Life
Att inte lita på någon?
(Skrivet innan resan, glömde publicera)
Dåliga minnen. Otrygghet. Orättvisa. Känslan att bli missförstådd. Då finns det chansen att jag ofta lägger på mig ett “skal” som skydd. Skalet framför allt och all, även de närmaste.
Det är då man känner att man varken litar på sig själv eller någon annan. Jag litar alltid på mig själv men ibland blir jag vilsen och överraskad här med, ibland kan det verkligen vara skönt att åka ut på resa och rensa tankarna då man tappat bort sig på vägen hur man än försöker vända på det.
Älskar USA får bara se hur allt förändras och sina egna åsikter på några år, kanske allt inte är lika fritt och fröj som när man var tonåring. Fast så har jag aldrig varit över 21 i Usa heller, blir nog roligt i alla fall, kul med nya sevärdheter och liv i livet, bort från mörker hålan och eviga letandet efter balansen som aldrig slår till rätta.
Jag springer alltid på ett hamster hjul med full fart och massor med snubblande, eller så går det långsamt och trögt som om det vore broms på hjulet. Om ni förstår vad jag menar, knappeligen, de flesta gör skoj om saken -> jag är inte den bästa på att ge exempel och uttrycka mig, vanligtvis får jag förklara i flera timmar med hundra olika påhitt och försök.
MEN! Tillbaka till ämnet, jag skulle inte skriva dagbok här.
Vad är det som får oss svårt att våga lita på någon eller något?
Våra hjärnor är förprogrammerade att leta faror och hot snarare än glädje och njutning så det är helt naturligt och en del av hjärnans funktion att vara på vakt och inte våga ge tillit åt någon. Då är det nästan en självklarhet att vi också programmerar negativa och dåliga lättare och har möjlighet att stanna kvar i minnet mycket längre än goda minnerna, vilket gör att vi också lättare glömmer bort de bra upplevelserna.
Tillit är inte gratis och det är något du antingen har eller inte har tillsammans. Det växer och stärks upp efter månader och år gemenskap.
Det tar lång tid att börja lita på någon och tvärtom tar det väldigt kort tid att förlora tilliten.
Har man blivit sårad och kan det lätt bli att man slutar lita på någon över huvud taget och förlorar de nära och kära.
Detta leder dem till att bli antisociala och isolerade.
Har ni svårt att lita på andra?
Behöver ni bevis för att någon ska få ett förtroende hos dig, eller skes det automatiskt? Ser du andra ofta som ett hot eller blir du ständigt överraskad över hur “blåögd” du var och tror alltid gott om allt och alla?
Ibland kan det vara svårt att förstå hur olika vi verkligen kan tänka och känna, ellerhur?
Los Angeles
Venice
Santa Monica
Marina Del ReyAlltså de tre platserna slog mig rakt o hjärtat, positivt!
Jag hann inte, eller ville knappt ens besöka Hollywood, Universal Studios eller Disneyland (som jag som liten i Frankrike besökt) ellet Beverly Hills.
Sista nämnda var jag smått sugen på att fira halloween på, men ärligt talat så trivdes jag som bäst där det var som mest lugnt och inte en miljontals turister. Direkt då klockan närmade sig eftermiddag började det redan samlas folkmängder överallt och trafiken på helgen var helt annan än på vardagen.
Jag stormtrivdes på alla dessa platser, de hade sina för- och nackdelar.
Började med Marina del rey, vackert med en massa fina båtar på hamnen och jag stannade i ett supermysigt ställe med massa surfingsgäng.
Venice var här näst, en blandning av gott och ont men ändå min favoritplats om jag ska erkänna. På de soliga dagarna. Om man kan säga så. Vilken feeling!
Santa Monica var mera drygt och en massa turister och till och med flera attackerande pedofiler än i Venice haha. Stannade dock på världens vackraste hotell sprängfyllt med businessmän och kvinnor. Kände mig som en primadonna och sov som en gudinna.The Huntley Hotel
Besökte bland annat:
Cheesecake factory – Disappointment faktiskt, om jag däremot var i rätt?
Golds gym – Kärlek i första ögonkastet men lite väl dyrt – 40 dollar för en hel dag 🤫 Saknade Arnold men var för stum och blind av alla muskulösa och snygga killar framför mig haha! En dröm av härligt folk och alla vi var ett gäng, bara pratade med de härligaste folket där! Att ta en selfie i själva golds gym var givet, det gjorde alla och alltid.
Muscle beach – Precis som förväntat eller bättre!
Whole foods Market – Jävlar vilken stor matbutik. EKO, SÅDANT MAN TYP LETAT FRÅN IHERB I EVIGHETER PÅ INTERNET FÖRUT.
Också andra stora markets som tex. Walmart, Vons etc. var matbutiker där det fanns allt. Starbucks, Apotek, Hälsokost, Alkohol säljning allt i en och samma affär. Man blev varje gång lurad av de billiga priserna och lämnade inte butiken utan några extra saker i korgen. Haha.
Santa Monica Pier – Tårar i ögonen vad vackert. Såg ut som en tråkig turistplats som lockde bara andra, men jag hade fel och tappde hakan av den vackra stämningen.Firehouse – Drömmaten för oss byggare, äntligen riktig maaaat!!!
TJ MAXX – Rea så det röker på snygga märkesprylar, älskar butiken.
Varför varnade ingen mig!?
…Om hur härligt detta ställe är.
Vägrar lämna.
Som om man kan bli förälskad i en stad på en ända minut.
Sinnerligen visste jag att det var vackert men inte hade jag anat att det skulle vara tio gånger bättre än mina förväntningar. Förväntade mig väl inget egentligen. Fortfarande svårt att förstå mina ögon, känns som en ända dröm. Jetlag har man ju fortfarande också, men har gått från trött till speedad nu, haha! Full med energi och vaknar tidigt innan soluppgången. Värt det.
Venice är som typ Australiens byron beach, stället där man blir hjärntvättad och lever en ända dröm, glömmer arbete och all stress, bara lever.
Dock finns det en hel del platser som är för mycket turism, men för mig som är turist och på semester stör det inte alls, faktiskt.
Hälsningar från flyget mot LA
Nu sitter jag på flyget från Arlanda till Los Angeles. Kollat på dåliga filmer och serier men en var helt okej, lite variation och händelse under den långa flygresan (allt som allt 17h) nämligen Lara Croft i Tomb Raider! Har alltid haft svårt att koncentrera mig på filmer, har tv:n typ varje kväll som bakrundsljud och kollar 5% av avsnittet som visas på skärmen, lägger mer tid på själva sökandet efter något bra på tv, även om det skulle visas orkar jag aldrig hålla fokuset uppe, någon mer !?😄
Nu är det sista timmarna kvar på flyget. Är rastlös, trött och nervös. Nervös för jag glömde två viktiga saker hemma jag måste fixa på något vis, ska googla i närmaste wifi och samtidigt ta taxi till lägenheten jag hyrde på Airbnb. Hade för en vecka sedan valt en annan lägenhet, i morse då jag ska gå in i flygplanet får jag meddelande av host:en att det är avbokat. Fick kris-leta efter en ny några minuter innan start.
Har ingen aning vad klockan är hos er, kanske kväll och snart närmar sig nio? Vi har käkat frukost två gånger, semlor och enorma mängder kaffe, får inte sömn så håller mig vaken som en robot med kaffet. Inte bra kombo, men vem orkar bry sig då man är på semester. Jag får dränka mig i poolen, om den finns till som lägenheten lovade och låta själen och kroppen återhämta sig som den vill och behöver av jetlaget. Varit vaken o två dygn nu! Roligt, hatten upp för alla som reser långa flyg regelbundet, jag trodde det var enklare än vad det var i verkligheten. Som liten gnällde man aldrig, man spelade spel och spinkade på grannen som hade slocknat framför dig, nu tänker man på allt från himmel och jord, sover med nackspärr och ländryggsproblem, får kramp av kaffemängderna och drömmer om ett dopp i havet eller dusch. När tvättade jag tänderna senast också. Små saker kan förgylla dagen. Goodbye, får se om bloggen öppnas under resan! Har inte alls någon aning vad som förväntar mig, en lugn semester eller äventyr med besök till alla måsten här i CALI, kanske en blandning. Jag har inga måsten! Har inte lovat något, någon. än!
Tävling! (avslutad)
Intervju med JD Sports om kroppspositivism
Impulsiviteten som lever inom mig
Hejsan! Tänkte slänga in en bloggpost nu då jag borde göra bättre saker, men fick lust att skriva ner ett “senaste nytt” inlägg.
Hur går det? Som vanligt hos en lite kaos tjej som jag.
Foten svullen, på grund av att jah fick adrealin-ryck som jag “ibland” får och impulsen att klara något jag aldrig gjort, kunde jag inte stå emot. Förra veckan hände detta, Alltså cykla hem till familjen klockan 19.00 en fredagskväll. Mina ben vägde som betong samma
kvälleller natt och dagen därefter var väl inte den roligaste. Svullen fot är mitt andra namn och suck, får återgå till kryckorna. Tyvärr hjälper stödskon inte desto mera då vikten läggs på det sjuka området, vristen och stortån däremot mår prima. Hoppas hoppas foten blir bra till resan.Berättade jag förresten att jag träffade för en månad sedan en kristen man som “helade” min fot och gjorde min brutna stortå bra igen, i biosalongen. Kollade på Mammamia 2, en riktigt feel good film, lite tråkig men härligt skön ändå.
Vanligtvishar jag lärt mig att tänka en gång till, stå emot och hantera impulsiva ideerna. Men ibland är de så kraftiga att varken det lilla förnuftet man har eller något annat kan stoppa till det, än så länge. Jag är som ett vilt kattdjur i öknen, stänger av världen och försvinner till min egen bubbla av fantasier.Förresten började jag måla golvet också innan cykel-färden. 34km? För en tjej som aldrig cyklat så långt förut, ingen cardio på flera år. En tjej med nyss bruten tå, en tjej med gammaldags cykel, ni vet sådan som mormor hade på 80-talet. En fredagskväll, med en vinflaska och datorn på ryggen, och en dröm att hinna köpa blommor åt mamma innan butiken stängs, men nej det hände aldrig. Det fick räcka med en tjej som knackade på fönstret mitt i mörka dimman.
Som när min hund ville ut och kissa, men kunde inte gå på foten så den fick vänta tills pappa kom på besök, jag började 5 minuter innan bussen skulle gå, riva ner tapeter i mitt hus och en hylla på väggen (samt en massa häftstift) ramlade ner på mig så jag fick ett stort sår som började blöda på magen. Jag hann till bussen iallafall.
Träning:
Superduoer nya rekord. Lyssnar på kroppen. Följer inga scheman. Jo försökte men känslan att lyssna på musklerna pch vilken övning de vill köra, är himmelskt underbart.
Länge sedan jag slog nya rekord i mark,rodd,bänk,knäböj och äntligen är jag tillbaka! Fast nu blir det vila från dem tills foten är bra igen.
Typiskt. Senast rekord och våga testa större vikter var då jag hade en support, Eric, som gick bort för ett halv år sedan. Saknar dej min vän.
Du är med mig ändå. Nu och föralltid!
Variation till marklyft
Har ni testat banded deadlifts? Om inte rekommenderar jag att pröva! Otroligt skoj!
Äntligen fri utan kryckor och stödsko, rehabiliteringen är dock igång och tån sakta men säkert får tillbaka känselförmågan samt bort med svullnaden tack vare det kyligare vädret!
Taggad för massörskolan i Marbella
SUGEN PÅ ATT BLI IDROTTSMASSÖR?!
Är du som jag, rastlös utan tålamod och har svårt att hålla motivationen uppe för långa eviga årskurser?
Följ med mig och bl.a. BUTCHER Atterhagen för en veckas idrottsmassage kurs i varma Marbella! Träffa härligt folk och lär dig djupgående massage av den danska massage-expert som arbetat som massör för bl a Svenska landslaget inom brottning och är nu uttagen som massör till ett landslag inför nästa OS.
Kursen hålla den 24-28 november 2018 i Marbella (Level 1) Perfekt hemresa innan Fitnessfestivalen i Stockholm 😎
Kursen hålls på Engelska och Personliga tränare har 15% rabatt och Bodyfight PT’s har 50% rabatt (OBS endast denna omgång) Läs mer om priser och information på deras hemsida, eller kontakta Richard@Bodyfight.se
Samarbetat blogginlägg med Bodyfight PT School som erbjuder andra kurser för de som är intresserade.
LOS ANGELES HERE I COME!
Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för Supersaverstravel
Hejsan!
En dröm jag länge drömt om blir äntligen till, allt kan hända och kommer att göra det – vid rätt tillpunkt! Om du är redo att offra för det, mer eller mindre beroende på drömmen såklart.
Nu var det inte frågan om något “större” än en resa till LA. Har rest till USA flera gånger men nu via Supersaverstravel hittade jag det perfekta paketet.
Ska nämligen besöka Muscle Beach, Santa Monica, Venice, kanske Long Beach, Beverly Hills, LA staden osv osv beroende på hur allt faller på plats. Planera men inte för mycket, för mig händer det för ofta att all energi läggs på planering och listor och sedan då jag ska utföra det blir det typ vah? Vill bara fly, leva fritt, lyssna på känsla och inte ett dugg kolla på klockan. Tidpunkter och möten vid bestämda platser och tider samarbetar sällan med mig. Ibland, om jag riktigt riktigt förbereder mig typ hundra år tidigare, vilket känns omotiverande för mig – älskar att ta reda på själv, uppleva det som det kommer – inte va perfektionist och följa allt punkt till punkt.
Slut på babbel!
Bara jag som är ressugen? Googlade allt från paradisöar i Australien till Europa’s spahotell eller traditionella Gran Canaria som varje år besöks. Nu slog allt rätt för, Amerika, here I come!
Hit me with the best spots i LA gärna 🙂
Är som nyfödd unge i staden och vill inte missa för mycket ju!
Fast visst. Snart är min andra livslånga dröm sann, om allt skes bra till våren. Min flytt till mitt första egna hem. Hit. Där jag mår bäst. Naturen. Jag lever som ett troll här. Påriktigt. Så vackert. <3 Får till och med rysningar av att tänka på hur vackert det är ute just nu och jag sitter här, med min dator och bokar flyg bort från den vackra platsen. Men som ni vet, uppskattar man allt dubbelt mera då man återvänder hem, eller bara jag? Om det ens går att uppskatta detta kristall ställe mera än nu. hehe.
World’s mental health day
TODAY IS A GREAT DAY TO SHOW YOUR SUPPORT FOR BETTER MENTAL HEALTH AND START LOOKING AFTER YOUR OWN WELLBEING. ❤️
Munalatte Resepti /Ägglatte recept
Munalatte ReseptiAinekset
1 annos
- 1 kuppi kahvia
- 1-2 ruokalusikallista kookosöljyä
- 1 kananmuna (käytin Laitilan isot EKO munat)
- 1 ripaus kanelia
Sekoita kookosöljy, kananmuna ja kaneli ja kahvi mixerillä yhteen, Boom! Valmis nauttimaan!
Voit myös helposti koota “Egguccino-valkuaiskahvi”Yhtekstyössä Laitilan Kanatarha.Ägglatte recept
Ingredienser
1 portion- 1 st kopp kaffe
- 1-2 msk Kokosolja
- 1 st Ägg ( I samarbete med Laitilan Kanatarha tog jag deras stora Eko ägg)
- 1 nypa kanel
Så här gör du
- Häll upp nybryggt kaffe i en bringare.
- Lägg i smör, ägg och kanel.
- Kör med mixerstaven. Klar o färdig att njutas!
New tattoo
Det ligger en story bakom varje tatuering.
Välkommen nummer fyra i familjen. Lilla korset.
Besk gärna Studio Maikki, ni får -10% om ni nämner mig då ni bokar tid. Samarbete med Studio Maikki, men bara efter egen vilja och utvärdering. Har sökt i åratals ett ställe jag kan gå regelbundet i och inte byta från gång till gång störtnöjd efter varje vistelse.
Söker du bekräftelse av andra?
Som sociala djur har vi människor en naturlig tendens att ge andra människors åsikter allt för mycket uppmärksamhet.
Förut levde jag utav det. Jag visste inte vem jag var och trodde att andra visste bättre, jag följde andras råd, åsikter, order och blickar. Jag kunde verkligen få mig själv att tro att jag var det någon skrev eller påstod om mig. Jag var som hjärntvättad och borttappad med en evig sökan efter bekräftelse, kärlek, tillfredsställelse, uppmärksamhet av saker, personer och utföranden.
I grund och botten handlar det om att skammen över att inte räcka till och det är ett försök att vinna andras bekräftelse på att du är bra.
Jag levde som en robot. Bokstavligen.
Samma när jag modellarbetade, gång för gång trodde jag att jag skulle vara lyckligare då. Men varje modellarbete fick mig att känna mig värdelös. Jag var dålig och hade inget som fick mig att känna mig tillräckligt, bra som jag är.
Hemskt att det kunde ändras så från dag till dag, hemskt att man kunde behandla sig själv på det viset att jag endast älskade mig själv på bra dagar och tvärtom på dåliga dagar.
Att jag sökte bekräftelse av andra, som andea också kan göra av tex. saker och färdigheter, arbetet, skolan, hemma med familjen, vänner, förhållanden, disskussioner m.m.. Hemskt att jag verkligen kunde tro att jah är sämre bara för att någon svarade med fel tonart, kollade snett eller sade ”skärpning” eller ”du var bättre förr” eller ”vad är det för fel på dig!?”. Då trodde jag på dem. Mitt egna värde försvann mer och mer tills det var tomt till slut. Jag glömde bort vem jag var och förskte ta reda på det genom vad andra tyckte och tänkte. Mindfucked.
“Om någon log mot då jag köpte bröd i butiken kunde det förändra allt och rädda dagen.”
Jag hade följande tro om mig själv: ”Om jag lyckas är jag bra. Om jag misslyckas är jag dålig.” Det är en självbild som skapar stress eftersom vi behöver känna att vi duger för att vara inkluderad, och kan utbilda en slags strävan efter att vara perfektionist, som tack och lov aldrig slog mig.
Har konstigt nog aldrig känt så i idrotten. Endast då jag jämförde mig med min syater Matilda eller de andra duktiga fotbollspelarna som alltid gjorde mål. Visst kände jag mig sämre och kunde få bättre självförtroende om jag fick beröm och frågade ofta om åsikter men aldrig att jag bestämde mig efter deras åsikt. Eller skulle ha känt mig duktigare, blivit mera glad om jag lyckades på fotbollsplan. Nej, jag älskade att springa på plan, rensa tankarna och jag visste att jag gjorde mitt bästa. Det var en slags frihet för mig. Endast i bussfärden till turneringen kunde jag känna, ofta också, mig dålig och att det var fel på mig, jämföra mig med de andra och undra varför jag inte passade in i gänget. Var jag konstig? för tyst? ful? dålig? Men kom inte ens på tanken att laget hade gillat mig mera om jag var bättre spelare. Nej jag trodde som vanligt det berodde på personligheten eller utseendet, varför jag var annorlunda, det kanske berodde på att jag var ful tänkte jag eller konstig.
Samma i gymmet eller tävlingar, ingen kunde få mig att känna mig dålig. Jag visste att jag var bra enough och ingen nummer eller placering, jurys åsikt, ett mål eller färdighet kunde förändra det. Även om de tyckte någon annan var bättre så visste jag att det berodde på fysiken, bikini fitness reglerna osv. Inte på mig som person, det var en självklarhet för mig. Men ändå kan man vara så blindögd i annat. Jag såg aldrig mig misslyckas, det fanns och finns inte sånt i min värld längre. Jag lär mig, jag upplever, jag växer, jag misslyckas aldrig, det är bara ett påhittande som inte finns till, låt andra tycka och tro på det om de vill och mår bättre av det, men jag misslyckas inte. Jag lär mig.
Hemligheten bakom sann lycka är friheten i att bara vara dig själv
Men det hela det beror på att du måste vara nöjd med dig själv. I alla väder. Även om du misslyckas, även om du stiger upp med fel fot, då du är trött och har haft en jobbig dag och bara fått skam på arbetet. Även om du förlorade en match. Om din pojkvän dumpade dig. Om du inte slapp in i din skola. Även om du får negativa kommentarer på din nya instagram selfie. Även om du vaknar med håret som en höstock, svullen kropp och finnar i hela ansiktet. Även om du försökte gå och springa en löpningsrunda men slutade med att du blev liggande med en påse godis framför netflix. Kanske du försökte göra dig själv mera nöjd och glad eller tro att du skulle känns dig duktig och mera som alla andra om du också som du inbillar dig att alla andra, har gjort idag, varit duktiga och gjort en miljon saker som att städa, diska, lagat mat, arbetat, jobbat, osv osv. Men så känner du dig sämre bara för att du inte gjort ett dugg samma dag. Så ska det inte kännas, du måste bevisa för dig själv en enda sak, att du inte behöver bevis från någon annan eller något annat för att vara tillräcklig. Lyssna på ditt hjärta. Vad vill du göra, vad känner du för att göra? Vad är du redo att offra för? Vad mår du bra av, påriktigt? Vad har fått dig att tro att du vore lyckligare om du gjorde något som du märkte att inte alls stämde? Tomheten fanns där och du märkte att du mådde bäst då du bara följde din kropps signaler och hjärtat vad du brinner för.
Var snäll mot dig själv.
Kom ihåg att du är unik som du är, oavsett vad du presterar. Fokusera på vad du själv vill uppnå med ditt liv och strunta i vad andra tycker.
Lista från terapeutiska hemsida:
Har du problem med bekräftelsebehovet?
• Du säger ”ja” till sådant du inte vill.
• Du håller med om sådant du egentligen är emot.
• Du ger komplimanger som du inte menar allvar med.
• Du ber om ursäkt fast du inte gjort något fel.
• Du ber om tillåtelse innan du uttalar dig, tar ett beslut eller köper något som du vill ha.
• Du ber andra att bekräfta det du säger – ”tycker inte du också…”?
Om du fick flera ja- än nej finns det en risk att du anpassar dig för mycket till andras behov.
Det är inte bra att hela tiden oroa sig över hur andra uppfattar oss och krav, samtidigt som man inte står upp för sina egna tankar, känslor och mål. Att inte säga vad man tycker och vad man vill. I sådana fall finns det en risk att det inte känns roligt att leva och att i slutändan, när man är gammal, behöva märka att man har kastat bort sitt eget liv.Har skrivit mera om ämnet här, och min historia om hur jag klarade mig ur det.
Ett bra tips att följa om du känner igen dig och inte tillräckligt bra som beror i själva verket om din självkänsla och inte umgänge är att ALDRIG koppla din känsla av egenvärde till dina prestationer. Gör istället ditt bästa (eller 90%) och släpp taget. Ha tillit, förståelse och var snäll mot dig själv. Låt saker ha sin gång och tid det tar. Du gör ditt bästa. Kom ihåg det. Lär dig frasen ”good enough” och börja använda den oftare. Livet måste inte vara en kamp – du måste inte svettas blod för att lyckas med det du vill ta dig för.
Om du nu måste vara “bra” – bli bäst i världen på att ta hand om dig själv.
Offerilla Kampanja nyt!
Nyt kannattaa klikata Offerilla sivuille shoppailemaan, sillä nyt on lisätty paljon uusia ja kiinnostavia kohteita! Olin itse lähdössä oopperaa katsomaan Lauantaina mutta tuli muutoksia, menimme perhen kanssa mökille poimimaan sieniä sen sijaan. Vaikka ei löytynyt yhtäkään kanttarellia, harmi.
Jos tilaat ensimmäistä kertaa saat ostostasi 10% alennusta, Offerilla10 koodilla.
Sivuilta löydät jo yli 1200 erilaista tarjouksia, lahjakortteja, tuotteita, palveluita, joten kauttamme löydät varmasti sinullekin arjen ilottamiselle.
Itse käytän säännöllisesti Offerilla sivustoa, koska rakastan kokeilla uusia palveluksia ja kuten ehkä tiedätte ennestään, olen todella säästäväinen niin minulle ehdoton valinta!
Postaus sisältää adlinkkejä.
Valkuais Kakku / Äggvite kaka
Resepti:
- 1 Proegg Kypsennetty Valkuainen tai 180g Kypsennetty Valkuaista
- 1 dl (ca. 35g) murskattua riisikakkuja tai mysliä/keksejä
- 300g Rahkaa
- 0,5dl Proteiinijauhetta esim. Laitilan Eggproteiinijauhe
- 2 rkl Makeutusta esim. stevia/sokeria
- 1-2 Munaa
Tee näin:
- Valmista pieneen irtopohjaleipävuokaan tai vastavaan pohja. (Niin kuin kuvassa.)
2. Erottele munat. Laita munankeltuaiset hieman suurempaan kulhoon ja kaada munanvalkuaiset toiseen pienempään kulhoon.
3. Vatka sähkövatkaimella keltuaiset ja makeutusta yhteen muutaman minuutin ajan, kunnes seos muuttuu hieman pörröiseksi.
4. Lisää varovasti rahkaa samalla kun vatkat alimmalla nopeudella.
5. Vatkaa toisessa kulhossa sähkövatkaimella (puhdista vatkaimet), munanvalkuaiset vaahdoksi.
6. Sekoita vaahto varovasti toiseen kulhoon ja sekoita proteiinijauhe joukkoon hiljattain lusikalla.
7. Kaada seos valmiin pohjan päälle ja levitä tasaisesti.
8. Aseta pakastimeen noin 2 tuntia.
9. Poista kakku 30-60 minuuttia huoneenlämpöön ennen tarjoilua. Tarjoile esim. vadelmien kera ! 🙂
Recept:
- 1st Proegg färdig äggvita eller 180g koktaggvitor
- 1dl (ca 35 g) krossade riskakor eller granola / kex
- 300g Kvarg
- 0,5dl proteinpulver t.ex. Laitilan Äggproteinpulver
- 2 matskedar sötning t.ex. Stevia / socker
- 1-2 Ägg
Gör såhär:
Gör bottnet klart först, placera smulorna i en kakform. Börja sedan med kakan.
1. Dela äggen. Lägg äggulorna i en lite större bunke och häll äggvitorna i en annan lite mindre bunke.2. Vispa med en elvisp äggulorna, sötning vispa i några minuter tills det blivit lite fluffigt.
3. Rör försiktigt i kvarg i lite åt gången samtidigt som du vispar på lägsta hastigheten.
5. El-vispa (med rena vispar) sedan den andra bunken där du hade äggvitorna till ett hårt skum och tillsätt gärna citron/kanel/kardemumma/vaniljpulver eller annan krydda om du gillar.
6. Rör försiktigt ner äggvitorna till den andra bunken och blanda försiktigt ihop med en sked proteinpulvret.
7. Häll smeten ovanpå och bred ut den jämnt.
8. Ställ in i frysen i 2 timmar.
Ta ut kakan 30-60 minuter i rumstemperatur före servering, lägg upp på ett fat. Toppa med hallon och servera! 
Inlägget är i samarbete med/ Yhteistyössä Laitilan Kanatarha / Munax Suomi
Ojdå misstag i massor
- Brände mig på kaffet, shottade det för att hinna till bussen. Klockan går fortare än vanligt tycker jag.
- Svart och vit målfärg på benet.
- Svullna fingrar av den härliga men reuma-dödare kyliga luften.
- Genomblöta kläder då det regnade 3 minuter denna dag, precis då jag väntade på bussen.
- Glömde nycklarna hemma. För 10 gången denna höst. Suck.
Men jag lever! Och är störtkär i livet.
Hej på er!
Haltar med kryckor och stödsko.
Målar väggar. Möbler. Golvet.
Möblerar om, reparerar trasiga platser och slipar rent. Allt görs fort, kontrollerat men varken fint eller jämt. Sådan är jag, både i livet och i målandet. Jag hatar perfektionism och noggrannhet passar inte in i min vardag.
Kvällen och morgonen börjar med renovering, och slutar med bombnedslag i sängen. Roligt älskar detta! Måste fylla batterina med mat regelbunet bara, nu blev jag skit sugen på att baka paj! Mums, ska kolla vad vi har i köket att använda, hejdå!
obs. Precis inget är färdigt haha, vi måste riva bort väggar och golv samt byta kakel, innan något kan egentligen börjad.
Gladare tänder, kanske?
I samarbete med Happysmileteeth, vilket härligt namn, kunde inte låta bli att pröva, som gjort för mig då Happy är mitt andra namn typ.
I drink so much coffee and yes, wine so better try this whitening kit, if it really works. I never really trust or believe anything before I try it myself, I don’t know why (maybe because I don’t usually read the instructions) it always end up bad for me, because I love to try different things, everything from new exercises, recipes, experiments or makeovers for the look because I am really impulsive and I have no kind of patience, but mostly I learn from my mistakes and don’t make the same mistake again, but sometimes not, I just can’t keep my hands of haha, even if it is a risk. This time it is just about a teeth whitening kit, but you get the point. I battle between ”you only live once – so take care of that life and be careful” and ”do everything you can when you have the possibility” Lol.
Back to the topic, I have a discount for you if you also want to try this, use: Essen20 on their website here! I will sure get back with my review later. Best result if you do 30 minutes for a week in a row.
Eggwhite wraps
I samarbete med Laitilan Kananmunat / Munax
1. Whisk 4 big eggwhites fluffy
2. Pour into a ovenbaken pan
3. Bake in preheated oven at 175 degrees Celsius for like
20 minutes
4. Top with anything you’d like salty or sweet
Nature is home for me
Godmorgon!
Slänger in ett kort inlägg,
Vad händer? Vad stär på? Som vanligt har jag flera bollar i luften. Jag är glad jag inte har tagit några impulsiva beslut inför någon längre resa eller tävling detta år iallafall, märker hur min fot behöver återhämtning nu i alla former och dessutom har detta år varit kaos men samtidigt givande och nu snart har jag flyttat helt till mitt eget lilla hem, måste bara renoveras stort (som jag redan börjat på!!!! med 0 aning om hur det ska göras, visst har jag hjälpt till flera tusen gånger som liten där hemma, och hos syskonen att riva bort tapeter samt måla, tapetsera, slipa, sandpappra möbler osv. Men just nu har mitt minne tagit paus känns det som och jag har ingen lust att börja googla.)
Då jag mår som bäst lyssnar jag på kroppen, gör vad vill och känner för, styrketränar mellan varven och tar paus från media. Ofta. Samtidigt som jag älskar att hjälpa andra och ha kontakt med folk så enkelt. Och fotografera. Vackert. Jag skulle vilja visa er hue vackert detta ställe är.
Naturen är som hemma för mig. Skärgården. Jag känner mig hemma, ända sedan jag kom hit första gången.
Jag funderar också på att börja studera, något jag nu börjat intressera mig mera för är naturen, trädgården och miljön, kanske en blivande trädgårdsmästare?
Helst av allt skulle jag väl vara läkare, få hjälpa ännu mera och studera mig in djupare och bli någon slags specialist tex. idrottssläkare, reumatolog, endokrinolog, kirurg, forskare i TMS eller sådant liknande.
Fast jag åt andra sidan är ganska glad att få hålla mig borta från läkarbesök så mycket som möjligt, detta år har jag nog igen slått rekord.
Bruten fot, besökt reumaläkare och mina värden blivit sämre så får börja reumamedicinen igen som jag pausade på sommaren på grund av synförändringar och höga levervärden. Sedan var det dendär vattenförgiftningen i somras och tidigare i vintras operationen omgång 1.
Ska bli skönt och hoppeligen en lite lugnare höst och vinter. Visst är det mysigt med löven och alla vackra färger?
Detta är nog ända året jag väntar efter regn, snö, julafton och kyla. Storm är mysigt. Älskar det!
Be who you are not who the world wants you to be.
Här är några motiverande ordspråk. Kom ihåg att du är en unik skapelse, något vackert, något du. Låt aldrig någon eller något förändra det.❤️
Godmorgon
Never forget how far you’ve come. ❤️
___________________________________
Everything you have gotten through. All the times you have pushed on even when you felt you couldn’t. All the mornings you got out of bed no matter how hard it was. All the times you wanted to give up but you got through another day. Never forget how much strength you have learned and developed along the way.
Jag ville inte att folk skulle ta foton på mig då jag var sjuk år 2010, inte heller åren därefter i depression, jag levde i min egen bubbla. Dagen då jag vaknade ur kaoset var då jag äntligen började samarbeta med mig själv, bygga upp mig istället för trycka ner mig själv och lyfta hantel för hantel på gymmet och känna hur styrkan bara växer inom dig, mentalt, jag hittade min grej, det som jag kunde göra och där jag kunde vara utan någon slags prestationsångest och jämförlse med andra, jag var där för min egen skull och för lyckan jag kände och energin jag kände var oemotståndlig, jag var som nyfödd igen, jag kände hopp till livet igen. 2013 blev vändpunkten till det nya. Här står jag idag, glad att jag valde livet, önskar så många andra hade gjort det också, och att jag kunde visa dem vad fint det kan vara, bara med tron på sig själva! Ge aldrig upp hoppet ❤️ Det är det ända vi har ibland.
Vem är DU?
Jag har alltid känt mig annorlunda. Vad är det för fel på mig? En stor tid tänkte jag att det berodde på blyghet, osäkerhet men jag har aldrig varit extra blyg, jag har bara varit lite utomstående och tyst för att jag helt enkelt inte hängt med. Jag har försökt förstå men det har inte alltid varit så lätt. Frågar man ofta ses man som dum. Blondin kallades jag, det var ändå en tröst att man skämtade bort det hela istället. De andra, lärarna och föräldrarna trodde det var på grund av språket, eller ointresse för skolan över huvud taget. Jag är och var tvåspråkig visst, men jag förstod varken svenska eller finska bättre. Jag har alltid pratat svenska med mamma trots att hon är finsk.
Jag lyssnade. Men allt gick ut ur andra örat eller jag hörde bara text. Prat. Jag klarade mig igenom skolan genom luntningar, hjälp från kompisar och försöka låssas att jag förstår och hänger med på timmarna. Det gick en stund, med extra stödtimmar och lunt-lappar gömda i fickan men vad gav det mig? Ingenting. Jag klarade högstadiet men jag lärde mig inget. Jag slapp till gymnasiet tack vare rektorn som var generös trots mitt vitsord, men allt var nytt. Lågstadiet, högstadiet hade alltid skett på samma sätt. Alla hade samma scheman och timmar nästan, klasserna var på samma ställe och jag hade alltid kompisar att fråga och gå med. Sen bleb jag ensam. Gymnasiet. Allt var nytt. Allt blev kaos, jag fick inget gjort. Jag glömde saker. Jag tappade bort mig. Jag var vilsen, inte bara i skolan, i livet.
Plötsligt förändrades allt: Jag kunde inte ens läsa ordentligt. Jag kunde inte tolka det som läraren sa eller skrev på tavlan. På högstadiet var vi en livfull klass, det var som om ingen lyssnade på läraren. Alltid hände något i klassen, vi ropade, skramlade, smällde grejer, det var lättare att vara mitt i ett kaos där man förstod vad som pågick istället för tvärtom som nu, en alldeles tyst klass och en tvungenhet att förstå, att lyssna och att allt var på ditt ansvar. Du skulle lyssna. Du skulle lära dig. Ingen annan kommer att förklara eller upprepa det som läraren sade. Mitt huvudet exploderade. Jag försökte skriva upp allt som sades, men min hand hängde inte med, häftet blev bara kladdigt och stökigt, jag blev stökig och jag klarade inte av att hålla så många saker i huvudet samtidigt. Det ända som kändes rätt var idrottstimmarna, jag var alltid med och allt kändes bekant. Jag var med i fotbollslaget och jag älskade att vara på plan där det bara vad jag, bollen och motståndarna. Hela världen runt om kring glömdes bort och jag kunde satsa 100%. Jag började morgonträningar med ligalaget, jag hoppade över de viktiga timmarna i skolan och då jag skulle egentligen vara på plats blev jag försenad och tappade bort både tiden, böckerna, ordning och reda, allt. Det var som att gå från fotbollsplanen där allt var helt klart tydligt och vanligt till en tsunami där allt bara var kaos.
Lärarna skyllde det på mig. “Vad är det för fel med dig”. Det var pinsamt. Jag hade före det fått papper på läs och förståelse-svårigheter men både Rektorn, lärarna tyckte det inte var någon förklarning och att jag var helt vanlig, så det tänkte jag väl med. Det var ingen förklaring, alla har väl svårigheter att läsa och alla har det jobbigt i skolan, jag tyckte jag bara var lat, och dålig. Jag trodde att jag skulle nog klara av det om jag bara försökte lite mera. Det gjorde jag men allt blev bara värre och det blev jag också. Jag blev utmattad och utbränd. Det värsta var att ingen förstod mig, och alla frågade samma fråga, vad är det? Vad har hänt? Kan du inte bara göra det? det gick inte. Jag kunde inte mera. Det krävdes en enorm energi att starta något, jag hade inte det, jag kunde inte komma igång med något. Jag ville, men det gick inte.
Jag ville inte att andra skulle märka det. Jag försökte gömma min ilska över mig själv och tänka att det snart går över, jag kommer nog att klara detta. Jag ville inte förstöra min familjs liv än en gång med ännu en misslyckad period av deras dotters liv, med tanke på min ätstörning jag hade på 8an. Med ätstörningen hade jag kunnat kontrollera mig själv och det kändes bra att veta vad jag åt, när jag åt och då läkarna började blanda sig i blev jag arg och det var då min anorexi uppstod, det blev som ett krig eller ett spel mot sjuksköterskorna som pratade så snabbt så jag inte förstod, de ville att jag skulle göra och bete mig på ett visst sätt, jag fick en massa regler och rörlighetsbegränsningar, listor och jag blev låst i ett hus utan syre, det kändes som om mitt huvud ville explodera och jag ville bara bort ur allt kaos, jag ville känna och göra allt själv. (Lite över ett år blev jag vaktad, iaktagen, varje minsta rörelse skulle stoppas och det var ju för mitt eget bästa men det har lagt spår i mig och jag kan fortfarande påminna mig själv att jag inte får sprattla med fötterna eller rulla med pennan i fingrarna samtidigt som jag lyssnar för bättre koncentration eftersom det var förbjudet och det var fel, så jag slutar all överaktivitet automatiskt nu, det är en reflex och lärning jag fick och det är tsvårt at glömna bort)
Jag hoppade över skolan och ville fly. Jag hade en känsla av att vilja försvinna, fly för livet hela tiden. Var det ångest? Var det depression? Jag satt ensam i hemma, alla typer av ljud började distrahera mig. Dörrar, prat, syskon, mobilen, klockan tickar, vattnet rann, mitt huvud exploderade. Jag försökte koncentrera mig på att skriva. Blogga. Mejla. Brevväxla. Om någon störde mig började jag skrika, man fick inte störa för jag visste hur svårt det var att komma igång igen. Då jag märkte hur jag skrek och var agressiv, blev jag arg på mig själv. Mitt dåliga samvete växte och jag skämdes över min situation. Jag försökte börja skolor, jobb och klasser flera gånger men det funkade aldrig. Jag kunde inte ha tider då jag skulle göra något för jag tappade ändå bort dagarna och tiden, jag kunde inte mera lova att träffa vänner för allt blev bortglömt eller jag blev distraherad av annat och en omöjlighet att komma igång med något.
Så småningom började folk fråga allvarligt vad som stod på, så jag började verkligen själv också undra. Jag hade använt alkohol och mat som medicin till att tömma hjärnan som var i full gång precis hela tiden och hjälpa mig att koncentrera mig med det jag gjorde. Jag började även observera och granska mig själv, lyssna på varje ord som kom ur min mun, rörelserna jag gjorde, var jag verkligen annorlunda, hur mycket och kunde jag leva med det?
Jag “flyttade” hemifrån när jag var sexton samtidigt som jag bodde kvar och lämnade det mesta hem. Jag flyttade och reste bort en stund för att få tag i saker och allt blev bara värre på resorna och jag tappade bort mig samtidigt som min impulsivitet tackade ja till alla utflykter och äventyr så ville jag göra dem själv och jag var alltid på egna vägar, även om jag tappade bort mig var jag säker att jag skulle hitta fram, bara jag fick göra det till slut utan distraheringar, och det gjorde jag, flera timmar senare, flera panikattacker senare.
Mina föräldrar sa om och om igen, vad var det jag sade? Men jag lyssnade aldrig. Jag skulle aldrig göra som de sade, jag ville själv pröva. Direkt.
Om och om igen påmindes jag om att jag borde ha tänkt igenom före jag gjorde något. Men det kunde jag inte. Det sprattlade i kroppen och jag blev rastlös hemma. Hemmet blev en dålig plats och jag ville alltid bort. Jag förlorade vänner och så fort jag fick nya avbröts kontakten med dem också för jag glömde bort det jag lovade och hade omöjligt att hålla koll på allt. Jag själv var borttappad. De som förstod mig, som såg mig som en personlighet, lite vilsen och flummig, alltid pågång, fylld med adrealin fanns alltid kvar där för mig, det är guld. De blev inte arga mera, de var vana med kaoset jag levde i. De älskade mig ändå. De finns fortfarande kvar. Samma som de gör för mig. Föralltid!
Jag hade gått terapi, flera olika stycken, fått depressionsmedicin och ångstdämpande i alla slag. Inget funkade, det förvärrade allt. Min hjärna blev bara långsammare och detsamma med min koncentration och möjligheten att börja göra något, depressionsmedicinerna GJORDE mig deprimerad. Det fick mig att sluta allt. Inspirationsglöden släcktes och ointresset tog över mig. Det var en terapeut som märkte att något var snett, hon skickade mig till en neurolog tester. och under våren 2016(?) fick jag äntligen en diagnos: Jag hade ADD och en gnutta av ADHD.
Det förändrade allt. Det var en dag som jag hade alltid vetat skulle komma. Allt föll på plats. Jag föll på plats. På plats i mitt eget liv. Jag ställde fötterna kraftigt på jorden och hittils har de hållits där i vått och torrt. Jag fick en förklaring av inlärningsstörningar, känslighet, höga ljud kammolle, dåligt minne, dålig tid-timing och kaos i mitt huvud. Jag förstod mig själv och började lära mig n ya stragedier att göra allt lättare för mig själv och de andra runt om kring mig, utan att bli arg för att jag inte förstår, utan repetera och påminna sig själv om tid, acceptabelse, förståelse och göra pånytt. Lyssna igen. Fråga om hjälp. Utan att känna sig dum eller bli arg på sig själv.
#Vågaberätta #Vågavaraannorlunda #BeYOU
Berg och dalbana
Då var operationen över.
Har haft min bästa och även väldigt jobbig sommar. Tacksam för all hjälp jag fått emot! Nu försöker jag samla krafter att orka igenom värken efter operationen, komma ihåg att göra rehabiliterings övningarna och kyla ner området alltid vid behov, nu då jag varken kan röra på mig eller duscha/doppa benen i havet så får jag sköta reumatiska värkerna och blodcirkulationen extra noga genom första hjälp metoderna, typ blodproppsspruta, högläge, kylpåse, massage och töjningar.
Erkänner att alla bakslag i livet, skador eller förlust av viktiga saker i livet, tex. någon nära som lämnar världen❤️ lär mig något, gör mig starkare och i slutändan växer och stärker upp, inte bromsar ner eller drar till botten som det kan kännas ibland.
Nej, har läst på mer än någonsin alla dessa år på egen tid, för allt som sker i kroppen från hormoner till blodomlopp eller träningsvärk, är sjukt intressant och viktigt (för mig!!) att läsa mera om, så jag förhoppningsvis kan i fortsättningen och framtiden lära mig av, så jag sedan efter egna misstag och lärdomar kan hjälpa andra !
Fantastiskt otrolig hur människan är. Så annorlunda, klok men även ibland obegriplig och invecklad. En dag tror man att man förstår allt i kroppens anatomi och det skulle man ju tro också efter 2014 Personlig Tränar utbildning och efter det och före, läst på, men så märker jag, att människan själv är den bästa boken, aldrig har jag lärt mig och blivit förvånad samtidigt, än på min egen kropp och funktioner. Jag är en väldigt invecklad person kan jag säga, ja mycket vill min kropp göra och påverkad av, oftast negativt men så himla ofta också positivt, jag mår allt från bäst i hela världen till ont överallt och då kan man inte låta bli att låta psyket följa med smärtan eller hur? Då kroppen mår bra, mår du själv bra! Och tvärtom, då du tar hand om själen tackar kroppen dig oftast och du strålar utanför!
Vet inte vad jag ville få fram i detta inlägg, jag har inte haft någon blogg-lust på länge, samtidigt som det är en värld av info, tips och hjälp men även egna tankar och känslor man vill skriva ut men så kommer frågan, varför hur och när? Prioriterar lite tiden nu, med allt från att bara vara, vila och göra absolut ingenting, till att ta vara på all tid jag har och göra tio saker samtidigt, det finns oftast inget mitt i mellan, även om “lagom” vore bra ibland. Jag lär mig aldrig. Eller så lär jag mig, men lagom verkar inte passa mig, jag och lagom går inte ihop, liksom.
Nu är jag trött. Tror jag. Skyller på det, så jag inte skriver mer töntigt, godnatt härliga ni!❤️🤚🏼🙏🏻