Hej!
Idag var jag igen till gymmet lite, först cyklade jag i det fina vädret och så tränade jag farmor, söta gulliga duktiga tjej! Hon säger alltid att hon är trött före men kommer ändå för hon vet hur energisk och bra man mår efteråt, liksom psykiskt. Det är så himla fint att se, gör mig så glad när hon sprutar av ny energi och positivitet efteråt. Min rolemodel om någon!

Sedan tänkte jag faktiskt en stund strunta i träningen för kände mig så klen ?? har alltid mina dagar då jag känner mig hemskt smal spec. om man förlorat lite vätska som tex efter tävling/resa/annat. Men ville inte ge upp för jag älskar ju att lyfta.. så bestämde mig att ens försöka och ta det i lugn takt, bara njuta, andas, lyfta. Är så glad att jag gjorde det, än en gång fick jag en fantastiskt härlig underbar träning, dels för jag kände mig inte svag, tvärtom stark! sen så kom lite härliga människor som alltid höjer mitt humör 😉 och så bara för att jag älskar att styrketräna, och så valde jag mina favvo övningar.. bänkpress, latsdrag, mark och benpress, gjorde endast tre set på dem men fokuserade och njöt under hela rörelsen så jag fick grym kontakt. För bra haha.. en enorm pump och ville nästan dra på mig tröjan för kände mig för ådrig/deffad. Men so what.

Jag har inte orkat stressa över maten/vikten, jag har ätit och tränat frittfram, inte vägt mig och fokuserat på att förr eller senare hitta en balans, men först: återhämta mig ordentligt och lugna psyket, så svårt att förstå att man inte har någon tävling/mål i sikte, förstod det säkert idag mycket mera, plötsligt fattade jag att jag kan fritt fram salta och dricka whatever jag vill, så kör bara på med massa kryddor, såser, samt dricker som en toking haha för att jag kan!! maten har jag aldrig haft problem att öka, det flyter på, äääälskar mat men aja, orkar som sagt inte stressa över det, är jag för vätskig eller för torkad en dag så än sen då, har pratat om detta förr, orkar inte låta det påverka mitt humör eller min vardag. Skiter i spegeln, vikten fullständigt, helt onödig energi de flesta slösar på det, men hag tänker väl mest på andra.. hur de ser mig. Svårt att vara en person som har haft ätstörningar i bakrunden (6år sen..) och så känner man sig hemskt skyldig/dålig/misslyckad om man är för “smal” en period. Vad är det för inspiration? och vad är det för förebild? Sen om jag även är för musklig/too much/uppblåst/pumpad får jag även kommentarer av det.. “du var sötare förr” “whyyyy.. det går för långt nu, snart ser du ut som en man” och både jobb, vänner, familj, följare etc. påverkas eller vill dela sin åsikt.. så himla jobbigt att vara tvungen att förklara varje gång. För varför måste jag förklara? Huvudsaken är väl att jag mår bra, inte hurdan kropp jag har. Så säg inte att jag har trillat tillbaka till min anorexi om jag äter sallad en dag, tränar lite längre, är smal om ansiktet, är lite trött eller väljer svart kaffe framför glass. Vi alla har våra val och vad har människor för rätt att kritisera? Om en person som lidit av cancer röker eller glömmer lägga solkräm så går ni och klantar ner människan? eller om en person med självmordsförsök i bakrunden vill gå en kvällspromenad till järnvägsstationen, gråter lite extra en dag, bär svarta kläder och smink en sommar, vägrar gå upp ur sängen en morgon… betyder det att hon är tillbaka i depressionen igen? Ni har rätt att det är lättare att trilla tillbaka i sjukdomen om man en gång haft det..Ni har rätt att vara oroliga. MEN att dagligen påminna en person som lidit av ätstörningar, om man ser smal/kurvig/hälosam/sjuk/frisk/etc ut eller fråga om du ätit tillräckligt eller titta ner om man nämner gymmet framför fest, är inte ok. Prata istället en gång, ordentligt, med personen och säkra att allt är ok.

Det finns inget värre än att gå igenom all kritisering, vaktande, igen, att dagligen bli påmind om hur ful man är. Ibland har jag en känsla att jag faktiskt “ångrar” att jag varit sjuk, även om den växt mig till den jag är, en stark person med en passion som jag brinner för samt ett intresse att hjälpa och stödja andra med liknande problem. Jag har gått från den osäkra, blyge, svage, själv-hatande tonåring… till en stark, självständig person som aldrig någonsin kommer att 1. ge upp 2. trilla tillbaka. ALDRIG att anorexin skulle få ens komma nära mitt huvud, min kropp eller mitt liv. Inte mina närvarande heller. Finns inte en chans. Jag har gått igenom min sjukdom och mitt sätt att leva och tänkte under den perioden att JAG vet om det börjar ens närma sig sjukdomen igen. Jag vet. jag är stark och jag kommer aldrig någonsin skada mig igen genom anorexia. Det är ett helvete och jag kommer aldrig någonsin ens fundera på att svälta mig eller gå igenom något så fruktansvärt påtrampamde och dödande för kropp, sinne.

Jag ÄLSKAR min kropp, mig själv, mig. Jag har mina brister som jag ofta skäller på och tycker jag är dålig för jag gjort fel i vardagen men aldrig någonsin skulle jag låta det gå till kroppshatet jag hade då. Det ända som stör mig är att jag ibland är lite blek, ådrig och deffad och så fort man ens närmar sig stranden i bikini får man blickar. Dethär är min kropp. Ingen har rätt att trycka ner den, inte jag och ingen annan. Jag har dagar jag är osäker och inte gillar mitt utseende, så himla ofta, men det får inte mig att hata/plåga/vara dum mot min kropp eller trycka ner mig själv och säga att jag är en sämre person? Nej. FINE. Den dagen får vara en sån dag, jag har upplevt dem tusen gånger förut och jag vet att det inte är hela världen att känna sig skit. Det är bara att acceptera och skratta bort om några år. Känslan går över. INGEN ÄR PERFEKT. Jag är inte heller perfekt, verkligen inte, men jag kommer inte heller börja stressa över alla dåliga saker i min kropp, vem har inte det? Varför inte bara acceptera, och älska för den man är. Jag är så stolt över mig och min kropp, hur bra den hållit och orkat genom alla motgångar. Jag som har krigat och plågat min kropp, men den har vägrat ge upp och gör så himla stort och bra jobb varje dag genom att bara ta hand om att jag lever, att mitt hjärta slår och alla organ fungerar. Att jag har ett friskt skelett och kropp som jag kan bygga på i gymmet och att mina tänder, hår, naglar och allt har hållits trots alla näringsbriser. Jag älskar dig, du är fantastisk! Så ska vi säga åt oss själva och varandra. För visst är vi det. Vi är unika. Det finns ingen annan som är Du. Det är därför du är speciell.

Det som sårar mig är att ingen glor, stirrar, säger åsikter och kritiserar om man är överviktig, handikappad, normalviktig, men så fort man är för “deffad” är man tydligen ätstörd, utbränd, too much, obsessed, sjuk, tränar 2 gånger om dagen och äter torr sej.. så skippa kroppshatet, kritiseringem, blickarna, det är okej att vara too much ibland, men det svåra är att veta om personen behöver hjälp eller får hjälp, ska man blanda i eller inte? Tror att der bäst att bara fokusera på sig själv, sitt eget liv och egen kropp. Är man så perfekt själv? Hur skulle du känna dig om du var i personens sits? Jag själv automatiskt svarar till vännen som säger “omg kolla på hondär” … att du vet inget om henne, hennes liv, orsaken till varför hon är som hon är så bäst att bara skita i det. Har vi inte bättre saker att tänka på än att kritisera andras liv/personlighet/utseende ?

Aja nog om det. Sen cyklade jag hem igen, än en gång så fint väder, frisk luft, ville bara spara den stunden i minnet för resten av livet haha. så fint. Tänka sig vilket bra väder det plötsligt blivit, om det bara är möjligt så tänker jag ta en korg med picknick och åka iväg till vår stuga vid havet, chilla där hela dagen och lyssna på havet samtidigt som solen bländer mig i ögat 🙂 Kanske vågar doppa tårna i vattnet också haha… Denna helg har jag inte andra planer, och verkligen inte denna Fredag! Idag ska jag bara fokusera på lugnet, och njuta.

Ha en jättebra helg ni med, njut av vädret!

Nu då jag egentligen sagt flera gånger att jag inte är en bra förebild, slår det mig tanken, kanske jag borde vara en? Mitt mål är ju ändå att inspirera er, få flera att bli friska och välja hälsan & lyckan, LIVET före svält, ångest, hat och så. Så därför har jag flera gånger tänkt att jag kanske borde lämna bort lite bikini fitness delen från min blogg. Varför? Bikini Fitness är inte direkt den mest hälsosamma livsstilen och inte något jag vill trigga andra att göra, spec. inte UNGA TJEJER eller såna som någon gång varit sjuka i ätstörningar, eller utbrändhet/depression. Och så går denna tjej, som både har varit svårt deprimerad och ätstörd och skapar en livsstil där tävlingar, dieter, prestationskrav, regler, schemor, bedömningar av utseendet, och allt det där följer med. Man kan ju tänka sig.. är hon dum i huvudet? Har hon helt förlorat vettet? Det tänkte jag en gång jag med. Jag visste dagen då jag började gymma, att folk skulle komma med kommentarer & åsikter. Varför i hela världen är du, smala tjejen, som varit sjuk i anorexi här i gymmet och bränner kalorier? Jag ville bara förklara hela historien, jag ville bara förklara allt. Jag ville bara berätta om och om igen för alla att jag inte är sjuk nu mera, jag är frisk. Jag är här på gymmet för att tvärtom, bygga upp mig själv och inte bryta ner mig själv. Jag är här för att jag mår bra här. Jag älskar så himla mycket att träna och lyfta tyngder och pusta ut från vardagen, att jag verkligen ber alla människor i hela världen att förstå, att jag aldrig någonsin vill falla tillbaka dit jag var förut, jag vill leva ett hälsosamt och friskt liv, men för att kunna göra det så måste jag få vara fri och göra saker utan gränser, jag måste få leva och njuta av saker utan att någon påminner mig om vad som hänt i det förflutna och vad som kan hända. Jag vill inte att folk ska gå och vara oroliga över mig. Jag vill inte att min sjukdom som förstört en stor del av mitt liv, skall fortsätta göra det pg. av att “jag har varit sjuk och därför får jag inte göra detta”. Det är väl nästan samma som att en person som blivit frisk från cancer, börjar röka. Men rökning & cigaretter är dåligt för hälsan, tvärtom som träning, träning är bra och får oss att må bra. Om ni bara visste hur fint träning och en hälsosam kost är egentligen, hur bra vi mår och hur mycket det förbättrar vårt liv. Men den senaste tiden tycker jag att man bara lyfter fram det negativa. Och vad som KAN hända om man tränar för mycket eller äter hälsosamt och aldrig unnar sig. Det har blivit ett “fel” att normala personer som inte är överviktiga tränar aktivt och väljer att stanna hemma en lördags kväll med sin hälsosamma fruktsallad & morotsbröd istället för att åka ut och festa sig sprängfull, äta bakfylle mat och “leva livet” så att säga.men varför skulle jag behöva förklara? jag gör det och jag gör det ofta här på bloggen dels för att jag får ständigt frågor och för att många nya läsare inte kanske läst de gamla inläggen. Men jag borde inte behöva förklara eller oroa mig om att bli missförstådd. Det har jag lärt mig men ibland fortfarande tvekar jag. Vad man än gör och hur man än ser ut eller vad man än säger och tycker så finns det alltid de som tycker olika och säger att du gör fel. Men vad jag lärt mig är att man ska fokusera på sitt eget liv, sin egen livsstil. Du vet om du mår bra och om du gör det du älskar eller ifall du lever för någon annan skull eller vilja. Det är onödigt att spendera (slösa) tid på att kommentera, oroa och säga åsikter om någon annans val, liv eller utseende. Varför? Gör det dig gladare? Har du inte tillräckligt att fokusera på ditt eget liv, än att blanda i sig i någon annans liv där man inte egentligen vet något om, man vet inte om hennes tankar, mående, liv, historia, orsak eller något annat. Så då är det bäst att bara låta sig blanda i, men däremot är det någon bekant och nära som du bryr dig om är det en självklarhet att disskutera och dela åsikter och tankar. 

Jag vet inte vad ni tycker, men det handlar väl om en måtta i allt. Jag tycker man ska få leva som man vill. Göra det man vill. Bara man mår bra av det. Man kan alltid överkonsumera något och alltid kan något bli onyttigt i längden. Men vill du och mår du bra av att springa maraton, träna crossfit, inte träna alls, vara aktiv i vardagen och jobbet, göra yoga och mediation, tävla i simning, spela fotboll på proffsnivå, vara på stallet med kompisarna, gå långa strandpromenader, bowla med sambon, tävla i styrkelyftning, osv. Vi alla har drömmar, mål i livet. Mycket inom sport, det är väl en personlighet. Andra är sport-tokiga och allt i livet handlar om sport, idrott och träning, sen finns de de som är lite intresserade av allt hälsa, skönhet, livsstilar, familj, mode, träningsformer och andra som inte alls aldrig brytt sig om sport och kanske inte ännu heller gör det, men OFTAST så får träning eller minsta aktivitet dig att må så himla bra! Det behöver inte vara ofta, det behöver inte vara hård träning, det behöver inte ens vara svettigt eller kallas träning, det kan vara en 10 minuters promenad med hunden, men det får dig att må bra!

Allt som får oss att må bra kan väl gå över gränsen. Och så många tycker att bikini fitness är det. Vad bikini fitness är däremot kan disskuteras i timmar..dagar..veckor.. Alla har väl sina egna åsikter och tankar. Sen också, vad andra har för upplevelser och erfarenheter påverkar ju mycket.
Alla passar inte som maratonlöpare, samma som alla inte kan tävla i fitnesstävlingar. 

Det största problemet är nog att hitta RÄTT coach. Alla vill inte ens ha en coach, för ingen coach kan exakt veta hur din kropp fungerar, hur du mår, hur du påverkas av olika kost och träningscheman. Det är väl det som är det dåliga. För det är så himla lätt att bara sätta en person på minus kalorier och träna överdrivet många gånger per vecka. Det är väl så de flesta gör, dom tävlar en eller två gånger, går på en sjukligt låg diet och pressar sig till det sista och tar allt ur sig som bara går att ta. Det är INTE hälsosamt. Det är inte roligt eller fungerande heller. Det är inte så det ska vara enligt mig. För mig är bikini fitness något helt annat, men jag vet däremot inte om det bara är mina upplevelser och tankar, jag vet inte om någon annan har lika tur som mig och får denna resa till en rolig resa och verkligen ingen nedbrytande-svält-period. Ofta kan mina quotes och memes på instagram vara lite överdrivna “you cant spell diet without die” osv. Men sanningen är att jag mår bra. Jag har hälsosam mat 6 gånger per dag. Jag äter kolhydrater, protein, fett och får i mig alla vitaminer, mineraler, som jag behöver. Jag tränar inte konditionsträning varje dag. Jag har först nu börjat öka lite, 1-3 gånger per vecka gör jag någon kort konditionsträning. Styrketräning gör jag fyra gånger i veckan. Mina träningar flyter på jättebra och jag har energi hela passet ut. Jag känner mig inte svag eller dålig. Jag känner mig tvärtom, energisk, stark och glädjefylld! Jag är motiverad och har inte alls lika mycket stress mera, jag har inte alls lika mycket prestationskrav och jag känner mig nog bättre nu än på de två andra tävlingarna jag tävlat. Jag mådde också då bra, men jag kan helt klart säga att jag är mycket lugnare nu. Jag börjar förstå min kropp och hur jag påverkas av olika perioder av mitt liv annorlunda. Även något roligt kan bli stressigt, och blir det för mycket som skall göras och hinnas med så kommer inte jag njuta av resan på samma sätt. Jag vet nu att jag inte kan göra allt på samma gång även om man vill det! Om jag är trött så är det bättre att jag blir och vilar istället för att pressar mig till träningen, det är varken bra för huvudet eller kroppen. Jag kan lita på min coach och jag känner mig avslappnad då jag berätta allt för henne, och hon vet att jag kan lätt bli stressad av för invecklat och för mycket samtidigt, så vi har ett bra samarbete och det känns helt enkelt bra!

Det är lätt att man glömmer hur energi och glädje ska kännas efter träningen. Klart man ska känna sig lite trött, slut efter en hård träning men det jag skrivit om flera gånger är att det finns en stor skillnad mellan nedbrytande trött och trött efter träning.

Sen kommer vi till sista veckan av tävlingsperioden, då kommer jag säkert ligga lågt, vi vet alla att den veckan är den veckan som ingen i hela livet lever på normalt. Antagligen tar man vätskedrivande tabletter och slutar dricka vatten efter att ha fyllt lagren med salt & vatten några dagar före och så blir man torr och senig till tävlingsdagen, eller så tar man bort alla kolhydrater och all vätska från schemat och mat & drickande vägs noggrannt upp. Det är ju denna minimala period av livet och av tävlingspreppen som är ohälsosam, för mig iallafall. Det finns säkert hundratals andra som väldigt tidigt börjar dra ner på kolhydrater och går på minus diet och fryser skinnet av sig, men det är något jag inte upplevt en ända gång och jag inte heller aldrig vill eller ska göra. I framtiden om jag kommer att tävla vore det fint att själv vara PT till sig själv, samtidigt som lite läskigt att ha allt ansvar för sig själv, men ändå vet man och känner då man går för lågt och tvärtom om man kan sätta en växel till. Iallafall.. veckan efter tävlingen så är ju kroppen TÖRSTIG och hungrig. Mest är det psyket som släpper all stress, alla krav, all spänning och det finns tusentals känslor som bombar i huvudet, känslor om hela resan och känslor av att vara helt fri och tillåten att göra, äta, dricka, vad du vill, sen så har man känslor och tankar över placeringen och överhuvudtaget hur det gick för dig på scenen, förväntade du dig mera eller var det över dina förväntningar?, sen känslor av massor med pepp och stöd man får från vänner, familj, teamet, coachen osv, sen dendär herregud skönhets avslappnings känslan då du tar en lång dusch och tvättar bort den svarta färgen från kroppen, allt hårspray från håret, det hundra lagret smink och lösögonfransarna riva bort. Man känner sig inte alls naken utan man känner sig som sig SJÄLV igen, om man undviker spegeln då för ansiktet har hunnit bli så skrynkligt och litet haha.. Tokigt tänker många väl. Men den där känslan. Då all tyngd släpps ur axlarna, då du kan sitta där och klappa dig själv över det hårda arbete du gjort. Det är så mycket känslor som sagt och tankar och saker som du vill berätta och göra och allt, så det är helt klart att det är omöjligt att hålla sig och äta rimligt, öka sakta varje vecka eller varannan dag med mat & vätska för att vänja kroppen och inte göra allt för stor chock och ändring för den. Det är ju detta som är sjukt, onormalt… som inte alls är hälsosamt för kroppen, tvärtom skadligt för många. För BOOM samlar man på sig vätska och i värsta fall tar det en lång tid att komma tillbaka igen. Men allt detta fungerade bra för mig. Visst samlar jag på mig mycket vätska dagen efter för jag älskar mat och vill inte ha limits och regler efter tävlingen, men det gäller bara att försöka ha en rimlig och ändå normal diet, inte för minus och verkligen inte för mycket träning. Man ska ha MYCKET tid för avslappning, vila och avstressande saker för kroppen. För träning och en strikt kost och att förbereda sig för en tävling är en stor prestation och stress för kroppen. Det är klart att kroppen blir stressad. Så att se till att ta hand om dig, din kropp och förstå att det SKA kännas bra och du ska må bra under hela resan, du ska hitta en kost och en träningsstil som passar dig. Klart det är jobbigt ibland och ibland är man trött men överlag ska du vara pigg, må bra och känna att kroppen verkligen fungerar normalt. Du ska äta 6 måltider per dag och du ska få i dig tillräckligt med protein,fett och kolhydrater, inget snack om saken. Om du hört eller själv äter en kost med bara sallad och vit fisk är det något som är fel. Att tävla i bikini fitness är ingen svält. Man ska se hälosam ut på scen, som många förstår fel. Man ska ändå se kvinnlig och hålla sina former, och muskler såklart. Man kommer inte att behålla dem om man svälter sig. Det är ju jätte många som blir för deffade och går under 10% fettprocent och då är det inte bikini fitness mera. Jag har blivit väldigt deffad och smal under denna diet, jag vet inte om det är för att jag mår bra och kroppen mår bra? Jag har tävlat förut så det är inte så stor grej för mig mera. Det kan hända att jag sista veckan förstår att tävlingen närmar sig och jag blir stressad, då kommer jag att lägga på mig vätska och kroppen kommer inte må bra. Men man måste lära känna sig själv och sin kropp, det är det som är ganska intressant. Det går inte att gå en Personlig Tränar utbildning och tro att man vet allt och kan allt om alla och alla människors funktioner. Vi alla är olika och alla dieter, träningsmetoder och kostscheman och livsstilar och vardagsaktiviteter påverkar oss på olika sätt. Vi fungerar olika. Och vi upplever alla olika saker på olika sätt. En sak är säker att jag inte skulle tävla om jag mådde skit och jag kände att det inte är bra för mig eller min kropp. Skulle jag få biverkningar av frusenhet, svaghet, svimning, trötthet, orkelöshet, omotivation, irritation, aldrig känna mig utvilad, dagen lång hungrig, osv skulle jag säkerligen inte klara detta men viktigast av allt, skulle jag inte göra detta. Jag skulle inte tävla. Jag skulle aldrig i mitt hela liv sätta mig igenom en sån kris igen. Så länge jag mår bra, jag har energi, jag känner mig mätt och jag är GLAD och motiverad & GILLAR OCH HAR ROLIGT så är det okej, jag tillåter mig själv helt klart ha sämre dagar och det betyder inte att jag får bakslag men det skulle hända oavsett tävlar eller inte. Nu spec. sista veckorna VET jag att det kommer vara jobbigt, spec. för att jag är otålig och börjar förstå att tävlingen närmar sig, det är då tiden känns väldigt lång och jag kan bli rastlös och hitta på ursäkter för att komma den lättare vägen. Men mitt mål och min orsak varför jag gör detta är enkelt: Jag får hålla på med det jag gör annors: Tränar. Jag får nya inspirerande, snälla, lika tokiga som mig vänner: teamet. Jag lär mig och får nya erfarenheter. Jag får göra andra saker jag älskar och lämnat bort ur livet: Modella, gå på catwalk, planera och öva smink & hår och hudprodukter. Sen får jag ett matschema som underlättar min vardag så himla mycket, jag går inte hungrig utan får påfyllning regelbundet och det är så skönt att komma hem utan att behöva börja laga mat utan det är bara att värma maten och njuta. Maten varierar och det är skönt för lätt om man själv skulle göra matlådor åt sig själv så orkar man inte använda fantasin, men nu har jag en coach som överraskar mig varje gång med nya och goda saker. Och allt detta ihop blir så himla kul! Spec. med alla teamträffar, poseringsträningar, gymträningar tillsammans med andra! Sen även om många tycker att dagen då man ställer sig på scen är helt överdriven och man ser helt barbie ut, så tycker jag det är jättekul haha! Skulle aldrig i mitt hela liv gå så på vardagen men tycker det är jätteroligt att planera och skapa en look som du aldrig annors gör! Lite prinsess-dag eller som en bröllopsdag då du får fixa dig väldigt lyxigt men såklart nu lite över gränserna med den bruna färgen också haha! Men tänka sig hur liten del det är av hela tävlingspreppen och det är väl det människor över dramatiserar.

Sanningen är hur vi lever på sidan om tävlingsdagen: Svettig, osminkad, kämpande tjej som lastar på vikter på gymmet och äter som en häst om hon inte går på schema såklart och gärna vill ta en utekväll med kompisarna, tvärtom att danssa i discot utan hellre en bbq kväll med mat och spela fotbollssmatch på tv:n haha.
Sen är det väl en stor del av personligheten också.. jag har alltid visst varit lite tankspridd och gillat ensamhet så man får ofta “fel” bild av mig och tror att jag är osocial och blyg som är tvärtom vad jag är, visst har jag varit osäker och jag gillar som sagt ensamhet och trygghet men den största delen av mig är en impulsiv, modig, social, hyper energifull tjej som älskar och kräver spänning, äventyr, erfarenheter, motgångar, händelser, fart, kaos, mål och drömmar i livet. Jag har alltid haft stora mål och drömmar i livet, även om de är helt för stora och obegripliga så har jag alltid haft dem, annars hade jag nog aldrig klarat mig eller ens haft någon livsslust. Jag måste känna att jag vill något, att jag kan något, att jag gillar något och lever för det. Vare sig det är en hobby, ett jobb, en person, ett husdjur eller något annat. Jag har bl.a. spelat gitarr, spelat in låtar där jag sjunger, jag har jobbat som modell utomlands, spelat fotboll i länsslaget i drömmen om att bli proffs, velat bli skådespelare, konstnär, författare, världens snabbaste löpare osv. När jag hållit på med en hobby, tex. spelat gitarr, har jag inte kunnat ha det som en liten hobby och vardagsaktivitet.. jag har behövt ha drömmar, mål och jag har verkligen drömt om att bli bäst och jag kunde inte spela och öva på låtar ifall jag inte hade någon föreställning där jag skulle uppträda, även om drt bara var i lilla kyrkan eller för skolan haha! Jag älskar att drömma och ha mål, det driver mig framåt! Jag klarar inte av att ha vanliga vardagar och vanliga vardagsproblem, då hittar denna tös på nya mål, utmaningar, drömmar och vägar till framgång eller guppar i livet som dock kommer att lära mig massor och växa mig som en ännu starkare och erfaren person. Livet är till för att leva! Och jag lever på ett lite konstigt sätt, men jag är jag och jag rekommenderar inte och jag inspirerar er verkligen inte att leva det liv jag gör, jag vill tvärtom att ni hittar er grej och era livsstilar som ni mår bra av! 

Så ännu en gång. Bikini fitness är en glädje grej för mig, men jag kommer nog aldrig “tipsa” och rekommendera det för någon. Det är en tävlingssidrott lika som att tävla i längdhopp eller annat. Men närmast mig i min fritid där gym är en kärlek och guldmynt i vardagen så passar fitnesstävlingar mig närmast. Bikini fitness för jag är ingen muskelknutte till annan gren. Att tävla i tyngdlyftning eller styrkelyft är en annan fin grej som jag kanske kommer att pröva på någon gång men det känns helt för långt bort för mig som börjat från ruta 0 och är inte ens nära på stark haha! Jag är stark för att vara jag som sagt, jag har kommit långt och jag är så stolt helt klart över hela resan jag gjort, men att marklyfta/bänka/knäböja över 100kg eller ens nära det är väl lite väl önskat och långt från var jag är idag haha.. just nu har jag andra mål och drömmar men får se efter denna tävling vad jag hittar på för bus sen! Först: sommar och chillande på beachen! 😉

Sanningen är, att jag iallafall (jag talar mina egna åsikter och upplevelser) att jag inte alls är en “svältande bikini tjej” (hört ett par g). Jag är en livsnjutare som gör saker jag vill och tycker om utan att fundera och orora mig över andras tankar och åsikter. Om jag hade gjort det hade jag nog aldrig startat en blogg eller släppt ett ord ur min mun. Nu har jag ju varit på tv, radio, haft tal för riksdagen, blivit personlig tränare och startat blogg & instagram där jag delar med mig dagligen bilder av min resa.

Så förlåt men tack för att ni är så snälla och tycker att jag inspirerar er! Även om jag har lite väl synliga magmuskler och ådror ibland. Så min hälsosam syn av livet är att leva så som du mår bra och vara mätt & belåten på både mat & livet. Inte ha för mycket regler och saker du inte får göra. Ha istället saker som du får och vill och ska göra! Livet är till för att ha kul och leva på det sättet man själv vill. Inte så som media eller mamma vill att du ska göra. Så kram på er, jag vet att ni vet innerst inne vad ni vill och drömmer om. KÖR BARA säger jag!!