Ätstörning

  • Ätstörning,  Övrigt,  Vardag

    TACK NI.

    Det glädjer mig varje gång lika mycket. Att få kommentarer om att jag inspirerar er. Att lilla jag, kan göra något för att hjälpa er kämpa mot monstret i huvudet, det är otroligt. att få höra era historier, att ni vågar dela med er dem till mig och lita på mig, att tycka att jag är en förebild och att jag strålar av friskhet. Asso wow. 

    Jag är en person som inte är alls känslig, inte det minsta (väldigt sorligt) hade gärna velat visa lite mer känslor här och där, men genom att skriva går det lättare. Och FATTA att ERA fina texter kan faktiskt få MIG tårögd ibland. Det är sjukt berörande, att ni orkar kämpa och fighta. Och att ni inte ger upp. Att ni tror på er själva och tror att ni en dag kan bli friska, FÖR SÅ ÄR DET!!!! Det finns den ljusa sidan i livet, det kommer en dag då allt kommer bli BRA!!!
    Visst kommer livet med upp och nedförsbackar, men så är livet. Vi växer som person efter varje minsta backe och ifall vi klarat de största, ja då är vi starka nog att klara vad som helst i livet. Då kan minsta lilla grej som verkat HUGE och ångestfyllt förut kännas som en jävligt liten grej som inte alls påverkar dig eller ditt humör.
    Ifall du lider av en ätstörning ska du veta att du inte är ensam, det finns tusentals av tjejer och pojkar, gamla och unga som också gör det. Vi alla är unika på det sätt att det inte riktigt finns något enda svar, enda matschema, ända medicin som kommer att få dig frisk. Visst “att börja äta” “att byta dina vanor” “sluta kontrollera” osvosv. Alla människor kan säga och försöka muta dig med vad som helst. Men det ända som egentligen kommer att förändra ditt liv, att bli frisk, att få dig ur den dumma cirkeln. Är att bestämma dig. Att säga nu vill jag inte vara sjuk mer och då bestämmer du dig att bli frisk. Göra whatever it takes för att bli det.
    Skriv upp ditt mål, hur du kommer nå det (flera delmål) och när du vill nå det.
    Skriv upp sedan vad allt kommer påverka det och vad du behöver göra och ändra på för att nå det.
    Skriv upp vid de svåraste tillfällen en lista vad du skulle kunna göra annat, kanske ringa en kompis/familjen, gå en promenad, ta ett varmt bad, sjunga och lyssna på dina favoritsånger, göra yoga eller meditation ifall du är tillåten, rita något, skriva upp alla dina känslor på ett papper, gå till biblioteket eller och shoppa, se en film eller gör något DU ÄLSKAR, vad får just DIG på bra humör?
    Ifall problemet är att börja äta mera, vet jag att det kommer vara svårt i början. Magsäcken har krympt och minsta lilla tugga till känns enorm och att din mage bara sväller upp och du kommer bli fet. Men det går över, din magsäck kommer tänjas ut till en normal size, (vilket inte syns utanför kroppen) och du kommer inte känna obehag efter måltider mera ifall du blir van med NORMALA portioner. Inte din gamla syn på det “normala”. Lyssna inte på anorexia.Lyssna inte, vare sig hon säger att kleta ut maten, kasta något potatis eller fylla tallriken med bara sallad. Vad hon än säger, lyssnar du inte. Du skiter i henne totalt. Ignorerar. Hon kommer då krympa och krymåa, bli mindre och till slut försvinna. Och vem har vi kvar? JO DU! Finaste bästa du. Kanske du länge undrat, vem är du? Men med en sjukdom i huvudet som styr och kontrollerar ditt liv, stänger av en massa annat och fokuserar bara på att fightas med maten eller vikten, det kommer inte att hitta dig själv. Så ta varje måltid som en ny chans,  du vet hur du borde äta, och det är du som ska äta det, inte ana. Det är som ett prov, vill du inte få MVG då? 😉
    När du har ätit kanske du har jättemycket ångest och har svårt att sitta still eller vara med de känslorna. Då tycker jag du ska kolla på listan ovan, eller göra något med händerna som får dig att glömma bort det. (för det kommer inte alltid att kännas såhär)
    Bloggar är ju också roligt att läsa, men verkligen inte såna som får dig mer ångest eller att jämföra dig med andra. Jag hoppas att min blogg inte får er att må dåligt. Jag vet att träning kan vara ganska triggande för många personer, men det är en del av mitt liv och en del av hur jag blev frisk. En jäkla stor del. Det var då jag började träna som jag gick upp i vikt, blev friskare i huvudet (både från ätstörningarna och depression) och då jag började äta mer och mer. Det var inte så att “oh nu har jag tränat nu får jag äta vad jag vill”, nej det var mera att jag började lära känna kroppen, ta hand om den och ge kroppen vad den behövde. Se till att den fick den energi den behövde och mycket extra för att ha något att bygga på. Även var gymmet min dagliga terapi, som jag inte hade då än, jag hade inte heller några vänner (pg. den skitsjukdomen) och jag grälade ofta med min familj. Men efter några månader förändrade allting, jag blev som en ny person, jag blev energisk, glad, jag hade något ställe att alltid lita på att fanns där ifall jag mådde dåligt (inte pg. maten) utan psykiskt. Det räddade mig från den djupaste depressionen jag varit i, och det var djupt kan jag säga. Jag hade testat alla slags mediciner och antidepressiva, visst lindrade dem lite en stund eller så inbillade jag mig bara, men de flesta fick mig bara att må sämre och bara vilja rasa ihop varje minut. Så se inte träningen som en negativ sak (vilket många gör, spec ifall man lidit av en ätstörning), det kan faktiskt vara något fint och bra, ifall man gör det på rätt sätt. Utan regler, utan  en massa press eller ångest att “såhär måste du göra”, eller något dumt mål “bli fit som fitnessmodellerna på omslagen” eller förbränna något du ätit. Det är helt skit, det är helt dumt, ärligt talat. Det funkar inte. Kanske därför jag mår så bra och haft en regelbunden motivation, livsstil, kanske därför har jag fått det till en del av mina rutiner, att träna. FÖR JAG TVINGAR INTE MIG SJÄLV. Jag får träna och äta vad jag vill när jag vill. Om jag inte orkar äta eller träna, jaha då lyssnar jag på kroppen och gör som den säger. Ifall jag vill äta 1kg kyckling eller 1kg godis, eller ifall jag mår dåligt och inte orkar träna, ifall jag vill spendera 3h irad i gymmet. Ja då gör jag väl det, UTAN ångest. Visst är målet att börja äta&träna normalt, att inte överdriva maten eller äta för lite, men jag tycker då man verkligen är 100% frisk ska man få göra vad man vill.Hur viktigt är det egentligen att varje liten måltid ska vara perfekt? Inte ett dugg enligt migg.
     Man ska inte må dåligt över något man har gjort, man ska acceptera det och gå vidare.Jagvet, enklare sagt än gjort. Men ju mera du upprepar det, kommer du också lära dig det. Livet är inte så invecklat som ni tror, det gäller bara att hitta något som gör dig lycklig och finna en väg till det, eller ifall du redan har det, njut av det och gör det varje dag. Livet är kort, livet är vackert. Kolla dig runt, hur fint det egentligen är, vad du har och tacka över varje dag du får, det är en ny chans att ändra på allting, ifall du så vill.
  • Ätstörning,  Vardag

    I will hold on hope

    Anorexia Recovery from Amanda Essen on Vimeo.

     

    Jag minns då jag vaknade varje natt och visste inte var jag var. Jag trodde ibland jag kommit till himlen. Jag var så svag. Men anorexia var så stark. Hon skrek varje gång jag försökte slappna av, varje gång jag bestämde mig för att ta en extra tugga eller tömma hela yoghurtburken. Jag var fängslad av regler, tankar, befallningar. Men det var ju ändå jag där. Där någonstans bakom. Anorexia styrde mitt liv, hon skyllde på hur dum och ful jag var, hur misslyckad jag var, hur jag sårade min familj, och hur onödigt det är att jag ens finns här. Ser du inte att du orsakar bara problem till alla? Läkarna sprang fram och tillbaka, arga eller fulla med skyllningar. “du åt endast en potatis” “du har en orm i ditt huvud” “du kämpar inte ens” “du måste fatta att du har anorexia” “du är en så ynklig tjej” “är du helt dum i huvudet då du inte förstår att du är sjuk” “jag skriver upp alla misslyckanden du gör” “läkaren kommer aldrig släppa hem dig” blabla.. jag blev ilsken, arg, tröttare, jag höll på att ge upp hoppet att bli frisk.

    En dag kom en ny sjuksköterska, äntligen på mitt modersmål, svenska. Hon var inte så bra på det, men hon kunde iallafall svenska. Hon satte sig brevid min bädd, sen knuffade hon mitt huvud bakåt och höll sin hand där en stund. Min puls blev hög, jag blev nästan rädd. Hon viskade att hon vet vad jag håller på med. Detta är ingen lek. Om jag inte slutar kommer jag hamna på övrevåningen med de döda. Jag ville bara spy på henne, jag hade sådan ångest över mig själv att allt bara rasade på en enda sekund. Det fanns ingen som trodde på mig att jag skulle klara detta, inte ens jag själv mera. Hon ritade en lång trappa och så ritade hon mig på trappa 2, och under trappan fanns döden. På toppen fanns friheten, men hon sade att det är en lång och nästan omöjlig väg dit. Det fick mig att känna mig värdelös. Jag har aldrig känt mig så nertrampad som då.

    Nästa dag kom även min läkare som nästan aldrig var på plats för de hade “viktigare patienter, som tex. cancer-patienter”. Jag förstod det. Jag hade tidigt på morgonen ringt och gråtit till mamma att om de inte tar mig härifrån så kommer jag dö. Det kändes så. Jag orkade inte en sekund mera. Mamma lovade än en gång, kanske 200:nde gången att hon tar mig härifrån. Jag trodde på henne. Sen då läkaren äntligen kom, min mamma och pappa var även på plats ( de fick endast besöka speciella dagar och tider men idag var ett undantag ). Vi satte oss ner och läkarn hade med sig en annan person. Doktorn sade att de har gett upp för min vård, det finns inget de kan göra längre. De kommer att skicka mig till den psykiatriska kliniken. Jag frågade varför, så sade damen. För amanda, du har en orm i huvudet.

     
    Vad än människor säger, kommenterar, gnäller om. Det hjälper inte din situation. Visst måste du förstå själv att du har en sjukdom, men vet ni va? Det ända jag hade behövt var ett extra stöd, någon som trodde på mig. Någon som förklarade för mig vad som händer här. Någon som gjorde en plan för mig, och någon som ser den ljusa sidan, framtiden. Att jag kommer bli fri från dethär bombnedslaget. Jag kände mig så svag, så ensam, så otrygg. Den psykiatriska kliniken var inget alternativ för mig, jag var 14 år och hade hört hundratals historier om den avdelningen, folk har blivit sämre, där behandlar de inte specifikt på ätstörningar, utan en slumpmässiga människor. Där vaktar de dygnet runt och skyller på dig ännu mera. Min släkting var där och hon sade att hon bara blev värre där. Mina bekanta sade till mig och mamma: vad ni än gör, skicka henne inte dit. Det kommer krossa henne totalt. Jag var för svag, liten då. Jag skulle aldrig klarat sånt. Jag hade aldrig varit borta hemifrån. Jag förstod inte ens vad som pågick. Det ända jag såg var människor som tryckte ner mig och jag ville bara spy all ångest. Men det gjorde jag förstoss inte, jag bara lät bli att äta, för jag mådde så skit. Det var ett sätt att kontrollera mig. Men samtidigt som jag sade, fanns det en del av mig som kämpade. Jag slutade aldrig äta helt och hållet, jag visste att jag behövde göra det för att överleva, så jag kämpade hur jävla ont det än gjorde i huvud och kropp.

     

    Kvällen därpå rymde jag och mamma, från sjukhuset. Vi tog båten till Stockholms ätstörningsklinik, Mando. Det var det bästa beslutet jag någonsin gjort. Dagen där efter har det bara gått framåt. 

     

    Jag fick nytt hopp. jag började tro på mig själv. Min familj började tro på mig, och hela mandokliniken som stöd. Jag fick belöningar efter varje steg mot friskheten. De tog hand om mig så bra. Jag fick ligga och vila i ett varmt rum efter måltiderna, jag fick varierad och god mat att vänja mig med, även en dator som talade om om jag ätit för mycket eller för lite, för snabbt eller för långsamt. Ingen person som skriker hur dålig jag är. Där var de alltid vänliga, ALLTID. 3 månader var jag på dygnsvården, sedan blev jag fri. Och visst var det en stor hjälp av alla dessa. Men det var JAG som bestämde mig, JAG som gjorde jobbet. Även om du har alla verktyg, är det ändå en person som kommer förändra ditt liv. Det är du själv. Vare sig du går den lättare eller svårare vägen dit.

     

  • Ätstörning,  Frågor & Svar,  Kost,  Träning

    Strävan efter den perfekta kroppen

    Ett smart välskrivet inlägg från EATERCISE.
    Såhär säger hon:

    För några veckor sedan jag skrev följande på min Facebook Eatercise sida och jag fick en hel del positiv feedback på det:

    Hej flickor, äta 1200 kalorier per dag, en skål med 0% fetthalt yoghurt med bär och flingor eller müsli till frukost (var är proteinet? Och tala int om för mig att det är de 8 gram i yoghurt!!), Som körs på löpbandet i 10 km per dag + ett par yogapass i veckan med ingen styrketräning alls, inte kommer att ge dig den atletisk magra kropp du är ute efter. Om du vill bli av med din mjuka squishy triceps, om du vill ha tonade ben och en fin uppsättning abs du behöver för att ge din kost en översyn och börja lyfta lite vikter. Ja, du kan göra kretsar, kan du blanda upp saker med lite konditionsträning. Nej, du behöver inte gå till det extrema med vikter eller vara en powerlifter, alltid bara göra bänk, knäböj och marklyft, men du måste ge dina muskler någon form av styrketräning för att få dessa resultat. Du måste också äta mycket mer protein än vad du äter. Du måste också sluta lyssna på fitspiration flickor på Instagram som talar om att de äter 1200 kalorier per dag som består av alla fettsnåla allt och knappt något protein, och sluta följa sin kroppsvikt bara hoppa kretsar med 5kms av kör varje dag. De ljuger för dig. Du kan få mager-fet, mjuk och tunn, och sänker din ämnesomsättning från att följa dem. Om det är vad du är efter sedan fortsätta. Men om du vill tonas ben, fasta armar, en atletisk kropp med en fin uppsättning abs, måste du lyfta vikter och äta en ordentlig mängd mat med tillräckligt med protein. Håll ögonen öppna för mitt nya träningsprogram kommer snart, särskilt för kvinnor!

    Jag ville göra det till ett blogginlägg och lägga till några fler poäng. Detta inlägg är inriktad mot kvinnor som jag känner en hel del damer kämpar med de här frågorna, men jag är säker på att många män kommer att vara till hjälp också.

    Jag förstår inte varje kvinna vill vara en konkurrenskraftig tyngdlyftare. Inte heller varje hona vill ha kroppsbyggnad av en kroppsbyggare eller stora muskulösa armar. Det är inget fel med detta. Du kan fortfarande vara stark och frisk och har olika mål. Många av mina kvinnliga klienter genom åren har bara velat ha en tonad kropp med magra ben. De vill se passform och mager och har ab definition utan att titta alltför stor och muskulös.

    Från min erfarenhet att utbilda många kvinnor genom åren, för att få de resultat de är ute efter finns det några mycket vanliga missuppfattningar som de behöver för att släppa innan de får vad de är ute efter. Följande punkter är saker som kvinnor behöver veta och förstå om deras mål är att företaget upp sin kropp och ha lite magert muskel definition. Om detta inte är ditt främsta mål, och om att säga, till exempel, du kör 10km en dag eftersom kanske du bara verkligen njuta av att köra, eller kanske du tränar för ett maraton, sedan fortsätta. Men om du vill ändra formen på din kropp, sedan acceptera och förstå dessa saker är viktiga.

    Så, utan vidare, är det dags för lite rak-talk.

    1) Du måste få ett grepp om din kost. Du kan inte vara så slumpartat med den, går igenom varje fas i boken (eller varje diet bok där ute). Nej, du behöver inte vara super strikt och äter kokt kycklingbröst och broccoli till middag varje dag. Du kan äta läcker mat, har godis med måtta etc. Men du måste ha en grundläggande förståelse för vad du ska äta och hur mycket, och du måste hålla fast vid det 90% av tiden. Och du kan inte hålla binging och sedan kompensera med att svälta sig själv om och om igen. Om du vill ha bra resultat måste du ha några bra ol ‘konsekvens med din kost.

    2) Nästan alla av er också behöva öka ditt proteinintag majorly. De flesta av mina klienter hade sina makron allt skruvas när de kom till mig. De äter en kolhydratrik kost med knappt något protein (tänker att det var hälsosamt “och” mestadels obearbetade “). Till exempel om din dagliga kost består av kaffe och en bit rostat bröd med ekologisk sylt till frukost, låg fetthalt yoghurt med en stor fruktsallad till lunch, kikärtor sallad med en liten bit kyckling till middag, du gör det fel. Du behöver mycket mer protein om du vill ha en fast kropp. Fördubbling av kyckling och har en servering eller 2 av god kvalitet proteinpulver varje dag är en bra början.

    3) På tal om fruitsalad, gå till en frukt / sallad och juice bar varje dag för lunch och få din fruktsallad med müsli och noll fett yoghurt är inte “nyttig”. Det är inte hälsosamt “chick food”. Du är i grunden äter bara kolhydrater till lunch varje dag. Inte för att det är något fel med frukt eller kolhydrater alls, men du måste balansera dina makron. Du behöver fett och protein också om du vill ha en bra kropp.

    4) Om du behöver gå ner eller bär mer kroppsfett än vad du är bekväm med, vara ärlig med dig själv och med dina tränare / nära och kära så att de kan hjälpa dig. Jag har märkt med mina kunder genom åren, att i allmänhet män verkar vara mer uppriktiga om sin kost, sina missöden, alltför eftergivna helger (eller veckor / månader) osv än mina kvinnliga klienter. Självklart ska du inte hemsöka eller vara negativt om din vikt, men du måste vara ärlig mot dig själv om du vill få resultat. Du måste ändra din livsstil om du inte ner i vikt (om du vill gå ner i vikt). Eller om mer och mer vikt kryper på och du är inte glad över det är det ingen idé att ignorera vad som händer, säger till dig själv och dina vänner att du är “glad som du är” eller att du är på en “hälsosam vikt “när du vet att du inte är. Delusion fick aldrig någon de resultat de ville.

    5) Den här är för alla fett / kolhydrater / kalori-fobiker: Kalorier är inte en dålig sak. De är kroppens bränsle och du behöver dem om du vill se pigga och friska och har energi. Sluta göra kalorier en negativ sak. Hur kom “kalori” blivit ett tabubelagt ord? Varför tror du att ta den lägsta kaloriversionen av all mat i snabbköpet för att äta? Kalorier är oerhört viktiga. De ansvarar för liv och energi. De är inte små onda varelser som lever i din mat. Kan vi sluta göra kalorier ett fult ord?

    6) Så du vill inte få för mycket muskler, du bara vill “tona upp”? Att säga detta gör mig hukar, men jag kommer att gå med på det eftersom jag vet vad ni damer menar när du säger det, och jag är inte en att få hängas upp på semantik. Låt oss prata “toning”. För mig, toning upp betyder helt enkelt att få magert nog att den underliggande muskeln kan ses. Ganska mycket, vill du bygga muskler och bränna fett. När du tänker på någon som ser skrymmande, är det oftast antingen på grund av mängden fett på toppen av deras muskler är lite mer än önskvärt för dig, eller det kan vara att det finns vatten behålls; därav fluffigt eller “skrymmande” look. Det finns också den mycket rippade, magert utseende som kommer från massor av engagemang och tid utbildning hårt (det är inte lätt att få!). Hursomhelst, vad du verkligen vill genom att säga “tonade muskler” syns måttlig muskeldefinition utan för mycket fett vid sidan av den, vilket resulterar i fast men mindre övergripande armar, ben och bål. Har jag rätt? Ha, jag visste det. Här är grejen, om detta är ditt mål, behöver du definitivt att göra motstånd utbildning. Att upprätthålla och bygga värdefulla muskler är viktigt, eftersom muskler är vad som kommer att ge dig den “tonas” form. Vilket leder mig till min nästa punkt:

    7) Lägg ner de 1 och 2 kg rosa hantlar! Jag har inget emot färgen rosa men sättet tillverkarna alltid göra det lilla hantlar rosa gör mig förbannad. Det gör kvinnor tror att det är vikterna de ska köpa för att få resultat. 1-2 kg hantlar gör absolut ingenting för att ändra din fysik. De är ett slöseri med tid, slutet av berättelsen. Du behöver inte marklyft 100kg för att få resultat, men du måste göra ordentlig styrketräning. Dina muskler måste ha en tid under spänning på en regelbunden basis. Det händer inte med 1kg hantlar.

    8) Yoga i sig inte kommer att ge dig den mängd definition du vill. Visst kommer det att ge dig en liten bit från början, och om du äter ett underskott samtidigt som du kommer att gå ner i vikt, men yoga i sig kommer inte att ändra din form eller tona upp benen och ge dig den fast definition du är ute efter . Jag är en stor förespråkare av att använda yoga som en del av mitt träningsprogram av andra skäl (stress, flexibilitet, anpassning, andningsteknik etc.), men det bör inte vara din enda träningsprogram Om ditt mål är att företaget upp din kropp.

    9) Sluta springa efter en och en halv timme varje gång du går till gymmet. Hur tror du att dunka fötterna på ett löpband om och om igen är magiskt kommer att ändra formen på dina triceps, mage och lår? Det mesta kommer att göra är att bränna några kalorier och kanske definiera vaderna lite från början. Det kommer inte att ändra din kroppsform. Detta betyder inte att cardio är dåligt. Cardio kan vara en viktig del av en övergripande fett förlust plan, men den måste användas på rätt sätt. Lång-varaktighet steady-state cardio på egen hand är inte din bästa insats för fettförbränning. Du kan gå ner i vikt, men med det du brukar tappa muskler också om det är allt du gör. Kombinera smarta cardio val med styrketräning är mycket effektiv både med att bränna fett och ändra din fysik samtidigt. Göra träning som har en hög metabolisk kostnad är bra att lägga in på ditt träningsprogram för att få muskler och bränna fett (saker som väl programmerade kretsar, supersets, tri-set, drop set, efterbehandlare, metabolisk konditionering etc).

    10) Citron detox diet är skit. Alla detoxes, juice renar, fettförbränning piller är SHIT. Om du väljer att ta den vägen sedan vara beredd att säga adjö till din söta ämnesomsättning och någon fasthet / definition du har eller vill vinna. “Rengör” och “detoxes” kommer att förstöra ditt liv. Ja jag är dramatisk … och för en god anledning. Rör inte dem!

    11) Sluta oroa dig för extra saker som mjöl timing, intermittent fasta, “alkaliska” din kropp, kosttillskott, etc. innan du tar hand om grunderna. Det finns inga knep. Det finns inget magiskt piller. Om något säger “förlora 10-15 kg på en vecka” skrivet på den, skit i det. Ut grunderna, vara förenliga med grunderna först, sedan efter att du kan leka med några av de extrafunktioner om du vill.

    12) Om ett livsmedel anspråk på att ha “fettförbränning egenskaper” det är fullkomligt skitsnack. Hur är det ens möjligt? Det finns inget sådant som en negativ energiinnehåll. Alla livsmedel innehåller kalorier (energi) i olika mängder, inklusive alla näringsrik mat. Nu förstår jag “super foods”, och jag antar att jag är okej med denna etikett, lol. Jag gillar bra näring. Jag älskar att tillsätta näringsämnen tät pulver som BSC Immugreens och Immureds och Vital Greens till min mat och smoothies. Jag lägger rödbeta pulver, Chia frön, maca pulver etc etc till olika drycker. Det är inget fel med att vilja få extra näring i kosten, men bara inte lura dig själv att tro att det finns något sådant som en “fettförbränning mat”. När jag hör annonser reklam fettförbrännande livsmedel på radion, som talas av välutbildade vuxna, min tro på mänskligheten dör lite.

    13) Att inte äta sent på natten eftersom du är orolig för din kropp kommer att “lagra mat som extra fett” är falskt och dumt. Din kropp kommer att smälta maten på precis samma sätt oavsett vilken tid du äter. Om du är i en kaloriöverskott (äta mer mat än du bränner) kommer du att lägga på fett oavsett vilken tid på dagen du är eller inte äter. Det handlar om den totala kalorier i slutet av dagen, inte vilken tid du äter dem.

     

     

     

    p.s det är översatt från translate, så kan vara lite läs MYCKET oklart.

  • Ätstörning,  Frågor & Svar

    Svar på fråga

    Hej fina du! Jag gillar jätte mycke att läsa dina upplägg 🙂 
    Jag har nånting att fråga och hoppas du kan ge råd. Alltså jag har börjat gilla att jogga och göra HIIT på morgonen innan frukost. Men nu jag har märkt till exempel att min byst har blivit ännu mindre än vad de var. Det menar ju att jag har tappat fett och det år inte meningen. Jag lider av anorexi och är ca 6-7 kilo underviktig ännu men kämpar mycket med att få vikten upp. Har du några bra tips åt mig? 
    Tack och kramar!
     Svar: Hej! Tack så mycket söta! 🙂
    Du säger att du har anorexi och är väldigt underviktig, då tycker jag du ska skippa allt som har med träning att göra. När jag hade anorexi var minsta rörelse farligt för mig, jag satt i rullstol mestadels av tiden, t.o.m till toaletten och sängen. Det var jobbigt, men det var det bästa för mig. Visst gillade jag också att jogga, skulle säkert gjort den runda ifall jag hade haft chansen, men hälsan gick före. Huvudet måste bli friskt före man börjar träna, hur svårt det än är att förstå. Hoppas du inte tar illa upp, att du förstår att träning inte är bra för dig just nu, skickar en massa styrkekramar. <3