Frågor & Svar
If I go crazy then will you still Call me Superman
Hej! Godmorgon!
Lite annan morgon här, vaknade klockan 7 och inte 10 som igår haha, måste ta och göra dygnsrytmen normal nu igen!
Har ätit frukost, städat, fixat mig (okej sitter i pyamas ännu, men ska strax byta om), lyssnat på musik. Idag är det interjuv! Är lite nervöd då jag är en person som skriver tusen rader på 1 minut, men pratar desto långsammare. Använder helst korta ord och gillar inte alls att prata om mig själv, men kan ju inte direkt börja fråga men hur mår du då? Direkt då jag fått frågan om hur det var på sjukhuset då jag var sjuk. Sen har jag ju också en mildare variant dyslexi, mera på talet. Att jag har svårt att hitta orden, och förstår knappt inget av orden andra använder. Mitt ordförråd är väldigt dåligt. Finska ännu värre. Kanske borde börja använda engelskan. Så detta kan bli en hel katastrof, vill ju få ut allting men man vet aldrig vad kommer ut ur min mun. Men ni kanske får höra interjuven senare då! Hoppas allt ordnar sig, nu måste jag kila! Ha en bra Måndag 🙂
Frågan jag ständigt får
Hur gick du från smal till smal och stark? Jag har anorexi och behöver gå upp i vikt, men vill inte bli mullig.
För det första. Du behöver bli frisk från din ätstörning. Du behöver gå upp i vikt tills du når din normala vikt och du måste få huvudet friskt. Själva frågan tydar ju på att du fortfarande har en ätstörning. Det jag lärde mig då jag blev friskt var att skita i vikten. Så länge jag fick vara borta från mattankarna, personer som vaktar mig dygnet runt, sjukhus, behandlingar, mått, blodprov, väga maten och allt annat skulle jag göra vad som helst för att slippa det. Nämligen sluta vara sjuk. Jag glömde bort vad jag vägde, jag ville inte ens veta mer, jag slutade undersöka mig i spegeln ifall jag gått upp i vikt, jag slutade kontrollera maten och åt från mitt matschema för jag kunde det utantill och ville inte ens ta en liten risk att hamna tillbaka till kliniken igen. Jag ville leva så pass normalt som möjligt igen, så ingen träning här på iallafall 1 år för mig. Efter ett år började jag spela fotboll igen, inte för viktens skull eller något sånt, jag ville träffa mina kompisar mera och dessutom känna mig duktig på något, vilket jag alltid varit på nästan alla sporter.
Det räckte inte länge innan jag slutade fotollen… det gick två år då jag tränade endast joggning och ibland spinningspass/zumbapass på gymmet, men efter det bestämde jag mig för att ta tag i mitt liv,det var en tid jag inte hade mått bra på länge.
så… Jag började styrketräna, bulka upp mig och gick upp från min normala vikt dvs. målvikten jag hade fått av behandlaren på ätstörningskliniken.. den vikten hade jag stått på i 3 år, och från den vikten gixk jag upp +11kg. Jag bulkade i ungefär ett halvår, hade egentligen inga planer på detta (visste knappt vad bulkning var då) men jag lärde mig att styrketräna påriktigt… men jag överkonsumerade mat för var väldigt deprimerad innan det men sakta började det bli bättrw. Styrketräningen blev min räddning från depressionen. MEN som av allting kan man bli lite beroende speciellt om det får dig att må bra för stunden.. så tyvärr efter ca. 7 månader blev jag övertränad.
Ibland hade jag tränat två pass om dagen vilket var för mycket för mig, så blev tvungen att ta 2 månaders paus. Under den tiden tog min bästa vän självmord, så det förvärrade hela situationen och jag kunde inte stiga upp ur sängen mera. Efter en månad försökte jag iallafall en gång i veckan ta mig till gymmet, men det slutade varje gång med att jag bröt ut i tårar och fick lämna gymmet efter endast 5 minuters uppvärmning. Såhär höll det på i flera veckor… det var något av det jobbigaste jag varit med om men det gjorde mig stark psykiskt och jag gav aldrig upp hoppet.
Jag visste att jag klarar detta och att det ända som fått mig frisk från depressionen var styrketräningen, så det skulle få mig än en gång att bli frisk.
Till slut fick jag tag i träningen igen, sakta men säkert. Till en början tränade jag 1 gång i veckan och efter fet ökade jag det sakta därifrån till 3 gånger och så fortfatte det.. Det var så härligt.
Det var fantastiskt. att få vara tillbaka i mitt andra hem och gå därifrån överlycklig. glömma allt som fick mig att må dåligt, för en stund iallafall. maten smakade bättre igen och livet smakade bättre. Så än en gång steg jag upp på fötterna ur depressionshålan.
Började kombinera styrketräning & löpning. Löpningen var min starka sida, har alltid varit snabb och älskade att man bara kunde springa bort ur allt, fly för en stund, springa springa tills fötterna inte höll dig mera. Springa i musikens takt och inbilla dig att du springer ett tävlingsrekord eller maratonlopp och vinner det! Bästa känslan som fanns! Men styrketräningen hade en annan effekt på mig, jag fick känna mig stark, grym och hård på något. Plus att det var som att återvända till en vän som alltid fanns där för dig, en vän som lyssnade och tog bort alla dina onda tankar, en vän som gjorde dig mentalt och fysiskt starkare gång för gång. Det var två grejer jag älskade att kombinera. Detta höll på år 2013-2014 och då jag började konditionsträna igen förlorade jag lite vätske-vikt, så jag stannade på 60kg.
Sedan slutade jag väga mig. 2014 började min PT skola, jag blev väldigt stressad i slutet av året. VÄLDIGT. Där gick jag ner några kilo, vägde mig aldrig men jag kände mig svag och stressad, maten smakade inte längre och hade en stor press på mig själv. Tur fann jag min tränare då, eller hon tog kontakt med mig och vi började mun väg mot fitnesscenen.
Jag fick ett matschema av henne och vi började bygga muskler igen. Slutade konditionsträningen och började äta mer och regelbundet. Det tog några månader innan jag gick upp i vikt och började må fantastiskt igen. Då PT skolan slutade december 2014 var det lättare att fokusera helhjärtat på detta och det var faktiskt min räddning.
Och här är jag nu, kör för tillfället aldrig konditionsträning, ligger mellan 57-63kg beroende på vätskenivåerna och fokuserar på att bygga muskler. Vet fan inte vad min fettprocent ligger på..under ptskolan var den VÄLDIGT VÄLDIGT låg och jag vill aldrig återvända dit, inte ens på tävlingsdagen, vill stanna hälsosam och glad, vad min vikt än är. Tror kroppen känner var det är bäst att stanna, var man mår bra. Men är man sjuk i en ätstörning blir man aldrig nöjd. Hur mycket du än går ner eller upp. Så släng fan vågen redan.
Jag fokuserade inte på vikten under dessa alla år. Jag planerade inte att gå upp/ner i vikt, eller hamna på en viss fettprocent eller se ut så eller så, eller träna på detta vis för att bli deffad eller se bulkad ut, nej jag gjorde faktiskt allt som mitt hjärta, kropp sade åt mig. jag lyssnade på min kropp. jag planerade inget. jag fan brydde inte om något vad alla pratade runt om kring mig, än sen då ifall de tycker att jag är för smal, än sen då ifall de tänker “oj vad hon gick snabbt upp i vikt” eller ojojoj. DET ÄR THE SECRET. ATT SLUTA BLANDA TRÄNING MED UTSEENDE, TRÄNING ÄR HÄRLIGT OCH DU SKA TRÄNA FÖR DET FÅR DIG ATT MÅ BRA, INTE FÖR ATT DU SKA ÄNDRA PÅ DITT UTSEENDE. punkt slut.
10 tips till dig som vill gå upp/ner eller behålla din vikt
MINA TIPS OCH ÅSIKTER. Behöver inte fungera på er alla.
och främst av allt.
Vikt-prat och funderande på vikten är onödigt och waste of time.
Vem bryr sig egentligen?
Ifall du mår bra. Eller ifall det finns en liten chans att du skulle må bra ifall du släpper viktångesten.
Släpp det.
Lev livet istället för att tänka på hur livet vore ifall du vägde….. ***.
Låt stressen gå.
You can do it.
Men här e iallafall tips åt er som verkligen vill ha det vad jag än säger, kram på er!
Gå upp i vikt
1. Ät mest fett och energirika maträtter. Sedan mest av kolhydrater och minst av protein, men se ändå till att få i dig ditt dagliga proteinintag ifall du vill bygga muskler.
2. Ät mycket mellanmål, riskakor med jordnötssmör, bars, nötter, godis, drick juice och mjölk.
3. Sluta ta cykeln eller gå de bitarna du egentligen skulle kunna ta buss eller köra till.
4. Ifall du tränar, sluta värma upp på konditionsmaskinen och använd lätta vikter istället för den muskelgruppen du ska träna. Sluta all typs av konditionsträning, iallfall tills du når din målvikt. Lyft tyngder istället för att dansa zumba.
5. Gör hellre maten hemma istället för att gå på restourang, det går för många timmar till restourangen och man vet inte ifall du får i dig vad du egentligen borde under tiden du är borta. Använd de 4 timmarna istället till att äta 2 ordentliga energirika måltider.
6. Ifall du använder dig av proteinpulver, byt whey mot gainer.
7. Ät frukost. Stig upp så tidigt som möjligt och ät två frukostar, t.o.m tre ifall du äter din lunch först kl. 12 och äter frukost vid 06. Alternativt kan du lägga dig sent och äta flera kvällsmål istället.
8. Använd fullfeta produkter istället för light eller osötade.
9. Drick inte drycker med kolsyra, de gör dig onödigt “mätt” på endast luft och socker.
10. Hoppa aldrig över en måltid, även ifall du fortfarande är mätt. Du behöver inte vara hungrig då du ska äta.
P.s dessa tips behöver inte betyda att DU GÅR upp i vikt ifall du gör det redan nu. Tex, jag gör nästan alla dessa punkter utan att gå upp i vikt. Men ifall du däremot VILL gå upp i vikt och redan gör dessa men det inte funkar, dubbla mängden och gör alla punkter extra hårt. Orka kämpa lite.
För dig som vill gå ner i vikt
1. Sluta följa instagram konton som får dig ångest och att bli besviken på dig själv.
2. Sluta följa dieter. Ät ordentlig, ren mat istället som du själv gör, ät det du gillar och är sugen på, men en mindre mängd av det.
3. Ät sallad till förrätt, och drick vatten till efterrätt. Alternativt tuggummi, som får dig fräsch i munnen, eller ännu bättre, tvätta tänderna efter måltiden.
4. Gå, ta hissen, cykla istället för buss/taxi/bil.
5. Fråga vännen ifall ni går på en kvällspromenad istället för att sitta och titta på tv.
6. Ifall du går på bio, välj en spännande film som du aldrig hinner ens tänka tanken på godis/popcorn.
7. Drick vatten dagen lång. Ifall du blir sugen på något, fråga dig själv ifall du endast är törstig eller är du verkligen hungrig?
8. Ät mycket protein så du håller dig mätt hela dagen.
9. Ifall du hetsäter/överäter lätt, lämna de produkterna och livsmedlet borta från kosten en stund, prata med din familj/pojkvän/sambo ifall ni kan låta bli att köpa tex. kex en stund, eftersom du har svårt att låta bli att äta hela paketet. Ifall du däremot kan sluta efter några bitar kan du bra ha alla slags livsmedel i förrådet utan att behöva undvika dem för mycket. Ät allt med måtta.
10. Ät låååångsamt. Lägg tiden på ungefär 20 minuter för att tugga och känna smakerna ordentligt. Gör inte något annat under den tiden, läs inte och titta inte på mobilen/tv, fokusera på måltiden.
För dig som vill hålla din vikt som den är
1. Fortsätt som du gör nu. Ifall du dock går ner i vikt utan mening, ät mer. Ifall du går upp i vikt utan mening, ät mindre.
2. Räkna din totala energiförbrukning och ät det, plus lite till kommer inte ge dig viktökning. Inte heller en till två överdrivna dagar med “för” mycket mat kommer inte få dig att gå upp i vikt.
3. Fundera inte så mycket. Lyssna på kroppen eller huvudet. Sluta ha regler och släng vågen.
4. Ingen märker ifall du förlorar lite vikt en dag eller ökar lite en annan dag, det är endast du som märker det och kritiserar dig för mycket.
5. Ingen har samma vikt precis samma dag, vi kastar vikt väldigt mycket beroende på hur mycket du druckit/ätit och svettats den dagen. Även ifall du har kläder på dig. Från morgon till kväll kan din vikt ändras flera kilo beroende på vätskan.
6. Träna med måtta, inte för mycket/varje dag, utan då du vill/behöver det.
7. Sluta stressa. Stressen kan påverka vikten otroligt mycket. Du borde kanske också ta blodprov på dina värden ifall att är som det ska.
8. Sov ordentligt och drick mycket vatten så kroppen hålls i normal funktion.
9. Läs inte diet eller hälsotips. Vem bryr sig egentligen? Du behöver inte följa dem. De är för såna som egentligen har problem med sin hälsa/vikt.
10. What if din vän joggar 5 km varje dag? Inte behöver du göra det. What if hon/han äter sallad till varje måltid? JÄMFÖR dig inte. Du kör ditt sätt och du mår bra av det. Andra får äta mindre eller andra mer för att hålla sin vikt. Tänk på det.
HUR BLEV JAG FRISK?
Jag vill bara säga till alla där ute som har en ätstörning, vad som fick mig att ändra mig?Jag fattade att jag inte kunde leva såhär. Jag ville inte göra det. Jag ville inte vara inlåst i mitt eget hem, vara rädd att bli skickad till sjukhuset varje dag, väga mig varje vecka och ljuga mot min familj, mig själv. Jag ville inte leva detta skitliv mera, en massa smyg-träning, gömma mat i fickorna, utomhusförbud, illamående och svimmningar varje gång jag vaknar, byxor som föll av mig, håret som föll av och ett liv som man aldrig kunde slappna av.Jag orkade inte längre. Det var inte så att jag gav upp. Det var så att jag ville börja leva ett nytt liv. Där jag kunde vara normal. Där jag kunde TRÄNA. Där jag kunde äta utan regler och tider. Där jag kunde bevisa till min familj att jag faktiskt kan. Att jag har ett liv utan min ätstörning. Att jag inte är så svag som de trodde.Jag gjorde en lista på hur jag skulle nå mina mål.1. Börja skolan.Jag visste vad det innebar, det var 2 månader till skolan(då jag var inlagd) började då jag var inlagd på mandokliniken. Det fanns inga fusk, det fanns inga genvägar. Det ända jag behövde göra var att äta så mycket jag kunde och ingen minsta extra ansträngning. Som hjälp av min behandlare körde vi med extra scandi-shaker i olika goda smaker, jag satt i rullstol dagen lång och jag hade olåst toalett och dusch. Jag skaffade också en rörelsemätare, som pipade varje gång jag blev anfådd och räknade ut all aktivitet jag gjort under dagen, tex gå från rullstolen till sängen, eller tvätta tänderna.Så som ni förstår, det fanns inte rum för fusk, och ju fler dagar det gick, desto lättare blev det, ångesten fanns där men jag vann den, med mitt mål i tanken.2. Skaffa tatuering.Jag var ju 15 år, så det var en ganska stor grej för mig, att få något som jag inte hade lov till. Något som bevisade att jag är fri och frisk. Men först måste jag ju bli fri och frisk.3. Börja spela fotboll igen.Träning var ju inte det viktigaste för mig den tiden, men fotbollen var. Jag älskade att spela fotboll, springa, ha kontroll över något och bara sluta tänka och fokusera på något annat än vardagen för några timmar. Jag älskade vårt lag, vårt team och jag ville mer än något annat spela igen, och jag visste att det skulle krävas en jävla mycket för att nå detta mål, så jag körde på en extra level.4. Klara mig på egenhandJag skrev ut mig från ätstörningskliniken och bevisade för min familj att jag klarade av att äta utan matschema, att hålla vikten, att GÅ UPP I VIKT, AV MIG SJÄLV, det var inte lätt, men det var mycket lättare än att bli vaktad hela tiden. Och ju mera jag klarade det, desto friare och pålitligare blev mitt liv.Hur många gånger jag än kastade bort mina matscheman fanns de ändå kvar i huvudet. Dock var mitt mål att bevisa för familjen och mig själv att jag kunde äta MERA än vad det stod på listan. Bara jag fick bestämma själv hur, när och vad jag åt. (men jag höll det ändå relativt likadant)Sista målet kom ungefär 1 år senare,5. Bli stor, stark.Jag ville inte vara spinkig mera. Jag började gymma, bygga mig former. Jag ville inte vara svag mera. Jag förstod att man KAN INTE STYRKETRÄNA utan att äta. Man behöver energi för att bygga. Man behöver energi för att leva. Man behöver det, och för varje dag förstod jag grejen. Släpp kontrollen, låt kroppen sköta resten.(det var ju inte så enkelt att bara skriva punkter och vips blev jag frisk, men lite ditåt iallafall, kram alla kämpare där ute <3)
DROOLING
What kind of guys do you like? (haha vilken jävla konstig men skön fråga jag fick :D)
All of them…… typ
Nä men ärligt talat är inte utseendet det viktigaste, man vet när man träffat någon intressant 😀 Det ska vara någon som får dig att må bra, skratta, känna dig bekväm och inte osäker 🙂 Mogen, kille som sett lite mer av världen och livet 😉
Svar på frågor !
Dåså! Kom inte så många (tur för mig, har alltid stress att svara på långa och många haha) 😛
Anna; Hej!
Du är så grymt stark! Vill också bli så stark
men vet inte hur jag ska göra, har du några tips? Du är fortfarande jättesmal men skit stark, hur lyckas du? Tränar du jättehårt varje pass? Hur lyckas du hålla motionen uppe hela tiden? Berätta gärna om din väg från anorexin till där du är idag :)!Svar: Hej! “Stark” hehe.. vet jag inte. Tar inte alls mycket i bänk, mark, etc.. Fokuserar inte på att höja vikterna just nu så 🙂 Jättesmal.. Vet jag inte heller, vet inte varför jag är smal hur jag än äter. Har alltid haft en liten fettprocent, det kan jag inte påverka. Hur jag lyckas? Tänker inte. Kör på bara. Fokuserar på välmåendet, väger mig högst en gång i månaden och väger alltid typ samma (om man inte jämför morgon/kväll, då kan jag gå upp flera kg ifall jag ätit mycket) och stirrar mig inte blind på spegelbilden, märker knappt ifall jag går upp i vikt. Märker endast ifall jag är lite uppsvälld eller ifall jag mår fysiskt dåligt av orsaker. Hur min kropp ändras dag till dag, månad till månad, år från år.. bryr jag inte mig om. Endast då jag tävlar, på tävlingsdagen är det viktigt att jag har formen, fysiken som det ska vara, men de andra dagarna bryr jag mig inte. Bara jag känner mig bekväm i min kropp, bekväm i mitt levande, bekväm och lycklig. Jag går inte med bikini/underkläder dygnet runt, thank god. Jag är mest av allt uppsvälld och har ont i magen, pg. av att jag äter väldigt mycket och för snabbt. Men det är värt det de sekunderna jag äter, hellre äter jag något jag gillar än en minimal svält-portion och vore hungrig och orke-lös hela resten av dagen. Jag vet inte vad jag ska svara på denna fråga.. Jag tränar som jag känner mig, jag äter som jag vill. Ifall jag blir hungrig/sugen 20 minuter efter en måltid, äter jag. Ifall jag blir vill, äter jag på natten. Ifall jag är sugen att träna kl 05, gör jag det (sällan), ifall jag vill köra cardio, gör jag det (sällan), ifall jag vill/inte orkar köra ett styrkepass, gör jag inte det alltid. Försöker alltid, för jag vet att det gör mig gott, och för att nå mitt mål, men oftast vill jag träna och oftast har jag energi till det, som ni vet älskar jag det. Men ifall jag känner att jag dör kan jag helt enkelt lämna gymmet halvfärdigt, ifall jag känner att min kropp behöver det. Ger ändå inte upp då det blir tungt, klart man ska pressa sig till det mesta, men man måste känna en skilnad mellan smärta och smärta. Och vad psyket säger. Jag skulle aldrig kunna träna då huvudet inte är med. Hur har jag motionen uppe? Den är faktiskt inte alls uppe. Jag har dagar, veckor livet smakar skit. Det har jag också skrivit om förut. Ingen är 100% motiverad hela tiden, det är väl det som motiverar mig, att vänta på den ljusa dagen då allt går galant, sen orkar man de skit-dagarna också. För jag vet ändå att träning, fitness, gymmet är min grej, det jag lever för, det jag mår bäst av, därför orkar jag dra mig iväg även de dagarna jag har det lite dåligt. Men jag har också gränser, jag pressar mig inte till gymmet då det helt enkelt inte går. Jag vill inte att gymmet blir en “fiende” eller ett ställe jag försvinner till då jag har ångest/mår dåligt. Det ska vara en fin plats, där jag förbättrar dagen,mitt humör, inte tvärtom och kör krafterna ur mig. Min väg från anorexin till den jag är idag, finns massvis inlägg både i min gamla blogg och i denna, bara att scrolla neråt 🙂 Kan säga en mening, det tar tid, och jag hade faktiskt aldrig några planer på detta, då jag var sjuk i anorexia visste jag knappt vad gymmet var. Det var bara en dag, jag visste. This is my thing.
Anonym:hur gammal är du
19, fyller 20 i november. 🙂
JS: What are your favourite exercises for strengthening the back? Thank you
Standing or seated row, lat pulldown, deadlifts… 🙂 I do not like pullups or chins haha, so heavy 😀 Even if I am not that heavy 😉
Erik: Hej,
Undrar över den sprayfärgen ni använder på tävlingar för att göra er brunare. Vad är poängen? Alla ser sämre och mer fejkade ut, något som gör att kroppen kopplas till ordet fejk, och därmed även alla muskler.
Varför kan inte alla vara naturliga. Eller vore det för stor fördel för de med naturligt mörk hud (som ser snyggt ut, bara den här fejkade spray-färgen jag är emot).
Ja du! Det får du allt fråga de som startat hela fitnesstävlingarna 😀 Vad jag vet är att musklerna syns bättre 😉
Eveliina: Hej, finaste du! Undrar hur lång tid det tog för dig att bygga upp din kropp med alla muskler och hur du gjorde det? Du verkar inte ha lagt på dig så mycket fett liksom så bulkade du då?
Du är en sann inspiration!!
Kram <3Hej fina! Hmm..Började med vikter, styrketräning typ sommaren 2012.. Men började bulka och lyfta mera serious år 2013. men har kört lite gruppträning med vikter, spelat fotboll, kört spinning före det så där har jag väl fått ben muskler iaf 🙂 Så under den tiden har det väl hänt något.. utvecklats mest och fått information 🙂 Fettprocenten kan jag tyvärr inte påverka, den höjer och minskar då den gör det.. Jag gör INTE det med flit, äter typ samma året runt (före jag började tränarens matlådor) och då kunde fettprocenten ändras beroende på stressiga tider och min sköldkörtel.. hur den fungerade. Då jag bulkade gick jag först upp till 63kg och lade på mig väldigt mycket vätska, och mådde inte heller så bra då, åt väl mest och sovde halva dagarna haha, mellan det lyfte jag tunga vikter, magen slutade fungera och ja.. sköldkörteln blev på underfunktion, sommaren kom (år 2013) och jag tog lite paus från gymmet, kände mig lite övertränad, så då jag hittade tillbaka till gymmet och slutade fundera på min vikt och ifall jag ska bulka eller deffa eller bygga muskler eller hur mitt schema ska se ut, så ordnades allt (plus att jag fick medicin för sköldkörteln) och kastade vågen (vi har en ny nu :D) tränade det jag ville, när jag ville, samma med maten och sedan dess har jag kommit hit jag är idag. Har inte aldrig riktigt testat och undersökt hur mycket som är muskler och hur mycket är fett på min kropp, bara jag mår bra så 🙂
Tack så himla mycket!! Betyder 🙂 Kram!!
Här tex, fettprocenten väääääldigt låg. Mådde ganska så dåligt och stressade sjukt mycket (under Pt-skolan) förra årets höst.
E:Hur många syskon har du? 🙂
4 st 🙂
Agnes: Hej! 😀
Jag undrar om du gick direkt från smal till muskulös eller om du var tvungen att lägga på dig några lager underhudsfett först. Så att du hade ngt att bygga av lixom? Tack för daglig motivation och pepp! Du är bäst!Hej Agnes! Jag var tvungen att gå upp i vikt tills jag hade BMI 18, alltså ca. 52 kg då. Det gjorde jag ungefär, vägde väl 51, något då, sedan började jag spela fotboll först av allt. Det var år 2011! Efter det har jag fått bakslag men inte pg. av träningen, den har inte varit så viktig under den tiden.. spelade fotboll då jag ville och kunde inte riktigt hålla tiderna, jobbade mest som modell, en orsak varför jag föll tillbaka till Anorexin. Tränade för att må bra lite i gymmet/sprang rätt mycket ända fram till 2013 vintern då jag kom hem från Japan var jag sick på att vara smal, då började jag lyfta tungt, äta som en häst = bulka osv! 🙂 Tack snälla vän!! <33 Va glad jag blir, kramar! 🙂
Jag längst till höger nere 🙂
Fotbollsläger jag längst till höger 😀 😀 😀
ASK ME, FRÅGA MIG
FRÅGESTUND!
Fråga vad ni vill! Klicka på rubriken, scrolla längst ner och fråga nåt, anonymt eller ej! Svarar på alla samtidigt sen 🙂
Fitness Grenar
KOPIERAT HÄRIFRÅN OCH HÄRIFRÅN.
Vad ÄR skillnaden mellan Bikini fitness och de andra klasserna?
Fitness liknar bodybuildning men fokuserar mer på musklernas utseende än deras storlek. Personen som tävlar i Bodybuilding strävar efter att ha så lite kroppsfett det bara går och så lite vätska mellan huden och musklerna som möjligt för att se så bra ut som möjligt på scen och för att kunna visa så mycket av musklerna som bara möjligt. Medan personen som tävlar i Fitness inte kan ha lika låg andel kroppsfett och andel vätska i kroppen för att kunna tävla, eftersom hens tävlingsmoment kräver hård fysisk prestation i form av olika hinderbanor, dips och chin etc. Skulle personen ha det så skulle hen inte kunna prestera optimalt, då skulle hen få kramp lätt och inte ha tillräckligt med energi att ta av i avgörande situationer.
Man skulle kunna samanfatta det med att personer som tävlar inom bodybuilding är mycket större och har större muskler än den som tävlar inom fitness.
– BodybuildingSyftet med Bodybuilding är att få fram en knivskarp muskeldefinition där ådror och muskel separationer är målet samt där det är ett måste att få fram en så kallad ”randighet” på musklerna.
– Body Fitness
I Body Fitness är målet att få en tydlig X-form på kroppen. Hårdheten ska inte vara lika hård som för body building. Det är inte tillåtet att vara för ”randig” och har fullt synliga ådror. Det är fördelaktigt att eftersträva en smal midja, bra bredd över lår, säte och rygg.
– Bikini Fitness
I Bikini är målet och syftet att INTE ha en knivskarp muskeldefinition. Utan målet och syftet är att få en mjukare och slankare framtoning av musklerna utan muskelseparationer och ådror. Det gör att råd och tips från artiklar och personer som tävlar inom andra tävlingskategorier kan skapa mer problem än nytta för dig som tävlar inom bikini fitness. Det är fördelaktigt att eftersträva en tight midja och en välformade rumpa och axlar. Med andra ord en mjuk X-form med fina kurvor.
I bodyfitness bedömer man helheten, styling, posering och muskulatur och även i bikinifitness bedömer man helheten men då ingår även hud, hår, smink, styling och uttryck på scenen.
Body Fitness & Classic Bodybuilding
Dessa två fitnesstävlingar är i stort sett samma typ av tävling och har blivit mycket populära i fitnessvärlden.
Den skillnad som finns mellan dem är att Body Fitness endast är för damer och Classic Bodybuilding för herrar. Tävlingen går ut på tre olika fysikronder i halvavslappnade, inte flexande positioner.
Kvinnor utför rond ett i svart bikini och svarta pumps, rond två i valfri baddräkt och skor och slutligen rond tre i valfri bikini och skor.
För herrar ser tävlingen i stort sett likadan ut. Den enda skillnaden är att man i rond två och tre, precis som vid bodybuilding, har obligatoriska poser. Skillnaden från Bodybuilding är dock att man inte eftersträvar enorma muskler utan ett utseende med mer atletisk fysik.
Athletic Fitness
Athletic Fitness är den mest krävande tävlingen inom fitness och utövas både av damer och herrar. Den här tävlingen är mycket tuff och kräver att man behärskar stryka, uthållighet och snabbhet samtidigt som man har en god symmetrisk fysik.
Tävlingen avgörs med tre olika ronder. Den första ronden är fysik, på samma vis som i Fitness med kvartsvändningar. Damer i bikini och herrar i korta tights.
Andra ronden är styrka med chins och dips. Man ska göra så många repetitioner som möjligt med mycket stränga regler och höga krav på teknik. I sista ronden tävlar man i uthållighet i form av en hinderbana.
Därefter räknas alla poängen samman där de med högst poäng går vidare till finalronden som är likadan som rond nummer ett.
Fitness Five
Fitness Five är det senaste tävlingstillskottet i fitnessvärlden. Den här tävlingen går inte ut på att ha så mycket muskler som möjligt och visa upp sina brunsprayade kroppar.
Man tävlar istället i fem olika grenar som består av vanliga basövningar. För att försvåra det hela finns det förbestämda förutsättningar för de olika grenarna.
De övningar som ingår i tävlingen är dips, chins, knäböj, bänkpress och bicepscurls. På 100 sekunder ska man göra så många repetitioner man kan. Den som klarar flest i samtliga grenar (sammanlagt) är vinnaren.
From Weak to Strong
Kom ihåg att alla ni som lider av denna sjukdom, det är inte lätt att komma ut.. Men du måste bestämma dig. Pusha dig framåt. Bestämma dig att hälsan, livet, lyckan går före. Bestäm dig att IDAG vill jag bli frisk. Och så börjar resan mot ett annat, friskt, nytt liv.
Om du har problem med mat, be om hjälp.. Kanske du bor ensam? Flytta till dina föräldrar och be om hjälp av dem. Låt dem tvinga dig lite framåt hur jobbigt det än känns, men det kan också hjälpa dig i början, få dig några trappsteg upp. Jag var alltid rädd för att äta fett eller gå upp i vikt, men undvik att kontrollera vem gör din mat och vad den innehåller. Du kommer att lyckas, bara du tror på dig själv. Kasta ut vågen, den är inte bra för någon. Glöm speglarna och fokusera på ditt välmående. Psykiatrin är också en bra idé för att få ut lite stress och prata om saker som du inte vill prata om med familj och nära vänner.
Du måste ta det extra steget att bli frisk. Du måste ta kontroll över ditt liv.
Sakta men säkert lärde jag mig att älska mat igen, steg för steg, och lärde mig att älska och acceptera vem jag är. Jag lade till mer kalorier i min kost, men det viktigaste var nog att jag vågade börja äta annorlunda mat. Jag började välja potatis istället för grönsaker, steka maten i olja istället för vatten, halva tallriken som hade varit salladsblad böt jag ut mot näringsrika grönsaker, morötter, rödbeta, sötpotatis, broccoli. Den fattiga fettfria fisken bör jag ut mot lax eller makrill, tofun mot kött och kycklingen mot kycklingsås. Jag började även äta med familjen, vad de åt, jag behövde inte kocka och kontrollera min egen mat. Jag ville testa på ugnslådor, gratinerade maträtter, pasta med sås och bästa av allt men också det mest skrämmande, att smaka på den första bakelsen man undvikit i flertal månader.
Mamma har varit min största supporter.. hon har varit där med mig i vått och torrt. Även ifall vi hade gräl, jobbiga stora gräl varje dag då jag var som mest sjuk, jag skyllde på henne att allt var hennes fel. Men hon gav aldrig upp, det var väl därför jag inte heller gjorde det. Att se henne ha hopp och tro på mig då jag själv inte hade det, var fantastiskt. Att hon litade på mig.Hon var (och är fortfarande) min största inspiration när det gäller att leva ett roligt och lyckligt liv. Hon undviker regler, måsten och har aldrig i livet stress eller ångest. Hon tar dagen som den kommer och vänder allt alltid positivt. Hon har ett svar på alla jobbiga tankar jag har och har haft. Hon var varit här med mig under dag och natt. Hon har aldrig förlorat förtroendet att jag kommer att klara mig. Jag skulle inte vara här jag är idag utan henne, och för att jag är evigt tacksam. (och skyldig henne en livstjänst, för allt hon någonsin gjort.) Tack mamma. Alla borde ha någon som förstår vad du går igenom. Ingen någonsin borde känna sig ensam. Även ifall jag inte kan svara på varenda mejl, finns jag här för er. Jag tänker på er. Jag skriver till er. Jag har startat min blogg och instagram för att inspirera er, för jag vet. jag verkligen vet, att ni KAN kämpa bort denhär mardrömmen, sjukdomen. Ifall du bestämmer dig. Och ingen annan kan göra ett beslut, bara DU själv. Det är du som ska välja, RECOVERY.
Mat hade blivit en fiende för mig. Det var ett spel, jag mot maten och jag mot familjen. Det ända alla ville att jag skulle börja äta men det var det som också fick mig att kämpa emot. Anorexia skrek åt mig att inte äta.” Ifall du tar en till sked gröt måste du vara utan lunch. ” Plötsligt började jag hata mat. Varje tidpunkt jag skulle äta. Visst älskade jag mat innerst inne, men det glömde jag och psykades att jag plötsligt hatade det. Tydligen hatade jag ris, gröt, pasta, såser, mysli, sylt, smöt etc. Jag hatade allt. Ända jag TYDLIGEN tyckte om var tomat och gurka. Tänkte, hur svårt har de att förstå? jag gillar inte glass. Nu förstår jag att jag ljög för mig själv. Det var anorexia som talade. Inte jag. För själva jag grät och förstod inte vad som hände. Anorexia skrattade och ville bara fortsätta det hemska kampen.
Alla kommenterade, pekade, GLODDE på mig. Jag visste att det var för jag var så smal. Det visste jag. Jag började bli äcklad av mig själv. Använde anorexias röst som en kontroll av livet. Då fick jag bort min ångest, trodde jag. Den kom alltid tillbaka. För aldrig gjorde jag rätt. Aldrig var jag nöjd. Aldrig var anorexia nöjd. Mera. Bättre. Mindre. Längre. Kortare. Friare. Snyggare. Modigare. Svagare. Starkare. Tryggare. Hemskare. Fulare. Panik. Till slut tappade jag smaken på maten. Allt smakade plast.Varje dag jag åt likadant, mindre, sämre, som dagen innan gjorde mig sämre. Jag föll in i depression. Jag fick fysiska symptomer, ett bultade hjärta, låg puls, mindre matsäck, elakare tankar av anorexia, dålig andedräkt, hår på armarna, torr och röd hud, grå hudfärg, håret blev grått, allt blev grått. Livet blev grått. Ljuset fanns varken hemma (vinter), i sjukhuset (inga fönster tillåtna och absolut inte gå ut ur sjukhuset) och inga glada nyheter, inga roliga händelser. Utan varje dag samma hemska upprepning. Till slut ville jag bara. Sluta. Försvinna. Att börja äta vanlig mat och jag själv var inte lätt. Visst åt jag hela tiden, men vad räknas egentligen att äta? Att peta på maten, äta det med minst kalorier och gömma resten under bordet? Det tog flera år innan jag verkligen började äta. Och det var så mycket mer. Så mycket godare. Så mycket bättre. Att anorexia inte kunde hantera det mera. Hon försvann ju mera jag åt och ju mer självständigare jag blev. Ju mer jag sket i hela svält-träna-kompensera metoden.Modellresorna gjorde det ännu svårare eftersom jag bodde ensam med andra smala (anorektiska enligt mig) modeller och ingen hade mat, det var fel att äta. Ifall någon åt kastade de upp eller gick på flera timmars lång promenad. Agenturen sade också att vi blir kastade ut ifall vi går upp i vikt/mått och att JAG var tvungen att få smalare midja. Och så var mitt vänster lår för stort, var nästan tvungen att träna bort “fläsket” eller “musklerna” på det benet. Resan därifrån var inte lätt, men jag hade alltid ett litet hopp, en styrka som skrek att jag kommer klara det, jag hade min familj som stöd och förtroende och jag intalade mig själv “Du kommer att klara det.”
Jag vill inspirera andra. Hjälpa er. Vara som stöd. Du kommer att klara det. Vet att det är svårt att bara sluta och förändra din livsstil helt plötsligt. Men ifall jag klarade det GÖR DU DET MED. Ifall du har ett litet förtroende att du kommer att klara det, då vet du. Att det finns hopp. Håll kvar i den tanken, tro på dig själv. Tänk endast fina, positiva tankar. Du kommer ta dig fram. Ifall du börjar idag, nu, kommer den dagen vara här fortare än du trott. Förlora aldrig hoppet.
VÄNDPUNKTEN
Fitness, träning, gymmet förändrat mitt liv – Först nu idag ser jag hur ohälsosamt liv jag levde nu och hur mycket bättre det är idag då jag inte behöver fundera så mycket när och hur jag ska träna, äta. Utan istället köra på känsla, tro på mig själv, älska det jag gör.
Att veta att du har ett mål i åtanke gör det hela värt det. Du får en spänning från det – det känns fantastiskt att bygga din egen kropp. Klart det är svårt, jobbigt, hårt, det är verkligen inte lätt, ju mer du tränar desto mer måste du äta. Men målet är annorlunda. Du ska inte sträva efter en mager, slank, modellkropp, du ska glömma spegelbilden och fokusera på välmåendet, muskler, glädje, lycka, endorfiner och det viktigaste är ju, ifall du inte äter orkar du inte gymma, ifall du inte äter, faller du ett steg längre bort från ditt mål, nämligen muskler. Ju mer du äter desto mer energi får du att träna, ju mer du tränar desto friare och lyckligare känner du dig. Det ska inte vara flera timmar i gymmet där du pinar dig till döds, det ska vara en njutning och ett ställe att jobba bort de jobbiga tankarna och förändra dem till ett stöd, en timme i ditt liv där du jobbar att samarbeta med din kropp, inte bryta ner den. Det är en skilnad. Det bästa är att min familj och släkt har funnits här för mig hela tiden och stött mig, de har aldrig haft en tanke på att träning skulle vara dåligt för mig. Det är JAG som har varit orolig och skötit om det hela, ser till att ha vilodagar, viloveckor och att lyssna på min kropp. Min familj stödde hela min resa och jobb och ju mer jag bevisade att jag är pålitlig, desto mera förtroende och stöd fick jag. De är så stolta över att jag är frisk nu och jag har ändrat min kroppsuppfattning. Jag tänkte på mat och kalorier hela tiden. Jag försökte undvika livsmedel som innehåller mycket fett eller kolhydrater och hade bara “säkra” livsmedel som jag tyckte var okej att äta. Men nu vet jag. Kolhydrater är det ända som ger dig energi att träna och du bygger inte muskler på bönor eller tofu. Jag började äta kött och allt jag hade varit rädd för och det var då både mitt huvud och kropp började samarbeta med mig och framförallt MÅ BRA. Jag kunde inte undvika den känslan, det var så främmande men så underbart, jag kunde inte sluta och återgå till det hemska livet jag hade haft förut, jag blev beroende av ett hälosamt, lyckligt, nytt liv. Jag hade en röst i mitt huvud som skrek åt mig. Det sa att jag var smal, ful, hemsk, äcklig och värdelös och att jag inte fick äta eftersom jag inte förtjänar mat. Jag trodde att jag hade kontroll över mitt ätande men det fick svårare och svårare att ignorera rösten. Mitt tips är att undvika spegeln. Låta bli att tänka på utseendet, annors kommer du aldrig bli nöjd. Det är inte endast de med ätstörningar som är osäkra på sitt utseende. Släng spegeln och skit i hur du ser ut. Fokusera på hälsa, välmående.
Mitt liv nu är underbart och jag trodde aldrig att det vore möjligt.
Motion frigör endorfiner och får oss att må bra, men att träna kan också varaberoendeframkallande. Som ett samhälle vi leds att tro motion är bra för oss, ofta glömmer vi att det också kan vara dåligt i överskott. Så bara för att jag hade tur:en att min resa gick såhär bra betyder det inte att träningen är bra för alla, eller vändpunkten. Jag rekommenderar att ha något stöd eller PT brevid dig som vet att du går på rätt håll. För det är så lätt att TRO att man är på den hälsosamma vägen, men egentligen förstör man endast sin kropp.
Motion är på ganska lika skadligt som alkohol, droger eller spel ( och mat ). Vi måste förstå att det lätt blir tvångsmässigt eller beroendeframkallande. Precis som alla andra missbruk, påverkar det den psykiska och fysiska hälsan. Så var försiktiga, bara för att något passar någon annan betyder det inte att det är rätt val för dig.
Men för mig förändrade träningen mitt liv. Det gav mitt ett mål, fokus, syfte av livet. Det hade jag förlorat under min ätstörning.
Kom ihåg att livet är inte värt att slösa bort på en ätstörning. Mat skapades så att vi skulle orka att leva & att göra det vi vill. Lycka till alla som kämpar där ute, och om du behöver extra stöd besök http://www.atstorning.se/ De har hjälpt tusentals människor att övervinna denna mardröm (som jag kallar det), anorexia.
Choose happiness.BIKINIFITNESS – Min åsikt
Okej, nu som jag lovade tänkte jag gå igenom allt. Så mycket jag kommer ihåg iallafall.
Bikinifitness.. Det har ENLIGT MIG en väldigt hård, tuff sport och hobby. Som jag har sagt tycker jag inte de som har haft eller verkligen inte de som har en ätstörning ska gå in i detta. Det är så utseendefixerat, vikt-beroende sport. Det är inte riktigt fokus på träning utan mer hur axlarna, rumpan är formade efter passet, osv. Men jag måste ändå säga min åsikt, jag såg inget fel i hela förberedelsen jag gjorde. Jag åt inte sjukligt småa mängder mat, jag svälte aldrig, var aldrig på någon sej-sparris diet eller cardio non-stop, jag hade ibland 10 minuter avslut på passet lite stepper eller ibland ut och gå med hunden normal takt. Jag hade vilodagar, ibland 2-3 ibland 1. Jag hade inte “alla dagar hård styrketräning” utan också yoga och meditation så att psyket, stressen skulle lugna ner sig. Jag gick på massage flera gånger i månaden, jag hade goda matlådor kanske inte lyxiga men jag hade kunnat göra det lyxigt, det var ändå ordentligt med mat så jag skulle orka träna. Visst åt jag inget godis, snacks, fuskmåltider men det betyder inte att det är sjukt, onormalt. Jag mådde faktiskt bättre än tidigare åren, jag hade mer energi än de dagarna jag stoppat i mig lösgodis och typ ätit endast 2 varma måltider om dagen och nu sover jag som en stock (förutom sista veckan före tävlingen = nervositet)
Så det är lite 50/50, om det hade varit 100% lycka, glädje, flyga på rosa moln hela vägen fram hade det ju varit onormalt. Det funkar aldrig så. Jag har haft jobbiga dagar, jävligt jobbiga. Förlorar självförtroende flera gånger men jag har ändå bestämt mig, trott på mig själv innerst inne att jag klarar detta. För jag klarar vad som helst, ifall jag vill det, ifall det är värt det. Och det var det.
Jag tycker att tävla inför en tävling, är jätteroligt och faktiskt helt min grej, men om vi ska ta upp de negativa sakerna finns det ju en hel ramsa, det är faktiskt tufft. Det var nästan tuffare än jag hade förberet mig, jag hade väl förväntat mig någon miss-tävling, men nej detta var mera ALLVAR, liksom inget flumm, här måste man vara på akt precis helatiden, varje millimeters sekund på scen ska man vara redo. Du jämförs med alla andra vackra kvinnor som har jobbat lika hårt som dig, men du måste endast komma ihåg varför du är här och vem du är, hur långt du har kommit. Glöm de andra, även ifall det kan vara jättesvårt. Alla är verkligen i topp-skick och inte en enda droppe fett, man kan lätt bli formblind och tycka att man är helt ur shape (jag fick aldrig den känslan dock, glodde aldrig för mycket på min form och undvek vågen helt, förutom en gång i månaden så jag bara inte hade gått ner i vikt för mycket)
Så det är hårt. Psykiskt hårt. Ifall man är lite osäker,blyg eller van att ha stor fettprocent, eller ifall man inte tränar så ofta hård styrketräning på gymmet eller ifall man har matproblem, kan detta bli riktigt jävligt hårt för dig ifall du bestämmer dig att tävla. Men o andra sidan kan det också vara en räddning. Ändå tycker jag du hellre skulle börja att ta kontakt med en pt, och fixa dina rutiner innan du ger dig på scenen och börjar en hård diet. Och ifall du ändå bestämmer dig för att tävla, ge dig själv ett år förberedelse åtminstonde, jag hade bara ett halvår och det var verkligen stressigt, även ifall jag varit i form året runt. Det är inte alltid formen som räknas.
Vet inte riktigt vad annat jag ska skriva, det är dyrt (coach, bikini, tävlingslicens, maten, gym, tillskott protein och vitaminer etc., smycken, frisör, sminkare, färgen över tusen kronor osv.) , krävande, tar tid och tålamod, helst ska man inte ha ett hårt fysiskt jobb brevid eller massor med plugg, men inte heller sitta dagarna lång hemma för då blir man bara mera sugen på att äta haha 😀 Så man måste helt enkelt planera bra, och BE CALM! 😀 Man kan göra allt man vill, bara man planerar i god tid, tror på sig själv, och en annan sak jag tycker är JÄTTEviktig, ha stöd runt om kring dig, det behöver inte vara många personer för alltid finns det folk som inte tror på dig eller vill trycka dig ner, men bara någon, din mamma/pappa/syskon eller en vän eller någon från ditt team, någon du kan ha kontakt till då du känner dig värdelös eller någon som kan väcka dig på tävlingsmorgonen och säga, NU ÄR DET DAGS PINGLAN, IDAG SKA DU STRÅLA!!!! 😀 Jag har redan tackat allt mitt stöd, ni vet vem ni är. Både på internet och irl, älskade människor, utan er vore jag ganska så liten. 😉 <3
Här är några bra artiklar om samma ämne:
Det nya fitnessidealet – hälsosamt?
“Jag har viss förståelse för dem som tränar för att tävla i olika tävlingar som body-fitness& bikini-fitness. Det krävs hård disciplin med maten, näringen och träningen samtidigt som man skall orka träna vilket jag personligen uppskattar. Det krävs mycket både fysiskt och psykiskt helt enkelt. Hårt arbete bör uppskattas; oberoende om det är en välskriven gradu, världsmästerskapsguld i brottning eller medalj i Mr. Olympia.”
Bikinifitness
“Varför vill du tävla? Är det för att hamna i tävlingsformen så tänk om!”
Bodyfitness
“Det viktigaste av allt…. Ha kul på vägen! Har du inte roligt på resan o det här är något du inte vill till 100% så går det inte hela vägen…”
Camilla Back
“Man måste inte ställa sig på vågen eller se sig själv i spegeln varje dag utan ha tålamod. Om man tar en dag i taget och lever så hälsosamt man kan och så blir det nog bra i slutändan.”
Niklas Wadman
“Nakom en publicerad bild så ser jag med andra ord helt enkelt inte ut som så i alla vinklar och i alla lägen, vilket du behöver på scenen. Vid tävlingar finns inget kameraman som justerar dig och plockar ut vad som domarna i efterhand ska få se – där bedöms du precis som du är.”
Beslutångest Bikinifärg
Har lagt denna bild upp på instagram redan, men har bara gjort mig ännu mer snurrig, alla säger olika. Får väl bara lyssna på min inre röst. typ. Ifall den inte vore så blyg.
Vilken är eran favorit? Tror jag har redan en 🙂
BÄSTA BENPASSET OCH FRAMTIDSPLANER
HEJ ALLIHOPA!
Har fått massor med frågor… “vad är mina planer nudå”
Om jag ska vara ärlig, hatar jag att planera. Tycker om att leva och sveva på molnen, men JAG MÅR BÄST i längden ifall jag har ett mål, en dröm eller en plan så jag vet hur jag ska ta mig framåt, att jag inte är helt lost. Inte en dröm typ “om 5 år ska jag bli ****” utan mera små delmål under åren, visst ibland har jag mellanår och bara lever på nu:et. Men detta år, då jag hade bl.a. att delta i Fitness Classic, ja då mådde jag så mycket bättre. Något att kämpa för, en orsak att vakna varje morgon, och veta att man gör detta för sig själv och att man ska utmana sig själv, visa sig själv att man kan om man VILL. <3
Så…… guess what? Jag ska tävla igen. JAAAAA!!!! jag är störtkär i fitness-världen, alltså shiiiiiiiit, ni hade bara vetat hur jag älskade känslan att stå där. Helt annat än att modella, eller gå catwalk. Visst liiite likadant, men detta var LIKSOM FITNESS, MUSKLER, ÅÅÅÅÅÅÅH. ALLT VAD JAG LEVER FÖR TYP. Bästa som fanns. Vill på scen NU, igen! Visa upp allt stora jobb man gjort under alla dessa år och inte gömma sig framför tv:en hemma. Jag älskar att synas, gå på scen och bara VARA SÅ GLAD, STRÅLANDE GLAD. För inget kan sabba den sekunden, inte någon tävlare brevid dig eller domarnas sura miner, eller att folk ropar HEJJA CAROLA ELLER GUNILLA för jag står ändå där och är stolt över mig själv och mår bara bäst, det kan ingen ta från mig. Visst lite mega besviken ifall man kommer på sista plats eller så.. då funderar man lite vad som var fel, spec. då man inte filmat show:en. Just nu vill jag veta allt vad jag gjorde fel, vad var fel på formen osv.. Men jag tror jag vet ganska bra då jag kollat på bilderna och hört lite kritik av några. Dock säger alla olika, men man ska väl bara lyssna på sin tränare eller sig själv. Jag var iallafall inte sista gången på scen, kan bara säga; ILL BE BACK! ;D
Vet ni en annan grej? FICK EN GOODIEBOX av QUESTNUTRITION!!!!!!!!!!!!!!!!! asso alla tjejer dröm typ. Iallafall min. Dog. Hjärtat stannade. För jag hade ju inte väntat något sånt. Bara plötsligt sade pappa, jaha.. du har fått paket “igen”. Jag ba, vem retas nu då. och såg DETTA, asso!!!!!!
Anyway, är det en heeeelt annan energinivå och svett-adrealin-endorfiner känsla nu då man har kolhydrater i musklerna och träna. Jag tränade (OFC) benen, de måste jag ha som min “Nystart”. För har inte tränat på gymmet nu sen… fredag, och då var det pump-rump utan vikter, så denna känsla att bara lägga mer och mer och mer vikt och inte räkna reps utan bara köra på känsla och dö av lycka. Ja den har jag saknat. VILKET ÄLSKLINGS BENKILLER PASS! fokuserade dock ändå på rumpa för hääär ska det byggas och formas inför hösten! 🙂
Nu ska jag hoppa i duschen, stänga av spotify-låten som jag haft på repeat i en timme nu, svara på några mejl, och äntligen äta mitt fluuuuuuuuuuff ( har det alltid som avslut på dagen, så nåt före ska jag nog ändå äta som middag nr 2 och kanske baka nåt av questbaren, nivet dom kända 15-second recipes 😉 )
Protein och tillskott review
Inlägget innehåller samarbetslänkar.
Ska ta upp de jag smakat senast på från typ 3 olika märken (orkar inte nämna alla, börja använda hjärnan och backa i tiden till alla tusentals jag använt 😀 utan tar dem jag smakat på senast) och säga min upplevelse eller smak på dessa produkter, så ni inte köper fel 😉 Skämt o sido, smaken är som baken! Jag t.o.m gillar vit fisk mera än lax så det är inte ofta jag träffar personer som gillar samma som jag, iallafall finns det typ endast 2 vänner som gillar kasein, jordnötssmör vilket jag tycker är TRAGISKT för det är det bästa som finns enligt mig!! 😀
PWO’s (var en tid jag drogade dessa, typ för 2 år sedan, åkte inte till gymmet utan att ha tagit en pwo, till och med på tom mage tillsammans med kaffe eller celsius, sjukt.. nu tar jag ALDRIG fy)
Hot blood 2.0 Endast tagit två gånger, men funkade bra den gången, kände inte så mycket, men då jag tog den nästa gång och endast halva portionen fick jag massor med extra reps i övningar, weirdo!
Pow3rd 2.0 denna var min favorit en gång i tiden, aldrig biverkningar!
Jack 3D Mådde sjukt dåligt av alla jacked.. testat typ 3 olika sorter och fy, de är starka! En tid då jag var väldigt van, så påverkade dem dock inte mig, men massor med stickningar (beta-alain) och illamående..
Malto + creatin + socker eller saft GRYMMASTE EVER. Självmade, utan koffein för dem som inte tål!
koffeintabletter Fyfan, tagit en gång och ALDRIG MER, tog ingen överdos men började må superskit och ville bara kräkas hela benpasset.
Celsius Älskar dem, var beroende av dem förut.. Dock att ta flera om dagen rekommenderar jag inte för man glömmer dricka vatten och vaknade med världens huvudvärk varje dag 🙁 Mycket bättre och godare än energidrycker. Använder inte mer dock, kanske varannan månad köper jag men de är så dyra i Finland 😛 Och sälsynta.. Finns typ i en butik, och den är 24 km från mig.. såatteh.
UNIVERSAL (minns inte namnet men en pwo var det) Fyfan, äcklig som sjutton. Aldrig mer. Köpte den i barcelona och var 16 år så vet fan inte ens vad den innehöll, koffein säkert 100000mg och sötningsmedel från alla slag
Wod-crusher Funkar bra på tom mage, men använt endast två gånger.
Aminosyror:
Orkar inte ta upp alla Scitecs.. för de är alla de bästa jag prövat hittils, även grymt goda. Men min favorit och verkligen magical är Amino Magic, men även G-bomb (glutamin) !
Svensktkosttillskott har också helt okej, effekten känner jag inte av men goda var de !!
Fitnessguru One amino Cola, var god!
Ärtprotein, Soja protein:
Använt massor med olika märken men alla smakar likadant enligt mig.. bra att göra bröd på, men att dricka sådär..BLÄ
Blandning av proteiner:
Grymma att göra mugcake på, funkar att blanda endast vatten och micra! Men vill man ha den god så lägger man till kokosolja, sötningsmedel, och mjölk såklart.. annars kan man tröttna på den torra smaken. (funkar med alla som jag testat nedan)
Super 7, gör även fluff av denna, jättegod! dock endast smakat på choklad smak.
Triple core protein Choklad var mycket bättre än björnbär/vanilj.. björnbär/vanilj var nog det äckligaste jag ätit och smakade ägg efter micron xD
Protein Delite, godaste som finns, i shaker!!!! mums, alla smaker dröm!!! och ännu bättre som proteinté, funkar grymt med endast vatten i shaker!!!! dör, där finns även små bitar som smakar frukt/choklad osv, mums!!!!!! 😀
Warrior Juice scitecnutrition i smak av choklad…. JÄTTEGOD och funkar också i pudding eller fluff!
Whey
Whey 100% scitec nutrition professional choklad-coconut var vädligt äcklig i shaker(hatar alla coconut smaker) men i gröten var den jättegod! och även att göra bounty godis av 😀 (gjorde på julafton) vanilla very berry.. helt okej, god men har tröttnat på smaken 😛 Chocolate hazelnut, jättegod smakar som fitnessgurus 🙂 Banana, min nya favorit!!! mums 🙂
Whey 100% scitec nutrition mjölkchoklad, ALLTSÅ SÅÅÅÅ GOD! Mycket godare än hazelnut! 😀 också vaniljsmaken, smakar glass!!! mums. Fast vitchoklad… ja den tappar jag hakan av, så god är den 😛
100% Beef protein scitec nutrition caramel-vanilj smak var DRÖMMEN I HIMLEN GOD, almond chocolate var inte riktigt i min smak och inte heller hallon-grädde, den var för söt.
Naturell (svensktkosttillskott) God! Använder den till bakning 🙂
Whey Isolate scitec nutrition Choklad, ja behöver inte säga mer än.. den är JÄTTEGOD.
100% whey protein superb. scitec nutrition Min favorit av alla scitecs wheyproteiner 🙂 Alltså i smak.. för den har också proteinbitar 🙂 Alla smaker är dröm, finns tre olika smaker jordgubb, choklad och vanilj med olika dröm goda bitar… tex. frukt, crunch, chokladbitar.. tror jag dreglar just nu 😀
Peanutbutter choklad (svensktkosttillskott) fy.. får inte ner det 😛 sorry.
Päronsplitt (svensktkosttillskott) , helt okej som shaker, men i gröt smakade det medicin… 🙁
100% Whey Gold standard (ON) Cookies & cream väldigt vädligt, och FÖR söt, men annars jättegod.
Leaders wheyprotein salted caramel 😍
Tyngre vassleprotein Kanelbulle, till bakning eller som dryck! Mums!
Fitnessguru de med bär, gillade jag inte.. inte heller coconut eller pistacho, och kiwi yoghurt var äckliga. Men däremot peanutbutter, milk chocolate, hazelnut choklad, cappucino, french vanilla, mango var jättegoda!
Kasein
100% casein complex scitec nutrition Maracuja – vitchoklad, Belgisk choklad var sjuuuuuuuukt goda, älskar dem 🙂
Tyngre – choklad är en storfavorit!
bodyscience kasein choklad vanilj, päronsplitt JÄTTEGODA, smakar glass! Päronsplitt var min favorit av dessa.
Gainer
Jumbo Väldigt väldigt väldigt söt, inte i min smak!
Gainer svensktkosttillskott inte prövat, men brorsan har prövat smaken vanilj och han gillade den då den inte var så söt.
bodyscience gainer choklad var grymt god!
Fast Pudding, älskar alla!!!! dock blir jag väldigt sötsugen efter dem 😛 och så var det faktiskt en smak jag inte gillade.. äpple-kanel, men de andra älskar jag 😀 länge sen jag åt dem dock..
Fitnessguru äpplepaj, tiramisu var inte god.. men choklad och cookie dough var god!
balanced recovery scitec nutrition, god som shake men inte att baka av 😀 Smak av pina colada, kan tänka mig att på sommaren en iskall sådan vore dröm!
När vi ändå är inne på det här med proteinpulver och allt snack om kosttillskott ville jag bara passa på att tipsa om en resurs som varit ovärderlig för mig som tränar mycket, nämligen webbplatsen Tillskottsbibeln.se.https://tillskottsbibeln.se är en hemsida som låter dig jämföra alla kosttillskott som går att köpa i Sverige baserat på en mängd olika faktorer. Sidan drivs av två träningsgalna killar och jag är fullkomligt övertygad om att den kommer bli stor i framtiden!Den hjälper mig nästan varje gång jag är sugen på att köpa nya kosttillskott.En hälsosam kost är förstås alltid att föredra, men kosttillskott kan vara ett fantastiskt verktyg för att ta din träning till nästa nivå och då är Tillskottsbibeln ett fantastiskt verktyg för att bilda dig en bra bild över landskapet väldigt snabbt.Min åsikt om tävlandet
Min upplevelse, åsikt om att tävla hittils, hur känner jag nu?
Ja det undrar säkert många. Då jag är verkligen nybörjare. Då man läser bloggar, frågar av människor, hör på interjuver säger ju alla olika. Visst kan flera ljuga, men så har ju alla olika åsikter och upplevelser. Alla har inte heller samma schema att följa, andra kan ha det lättare/hårdare och andra kan ändå ha precis samma schema men uppleva det på ett helt annat sätt. Där kommer skilnaden, för vilka personer passar det att tävla och för vilka det inte gör det. För det sista jag tycker man ska göra är att lida, må dåligt eller vara helt slutkörd. Det ska ju vara roligt, detta är ju något man vill! Jag ska säga min åsikt, jag älskar det. MEN som jag har berättat kommer det ju dåliga veckor och dagar emot, vad innehåller dem då? Jag är stressad och har prestationsångest. Det är mentalt jobbigt för mig. Ibland förlorar jag min självkänsla och funderar vad jag egentligen håller på med, vem tror jag att jag är. Men för det mesta hittar jag snabbt tillbaka. Jag vet vem jag är. Vad jag har gjort för resa. Vad mitt mål är. Vad jag vill i livet. Jag vet att jag inte är dålig och jag vet att jag är bäst på det som jag verkligen vill vara bäst på. Jag jämför mig inte med andra, jag bryr mig skit om i vilket skick de andra tävlarna är, ifall alla är i superbra skick och poserar som gudar, nej jag bryr mig inte, för detta är en tävling mot mig själv. Jag mot mig. Och ifall man vill något, ja då ska man kämpa för det. Fysiskt jobbigt är det däremot inte för MIG för jag är ju van med att äta hälsosamt, träna hårt. Men mentalt som sagt, ibland kommer den osäkra rösten och vill bara förstöra allt, men då påminner jag mig själv om hur långt jag kommit 🙂 Då kan jag känna mig stolt.
Anorexia Recovery from Amanda Essen on Vimeo.
Bikini Fitness predrikan
Hej tänkte ta upp dethär med bikini fitness som blivit så populärt de senaste åren, året och troligtvis kommer växa. Alla vill ju göra det. Typ 13 åringar som inte vet något om kropp, hormoner, träning eller vad det krävs egentligen. Hjärnorna våra, de utvecklas varje år mera och mera och först i 25års åldern kan man säga att den fungerar normalt. Men jag säger inte att man inte får drömma. Men man före det, före man bestämmer sig tycker jag man ska gå igenom sitt mål och dröm noga. Gå igenom vad det kräver. Vad det egentligen går ut på och ifall man verkligen är redo för det. Och isåfall om man verkligen vill det, när vill man nå sitt mål? Gör upp en handlingsplan eller kontakta någon kunnig, någon erfaren och fråga mera information, och tips, åsikter och inte endast läsa bloggar, nyheter, höra kompisens åsikt etc. De som gått igenom resan eller kanske jobbat med det i flera år, vet hur det egentligen står still. Aftonbladet kan skriva vad de än vill, men tro inte på allt. Även om några punkter kan kännas “smarta”. Även om det står att “IFBB PRO *****” har interjuvats. Tro inte på allt som står. Inte heller allt bloggare skriver i bloggen, ni vet inte alls hur personen egentligen mår, tänker, känner sig. Kanske hon endast delar med sig de positiva och aldrig hör av sig på de dåliga dagarna, och vad egentligen hände på de dåliga dagarna. osvosv. Finns så mycket. Vi alla lever olika liv. En person kan resan faktiskt gå helt som en dans på rosor, man funderar varför? Kanske för personen är erfaren. kanske personen inte tävlat förut, men hon känner sin kropp, hon vet hur den fungerar och lyssnar på kroppen. Hon vet också hur hon mår. Hon har gjort dieter och “bulk” förut, kroppen är van med det, hon har tränat i flera år före detta och vet vad hård träning innebär. Varje dag. Kroppen utsätts för en otrolig stressperiod och speciellt under dieten, som många säger inte är “Normalt liv” så kan det vara jätte tufft. Andra upplever det inte alls tufft, andra säger att det är massor med mat och inte alls någon hård träning. Det beror lite på vad du är van med, hur din kropp och sinne upplever det, och förståss på din TRÄNARE. Det är sant att det inte ska vara lidande, pin, hemskt, tortyr och krafterna ska inte vara helt borta, nej verkligen inte. Då hade alla väl svimmat på scen. Men det är ändå hård träning, det beror lite på hur mycket tid man har. Har du två månader att komma i bikini fitness form, ja då kan det vara ett väldigt stort jobb du måste vara redo för. du måste vara redo för jobbiga dagar, morgonar, som du bara vill sova ut. Men det är klart. Men vill man något gör man det ändå, man pressar kroppen igenom det passet. Vad leder detta till? En enorm stress för kroppen. Det gör vanlig träning också. Det är därför vi håller vilodagar, då vi behöver, det är därför vi sover då vi behöver och det är därför vi blir förkylda, för kroppen inte kanske mår bäst just då. Det är ofta så att efter en väldigt stressfullperiod (du behöver inte ens känna stress, men kroppen gör det) vare sig på jobbet eller under en hård träningsperiod, ja då kommer kroppen till slut kräva lite paus. Så efter tävlingen, efter jobbet då du äntligen har en vecka ledigt, ja då blir du plötsligt sjuk. Kanske får feber eller blir förkyld. Det är kroppens sätt att “överleva”. Lite samma system ifall du ätit väldigt lite under din diet, ja då har man bestämt att man inte ska börja äta sjukliga mängder, hetsäta efter tävlingen, utan man vill hålla ett normalt system, man vill även hålla kroppen man jobbat för. Men funkar det så? Nä. För kroppen gör allt för att “överleva” så den kommer att krääääva mat och det är omöjligt att stoppa dig. Du blir chockerad hur hungrig du är helatiden, även ifall du åt buffé för några timmar sedan. Du tänker bara på mat, din kropp går automatiskt till kylskåpet efter mat. Lite beror det säkert också på för du inte “fått” äta förut vad du ville, så nu tar sinnet och kroppen chansen att äta så mycket du kan för kroppen vet ju inte när nästa “svält” eller “diet” kommer vara. Det är ingen svält, verkligen inte!!! Men kroppen upplever det så. Så kroppen gör allt för att spara den energi den får. Det är med andra ord helt NORMALT att inte kunna svälta sig, det är helt normalt att hetsäta efter en diet eller under en diet. Det är kroppens sätt att skydda sig ifrån döden. Den accepterar helt enkelt inte att du svälter dig. Så man kommer samla på sig vätska, fett. För kroppen lagrar allt man äter. Det måste man vara beredd på. Också att man inte kan köra en crazy träningsvecka direkt efter för kroppen behöver återhämtning. Det är såklart inte såhär för alla. Verkligen inte. Som jag sade, de som känner sin kropp och gjort detta eller liknande förut kanske har lättare att komma tillbaka eller vet precis hur de ska fungera före, under, efter diet. Din tränare känner inte dig bäst, även ifall du kanske tror det. Hon kommer inte kunna ha tyglarna runt om dig 24/7. Det är ändå du och din kropp som väljer, lever. Det är lite samma som personer som lidit av anorexi, eller kanske varit på en väldigt hård diet, kanske du inte svält dig alldeles, kanske du har men kanske inte, jag gjorde inte det. Jag åt hela min anorexia-period, jag åt skit-mycket, gröt flera dl till frukost, lunch och middagen var stekt i massor med smör och massor med grädde för mamma gjorde allt för att få min vikt upp, vi åt så mycket vi orkade, vi åt bullor, croissanter etc. Visst gömde jag alltid lite mat och åt inte allt, men jag åt ändå hela tiden och mamma hade aldrig låtit mig stiga från matbordet utan att jag ätit iallafall halva tallriken. Men det var ändå en svält för min kropp, min kropp upplevde det så. Så kroppen började tillslut gå på sparlåga, håret på armarna började växa,hjärnans energiomsättning minskar (arbetar långsammare & man tänker endast på mat, vikt, figur), kroppen börjar “kämpa” för att hitta mat och man blir sugen på mat helatiden vilket ofta leder till hetsätning, eller massor med mat helatiden. Då kan anorexia förändras till BED, bulimia eller något liknande. Eller t.o.m till ortorexia eftersom man blir i panik hur mat-beroende man är och äcklad då man lägger på sig fett/vätska så man blir beroende av att träna, äta ENDAST hälsosam mat, endast sallader. Sköldkörteln påverkas, hormonerna förändras och din kroppen går antagligen i sparläge, förbränningen sänks, du blir trött, fryser, sover dåligt, rubbad vätskebalans, tarmens funktion och magen blir kaos, din kropp börjar få massor med hår tex. på armarna lite ludding hår ungefär.., hjärtat börjar slå långsammare, i värre fall anemi, musklerna försvinner, vid vätsketömning njursvikt, mensen försvinner, osteoporos, osv….
MEN TILL DET POSITIVA: det är inte så för alla! Se till att ha en bra tränare = en dålig coach pressar dig igenom svält och överdriven cardio, veta vad du gör, inte vara för hård mot dig själv, lyssna på kroppen och sinnet, äta regelbundet, ha stöd, lägg inte för mycket press på dig själv annars kommer din hjärna vara slutkörd efter resan, HA ROLIGT!!!!!!!, lägga tid för avslappning, stunder med dig själv, njuta och vila, GILLA DET DU GÖR!!!!, gör lite lyxiga måltider ibland av dina ingredienser som tåls och ta hand om dig själv :), du ville ju detta så gör det till en oförglömlig, ROLIG, FANTASTISK, UPPLEVELSE!!!! 🙂
Så ifall ni tänker, funderar, vill tävla, vill jag att ni läser om det lite före <3 Hoppas jag inte skrämde upp er, för jag måste ärligt säga att jag GILLAR DETHÄR, varför?Läs dessa blogginlägg tex:
http://martinas.nu/qa-bikini-fitness/
http://niinaelisa.blogspot.fi/2015/02/for-att-ingen-sport-ska-fa-kallas.html
http://josefinalundin.devote.se/blogs/29379176/lite-tips-infr-att-tvla-i-bikini-fitness.htm
http://www.sarabackfitness.com/2013/11/bikinifitness-inkorsport-till.html
http://sofhie.shapemeup.se/2014/11/02/sanningen-efter-scenen/
http://tristezas.blogg.se/2015/february/tankar-om-debatten-kring-bikini-fitness.html
http://finest.se/malinjohansson/
http://www.sandrareiche.nu/2015/03/11/detta-gn%C3%A4llet-om-bikini-fitness..-25961223
För jag har levt såhär i en evighet. Jag har tränat varje dag före detta och jag har älskat det, inget har förändras även ifall jag följer schema. Ibland jo är det jobbigt med maten, men man blir ju för fan van, jag äter ju dygnet runt och jag älskar maten jag äter, det är ju ingen “panik schema” som jag följer även ifall det låter som det ibland 😀 jag överdriver ju alltid som ni vet! Jag tex nu får äta 2500 kalorier och har inte ens morgoncardio, och älskar maten, träningen, endast ibland lite små sötsugen 😉 Men det hör ju till för jag är en godisråtta! Nä inte godis kanske, men naturgodish shitttt, det skulle jag dö för just nu 😀 nä skämt o sido, jag ääääälskar dethär jag gör just nu. En vecka före tävling vet jag däremot inte hur jag känner mig 😉 Då blir det iallafall två träningar om dagen hähä 😉 men vet nu va? Jag har faktiskt alltid velat träna 2 gånger dagligen, hur fantastiskt vore det inte!?!?!? Att få TVÅ otroligt sköna, fina, stunder i platsen man älskar, gymmet och åååååh göra det man älskar, träna. Varför jag inte gör det är 1. för jag är lat, 2. för jag är ingen morgonperson (eller så är det bara en bortförklaring :D), 3. för jag skulle troligen bli övertränad eller bara gå över gränsen till slut och vill inte ersätta min kropp för det igen 😉 (är ganska rädd ifall ni frågar mig, har trauma fortfarande varje gång jag springer på löpmattan eller tränar något som påminner mig om min anorexia 🙁 ) Haha, så, människor, detta är ingen TORTYR GREJ ATT TÄVLA INFÖR BIKINI FITNESS. Det är rooooooligt!!!! iallafall för mig!!! (Just nu) I LOVE IT 😀
P.s dumt tycker jag det är ifall man endast tävlar för att uppnå “kroppen” Men det är min åsikt det. Allt detta är min åsikt. Tycker resan är så mycket mer än bara utseende, kropp, vikt, diet. SÅ HIMLA MYCKET MER. Jag har fått vänner, ett mål (varje gång jag tänker på det lyser jag upp som en sol och det pirrar i magen), ett träningsschema jag älskar och en orsak att stiga upp varje morgon (en rolig orsak), stöd, god mat, göra det jag älskar och spendera så mycket tid och tankar på det jag älskar och JA VAD SKA MAN SÄGA. Jag tycker det är underbart även ifall jag är lite trött, ibland är det kämpigt, etc. etc. inget förändrar känslan jag har slutligen. <3
Puss o kram!
MITT VAL
Hej.
Jag vill en gång skull för alla förklara detta.
Jag har haft anorexia, ja. Det var för flera år sedan. År 2009 blev jag sjuk och har haft bakslag lite då och då i åren men det var först efter botten i Japan som jag blev frisk 100%. Det var år 2012 Julen, därefter började min recovery för depressionen som var orsaken till det hela. Styrketräningen var min räddning. Som jag förut har beskrivit, därför tar jag inte heller upp det nu. Även sköldkörteln undersöktes och visades att jag hade farligt låga världen vilket var svaret på alla symptomer. Då jag började sköldkörtelmedicinen förändrades allt. Även då jag hade kommit igång med styrketräningen, en kombination av detta så blev jag faktiskt lycklig. Mera för varje dag. Det var en lång resa men så värd det, för jag blev frisk. Glad. Gamla Amanda igen.
Så jag har gått igenom en jäkla stor nedförsbacke i mitt liv, jag har haft Anorexia som sagt. Men gör det mig till en sämre person? Har jag inte tillgång att göra samma saker som de som aldrig varit sjuka i ätstörningar? Bara för att jag har haft anorexia kan det inte betyda att jag aldrig mera får träna, köra på dieter (diet = schema, vad det än innehåller, gå upp i vikt eller ned eller bara hålla sin vikt, diet betyder att man har ett visst matschema man följer, diet betyder inte alltid sallad och kyckling) Det betyder inte att jag inte får tävla i fitness. Om det vore bodybuilding vore det en helt annan grej tycker ni. Men bara för att jag vill tävla i just bikini fitness där de tyvärr är väldigt smala och inte har så mycket muskler alls och måste köra på lite annorlunda dieter & träningspass så kan ni inte säga att det är fel för mig. Att jag inte har rätt att tävla.
Jag förstår att ni är oroliga. Oroliga över att jag kommer falla tillbaka till min ätstörning. Att jag blir ett kontrollfreak igen eller att jag bara byter ut anorexia till en annan, ortorexia.
Är det så?
Förklarade jag inte för er att jag skulle sluta upp så fort jag mår dåligt? Jag menade psykiskt och fysiskt. Klart detta är jobbigt fysiskt ibland, men ska jag vara ärlig så ser jag inget fel i att ibland tvinga mig själv till gymmet då jag mår så 10000% gånger bättre då jag stiger in i gymmet. Börjar träna. Under träningen. Jag får göra vad jag älskar. Psykiskt är det inte ett dugg svårt, endast att följa dieten som ni också är oroliga för. Jag följer min coachs kost, men betyder det att jag gör det 100%, nej, jag fuskar. Jag äter vad jag vill ibland men jag måste ändå hålla mig till dieten ifall jag vill tävla. Annars kommer det ju inte lyckas. Ifall jag kör på mitt vanliga “äta vad jag vill, träna när jag vill” mitt fria, älskade liv. Vi alla älskar att vara fri. Men är det inte kul med lite utmaningar och lite mål ibland? Får man inte ha drömmar? Det betyder ju inte att jag ska gå en diet hela livet. Det betyder inte att jag ska köra på diet efter tävlingen.
Att tävla i fitness behöver inte alls vara min grej. Jag kan avsky det eller älska det eller tycka att det var “okej” men det vet jag inte förrän jag testat detta. Det har varit en dröm och jag vill inte bara ge upp för drömmar, som man kanske gjort förut. Klart det finns risker, det finns risker i allt man gör. Du kan inte gå över gatan utan att det finns en risk att du blir överkörd. Du kan dö av att svälja en jordnöt. Du kan få en hjärtattack när som helst. Du kan också bli sjuk i en ätstörningen eller annan sjukdom. Men ska det betyda att man inte får ta risker? Att man ska sitta hemma inlåst och inte göra något för att man är så rädd att det händer något åt sig själv?
Jag tog risken och började äta då jag var sjuk. Det var en stor risk för mig då, men det var det bästa valet jag gjort.
Andra risker jag gjort är att jag skulle resa till ensam till Japan 16 år. Att jag skulle försöka på självmord och faktiskt kunna dö, vilket jag är så glad över att jag inte gjorde det. Att hoppa fallskärmshopp. Att tävla i bikini fitness. Att börja träna igen efter mina fallgropar i livet.
Vet ni vad också var en risk, ett val? Att skriva ut allt detta till er. Jag gjorde ett val att berätta att jag ska tävla. Jag ville berätta ärligt hur min resa går dag för dag och hur jag känner mig. Jag vill vara en testperson ifall de med ätstörningar kan faktiskt tävla igen. Bara för att jag kan/inte kan betyder det inte att alla gör det. Men jag har hört så mycket positivt, tex. min nära vän har haft ätstörningar och hon blev friskare än aldrig förr efter att hon tävlat.
En annan grym förebild är denna tjej.
Varför tävlar jag? För träning är min passion. Allt jag lever för just nu. Jag har ofta fått frågan varför tävlar inte du? Ja, jag har också undrat. Jag har helt enkelt varit för rädd för att prova. Som ni. Oroliga att något går snett på resan. Men detta år orkade jag inte mera vara rädd. Ifall man vill något jättejättejätte mycket ska rädslan få stoppa dig då? Nä inte för mig. Jag ville tävla. Vad än kommer att hända, så gör jag det.
Jag vill visa upp mitt jobb jag gjort över alla dessa år, det är inte bara en quick fixing, utan jag valde bikini fitness för jag tyckte min kropp passade bäst i den grenen, men jag hade faktiskt hellre valt body fitness. Jag älskar träning och det gör jag fortfarande, jag faktiskt älskar att följa ett schema, det är jättekul! Det ända som ja, kan vara lite boring ibland är cardio. Men ska jag sluta göra allt som känns lite tråkigt? Ska jag sluta så fort det blir lite motstånd? De är väl de personerna som ger upp. Jag är inte en person som ger upp.Jag har min familj, min tränare, mig själv, mitt team som stöd. Tror inte att de aldrig skulle låta mig att falla tillbaka. Jag har bett för mamma att hon ska säga så fort hon ser att jag ser anorektisk ut igen eller ifall jag skulle bete mig som en sådan. Vi båda har lite smygfusk och egna kicks i hela tävlingen, jag älskar att hon är så stor pepp och stöd. Tack mamma.
Mitt liv har varit länge massor med utseende, träning mat. Det har också varit på modellvärlden, det har också varit intresse på målning, teckning, och studera och bli läkare. Jag har haft sjukt många drömmar. Men det mesta som dragit mig är just hälsa, träning, kost. Är det något fel på det? Att jag ville utbilda mig till personal trainer och lära mig allting om kroppen & kosten, allt om kalorier och näring. Allt om träning och allt om att förändra sitt utseende. Betyder det att jag testar samma på mig själv? Nä. Jag har alltid tränat som jag vill och känner mig för, utan att bry mig hur mitt utseende förändras. Det gör jag nu också, på ett annat vis. Jag bryr mig inte att min kropp förändras och blir kanske lite mer deffad än förut. Kommer jag se ut så hela livet? Kommer jag bli addicted och inte kunna återgå till min normala rytm? Nej. Det skulle jag aldrig göra. Det vore sjukt. Det förstår jag att de flesta är oroliga över, att jag skadar min kropp. Vare sig jag gillar att tävla och fortsätta eller inte, så vill jag testa. Okej? Jag ville endast ha ett stöd av dem som förstår, men jag förstår också de som inte förstår och de som är oroliga, vill mitt bästa. Men ibland tror jag att man inte alltid vet allting om personen som sitter bakom datorn och bloggar. Tex. Tror ni jag äter exakt det jag lägger ut? Ser precis ut som på bilderna? Jag slår vad om att ni skulle tappa hakan ifall ni såg mig i verkligheten. Jag går inte och spänner & ler dagen runt? Men jag behöver inte heller lägga upp bilder då jag sover/visar rumpan och beter mig som det folk anser vara “normalt liv”.
Kram på er, hoppas ingen tog något personligt och ville bara göra lite saker och ting klart.
Fråga om det är något ni inte förstod eller annat ni undrar inom ämnet?
Tänkte iallafall efter tävlingen skriva ett mera detaljerat inlägg och mina åsikter exakt och ifall jag tycker att de med ätstörning kan tävla eller inte, och även för normala personen, hur går det till att tävla i fitness? Vad kräver det?IDAG ÄR JAG PÅ BÄSTA HUMÖR ALDRIG
FATTAR NI HUR JÄVLA VÄRT DET ÄR ATT KÄMPA.
Jag har haft världens bästa vecka(halva har gått men inget kan förstöra denna känslan här och nu). Allt slit har fått sin belöning och bra, energifulla, lyckliga, glada, dagar. Även ifall inte allt går PERFEKT så har det liksom rullat på, vem orkar med ett perfekt liv? Som jag nämnt, jag njuter av varje fina sekund. Men ibland kommer det värre veckor, jobbiga, men då man orkar köra igenom dem kommer det ljusare tider. Och det är därför det är värt att kämpa. Den där guldstunden på gymmet man kan höja alla sina vikter, den där guld-stunden då man är med sin bästa vän och skrattar alla krafter man har och känner sig så glad och sprallig i kroppen, den där stunden då man sitter tyst med sin mamma i soffan och dricker kaffe och bara njuter, man behöver inte säga något, bara att vara där med henne där och nu känns fantastiskt, den där stunden då man får ett paket man som överraskning och tanken på att någon TÄNKT PÅ DIG, den där stunden då du är nykär och han ringer dig, de stunderna, ja de övervinner allt. Det finns flera stunder, de behöver inte hända något stort, kan bara kännas fantastiskt där du sitter här och nu, även ifall inget hänt. och det är de stunderna man ska ta vara på.
Kämpa på damer och herrar, barn och vuxna! I KNOW YOU CAN DO IT. <3
Känslor
Hej, en tjej önskade att jag skulle skriva lite om hur jag har det nu.
Har undvikit det lite för har 100% stress, annat att tänka på dagarna.
Stressen gör mig alltid väldigt väldigt trött, svullen, lättirriterad, lite tom i huvudet för dagen lång går man och tänker på vad man borde göra och minnet försämras sjukt mycket. Också hungern försvinner eller så blir jag bara mer hungrig och följer inte alls matschemat. Det är skitjobbigt, också att träna under mina stressperioder. Har varit lätt då det varit flera veckor till tävling, men nu är det endast en månad kvar och slutspurten kommer ju. Jag har liksom allt kvar. Kommer det fungera? Jag hoppas det. Har flera träningar med min coach nästa månad så vi verkligen ser hur jag mår, hur kroppen mår och vad som händer till poseringen. Poseringen går bättre, jag kan rörelserna, vändningarna osv. Men måste lära mig att spänna på rätt sätt, dra in magen och lyfta huvudet. Leendet har jag lätt med men då allt ska vara i ett samma pack och någon står och glor/granskar på mig (domaren/coachen) ja då är det svårt att få fram ett leende. Tror ändå att på scenen är man överlycklig för dagen har äntligen kommit, som man kämpat för, väntat på, man får visa upp allt sitt hårda jobb man satt ner.Anyway. Jag är en person som aldrig ger liksom upp, förrän det är verkligen enough. Ifall det inte har med göra med hälsan eller vet att det gör mig i sämre skick. Jag menar att även hur jobbigt, eller hur många backslag som kommer, hur många trappor jag än faller ner, så förlåter jag mig själv, mitt självförtroende hålls på plats och jag vet att jag kommer att klara det innerst inne, hur jävla segt det änns känns och omöjligt. För HARD betyder inte impossible. Det betyder bara att vägen blir lite guppig, men om man verkligen vill något kommer man att klara det. Och ifall man verkligen tror att man kommer göra det, då händer det. Ifall man inte tror på det, kommer det inte heller hända. Såklart. Och låta sig själv misslyckas. Inte vara för hård mot sig själv. Se på de goda, fina stunderna, och tänka varför man gör detta, tänka på målet. I ALLT I LIVET. VAD DU ÄN SUFFER FÖR.
Nu känner jag mig väldigt trög i magen efter en stressad vecka, dessutom massor med blodprover/röntgen nu och påkommande.. vilket jag hatar och dessutom svimmade jag på morgonen då jag så den äckliga nålen och så jävla många burkar blod de tog, tog typ aldrig slut och kände mig bara svagare och svagare efter varje droppe. Men skönt att de undersöker mig iallafall.. de börjar tro att jag har en annorlunda, väldigt ovanlig sköldkörtelsjukdom.. som sitter i huvudet. Jag hoppas verkligen jag får fixat detta, och lättare vore det ifall det skulle fixas före träningen, så min kropp hänger med. Men nu ska jag iallafall äta min middag även ifall magen känns som ballongen och sedan lyxa till med pannkakor till kvällsmål, har faktiskt ingredienser som går att fixas till det. Bara att mixa lite whey,banan och ägg. Mums! 🙂
Latsdrag
From todays back and bicep workout #video Ett filmklipp publicerat av FROM WEAK TO STRONG (@svagtillstark)
Ett filmklipp publicerat av FROM WEAK TO STRONG (@svagtillstark)
Från att ha hata ryggövningar är denna en av minamfavoriter just nu! #back #gym #training #fitness #minresaräknas #jagharviljan #nevergiveup #every #one #starts #somewhere #deffrage #mmsports #trainlikeagirl #recovery #transformation #video #ibeatanorexia Ett filmklipp publicerat av FROM WEAK TO STRONG (@svagtillstark)
Breda latsdrag har varit en av mina favorit övningar typ i eeeevigheter (ändå är jag inge stark på det) Men älskar vilken kontakt man får med latsen. Det är bra också att öva upp sig ifall man inte riktigt klarar chins än. Övningen fokuserar sig väldigt mycket på Latsen, Latissimus dorsi = den stora ryggmuskeln som är del i skapandet av den bakre delen av armhålan. Det är också den muskeln som skapar den åtråvärd V-formen. En hämmad Latissimus ger instabilitet till axelleden, och är ofta involverad i axelproblematik, nackbesvär, armbågsproblematik, besvär i motsatt sida SI-led, hamstring, hälsena och under foten.
Såhär gör du: Sitt ner på en pull-down maskin med en bred stång fäst vid övre remskivan. Se till att du justerar knäskyddet av maskinen för att passa din längd. Dessa kuddar kommer hindra kroppen från att lyftas upp av motståndet. Ta baren med handflatorna vända framåt med antagligen ett brett/smalt/mellan grepp. Greppet: För en brett grepp: ha händerna på ett avstånd bredare än axelbredd. För en medel grepp: händerna på på ett avstånd som är lika med din axelbredd och för en nära grepp: på ett avstånd mindre än din axelbredd. Som du har båda armarna utsträckta framför dig hålla baren på den valda greppbredden, ta med din torso tillbaka runt 30 grader eller så och samtidigt skapa en krökning på nedre delen av ryggen och stack bröstet ut. Detta är din startposition. När du andas ut, ta med bar ner tills den rör övre delen av bröstet genom att dra axlar och överarmarna nedåt och bakåt. Tips: Koncentrera dig på att pressa ihop ryggmusklerna när du är vid kontraktions-positionen (. Den övre delen av bålen ska stå stilla och bara armarna ska röra sig. Underarmarna bör göra något annat arbete utom för att hålla stången; därför inte försöka dra ner stången med hjälp av underarmarna. Efter en andra vid kontraktions-positionen försök att klämma ihop skulderbladen, sakta återgå till startposition där armarna är helt raka och latsen är fullt utsträckta. Andas in under denna del av rörelsen. Variationer: Rekommenderar inte övningen där man drar stången bakom nacken eftersom det kan ge en översträckning på rotatorcuffen.“playing” at home 😉 no, now off to the gym and do some serious shit 😀 #back #backsesh #svagtillstark
Ett foto publicerat av FROM WEAK TO STRONG (@svagtillstark)
Niklas Wadman gör ett bra inlägg och video av övningen, här:
Varför Pt?
Varför vill jag bli just Personlig Tränare?Finns så många olika orsaker.JAG BRINNER bokstavligen av träning. Jag älskar att hjälpa andra, jag älskar att se dem göra sitt bästa och se dem VILJA göra det.Finns det ingen vilja, ska jag hjälpa dom att hitta VILJAN! Jag vill att alla ska förstå hur träning hjälper dig och framförallt uppnå ditt mål. Att klara dig dit. Hjälpa dig hela eller sista biten, föra dig dit du vill. DET GÅR. DET GÅR. Jag lovar.
Jag vill hjälpa folk att pressa sig till sitt bästa, orka den sista biten och LITE TILL, hitta energin från ingenstans, börja tro på dig själv, få självförtroende och börja ÄLSKA dig själv. Hitta vägen dit du vill.Jag vill att vad ditt mål än är, ska du få uppfylla det. INGET är omöjligt. Du ska få känna dig bekväm, trygg och säker med mig. Jag kommer vara här för att hjälpa dig, inse att du kan få målet uppfyllt, tala och utreda dina största och minsta problem, hitta vägen dit du vill, gå igenom hela din situation och faktiskt kunna ändra på det.
Från botten till topp! Det är möjligt. Jag har varit där, jag har kännt det, jag har upplevt alla dåliga dagar man kan ha, jag har jobbat mig över det, jag har hittat motivationen och jag har klarat mig över den dåliga biten.
Jag har erfarenhet och jag kan bevisa det.ALLT är möjligt. Du måste bara ge dig själv tid och lust.Tårar, skratt, värk, glädje, smärta, allt accepteras, för in the end, så klarar du det.
Med min hjälpt ger du och jag aldrig upp.Jag kommer ta varje kund med 100% och vi kommer vara som ett team. Jobba tillsammans för att uppnå din dröm. Vad det än är. Bygga upp dig själv? Gå ner i vikt? Bara bli iform till sommaren? Träna bort någon värk du har, tex i ryggen? Få bort julskinkan? Bara bli mera slimmad? Skaffa muskelmassa men samtidigt vara deffad? BLI STOR? Klara av ett maratonlopp? Klara av att springa under timmen? Visa de andra att du klarar det? Bli en ny person? Det finns hur mycket som hälst.. Och jag kommer hjälpa dig.
MEN före jag började något ville jag gå en utbildning till pt. Jag googlade den bästa i finland och som tur var den svenskspråkig. Det var en ettårs kurs där vi lärde oss allt de andra gör på fyra år. Det var effektivt men bra. Jag ville vara 100% säker på allt jag gör, säger, berättar, visar. Så jag kan verkligen skulle i framtiden få det bästa ur dig och mig.
Jag tog denna utbildning seriöst och gjorde faktiskt mitt bästa. För jag vill detta, jag vill bli personlig tränare, en personlig hjälp för andra. Därför gick jag denna utbildning för att faktiskt kunna vara den bästa hjälpen du kan få, det är det en PT ska vara. Den som tar hand om din kost och träning.
Rädd för julmaten?
Hej! Fick massor av mejl idag och hur de ska äta på julafton, de är rädda för alla
sockerbombade delikatesser och såser med fettklimpar. (överdrivet)Det är traditionellt att äta lite extra gott och festilgtpå julafton – gröt och kaffe bullar. kålrotlådor, skinka, rosolli, fisk och alla andra läcker i oändlighet! DESSERT plommonkvarg, , kakor, bullar och allt detdär. På kvällen ska det ännu rymmas lutfisk, desserter, Bland de gåvorna definitivt choklad i mängder.
Jag vill bara säga till er, En dålig måltid gör dig inte fet, samma som en måltid inte gör dig smal. Det är inte vad du äter på julafton som räknas, utan resten av året. Ifall du någonsin går upp i vikt på en natt eller dag, kanske från 1-5 kg (jag gör det ofta) är det bara kroppen som samlat vätska. Troligtvis på lite extra kolhydrater än vad din kropp tål, men det är inga riktiga kilon. Jag trodde det då jag höll på att bli frisk från ätstörningen, att jag kunde äta mig upp i vikt en dag ifall jag kände mig smal eller ifall jag gått ner i vikt. Nej,det var bara vätska som lade sig och nästa dag var det borta.
Låt gå för julhelgen. Utan dåligt samvete. Julen är en gång om året. Skäm bort dig till slutet av året och sedan är det lätt att göra löften om ditt kommande år.
Jag ska iallafall äta massor i mängder, vad som helst, när som helst och njuta till 100%. Visst kommer jag må dåligt fysiskt till slut, men det får man tåla ifall man äter för mycket och visst är det värt det, speciellt på julafton! Känslan går över, mättnad är inget farligt. Spela lite spel eller vila i matkoma en stund och du kommer glömma att du ens ätit. Sen är det dags för nästa omgång! 😉 För mig iallafall, julmat kan man aldrig få nog av ! (kan inte tänka att jag säger detta, är ju fd. “julmat-hater” men omg, så gott det var detta året. MUMS. Dregel och wow, va vi lyckades med allt! )
Snälla för denna jul, slösa inte bort hela julafton på en massa ångest. Tänk på de som inte får mat, tänk hur lyckliga vi är som egentligen har det så bra. Spendera ditt julmys med de viktigaste personerna och mys. <3
P.s Det finns ju en massa nyttigheter också på julbordet! Allt är nyttig MED MÅTTA! Fast idag skippar vi “måtta” och låter det gå som du vill 😉
Answers on questions
I hope its okay that I post them. Tell me if you want me to take them away, anyway you all are anonymous and I hope this questions maybe will help other people with the same problem. Xx
I have just found your instagram and blog and I’m so inspired! Im a girl who has an anorexia (I hardly write it but yes, I do have it). I have had this shit since I was 15/16 I suppose. I couldn’t have believed that it might be an anorexia. I visited my doctor and she told me that I had to gain weight or else she would send me to the hospital. But you surely know it’s so difficult to overcome that fear of being ‘fat’. I still pretend to be normal and I cheat my family and myself that I’m getting healthy but I’m NOT. I’m still about 48 kg and 171 cm!
When I saw your pics and that it took you not such a long time to look so amazing I thought that I could do the same. But my problem is that I don’t know how to start. Can you help me or give me an advice?
I would like to start training and a diet at the same time but I want to do it on my own. Without dietetician. Is it possible? How did you start? Can I start training (yoga, exercises at home, gym during the winter) to form my muscles and what about diet? I know I should eat more and count calories (in this positive way). How should it look like. Could you give me your exemplary meal plan when you was a ‘beginner’? I have just found ‘FitDay’ http://www.fitday.com/ maybe it could help me 🙂
Answar:
Hello!
Sweetie, I would love to help you and make a plan. But I don’t think its such a great idea to start working out when you still are underweight. I know its hard, I wanted to start right away, but I knew the best thing was to wait until I was well or atleast had a healthy weight. You need to ahve something to build on, you can’t build muscles on skin, sad but true. The diet is a big part of working out, and if you are not ready to eat alot of huge meals, then Its maybe not the right time for you. But I belive in you, I believe you can do this. Yes, yoga is great but the only thing that saved my life was lifting weights. That helped me to gain weight, get free from my depression and left ana (anorexia) behind me. I don’t think you need to count macros, because it will just make your head dizzy. Think about taking contact to an personal trainer? It would be hard for me to do it online, but yes I would love to be your coach. Cause its too hard to do it on your own, if you still struggle with an eating disorder.
Hope you understand. I wish you all best, xxx Amanda.
Hi! You are so inspirational. I just want to ask you a few questions if that’s okay. Me too did I struggle with anorexia for two years but mentally now I feel recovered the only problem is my weight. But I have been lifting weights for awhile now and it is truly what has made my recovery strong. Though I need to gain about 15 pounds. What do you recommend I do I am so happy with life right now and the weights make me feel so strong!! How did you go about this. Did you lift while gaining or gain first? Also can u give me an example of your daily eats to see how I can increase more. I want to gain this weight and be healthy physically as much as I am mentally.
Answar:
Hello! Thanks for your nice email, of course you can ask me! Anytime! So glad that you finally seem to be finally well, and you mentally feel much healthier. You should be proud over yourself! I was dangerously underweight, and I was a minor so I had to be admitted to the eating disorder clinic until I got my bmi to normal, 18. When i finally got it normal, I weighed 52 kg, but I had a relapse a year later, became depressed, and that’s when I began lifting weights and that saved everything. I went up from 49 kg to 55 kg, I was feeling so well so I put a higher level (i read so much about muscles, exercise) I started a period known as Bulking, so I stopped all the extra stamina, not even having to walk a few meters to the grocery store and never warmed up at the gym, etc., ate even more than before (I liked it) and so I went up to 62 kg. I was feeling super but lacked a bit of cardio, started running sometimes at the gym, not more than 2 times a week and then my weight stopped at 60 kg. I finally looked healthy, had muscles that I’ve created myself, I could eat and enjoy it, I did not have to worry about the weight went up or down in a day it had returned to normaland now I’m here today. healthier, happier, freer than ever before.I hope you understand that we are all different and all have different burns, and if you have to gain weight you have to eat more than you did befort. My mom for example living on a sandwich, a few pieces of cake and candy while I eat 7 “meals” a day + candy if I feel like it.
Or my brother who eat junk food three times a day + normal food, but still he looks super ripped.
Fight on, I know you can, you are strong!
/Amanda
Kost och träningsschema
Får väldigt många frågor om hur man ska äta och hur jag tränar. Jag själv delar inte med mitt mat eller träningsschema då de är anpassade till mig och behåller därför dom för mig själv. Alla vi är olika, och det finns inte ett ända träning/matsschema som skulle passa ALLA.
Efter nyår kommer det dock finnas en möjlighet att boka mig som personlig tränare online.
Ångest av måltider? Hur mycket är okej att äta?
Chloe Wiessner ; “På tal om något annat när jag väl sitter med frukosten i knät, så har jag tänkt nu i några dagar på just detta kring mängden mat man äter och alla känslor kring ämnet. Det gör mig lite orolig eftersom det är såpass många som dagligen skriver till mig och frågar hur mycket man egentligen bör äta. Hur mycket jordnötssmör som är okej, hur ofta man bör ”unna sig” sötsaker, hur stora måltider etc. Jag känner bara att det blir så ångestladdat så fort man postar en bild på en måltid eller liknande för väldigt många. Jag önskar att jag verkligen kunde ta tag i var och en utav er som känner såhär, och bara säga till er hur viktigt det är att verkligen LEVA. Att NJUTA. Jag vet själv vilket helvete jag levde i innan när jag hade mina tvångstankar, då jag vägde allt jag skulle stoppa i mig och räknade kalorier. Det är inget liv att begränsa sig!! Till vilket pris ska man göra det? För att se bra ut?. Ingen mår bra av att sätta stopp för något man tycker om! Vill jag äta ett helt choklad på kvällen framför en film med mina vänner så gör jag bara det utan att ens reflektera tanken. Inget svårare än så 🙂 Allt kallas balans och är en del av livet! Vill du sitta där i soffan som 40 åring och tänka tillbaks på alla år som du haft ångest kring mat och livet? Nej, det skulle jag inte kunna tro 🙂 Vi lever här och nu, varför inte må så bra som möjligt och strunta i alla begränsningar? Ät tills du är mätt, ät om du är sugen. Lyssna på kroppen så löser allt sig! ♥”
Detta var svaret på alla frågor jag någonsin fått. Både för er med ätstörningar, skuldkänslor av mat, ni som går på olika dieter året runt, er som vill leva hälsosamt med mat och träning, ni som överäter eller underäter, alla som lite funderar hur en normal person egentligen äter. Det finns inget normalt. Vi alla är olika. Men slappna för guds skull av. Ifall ni inte går på någon tävlingsdiet eller följer ett matschema din behandlare gett dig, så lev och ät! Det sorgliga är att så många av oss har förlorat förmågan att lyssna på kroppen. Man tror att man ska äta då det riktigt kurrar i magen. Sanningen är att då är det för sent. Ifall du förlorar dina hunger eller/och mättnadskänslor, så gör en regelbunden tidsplanering då du tror du borde äta, ät vad du vill och gillar och håll en rytm. Kroppen kommer bli van med det och efter några veckor kommer du automatiskt behöva mat den tiden. Samma ifall man svälter sig själv. Då kommer kroppen stänga av sig själv, göra allt för att spara. Ämnesomsättningen stängs av och hela du blir seg och trött, förlorar alla hunger och mättnadskänslor, eller så är du hungrig dygnet runt och börjar plötsligt få hetsätningsattacker. Därför tycker jag att ni som har en normal relation med mat, en bra rytm vare sig det är 2 måltider per dag eller 6, så håll i dem, ät dem, och tillåt er själva att variera, tänk inte så mycket när och vad ni äter, lev livet istället, mat är bara en paus för att få energi till att fungera, hjärnan och kroppen behöver mat dygnet runt för att fungera. Men ifall ni förlorat allt, är helt borta och vilsen med vad och när ni borde äta, då kanske det är bättre att ta kontakt med en dietist, en personal trainer eller något annat liknande, för att inte riskera att börja under eller överäta, men så länge ni kan, lyssna på kroppen. Huvudet kan säga whatever den vill, men innerst inne vet vi, ifall vi borde ta den extra portionen, eller inte. och kroppen borde också veta det. säga till ifall den är hungrig eller inte. Hungrig och känslor borde inte hänga ihop. Men vi alla är ju så olika. Så mitt bästa råd är att som Chloe sade, LEV. NJUT.
Det jag själv ångrar är hur många år jag slösat på min ätstörning. Okej jag är fortfarande ung och har hela livet framför mig. Men ingen vet hur långt man lever. Visst vi unga tror att allt ska hända så fort. Men sanningen är, att den roliga tiden då man ska göra misstag, växa upp som person och utvecklas, pröva saker och vara tonåring saknar jag. Jag levde endast hemma med mina tankar om ätandet. Kämpade att äta samtidigt som jag kämpade emot att äta. Det var kroppen mot huvudet. Och det var det dygnet runt, inte endast runt måltiderna, utan mellan måltiderna. På natten. Helatiden. Jag var slutkörd. Utbränd. Till slut orkade jag inte längre. Jag ville ge upp. Jag ville bara klicka på stoppknappen. Men anorexia var så stark så hon tog över mig, det ända jag visste var att jag inte orkade mer men anorexia styrde mig genom att kämpa emot att ta en extra tugga, även om jag ville det. Jag åt, visst, jag svälte mig aldrig, men jag kunde bara inte äta mer, även om jag som sagt visste att jag behövde det. Det var som om jag skrek till ana att jag förfan ska äta nu, jag ska ta 2 extra portioner och en efterrätt men så plötsligt står man där med måltiden framför sig och ana börjar leka. ÅÅåååh. Jag får bara ångest, rysningar och äckliga minnen av allt detta. Svårt för mig att gå igenom och även att skriva. Så kanske jag slutar här. Pointen var att snälla, gör inte samma misstag som jag, tänk inte så mycket på vad ni äter och när. Försök att få det till en rytm, ni vet nog innerst inne då ni egentligen borde äta, och ifall ni hoppar över det eller tar en kaffe istället. Lyssna på er själva, inte på ätstörningen.
Walden Farms Review
Så många önskade att jag skulle skriva mina åsikter om dressingarna!
För det första vill jag säga att:
1. Smaken är som baken och jag älskar allt med sötningsmedel
2. Även om jag fokuserar på en hälsosam, såpass normal kost som möjligt som alla andra också, betyder det inte att man 100% av tiden behöver göra det. Jag kan äta skitmat, jag kan också äta processerad mat, jag kan äta salt, jag kan äta socker, jag kan äta sötningsmedel, tillsatsämnen, jag är inte rädd för dem. Visst kan man få dit och dat, men lika gärna kan man dö av ett salladsblad i halsen.
3. Är man van med vanliga såser, siraper, kanske man fortsätter äta det, då man ändå njuter av det. Låt själen njuta också! Min själ njuter av Walden farms i skåpet men det betyder inte att jag inte kan äta vanliga produkter.
4. Vare sig jag gör såhär eller någon annan sådär. Eller tycker och tänker på ett vis, behöver inte NI göra det! Håll i era egna åsikter, men här kommer som sagt mina TIPS och mina åsikter. Jag vill ju göra det lite lättare för er att välja då ni bestämmer vilken flaska ni vill köpa 🙂
5. Slutligen, älskar jag walden farms produkter. punkt slut.
Deras siraper
Dessa är drömgoda. Speciellt att blanda i kvargen eller äta på pannkakor. Mums!!!
Mina favoriter är pannkakssirapen, caramel och chokladsåsen.
Orginal är ok, blev lite missnöjd då jag förväntade mig mera, typ levt lyx på alla amerikanska bbq-restouranger.
Men ju mer jag testade, desto godare blev dem! Thick ‘N Spicy är nu min favvo, god på alla proteinkällor inte bara köttet!
Marshmallow var sådär. Tips: Blanda i hallon eller frys i små portioner. Nomnom.
Carameldipen var supergod och chokladen var 50/50, kan inte bestämma mig ifall jag gillar den eller inte! 😀
Endast smakat på den med vitlök, Alfredo, ingen hit för mig (tål inte vitlök), passade inte alls på pastan, men däremot då jag blandade den i skinksåsen blev det jättegott. Använd fantasin!
Mina favoriter!!! Älskar typ alla jag smakat på (finns oändligt av dem). Speciellt Thousan Island & Honey Dijon. Ceasar är god för dig som gillar vitlök och Vinägrettsåserna är lite sötare, lösare i form!
Ketchupen är inte ketchup smak, men GOD enligt mig!!!
ÅH dessa är också mina favoriter. Speciellt Cinnamon-Raisin för jag äääälskar kanel och denna hade små russin bitar i att peta på. Så underbart gott!
Peanut smakar inte som peanutbuter men en superhit ändå, och chokladen var godare än dipen, perfekt på brödet eller i kvargen!
GOOOODAAA, smakat endast på bärspreadsen och använder de som sylt! GOTT!
Resten har jag inte smakat på än. Kommer!
