BIKINIFITNESS – Min åsikt

Okej, nu som jag lovade tänkte jag gå igenom allt. Så mycket jag kommer ihåg iallafall.

Bikinifitness.. Det har ENLIGT MIG en väldigt hård, tuff sport och hobby. Som jag har sagt tycker jag inte de som har haft eller verkligen inte de som har en ätstörning ska gå in i detta. Det är så utseendefixerat, vikt-beroende sport. Det är inte riktigt fokus på träning utan mer hur axlarna, rumpan är formade efter passet, osv. Men jag måste ändå säga min åsikt, jag såg inget fel i hela förberedelsen jag gjorde. Jag åt inte sjukligt småa mängder mat, jag svälte aldrig, var aldrig på någon sej-sparris diet eller cardio non-stop, jag hade ibland 10 minuter avslut på passet lite stepper eller ibland ut och gå med hunden normal takt. Jag hade vilodagar, ibland 2-3 ibland 1. Jag hade inte “alla dagar hård styrketräning” utan också yoga och meditation så att psyket, stressen skulle lugna ner sig. Jag gick på massage flera gånger i månaden, jag hade goda matlådor kanske inte lyxiga men jag hade kunnat göra det lyxigt, det var ändå ordentligt med mat så jag skulle orka träna. Visst åt jag inget godis, snacks, fuskmåltider men det betyder inte att det är sjukt, onormalt. Jag mådde faktiskt bättre än tidigare åren, jag hade mer energi än de dagarna jag stoppat i mig lösgodis och typ ätit endast 2 varma måltider om dagen och nu sover jag som en stock (förutom sista veckan före tävlingen = nervositet)

Så det är lite 50/50, om det hade varit 100% lycka, glädje, flyga på rosa moln hela vägen fram hade det ju varit onormalt. Det funkar aldrig så. Jag har haft jobbiga dagar, jävligt jobbiga. Förlorar självförtroende flera gånger men jag har ändå bestämt mig, trott på mig själv innerst inne att jag klarar detta. För jag klarar vad som helst, ifall jag vill det, ifall det är värt det. Och det var det.

Jag tycker att tävla inför en tävling, är jätteroligt och faktiskt helt min grej, men om vi ska ta upp de negativa sakerna finns det ju en hel ramsa, det är faktiskt tufft. Det var nästan tuffare än jag hade förberet mig, jag hade väl förväntat mig någon miss-tävling, men nej detta var mera ALLVAR, liksom inget flumm, här måste man vara på akt precis helatiden, varje millimeters sekund på scen ska man vara redo. Du jämförs med alla andra vackra kvinnor som har jobbat lika hårt som dig, men du måste endast komma ihåg varför du är här och vem du är, hur långt du har kommit. Glöm de andra, även ifall det kan vara jättesvårt. Alla är verkligen i topp-skick och inte en enda droppe fett, man kan lätt bli formblind och tycka att man är helt ur shape (jag fick aldrig den känslan dock, glodde aldrig för mycket på min form och undvek vågen helt, förutom en gång i månaden så jag bara inte hade gått ner i vikt för mycket)

Så det är hårt. Psykiskt hårt. Ifall man är lite osäker,blyg eller van att ha stor fettprocent, eller ifall man inte tränar så ofta hård styrketräning på gymmet eller ifall man har matproblem, kan detta bli riktigt jävligt hårt för dig ifall du bestämmer dig att tävla. Men o andra sidan kan det också vara en räddning. Ändå tycker jag du hellre skulle börja att ta kontakt med en pt, och fixa dina rutiner innan du ger dig på scenen och börjar en hård diet. Och ifall du ändå bestämmer dig för att tävla, ge dig själv ett år förberedelse åtminstonde, jag hade bara ett halvår och det var verkligen stressigt, även ifall jag varit i form året runt. Det är inte alltid formen som räknas.

Vet inte riktigt vad annat jag ska skriva, det är dyrt (coach, bikini, tävlingslicens, maten, gym, tillskott protein och vitaminer etc., smycken, frisör, sminkare, färgen över tusen kronor osv.) , krävande, tar tid och tålamod, helst ska man inte ha ett hårt fysiskt jobb brevid eller massor med plugg, men inte heller sitta dagarna lång hemma för då blir man bara mera sugen på att äta haha 😀 Så man måste helt enkelt planera bra, och BE CALM! 😀 Man kan göra allt man vill, bara man planerar i god tid, tror på sig själv, och en annan sak jag tycker är JÄTTEviktig, ha stöd runt om kring dig, det behöver inte vara många personer för alltid finns det folk som inte tror på dig eller vill trycka dig ner, men bara någon, din mamma/pappa/syskon eller en vän eller någon från ditt team, någon du kan ha kontakt till då du känner dig värdelös eller någon som kan väcka dig på tävlingsmorgonen och säga, NU ÄR DET DAGS PINGLAN, IDAG SKA DU STRÅLA!!!! 😀 Jag har redan tackat allt mitt stöd, ni vet vem ni är. Både på internet och irl, älskade människor, utan er vore jag ganska så liten. 😉 <3

Här är några bra artiklar om samma ämne:

Det nya fitnessidealet – hälsosamt?