Life

  • Life

    Senaste Nytt

    Heeeey!

    Känns som om det redan på Måndag kväll varit en lång vecka men den hade bara börjat! Positivt dock, har haft massor att göra men det har varit så roligt, fungerat bra och har så mycket inspiration, vilja att hjälpa och göra så allt bara faller på rätt plats just nu! Älskar drivet i livet, träningen, vardagen och kunderna som är också motiverade och kämpar så bra!❤❤?? 

    Påtal om träning, alltså mygod det bara fortsätter gå framåt!! Ökar varje pass och får bara nya rekord all the time! Roligast är då det vanligtvis är ben jag får öka på, men nu äntligen äntligen idag tog jag PB i både militärpress och bänk, och tro mig i dessa övningar är jag verkligen ingen superman, har fått slita och kämpa i evigheter för att få varken massa, fett eller muskler på armarna, överkroppen. Samma med ryggen! Förra veckan drog jag ett pass med min “gym-kamrat” (som jag lärt mig massor av under tiderna) fokus på överkroppen och pump. Tvärtom som dropset så ökade vi varje set vikten men minskade i repetitionerna, var så roligt att jag bara fick mera energi för varje övning och typ kändes som om jag inte tränat alls förutom pumpen som kom fram då haha, det var såå roligt! Ska bli en liten grej jag kör varje Fredag och så ska jag ha som mål att öka varje gång förstås 🙂 Denna Fredag blir det inte av för jag ska stå och bjuda lite proteinsnacks i mataffären, vi ses kanske! Mer om det sen då jag varit på plats 🙂 Tillbaka till pump träningen, kunde jag testa mitt max i både rodd, latsdrag, bicepcurls, tricep pushdowns, dips i maskin, flyes i maskin, m.m.. då vi körde från 10 reps till 1 max, och det är en helt annan styrka man har på sista set:et än vanligtvis, så otroligt kul och inspirerande att testa på nya pass samt utmana sig själv, men bästa kanske var att märka hur stark man är, och efter dessa ökningar har musklerna blivit starkare, utvecklats för varje pass. ??? Många tror ha att musklerna själva blir starkare genom att bara träna på gym. Men tränar du alltid samma vikt, 6 kg i en övning kommer din muskel aldrig att bli stark nog att klara 10 kg. Du måste tvinga den att klara av 10 kg. Det gör du genom att belasta muskeln med mer än den klarar av, om och om igen. Men nog om muskel-prat! 

    Vad mer? Jaaaa, finally ska denna utväxt på håret som får mig att se skallig ut lite färgas och fixas ? Jag tror faktiskt det blir lite mer omväxling än bara det! Tror jag ska färga lite slingor eller något nytt, som en liten upp-piggande grej i vardagen! Men resultatet är väl det mest nervösa än att färga, frisören gör sitt jobb som vanligt men vad jag själv anser om resultatet, hiss eller diss… då  99% av alla besök man gjort till olika hårsalonger varit ???????? på grund av att mitt hår vägrar lämna de röda pigmenten ?? Undrar varifrån det kommer.. 

    Men jag återkommer väl imorgon med ett nytt eller väljer jag den tråkiga bekväma sidan, ett onytt hår med lite uppfräschning ✋?

    Godnatt! Tar nog en stund innan jag somnar, ska njuta av kvällen först ?

    Jag är bäst på att få mat att se oätligt ut
    Testar gräsmjölk #cool
    alltså dessa musclebrownies ???
    Protte Semlor
    Bambi hade för en gångs skull lite smink

    Gladast ❤
  • Diet,  Life,  Recipes

    Polka Icecream 

    Made this Swedish Polka ice cream today, you have to try !!! ?yummy !?????????


    Recipe:

    • 3dl cream
    • 3 Yolks (I used from Laitilan Kanatarha eggs)
    • 1tablespoon vanilla arom
    •  3 tablespoons of sweetener or sugar ( I used Sukrin Melis)
    •  a few drops of peppermint flavoring

    If you  have an ice machine at home make the icecream using that ofc, but for us that dont have one; Whisp everything in a large tub or lunch box and put it in the freezer. After 30 minutes, remove the tub and blend everything thoroughly with a spoon. Set the ice cream back in the freezer and repeat the procedure every 30 minutes another 2-3 times or until you get the desired consistency. Take it out and enjoy! Top with candy ??

  • Eatingdisorder,  Life,  Training

    Marklyft och Berömmelse

    Wohoooo!!! Bara skrek(ja verkligen ropade högt två gånger haha) igår på gymmet ?, fick nämligen upp 100kg i marklyft???????.. kanske “inget” för andra men däremot för MIG är det grymt ?❤


    Skål!

    Jämför er med er alltid med er själva (ifall man ens ska jämföras..) vad det än gäller! be proud över varje framsteg även om det är små såna ? Kanske det är svårt att erkänna att du är stolt? Att säga fan vad jag är grym! Högt! Och stå för det. Sen när har det blivit fel att berömma sig själv? Många gånger kan det kännas som som att den lilla utveckling som sker inte riktigt räknas, inte är tillräckligt bra eller stor förändring? Jag tycker det är fånigare att tänka så än andra vägen. Försök hitta små saker som ni är nöjda över, i vardagen, i livet, i er själva, i era framsteg, i jobbet, skolan, recovery:n, förhållanden, uppväxten, gymmet, osv, ert mål.. kanske ert mål är att förbättra ert självförtroende? En stor del av det är just att vara snäll mot sig själv genom att se det bra i dig själv och det du gör, även det lilla, “minimala”. Finns det något du är extra stolt över just nu? Beröm er själva!

    jag är stolt!  hur mesigt det än är att skriva ett inlägg om det ?? Har haft problem länge med ryggen och bålen som varit svag men för två år sedan blev det värre med ländryggen då jag fick diskbråck och som tog flera månader innan det blev riktigt bra. Sedan dess har jag inte kunnat lyfta tunga vikter, böja mig och inte ens funderat på marklyft. En pina för mig att sitta i bilen i flera timmar eller bara en stund, får så himla ont än idag! Då jag arbetar via datorn har jag som tur en kudde passligt vid ryggstödet så ryggen får en bättre ställning. Knäböj kunde jag lätt börja träna sån småningom som tur, (med hjälp av bälte). Bälte blev ett måste för mig nu under dessa åren (först nu idag jag kan lämna bort det då och då), samtidigt som jag fick jobba på core och ländmuskeln med lätta rörelser för att bilda en stark bål innan man lastar på vikter. Jag hade ju rutor på magen, så min tränare och jag själv hade väl trott att jag hade ett starkt stöd vilket var inte ett dugg sant och än idag är det en av de svagaste musklerna jag borde arbeta med mera, stärka upp och lägga tid på för att få bättre effekt och stöd i träningen, men grunden har jag iallafall skaffat som jag inte hade förut. Vilket gjorde det möjligt för mig att när ryggen återhämtat sig och stärktes upp med övningar så kunde jag detta år äntligen börja marklyfta igen. Lägga på vikt! Så blev ju helt kär i marklyft igen nu ??? Får jobba en hel del med tekniken också förstås men jag har kommit en lång väg redan, haha bara så skoj att höja vikt gång på gång, nu får jag dock se till att inte göra några onödiga skador så jag kan fortsätta min träningsglöd!

    Det är först nu på senaste åren jag ärligt talat kan säga hur stolt jag är över mig själv. När jag var yngre och bara några år tillbaka såg jag mig ALLTID som sämre. Jag var aldrig tillräckligt bra. De andra var bättre, de andra var grymmare och jag ville vara alla till lags. Gjorde jag något bra eller rätt kunde jag inte ta emot beröm från andra eller mig själv, aldrig. Det hade inte ens funnits på listan att jag hade klarat av att tycka jag gjorde något bra, att jag var stark eller duktig. Aldrig. Jag nedvärderade mig själv och aldrig någonsin var jag tillräckligt bra, inte för jag själv kände press på att vara det men jag kände att de andra hade det. Jag ville göra alla nöjda och på det sätt kändes det som om jag aldrig riktigt lyckades och var tillräckligt snäll eller bra. Ville få pappa stolt över hur bra jag var på fotbollsplan, snabb och ifall jag gjorde mål som inte hände lika ofta som för min syster Matilda, fotbollsstjärnan ?? och jag hatade att få beröm om mina kläder eller något annat, ville skuffa bort uppmärksamheten på någo annan som var mera värd det enligt mig, jag var inte bra, inte kunde jag ha fina kläder, inte JAG. Sa någon att jag kunde göra arbetet på ett annat sätt så kände jag mig misslyckad och förstörd som person, i huvudet eka:de det “jag är skit, skit, skit”  och ur min mun kom det orden “jag vet jag suger sorry för det” Wtf? Be om ursäkt över att jag trodde jag gjorde något fel fast någon ville bara hjälpa att göra det lättare? Hade så dålig självkänsla och därmed alla självmords tankar redan i lågstadiet. Jag var inte som de andra, jag var inte liten och söt och bra i skolan och rolig osv, jag var lång och ful och kortfattad, blyg och dålig på allt. Det gjorde ju mig till det, för jag trodde verkligen jag var det, blyg ful och dålig, fast jag verkligen inte var det. Jag önskar jag kunde krama om mig själv, 10 år gammal och bara säga du är bra, du är tillräcklig som du är, låt aldrig någon eller du själv säga något annat. Du är bra. Du behöver inte ens vara bra. Vad fan är bra egentligen? Alla är väl bra, men sen finns det tydligen de som tycker att andra är sämre, eller ser sig själv som en sämre människa, som jag gjorde.

    JA och NEJ, jag tyckte synd om mig själv nu då jag läser detta, det låter ju som om “stackars mig jag är inte tillräckligt bra” men tvärtom över hur jag faktiskt tänkte och kände. Någon kanske såg det på det sättet, att man tycker synd om sig själv, vilket jag därmed inte gjorde då. Hade aldrig någonsin kunnat göra det, det var det värsta en person kunde göra tydligen. Att tycka synd om sig själv, att berömma sig själv osv. Jag är uppväxt så att man inte ska gråta över små saker, man ska stiga upp och bita ihop. Inte visa känslor eller att man är svag. Man ska kämpa och vara stark, andra har det värre. Jag kunde aldrig berätta om något jag var sårad över, mådde dålig av, jag kunde inte ens tillåta mig själv vara det. “Fan vad står du här och bölar, skärp dig” Att gå till läkaren eller doktorn var ännu värre, jag fick ångest att berätta högt vad som är fel, tex. jag har ont någonstans eller hosta, det enligt mig var “att tycka synd om sig själv” och gav mig hemska skuldkänslor. Därmed fungerade inte terapi och psykologer för mig, varje ord kändes fånigt och bortkastad tid, och det var en stor del av varför det tog länge att tillfriskna från depressionen, för jag hackade ner mig själv med hat, jag skällde på mig varje gång jag misslyckades, det var ju värsta mardrömmen att vara sjuk i depression och inte klara av att göra något åt det, varför kunde jag inte göra det andra gjorde? Länge försökte jag också göra min familj nöjd och stolt över mig, vad jag senare märkte att jag förlorade själv så mycket på det och jag mådde så dåligt att jag ville bara skrika av smärta så jag fixk bara erkänna gång på gång att jag kan inte leva för andras skull. Jag är hellre lycklig med mig själv, på det sättet jag mår bra och så får andra tänka vad de vill, samtidigt som jag visste att min familj älskar mig som jag är, men visst hade det varit roligt att ge dem allt de önskat och få höra hur stolta de är över mig eller tacksamma. Jag fiskade väl uppmärksamhet och beröm lika väl som jag inte tog emot det och hörde all beröm jag fick ända sen liten, jag har alltid varit älskad, alla har sett mig som liten och bortskämd, vilket gav väl mig ännu mer skuldkänslor, jag ville inte vara minst, jag ville inte då uppmärksamhet samtidigt som jag ville.. Det var väl mera det att jag ville gottgöra det, jag ville inte att mina syskon skulle se mig som liten och bortskämd, jag ville visa att jag faktiskt kunde och behövde ingen annan i livet, jag var stark och duktig. Jag klarade sällan av att ta emot presenter, godis, kramar, annat om jag inte ansåg att jag var värd det eller ifall någon annan blev utan. Skulle jag fått mera än mina syskon fick jag panik och ville säkra om att de andra också fick eller helst av allt fick istället för mig, “ge det till henne” sa jag och trodde jag mådde bättre av det. Känslan att ta emot något eller köpa åt mig själv något kunde ge mig så hemska känslor att jag var tvungen att lämna tillbaka det, var typ inre vär det. Jag kunde inte be om pengar, hjälp eller stöd av mina föräldrar, varför skulle jag få det om inte andra fick det?  Aja enough om det. Vad som ändrade på det hela var ju förstås då jag började älska mig själv, acceptera mig,  sluta jämföra och tänka på andra så mycket (varför skulle jag vara sämre än andra), klara av att vara stolt och berömma mig själv, inse att jag är TILLRÄCKLIGT bra som jag är, och jag vill inte vara någon annan, jag skulle aldrig någonsin ändra på mig själv idag, för mina sämre och bättre sidor gör till vem jag är och vi alla är unika som vi är, vilket gör det hela så intressant och underbart!❤ Jag tror att när man mår bra och kan acceptera att alla gör fel ibland, samt acceptera sina brister och inte sträva efter att vara bäst och så klarar man slutligen av att vara stolt över sig själv och berömma sig!

     

    Du ska vara stolt över vem du är. Du ska vara stolt över dina framsteg, stora som små och du ska kunna älska dig själv innan du kan låta någon annan älska dig! Har man nedvärderat och tryckt ner sig själv jämt i flera år så tar det tid att komma tillbaka på rätt väg! Det är inget som händer över en natt och man får arbeta  med sig själv lika som man arbetar på arbetet. Gymmet har hjälpt mig jätte mycket och stärkt mig ännu starkare än vad jag kanske aldrig hade klarat av att vara annars, min själv respekt är skyhög och jag kommer aldrig låta någon trycka ner mig eller få mig att känna mig värdelös, negativ energi tillhör inte mitt liv mera. Jag vet att det finns människor som älskar mig för att jag är jag och det är de som stannar kvar, och jag är tillräckligt stark att klara mig på egen hand idag, jag behöver ingen som inte gillar mig eller vill ändra på mig. Jag är som jag är, inte perfekt, men vi alla har våra svagheter och vem vet? Kanske någon håller på att jobba att förbättra något och kämpar med det du tycker är så jobbigt eller oschysst, lär er acceptera varandra och er själva, förhållanden och vänskap är inte perfekta och det kommer missförstånd men det går,lika som det går att lära sig älska sig själv! Och det är så värt det! Så sluta förminska dig själv i dina egna ögon!

     

     

     

    Jag tycker att vi måste bli bättre på att se och hylla även de små sakerna, kanske kan vi hjälpas åt att komma ihåg hur viktigt det faktiskt är. Att bekräfta sig själv är ett fantastiskt sätt att bli starkare i sig själv!

     

  • Life

    Söndag ?

    Ända som får mig iväg på bio är nog min syster som är kung på att kolla på BIO. Film hemma är det tvärtom, jag är kung och hon har väl lämnat rummet efter tre minuter ? 


    Underbar dag! Började med regn och slask. Grått väder. Efter lunchen kom solen fram, hade passligt jobbat klart på datorn för dagen för sedan var det dags att hjälpa systern att flytta lite möbler och tvätta fönster, som man lovat, när hon inte ofta ber om hjälp och allt hon gett mig under dessa åren 😉 Så blev en-två timmar hjälpande och bärande på möbler aka. ofrivillig cardio, frivillig hjälp men ofrivillig kondition haha, nä men blev pigg som en mört av det och sedan var det dags för bio, samt en sväng i favorit mataffären med systern, vi är som galningar och borde inte få gå nära mataffärer, hade vi varit rika hade vi väl tömt allt på noll tid ? Så åt vi och så var det dags för Fifty Shades Of Darker, skit film, nä inte skit men helt mysig, gullig, lugn osv men hade förväntat mig mera och lite spänning, fast en scen var ju grym då Christian började träna haha ? var riktigt kul att spendera tid med min syster igen, she’s back! För en liten mini stund som vanligt, men kul ändå!


    Nu har jag ätit mig pigg på nötter och en påse riskakor toppat med walden farms pancake syrup, fråga inte varifrån den iden kom? hade inget annat i skåpet här haha ?? Är så energisk och det är natt, men har flera mejl och sms som väntar, bara dags att ta itu med dem innan energi:heten försvinner! Bye?

  • Life

    THANK YOU!!!!

    Hejsan på er!

    Vill bara tacka alla som röstat på mig i tävlingen. Det går att se vilka som röstat (eftersom man behöver facebook-konto till det) och jag blir bara så rörd av det, tack tack tack! Ni är otroliga!!


    Och inte bara rösterna.. utan ALLT ni sprider och ger mig!

    Varje ord, varje stöd, varje kommentar, mejl, meddelande, hjärta, kram, komplimang, allt… betyder verkligen! ❤

    Det värmer mig så inombords att någon..kanske du..flera stycken..orkat ta tid att skriva eller bara vilja dela med sig lite kärlek. Jag själv älskar att ge bort till andra, både små och stora. Överraska. Jag älskar att berätta för någon hur grym hon/han är, jag tycker det är så fint att hon måste bara få veta det!! Kanske hon/han vet om det redan, kanske inte, en minut av min tid att berätta och beundra någons jobb/resa är ingenting för mig, det bara glädjer mig att få göra någon glad ifall möjligt. Att däremot få tillbaka något liknande är lite svårare, kan bara inte förstå att någon kan verkligen se den långa och jobbiga resan jag gjort för att komma dit jag är idag. Att någon kan uppskatta och säga “bra gjort”.. “du är en inspiration”, ja det får mig stum i flera minuter. Inspiration har jag aldrig sett mig som, jag vet så mycket jag kunde göra bättre.. Jag är inte direkt den man borde inspireras av, om man jämför med så många andra som verkligen påverkar världen dagligen på ett bra sätt. Men jag ska inte heller jämföras, för jag är bara mig själv och det som sagt är en helt otrolig känsla att få höra något sådant, att jag inspirerar genom att bara vara mig.. Vänta nu va? ???✌?❤Typ! TACK bara. TACK. Och Tack för rösterna… rösterna till tävlingen jag skulle berätta om, konstigt nog har jag inte gjort det, av många anledningar.. Ska berätta lite först om tävlingen hörni!?

    Det är alltså en tävling om att bli nästa omslag till Muscle & Fitness HersÄnda fitness-tidningen jag faktiskt läst. Och oj vad jag läste den förut. Prenumererade och allt. Det var en stor inspiration för mig när jag började styrketräna. Att gå mot det starka, hälsosamma.. Jag ville bli kraftigare, känna mig uppbyggd av något och inte som en vandrande benrangel som jag varit hela mitt liv. Lång och smal, inget fel på det men jag kände mig inte bra, jag ville känna mig stark. Jag började ju ändå aldrig träna för den orsaken, istället för att bota min depression som bara hände av sig själv, som meningen ungefär.. Men samtidigt fick jag stöd av styrketräningen att äta och lyfta mera, så jag gick upp +10 kg. Det var fantastiskt.

    Tävlingen är Internationell. Det är massor med tävlare runt om världen. Själva tidningen Muscle & Fitness är en världsberömd tidning för stark kropp och själ. Tidningen grundades av Joe Weider 1940 i USA där omslaget plåtas 🙂


    Det som är lite synd är att tävlingen går ut på att rösta. Det hade ju varit en riktigt dröm att få vara med i tidningen en dag och berätta, dela med mig min resa och via den nå flera som har det svårt, och hjälpa till om möjligt. Tävlingen själv bidrar ju också med att vinnaren vinner  20.000 dollar! Det hade jag iallafall lätt givit som välgöranhet, hjälpt till och stödja de som har de svårt. Det finns så många som behöver det just nu.. Jag älskar ju också USA där jag reste ofta ensam när jag var 15-17 år gammal och har både släkt och vänner bosatta där. Beundrar verkligen deras stora budskap på allt! Får mig också att trivas i den lilla skärgårds byn här hemma då man går på stora utflykter då och då, däremot var det en lång tid senast jag var i USA senast.. för länge. Aja, Tävlingen är lång och det är otroligt grymma tävlare med, jävlar vilka pinglor liksom! Och så är jag där, typ Amanda 12 år haha, nä men jag är glad att jag bara fått vara med om kommit hit! Otroligt! Chansen att vinna är till alla ganska liten, men jag hoppas den som förtjänar det gör det, en fin tidning som sänder många budskap!

    Det går iallafall att rösta en gång per dag. Jag är otroligt glad och överraskad att jag kommit såhär långt, det var chockerande! Eftersom jag inte direkt visste om jag vill dela med mig. Vem vill tigga röster liksom? Och ännu mer synd att man kan köpa åt sig röster.. Då är det ju egentligen vem som helst som kan vinna, okej vinsten är inte den viktigaste, men jag menar.. kanske det finns någon av alla tävlare som vore hundra gånger mera värd att vinna och skulle vara en jättebra förebild åt tex. unga men inte har varken följare/bekanta som vet om hur man röstar eller råd/pengar att köpa röster? Det som är bra i att om man köper röster åt någon är att pengarna går till Homes for Wounded Warriors, som stöd och hjälp till skadade amerikanska krigsveteraner som har det sämre ekonomiskt.  De bygger och renoverar deras hem så handikapp-anpassat för att passa de skadade krigarnas individuella behov, det är jätte fint tycker jag! Så pengarna går inte åt skada iallafall.

     

     

  • Life

    Drömdejten

    Hur skulle din drömdejt se ut? 
    Jag är inte direkt den mest romantiska personen. Visst hade en romantisk dejt i en lyxig restourang med vacker klassisk musik i bakrunden & en stilig man i kostym som överraskar mig med rosor och vackra smycken.. varit fantastiskt. MEN tråkigt. Hade säkert glömt bort den dejten efter några dagar..


    Vad hade jag valt då? Om man skulle få önska.. 


    Ja ett riktigt svettigt och underbart jobbigt benpass på gymmet där du inte vet om du ska skratta eller gråta pg. hat/älska känslan som är ojämförbar då du verkligen går all in på benpasset och man kryper hem med skakiga ben ? Tillsammans med en stilig man förstås, men inte i kostym, klädd i muskler typ ?   Följt av en snabb dusch och bekväma kläder (helst adidas kanske) och direkt en riktigt smaskig och mumsig ordentlig burgare i storlek XL eller några extra biffar som går rakt in i gluteus musklerna ?????? 

    Där man kan sitta och skratta och ha det bra i evigheter, vara avslappnad och bara njuta över varje sekund. Det hade jag säkert levt på resten av mitt liv eller iallafall en lång stund efter! Kanske lite gokarting efter också ? Dröm!! 

  • Life

    Love your BODY

    Ja det är ju kärlekens dag, låt oss prata om att älska sin bästa vän, Du och framförallt din kropp


    Kollar på tv.. program efter program om bantning. Antagligen är det “gå ner graviditetskilona” eller “förhållande dieten” “gå ner i vikt med din partner” “Agnes dietprogram” “Superkroppsförändringen” och så vidare… Samma med tidningar ju, alltid, slutat köpa tidigar för länge sedan, förutom om det är någon jag känner med o den eller en artikel/intervju om något intressant. Typ 3 gånger om året. 

    Aja, kollar på tv som sagt, “Olika Föräldrar”, skulle handla om hur det är att vara gift med en man som jobbar på båten och endast är deltid hemma, men det verkar enbart handla om mamman som har ångest över sin kropp då hon gått upp i vikt under graviditeten och före det.
    Vad jag vill komma till är hur sorligt att SÅ många av dagens befolkning är missnöjda, negativa och hatar sin kropp. De flesta kvinnor. Jag jobbar på olika jobb där jag möter personer dagligen, typ alla kvinnor pratar om sin kropp, hur tjocka de är, gör skämt om hur små kläderna är och hur deras feta lår aldrig skulle få plats i de jeansen. Det är kanske många som bara slänger ur sig sånt, på skämt, men andra som verkligen lider av ångest för det och bokstavligen HATAR sin kropp. Det är så hemskt att höra. Jag har varit där. Därför jag vill hjälpa. Hur kan ni inte se det jag ser? En otroligt vacker kvinna. Helt normal. Men samtidigt unik. Det är du. Det är din kropp. Den är speciell. Den är din. Den är vacker.

    You only have one body. Your body, your one and only body, is the house of your brain, mind, soul, and spirit. Without bodies, we could hardly exist. Though who we are is absolutely more than our bodies, it is important to treat our bodies with kindness, love, respect, and care. 

     Kroppen är ingen leksak. Kroppen är livsviktig och tar hand om oss. Tänk vad mycket den utsätts för varje sekund. Bara av att du lyfter ett finger har massor av processer satts igång och avslutats i kroppen. Läker alla sår. Tänker. Känner. Sänder signaler. Beskyddar. Varnar oss. Utan kroppen hade vi inte kunnat göra något. Utan kroppens alla häftiga funktioner hade vi inte kunnat uppleva lika mycket som vi kan. Ens kropp är det viktigaste vi har och inte en kropp är lik den andra. Alla borde älska och äga sin kropp, oavsett hur den ser ut.


    Så många som också vill men inte klarar av att börja träna. Gå ut ur dörren och springa några/någon kilometer. Gå på grupp-pass. Lägga på träningskläder. 

    De är rädda. Rädda för vad? att misslyckas? att möta sin rädsla? att möta människor som är där? vad ska de tänka? tänk om du gör fel? ramlar? inte klarar av det? Ja vad är det värsta som kan hända? Och hur stor chans är det att det verkligen händer? Vad om det inter händer något? Vad om du gör det du suktat efter i flera månader, ja kanske år, och testar?

    Om du inte gillar det, om det är förfärligt, behöver du inte gå dit mera. Då behöver du inte göra det igen. Men då får du iallafall svar på den frågan, och behöver inte tänka på det mera.

     
    Jag vill hjälpa som Personlig Tränare. Jag vill få folk att träna..Men inte för att ni tror att ni ska börja gilla er kropp mera eller bli lyckliga då ni går ner i vikt/ har en specifik kropp som målet. Det kommer aldrig hända. Om du inte älskar din kropp idag, som den är nu, i alla lägen, kommer du inte göra det även om du gick upp eller ner i vikt. Det kommer allt inifrån. Kärlek, respekt, uppskattning och ett värde för dig själv.

    Är kroppen och utseende så viktigt?
    Varför? Skulle människor eller du gilla dig mera om vore “smal/snygg/toned/muskulös/kurvig/perfekt” osv.? Då är det fel på dem, eller dig. Allt det ovan kvittar. Det spelar ingen roll hur du ser ut. Det spelar roll hur du mår. Hur du ser dig själv, hur du älskar dig själv utan spegelbild. Hur du känner dig.


    Det finns miljontals viktigare saker än vikten. Skulle ni bara förstå det så skulle ni vara så mycket lyckligare! Varför spendera och förstöra så stor del av livet, dagarna på så onödig sak? Varken människorna runt om kring dig eller du själv orkar höra på hur missnöjd du är och du borde göra något åt saken eller hur du jämför dig med andra, andra också får en känsla av att man måste vara och se ut på ett specifikt sätt ifall du tycker så. Om det inte är ok att ha finnar, små bröst eller en dubbelhaka. 

    All den tid som du lägger på att älta din kropp, tänk vad mycket du kunde få gjort om du la den energin på andra saker. Sluta lägga tid på att tänka på saker som du inte har – och fokusera istället på allt som är bra med dig. Då sänder du ut positiva vibbar – och får positiva vibbar tillbaka.
    Träning ska inte vara någon pina, något du för att bestraffa din kropp, bränna bort kalorier eller beroende-träna och tvinga dig att göra det för att du är rädd att bli tjock. Klart du blir utbränd i såna fall. Klart du hatar träning då. Klart du fortsätter hata din kropp, dig själv då. Det blir hetsigt. Ohälsosamt. Ångestfyllt. Allt det där man pratat om att träning tydligen är, hetsigt och ohälsosamt. Som med färgglad mat, mindre skräp och sötsaker, ju mer du drar ner på allt och ju mer du gör det trots din vilja, ju mer du “lider” och inte mår bra av att äta på något sätt, klart det är ohälsosamt. Allt för mycket är det. Man ska aldrig göra något man inte mår bra av eller inte gillar. “Bara för att alla andra gör det” och för att man tror att man måste göra det då. 

    TRÄNING SKA VA ROLIGT
    . Få dig att må bra. En belöning. Ge dig energi!!!!!!!! Inte tvärtom!!! Inte bryta ner dig själv och din kropp. Inte starta krig. 
    Om du känner att du tvingar dig att träna, du hatar det, varför gör du det? Varför tränar du? Jag vill enbart inspirera folk att träna för att det får dig att må bra!!!!! Men får det inte dig att må bra så gör du det antagligen fel, för mycket eller med fel orsak. Träning ska inte vara något som styr dig. Orsaken ska inte vara att du ska bå drömkroppen. Träning är på sidan om. Träning är en liten del av veckan som ger dig mera energi och rörelse, lite dopamin och andra glädjehormoner som hjälper dig att må bra och lycklig. 
    Träningen hjälpte mig också att lära mig älska min kropp. Mig själv. För jag tränade aldrig för att ändra på mig. Jag tränade för att jag kände hur fantastiskt det är att jobba MED sig själv, inte MOT sig själv. Att bygga på sig själv, psykiskt och fysiskt. Att inte låta någon jobbig period i livet förstöra. Att känna att man är stark. Att bli nära med sin kropp, börja samarbeta, vara snäll och ta hand om alla delar av kroppen, viljan att aldrig någonsin göra eller säga något dåligt åt kroppen. 


    ..När man hör någon säga “för smal””för tjock” “för bening” “för mullig” “för muskulös” osv..  ordet “för mycket” är hemskt. Vem lägger gränsen? Vem bestämmer när man är för något? BMI är bullshit, samma vågen. Jag tror att man ser och känner om man mår bra och om kroppen mår bra. Får du tillräckligt med mat, vila, vätska, osv som DU, din kropp, behöver, så tackar kroppen dig och du kommer inte behöva oroa dig om du en dag sovit för lite/mycket eller ätit tillräckligt eller för lite, eller ifall du tränat för hårt/ för lite. När din kropp är i balans så kommer din kropp sköta om det automatiskt, du får signaler om mer eller mindre av det du behöver och du mår bra helt enkelt, du kommer inte att lägga extra energi på något du skulle vilja förändra i kroppen för du helt enkelt trivs i det du lever ifrån nu. Du mår bra, och dä kvittar allt annat. 


    Så människor, sluta oroa er om er kropp eller vikt. Tänk att ingen annan än du själv tänker på hur du ser ut. Du är fin som du är. Älska dig själv. 

  • Eatingdisorder,  Life,  Q&A,  Training,  Uncategorized

    Lycka för mig

    Jag säger ofta hur lycklig jag är. Glad. Tacksam. Glädjefylld. Bara så lycklig. Vad menar jag med det? Vad är lycka för mig? Hur kan jag känna mig så lycklig, tacksam, glad VARJE dag? Okej inte precis varje dag men faktiskt 99% procent av min vardag.

    Det är inte så att jag dansar varje dag på rosor. Men jag är otroligt glad den största tiden av min vardag. Det är inte så att jag har ett perfekt eller lätt liv. Att allt går som jag vill. Att jag inte behöver kämpa för något. Verkligen inte.

    Jag har jobbiga dagar som alla andra. Tunga, trötta, långa, stressiga, irriterande, bara jobbiga där man vill trycka END direkt och hoppa över till nästa dag. Ofta har jag dem, MEN jag vägrar låta de dagarna bli såna. Jag vägrar låta en dålig dag förstöra hela dagen för mig. Jag vägrar låta ett humör påverka mig, är jag trött eller har det jobbigt, än sen då? Vad kan jag göra åt saken? Varför är jag det? Vilka saker påverkar mig? Hur kan jag förändra detta, eller kan jag förändra det? Kan jag göra dagen lättare på något sätt? Är det så farligt som jag trodde? Finns det något positivt i det? Det senaste ordet jag nämde är det viktigaste, som har förändrat allt. POSITIVITET. Se det ljusa i allt. Hur omöjligt det än känns. Det är ofta som om en storm försöker dra dig till det negativa och du känner det totalt hopplöst att försöka kämpa dig till ljuset som lyser där borta. Men gör det. Vad är du glad över? Vad är du nöjd över? Är det något som gör dig glad? Påminn dig själv om det, och om möjligt gör något du gillar.

    Ska jag berätta kort varför jag är lycklig, och vad lycka betyder för mig är det faktiskt ganska enkelt..

    –> Jag mår bra <–

    Jag mår FYSISKT & PSYKISKT bra. Det är den största orsaken. Faktiskt. Så självisk är jag att det är största orsaken som påverkar mig dagligen. Det är för att jag märker det så bra. Jag hade så länge levt i depressionen och före det hade jag ätstörningar, och före det var jag så ung och osäker och kände mig borttappad och hatade mig själv, det var ju inte direkt något man mådde bra av. Jag tänkte ofta på självmord, fan i 8års åldern, hur kan man göra det!?!?!?!

    Men.. nu mår jag bra. Nu är jag stark. Nu har jag energi, jag är hälsosam, jag mår bra, jag är frisk, jag är välmående, jag är självständig, jag älskar mig själv och mitt liv. Jag älskar mitt hem, jag älskar min familj över allt annat, jag har ett tryggt stöd runt om mig som inget kan klippa sönder, jag har guldvärda stunder med viktiga personer i mitt liv som betyder allt för mig. Jag har värme, tak över huvudet, mat, kläder, allt en människa kan önska sig.

    Det är så många som har det så himla dåligt, det är så många som kämpar varje dag för sitt liv. För att få mat åt sina barn. För sin sjuka mamma. För att hitta en varm och trygg plats att sova på. Det finns även så många som är i det läget jag var för några år sedan. Deprimerade, olyckliga, ledsna, borttappade, smärtfyllda, ensamma, och saknar både hopp eller orsak till livet. Som jag, hade jag allt bra, jag hade allt man kunde önska sig, men ändå blev jag deprimerad. En person som är det, verkligen ligger på botten, finns det inget man kan säga för att förändra det. Det hjälper inte att säga, men herregud varför ligger du och tycker synd om dig själv? Tänk de som har det värre. Stig upp och skärp dig. För någon kanske det hjälper, för personer som har lite dåliga dagar då och då. Men för en person som lider av en stark depression och gjort det länge, förvärrar det allt. Dagen går ut på att man hatar sig själv, och sådana kommentarer som jag nämde ovan får sig själv att känna sig ännu värre.. Ja vad är det för fel på mig? Så tänkte jag. Varför klarar jag inte av allt som alla andra gör? Varför kan jag inte ta mig själv i kragen och skärpa mig? Varför är jag såhär illamående, trött, och varför vill jag bara försvinna och aldrig mera återvända? Vad fan är det för fel på mig? Så tänkte jag. Jag är så tacksam att jag flera gånger, fick en andra chans. Det får tårar i ögonen, hur töntigt det än kan låta. Men depression är en sjukdom, det går inte att jämföras med Cancer, Alzheimers, Stroke, Autism och andra sjukdomar men depression är inte valfritt. Någon kan påstå att man har ett val, visst har man det, men alla klarar inte av det. Alla når inte den punkten, alla får inte hjälp, alla klarar inte av att ta sig till den punkten där man väljer recovery, alla har inte motivation för det, sjukdomen gör dig sjuk, sjukdomen får dig att känna såhär. Inte du. Du ska inte skylla på dig själv. Men du ska säga åt dig själv, att du kommer att klara det. Lova dig själv. Lova dig själv att du en dag klarar det. Det händer inte på en dag, men du blir starkare för varje dag du väljer att försöka. Bara försöka leva. En minut i taget. Du kan det. IFALL JAG KLARADE DET, KOMMER DU OCKSÅ. Samma med ätstörningar, “kan du inte bara äta?” frågar alla, “skärp dig” “andra får inte mat på flera dagar, de har inget val, de svälter ofrivilligt och du gör det frivilligt” säger folk åt dig.  Samma frågar du dig själv varje dag, varför kan jag inte bara äta? Bli normal? Frisk? VARFÖR? Ätstörningen gör dig sjuk. Du gör inte det frivilligt. Vem fan skulle frivilligt svälta sig själv? Frivilligt banta och dieta gör man visst, men frivilligt bli sjuk i anorexi finns inte. Då är man sjuk, då har man en ätstörning och då är det ätstörningen som får dig att vilja vara sjuk och fortsätta lyssna på ätstörningens kontroll och regler. Det är inget val, såhär upplever jag. Jag valde aldrig att bli sjuk. Jag hade aldrig valt det. Jag hade aldrig någonsin valt det kappitlet i mitt liv, det var livsfarligt och kostade mig allt. Jag förlorade så mycket på grund av min ätstörning. Ätstörningen växte och växte. Ätstörningen tog krafterna och kontroller över mig. Det var som depressionen, en stor storm som bara växte och växte i kroppen tills den hade all kontroll över dig och din hjärna, dina rörelser och dina tankar. Det fanns en liten röst som kämpade emot och det var du, det var Amanda som ville kämpa och tack vare min egen röst och styrka så hade jag alltid ett litet hopp, det var mitt självförtroende som alltid varit svagt men däremot min själv-RESPEKT var stark. Jag hade rätt att bli frisk. Jag visste att jag klarar det. Jag var inte en person som gav upp. Jag skulle bevisa för mig själv och de andra. Det kändes som om jag inte hade någon, det var jag mot alla, alla var emot mig, ingen lyssnade eller förstod mig, även om jag alltid hade ett stort stöd av min familj och min behandlare senare i mandokliniken, så kändes det hopplöst, ja för hur kunde de ha förstått mig då de inte gick igenom det jag gick igenom varje dag? Kampen som aldrig tog slut. Smärtan som tog kål på dig, som du inte kunde göra något emot. Det ända valet var att lyssna på den lilla rösten Amanda som sade KÄMPA. Och släppa kontrollen, låta min behandlare och alla läkare ta hand om mig. Vila. Återhämta mig. Sluta kämpa ibland också, bara sluta tänka och kasta anorexin’s röst och regler i sjön och bara göra sitt bästa, gång på gång. Överleva.

    Så min lycka är = VÄLMÅENDE

    Jag mår bra. Jag minns så bra de dagarna jag var kraftlös, jag hade ingen energi. Jag hatade mig och livet. Jag fysiskt mådde dåligt, allt gjorde ont och som sagt tröttheten var så kraftig att jag inte ens orkade prata. Jag ville gråta men klarade inte ens av det. Att se min familj lida av detta och gå igenom detta. Köra mig till psykolog efter psykolog, läkare efter läkare och hoppas på hjälp. Inget hjälpte. Nya mediciner. Nya behandlingsmetoder. INGET HJÄLPTE. INGET.

    Vad hjälpte?

    Jag hjälpte mig. Visst fick jag medicin för sköldkörteln också som var en stor hjälp för där började allt ljusna upp. Men det största var att jag dag efter dag försökte respektera mig själv, älska mig själv igen, förlåta mig, inte ge upp. Inte lyssna på alla som frågar, varför bara går du inte ut? Varför börjar du inte skolan? Jobba? Varför lever du som du gör? Jag undrade samma. Jag ville ju. Jag försökte gång på gång. Men jag föll ner. Jag blev utbränd och allt blev värre, jag misslyckades alltid. Hur skulle jag orka försöka igen? För vems skull? MIN. Du måste göra det för din egen skull. JAG ÄR SÅ TACKSAM ATT JAG VALDE LIVET. JAG GJORDE DET FÖR MIN EGEN SKULL. JAG ÄLSKAR LIVET. JAG ÄR SÅ LYCKLIG IDAG FÖR ATT JAG FÅR LEVA. FÖR ATT JAG MÅR BRA.

    Jag är också så himla lycklig för att jag har min underbara familj som jag aldrig skulle byta ut.

    …och för min största passion i livet, TRÄNING. Styrketräning. Gymmet. Mitt dagliga solljus, utan det vore jag inte mycket. Jag skulle kunna säga inget för jag vet hur jag mår utan min underbara kärlek som får mig så energisk och glad. En dag, två dagar hit och dit utan att träna, vem bryr sig, påverkar inte mitt humör så mycket men flera veckor irad då man bara inte har val, och det får respekteras, livet före träning liksom, men det påverkar mig tyvärr. Det får mig trött, jag får spända och stela och ofta smärta i leder, jag blir ganska omotiverad och som sagt trött. Alla lever för något. Jag lever ganska töntigt och dumt nog för min passion till träning. Det får mig att vilja jobba med detta, som Personlig Tränare, det ärdet bästa jag vet. Det får mig att inspirera och hjälpa andra. Det får mig att känna mig stark, energisk, redo, motiverad och möjlig att göra vad som helst i världen. Jag kan leva utan träning det vet jag, men vill jag det, varför? Jag kan lätt byta ut träning mot något annat som får mig att må lika bra, just nu finns det inget sådant, kanske en dag blir det bytt ut, kanske jag skaffar familj eller börjar arbeta som vad som helst… ja tex. byggare hahaha… Nä men seriöst, då skulle jag kanske brinna för att skapa, bygga och göra det jag gör, och skulle det få mig så energisk och glad och inspirerad, skulle det bli min passion så skulle jag göra det. Alla behöver inte finna sin grej, men jag har gjort det och jag älskar det. Jag älskar att styrketräna, det är bara så, vet inte varför och jag vet inte ens hur och när det hände, visst år 2013 ställde jag mig in på gymmet på allvar efter en massa gruppträningar och lag-sporter hit och dit, men 2013 i Januari valde jag att kämpa för mig själv och på gymmet klarade jag av det bättre än någonannan stans. Det var som om jag började leva på nytt.

     

  • Life

    Benpasset och Pappa 61?

    Dagens benpass blev ett tidigt sådant! Vaknade super-pigg och super taggad på att träna ben, så why not! Blev ett riktigt bra och roligt pass, höjde än en gång i marklyft! Så skoj! 

    Upplägget nedan:

    Benpress 5 set x 3 reps

    Marklyft 5×3

    Knäböj 5×3

    Höftlyft 5×3

    Älskar att köra låg reps nu, igår då jag gjorde med lite högre reps(8-10) och mindre vila, flera supersets och några dropsets så var jag så flåsig och förvirrad haha, inte alls van med det, tänk så körde jag alltid förut och nu var det typ som cardio för mig jämfört med tunga set och oftast 3 min vila mellan set:en ?


    Sen har jag haft en underbar födelsedags middag, hamburgare!!!???????? som överraskning till Pappa 61 år idag, grattis KING❤? T.o.m farmor och farfar var på besök ??? 

    pappa❤

    Även hann jag med bio med mina favorit pojkar och systern! Blev LEGO Batman filmen och ärligt talat var det nog den bästa tecknade barn filmen jag sett på läääänge, riktigt rolig hehe 🙂 Älskar de små gossarna, så häftiga och söta ?? 


    Hade tänkt gå en sväng eller bli ute för några drinkar men hade lämnat det öppet, tack och lov för benen väljer att ligga i högläge resten av kvällen ?? Trevlig helg på er!


    p.s Tack alla som röstat/röstar på mig i tävlingen, tänkte berätta mera om det lite senare?

  • Life

    Trevlig helg med guldmys

    Hemma igen! Tror jag använde min matematik’s hjärna mer än jag gjort på hela mitt liv under dessa dagar, haha. Ville bara önska er en trevlig helg! Jag tar off mode och säng liggande resten av kvällen efter att jag fixat en stor skål mumsigt kvällsmål. Tråkig hemma kväll? Nä ensamtid är guld och egen säng känns som att sova på moln efter båtens nätter, men får ge en huge respekt åt den nya båten som varken låter eller gungar! Men egen säng är alltid egen säng???✋? 


    P.S Alla läsare som bor i Finland, glöm inte delta i Instagram tävlingen där ni kan vinna Laitilan Kanatarha’s produkter värt 100 euro!!! Själv är jag nykär i deras flytande äggvitor och äggsmör, måste verkligen pröva deras smoothies också m.m! ? Tävlingen är sponsrad av Laitilan Kanatarha

  • Life

    Måndag-Fångdag

    Hejsan!


    Grym dag! Intervjun var riktig kul och givande med Joachim Hesthammer om bl.a. träning, politik, restourangbesök och lite ätstörningar som vi spelade in på film, det kommer bli en kort filmsnutt som ni senare kan kolla på! Så håll er uppdaterade! Därefter har jag stått i köket som sagt och efter det orkade jag inte mycket göra mat så köpte en hel färdig kyckling som var sorligt nog mest ben men lite kött och skinn fick man i sig också ? Ris och en god mixad sallad av äpplen, saltade cashew och valnötter krossat på samt lite balsamico av WF.


    Nu ska jag packa för imorgon åker jag till båten på jobb resten av veckan. Sedan ska jag mysa med familjen, gå på bio och arbeta hemifrån med det som jag inte hinner nu under veckan jag är på båten.

    Såg också ett avsnitt av Efter Nio på finsk tv, kanal YLE FST5 där Hedvig Långbacka berättade om sin dyslexi och gav väldigt bra tips åt alla med svårigheter att läsa, komma ihåg, ta skillnad på saker osv. Jag själv har också märkt att bl.a ramsor av orden/meningarna/numrorna man ska komma ihåg hjälper! Man får pröva fram och hitta alla sätt som passar dig för en lättare vardag 🙂 Mig hjälper jätte mycket listor, som dock försvinner men ifall man har allt i ett häfte och regelbundet går igenom den samt använder roliga färger och punkter för att det ska se intressantare ut så funkar det mycket bättre ? Andra grejer jag är tvungen att göra är att skriva upp direkt saker som jag ska komma ihåg, förbereda mig om möjligt, gå igenom alla praktiska saker man ska ha med sig varje gång man går ut tex. nycklar, mobil osv. och hålla sina rutiner, försöka lägga sig samma tid eller ibland blir det samma frukost varje dag i flera månader.. Bara för att det är lättare att komma igång inte för att omväxling skulle vara läskigt, jag älskar att testa nytt, jag hatar att bli för bekväm och hatar vanliga vardagar med samma saker och schema varje dag, jag älskar spänning, nya saker och att få lära mig nytt! Men det händer tillräckligt med nya saker och kaos är en del av min vardag, ingen dag är sig lik så jag är tvungen att hålla några vardagssysslor i skick på lugn nivå för att inte tappa all bollar som är i luften samtidigt ?Jag minns då jag bara tackade ja till allt, utan att fatta vad jag gav mig in på eller skrev upp det, där förlorade jag både förtroende, fick massa skulder för att jag missat tider jag glömt bort och mistade nära personer för kontakten uteblev. En annan sak som funkar om man har svårt att läsa eller koncentrera sig, be någon läsa högt eller köp ljudböcker! Markera texten, sträcka under, håll dig motiverad och ge dig själv belöningar efter tex. någon/några sidor eller en timmes läsning. Keep on going och läs om och om igen! Glöm omvärlden. Jag har hört att meditation, mindfulness är superbra för att hålla koll på tankarna och lära sig fokusera på ett. Jag själv blev helt rastlös av det när jag prövade på mindfulness och fick lust att använda den tiden till något mera givande, tänker ofta (dumt jag vet) ” tid är guld och vill göra något vettigt för varje minut” samtidigt som den tiden var ganska givande men det stressade väl mig mer än lugnade ner mig som var meningen..  ?, men kan tänka mig att ger man sig själv tid och tålamod och går regelbundet på meditationstimmar så funkar det helt säkert! Allt går om man vill!


    Slut för idag! ????????

  • Life

    Godmorgon!

    Kaffekoppen och en skål gröt med julkryddor nere i magen, nu ska jag hoppa i duschen och arbeta en eller två timmar innan det blir lunch och intervju! Spännande 🙂 Blir inte mycket mera program för idag, en sväng till stan för att träffa en kompis och sedan storköp och göra lita mat för veckan i kylskåpet då jag inte kommer ha tid varje dag att fixa! Så lätt att värma från kylskåpet bara eller ta med sig i väskan när man ger sig iväg, då behöver man varken kö:a eller hitta parkeringsplats till närmaste lunch takeaway eller få återkommande hunger-attacker eller energisvackor! 


    Tips på några goda recept man kan lätt fixa till matlådor? Kanske någon god stor gryta med ris/potatis? Har så svårt att bestämma mig! Eller kanske makaronilåda m.m, kan man fixa tacos??haha, blir säkert inte alls bra, har någon gång lagt i kylskåpet riskakor och brett färdigt jordnötssmör på, blev katastrof!! Riskakorna blev mjuka

    Men trevlig ny vecka och ha det bra! Fick förresten se några smygtittar på resultaten av fotograferingen vi hade på Torsdagen, såååå grymma!!! ???

  • Eatingdisorder,  Life,  Q&A,  Training,  Uncategorized

    I truly love being a personal trainer. I make special friendships with clients that I might never met otherwise

     

    Jag VERKLIGEN älskar mitt jobb som Personlig tränare.

    Jag älskar det här jobbet, det finns inget bättre. Varje gång jag ser en glad och lycklig kund efter ett svettigt gympass eller får underbar respons på mejlen bara blixtrar det inom mig av lycka och glädje, det finns inget bättre än att få chansen att förändra, hjälpa och dela med mig min kärlek till träningen. Att se resultat och följa med olika personers resor. Det är en ära. Det är otroligt fantastisk att få stötta andra och hjälpa dem nå sina mål. Jag ser förändringar snabbt. Både mentalt och kroppsligt. Det är en gåva att vara en del av deras hälsa och mående, och visa samt upptäcka deras styrkor vi båda inte hade någon aning om, det inspirerar både mig, andra och dem själva. Det är otroligt lärande också att följa med andras livsstilar och olika resor alla gör. Det finns ingen som är precis likadan och kan följa samma direktiv som någon annan. Vi alla är personliga och det är det som gör det intressant och dig unik. Jag kan inte sluta tacka alla som jag får äran att hjälpa. Mina kunder är fantastiska. Jag litar på er hundra procent samtidigt som ni litar på mig. Vi alla har våra egna och personliga, unika, fantastiska samarbeten som bara växer och växer. Vi alla har vårt eget team och ni får mig så otroligt lyckliga!

    JAG älskar att ge, hjälpa, stödja andra och det är så sorgligt att man inte kan hjälpa precis alla. Det är så många som behöver mycket mera hjälp en enbart personlig träning. Det vore fantastiskt att vara allt det där, en vän, personlig tränare, sjuksköterska, läkare, dietist, behandlare, terapeut, fysioterapeut, neuro-endokrinolog, författare osv. Allt. Jag hade säkert inte haft en ända minut ledig tid, men det vore fantastiskt att ha all den information man behöver och kunna hjälpa vid alla områden. Hur töntigt det än låter.

    Jag önskar att jag kunde hjälpa varenda person jag möter. Jag önskar jag kunde svara på varje mejl jag får. Jag önskar jag kunde träffa varje person och berätta för dem hur grymma de är. Jag önskar att jag kunde dela med mig all den information, all den erfarenhet, all den kärlek och all den hjälp jag bara kan åt varje människa som behöver det och vill ha det, jag önskar jag kunde förändra och göra mirakel, jag önskar min röst skulle höras och någon skulle få hjälp av det. Jag önskar jag kunde lägga mera tid på att skriva, prata, träffas, hjälpa, svara, stödja, peppa alla som har det svårt. Jag önskar också (vem gör inte det) att jag hade superkrafter och kunde bara krama alla och göra dem friska genom det.

    Som jag sade så älskar jag allt som har med att hjälpa att göra. Men allt kan bli för mycket i sin tid. Det är därför jag endast öppnar ett par platser till min online coaching som jag alltid öppnar då och då, jag vill fokusera 100% på de jag har och ge all den tid och fokus jag kan. Att vara PT är inte endast att skriva schemor och följa med utvecklingen, det är ett 24h om dygnet arbete, kontakt var och när som helst. Man ska vara tillgänglig alltid. Ibland får man mitt på julbordet ta upp sin mobil för att svara kunder i “kris”, jag är otroligt glad att jag får stöd och förtstående av alla runt om kring mig, ibland “måste” jag bara arbeta och avbryta något man bestämt. Ibland räcker inte tiden till och det blir för mycket av det man älskar, och då är det fantastiskt att ta paus eller åka på semester. Även om jag inte hade velat göra det så är det något som man är tvungen att göra, låta sig själv finna sin egen tid och ro för att inte låta stressen ta över. Jag har till och med svårt att låta bli att arbeta på mina resor haha! Just nu är jag i en period då allt rullar på jättebra, jag får så mycket gjort på alla områden och jag brinner för varje minut jag kan hjälpa och använda tiden till användning.

    Så varför arbetar jag inte som PT på ett gym? Eller varför utbildar jag mig inte till grupptränare? Jag vet att många har olika sätt att anställa en PT på gym och dessutom flera krav för det, men det är så många som vill att den personliga tränaren skall arbeta enligt deras krav, schemor och dessutom representera saker man kanske inte själv är samma åsikt av. Men den största orsaken är helt enkelt att jag inte vill att min passion för detta skulle försvinna. Jag älskar träning, jag brinner för det, det är mitt ljus i mörkret. Det fina är att allt är frivilligt, roligt och man får göra vad man vill och känner för på sitt träningspass. Att vara tvungen att tex. dra träningspass från morgon till kväll, väckning för att hålla spinningpass, lämna bort sin egen träning för att dra bodypump för en grupp och stressa hit och dit samt inte ha personlig kontakt med alla personer i gruppen man håller. Svårt att förklara, men som sagt blir allt som är för mycket inte roligt i längden. Jag älskar att kocka och göra mat, men att arbeta som kock skulle verkligen dra ner på motivationen till att göra mat, eller hur? Du skulle inte orka längre göra mat hemma, ingen inspiration och glädje i det för du har stått i köket hela dagen och den timmen av din vardag du får vill du helst göra något helt annat. Som jag, skulle jag hålla grupp-pass varje dag, skulle det vara lika härligt att på lunch-pausen försvinna till gymmet för att träna? Eller en vecka intensiv arbetsvecka på gymmet och så har du ledig helg, skulle det ens vara roligt att åka till gymmet och träna, skulle det finnas en njutning till det då mera? Då skulle man troligen vilja göra något helt annat och glömma allt som har med träning att göra. Passionen skulle försvinna. Människor som vill prata om träning, jag skulle säker sucka. Tvärtom som nu är det bästa delen av dagen, en timme på gymmet för mig själv. Det bästa att få prata med andra om träning, hälsa, kost. Det bästa att få skriva om det.

     

    Ett av det som är bra med att arbeta med Online Coaching och andra arbeten på sidan om är att ha möjligheten att välja och organisera mina planer, dagar, kunder osv. Jag är en frihets-beroende person typ. Jag vet inte om det är från sjukhus perioden då jag blev vaktad dygnet runt och på ätstörningskliniken samt efter det av min familj då man var tvungen att leva på ett visst sätt. Göra som de säger. Följa regler. Äta en viss mängd. Inte röra på sig. Inte prata om specifika ämnen. Inte röra på tårna. Inte ringa samtal. Äta snabbare eller långsammare. Duscha på minut-tid. Träffa familjen enbart på helgen. Vakna en viss tid och inte få gå tillbaka till rummet förrän läggdags. Inte äta tuggummi. Ha en bevakare med dig hela tiden som följer med blicken och rörelserna du gör och få kommentarer om allt från varför du dricker vatten så mycket, till att du ser blek och anorektisk ut, till att du inte borde göra si och så eller inte får mera gå på toaletten, eller att du snart kommer dö. Så inte undra på att man nu vill göra allt frivilligt. Direkt då man “måste” göra något, vägrar jag nästan. Får en enormt klump i halsen och ångest typ, eller vad som folk kallar stress/jobbig känsla nu för tiden, alla pratar om ångest. Samtidigt som ångest har blivit något konstigt, annarlunda och något panik-slagna och hysteriska människor får, känsliga och redo att bryta ner när som helst. Jag tycker ångest är något alla får i alla lägen. Andra har väl mildare och andra starkare. Jag tycker stress är en ångest. Men varför ska det kallas ångest? Aja. Så blir jag tvingad så låter jag hellre bli. Väldigt töntigt, jobbigt och onödigt. Jag får tvinga mig själv att inte vara så himla kräsen, för man är tvungen att göra saker och man får ta itu med det. Men gäller det roliga saker som är frivilliga så vill jag hellre tex. träna på gymmet då jag har tid, vill det, njuter av det istället för att stressa in det en viss tidpunkt då det passar för någon annan/ på en halvtimme på lunchrasten / en timme innan gymmet stänger klockan elva på kvällen då du borde vara och sova för du ska arbeta tidigt på morgonen nästa dag.

    Anyway… Till ämnet (som jag alltid lyckas ändra och börjar skriva om något helt annat)
    Jag älskar att hjälpa. Jag älskar att förändra.

    Jag önskar och har bestämt mig att skriva en bok. Det har jag lovat mig själv sedan sju år tillbaka då jag låg i sjukhus-sängen och grät av smärta.

    Jag vet inte när, hur och var boken kommer att skrivas. Jag vet inte om det blir en personlig bok för bara mig och mina närvarande eller ifall den en dag kommer publiceras. Jag vet inte om någon är intresserad att läsa. Jag vet inte om det är möjligt att ens få allt tillsamman-draget och rent skrivet av all röra som jag skapat och skrivit och ritat och jag vet inte ifall jag har tillräckligt med tålamod för att göra det själv. En sak vet jag, att jag kommer göra det. Om jag bestämmer något så gör jag det.

    Kanske det tar en tid, en lång tid, kanske det kommer pauser jag ger upp och skiter i allt, men jag kommer att skriva den, jag själv eller med hjälp. Men det kommer bli av. Jag har lovat mig. Och vare sig den skulle publiceras en dag, kanske kunna hjälpa någon med att berätta om vad jag varit med om m.m, få sagt så mycket jag vill berätta och dela med mig eller ifall det bara skulle vara en bok för mig som minne och genomgång av allt som hänt, så skulle det hjälpa mig om ingen annan. Det skulle vara så skönt att få ett slut på allt. En punkt och därmed avslutar jag kapitlet, stänger boken och fortsätter min resa som en “ny” eller starkare, friskare, lyckligare och självständigare Amanda.

    Jag är inte min historia. Men min historia har gjort mig till den jag är idag.

  • Bikini fitness,  Life,  Q&A,  Training,  Uncategorized

    Tävlingsplaner, utseende babbbel & träningslycka

    Morning!

    Tänkte kika in på bloggen mellan arbetet jag håller på med på datorn, håller på att redigera mina klienters upplägg och googlar goda recept för det är många som ber om det och jag gillar att dela med mig mina favoriter! Dock blir man sötsugen själv här så även om det var tio minuter sen frukosten tänker jag efter detta inlägg hämta något sött i munnen, bra med energi påfyllning ?

    Menmen! Hur mår ni? Jag mår fingemang! Vet inte om det räknas som ett ord, men mår riktigt bra! En vecka, lite mer sedan jag kom hem från resan och haft fullt upp sen dess! Tar en stund alltid innan man kommer igång, men man får tvinga sig att ta itu med alla ärenden och det kommer nya roliga händelser hela tiden så jag klagar inte! Älskar då det händer i livet, roliga saker, nya saker, saker som får dig att gå framåt, växa som person och ger lärdomar eller härliga minnen!

    Nu till tävlingsplaner.. Januari är månaden då vi alla tävlingsmänniskor bestämmer oss, licens eller inte. Visste ni förresten att i Finland har priset höjts till 200 euro? Mycket tävlare och får se om det ökar ännu mer sen förra året. Lite läskigt samtidigt som helt roligt att idrott är populärt. Håller nog ändå fast vid min åsikt om att det är en stor risk och att träning är så mycket mer än att tävla, det känns dessutom som om allvaret och drt unika i spec. bikinifitness försvunnit, det känns som om det vore en hobby som tex. fotboll. Men det är det inte. Visst är bikinifitness den gren som är mjukare och minst muskelmassa på scen men ingen har nog en aning om hur allvarligt det egentligen är. Det är ingen lek, hobby och något mål att sträva efter. Personer som tävlar och siktar högt, lever för det. Tävlar för landet. Elitnivå. Man lämnar nästan all social utgång, familjen och vännerna kommer efter träning och matplanering, sovandet kommer före och ibland får man offra arbetet också för tävlingen. Du ska vara bäst. Du ska tävla, och du ska vilja vinna. Du ska fixa allt från posering, coach, team, kost och träningsupplägg ända till showtime, eventuellt en mentalcoach, bikini, licens, allt till den sista dagen och du ska ha tid att poseringsträna varje dag, och känna dig bekväm att gå i klackskor och bikini vart du än går. Samtidigt ska det vara roligt, du ska njuta av det, du ska älska det, du ska älska varje minut av tiden du offrar för tävlingen, du ska veta varför du gör det och du ska vilja göra resan. Du ska inte ha dåligt samvete för att du måste träna på kvällen istället för att hjälpa till hemma. Du ska älska det du gör, du har valt det och du ska brinna för utmaningar. Det syns på dig på scenen om du älskar det och vill detta eller ifall du är osäker och trött/sliten/halvhjärtat står där. Om du känner dig dålig och funderar varför och för vems skull du gör din tävlingsprep, låt bli, klart alla blir osäkra ibland och det kommer jobbiga dagar med droppar i motivationen men är de negativa dagarna mera än de positiva borde du fundera på om det är klokt att fortsätta. För din egen skull och för de andra som ställer sig på scen och vill satsa på det. Jag älskar resan, jag älskar att tävla, men jag vet också att det kräver mycket mer än vilja och kärlek, och jag vet hur mycket jag vill det och gillar det, så därför tänker jag spara det till det året som jag är 100% redo. Jag ska ha tid, energi, vara mentalt säker och fokuserad, satsa på det och ha en plan, jag ska klara av att lägga min tid före andras och ha möjlighet till det, jag vill bli större i muskelmassa och få kvinnligare former som jag inte orkar stressa över dock för som jag sagt flera gånger på bloggen så finns det miljontals viktigare grejer än kroppen, utseendet och vikten. Jag både bryr mig och inte om hur jag ser ut. Det är mera det att jag accepterar läget. Jag bryr mig visst för jag är intresserad av mode, smink, modell-jobb, fitness, muskler, anatomin i kroppen, osv. Så jag tycker det är roligt, intressant att följa med hur man kan bygga muskelmassa på olika sätt, vad fungerar bäst för sig själv och hur andra påverkas av olika upplägg, hur perioder i livet påverkar och är muskelnedbrytande och hur jag kan gå framåt i gymmet, det är sååååå intressant och jag brinner för det! Jag lär känna mig själv för varje dag och jag älskar att känna inspiration, lycka, endorfiner, kärlek. Det är vad denna gren ger mig, styrketräningen alltså. Jag får inte samma energi och kärlek av att gå, spela fotboll, springa eller danssa step. Jag älskar att lyfta och är så nörd att jag skulle kunna sova med mina hantlar ? Anyway.. angående utseendet och vikten ännu så som sagt bryr jag mig på det området och på de dagarna jag har något viktigt och roligt på gång, tex. fotografering eller ska på något event, då är det roligt att fixa sig lite extra och gillar att experimentera med smink:et. Däremot 99% av min vardag bryr jag mig inte. Det kan vara chockerande för många som bara sett en bild av mig via nätet när de väl träffar mig, har jag hört iallafall av dem själva. “Oj trodde inte du var sån” osv. Jag är bekväm med mig själv. Jag accepterar och älskar mig själv som jag är. Jag är långt från perfekt. Men jag skrattar åt mina misstag, klumpigheter. Jag kan inte rå för mina brister/mindre attraktiva delar, okej andra saker kan man påverka, och människor kan alltid och kommer alltid att kommentera och fråga dig, “varför gör du så? varför klär du dig så? varför gör du inte såhär istället? varför sade du det? varför tänker du inte efter? är du helt galen!?” Och låt dem göra det. Jag förstår om det är misstag som du gör om och om igen, som påverkar andra eller din hälsa/karriär/säkerhet/kostnader osv. men tex. vill människor ändra på hur du klär dig, pratar, hur du lever, hur du äter, hur du går eller whatever bara för de lever enligt det och det funkar för dem betyder det inte att det funkar för dig. Ibland har människor rätt och man ska fundera på vad man fick för kritik och tänka ifall de har rätt. Men jag har kommit till den punkten för länge sedan, då jag känner mig själv bäst, jag vet vem jag är, jag vet hur jag fungerar, jag vet mina brister och jag vet hur livet och allt annat på sidan om fungerar lättare om jag gör si eller så. Jag vet också komflikterna som kommer om man inte gör det man borde, men jag vet också att man inte ska vara så hård mot sig själv, speciellt personer som varit utbrända. Jag vet min gräns och jag vet samt accepterar att ibland kan jag gå 100% och ibland får jag bromsa lite. Jag accepterar alla misstag jag gör och jag lär mig av dem gång för gång, jag accepterar inte alltid misstag som gjorts utan att det var ett misstag, dvs. du går den sämre vägen och väljer valet du inte borde göra även om du vet och har möjlighet att ta det smartare valet, men för det mesta accepterar jag också dem. Jag känner mig själv som sagt, jag vet varför jag gör mina val och jag vet vad som är bäst för mig. Jag kan inte alltid göra det som borde göras eller det som är rätt eller det som som sagt bäst för mig. Ingen kan det. Vi alla har de dagarna man vet att man “borde” göra något men ibland orkar man inte och har inte motivation till det. Det händer sällan nu, för jag lägger inga borde:n och måste:n eller krav som jag inte vill eller jag inte klarar av att behålla/utföra. Jag vill inte leva för någon annans skull, det gjorde jag förut och jag är så tacksam att jag nått den punkt jag är på idag,en balans mellan att lägga sig själv och sitt eget liv på första hand men att inte vara självisk och samarbeta med andra, ibland måste man offra sin egen tid och vilja för att kommunicera och leva med varandra men då man planerar sin kalender efter andras ärenden och då man alltid tänker på de andra och då man inte klarar av att “njuta” eller ha egen tid och göra något man själv vill för man får dåligt samvete av det och då man timme efter timme tänker vad andra tänker samt följer deras vilja, då har det gått för långt. Du kan inte leva för någon annans skull. Ditt liv går på miste då. Står du hemma från morgon till kväll och väntar på att din sambo kommer hem för att servera allt han önskar samtidigt som fu själv saknar jobb, hobby, något du får glädje och endorfiner av dvs. egen tid/ett mål/en riktlinje i livet och bara fokuserar på att din sambo ska ha det så bra som möjligt, stressar över hur du skulle kunna ge mera och vara bättre och hur han skulle kunna gilla dig mera eller lyssnar på det han inte är nöjd med och det du gjort fel och börjar må dåligt över det för att du inte “lyckats” eller är tillräckligt bra så lever du inte, ditt liv saknar mening. Tror du att du lever för mannens skull, att du får tillräckligt av det, kanske du har rätt men jag har svårt att tro att det räcker. Man behöver alltid ha ett fokus på sig själv också, du lever för din egen skull, du är din bästa vän, ditt mående är viktigast. Vad gör dig lycklig? Det behövs inte mycket av din vardag, man kan göra allt för någon annans skull om man tror att man vinner på det, men det sorliga är att det oftast är så att man förlorar mer än vad man ger. Iallafall om man ger det år fel personer. Personer som inte uppskattar eller märker. Personer som gnäller och ger negativ energi åt dig samt säger att du borde göra bättre även om du gett ditt allt. Jag tror att det finns personer som är värda all den tid man ger och visst vinner man på att ge, speciellt om man mår bra av det som tex. jag älskar att ge, hjälpa folk och jag får så mycket av att överraska, bjuda och köpa saker åt mina nära och kära, men man får inte glömma dig själv. Nu har jag de senaste åren lärt mig att det är okej att köpa åt sig själv, att unna sig själv, att man behöver inte vara värd det. Du är minst lika värd det som alla andra. Vem säger vem som är värd och vem som inte är värd något? Du själv är den som bestämmer och lägger alla krav på dig själv. Alla tänker på sig själva. Ingen har tid att tänka på eller bli förvånad över att du varit självisk och gjort något för din egen skull även om du inte enligt din åsikt varit “värd” det. Och om de hade tid och skulle möjligen fråga varför du gjorde så, än sen då!????! Betyder det att du inte skulle fått göra det? Kanske det bara var förvånande för den personen att se dig själv köpa eller göra något för din egen skull, kanske något som aldrig hänt förut. Bara för att du får kommentarer över något du gjort eller gör betyder inte det att fet är fel. Du själv inbillar dig de sakerna. Och än sen då om någon hade tyckt att du gjorde fel? Och än sen få om det hade varit fel???? VÅGA GÖRA FEL! Misstag!!!! Våga inse att det är okej att vara lagom, dålig, sämre, trött, självisk, annorlunda, konstig och whatever!!! Va dig själv, gör saker för din egen skull som du själv vill och inte tror att du vill för du borde göra, och du kommer bli tusen gånger lyckligare.

     

    Som sagt får jag alltid kommentarer över saker jag gör, men jag orkar inte ens svara. Jag vet själv varför jag gör saker på ett visst sätt och jag vet att jag kan göra bättre på andra vis. Men jag är inte perfekt, långt från det. Det finns människor som aldrig kommer förstå dig, dina val ellervad du gått igenom. Eller vad du går igenom nu. Det finns människor som inte vet något alls om dig och bara sett dina bilder eller läst/hört om dig, de kan tänka och ha sina åsikter men ingen kan värdesätta eller stämpla någon från det de hört.

    Tillbaka till utseendet… Jag lever som jag sade 99% av min tid som jag trivs bäst. Jag bryr mig inte om jag har stökigt hår, adidas kläder varje dag, utan smink eller påsar under ögonen. Jag är vem jag är, jag älskar mig för den jag är. Jag ber inte någon annan älska eller gilla mig. Gymmet är för mig en passion där jag njuter, lever, svettas, skrattar. Jag ska inte behöva klä mig som en modeshow eller sminka mig sju lager smink för någon annans skull eller för att det är “mode” eller för att det skulle se smartare ut. Who cares, jag är jag, jag gymmar och lever för min egen skull, jag är där för att njuta och inte tänka på utseende herregud. Typ dagligen får jag kommentarer över mitt utseende, det är så himla chockerande, blir bara så besviken och förbryllad!!!! Varför klär du inte dig så? Varför ser du ut så som du gör? Varför färgar du inte ditt hår? Varför sminkar du dig inte såhär? Varför byter du inte om så du visar ett bra i tryck för dem? Varför kan du inte piffa upp dig lite?

     

    Jag svarar alltid, för vems skull? För din? För människorna i restourangen? För att åka en sväng till gymmet och svettas? Ska man behöva göra sig snygg för någon annans skull? För att gå av och an till mataffären? Räcker det inte som jag är? 

    Personen svarar;nej, det är alltid bra att göra ett bra intryck, visa den bästa sidan av dig och för andras skull. 

    Jag tappar hakan.

    Så man ska visa en sida som man inte egentligen är? Man ska piffa till sig för att någon skulle vara mera stolt över dig och gilla dig mera?

    Jag behöver ingens uppmärksamhet. Jag behöver inte få folk att gilla mig. Än sen då om de inte gillar mig. Hellre gillar folk mig som jag är än för något jag inte är. Herregud.

    Missförstå mig inte, jag sköter min hygien och mår bra av att fixa mig till vardags för jag mår själv bra av det, jag vaknar inte i pyamas och går ut på stan. Jag går inte till en fin restourang i hoodie och adidasbyxor. Men jag gör alla val för jag själv väljer det, jag vill det och jag gör det för min egen skull.

    Men att lägga lösögonfransar, spända freddy wrup jeans för en fylligare rumpa, långa klackar, spraya och föna håret varje dag till en förbryllande snygg look samt gå soldusch för en snygg bränna, köpa märkeskläder för att få folks uppmärksamhet och få en bild av mig som är kanske bättre, snyggare, mera glamourös än vad jag egentligen är, är helt sjukt haha. Förstår inte meningen med det? Jag levde så i mina tonår. Jag fick alltid kommentaren om att jag varje dag var så fin, böt outfit varje dag, nya kläder varje dag osv. Jag fick ju dilemma på att vara snygg. Inte kunde jag komma ful till skolan. Perfekt skulle jag vara. Bättre varje dag. Boooom slog anorexin tag i mig. Jag blev frisk och levde livet lyckligare än aldrig förr, kom tillbaka tiöö skolan som en ny person och brydde mig inte om något. Inga regler eller krav. Freedom is the shit typ. Tatuerade mig, färgade håret, skolkade, drack mig supfull med kompisarna, fick dåliga betyg men en lycklig tjej och glad sådan. Det var roligt för stunden men till slut försvann vännerna, jag gav inte mera den uppmärksamhet som jag gett tidigare, klarade inte av skolan längre pg. all skolkning och vitsorden sjönk. Jag blev deprimerad och undrade varför. Vad var fel på mig. Varför kunde jag inte bara lyckas. Jag dög inte som jag var. Varför. Och så började den resan som var flera år lång, som jag skrivit om flera gånger och idag står jag här. Med krampande fingrar och törst i munnen. Jag höll på att arbeta och här sitter jag nu och fortfarande skriver.

    Skulle bara säga, jag tävlar inte i år, kanske nästa eller året efter det, vem vet ? Jag älskar träningsperioden jag är i nu, gör rekord varje vecka, lyfter mera, är starkare, så mycket energi och inspiration och älskar livet!!!!!

    Ha det bäst! p.s har säkert massor med stavfel, sorry for that! Ingen tid att läsa igenom som vanligt ? #thatsMe men trevlig helg på er❤??

  • Life

    Fredagslistan

    Nämn något som gjorde dig glad igår:

    Fotograferingen! Peter är såå härlig  och teddy björnen var typ drömmens dröm???


    Det sista du sa högt? 
     Tule! Alltså betyder KOM på finska ? Hunden skulle hoppa upp i sängen…

    Vad har du druckit idag? 

     Vin?, vatten och kaffe till frukosten,  lite protteshakes ? Plus mjölk. Kanske en halvliter ?


    Vad var det senaste du åt? 

    En påse saltade jordnötter ?

    Vad var det senaste du köpte? 

    Food, såklart ?


    Vad är det för färg på din ytterdörr? 
    Vilken fråga ? Blå.

    Vad är det för väder hos dig nu? 

    Skönt. Svalt, små kallt, mörkt, natt, molnigt? 

    Godaste glassmaken?
    Jordnötssmör ? PB i allt!


    Tror du på kärlek i första ögonkastet?
    Kanske. Varför inte?


    Sover du tungt? 

    Då jag väl sover så JA! Hört alla möjliga storys om hur jag sjunger, ropar, pratar, rör på mig under sömnen. Drömmer varje natt ungefär också. Men sen så går jag på toa ofta också, om jag druckit vin eller massa vatten på kvällen som oftast ? Så då är det väl inte direkt världens djupaste sömn..

    Drömmer du mardrömmar?

    Förut. Om sjukhus tiderna men aldrig mera, väldigt sällan faktiskt. 

    Trivs du med ditt jobb? 

    Älskar mitt jobb!!!! Att vara PT och hjälpa andra är allt jag brinner för och ser framemot framtiden med nya utmaningar för jobbet och kunderna ?❤

    Favoritklädsel? 
    Favoriter är väl söndriga och slitna jeans med en rutig skjorta eller simpel vit tshirt och lederjacka, sneakers. Men skönast och min all day around outfit är ju Adidas uppifrån ner. ?
    Vad ser du om du tittar till höger? 

    En Nocco keps på sovbordet ?


    Vad gör dig glad just nu?

    Att jag har bockat av en massa saker från min att göra-lista. Skönt. Men alot kvar, som dock inspirerar mig ser framemot ???  Att det är helg och lördag när jag vaknar också förstås! 

    Vad ska du göra härnäst? 

    Sova haha.. om jag får sömn, dygnsrytmen har blivit lite fuckad efter Spanien resan som jag lade mig 02 på natten finsk tid ? 

    Höger- eller vänsterhänt? 

    Höger. Men jag tycker att det är något så jävla attraktivt med vänsterhänta personer. 

    Vad gjorde du kl 08 i morse?

    Jag? Haha, sov.

    Vad gjorde du för 15 min sedan? 

    Ingen aning, kanske jag började skriva på denna lista? Känns som en evighet ?

    Humör just nu? 

    Orolig lite för farfar som varit dålig under veckan men lät mycket bättre nyss så det glädjer mig. Annars är humöret normalt aka. smajl på facet 🙂


    Favoritgodis? 

    Allt med choklad och jordnötssmör. Lakrits/Salmiak karameller också, ny favvo! Saltigt mums ??


    Kläder just nu?

    Batman topp och shorts #cool

    Hur många kuddar sover du med? 

    Två till en, en då jag väl somnar ?

    Stjärntecken?

    Skorpion, ganska självklart ?

    Favoritlåt just nu?
    Paris – The Chainsmoker ?

  • Life

    Tre annorlunda men BRA filmer 

    Jag har alltid så svårt att hitta filmer jag gillar, kan skratta till men samtidigt vara spännande och lite action så man blir nyfiken och bara måste fortsätta kolla! Nu har jag hittat tre stycken förvånansvärt grymma filmer som jag nog aldrig hade valt själv men som verkligen är värda att tipsa om! 

    1. En blomma i Afrikas öken

    Waris Dirie föddes i en nomadfamilj i Somalia. När hon var tolv år skulle hon giftas bort med en för henne okänd sextioårig man. Hon flydde då via Mogadishu till London där hon senare upptäcktes och inledde en karriär som toppmodell. Självbiografi, sann historia.



    2. Burn after reading

    Jäkla rolig film med både action och humor haha.. George Clooney är rolig som den lätt paranoida Harry som bygger på något hemligt i källaren. Sen är det så klart Brad Pitt som gör en roll som inte liknar något annat han gjort på film tidigare. Det handlar flera olika par, tre stycken arbetare på ett gym, en kvinna som börjar online dejta och vill ha betalt för sin operation för de missnöjda delarna på sin kropp, ett hemligt dokument som skapar drama, mord, kaos och äktenskapsbrott. All spionerar på varandra och är otrogna mot sin partner  till sist blir CIA inblandad och den ryska ambassaden och mer avslöjar jag inte ??


    3. Barney’s Version

    Barney’s många liv är en ångestfylld, hjärtslitande historia om kärlek, svek och liv som släcks, tänds och släcks på nytt. Som man gör det verkligen ont att se hur Barney får chans på chans men alltid lyckas ta fel beslut. Till och med när han äntligen får träffa sitt livs stora kärlek ensam för första gången är han så inställd på att göra allting rätt att allt blir fel och mer än en gång. Barney blir misstänkt för mord på sin bästa vän. Han dricker alldeles för mycket whiskey och röker på tok för många Monte Cristos. Han är en total katastrof i sociala sammanhang och har ingen som helst koll på kvinnor med deras känslor och behov. 

  • Life

    Goodbye Gran Canaria, See you soon again

    Hejsan svejsan!

    Back on track! Nästan alltså. Sitter på flygplatsen och väntar på att vi ska släppas in i flygplanet. Sista minuterna i Spanien då. Har gått igenom alla affärer en typ extremt långsam och noggrann omgång. Hittade faktiskt (överraskande) ett par Adidas byxor. Nä men alltså visst har jag 100000 par likadana, men alla har tydligen “något fel”. Mina favoriter som är typ jätte urgamla sedan tonåren då jag spelade fotboll har blivit för korta, flera år tillbaka nog men för kära för att slänga bort, de har t.o.m “AE” tryckt på, som i Amanda Essen, fan va tufft alltså. Aja de andra byxorna är väl herr-storlek och herr-modell, så de är inte direkt aå snygga, antagligen får man dra upp dem till brösten eller hänga med en stor påse under höften ?? Så nu köpte jag en riktigt rolig ny modell, väldigt spända men samtidigt lösa, lite glänsiga men ändå stiliga. De var lite osäkra dock men kunde inte stå emot att köpa dem då de var dessutom på Sale med -20% så nu är de köpta och t.o.m på mig för att få en liten härlig och bekväm känsla i flyget där det är som vi alla vet inte direkt världens bekvämaste eller underbaraste plats, men väldigt lätt och smidigt sätt att åka till en annan världsdel eller stad. Så varför gnälla? Har man inte vingar själv så.


    Menmen… nog med strunt snack. 
    Hur var resan då? Vart var jag, vad gjorde jag, annat än bara chillade? Jaaa.. inte mycket mer. Eller visst! På Söndag så var vi faktiskt hela dagen och seglade, åkte motorbåt, fiskade, åkte jetski, flög parasailing över havet(ok jag gjorde allt detta och mamma hoppade över allt, för henne dög en bekväm plats i segelbåten) Och njöt högt uppe i luften, som om jag hade flygit ensam påriktigt, såg över hela staden och njöt av vinden och solen på högsta grad. Ville inte alls ner, där uppe var allt så fridfullt och lugnt.. ojoj vad härligt. Påminde lite om då vi hoppade fallskärm förutom att jag inte hoppade nu, nu svevade jag bara och en kortare stund, över havet, i Kanarie öarna, inte Finland. 


    Vi var alltså i Gran Canaria, Playa del Ingles. Vi har varit här i Gran Canaria tre gånger förut men alltid bytt ställe och hotell, prövat på olika och måste säga att detta var mitt favorit hotell. Visst var förra året en sjukt lyxig plats, dyr och rakt framför stranden i Maspalomas men det var too much, too big och för mycket bra bara. Jag älskade detta mysiga hotell som hette Sun Prime Atlantic View som var ett vuxenhotell, alltså inget för barnfamiljer och så hade de jätte bra erbjudanden på allt från gratis bussar, spa och gym, uppvärmda swiming-pools, terass utanför rummet med solljus från tidigt på morgonen till sent på kvällen. Kort väg till centrum och Playa del Ingles stranden, och restourangen alltså frukost och kvällsbuffeen var himmelsk. Den vi var förra året på, Lopesan tror jag hotellet hette hade väl dubbelt större och mer urval, men typ halva dagen gick till att tappa bort sig i matsalen som också varierade rätter varje dag och på detta ställe var det mer mysigt, standard, omväxling passligt och dessutom var typ 99% av alla gäster svenskspråkiga och underbart trevliga!!! Har haft det såååååååå skönt och mina batterin är över full laddade. Känner mig energisk, stark, glad, inspirerad och sugen att göra allt ! Till och med saknat hemmet lite, hemlagad mat, sängen och viktigast av allt… familjen och hunden!!!! Har världens bästa pappa som överraskande nog hämtar oss från Helsingfors ikväll så vi inte behöver ta natt bussen, är så glad och tacksam! Då kan jag bra slappna av, köpa lite godis och dela med mig alla minnen vi haft hela resan hem och lyssna på lite finsk radio haha! 


    Kommer också vara sent uppe idag för vet inget härligare än en kväll hemma, efter en utgång eller en resa, typ bästa att gå igenom alla tankar och mysa i soffan med hunden, uppdatera alla media områden, äta i oändligheter allt man saknat, kolla på dåliga serier som visas på tv som man innerst inne saknat och ta på sig sin töntiga batman pyamas och kolla på alla bilder man tagit under resan. Sen somnar man gott när man är riktigt skönt trött istället för att tvinga sig som många andra “nu måste jag sova” och går direkt till sängs, boooooring! Är så energisk så ska svara på mejl, jobba lite pt-online och läsa lite bok på flyget, allt som bara går. 


    Men! Vi har som sagt haft en dunder bra resa och vädret har varit för bra!!!!! Så bra att vi varit tvugna att ta paus och inte klarat av värmen haha, men lite solbränd är man ändå och verkligen d-vitamin laddad. Är så glad att jag tog denna “snabb-spurt-quick-trip” med första bästa sällskap, mammsen min och en paus från vinter,kylan, allt som hänt på sistånde, en väldigt händelsefull december och nu en vecka av precis ingenting, inga tidpunkter, inga måsten, ingenting, bara fri vilja och fri tillgång till allt. Det bästa är ju att jag och mamma känner varandra bäst av alla, så vi vet när någon av oss behöver paus, mat, dricka, vila, eller något spänning, svalka sig, tystnad eller whatever och vi respekterar varandra, tar hänsyn till varandra och grälar aldrig, mer skrattar åt hur dumma vi kan vara ibland haha.. tappar bort oss och alltid tror att man själv har rätt och vet bäst och snabbast väg. Haha.. älskar min mamma, hon är som mig bara utan en stor passion för idrott eller vilda äventyr, kanske för hon redan fått nog av det som ung haha.. , annars är vi två tvillingar. ? Man blir väl som sitt sällskap, sägs det. 


    Aja nu tror jag att jag har skrivit tillräckligt för denna gång, ska ta en sista klunk av mitt nyköpta Starbucks kaffe (känner någon mig mer än Mamma som överraskade mig med en XL dubbla Americano mixat med Sojamjölk) som alltid försvinner på nolltid hur varmt det än verkar vara, allt jag dricker (och äter) åker ner i magen snabbare än det kom, men det är en njutning det också typ, fast de flesta säger att man inte hinner njuta om man sveper eller kastar i sig allt, men man kan väl ta en extra portion isåfall om man nu missade en smakbit eller hade lite långaamma smaklökar som någon annan i närheten, haha omg detta blev too much av detta inlägg. Adios amigos!

  • Life

    Hej från solen

    God eftermiddag! Här är vi två timmar efter finsk tid, så klockan är redan 13 hemma i Finland. Här har vi själva bara vaknat, ätit en stor och mumsig frukostbuffee och hoppat i poolen för värmen tar kål på oss? Tänk att det visar 19-25 grader och varierar mellan hel sol (för det mesta) och lite moln senare på dagen, men det känns som typ hundra grader och vi svettas som grisar i solen. Det sköna är att man kan ta sol på terassen utanför vårt hotellrum och så är det 10 meter till poolen. Allt är så nära, man kan bara ligga och ta det lungt hela dagen. Supermarket finns också i hotellet, smoothiebars och restouranger. Vi har även eget kök och kaffekokare om man får sug på det. Gymmet här är fantastiskt, svalt, ganska stort och har allt man behöver, hantlar och stång, och inte bara 2kg hantlar, som de flesta andra ställerna. Dagarna bara rinner iväg, hinner varken förstå är det dag eller natt. Allt är jätte vackert och skönt här. Allt du behöver är något att dricka, saltigt att snacksa på, en bra bok och solskydd. Ibland går vi en sväng till stranden mellan solandet, man blir nästan illamående då man ligger i flera timmar, skönt att få lite blåst och vind som svalkar och saltvatten mellan tårna. Alla människor är så glada och trevliga, främlingar hälsar glatt och ingen verkar stressad eller pessimistisk här. Solen lyser upp alla med leende och energi så det sprutar. Imorgon planerar vi att åka på båtutfärd för lite omväxling, segla och kanske snorkla lite. Har massor med mejl och sms osvarade, jag lovar att svara på alla då det kommer passlig tid, senast på flyget hem. Nu ska jag njuta av ledigheten och hoppas ni har det skönt där hemma, kom ihåg att ta vara på nuet och njuta av de små sakerna i livet, som en promenad ute eller ett varmt bad där hemma. Kramar! 

  • Life

    So Long!

    Godmorgon allesammans!

    Klockan 02.33 (japp exakt) var man uppe med tuppen (läs väckarklockan) och drog på sig adidas byxor, stor hoodie och yllesockor. Ett stort glas vatten och in i bilen som var redan fylld med två reseväskor och mina föräldrar som otåligt väntat på mig i en minut ungefär. “Så vi inte missar bussen!” Japp, bussen gick tio minuter senare till flygplatsen, vi hann lyckligtvis med och jag sa adjö till Pappa som stannat hemma och tar hand om hunden min, och för andra skäl förstås. Två trötta resenärer, jag och mamma, begav oss på bussen och jag hann somna någon timme eller så innan vi närmade oss Helsingfors flygplats. Snurrig i huvudet och tunga fötter från gårdagens benträning (som btw var himmelskt underbar och energifull) lämnade vi väskorna, checkade in och satte oss ner på ett cafe för att samla krafter. Kaffet smakade sot och brödet smakade våt trasa. Ur ögorna ramlade det sandkorn och kinderna blossade röda under den stora vinterjackan och hoodien under som jag äntligen kunde ta av mig efter en hektisk attack att hinna med allt överallt. Nu fattade jag, jag var faktiskt påväg nu. En veckas semester till Gran Canaria. Blek och vit vet jag att jag är, men även småtrött och suget av en vecka med allt från städning, buffemat, pool, värme, nya ansikten och nya sevärdheter (även om det inte är mycket mer än strand och restouranger) så är det allt jag behöver nu. En vecka är perfekt, längre en det gör en rastlös hjärna mig tokig, då hade jag varit pank på åttonde dagen givetvis på grund av bergsklättring, surfingslektioner eller shoppat hem onödiga överraskningar till hela släkten. Ska nog säkert hitta på något spännande här också, men överlag blir det mest tid vid poolen, simma dyka sola äta dricka bada njuta vila och varför inte kolla upp gymmet vi har i hotellet? Träning är som solen utan ljus för mig, eller rättare sagt gymträning, hantlar och stång är det. Visst kan tennis och golf eller en powerwalk till stranden och tillbaka vara härligt men inget är ens nära på passionen och glöden jag har för styrketräning. Bara som en automatisk medicin som drar mina mungipor upp på noll tid då jag börjar första repetitionerna. Älskar älskar älskar det. Aja, mamma var ju medveten om det, klart hon valde ett hotell med gym, få se vad som är resultatet, gym kan se ut på flera sätt, men blir spännande! Är ju inte här för att gymma heller så, mest för ingen orsak alls, för jag helt enkelt behövde det. Jag kan säga ärligt talat att jag också var värd en resa till det soliga, även om det är töntigt att ens fråga om man är värd något? Måste man vara värd att lyxa till sig? Unna sig något? Resa bort en stund? Vem bestämmer är man värd eller ej? Det är väl mer frågan om man har möjlighet till det eller inte, och gör det dig något gott så why not? Jag älskar sol, värme, inte för mycket heller så därför är Spanien ett säkert alternativ för mig, men jag älskar också känslan av hur mycket man uppskattar allt igen hemma efter resan. Man ser allt i ett nytt ljus, man har triljoner nya ideer och inspiration för kommande vinter, vår, ja hela året! Bara lets do this! Och oj hur hemlagad mat smakar bra igen, och oj hur man saknat hemtrevliga gymmet, och oj vad man kan gilla det eviga tiggandet hunden min gör tills den får sin femte korvbit, och oj vad snön kan vara vacker ibland, och ojojoj. Istället för gnäll och skräll. Ska ta solen med mig hem, men först får vi bara hoppas att det finns någon sol i Gran Canaria! Tänk om det blir en regn-period, typiskt. Men vad det än blir för väder är jag lycklig att jag sitter på flyget med min söta mor som snarkar milt brevid mig och jag får kommande värmesvallor av både törst och för mycket kläder, drömmer om shorts och topp samt fula flipflops i färgen lime och så en solhatt för att dölja utväxten jag har redan fått på håret och bara känna blåsten från vattnet och syret av att vara utomhus hela dagen tvärtom av vad jag gjort i Finland. Utomhus är nog guld det, jag är så mycket inomhus året runt och arbetar via datorn så jag bara känner hur jag vill öppna fönstret eller balkongdörren mitt i stormen eller vintern, bara för att få syre och andas. Så himla skönt. Att stå brevid havet och bara låta vinden ta dig. Så töntigt men så sant.

    Nu är det “bara” 3h kvar av flyget och jag bestämde mig att meddela förr eller senare för bloggen att jag lyckligt kommit iväg på min resa och att jag återkommer med bilder och åsikter om första intrycket. Ärligare än mig hittar man inte, så get ready! 

    Ha en bra dag så länge, svettiga kramar från en halvtrött men sprallig tjej i Flygplanet. (Japp postar detta inlägg direkt då jag får möjlighet till wifi) 

  • Life

    Godkväll!

    Varje dag, en till fem gånger om dagen kommer det långa meningar i huvudet vad jag skall skriva till bloggen. Samtidigt vet jag att tiden att samla ihop ett inlägg inte kommer att komma, eller drivet att på kvällsidan mitt i pausen av Gladiatorerna på tvskärmen skulle jag stiga upp och inspirera andra med trötthetspratet och minnesluckor av allt jag skulle berätta, allt roligt egentligen som fanns där tidigare.

    Idén om att starta en vlogg, japp en V-LOGG så cool jag är som kan t.o.m förkortningen av Video Blogg, kom upp för typ första gången på allvar idag. Var så nära på att verkligen börja en. Ta fram videokameran och filma. Oj herregud, tack för att jag stoppade mig. Varför ville jag ens filma mig? Jo så skulle jag kunna babbla och förklara allt lättare istället för att försöka få ord och meningar av allt jag tänker på nu och allt som händer, jag får ofta höra att jag är bra på att prata haha.. Och det är väl en orsak till varför jag INTE skall starta en, aldrig typ. 1. Jag pratar FÖR mycket, om FÖR onödigt och lite för personligt ibland 2. Min röst, inte för att jag är osäker på min röst och skäms eller så, men är ju inte direkt prinsessan hon själv med en ljuvlig ton utan mera Morgan Freeman eller så. 3. Bara tanken på att jag skulle sätta på en kamera och filma, MIG, skulle aldrig få mig koncentrerad på själva inspelningen, skulle bara skratta, herregud vem tror man att man är ungefär, filmar sig som om hela världen skulle vilja lyssna. Så slutligen kom jag till —> inte direkt min grej, även om det vore lite smart och tid sparande.

    Bildresultat för morgan freeman meme''

    Vad mer då? Skulle berätta om min jul och nyår, blev aldrig av. Well hade det jättebra, en kompis från England hälsade på, morbror var också här och dessutom en nykompling från Amsterdam. Ett nyår på Stockholm blev inte av, planerna blev Amsterdam men fick nog inte plats i systerns lägenhet samt att dricka bort resan att uppleva den fina staden var inte på suget, mera en utflyxt med båda två senare i år. Blev alltså hemstaden med mycket alkohol än en gång, säkert fått fler bakfyllor de sista dagarna av 2016 än jag någonsin fick på hela året haha. Började som fitnessatlet och tävlade, körde all in på vårens tävlingar och så slutade jag som festprisse på gamla kära hemmaplan. Inte kunde jag ha gissat det inte. Inte för jag har regler i livet, I do what I want when I want, och If I can såklart, kan ju inte dricka mitt på jobbet eller lämna huset mitt på natten bara för jag blev sugen på att gymma eller köpa en pizza. Eller kanske, om jag hade haft körkort. Eller super-ben.

    Relaterad bild

    Nu nästa vecka tar jag flyget till ingentans långt, men ändå en bit bort, Spanien! Och det ska bli så så så så härligt. Kanske inte världens sol-paradis eller surfingsvågorna, men my god, lite ny kultur, lite värme och inte en tjock vinterjacka, lite simma i utomhuspoolen  (MASSOR!!! DYKA SOM EN FISK JU, LOVE IT), lite leka cool utan smink och gömma sig under solglasögon för man kan, japp här vore det lite nördigt att bära dem på vintern, kör ju keps redan, så solglasögon skulle kanske gå lite för långt. Och lite allt annat mer. Brukostbuffé, hur lyx, hotell-liv, vila ut sig, koppla av, läsa tusentals böcker, glömma stressen som inte finns dock men om den fanns så.., glömma allt, glömma media för evigt eller så (nä lite ska jag nog uppdatera på alla sidor JA OCKSÅ HÄR!, lite planera kommande tider och spendera tid med min bästa favorit person, mammisen. Kommer bli dunder! 🙂 🙂 Ser redan framför mig oss skåla champange glas, eller vin som går lättare i vår smak och ett lass jordgubbar och fötterna i sandalerna redan springandes till poolen innan man hunnit kolla sig runt i rummet vi bokat, ni vet hur slö och stel och trött man är efter flera timmars flyg, och att hoppa i badet är frihet och guldkänsla.

    Skulle ännu nämna att jag var till läkaren förra veckan, blev lite orolig om mitt mående och fick idag lite antibiotikakur, igen, först var det ögat och nu var det urinvägsinfektion. Intressant. Och roligt. Varför händer allt sånthär, typ. Nu mår jag tusenfemtio gånger bättre än i början av veckan, thank god. Får se hur länge jag måste ta antibiotikan och hoppas resan inte blir påverkad. Kram på er. Är glad som en nyblommad fjäril och önskar er en riktigt glad Lördag dit ni är också!

  • Life

    hangover??

    Heeey!
    Fyfan (ursäkta språket) men verkligen.. fy vilkennayt jag hade. Mardrömmar, svettades och då jag vaknade var jag törstig som en varg, huvudet höll på att spricka av buller. Kändes som världens värsta bakfylla, typ som efter juldagen eller nyåret (japp man mådde som man förtjänade) men då var jag inte ensam om känslan, vi var flera stycken som mådde lika dåligt och tvärtom nu förstår jag inte varifrån jag fått sådan huvudvärk, eller ärligt talat vet jag, koffeinöverdos och för lite vatten, salt. Ni vet då man är törstig men för lat för att stiga upp och hämta ett glas haha.. Aja, började dagen med en stor “bakfylle-brunch” för om det hjälper de dagarna så varför inte nu också? Bacon, äggröra, rostbröd, stekt potatis och en stor skål med standard frukosten bestående av gröt, banan och äpple, kanel och wheyprotein men även en grön smoothie för att boosta immunförsvaret, man kan ju alltid försöka. Visst hjälper mat för stunden men matkoman som kom efter måltiden och kaffet jag inte kunde motstå blev det nästan värre, blev först helt superpigg och så rasade det ner i tröttheten, så nu har jag sovit och väntar att någon vill ta hand om mig, kanske lite massage, en våt trasa på huvudet, huvudvärkstablett, en iskall nocco kanske! Om jag plötsligt får en energiattack ska jag gå och köpa lite smått snabbt och leta fram en bra bok om jag inte får vägarna förbi biblioteket, fast kanske bäst att stanna i sängs, även om jag mår bättre nu!

    Inte ofta man mår såhär, känns sjukt konstigt och ovant, kanske jag har feber? Har glömt hur feber känns. ?
    Annars har jag haft en riktigt bra start på det nya året, nytt träningsschema, bokat Last-Minute resa till Spanien och har börjat Personlig Träning med de nya kunderna, ser så framemot detta år!

    Några funderingar är om jag ska tävla ellet inte detta år, man har en månad på sig att betala tävlingslicensen, visst kan jag ta det “för säkerhetsskull” men ärligt talat om jag bestämmer mig för att tävla vill jag verkligen vara 100% med på det. Det är allt eller inget, man kan inte tävla med en känsla av “kanske” eller gnutta osäkerhet. Visst kan man, det gjorde ju jag på min första tävling, hade inga förväntningar och gjorde det för upplevelsens skull, var också alltid snäll mot mig själv och sade att jag kan avbryta och hoppa av om jag inte mår bra eller inte gillar det, var nog säker och medveten om hur jag tar en så stor prestation men jag har lovat mig att ändå vara alltid på min egen sida, viktigast att jag mår bra och är lycklig och turen var ju där, jag ÄLSKADE att tävla! Det gäller bara att veta varför man gör det, och inte låta någon trycka ner dig. Jag har modelljobbat och gått på casting efter casting, jag vet hur det är att få raka kommentarer om dig, ditt utseende och höra kränkande, nedvärderande saker omvad som är fel och du borde ändra på. Jag är stark idag och låter ingen trycka ner mig. Jag är stolt för den jag är, jag har gått igenom mycket och jag vet att jag är tillräcklig, i alla slag.
    Anyway glad Tisdag på er! 

  • Life

    Glad och nöjd för allt jag har

    Hejsan alla!
    Helt dött i bloggen, får väcka upp den lite grann. Men gissar att alla haft en lugn, trevlig jul samt nyår att fira med vänner och familj istället för att glo på mobil eller datorskärmen och läsa bloggar, knappast min iallafall, hade jag skrivit eller inte. Jo kanske farmor iallafall, eller farfar, han är väl mera datorkunnig av dem två hehe! Inte för jag tycker att äldre människor skall vara experter på elektroniska saker, hör inte alls till enligt mig. Så mysigt och lika trevligt varje gång man går på besök och får höra historier om hur man lekte och överlevde när de var unga. Inte gnällde man mycket och inte var man lika bekväm och bortskämd som nu. Fingrarna fryser då jag skriver, hungrig, väntar på varm mat efter jobbet som om jag varit i fjällen flera dagar irad. Nä skämt o sido, jag har sagt det förut och är fortfarande av samma åsikt, jag är nöjd med allt. Jag är glad pch lycklig bara att jag får leva, jag mår bra, jag har en underbar och frisk familj samt släkt, jag har mat, hus, värme, trygghet och pengar att leva. Jag är lycklig bara för detta. Svåra, jobbiga, stressiga, sorgliga stunder är som inget för mig. Visst är de jobbiga i stunden men man överlever, finns värre saker i livet än små gräl etc. Förstår inte hur folk ska förvänta sig så mycket och kräva så mycket, men vi alla är olika och man lär sig varje dag av livet, jag också. 


    Det bästa med att jobba utomlands eller på kryssningsfärjan eller gå på mässor, events i olika städer, länder, är hur mycket nya, annorlunda och intressanta personer man möter. Man lär sig så mycket och man ser världen och alla man träffar på ett helt nytt sätt. Man tolkar inte allt på ett sätt, man kan se det från många håll och man förstår hur olika vi verkligen är. Inte bara gällande olika kulturer och varifrån vi är, utan verkligen hur olika personligheter man kan ha. Till och med vi med samma föräldrar. Man tänker olika, man reagerar olika, man bara beter sig alla på olika sätt, och det är det som är så intressant att höra och märka hur andra tänker och tycker, man lär sig varje gång!


    Så många säger mig, nästan dagligen; hur kan du veta det? 

    Man kanske tror då man ser mig att jag är en snorunge som inte förstår eller vet något. Som om jag också skulle värdesätta någon bara genom att se utseendet en gång eller höra något från kompisen brevid, nepp inte en chans.


    Onödigt prat egentligen, men slog mig bara en tanke nyss. Ska nog gå och lägga mig nu. Bäst så. Godnatt folket?✨? Gott nytt år! ❤??


    P.S ska berätta strax om min julhelg då lugnet slått ner och öppna nya platser till Pt Online, mer om det sen! Håll utkik, i will be back ?⭐️???