past the waiting list because I have such a good motivation to get well . But first we must acquire Swedish social security number and address must be in the Stockholm area .
At the same time , we looked at the site and the other patients who were there and their treatment . Likewise examined physician me and took blood samples.
The first time in half a year It felt like my mother dropped a huge weight from her shoulders, she felt that they knew what they were doing, and they had an warm and cheerful welcome, a pleasant doctor and the atmosphere there made her feeling that she could leav me there with good sense and safety and that life will alright.
The Child protection authority called and asked us to mention when I got in, so they can stop the monitoring .
Two weeks went by before we got my social security number, and it was two long weeks , we were afraid that something would go wrong and we would not get protection issue and that the police would find us . We drove around the Stockholm archipelago and landscape and hired a small apartment in Stockholm , I really missed home but finally we got am significator that I was let into the Mando Clinic.Day care in the department , they have 19 locations and it can be combined so that the family can sleep in your own room in another department as there are bathrooms, they share a kitchen and dining room with the other patients’ family members.
I did not get that chance because I didnt refund the hospital .
Immediately after the first week of treatment my weight gained 750g and after it, it went up all the time! I was in Mando for 2-3 months and I got home in August to begin 9th grade in my school . I went for a check in Stockholm only once a week , then 2 times a month and then once a month . Weight havent a single time since then gone down.
High school(10th grade) I started in 2011 , but was canceled in the middle, since I started having panic attacks so school didnt work out for me. A Swedish psychologist was not found, so we started driving to Helsinki once a week, but the trip was long and expensive and difficult so we decided to start a Finnish anyway. (It did not much help, I never felt like I was understood but I thought it was the best for me. Today I survived this all by myself and with support from my family, after a long time over depression.)I wish no one never ever need to go this route through to become healthy. I also wish that everyone has a right to decent a treatment in their own language if they end up in hospital for any reason whatsoever.
I was just a very scared 13 year old girl.OCCO Marbella
Hej! Hälsningar från 24 åringen i Marbella!
Känns så pinsamt att ens nämna åldern, skojar inte, blev en chock då jag förstod hur ung jag var hahha!
Vi firade min födelsedag på OCCO här i Marbella. Måste bara rekommendera deras himmelska mat!! Det kommer 12 små rätter åt var och man kan välja mellan classic, vegetarisk eller grill.
Så trevlig kväll med bästa sällskapet, familjen. God mat, bra ställe och trevlig astmosfär samt betjäning! En shot, två drinkar senare och ett lass gudomlig mat utan slut, var jag mer än redo för mys på soffan hemma med min vovve, innan jag somnade nöjd och tacksam, 24 år gammal, på sängen. Klockan hade närmat sig 02 då, men jag sov som en kung!
Singel dagen! Marbella here I come!
I samarbete med GastonlugaJust nu är det SINGLES’ DAY erbjudande på mitt favorit märke av väskor! Ni får nämligen -25% rabatt på alla produkter!!!Rabattkoden dras automatiskt av och du får dessutom fri frakt och retur!
Har jag nämnt att jag åker på resa till Marbella? Var där ungefär samma tidpunkt förra året och utbildade mig till idrottsmässor. Nu ska jag stanna i ungefär en månad, mest för semester men också lite planer bl.a. Bodyfights poolparty!! Blir nog riktigt kul att träffa nya och gamla bekanta!
Tillbaka till väskor.. en anledning, varför jag är extra taggad är för att jag får bära min nya, fina men framförallt behändiga ryggsäck, gjort speciellt för resande med b.la. ficka för passet! Väskan rymmer hur mycket som helst och är bekväm på ryggen. Får med mig precis det jag behöver, och samtidigt känna mig säker.
Har ni några tips på Marbellaresan vad jag inte får missa? Hör av er iså fall!
Denna ryggsäck är super! Hade gärna tagit en annan färg, men svart föll mig direkt. Kanske jag köper en annan modell till nästa resa! Drömmen att ha hela skåpet fyllt med väskor! Ryggsäckar. Inte handväskor. Gaston Luga väskor!
*Erbjudandet upphör 11.11.2019!
Want to feel healthy? Energized? Happier? Did you lose the motivation? Let me be your coach!
I’ve been a personal trainer since 2014 and in that time I’ve educated and encouraged so many women and men to improve their health and fitness!
My diet- and trainingplans can help you to increase your fitness and strength, whether you are a beginner or are ready for a new challenge.
Do not be afraid to contact me if you need help to get your life the way you want! I offer personal training online worldwide!
It doesn’t matter whether you’re an absolute beginner or working out is second nature for you, my programs can help you reach your next fitness goals and feel the confidence you deserve or always wanted.
Let me help you!
Älskar säcken på ryggen
Samarbetat med Gastonluga
Har fått en igen!
2 år sedan nämde jag här om min nya ryggsäck och nu har jag en ny! Spriller ny, glänsande fin ryggsäck!
Kolla mitt instagram för mer!! IN LOVE once again!!!! ❤️😍
Choklad Toffee godisbar!
Inlägget är i samarbete med Nicks Sverige
Har ni smakat på denna delikatess nyhet från NICKS!? Älskar toffee framförallt, så godisbaren var som gjord för mig!
Vad tycker ni!?
Mums. Nu ska jag njuta min söndagskväll med några fler bars och den nya säsongen av Solsidan på tv.
Har nyss kommit hemfrån Helsingforsdär jag hade en fotografering med Christian Yakoleff, vi plåtades sist tillsammans på våren och nu fortsatte vi, det var så himla roligt och magiskt trots att jag var förkyld, fick flera gånger ösregn på mig och blev våt som en trasa. Men visst smakade det skönt med en varm bastu, torra kläder, hämtmat och dessa bars efteråt. Det lilla extra som får en att må som en bortskämd liten hundvalp.
God fortsättning på kvällen! Kram!New youtubevideo up!
Skippa reglerna! LEV
Jag tänker inte ett skit på vad jag sätter i mig, okej ”inte ett skit” var väl överdrivet men vad jag menar är att jag inte går och tänker på det, inte ett dugg, jag automatiskt äter enligt mina val och vad jag är sugen på.
Jag väljer att äta mycket och bra mat regelbundet för att jag mår helt enkelt bra av det. Jag älskar mat. Men jag går inte och planerar hela dagen, veckan på det. Jag äter det som finns att välja mellan. Jag har inga gränser eller förbjudna livsmedel. Jag väljer bara helt enkelt en hemma kväll med lövbiff och klyftpotatis än en festkväll ute med vännerna eller ensam på ett glas öl i baren. Jag säger inte att jag inte dricker eller inte går ut, jag älskar att också festa och jag älskar spec. rött vin, jag älskar bara att njuta av livet, det är väl det som är grejen, jag gör inget pg. regler eller för att jag tror något är bättre än det andra, nej jag lyssnar på mig själv, vad vill jag, vad känner jag för, vad vill huvudet och vad vill kroppen.
Jag älskar att vara länge uppe på kvällarna, äta flera stycken kvällsmål, kolla på filmer, jag har inga regler att gå och sova en viss tid eller sluta äta någon gång. Jag lyssnar på mig själv. Är jag trött somnar jag, och tvärtom är jag inte så skulle jag inte ens få sömn så varför tvinga sig. Samma med träning och maten, lyssna för fan på er själva, lär er känna er själva, vad ni vill och inte vad ni tror ni vill/borde göra!!
Är ni sugna på att träna? Vill ni det? har ni energi för det? eller är det tvång? Svaret vet ni ju själva. Träna bara om ni vill det. Träningen ger ingenting om det inte görs med vilja, glädje. Tränar du för att du tror du måste kommer träningen bara TA mera från dig än ge. Det bryter ner dig psykiskt och fysiskt. Och till kosten… Äter du vad du vill så kommer det ju hålla, har du en massa regler inom maten eller försöker undvika att äta så klart det inte smakar, klart du mår dåligt då och klart kroppen mår framförallt dåligt.
Sover du bra, äter du tillräckligt, stressar du med måtta som du klarar av, lyssnar du på din vilja och ditt mående, vad kroppen vill (bortsett från hunger och mättnad är något jag struntat i, vem säger att man måste vara hungrig eller mätt före/efter måltid, går på känsla istället) och FRAMFÖRALLT SLUTAR TÄNKA. VARFÖR GÖR NI ALLT SÅ SVÅRT? Varför tänker alla så mycket? Det här skapar fel bild på mat och träning, fel förhållande och HETS kring ämnet.
När du slutar tänka hur du uppnår någon kroppsform eller sluta tänka hur du borde äta för du tror du borde bli mera hälsosam, vare sig det är mindre socker/kött/mera vitaminer/mindre bakelser/mera grönsaker osv. så sluta med det, det kommer ju göra dig helt mindfucked och känns bara för mig bäst att släppa det hela, lyssna på vad du vill istället. Go with the flow. Träna och ät för hälsan skull. För att leva. Lev inte för att träna och äta. Hitta DIN egen måltidsrytm, det är den ända som kommer funka, det finns inga mirakel.Nu äter jag det jag behöver för att bli starkare och får att må bra, för min egen skull.
Är verkligen kroppens utseende, maten man stoppar i sig eller resultaten man gör på ett lopp kvitton på bra eller dålig hälsa? Eller är det kanske så att den beror av hur man mår inuti, i själen? Jag är övertygad om att alla har sitt unika sätt att uppnå god hälsa på. Det gäller bara att komma fram till hur man vill må och känna. Längtar man efter fler vänner, en partner eller kanske barn? Eller är det något annat på det privata eller yrkesmässiga planet som behöver justeras för att man ska må bättre? För mycket negativ stress är ju som bekant en riktig hälsodödare, särskilt när man inte ser någon väg ut ur situationen. Jag är övertygad om att jag själv har gått igenom så himla mycket jobbigt och fysiska samt psykiska smärtor i livet att varje dag jag bara mår bra, är en lycka för mig. Att jag får vara hälsosam och frisk betyder allt för mig. Att må bra i själen OCH i kroppen, det är så det ska vara. Du ska inte må dåligt, du ska verkligen inte det. Känner du att något är på tok i ditt liv, se till att förändra på det, och vet du inte vad det är så är det kanske dags att ta reda på det, innan det är för sent.
Hälsosam idag är för mig där jag verkligen mår bra, kan njuta av livet, le och känna lycka, har balans och harmoni i livet. Jag tar emot utmaningar, spänning och nya äventyr men också låter kroppen återhämta sig, vila upp sig regelbundet. Jag tränar enligt mina gränser och bara för att jag tycker om det, jag tränar aldrig om jag har ångest eller om det inte känns bra, det skulle jag aldrig emra utsätta min kropp för, träning ska vara roligt och ge oss energi, lyckohormoner. Hälsa för mig är att hitta sin egen plats där man trivs och bli av med all negativ energi som påverkar dig, att kunna och vilja äta allt man än är sugen på, att inte uppleva starka känslor inom mat eller träningsområden som påverkar livet. Mat, träning påverkar oss visst men det ska inte vara det som styr livet, hälsa beror på så mycket mera än det också. Lär känna dig själv och din hälsa. Du kommer att känna då du verkligen verkligen mår bra. Jag tror också mitt må bra, hälsa är en stor del att jag är tacksam. Tacksam för allt.
Internet sätter höga krav på alla och jag tycker hat sprids på allas utseende, smal eller fet. Deffad eller fluffig. Kurvig eller spinkig. Magmuskler eller inte. Tävlingsform på tävlingsdagen eller tävlingsform utan tävling. Tränat för lite eller för mycket. Ätit för lite eller för mycket. För mycket djur. För lite fett. För mycket sötningsmedel. För mycket tillskott. Doping. Onaturligt. Okvinnligt. Män gillar inte ben, det finns hundar för det. Kvinnor ska ha något att ta på. Män ska ha muskler och synliga magmuskler på stranden. Varför, vem har startat det hela och kan inte det accepteras att alla ser olika ut?
Vi kan påverka och ändra detta. Genom att acceptera att vi alla ser olika ut, och låta alla se ut och leva som de vill, ingen är en sämre person för det och alla har ett värde, en bild på media är inte till för att bedömmas och kritiseras, varför kan vi inte lyfta upp varandra istället för kränka ner och jämföras?
Självklart beror allt nästan då självkänslan. Idag så tar jag inte in kommentarer som dessa, det påverkar mig inte personligen mera orolig för andra som tror på allt som skrivs. För några år sedan kunde jag påverkas hårt och börja äta så mycket att jag ständigt mådde illa bara för att jag skulle nå något slags ideal där mitt utseende var okej och att alla slutade klanka ner på hur smal jag är. Man ska inte bry sig om vad andra tycker, men har andra rätt ändå att gå och skriva negativt om andra? Det är liksom lättare att kommentera hat än pepp. Tänk på personer som varit nöjda med sig själva, ni kan faktiskt genom att kommentera och frågesätta deras utseende genom att anse det är för mycket eller lite eller ohälsosamt bara för ni själva upplever det så, det kan leda till framförallt en ung människas självförtroende som rasas ihop på noll tid och känner sig aldrig nöjd, blir en evig strävan efter det perfekta, som vi egentligen skapar och påverkar.
Filmtips och farmor 95 år
Inlägget innehåller adlinks
Lördag som bäst.
Dock är det lite lill lördag varje dag.
Mina favorit filmer serier på C MORE
This Means War
Logan Luckyy
LION
Little Miss Sunshine
I walk the Line
Dela gärna med era tips, har riktigt svårt att hotta något passande att kolla på.. bläddrar i oändligheter och hittar jag något att chansa på slutar det ofta med noll koncentration alls. 👀💭☁️
Svårt att förstå mig på de overkliga Sci-fi filmerna som saknar djup och själ i min syn.. eller förlorar intresset innan det överhuvudtaget hunnit komma fram. Dock är romantiska klassiker precis lika dana, med samma story i varje film. Tråkigt, eller är det bara jag som är knepig?
Jag är en person som verkar säga emot precis allting, åsikten finns alltid där, bara för den enkla orsaken att allting har en baksida, inget är svart vitt, allt kan ses på två (om inte fler) sätt, allt kan ses från olika vinklar, ellerhur?
Till helt annat ämne…
Farmor fyllde 95 här om dagen. Bakade en kryddig kaka enligt den, men jag använde bara mina favorit kryddor som kardemumma, nejlika m.m. Börjar nästan bli sugen på julens bakning, eller nej, inte ens nära på. Njuter av hösten nu. Skönt.
