Har länge tänkt ta upp detta ämne men eftersom det är så stort ämne och så mycket jag vill skriva inom det, samt mycket missförstånd och okunskap inom området men idag valde jag att ändå skriva MEN det är ett viktigt ämne som bör pratas om, det är därför jag valt att skriva om detta nu.
Fettprocenten
Som alla vet så är det inte hälsosamt att ligga på en låg fettprocent.
Jag har hela mitt liv haft en låg fettprocent. Jag hade synliga biceps då jag spände de smala mask-armarna trots att jag inte hade några muskler där och ett sixpack när jag var 10 år gammal. Jag tränade bara fotboll, men mest som en hobby för skojs skull ända från 6 år till 14 år gammal. Jag har alltid varit smal men också väldigt kort. Det var i början av 6:an på lågstadiet jag plötsligt började växa riktigt snabbt och blev ännu smalare, jag fick ständigt kommentarer över det och kallades stickan/plankan/långben osv. Jag kämpade för att äta så mycket som möjligt och började istället få kommentarer om att jag hade kraftiga lårmuskler och såg hälsosam ut. Ändå hade jag inga bröst eller rumpa. Varför hade alla andra det men inte jag? Funderade jag.
Alla i min familj har också haft en låg fettprocent och lätt att få synliga muskler. Mamma har berättat att det var samma för henne när hon var liten och fick dricka mängder av grädde för att gå upp i vikt.
Jag har alltid ätit bra, mycket, hälsosam mat. Jag har aldrig varit den som hellre åt godis istället för mat. Jag älskade pappas mat som han gjorde och jag älskade att göra han glad genom att äta allt på tallriken. Jag minns också som ännu mindre att jag hade svårt att hitta maträtter jag gillade, jag gillade väldigt udda saker och hatade det mesta (men vem gör inte det som barn) men tacos, burk-köttbullar och pappas lax var något jag älskade och åt flera portioner av när det väl bjöds. Jag älskade att äta mig mätt och tävlade oftast med vem som åt flest bröd eller tacos. Jag vann oftast 😉 Godis och sötsaker var aldrig något som var förbjudet i vår familj, vi åt det kanske varje dag, men jag var aldrig någon riktigt godis eller glass-gris som systern min fast visst älskade jag allt som har med sött att göra, som det ska vara.
Lite längre fram i tiden fick jag ju anorexi. Hur började anorexin? Jag pratat om det mycket så kortfattat började allt genom att bara förändra kosten lite, testa på vegetarisk kost, åt mindre portioner, testade alla tips i såkallade “hälso-tidningarna” där man tydligen skulle bli mest hälsosam och vara snyggast på stranden men vad hände var tvärtom, jag rasade ner i vikt samtidigt som jag hade växt otroligt mycket på senaste tiden. Jag blev allt mera ointresserad av mat och hungern försvann pg. den stora förändringen av kosten. Från att ha ätit mycket, ordentligt och kämpa med att gå upp i vikt/behålla vikten och njuta av maten gick jag till en fett,kolhydrat,protein-snål, japp “allt-snål” kost som jag trodde skulle hjälpa världen, djuren och mig själv. Trodde jag skulle bli en bättre version eller att jag skulle vara duktigare om jag åt såhär. Jag trodde det var hälsosamt. Det stod ju så i tidningarna. Jag jämförde mig med andra och tänkte att ifall inte kompisen äter lunch behöver väl inte jag heller göra det osv. Tankarna blev flera och jag blev smalare. Ett år hade väl gått och jag lades på sjukhus. Den historien är ännu längre och ni kan läsa en kort del av det här. Jag lyckades till sist få rätt hjälp på Mandokliniken och fick vikten upp, blev utskriven och frisk. 3 år tog det allt som allt att bli av med ALL slags ångest, mat-, träning-, vikt-fixering och hets. Att verkligen vara FRISK och aldrig falla tillbaka till det helvetet. Det är en lång resa, men då du äntligen verkligen når toppen kommer du aldrig falla tillbaka igen, det vet jag, det finns inte en chans att jag aldrig skulle göra det. Jag tror att om man blir 100% frisk från sin ätstörning så faller man inte tillbaka. Blir man aldrig helt frisk, det blir lite halv färdigt eller man får inte rätt sorts hjälp och tillräckligt länge, hinner återhämta sig 100%, så har man lättare att trilla tillbaka och man kanske gör det flera gånger, kanske du fortfarande lever i din ätstörnings-värld. Lever genom kontrollen, då måste du be om hjälp och förstå att du är värd att bli och vara frisk, lycklig, fri. Det är det bästa jag har gjort i mitt liv, jag kunde inte klara av de sakerna jag gör idag och gjort, jag är så himla lycklig att jag valde RECOVERY, det är värt det, du är värd det, livet är så härligt på andra sidan. Vikten säger inte det hela, och jag vet att många tror att ätstörningen inte är en psykisk sjukdom, men jag tror att det är. Jag vet att ätstörningen kan få dig så mindfucked och verkligen inbilla dig vad som helst, verkligen få dig att kontrollera saker och att låta bli det kan kännas att hela världen rasas. Men då du själv förstår det (ingen annan kan få dig att inse, bara du själv) och slipper det hela, hela träsket, ja då förstår du, mer och mer, vilken bubbla du levt i, hur korkad man varit och hur mycket lättare allt hade varit om du bara insett detta för länge sedan. Men sånt är det.
Till nuvarande situation. Träningen har alltid varit en stor del till mig. Något jag älskar, brinner för. Tycker är roligt.
Träning ska INTE VARA ETT måste. Ingen hets. Ingen tvång. Vem är det egentligen som säger att ni måste orka träna? Varför? Ska ni gå ner i vikt? Ska ni gå upp i vikt? Hålla vikten? Eller något helt annat? Kanske få bort tankarna?
Träning är bara en hjälp till det.. Träningen är inte lösningen. Gym har blivit jättepopulärt för många, och speciellt i media. Nu känner alla att de “måste” träna, för att alla andra gör det. Men måste man verkligen använda gym? Det finns massor med andra träningar man kan hålla på med om man vill hålla sig i form. Och så finns det sådana personer som hatar att träna eller röra på sig, då får man hitta på något annat, lite mera vardagsaktivitet.
Orsaken till att jag skriver så mycket om träning, pratar, lever i det, ORKAR träna. Är min vilja, för jag älskar det. Lycka är att göra något du gillar. Något du njuter över. Lycka är att fylla ditt liv med det DU tycker om. Inte det du borde tycka om.
Att jag började styrketräna förändrade allt. Det är en helt ny värld från att ha spelat lag sport hela sitt liv och börja koncentrera på sig själv och lägga all fokus på DIG. Du är viktigast. Det är otroligt fint. Jag har tränat på gym blandat med konditionsträning nu i 6 år men då jag enbart styrketräning i 4 hela år. Det har lett till resultat kanske. Jag ser annorlunda ut än då jag började, och ja jag har fått muskler på köpet, jag kanske har en lägre fettprocent än början också, inget jag däremot är intresserad över eller står och följer, men vad som mest förändrat är mitt mående. Jag har aldrig mått bättre än idag. Jag för varje år efter styrketräning började må ännu bättre, 2013 var mitt förändrings år där jag valde livet. Och styrketräningen, gymmet var en stor hjälp till det. Räddning för mig. Jag blev stark och självständig. Jag lärde mig att stå på fötterna som aldrig förut. Och jag lärde mig så mycket mer. Själv. Jag hittade också min grej. Min passion. Jag lärde mig ju samtidigt att äta annorlunda, eftersom jag inte kan träna på den nivå jag gör idag om jag inte äter tillräckligt och av bra mat regelbundet. Från modellresor där man kanske hinner äta en minimal frukost och sedan på kvällen gå ut på restourang som drar ut på nattsömnen (kanske bli bjuden på lite socker, koffein under dagen om man har tur) till att äta regelbundet med jämna mellanrum, det man är sugen på och mår bra av och får energi av en längre tid, som bygger upp dig och håller dig frisk och glad. Inte hungrig, förkyld, trött, deppad, frusen och otålig. Mat och näring, vätska, sömn, återhämtning, motion är viktigare än vi anar, men det som är en skillnad till att jag har så bra förhållande till det hela är ju den att jag inte började träna på grund av att det är så viktigt för oss människor. Jag brydde mig skit i jantelagen och vad som är bra och dåligt, vad som rekommenderas att följa osv. Jag sket i allt, jag ville leva fritt och känna efter vad som JAG mådde bra av. Alla har sina åsikter, ät mindre av kolhydrater och mera fett eller gå ut i naturen mera och minska på tillsatsämnen, vem orkar lyssna på sånt längre? Vad är rätt och fel, finns inget sådant, lär känna dig själv och vad du mår bra av. Tänk inte så mycket och lev mera. Jag började träna bara för att. För jag kände på att pröva. Och jag prövade och sedan kände jag känslan att jag har en möjlighet att bli lycklig, med hjälp av detta, och jag valde lyckan och jag började bygga på mig själv och varje gång jag gick till gymmet gjorde jag det för JAG mådde bra av det, inte för någon annan eller något som jag hade läst. Aldrig. Det är en viktig del av att återhämtas från sin kontrollvärld, att lära sig gå sin egen väg och göra tvärtom vad andra säger eller inte bara lyssna. Lyssna på dig själv istället. Riktiga du. Vem är du och vad vill du. Vad känner du för, vad är du sugen på och vad mår du bra av. När du funnit den platsen och gjort det tillräckligt länge att det är en automatisk del av ditt liv, som det ska vara, så har du mera styrka för att lyssna på andra och kanske ta lärdomar av andra eller klara av att säga din egen åsikt. Du är inte lika känslig mer och är öppen för att pröva, utvecklas, testa nya saker. Som jag hade aldrig kunnat följa mina coacher och deras upplägg eller testa på någons matschema, träningsschema om jag hade varit sjuk ännu. Hitta dig själv, sluta vara vilsen och ha fötterna på marken då du äntligen hittat dig själv. Du vet själv alltid bäst vad som funkar bäst för dig, när du väl hittat dit. Jag är min bästa vän idag och jag vet alla mina gränser och områden, men jag lär mig också nytt varenda dag och år, vilket är fantastiskt. Jag ser mig själv som en unik person och ingen har rätt att trampa ner mig eller ändra på mig, men jag är alltid öppen för nya förslag och lärdomar, men jag bestämmer själv vilka som jag väljer att ta in och vilka inte. Självständighet. Frihet. Självförtroende. Respekt åt dig själv!
Och nu ser jag ut såhär. Tränad. Synliga muskler. Lite för mycket för de flesta. Okvinnlig. Jag vill inte att ni ska sträva efter en låg fettprocent, det skulle jag aldrig göra, vi alla vet att det inte är bra. Jag vill också lägga till att detta är 10% av min dag, då jag uppnår en pump och spänner i musklerna. Går jag på stan i vardagskläder senare på dagen kan jag berätta att det troligt nog inte ser likadant ut, om jag inte slängt i mig ett paket donuts som ger lite synligare pump än för andra 😀 Får ofta höra att “looken” jag har efter träningen (upp-pumpadade muskler, röda kinder, leende på läpparna) borde jag ha då jag går ut på tävlingsscen. Haha men där har jag nästan alltid sett för tom ut och musklerna gömda någonstans, men bikini fitness är ju inte upp pumpade muskler och svett på pannan, det är ju lite annorlunda, men om jag får bestämma nästa gång ska jag absolut gå upp på scen kraftigare nästa gång och inte smal, tom och uttorkad. Domarna är alltid ute efter olika och man förstår sig inte alltid, men bäst att bara gå som sig själv och som man trivs bäst och njuta av tiden på scenen! Då kvittar numret du får på placeringen och då njuter du av själva resan mera än vinsten. Vilket är viktigare för mig iallafall. Och därför kommer jag troligen, vara en stor del av min tävlings-prep och inte följa en coachs order, jag är min egen coach och jag känner mig själv bäst 🙂 Men däremot behöver jag ofta en extra push, ibland blir jag lite väl snäll med mig själv, men först så njuter jag av detta år och kanske något/några år till, och ser vad jag vill och känner för sen! 🙂 Mycket händer på ett år och jag, mina åsikter, tankar ändras också troligen lite! Så ser med spänning framtiden som väntar på mig 🙂
Ämnet’s själva mening skulle handla om FETTPROCENT. Om jag då försöker för en gångs skull hålla mig till ämnet så bör jag väl börja direkt skriva om DET. 😀
Vad jag vill komma till är hur ledsen jag blir när jag får kommentarer om min kropp eller mitt utseende. När jag läser bloggar som hatar ner på oss som är smala. Jag blir faktiskt ärligt talat ledsen. För det första, Jag har inte valt detta. Jag skulle jättegärna ta Kim Kardashians kropp, kurvor och lägga på mig och se hälsosam, frisk, kurvig, snygg, inspirerande, och som sagt HÄLSOSAM ut. Just nu går jag kring med en torr, låg-fettprocent, synliga muskler, inga kvinnliga former kropp och det anses direkt som ohälsosamt, ingen bra förebild, får ofta höra på bilder att jag ser manlig ut, torr, för ådrig, inte normal osv.
Jag vet att en låg fettprocent inte är hälsosamt. Det är det inte. Men jag vet också att bara för att ni som säger detta, skriver enligt era erfarenheter eller mående, kan ni inte stämpla andra som likadana . Bara för att du svälte dig till magmuskler och gick som en zombie och frös dagen ut med kurrande magen för att nå en lågfettprocent betyder det inte att jag gör det. Jag äter mera än någon i min familj, jag tränar också mera. Jag har så mycket energi och glädje, styrka att dela med mig till alla, jag mår bättre än ALDRIG förut fysiskt. Jag känner verkligen att allt är på plats även om ibland kommer perioder där man blir lite mera stressad men jag påverkas inte alls lika som förut. Jag mår sååå bra. Jag är starkare än aldrig förut på gymmet, jag får energi av träningen och brinner för det. Jag älskar mat och maten ger mig energi, njutning, och jag är inte rädd för att äta mig proppmätt, jag behööööver mat! Skulle aldrig klara av mig någon överlevnads grej på tv:n där man får försöka hitta mat och boende på en öde ö. Jag klarar inte av att äta för lite, jag får typ ångest och vaknar hellre upp på natten för att ge mig föda, energi än att jag går hungrig. Jag vill att jag ska gå upp i vikt och jag har blivit ganska väl bekväm med mig själv och orolig att inte skada kroppen på något vis, direkt då jag känner typ hunger är det katastrof haha..
Jag har gått flera år på blodprov och haft brister på allt det hela, men äntligen är allt normalt, jag har fått hjälp till sköldkörtelhormonet och kontrolleras fortfarande. Visst har jag för lite av kvinnliga hormon och därav låg fettprocent, inte samma chans att föda barn som alla andra men jag får leva av det. Det är något jag också får medicin för och jag önskar att det en dag blir normalt det med. Vi alla har olika kroppar. På grund av mitt utseende är jag inte bästa eller ens alls en bra förebild. Det är bara så.
Och jag kommer säkert alltid få kommentarer om detta, jag reagerade väl mera känslosamt då jag var yngre. Detta ledde till att jag kände att jag aldrig kunde äta nog, det blev ett frosseribeteende bara för att ”bevisa” att jag minsann åt, det var lättare att accepteras om man bevisade att man verkligen åt tex. två pizzor och en liter glass direkt efter utan att bjuda till andra. Dock så ser ju folk vad de vill se, så de är liksom aldrig tillräckligt. När jag pratat med andra tjejer som också alltid varit smala är det många som upplevt samma. Att man börjar frossa för att ”bevisa” att man inte bantar, göra andra nöjda, bli accepterad och bevisa att man visst äter. Resultatet blir väl en onormal måltidsrytm och förhållande till maten med längden. Det är inte hälsosamt att frossa oavsett hur man ser ut, särskilt inte att frossa i onyttigheter bara för att. Frosseri är precis lika kortsiktigt som svält.
Jag vill att ni ska förstå att låg fettprocent är inget man ska sträva efter, jag har aldrig gjort det och kommer aldrig göra det. Detta är mitt utseende och det är bara vem jag är just nu. Jag har ändå som mål att gå upp i vikt och det är vad jag håller på med men inget som händer på en natt om man vill ha en vikt som hålls. Och dessutom är gjord på näringsrik mat och inte enbart tom energi. Det är dessutom en grej som inte jag orkar stressa över, eller som påverkar mitt liv genom att stå på vågen för att följa numror, glo mig blind i spegeln och gråta över om jag är smal på något område (det är lika stört som att banta) eller i köket och hetsa i mig glasspaket, utan jag ger mig tid och blir glad för varje gång jag får höra att jag lagt på mig mera eller får byta till en större byx-modell, men ingent som tillhör min vardag att kontrollera genom det, tänk hur många år man spenderat på kroppshets, jag älskar och accepterar min kropp, stor eller liten, men jag mår bäst som att må och känna mig stark.
Jag vet inte hur jag ser ut om ett år eller tio år, men vem fan bryr sig egentligen? Ska vi inte mera fokusera på hur vi mår? Om vi är hälsosamma, påriktigt, friska så tycker jag du kan skita i fettprocenten och vikten.
En sak jag däremot vill ta upp är att våra människors totala vikt och fettprocent även kroppssammansättning förändras över tid. (Bilden nedan är för svenska kvinnor)
Hos både män och kvinnor ökar mängden kroppsfett med i snitt 9 kilo från 20-29 års ålder upp till 75 års ålder. (LÄNK)
Back to the subject.
Jag tycker det låter mera som om personer som skriver och kommenterar över detta är mera ohälsosamma än de som inte bryr sig om sitt utseende, kropp, synliga muskler eller inte. Lyssna själva.
Frågor som “hur kan du vara så deffad året om? “Vad är din hemlighet till den låga fettprocenten?” “Tränar du konditionsträning när du är så smal?” “Hur kan jag uppnå den kroppen att ha muskler men lite fett?” “Ät mera” “Du är okvinnlig” “Värför tävlingsform året runt?” “Hur kan jag få fettet bort på min mage?” “Vad ska jag väga för att gå ner till den fettprocenten?” “Det är inte normalt att se ut sådär”
Jag skulle själv inte ens gå och tänka på hela saken varför en person ser ut som hon gör och verkligen inte kritisera henne/honom för det. Lika gärna kan någon ha en livskämpande sjukdom bakom det, så innan ni bedömmer någon, fundera på detta. Är det så viktigt? skulle inte alla bara kunna lägga ner jämförelsen och acceptera att alla är olika, alla ser ut olika, alla lever olika och det är okej. Vi vet inget om denna person, speciellt på internet säger en bild ett fåtal ord om hela personen.
Jag blir sårad för detta, för att så många strävar efter den låga fettprocenten och jag blir sårad för att direkt man blir stämplad som att man verkligen själv också gör det och att jag lever inom någon diet, träningshets och gör några hemligheter för att bibehålla “denna” kropp. Hemskt att prata om sin kropp på et sådant vis ens. Som en grej liksom. Min kropp är min kropp. Finns otroligt mycket viktigare saker än hur min kropp ser ut på utsidan, tex. hur jag och alla människor mår på insidan. För mig handlar god hälsa inte heller om att äta på ett visst sätt, men om vi ändå tar upp detta med maten som många förstår fel, de tror helt enkelt att om de själva levt på broccoli och torsk innan tävling för att uppnå den torra svamp looken på scen, betyder det verkligen inte att jag lever så. Punkt.
Jag tänker inte ett skit på vad jag sätter i mig, okej “inte ett skit” var väl överdrivet men vad jag menar är att jag inte går och tänker på det, inte ett dugg, jag automatiskt äter enligt mina val och vad jag är sugen på. Jag väljer att äta mycket och bra mat regelbundet för att jag mår helt enkelt bra av det. Jag älskar mat. Men jag går inte och planerar hela dagen, veckan på det. Jag äter det som finns att välja mellan. Jag har inga gränser eller förbjudna livsmedel. Jag väljer bara helt enkelt en hemma kväll med lövbiff och klyftpotatis än en festkväll ute sittande i baren med ett glas öl. Jag säger inte att jag inte dricker eller inte går ut, jag älskar att också festa och jag älskar spec. rött vin, jag älskar bara att njuta av livet, det är väl det som är grejen, jag gör inget pg. regler eller för att jag tror något är bättre än det andra, nej jag lyssnar på mig själv, vad vill jag, vad känner jag för, vad vill huvudet och vad vill kroppen. Jag älskar att vara länge uppe på kvällarna, äta flera stycken kvällsmål, kolla på filmer, jag har inga regler att gå och sova en viss tid eller sluta äta någon gång. Jag lyssnar på mig själv. Är jag trörr somnar jag, och tvärtom är jag inte så skulle jag inte ens få sömn så varför tvinga sig. Samma med träning och maten, lyssna för fan på er själva, lär er känna er själva, vad ni vill och inte vad ni tror ni vill/borde göra!! Är ni sugna på att träna? Vill ni det? har ni energi för det? eller är det tvång? Svaret vet ni ju själva. Träna bara om ni vill det. Träningen ger ingenting om det inte görs med vilja, glädje. Tränar du för att du tror du måste kommer träningen bara TA mera från dig än ge. Det bryter ner dig psykiskt och fysiskt. Och till kosten… Äter du vad du vill så kommer det ju hålla, har du en massa regler inom maten eller försöker undvika att äta så klart det inte smakar, klart du mår dåligt då och klart kroppen mår framförallt dåligt.
Sover du bra, äter du tillräckligt, stressar du med måtta som du klarar av, lyssnar du på din vilja och ditt mående, vad kroppen vill (bortsett från hunger och mättnad är något jag struntat i, vem säger att man måste vara hungrig eller mätt före/efter måltid, går på känsla istället) och FRAMFÖRALLT SLUTAR TÄNKA. VARFÖR GÖR NI ALLT SÅ SVÅRT? Varför tänker alla så mycket? Det här skapar fel bild på mat och träning, fel förhållande och HETS kring ämnet.
När du slutar tänka hur du uppnår någon kroppsform eller sluta tänka hur du borde äta för du tror du borde bli mera hälsosam, vare sig det är mindre socker/kött/mera vitaminer/mindre bakelser/mera grönsaker osv. så sluta med det, det kommer ju göra dig helt mindfucked och känns bara för mig bäst att släppa det hela, lyssna på vad du vill istället. Go with the flow. Träna och ät för hälsan skull. För att leva. Lev inte för att träna och äta. Hitta DIN egen måltidsrytm, det är den ända som kommer funka, det finns inga mirakel.Nu äter jag det jag behöver för att bli starkare och får att må bra, för min egen skull.
Är verkligen kroppens utseende, maten man stoppar i sig eller resultaten man gör på ett lopp kvitton på bra eller dålig hälsa? Eller är det kanske så att den beror av hur man mår inuti, i själen? Jag är övertygad om att alla har sitt unika sätt att uppnå god hälsa på. Det gäller bara att komma fram till hur man vill må och känna. Längtar man efter fler vänner, en partner eller kanske barn? Eller är det något annat på det privata eller yrkesmässiga planet som behöver justeras för att man ska må bättre? För mycket negativ stress är ju som bekant en riktig hälsodödare, särskilt när man inte ser någon väg ut ur situationen. Jag är övertygad om att jag själv har gått igenom så himla mycket jobbigt och fysiska samt psykiska smärtor i livet att varje dag jag bara mår bra, är en lycka för mig. Att jag får vara hälsosam och frisk betyder allt för mig. Att må bra i själen OCH i kroppen, det är så det ska vara. Du ska inte må dåligt, du ska verkligen inte det. Känner du att något är på tok i ditt liv, se till att förändra på det, och vet du inte vad det är så är det kanske dags att ta reda på det, innan det är för sent.
Hälsosam idag är för mig där jag verkligen mår bra, kan njuta av livet, le och känna lycka, har balans och harmoni i livet. Jag tar emot utmaningar, spänning och nya äventyr men också låter kroppen återhämta sig, vila upp sig regelbundet. Jag tränar enligt mina gränser och bara för att jag tycker om det, jag tränar aldrig om jag har ångest eller om det inte känns bra, det skulle jag aldrig emra utsätta min kropp för, träning ska vara roligt och ge oss energi, lyckohormoner. Hälsa för mig är att hitta sin egen plats där man trivs och bli av med all negativ energi som påverkar dig, att kunna och vilja äta allt man än är sugen på, att inte uppleva starka känslor inom mat eller träningsområden som påverkar livet. Mat, träning påverkar oss visst men det ska inte vara det som styr livet, hälsa beror på så mycket mera än det också. Lär känna dig själv och din hälsa. Du kommer att känna då du verkligen verkligen mår bra. Jag tror också mitt må bra, hälsa är en stor del att jag är tacksam. Tacksam för allt.
Internet sätter höga krav på alla och jag tycker hat sprids på allas utseende, smal eller fet. Deffad eller fluffig. Kurvig eller spinkig. Magmuskler eller inte. Tävlingsform på tävlingsdagen eller tävlingsform utan tävling. Tränat för lite eller för mycket. Ätit för lite eller för mycket. För mycket djur. För lite fett. För mycket sötningsmedel. För mycket tillskott. Doping. Onaturligt. Okvinnligt. Män gillar inte ben, det finns hundar för det. Kvinnor ska ha något att ta på. Män ska ha muskler och synliga magmuskler på stranden. Varför, vem har startat det hela och kan inte det accepteras att alla ser olika ut?
Vi kan påverka och ändra detta. Genom att acceptera att vi alla ser olika ut, och låta alla se ut och leva som de vill, ingen är en sämre person för det och alla har ett värde, en bild på media är inte till för att bedömmas och kritiseras, varför kan vi inte lyfta upp varandra istället för kränka ner och jämföras?
Självklart beror allt nästan då självkänslan. Idag så tar jag inte in kommentarer som dessa, det påverkar mig inte personligen mera orolig för andra som tror på allt som skrivs. För några år sedan kunde jag påverkas hårt och börja äta så mycket att jag ständigt mådde illa bara för att jag skulle nå något slags ideal där mitt utseende var okej och att alla slutade klanka ner på hur smal jag är. Man ska inte bry sig om vad andra tycker, men har andra rätt ändå att gå och skriva negativt om andra? Det är liksom lättare att kommentera hat än pepp. Tänk på personer som varit nöjda med sig själva, ni kan faktiskt genom att kommentera och frågesätta deras utseende genom att anse det är för mycket eller lite eller ohälsosamt bara för ni själva upplever det så, det kan leda till framförallt en ung människas självförtroende som rasas ihop på noll tid och känner sig aldrig nöjd, blir en evig strävan efter det perfekta, som vi egentligen skapar och påverkar.
Henkilön ALEXANDRA BRING (@alexandrabring) jakama julkaisu
Det finns idag människor som är väldigt extrema med sin träning och kost och det är onekligen en hel del människor som tagit allting för långt. De mår dåligt om de missar ett träningspass och vågar inte äta efterrätt då de är rädda att det ska förstöra ”allt”. Det är inte den här livsstilen jag vill uppmuntra till.
Men det jag vill ha sagt är att om du vill få resultat när det gäller din hälsa och prestation så får du nog ändå vara beredd på att din livsstil kommer att skilja sig en hel del från det som anses vara ”normalt” idag. Men det innebär att du sannolikt måste bryta många negativa mönster och att du då och då behöver behöva stå ut med lite frågande blickar från dina arbetskamrater när du tackar nej till bullarna som de köpt med sig till jobbfikat. Idag är allt onormalt att vara annorlunda och ha sina egna val, stå upp för det och gå sin egen väg. Människor som trycker ner på personer som tränar, äter hälsosamt eller är kanske definierade, för att det är udda. Det ses negativt att för mig, vara musklig och ha synliga muskler med låg fettprocent eftersom det inte är normalt, kvinnligt eller “hälsosamt”. Det är tydligen något fel på mig för det “går inte” att leva som jag gör och vara frisk. Men ibland undrar jag hur personer på gatorna, i mobiltelefonen, på internet, tidningar, överallt ens har energi och samvete att trycka ner personer för hur de ser ut eller beter sig, du vet inget om personens liv eller situation, så acceptera att alla är olika och alla lever inte på samma sätt som du, och det ofta finns orsaker till allt.
Varför inte lägga ned all hets och acceptera att vi alla är olika, unikt byggda. Fett på kroppen eller inte. Finnar där och där eller inte. Magmuskler på män eller kvinna. Bröst eller inte. Om alla slutar jämföra sig med alla andra och gör det dom blir glada av har vi kommit en bra bit på vägen.
Kör ett tungt med låga repetitioner (förutom idag varierade jag lite och gick på känsla) samt ett lättare med högre, så vill alltid vara stark och pigg för det tunga benpasset men känns ju inte alltid hundra som till exempel idag;
…glömde gymkortet hemma så fick ringa tillbaka till någon som kunde leta efter det och hämta det hit, så otåligheten blev lite lång och ivret försvann när man väntade en halvtimme utanför och bara dreglade efter knäböjsstången. När jag väl skulle börja så blev allt bara fel..det var varmt, viktplattorna var gömda, håret var i vägen, skyddet på stången gick itu så fick vara utan och grimasera när stången lades på min smala nacke (haha) men gav inte upp! Kraften i benen och energin kom från ingenstans och fick mig på nolltid från irriterat till toppen humör och kunde inte sluta le! Fy vad jag var energisk, glad, inspirerad, ville bara krama alla och dansa på rosor av glädje haha! Ökade vikter och utförde alla övningar med hela hjärtat, bästa bästa känslan. Sen så var det så härligt folk på gymmet som delade med sig inspiration och vi turades lite om i knäböj:et samt benpressen, Erik är en grym push:are, vikterna känns plötsligt så lätta då man har någon som stödjer bakom eller tränar samma som du. Man får dela med sin träningsglädje till personer som är lika sinnade! För det är inte många personer som orkar lyssna eller ens förstår mina träning/gym-babbel från dag till natt ?.
Här kommer upplägget jag tränade idag:
Squats:
2 set of 100kg x 5 reps
5 set 90kg x 5-8reps
2 set of 70kg x 12 reps
Benpress:
7 set x 5 reps
Avslutade med:
Utfallssteg 10 set med 3-4 reps
2 set Marklyft med hantlar x 5-8reps
Typ aldrig jag gör så många set (ligger oftast på 5 set per övning) blir ganska en-formigt med hela 10 set men kändes otroligt bra idag! Går ofta på känsla vilket är härligt att känna sin kropp och sina gränser samt ge musklerna den återhämtning utanför gymmet den behöver för att fortsätta utvecklas och prestera bättre på själva passet. Märker också stor skillnad från dag till dag, vecka till vecka eller period efter period, det vad vi bör komma ihåg är att vi alla är enskilda människor och olika personer, vi alla kan inte träna eller leva likadant. Jag tex. kan absolut inte träna lika hårt eller ofta de dagarna jag har mycket stress eller arbete/ annat som tar mycket energi eller samma om jag sovit sämre en tid. Jag tränar enbart de dagar känner för det, känner mig stark och aldrig gå dit “halvfärdig”, svag eller obalanserad på något sätt. Jag vill och ser till att träningen BYGGER på mig och GER mig energi inte tvärtom, bryter ner. Det är stor skillnad på det och jag märker att flera inte förstått det. Jag vill ofta bara gå rakt fram till personer som typ stönar, halvgråter, ser så ledsna och lidande ut på ett negativt sätt på joggingsspåret, i omklädningsrummet eller i gymsalen. Visst SKA det vara tungt och kännas! Som idag grimaserade jag och gnällde lite extra i början, och det finns dagar man är omotiverad eller osugen på att träna men gör det ändå, men när du känner dig själv tillräckligt bra och din kropp, dina gränser, ditt mående och orsaken du tränar för är positiv (inte för att straffa dig själv eller för andras skull/ prestera eller vara mera nöjd med dig själv/ få bekräftelse utan för att du själv väljer det, vill det, för din egen skull, hälsan, för du mår BRA av det, bättre, det ger dig mera energi och flöde till vardagen och för att du gillar det helt enkelt. Det är roligt.) så lär du till slut att känna skillnaden på att 1. tvinga sig själv att träna även om man är svag och 2. Man är lite stel i kroppen efter en lång dag eller svårt att ta sig iväg för man är mera lat/seg och inte svag/tomma batterier och att sedantvinga sig till gymmet, vet man väl om man egentligen borde eller inte borde träna.
Alla är inte alltid motiverade. Men känner du dig ständigt omotiverad så är det ju ett klart tecken på att något är fel och du borde tänka efter varför du överhuvudtaget tränar eller om det vore bra att ge kroppen vila en längre tid, paus från allt som har med träning att göra eller alternativt variera till något helt annat som att spela bollspel, simma, promenera med vän eller annat som känns roligt. Fundera på om du borde ändra på något i din livsstil, kanske du vill jättemycket fortsätta träna men tränings-passen bara blir dåliga och du känner dig svag..???? bäst att gå in på kosten/upplägget av passet/återhämtningen/ sovandet/vilandet/stressen i vardagen m.m. Jag tycker absolut det är ingen nytta i att träna om du inte får något av det, om det tar mera än ger. Jag är hellre utan att träna än att går dit då jag verkligen är svag eller halvsvag, jag vet verkligen och känner skillnaden på att vara svag i kroppen/inte helt på topp för att träna eller att känna sig omotiverad på grund av andra orsaker. Men just nu så kommer inte dessa dagar ofta, minns inte när senast jag har haft dåliga perioder, pass eller omotivation, tvärtom känns allt att gå framåt. Det var jo 1-2 veckor denna månad som var en jobbigare med allt möjligt men det påverkade inte träningen och tvärtom var det räddningen och energipåfyllande, inspirationgivande till vardagen, att få känna sig stark på gymmet när vardagen är kaos är ❤. Att ha sin egen tid, glömma allt, bara vara glad och njuta.
Vill avsluta med att alla har olika prioriteringar på sin träning. Jag är en person med väldigt öppna val, impulsiv, person som inte följer regler utan går på känsla och varierar ofta. Menar med det att jag älskar träning och gymmet, min största passion och något verkligen jag brinner för…(Jag kan faktiskt säga att set har varit en stor del och typ största fokus på några år nu. Det är fånigt och låter sjukt för vissa personer. ) …men jag är också öppen för att festa, vara social, gå ut med kompisar, dricka alkohol, ha träningfria dagar,veckor, då och då eller spendera tid på sommarvillan en längre tid. Jag har inga problem med att välja en shoppingsdag på stan istället för ett gympass. Men en annan sak jag också vill nämna är att jag ändå VÄLJER att träna regelbundet och äta hälsosamt, varför? För jag mår BRA av det, jag får resultat, jag mår så otorligt bra av det, jag brinner av glädje och har så mycket energi!!! Jag hanterar stressen superbra, jag sover som en kung, jag bara mår så bra jämfört till dagar eller perioder man dricker alkohol mera, sover ett fåtal timmar om nätterna, blodsocker och humörsvägningar av oregelbundet matintag i form av hämtmat, snabba val och sockerkickar, småätande före riktig mat. Gå trött, hungrig från sedan matkoma på dagen och somnar utan motivation för att arbeta, från att va stressad, irriterad till behov att äta eller dricka för att vara glad och pigg, träningen blir skit och lidande, du har inte mera glädjen och din egen stund, din hobby i vardagen och förlorar både lyckan, kickarna du får av gymmet och känner dig allmänt svagare, tröttare, omotiverad på allt.. du lever efter andras liv och för andras skull, arbetar för pengarnas skull, äter för att leva. njutningen till maten, träningen, inspirationen till att arbeta försvinner.
När du gör din egen grej och passion whatever it is, så är allt på en helt annan nivå, allt går så snabbt och du gör med hjärta allt.
Just nu satsar jag på hälsan först. Att må bra. Och visst så även jobbigare perioder man får kämpa extra, ta hand om allt före din hälsa, som är viktigare i vissa fall om det handlar om familj och prioriteringar kring hushållet.. allt går inte alltid lätt och man har inte möjlighet att välja.
Men när man har möjlighet att ta hand om sin hälsa och kanske får då lämna andra saker före. Du ska inte få dåligt samvete för du väljer dig själv före andra och anses självisk pg. du väljer hälsan och att sköta om dig själv, vila upp dig för imorgondagen eller bygga dig på gymmet för din egen skull. Huvudsaken är ändå du, att du mår bra, då ska du ta reda på hur du kan påverka det och förändra det som du inte mår bra av.
Ta in all positiv energi och bli av med negativ, även om det sårar. Det är värt i längden att hitta de personer som älskar dig och den livsstilen du älskar än att leva en värld med fullt av bekräftelse, leva för någon annans skull eller efter andrad schemor. Alltid låta andra gå före dig och göra dem nöjda..inte störa dem eller påverka deras vardag genom att be om hjälp för att göra något för dig och så vidare. Jag förstår om man har barn och familj att ta hand om, men vi som unga har rätt att vara lite själviska för annars kommer vi aldrig hitta oss själva, du måste älska dig själv innan du älskar andra, och lära känna dig själv och vad du vill i livet. När man kan det och vet det har man all möjlighet att dela med sig omtänksamhet, värme och hjärta med de personerna som älskar dig också för den orsaken du är och ni båda hjälper varandra genom att sammarbeta och förstå varandra.
Det är inte så svart vitt. Absolutist eller alkoholist. Träningsnarkoman eller träningshatare. “Hälsosam” kost eller “ohälsosam”. eller tron att man inte njuter om man tränar och äter mindre socker, snabb hämtmat osv eller tackar nej till en fredagskväll i baren. Nej tvärtom, de personerna som väljer det för sin egen skull, gör det på grund av att de faktiskt njuter av det och inte som du, tvärtom skulle lida av det tydligen. Vi alla är inte lika och alla tvingar sig inte att leva ett såkallat kontrollerat liv och tron på att vara helt utan socker, alkohol, fest. Tvärtom tror jag de flesta som mår bra faktiskt klarar av att göra båda och njuta av det, känna efter vad man vill göra och äta av allt i världen samt inte tacka nej pg. regler eller följa kontroll/ prestation.
Jag skulle direkt sluta om jag skulle lida av prestationsångest, en form av beroende, känna att jag mår dåligt om jag låter bli att träna/ inte kan sitta still eller om jag äter något jag inte vanligtvis äter. Jag har varit där och jag vill och kommer aldrig återvända dit. Jag är fri som en fågel och känner efter vad jag vill, vi alla gör val och vi alla gör val för vår egen skull, gör vad du känner efter och ät och träna det du vill och gillar och i den mängden du mår bra av. Sätt aldrig regler, kontroll. Det funkar inte. Det håller inte och du mår inte bra av det. När jag tävlar vill jag också må bra av det och ha öppna val till att påverka och förändra vardagarna, varför skulle man skada sig själv frivilligt genom att leva i en värld som tar mera energi än ger, förlorar det du njuter av och viktiga vänner.
Jag älskar att vara fri och veta vad jag mår bäst av och brinna för det. Jag är också som jag nämde om och om igen öppen att förändra. Om jag imorgon eller om ett år inte har samma passion och lust för “fitness” så gör jag något annat, livet är fullt av möjligheter och viktigast är att du mår bra!
Kram på er alla, snart närmar det sig helg! är så glad så min syster är hemma och vi båda inspirerar varandra genom att bara vara vi haha, hon är sååå annorlunda än jag samtidigt som helt typ kopia på vissa saker. Älskar dig syrran,m❤ alla syskon. 4 guldsyskon jag älskar mest av allt på jorden, och mina föräldrar. Familjen är guld. Finns alltid där för dig, vad än händer. Är så tacksam att jag har dem, inte alla som har det. Tack.
Hur mår ni? Jag mår dunderbra. Tränat benpass idag (what else hade jag väl sagt förut men måste erkänna att ben blivit något jag prioriterar typ minst just nu, så konstigt då när man tävlade för bikini fitness var det ju ibland mer än 3 gånger i veckan träning för ben och rumpa. Inte för jag fick några förbryllande resultat för det haha. Nä jag älskar att träna armarna och mitt favoritpass är numera… tro mig eller inte… CHEST, alltså brösten! Ja fyfan vad härligt det är! :D)
Tänkte egentligen bara slänga in ett snabbt inlägg här innan maten är klar i ugnen, känns som om jag är världens sämsta bloggare som bloggar typ 1 gång i året och ger ut några tråkiga recept utan förklaring vad som annat runt om kring hänt före, efter jag plåtade bilden eller bakade receptet. För så mycket händer! Ibland hänger jag inte med. Ibland hänger jag. Ibland känns det som om jag svevar i vinden och allt händer samtidigt, men ibland är det faktiskt helt okej och roligt det med. För det händer ju. Haha. För några år sedan hade man kanske bara lagt av och blivit trött av allt det hela men jag finner ny inspiration och energi av allt som händer, alla som jag träffar och alla utmaningar som man får chansen till! Så jag älskar hur bra det går just nu, även om jag som sagt inte alltid hänger med. Det är perioder som det blir en stor omväxling som kan vara något som tar lite längre tid för mig att anspassa mig till, som vintern till sommaren eller tvärtom. Våren och hösten är lite knepiga men samtidigt de mest händelserika och möjlighetsfulla perioderna för mig! Det kan lika bra också vara en resa man återvänder hem från eller från att ha arbetat en vecka på båt och sedan vara en vecka hemma, det tar tid innan man fattar det hela och kommer igång, anpassar sig med det nya. Men sånt är det, alla är olika! Men visst är det härligt att det närmar sig sommar varenda dag nu och solen lyser oftare och oftare. På Söndag blir det ju sommartid! Helt fantastiskt enligt mig! Har massor med planer i sommar samtidigt som inte. Vill inte stämpla till något eftersom jag vet att jag också vill ha en lugn och skön sommar på havet och bara göra ingenting, men känner ni mig blir jag rastlös efter någon dag bara om jag inte tar arbetet med mig haha. Det bästa är ju att vara öppen för allt och bara vänta och se vad DENNA sommar kommer med!
Fått en massa underbara mejl och vill bara tacka er alla för hur himla hjärt-värmande personer ni är, finns inget finare! STOR KRAM PÅ ER <3
Och ska inom kort berätta några roliga nyheter om jag får publicera det, men så länge så ska jag försöka återvända till bloggandet lite oftare, men nu först väntar maten hehe, kan hända att jag känner lukten av bränt som vanligt, oh no!
Inlägget är sponsrat med Sudio SwedenFörsta recension: WOW VILKET LJUD!!! Man glömmer ju nästan att man lever, eller att någn annan lever vid sidan om haha! Var rädd att jag skulle typ svettas ihjäl men inte alls, de var superlätta och bekväma på huvudet, älskar dem!! Ska VERKLIGEN vara ett måste på varje pass, iallafall vart annat ifall inte jag ska vara social och inte 100% fokuserad som dessa hörluror garanterat hjälpert till med! ÄLSKAR DEM!
När jag fick dem beställde jag även ett par svarta lock, som man böt ut mot de orginala. De är super snygga och gör det svarta mera speciellt, unika och personliga. Dessutom kom ett mobilskal med (SOM NI OCKSÅ FÅR PÅ KÖPET!) som har samma design och skrivet med guld SUDIO som matchar hörlurorna som har guld detaljer, gör det hela ännu lyxigare.
REGENT hörlurorna är från Sudio som jag nämde i tidigare inlägg och har upp till 24 timmars trådlös frihet. Hörlurorna är lätt att använda med hopfällbara lättviktskonstruktion och på sidan av läderkuddarna har den tre enkla kontroll knappar för musiken och mikrofon för att att emot samtal. Det gillar jag! Men mest är jag förälskad i både ljudet, musiken och att det är trådlöst såklart! <3
P.S Använder ni koden SVAGTILLSTARK när ni beställer får ni 15% rabatt!
ÄLSKAR mina nya hörluror!!! Har ju mina äldre par från Sudio som varit bästa jag någonsin haft, de andra tidigare blev trasiga efter någon månad och de rosa har varit som bäst med grym batteri och framförallt ljud! Så bekväma på gymmet och håller bra bluetooth på långt avstånd, älskar det så jag inte behöver svettas med en stor mobil runt armen/ i bh:n eller en massa sladdar hit och dit. Nu så prövade jag på svarta headphones, stora, maffiga, underbara, SÅÅÅ SNYGGA! Har ett par gamla röda som inte direkt kommit i användning för de långa snören som hänger och stör tex. om man ska dra pullups eller något annat, irriterande så känner mig helt hedrad och extra lyxig med ett par TRÅDLÖSA HEADPHONES i SVART!! Bra variation till det rosa.
Kan ju spela tuff med min hårdrock i öronen och koncentrerade blick då jag kör men oftast mellan set:en kommer lyckoglädjet eller skrattet fram haha, skrattar åt hur underbart det är att träna eller mig själv som säkert ser onödigt aggressiv ut mellan pressandet i benpress maskinen, man måste ju vara lite arg för att orka ta i tungt 😀 Händer ytterst sällan att jag skulle klara av att ha dans/pop/glädje/söta tjejröster med kvittrande röst i öronen under ett mördar pass 😀 Det konstiga och härliga är att jag aldrig tröttnar på samma gamla låtar. ACDC, Nirvana, Green Day, Rob bailey rap, NOFX, Limp Bizkit, 3 doors down, The Offspring, Skrillex och en massa remix typ Axwell m.m. Samma playlist som förr, men typ tagga-fest låtar ändrar HELA tiden, man blir trött på en sång efter några veckor ju (säkert pg. alla radiostationer vart man än går med samma musik)
Vet inte ens om det är så nyttigt att lyssna så mycket på musik som jag kanske borde variera med smarta pod-casts eller nyhetssändningar men varför vara nyttig? Livet är för kort med massa regler, plus att jag knappast lyssnar så mycket ändå. Och det ger mig mera än det tar, jag får jätte mycket glädje och pepp av musiken men ofta är det jag väljer tystnad eller häng med personerna på gymmet framför musiken, väldigt ofta!Då kan man också ofta fokusera på passet ännu bättre (ja ibland tänker man HUR är det möjligt, men tro mig) det är väl mer då man vill gå in i sin egen värld, glömma allt som man lägger på hög musik och kör 100% på passet, men går man in i gymmet och har mera avslappnad stil, ska träna tungt men med lång vila och få reps samt då man har väldigt mycket tid på sig, no stress, eller tränar med någon annan så lämnar jag gärna hörlurorna hemma. Det som är ibland synd är att mobilen måste vara med om man ska ha bluetooth hörluror och jag vill oftast ha paus från media, mobilen, inte svara på samtal/sms under bästa lilla stunden under dagen, njuta av min “egen tid” för fullt men det går rätt bra om man stänger av nätverket, lägger på ljudlös eller något annat, för mig är det verkligen viktigt kanske det låter väldigt konstigt/udda i era öronen men för mig är gymmet och träningen den bästa delen i dagen, den som jag slappnar av mest i, där jag glömmer arbete, omvärlden, allt annat som ska göras eller tänkas på.
Gymmet är min frihet. Min passion, min räddning. Det som ger mig mera energi än något annat! Endorfiner, lycka, energi, adralin, bara typ gåshud på armarna haha. Ibland faktiskt har jag känt så, gåshud, känslig moment typ “tänk vad lycklig jag är som fann detta, det räddade mig från helvetet och än idag är en stor del av att må bra, och hur underbart det är att hitta sin grej, sin passion, sin kärlek, något man älskar så himla mycket och speciellt då man tävlar så känslan att liksom arbeta inför ett mål, jobba för sig själv, tro på sig själv och njuta av resan. Det är guld minnen! Att inte bry sig om något annat, för egentligen kvittar allt annat då man hittat sin plats på jorden, så töntigt låter det och så töntigt känner man sig då man faktiskt brinner för något man gör, och för mig är det styrketräning, idag, just nu, det har varit det i flera år nu och jag har inte en sekund ångrat att jag tog foten in på gymmet dagen då jag bestämde mig för att krypa ur depressionhålan och börja bygga på mig själv psykiskt som fysiskt. Aldrig mera bryta ner mig själv. Jag vet inte hur det ser ut om ett år, om tre månader, om fem år, om trettio år, kanske jag glömt bort styrketräningen helt, kanske jag funnit något annat lika härlig i livet, kanske arbetet/familjen har valts till all extra tid, kanske jag tröttnat (yeah sure), eller kanske jag har det bara som en hobby, periodiserar eller kanske jag tävlar i fitness, kanske inte, kanske jag tränar någon ny sport eller variant av styrketräning, kanske jag arbetar som PT men inte gymmar själv, ja WHO KNOWS! Jag idag älskar det jag gör, jag fortsätter med det därför, jag har öppna armar för framtiden och jag älskar även att ha mål, drömmar, planer, rutiner men älskar lika mycket att vara impulsiv, leva så fritt som möjligt och bara go with the flow, leva för en dag, älska varje dag för att bara leva!
Bild från morgonen nedan, solen lyste så härligt, vaknade faktiskt av solljuset och det fortsatte lysa full sol dagen ut! Så vackert, ger en massa energi (och svett-atacker haha) Gick dessutom hem från gymmet, underbart att andas in syre, får lite gjort på mobilen samtidigt (svarar på mejl) men sista biten av de två kilometerna bara slappnar jag av, njuter av vädret, njuter av LIVET!!!
Wohoooo!!! Bara skrek(ja verkligen ropade högt två gånger haha) igår på gymmet ?, fick nämligen upp 100kg i marklyft???????.. kanske “inget” för andra men däremot för MIG är det grymt ?❤
Skål!
Jämför er med er alltid med er själva (ifall man ens ska jämföras..) vad det än gäller! Så be proud över varje framsteg även om det är små såna ? Kanske det är svårt att erkänna att du är stolt? Att säga fan vad jag är grym! Högt! Och stå för det. Sen när har det blivit fel att berömma sig själv? Många gånger kan det kännas som som att den lilla utveckling som sker inte riktigt räknas, inte är tillräckligt bra eller stor förändring? Jag tycker det är fånigare att tänka så än andra vägen. Försök hitta små saker som ni är nöjda över, i vardagen, i livet, i er själva, i era framsteg, i jobbet, skolan, recovery:n, förhållanden, uppväxten, gymmet, osv, ert mål.. kanske ert mål är att förbättra ert självförtroende? En stor del av det är just att vara snäll mot sig själv genom att se det bra i dig själv och det du gör, även det lilla, “minimala”. Finns det något du är extra stolt över just nu? Beröm er själva!
jag är stolt! hur mesigt det än är att skriva ett inlägg om det ?? Har haft problem länge med ryggen och bålen som varit svag men för två år sedan blev det värre med ländryggen då jag fick diskbråck och som tog flera månader innan det blev riktigt bra. Sedan dess har jag inte kunnat lyfta tunga vikter, böja mig och inte ens funderat på marklyft. En pina för mig att sitta i bilen i flera timmar eller bara en stund, får så himla ont än idag! Då jag arbetar via datorn har jag som tur en kudde passligt vid ryggstödet så ryggen får en bättre ställning. Knäböj kunde jag lätt börja träna sån småningom som tur, (med hjälp av bälte). Bälte blev ett måste för mig nu under dessa åren (först nu idag jag kan lämna bort det då och då), samtidigt som jag fick jobba på core och ländmuskeln med lätta rörelser för att bilda en stark bål innan man lastar på vikter. Jag hade ju rutor på magen, så min tränare och jag själv hade väl trott att jag hade ett starkt stöd vilket var inte ett dugg sant och än idag är det en av de svagaste musklerna jag borde arbeta med mera, stärka upp och lägga tid på för att få bättre effekt och stöd i träningen, men grunden har jag iallafall skaffat som jag inte hade förut. Vilket gjorde det möjligt för mig att när ryggen återhämtat sig och stärktes upp med övningar så kunde jag detta år äntligen börja marklyfta igen. Lägga på vikt! Så blev ju helt kär i marklyft igen nu ??? Får jobba en hel del med tekniken också förstås men jag har kommit en lång väg redan, haha bara så skoj att höja vikt gång på gång, nu får jag dock se till att inte göra några onödiga skador så jag kan fortsätta min träningsglöd!
Det är först nu på senaste åren jag ärligt talat kan säga hur stolt jag är över mig själv. När jag var yngre och bara några år tillbaka såg jag mig ALLTID som sämre. Jag var aldrig tillräckligt bra. De andra var bättre, de andra var grymmare och jag ville vara alla till lags. Gjorde jag något bra eller rätt kunde jag inte ta emot beröm från andra eller mig själv, aldrig. Det hade inte ens funnits på listan att jag hade klarat av att tycka jag gjorde något bra, att jag var stark eller duktig. Aldrig. Jag nedvärderade mig själv och aldrig någonsin var jag tillräckligt bra, inte för jag själv kände press på att vara det men jag kände att de andra hade det. Jag ville göra alla nöjda och på det sätt kändes det som om jag aldrig riktigt lyckades och var tillräckligt snäll eller bra. Ville få pappa stolt över hur bra jag var på fotbollsplan, snabb och ifall jag gjorde mål som inte hände lika ofta som för min syster Matilda, fotbollsstjärnan ?? och jag hatade att få beröm om mina kläder eller något annat, ville skuffa bort uppmärksamheten på någo annan som var mera värd det enligt mig, jag var inte bra, inte kunde jag ha fina kläder, inte JAG. Sa någon att jag kunde göra arbetet på ett annat sätt så kände jag mig misslyckad och förstörd som person, i huvudet eka:de det “jag är skit, skit, skit” och ur min mun kom det orden “jag vet jag suger sorry för det” Wtf? Be om ursäkt över att jag trodde jag gjorde något fel fast någon ville bara hjälpa att göra det lättare? Hade så dålig självkänsla och därmed alla självmords tankar redan i lågstadiet. Jag var inte som de andra, jag var inte liten och söt och bra i skolan och rolig osv, jag var lång och ful och kortfattad, blyg och dålig på allt. Det gjorde ju mig till det, för jag trodde verkligen jag var det, blyg ful och dålig, fast jag verkligen inte var det. Jag önskar jag kunde krama om mig själv, 10 år gammal och bara säga du är bra, du är tillräcklig som du är, låt aldrig någon eller du själv säga något annat. Du är bra. Du behöver inte ens vara bra. Vad fan är bra egentligen? Alla är väl bra, men sen finns det tydligen de som tycker att andra är sämre, eller ser sig själv som en sämre människa, som jag gjorde.
JA och NEJ, jag tyckte synd om mig själv nu då jag läser detta, det låter ju som om “stackars mig jag är inte tillräckligt bra” men tvärtom över hur jag faktiskt tänkte och kände. Någon kanske såg det på det sättet, att man tycker synd om sig själv, vilket jag därmed inte gjorde då. Hade aldrig någonsin kunnat göra det, det var det värsta en person kunde göra tydligen. Att tycka synd om sig själv, att berömma sig själv osv. Jag är uppväxt så att man inte ska gråta över små saker, man ska stiga upp och bita ihop. Inte visa känslor eller att man är svag. Man ska kämpa och vara stark, andra har det värre. Jag kunde aldrig berätta om något jag var sårad över, mådde dålig av, jag kunde inte ens tillåta mig själv vara det. “Fan vad står du här och bölar, skärp dig” Att gå till läkaren eller doktorn var ännu värre, jag fick ångest att berätta högt vad som är fel, tex. jag har ont någonstans eller hosta, det enligt mig var “att tycka synd om sig själv” och gav mig hemska skuldkänslor. Därmed fungerade inte terapi och psykologer för mig, varje ord kändes fånigt och bortkastad tid, och det var en stor del av varför det tog länge att tillfriskna från depressionen, för jag hackade ner mig själv med hat, jag skällde på mig varje gång jag misslyckades, det var ju värsta mardrömmen att vara sjuk i depression och inte klara av att göra något åt det, varför kunde jag inte göra det andra gjorde? Länge försökte jag också göra min familj nöjd och stolt över mig, vad jag senare märkte att jag förlorade själv så mycket på det och jag mådde så dåligt att jag ville bara skrika av smärta så jag fixk bara erkänna gång på gång att jag kan inte leva för andras skull. Jag är hellre lycklig med mig själv, på det sättet jag mår bra och så får andra tänka vad de vill, samtidigt som jag visste att min familj älskar mig som jag är, men visst hade det varit roligt att ge dem allt de önskat och få höra hur stolta de är över mig eller tacksamma. Jag fiskade väl uppmärksamhet och beröm lika väl som jag inte tog emot det och hörde all beröm jag fick ända sen liten, jag har alltid varit älskad, alla har sett mig som liten och bortskämd, vilket gav väl mig ännu mer skuldkänslor, jag ville inte vara minst, jag ville inte då uppmärksamhet samtidigt som jag ville.. Det var väl mera det att jag ville gottgöra det, jag ville inte att mina syskon skulle se mig som liten och bortskämd, jag ville visa att jag faktiskt kunde och behövde ingen annan i livet, jag var stark och duktig. Jag klarade sällan av att ta emot presenter, godis, kramar, annat om jag inte ansåg att jag var värd det eller ifall någon annan blev utan. Skulle jag fått mera än mina syskon fick jag panik och ville säkra om att de andra också fick eller helst av allt fick istället för mig, “ge det till henne” sa jag och trodde jag mådde bättre av det. Känslan att ta emot något eller köpa åt mig själv något kunde ge mig så hemska känslor att jag var tvungen att lämna tillbaka det, var typ inre vär det. Jag kunde inte be om pengar, hjälp eller stöd av mina föräldrar, varför skulle jag få det om inte andra fick det? Aja enough om det. Vad som ändrade på det hela var ju förstås då jag började älska mig själv, acceptera mig, sluta jämföra och tänka på andra så mycket (varför skulle jag vara sämre än andra), klara av att vara stolt och berömma mig själv, inse att jag är TILLRÄCKLIGT bra som jag är, och jag vill inte vara någon annan, jag skulle aldrig någonsin ändra på mig själv idag, för mina sämre och bättre sidor gör till vem jag är och vi alla är unika som vi är, vilket gör det hela så intressant och underbart!❤ Jag tror att när man mår bra och kan acceptera att alla gör fel ibland, samt acceptera sina brister och inte sträva efter att vara bäst och så klarar man slutligen av att vara stolt över sig själv och berömma sig!
Du ska vara stolt över vem du är. Du ska vara stolt över dina framsteg, stora som små och du ska kunna älska dig själv innan du kan låta någon annan älska dig! Har man nedvärderat och tryckt ner sig själv jämt i flera år så tar det tid att komma tillbaka på rätt väg! Det är inget som händer över en natt och man får arbeta med sig själv lika som man arbetar på arbetet. Gymmet har hjälpt mig jätte mycket och stärkt mig ännu starkare än vad jag kanske aldrig hade klarat av att vara annars, min själv respekt är skyhög och jag kommer aldrig låta någon trycka ner mig eller få mig att känna mig värdelös, negativ energi tillhör inte mitt liv mera. Jag vet att det finns människor som älskar mig för att jag är jag och det är de som stannar kvar, och jag är tillräckligt stark att klara mig på egen hand idag, jag behöver ingen som inte gillar mig eller vill ändra på mig. Jag är som jag är, inte perfekt, men vi alla har våra svagheter och vem vet? Kanske någon håller på att jobba att förbättra något och kämpar med det du tycker är så jobbigt eller oschysst, lär er acceptera varandra och er själva, förhållanden och vänskap är inte perfekta och det kommer missförstånd men det går,lika som det går att lära sig älska sig själv! Och det är så värt det! Så sluta förminska dig själv i dina egna ögon!
Jag tycker att vi måste bli bättre på att se och hylla även de små sakerna, kanske kan vi hjälpas åt att komma ihåg hur viktigt det faktiskt är. Att bekräfta sig själv är ett fantastiskt sätt att bli starkare i sig själv!
Jag säger ofta hur lycklig jag är. Glad. Tacksam. Glädjefylld. Bara så lycklig. Vad menar jag med det? Vad är lycka för mig? Hur kan jag känna mig så lycklig, tacksam, glad VARJE dag? Okej inte precis varje dag men faktiskt 99% procent av min vardag.
Det är inte så att jag dansar varje dag på rosor. Men jag är otroligt glad den största tiden av min vardag. Det är inte så att jag har ett perfekt eller lätt liv. Att allt går som jag vill. Att jag inte behöver kämpa för något. Verkligen inte.
Jag har jobbiga dagar som alla andra. Tunga, trötta, långa, stressiga, irriterande, bara jobbiga där man vill trycka END direkt och hoppa över till nästa dag. Ofta har jag dem, MEN jag vägrar låta de dagarna bli såna. Jag vägrar låta en dålig dag förstöra hela dagen för mig. Jag vägrar låta ett humör påverka mig, är jag trött eller har det jobbigt, än sen då? Vad kan jag göra åt saken? Varför är jag det? Vilka saker påverkar mig? Hur kan jag förändra detta, eller kan jag förändra det? Kan jag göra dagen lättare på något sätt? Är det så farligt som jag trodde? Finns det något positivt i det? Det senaste ordet jag nämde är det viktigaste, som har förändrat allt. POSITIVITET. Se det ljusa i allt. Hur omöjligt det än känns. Det är ofta som om en storm försöker dra dig till det negativa och du känner det totalt hopplöst att försöka kämpa dig till ljuset som lyser där borta. Men gör det. Vad är du glad över? Vad är du nöjd över? Är det något som gör dig glad? Påminn dig själv om det, och om möjligt gör något du gillar.
Ska jag berätta kort varför jag är lycklig, och vad lycka betyder för mig är det faktiskt ganska enkelt..
–> Jag mår bra <–
Jag mår FYSISKT & PSYKISKT bra. Det är den största orsaken. Faktiskt. Så självisk är jag att det är största orsaken som påverkar mig dagligen. Det är för att jag märker det så bra. Jag hade så länge levt i depressionen och före det hade jag ätstörningar, och före det var jag så ung och osäker och kände mig borttappad och hatade mig själv, det var ju inte direkt något man mådde bra av. Jag tänkte ofta på självmord, fan i 8års åldern, hur kan man göra det!?!?!?!
Men.. nu mår jag bra. Nu är jag stark. Nu har jag energi, jag är hälsosam, jag mår bra, jag är frisk, jag är välmående, jag är självständig, jag älskar mig själv och mitt liv. Jag älskar mitt hem, jag älskar min familj över allt annat, jag har ett tryggt stöd runt om mig som inget kan klippa sönder, jag har guldvärda stunder med viktiga personer i mitt liv som betyder allt för mig. Jag har värme, tak över huvudet, mat, kläder, allt en människa kan önska sig.
Det är så många som har det så himla dåligt, det är så många som kämpar varje dag för sitt liv. För att få mat åt sina barn. För sin sjuka mamma. För att hitta en varm och trygg plats att sova på. Det finns även så många som är i det läget jag var för några år sedan. Deprimerade, olyckliga, ledsna, borttappade, smärtfyllda, ensamma, och saknar både hopp eller orsak till livet. Som jag, hade jag allt bra, jag hade allt man kunde önska sig, men ändå blev jag deprimerad. En person som är det, verkligen ligger på botten, finns det inget man kan säga för att förändra det. Det hjälper inte att säga, men herregud varför ligger du och tycker synd om dig själv? Tänk de som har det värre. Stig upp och skärp dig. För någon kanske det hjälper, för personer som har lite dåliga dagar då och då. Men för en person som lider av en stark depression och gjort det länge, förvärrar det allt. Dagen går ut på att man hatar sig själv, och sådana kommentarer som jag nämde ovan får sig själv att känna sig ännu värre.. Ja vad är det för fel på mig? Så tänkte jag. Varför klarar jag inte av allt som alla andra gör? Varför kan jag inte ta mig själv i kragen och skärpa mig? Varför är jag såhär illamående, trött, och varför vill jag bara försvinna och aldrig mera återvända? Vad fan är det för fel på mig? Så tänkte jag. Jag är så tacksam att jag flera gånger, fick en andra chans. Det får tårar i ögonen, hur töntigt det än kan låta. Men depression är en sjukdom, det går inte att jämföras med Cancer, Alzheimers, Stroke, Autism och andra sjukdomar men depression är inte valfritt. Någon kan påstå att man har ett val, visst har man det, men alla klarar inte av det. Alla når inte den punkten, alla får inte hjälp, alla klarar inte av att ta sig till den punkten där man väljer recovery, alla har inte motivation för det, sjukdomen gör dig sjuk, sjukdomen får dig att känna såhär. Inte du. Du ska inte skylla på dig själv. Men du ska säga åt dig själv, att du kommer att klara det. Lova dig själv. Lova dig själv att du en dag klarar det. Det händer inte på en dag, men du blir starkare för varje dag du väljer att försöka. Bara försöka leva. En minut i taget. Du kan det. IFALL JAG KLARADE DET, KOMMER DU OCKSÅ. Samma med ätstörningar, “kan du inte bara äta?” frågar alla, “skärp dig” “andra får inte mat på flera dagar, de har inget val, de svälter ofrivilligt och du gör det frivilligt” säger folk åt dig. Samma frågar du dig själv varje dag, varför kan jag inte bara äta? Bli normal? Frisk? VARFÖR? Ätstörningen gör dig sjuk. Du gör inte det frivilligt. Vem fan skulle frivilligt svälta sig själv? Frivilligt banta och dieta gör man visst, men frivilligt bli sjuk i anorexi finns inte. Då är man sjuk, då har man en ätstörning och då är det ätstörningen som får dig att vilja vara sjuk och fortsätta lyssna på ätstörningens kontroll och regler. Det är inget val, såhär upplever jag. Jag valde aldrig att bli sjuk. Jag hade aldrig valt det. Jag hade aldrig någonsin valt det kappitlet i mitt liv, det var livsfarligt och kostade mig allt. Jag förlorade så mycket på grund av min ätstörning. Ätstörningen växte och växte. Ätstörningen tog krafterna och kontroller över mig. Det var som depressionen, en stor storm som bara växte och växte i kroppen tills den hade all kontroll över dig och din hjärna, dina rörelser och dina tankar. Det fanns en liten röst som kämpade emot och det var du, det var Amanda som ville kämpa och tack vare min egen röst och styrka så hade jag alltid ett litet hopp, det var mitt självförtroende som alltid varit svagt men däremot min själv-RESPEKT var stark. Jag hade rätt att bli frisk. Jag visste att jag klarar det. Jag var inte en person som gav upp. Jag skulle bevisa för mig själv och de andra. Det kändes som om jag inte hade någon, det var jag mot alla, alla var emot mig, ingen lyssnade eller förstod mig, även om jag alltid hade ett stort stöd av min familj och min behandlare senare i mandokliniken, så kändes det hopplöst, ja för hur kunde de ha förstått mig då de inte gick igenom det jag gick igenom varje dag? Kampen som aldrig tog slut. Smärtan som tog kål på dig, som du inte kunde göra något emot. Det ända valet var att lyssna på den lilla rösten Amanda som sade KÄMPA. Och släppa kontrollen, låta min behandlare och alla läkare ta hand om mig. Vila. Återhämta mig. Sluta kämpa ibland också, bara sluta tänka och kasta anorexin’s röst och regler i sjön och bara göra sitt bästa, gång på gång. Överleva.
Så min lycka är = VÄLMÅENDE
Jag mår bra. Jag minns så bra de dagarna jag var kraftlös, jag hade ingen energi. Jag hatade mig och livet. Jag fysiskt mådde dåligt, allt gjorde ont och som sagt tröttheten var så kraftig att jag inte ens orkade prata. Jag ville gråta men klarade inte ens av det. Att se min familj lida av detta och gå igenom detta. Köra mig till psykolog efter psykolog, läkare efter läkare och hoppas på hjälp. Inget hjälpte. Nya mediciner. Nya behandlingsmetoder. INGET HJÄLPTE. INGET.
Vad hjälpte?
Jag hjälpte mig. Visst fick jag medicin för sköldkörteln också som var en stor hjälp för där började allt ljusna upp. Men det största var att jag dag efter dag försökte respektera mig själv, älska mig själv igen, förlåta mig, inte ge upp. Inte lyssna på alla som frågar, varför bara går du inte ut? Varför börjar du inte skolan? Jobba?Varför lever du som du gör?Jag undrade samma. Jag ville ju. Jag försökte gång på gång. Men jag föll ner. Jag blev utbränd och allt blev värre, jag misslyckades alltid. Hur skulle jag orka försöka igen? För vems skull? MIN. Du måste göra det för din egen skull. JAG ÄR SÅ TACKSAM ATT JAG VALDE LIVET. JAG GJORDE DET FÖR MIN EGEN SKULL. JAG ÄLSKAR LIVET. JAG ÄR SÅ LYCKLIG IDAG FÖR ATT JAG FÅR LEVA. FÖR ATT JAG MÅR BRA.
Jag är också så himla lycklig för att jag har min underbara familj som jag aldrig skulle byta ut.
…och för min största passion i livet, TRÄNING. Styrketräning. Gymmet. Mitt dagliga solljus, utan det vore jag inte mycket. Jag skulle kunna säga inget för jag vet hur jag mår utan min underbara kärlek som får mig så energisk och glad. En dag, två dagar hit och dit utan att träna, vem bryr sig, påverkar inte mitt humör så mycket men flera veckor irad då man bara inte har val, och det får respekteras, livet före träning liksom, men det påverkar mig tyvärr. Det får mig trött, jag får spända och stela och ofta smärta i leder, jag blir ganska omotiverad och som sagt trött. Alla lever för något. Jag lever ganska töntigt och dumt nog för min passion till träning. Det får mig att vilja jobba med detta, som Personlig Tränare, det ärdet bästa jag vet. Det får mig att inspirera och hjälpa andra. Det får mig att känna mig stark, energisk, redo, motiverad och möjlig att göra vad som helst i världen. Jag kan leva utan träning det vet jag, men vill jag det, varför? Jag kan lätt byta ut träning mot något annat som får mig att må lika bra, just nu finns det inget sådant, kanske en dag blir det bytt ut, kanske jag skaffar familj eller börjar arbeta som vad som helst… ja tex. byggare hahaha… Nä men seriöst, då skulle jag kanske brinna för att skapa, bygga och göra det jag gör, och skulle det få mig så energisk och glad och inspirerad, skulle det bli min passion så skulle jag göra det. Alla behöver inte finna sin grej, men jag har gjort det och jag älskar det. Jag älskar att styrketräna, det är bara så, vet inte varför och jag vet inte ens hur och när det hände, visst år 2013 ställde jag mig in på gymmet på allvar efter en massa gruppträningar och lag-sporter hit och dit, men 2013 i Januari valde jag att kämpa för mig själv och på gymmet klarade jag av det bättre än någonannan stans. Det var som om jag började leva på nytt.
Jag VERKLIGEN älskar mitt jobbsom Personlig tränare.
Jag älskar det här jobbet, det finns inget bättre. Varje gång jag ser en glad och lycklig kund efter ett svettigt gympass eller får underbar respons på mejlen bara blixtrar det inom mig av lycka och glädje, det finns inget bättre än att få chansen att förändra, hjälpa och dela med mig min kärlek till träningen. Att se resultat och följa med olika personers resor. Det är en ära. Det är otroligt fantastisk att få stötta andra och hjälpa dem nå sina mål. Jag ser förändringar snabbt. Både mentalt och kroppsligt. Det är en gåva att vara en del av deras hälsa och mående, och visa samt upptäcka deras styrkor vi båda inte hade någon aning om, det inspirerar både mig, andra och dem själva. Det är otroligt lärande också att följa med andras livsstilar och olika resor alla gör. Det finns ingen som är precis likadan och kan följa samma direktiv som någon annan. Vi alla är personliga och det är det som gör det intressant och dig unik. Jag kan inte sluta tacka alla som jag får äran att hjälpa. Mina kunder är fantastiska. Jag litar på er hundra procent samtidigt som ni litar på mig. Vi alla har våra egna och personliga, unika, fantastiska samarbeten som bara växer och växer. Vi alla har vårt eget team och ni får mig så otroligt lyckliga!
JAG älskar att ge, hjälpa, stödja andra och det är så sorgligt att man inte kan hjälpa precis alla. Det är så många som behöver mycket mera hjälp en enbart personlig träning. Det vore fantastiskt att vara allt det där, en vän, personlig tränare, sjuksköterska, läkare, dietist, behandlare, terapeut, fysioterapeut, neuro-endokrinolog, författare osv. Allt. Jag hade säkert inte haft en ända minut ledig tid, men det vore fantastiskt att ha all den information man behöver och kunna hjälpa vid alla områden. Hur töntigt det än låter.
Jag önskar att jag kunde hjälpa varenda person jag möter. Jag önskar jag kunde svara på varje mejl jag får. Jag önskar jag kunde träffa varje person och berätta för dem hur grymma de är. Jag önskar att jag kunde dela med mig all den information, all den erfarenhet, all den kärlek och all den hjälp jag bara kan åt varje människa som behöver det och vill ha det, jag önskar jag kunde förändra och göra mirakel, jag önskar min röst skulle höras och någon skulle få hjälp av det. Jag önskar jag kunde lägga mera tid på att skriva, prata, träffas, hjälpa, svara, stödja, peppa alla som har det svårt. Jag önskar också (vem gör inte det) att jag hade superkrafter och kunde bara krama alla och göra dem friska genom det.
Som jag sade så älskar jag allt som har med att hjälpa att göra. Men allt kan bli för mycket i sin tid. Det är därför jag endast öppnar ett par platser till min online coaching som jag alltid öppnar då och då, jag vill fokusera 100% på de jag har och ge all den tid och fokus jag kan. Att vara PT är inte endast att skriva schemor och följa med utvecklingen, det är ett 24h om dygnet arbete, kontakt var och när som helst. Man ska vara tillgänglig alltid. Ibland får man mitt på julbordet ta upp sin mobil för att svara kunder i “kris”, jag är otroligt glad att jag får stöd och förtstående av alla runt om kring mig, ibland “måste” jag bara arbeta och avbryta något man bestämt. Ibland räcker inte tiden till och det blir för mycket av det man älskar, och då är det fantastiskt att ta paus eller åka på semester. Även om jag inte hade velat göra det så är det något som man är tvungen att göra, låta sig själv finna sin egen tid och ro för att inte låta stressen ta över. Jag har till och med svårt att låta bli att arbeta på mina resor haha! Just nu är jag i en period då allt rullar på jättebra, jag får så mycket gjort på alla områden och jag brinner för varje minut jag kan hjälpa och använda tiden till användning.
Så varför arbetar jag inte som PT på ett gym? Eller varför utbildar jag mig inte till grupptränare? Jag vet att många har olika sätt att anställa en PT på gym och dessutom flera krav för det, men det är så många som vill att den personliga tränaren skall arbeta enligt deras krav, schemor och dessutom representera saker man kanske inte själv är samma åsikt av. Men den största orsaken är helt enkelt att jag inte vill att min passion för detta skulle försvinna. Jag älskar träning, jag brinner för det, det är mitt ljus i mörkret. Det fina är att allt är frivilligt, roligt och man får göra vad man vill och känner för på sitt träningspass. Att vara tvungen att tex. dra träningspass från morgon till kväll, väckning för att hålla spinningpass, lämna bort sin egen träning för att dra bodypump för en grupp och stressa hit och dit samt inte ha personlig kontakt med alla personer i gruppen man håller. Svårt att förklara, men som sagt blir allt som är för mycket inte roligt i längden. Jag älskar att kocka och göra mat, men att arbeta som kock skulle verkligen dra ner på motivationen till att göra mat, eller hur? Du skulle inte orka längre göra mat hemma, ingen inspiration och glädje i det för du har stått i köket hela dagen och den timmen av din vardag du får vill du helst göra något helt annat. Som jag, skulle jag hålla grupp-pass varje dag, skulle det vara lika härligt att på lunch-pausen försvinna till gymmet för att träna? Eller en vecka intensiv arbetsvecka på gymmet och så har du ledig helg, skulle det ens vara roligt att åka till gymmet och träna, skulle det finnas en njutning till det då mera? Då skulle man troligen vilja göra något helt annat och glömma allt som har med träning att göra. Passionen skulle försvinna. Människor som vill prata om träning, jag skulle säker sucka. Tvärtom som nu är det bästa delen av dagen, en timme på gymmet för mig själv. Det bästa att få prata med andra om träning, hälsa, kost. Det bästa att få skriva om det.
Ett av det som är bra med att arbeta med Online Coaching och andra arbeten på sidan om är att ha möjligheten att välja och organisera mina planer, dagar, kunder osv. Jag är en frihets-beroende person typ.Jag vet inte om det är från sjukhus perioden då jag blev vaktad dygnet runt och på ätstörningskliniken samt efter det av min familj då man var tvungen att leva på ett visst sätt. Göra som de säger. Följa regler. Äta en viss mängd. Inte röra på sig. Inte prata om specifika ämnen. Inte röra på tårna. Inte ringa samtal. Äta snabbare eller långsammare. Duscha på minut-tid. Träffa familjen enbart på helgen. Vakna en viss tid och inte få gå tillbaka till rummet förrän läggdags. Inte äta tuggummi. Ha en bevakare med dig hela tiden som följer med blicken och rörelserna du gör och få kommentarer om allt från varför du dricker vatten så mycket, till att du ser blek och anorektisk ut, till att du inte borde göra si och så eller inte får mera gå på toaletten, eller att du snart kommer dö. Så inte undra på att man nu vill göra allt frivilligt. Direkt då man “måste” göra något, vägrar jag nästan. Får en enormt klump i halsen och ångest typ, eller vad som folk kallar stress/jobbig känsla nu för tiden, alla pratar om ångest. Samtidigt som ångest har blivit något konstigt, annarlunda och något panik-slagna och hysteriska människor får, känsliga och redo att bryta ner när som helst. Jag tycker ångest är något alla får i alla lägen. Andra har väl mildare och andra starkare. Jag tycker stress är en ångest. Men varför ska det kallas ångest? Aja. Så blir jag tvingad så låter jag hellre bli. Väldigt töntigt, jobbigt och onödigt. Jag får tvinga mig själv att inte vara så himla kräsen, för man är tvungen att göra saker och man får ta itu med det. Men gäller det roliga saker som är frivilliga så vill jag hellre tex. träna på gymmet då jag har tid, vill det, njuter av det istället för att stressa in det en viss tidpunkt då det passar för någon annan/ på en halvtimme på lunchrasten / en timme innan gymmet stänger klockan elva på kvällen då du borde vara och sova för du ska arbeta tidigt på morgonen nästa dag.
Anyway… Till ämnet (som jag alltid lyckas ändra och börjar skriva om något helt annat) Jag älskar att hjälpa. Jag älskar att förändra.
Jag önskar och har bestämt mig att skriva en bok. Det har jag lovat mig själv sedan sju år tillbaka då jag låg i sjukhus-sängen och grät av smärta.
Jag vet inte när, hur och var boken kommer att skrivas. Jag vet inte om det blir en personlig bok för bara mig och mina närvarande eller ifall den en dag kommer publiceras. Jag vet inte om någon är intresserad att läsa. Jag vet inte om det är möjligt att ens få allt tillsamman-draget och rent skrivet av all röra som jag skapat och skrivit och ritat och jag vet inte ifall jag har tillräckligt med tålamod för att göra det själv.En sak vet jag, att jag kommer göra det.Om jag bestämmer något så gör jag det.
Kanske det tar en tid, en lång tid, kanske det kommer pauser jag ger upp och skiter i allt, men jag kommer att skriva den, jag själv eller med hjälp. Men det kommer bli av. Jag har lovat mig. Och vare sig den skulle publiceras en dag, kanske kunna hjälpa någon med att berätta om vad jag varit med om m.m, få sagt så mycket jag vill berätta och dela med mig eller ifall det bara skulle vara en bok för mig som minne och genomgång av allt som hänt, så skulle det hjälpa mig om ingen annan. Det skulle vara så skönt att få ett slut på allt. En punkt och därmed avslutar jag kapitlet, stänger boken och fortsätter min resa som en “ny” eller starkare, friskare, lyckligare och självständigare Amanda.
Jag är inte min historia. Men min historia har gjort mig till den jag är idag.
Tänkte kika in på bloggen mellan arbetet jag håller på med på datorn, håller på att redigera mina klienters upplägg och googlar goda recept för det är många som ber om det och jag gillar att dela med mig mina favoriter! Dock blir man sötsugen själv här så även om det var tio minuter sen frukosten tänker jag efter detta inlägg hämta något sött i munnen, bra med energi påfyllning ?
Menmen! Hur mår ni?Jag mår fingemang! Vet inte om det räknas som ett ord, men mår riktigt bra! En vecka, lite mer sedan jag kom hem från resan och haft fullt upp sen dess! Tar en stund alltid innan man kommer igång, men man får tvinga sig att ta itu med alla ärenden och det kommer nya roliga händelser hela tiden så jag klagar inte! Älskar då det händer i livet, roliga saker, nya saker, saker som får dig att gå framåt, växa som person och ger lärdomar eller härliga minnen!
Nu till tävlingsplaner.. Januari är månaden då vi alla tävlingsmänniskor bestämmer oss, licens eller inte. Visste ni förresten att i Finland har priset höjts till 200 euro? Mycket tävlare och får se om det ökar ännu mer sen förra året. Lite läskigt samtidigt som helt roligt att idrott är populärt. Håller nog ändå fast vid min åsikt om att det är en stor risk och att träning är så mycket mer än att tävla, det känns dessutom som om allvaret och drt unika i spec. bikinifitness försvunnit, det känns som om det vore en hobby som tex. fotboll. Men det är det inte. Visst är bikinifitness den gren som är mjukare och minst muskelmassa på scen men ingen har nog en aning om hur allvarligt det egentligen är. Det är ingen lek, hobby och något mål att sträva efter. Personer som tävlar och siktar högt, lever för det. Tävlar för landet. Elitnivå. Man lämnar nästan all social utgång, familjen och vännerna kommer efter träning och matplanering, sovandet kommer före och ibland får man offra arbetet också för tävlingen. Du ska vara bäst. Du ska tävla, och du ska vilja vinna. Du ska fixa allt från posering, coach, team, kost och träningsupplägg ända till showtime, eventuellt en mentalcoach, bikini, licens, allt till den sista dagen och du ska ha tid att poseringsträna varje dag, och känna dig bekväm att gå i klackskor och bikini vart du än går. Samtidigt ska det vara roligt, du ska njuta av det, du ska älska det, du ska älska varje minut av tiden du offrar för tävlingen, du ska veta varför du gör det och du ska vilja göra resan. Du ska inte ha dåligt samvete för att du måste träna på kvällen istället för att hjälpa till hemma. Du ska älska det du gör, du har valt det och du ska brinna för utmaningar. Det syns på dig på scenen om du älskar det och vill detta eller ifall du är osäker och trött/sliten/halvhjärtat står där. Om du känner dig dålig och funderar varför och för vems skull du gör din tävlingsprep, låt bli, klart alla blir osäkra ibland och det kommer jobbiga dagar med droppar i motivationen men är de negativa dagarna mera än de positiva borde du fundera på om det är klokt att fortsätta. För din egen skull och för de andra som ställer sig på scen och vill satsa på det. Jag älskar resan, jag älskar att tävla, men jag vet också att det kräver mycket mer än vilja och kärlek, och jag vet hur mycket jag vill det och gillar det, så därför tänker jag spara det till det året som jag är 100% redo. Jag ska ha tid, energi, vara mentalt säker och fokuserad, satsa på det och ha en plan, jag ska klara av att lägga min tid före andras och ha möjlighet till det, jag vill bli större i muskelmassa och få kvinnligare former som jag inte orkar stressa över dock för som jag sagt flera gånger på bloggen så finns det miljontals viktigare grejer än kroppen, utseendet och vikten. Jag både bryr mig och inte om hur jag ser ut. Det är mera det att jag accepterar läget. Jag bryr mig visst för jag är intresserad av mode, smink, modell-jobb, fitness, muskler, anatomin i kroppen, osv. Så jag tycker det är roligt, intressant att följa med hur man kan bygga muskelmassa på olika sätt, vad fungerar bäst för sig själv och hur andra påverkas av olika upplägg, hur perioder i livet påverkar och är muskelnedbrytande och hur jag kan gå framåt i gymmet, det är sååååå intressant och jag brinner för det! Jag lär känna mig själv för varje dag och jag älskar att känna inspiration, lycka, endorfiner, kärlek. Det är vad denna gren ger mig, styrketräningen alltså. Jag får inte samma energi och kärlek av att gå, spela fotboll, springa eller danssa step. Jag älskar att lyfta och är så nörd att jag skulle kunna sova med mina hantlar ? Anyway.. angående utseendet och vikten ännu så som sagt bryr jag mig på det området och på de dagarna jag har något viktigt och roligt på gång, tex. fotografering eller ska på något event, då är det roligt att fixa sig lite extra och gillar att experimentera med smink:et. Däremot 99% av min vardag bryr jag mig inte. Det kan vara chockerande för många som bara sett en bild av mig via nätet när de väl träffar mig, har jag hört iallafall av dem själva. “Oj trodde inte du var sån” osv. Jag är bekväm med mig själv. Jag accepterar och älskar mig själv som jag är. Jag är långt från perfekt. Men jag skrattar åt mina misstag, klumpigheter. Jag kan inte rå för mina brister/mindre attraktiva delar, okej andra saker kan man påverka, och människor kan alltid och kommer alltid att kommentera och fråga dig, “varför gör du så? varför klär du dig så? varför gör du inte såhär istället? varför sade du det? varför tänker du inte efter? är du helt galen!?” Och låt dem göra det. Jag förstår om det är misstag som du gör om och om igen, som påverkar andra eller din hälsa/karriär/säkerhet/kostnader osv. men tex. vill människor ändra på hur du klär dig, pratar, hur du lever, hur du äter, hur du går eller whatever bara för de lever enligt det och det funkar för dem betyder det inte att det funkar för dig. Ibland har människor rätt och man ska fundera på vad man fick för kritik och tänka ifall de har rätt. Men jag har kommit till den punkten för länge sedan, då jag känner mig själv bäst, jag vet vem jag är, jag vet hur jag fungerar, jag vet mina brister och jag vet hur livet och allt annat på sidan om fungerar lättare om jag gör si eller så. Jag vet också komflikterna som kommer om man inte gör det man borde, men jag vet också att man inte ska vara så hård mot sig själv, speciellt personer som varit utbrända. Jag vet min gräns och jag vet samt accepterar att ibland kan jag gå 100% och ibland får jag bromsa lite. Jag accepterar alla misstag jag gör och jag lär mig av dem gång för gång, jag accepterar inte alltid misstag som gjorts utan att det var ett misstag, dvs. du går den sämre vägen och väljer valet du inte borde göra även om du vet och har möjlighet att ta det smartare valet, men för det mesta accepterar jag också dem. Jag känner mig själv som sagt, jag vet varför jag gör mina val och jag vet vad som är bäst för mig. Jag kan inte alltid göra det som borde göras eller det som är rätt eller det som som sagt bäst för mig. Ingen kan det. Vi alla har de dagarna man vet att man “borde” göra något men ibland orkar man inte och har inte motivation till det. Det händer sällan nu, för jag lägger inga borde:n och måste:n eller krav som jag inte vill eller jag inte klarar av att behålla/utföra. Jag vill inte leva för någon annans skull, det gjorde jag förut och jag är så tacksam att jag nått den punkt jag är på idag,en balans mellan att lägga sig själv och sitt eget liv på första hand men att inte vara självisk och samarbeta med andra, ibland måste man offra sin egen tid och vilja för att kommunicera och leva med varandra men då man planerar sin kalender efter andras ärenden och då man alltid tänker på de andra och då man inte klarar av att “njuta” eller ha egen tid och göra något man själv vill för man får dåligt samvete av det och då man timme efter timme tänker vad andra tänker samt följer deras vilja, då har det gått för långt. Du kan inte leva för någon annans skull. Ditt liv går på miste då. Står du hemma från morgon till kväll och väntar på att din sambo kommer hem för att servera allt han önskar samtidigt som fu själv saknar jobb, hobby, något du får glädje och endorfiner av dvs. egen tid/ett mål/en riktlinje i livet och bara fokuserar på att din sambo ska ha det så bra som möjligt, stressar över hur du skulle kunna ge mera och vara bättre och hur han skulle kunna gilla dig mera eller lyssnar på det han inte är nöjd med och det du gjort fel och börjar må dåligt över det för att du inte “lyckats” eller är tillräckligt bra så lever du inte, ditt liv saknar mening. Tror du att du lever för mannens skull, att du får tillräckligt av det, kanske du har rätt men jag har svårt att tro att det räcker. Man behöver alltid ha ett fokus på sig själv också, du lever för din egen skull, du är din bästa vän, ditt mående är viktigast. Vad gör dig lycklig? Det behövs inte mycket av din vardag, man kan göra allt för någon annans skull om man tror att man vinner på det, men det sorliga är att det oftast är så att man förlorar mer än vad man ger. Iallafall om man ger det år fel personer. Personer som inte uppskattar eller märker. Personer som gnäller och ger negativ energi åt dig samt säger att du borde göra bättre även om du gett ditt allt. Jag tror att det finns personer som är värda all den tid man ger och visst vinner man på att ge, speciellt om man mår bra av det som tex. jag älskar att ge, hjälpa folk och jag får så mycket av att överraska, bjuda och köpa saker åt mina nära och kära, men man får inte glömma dig själv. Nu har jag de senaste åren lärt mig att det är okej att köpa åt sig själv, att unna sig själv, att man behöver inte vara värd det. Du är minst lika värd det som alla andra. Vem säger vem som är värd och vem som inte är värd något? Du själv är den som bestämmer och lägger alla krav på dig själv. Alla tänker på sig själva. Ingen har tid att tänka på eller bli förvånad över att du varit självisk och gjort något för din egen skull även om du inte enligt din åsikt varit “värd” det. Och om de hade tid och skulle möjligen fråga varför du gjorde så, än sen då!????! Betyder det att du inte skulle fått göra det? Kanske det bara var förvånande för den personen att se dig själv köpa eller göra något för din egen skull, kanske något som aldrig hänt förut. Bara för att du får kommentarer över något du gjort eller gör betyder inte det att fet är fel. Du själv inbillar dig de sakerna. Och än sen då om någon hade tyckt att du gjorde fel? Och än sen få om det hade varit fel???? VÅGA GÖRA FEL! Misstag!!!! Våga inse att det är okej att vara lagom, dålig, sämre, trött, självisk, annorlunda, konstig och whatever!!! Va dig själv, gör saker för din egen skull som du själv vill och inte tror att du vill för du borde göra, och du kommer bli tusen gånger lyckligare.
Som sagt får jag alltid kommentarer över saker jag gör, men jag orkar inte ens svara. Jag vet själv varför jag gör saker på ett visst sätt och jag vet att jag kan göra bättre på andra vis. Men jag är inte perfekt, långt från det. Det finns människor som aldrig kommer förstå dig, dina val ellervad du gått igenom. Eller vad du går igenom nu. Det finns människor som inte vet något alls om dig och bara sett dina bilder eller läst/hört om dig, de kan tänka och ha sina åsikter men ingen kan värdesätta eller stämpla någon från det de hört.
Tillbaka till utseendet… Jag lever som jag sade 99% av min tid som jag trivs bäst. Jag bryr mig inte om jag har stökigt hår, adidas kläder varje dag, utan smink eller påsar under ögonen. Jag är vem jag är, jag älskar mig för den jag är. Jag ber inte någon annan älska eller gilla mig. Gymmet är för mig en passion där jag njuter, lever, svettas, skrattar. Jag ska inte behöva klä mig som en modeshow eller sminka mig sju lager smink för någon annans skull eller för att det är “mode” eller för att det skulle se smartare ut. Who cares, jag är jag, jag gymmar och lever för min egen skull, jag är där för att njuta och inte tänka på utseende herregud. Typ dagligen får jag kommentarer över mitt utseende, det är så himla chockerande, blir bara så besviken och förbryllad!!!! Varför klär du inte dig så? Varför ser du ut så som du gör? Varför färgar du inte ditt hår? Varför sminkar du dig inte såhär? Varför byter du inte om så du visar ett bra i tryck för dem? Varför kan du inte piffa upp dig lite?
Jag svarar alltid, för vems skull?För din? För människorna i restourangen? För att åka en sväng till gymmet och svettas? Ska man behöva göra sig snygg för någon annans skull? För att gå av och an till mataffären? Räcker det inte som jag är?
Personen svarar;nej, det är alltid bra att göra ett bra intryck, visa den bästa sidan av dig och för andras skull.
Jag tappar hakan.
Så man ska visa en sida som man inte egentligen är? Man ska piffa till sig för att någon skulle vara mera stolt över dig och gilla dig mera?
Jag behöver ingens uppmärksamhet. Jag behöver inte få folk att gilla mig. Än sen då om de inte gillar mig. Hellre gillar folk mig som jag är än för något jag inte är. Herregud.
Missförstå mig inte, jag sköter min hygien och mår bra av att fixa mig till vardags för jag mår själv bra av det, jag vaknar inte i pyamas och går ut på stan. Jag går inte till en fin restourang i hoodie och adidasbyxor. Men jag gör alla val för jag själv väljer det, jag vill det och jag gör det för min egen skull.
Men att lägga lösögonfransar, spända freddy wrup jeans för en fylligare rumpa, långa klackar, spraya och föna håret varje dag till en förbryllande snygg look samt gå soldusch för en snygg bränna, köpa märkeskläder för att få folks uppmärksamhet och få en bild av mig som är kanske bättre, snyggare, mera glamourös än vad jag egentligen är, är helt sjukt haha. Förstår inte meningen med det? Jag levde så i mina tonår. Jag fick alltid kommentaren om att jag varje dag var så fin, böt outfit varje dag, nya kläder varje dag osv. Jag fick ju dilemma på att vara snygg. Inte kunde jag komma ful till skolan. Perfekt skulle jag vara. Bättre varje dag. Boooom slog anorexin tag i mig. Jag blev frisk och levde livet lyckligare än aldrig förr, kom tillbaka tiöö skolan som en ny person och brydde mig inte om något. Inga regler eller krav. Freedom is the shit typ. Tatuerade mig, färgade håret, skolkade, drack mig supfull med kompisarna, fick dåliga betyg men en lycklig tjej och glad sådan. Det var roligt för stunden men till slut försvann vännerna, jag gav inte mera den uppmärksamhet som jag gett tidigare, klarade inte av skolan längre pg. all skolkning och vitsorden sjönk. Jag blev deprimerad och undrade varför. Vad var fel på mig. Varför kunde jag inte bara lyckas. Jag dög inte som jag var. Varför. Och så började den resan som var flera år lång, som jag skrivit om flera gånger och idag står jag här. Med krampande fingrar och törst i munnen. Jag höll på att arbeta och här sitter jag nu och fortfarande skriver.
Skulle bara säga, jag tävlar inte i år, kanske nästa eller året efter det, vem vet ? Jag älskar träningsperioden jag är i nu, gör rekord varje vecka, lyfter mera, är starkare, så mycket energi och inspiration och älskar livet!!!!!
Ha det bäst! p.s har säkert massor med stavfel, sorry for that! Ingen tid att läsa igenom som vanligt ? #thatsMe men trevlig helg på er❤??
Nya mål, nya planer, nya dagar, nya chanser, nya minnen, nya utmaningar, nya äventyr.. NYTT ALLT!
Har en lång predrika och härlighet i mitt huvud jag bara väntar på att få skriva ut, men det resulterar oftast i att jag berättar allt om mina funderingar och tankar för personen som sitter brevid för tillfället och så får jag ofta höra, var kommer all info från? vem är du? slutar du prata snart? haha. Nä men oftast efter en härlig dag är man bara sprallig av energi och massor med inspiration och tankar om att skapa, förändra, göra saker till världen! Man vill bara dela med sig sin glädje och kärlek och alla tankar samt frågor man har i huvudet, är det bara jag som känner så? Ibland vill jag bara krama alla och tända en solstråle i varje person som kommer förbi. Men vi alla har stunder och dagar, i know, då vi är trötta, sega, omotiverade på både skola, jobb, göra mat, städa, ringa, göra saker, då allt känns trist och molnigt. Men hörni! Ni kan förändra, alla kan, ni känner er själva bäst, vad gör er glada? Vad får ni energi av? Jag får energi, glädje, lycka av underbar styrketräning och efter det känns ALLT möjligt! Jag har energi och inspiration till ALLT! Jag är gladast på hela jorden och all bekymmer, all smärta, eller trötthet, vad som än fanns där förut försvinner föralltid typ. Man sover bra, man mår bra, man är glad, man får femtiotusen saker gjort, man gör god mat, bjuder andra på mat, man ler, man skrattar, man fungerar helt enkelt normalt “typ”! Under jul-veckan och därföre hade jag mycket jobb och annat på gång så det blev väldigt lite fokus på varken träning eller fokus på sig själv. Det är klart att man lägger största tiden och energin på julen, familjen och jobbet. Det var härligt! Underbar tid! (Skriver troligen ett inlägg om min jul senare, men den var helt fantastisk som sagt!) Fast man märker snabbt hur man börjar må fysiskt dåligt av mycket alkohol, stress, tränings-paus (missförstå mig inte, paus i träning är väldigt bra och viktigt ibland för återhämtningen) följden blev att jag sov dåligt, jag fick ont i leder och energin typ var nere på noll jämfört med vad den är nu, nu skulle jag kunna typ danssa och tralla upp ända till Eiffeltornet efter ett grymt benpass på gymmet 😀 Lol, sorry allt babbel, tillbaka till huvudsaken av inlägget..
Vad är ditt mål? Att förändra ditt liv? Hitta glädjen, energin igen? Bli hälsosammare? Piggare? Gå upp eller ned i vikt? Börja en ny start? Ny inspiration till gymmet? Bygga muskler? Behålla vikten samtidigt som du kan träna hårt? Hitta träningsglädjen tillbaka? Få hjälp med maten? Less på samma mat varje dag, behöver du ett schema att följa? Eller inget schema alls, ett normalt och avslappnat förhållande till kosten, släppa stressen och låta en kunnig ta reda på om du får tillräckigt med näring och energi under dagarna? Eller något helt annat? Vill du kanske ha hjälp med något annat som du själv inte kan få reda på, bara helt enkelt få ett stöd i vardagen med mat och träning samt tiden där imellan, eller behöver någon spark eller peppande arm runt dig?Jag finns här! Vi tar reda på vad du behöver och vad som känns bäst för dig! Det är det viktigaste! Det enda jag behöver veta först är lite information om dig och annat, så var inte rädd att mejla och diskutera om möjligheterna som är oändliga! Jag tror på dig! LETS DO THIS! Tillsammans 🙂
A photo posted by FROM WEAK TO STRONG?? (@svagtillstark) on
Liksom idag var det första dagen jag verkligen fick allt jag ville gjort! Inte mer men inte mindre heller, perfeeeeeeeeekt! Varit på möte, handlat mat, tränat med farmor och hon var precis som jag lite trött och slö efter en veckas paus men direkt då hon satte igång med rod-maskinen bara skrattade hon och hurrade över endorfinerna som sprattlade i kroppen direkt, vilken otroligt stor skillnad, som natt och dag. Älskar att se henne så glad och pigg! Det gjorde mig också så ivrig och taggad på kommande träningspasset, hade faktiskt ingen aning om vad jag skulle träna men började bara knäböja och så kunde jag typ inte sluta (haha :D) för jag gjorde en massa rekord och personbästa, WOOP WOOP! 😀 Testade även max som jag inte kört på länge och det bästa av allt… = marklyft som jag inte klarat av att lyfta med så tunga vikter eller låga reps så för första gången på typ 3 år kunde jag lasta på och pröva max! Det var ren lycka och kärlek, bara dansade på rosor och hoppas det fortsätter såhär, ska ta hand om ryggen och inte mark:a för ofta men ändå tillräckligt ofta för att kunna öka och börja använda rena marklyft i mina benpass! Mer än det behövdes det inte, typ 10 set av marklyft och knäböj och avslutade med lite vadpress superset med sittande extensions i maskin och jag var störtlycklig, kär, energifylld, bara ville krama alla jag mötte haha, och så var Fredags-feelingen på topp från början, vi fixade lite taco-gratäng till middag med rött vin samt lugn musik och julbak i ugnen. Nu väntas lite ishockey på tv, jag ska träffa en kompis snabbt och köra ut en sväng innan jag slappar och njuter av full godo för livet är på pricken då man verkligen tajmar och får gjort det man velat, men bäst av allt var nog farmors leende och glädje idag, samt tacksamheten hon visade och gav mig under och efter gympasset. Jag älskar den personen, farmor. <3 Imorgon blir det julmys med släkten! Ser framemot en lugn och återhämtande helg som redan nu verkar ha börjat för mig precis som jag behövde, känner mig så himla tacksam och glad just nu! Ha det bäst allihopa <3
För mig blev det lite Söndagsfys före Söndagsmys med pappan min som inte hunnit träna så ofta med mig mera, mycket skratt och små konflikter blandat med pushande och sammarbetande under reps:en, haha. Stackars pappa då jag hela tiden ska hjälpa, lära och visa hur man gör men blir oftast som en “störande lärare” och följer varje rörelse han gör. Nä skämt o sido, pappa tränar riktigt okej och med bra teknik och vi är ett bra team 😉 Älskar då han är med och vi tränar det vi gör bäst; BÄNK! Okej ärligt talat suger jag på det. Verkligen, boksavligen. Inte alls bra. Så vad gjorde jag idag? Körde ett simpelt bröst pass. “SIMPELT” är väl det mjukaste ordet jag kan använda. Kände mig som en vandrande padda då jag fick byta från övning till övning då brösten sa strejk efter två set haha, så slängde in lite tricep och bicep i slutet för omväxling! Tränar nästan aldrig enbart brösten, så blev en riktigt ändring och chock för de musklerna, men väldigt kul! Älskar bänk egentligen, en dag ska jag nog bli bänkar-kungen 😉 Haha säkert.
Sedan fixade vi lite pasta carbonara blandat med wokade grönsaker och spenat för att få lite vitamin-boost till den mörka vinterkylan. Varit ganska varmt ändå även om det är snöstorm nästan varje dag men idag blåste det kallt och det värmde med god varm pasta i magen efter svettiga strumpor och shorts i gymmet 😛
Kuva, jonka FROM WEAK TO STRONG?? (@svagtillstark) julkaisi
Aja, längtar som en fånig 5-åring på tomten efter ett paket av bl.a. Tyngres proteinbars, hasselnötskräm osv. (inget sponsrat inlägg) och även på att den nya NOCCO skumtomte kommr till Finland ut, kommer särt säljas slut på noll tid men jag får typ vakna klockan 06 och kö:a utanför butiken som ett ivrig fan som väntar på att Justin Bieber ska uppträda.
Kuva, jonka FROM WEAK TO STRONG?? (@svagtillstark) julkaisi
NU BLIR DET FILM, har ni tips på bra sådana? Känns som om jag kollat hela universium ut. Iallafall Netflix. Men om ni har tips så tar jag med all glädje emot. Lätt-sedda, är inte direkt den mest koncentrerade och nyfikna personen på långa detektiv/dokumentär/smarthets-program, I need ACTION eller drama är ok, bara det är någon snygg kille att dreggla över då det blir långtråkigt 😛 😀 Och p.s lämna alltid mobilen i ett annat rum, annars missar man halva filmen bara för man hör plingande och ringande från app till app. Ber om ursäkt för sega eller inga alls svar på bl.a. messenger, snapchat, känner mig helt vilsen av mejl och ni får hellre ringa/skicka sms eller mejla till eposten för viktigare och snabba ärenden, TACK 😀 Kram på er, ny vecka framför oss, fattar inte alls att det är snart December och julkalendern börjar.. WOHOO!!
Igår hade jag ett HÄRLIGT BENPASS och dagen före det tränade jag också ryggen där jag finally fick lite kontakt deluxe, som jag alltid har svårt med på speciellt ryggen. Förut var det allt i överkroppen jag aldrig direkt fick världens bästa kontakt i och svårt att hitta de rätta musklerna jag ville nå, men nu så svarar alla bra förutom den övre ryggen som är visst svag och ynklig men även lite skada från förra årets axel-problem, men verkar som om det börjar försvinna nu då jag lagt in mera fokus på bakaxlarna, räckte inte med en två gånger vifftande med hantlarna utan märker en stor skillnad då jag ändrar om ryggpassen med omvänt tag, bredare tag och remmar så jag inte använder armarna, bicep:arna som oftast vill ta över hela jobbet, speciellt om man har ont om tid/ det är i slutet av passet och du bara kör utan att fokusera på kontakten. Vet inte hur många av alla tränande människor egentligen fokuserar och letar efter dendär grymma kontakten med området du vill nå? Många tränar för hälsa visst det gör jag också 100%, men min hälsa och mitt måbra pass, min “lyckligaste ever- endorfin glädje” kommer efter att jag tränat mina favoritpass, alltså att jag verkligen pressat och jobbat med musklerna, det har bränt på ett härligt sätt och jag liksom bara ler av smärta under passet haha 😀 Tvärtom så kan jag HATA träningspass där jag inte får någon alls kontakt, känns bara att jag typ ro:r framåt tuan att komma bågon vart. Känns som om jag sitter här och gympa:r utan någon vits, tidsfördrift. Onödigt. Får inte “dendär underbara känslan” och om jag inte alls får den under hela passet går jag hem TOM. Känner mig helt tom, typ inte alls fått något av det jag gjort på gymmet. Jag går alltid för känslan haha.. Svårt att förklara, är det bara jag som har detta problem? Aja.. typ benen är starka som hästens själv (man skulle inte tro det på de smala stickorna) efter nästan 10 år fotbolls-spelande och där får jag ALLTID kontakt, dag eller natt, trött eller energisk, svag eller stark, alltid. Och så går jag framåt snabbare än någonsin (NU) och fick personbästa igen!!!! wohooooo säger jag bara! Rumpan dock var ett svårare område och kändes som en evighet med alla tråkiga kickbacks under min tävlings prep förra året men nu då jag själv fått lite växla om och göra träningspassen utav egna erfarenheter, åsikter, känslan så har jag ÄNTLIGEN få världens BURN haha.. Lätt dock att man “låter bli” och går till framlårs-övningar, mina favoriter ju! Inte världens roligaste och bekvämaste att ligga under 80-kg stången och trycka ihop skinkorna då det är fullproppat gym, haha.. Knäböj är 100% roligare! 🙂 Känns som om jag babblar och pratar på för mig själv, om muskler haha what the fuck, hänger någon alls med? Kanske ni scrollar ner till receptet nedan, helt OK det med! 😉 Nu har jag dock ändrat om från 5 set till 3 set och ungefär 10-12 repetitioner istället för 5-8 speciellt för ryggen som verkar svara bättre på det, “dum” man varit som letat efter kontakten när man kör låga repetitioner haha.. Men hatar att använda så lätt vikt 🙁 Nu ska jag sluta gråta, gnälla, här kommer receptet på mina UR-GODA-GRYMMA-DELICIOUS FALAFEL OCH HUMMUS jag gjorde igår, alltså herregud kommer leva på denna rätt i flera dagar, måste verkligen göras om, ÄLSKAR falafel och hummus men får alltid “dödens värk” i magen efter de färdiga butiken/restourangen så gjorde mina utan lök (förutom de picklade jag tillsatte på sidan haha, kunde inte motstå nomnom) och blev ändå SUCCÉ!!! Rekommenderar!
Falafelbollar
3-4 dl kikärter (jag tog färdiga..)
1 dl basilika
ca. 2 msk mjöl*
1-2 tsk salt
1 tsk spiskummin
1/2 tsk malen koriander
2 krm svartpeppar, cayennepeppar,curry, ingefära
ca. 2msk olja*
*Om degen/bollarna blir för “blöt” så tillsätt mera mjöl eller rulla i mjöl efteråt, om de blir för torra så tillsätt mera olja! (jag tog rapsolja men går bra med olivolja, annan olja!)
Hummus
200-300g färdiga kikärter
1 pressad citron
3 msk olivolja
1/2 dl tahini (sesampasta)
1 tsk spiskummin
1/2 tsk salt
DO THIS:
Skölj kikärterna.
Mixa alla ingredienser till falafel-bollarna.
Forma till bollar. (Rulla alternativt i ströbröd eller mjöl)
Stek i ordentligt med olja/smör
Mixa under tiden ingredienserna till hummusen tills du har en lagom slät kräm. (Halva smeten blev riktigt mjuk/slet och andra hälften som är på bilden blev ganska tjock haha.. Bara att testa fram och välja den konsistenten man gillar, Smaka av med salt och andra valfria kryddor.
Om du hinner kan du lägga hummusen i kylen en stund så smakerna stärks, annars är det bara att servera med alla valfria tillbehör du gillar och njuta Delikatess!
Myway2fitness kampanjen är äntligen tillbaka! Wohooo! Nu har du möjlighet att köpa ett par tights med ditt egna text tryckt på! Hur coolt?? Varför inte trycka ditt eget namn, ditt team eller köpa till din kompis till julklapp (japp jag köper alltid flera månader i förväg ?) med ett adjektiv som beskriver henne precis som hon är, personligare och finare present kan man inte önska sig!
Myway2fitness producerar idag ett av världens högsta kvalité vad gäller kompressionstights. Det med vår oslagbara design gör att att du kommer känna dig unik i våra tights. De är specialsydda så de ska följa din kroppsform. Materialet är kraftigt men ändå lätt så det känns som om du inte har på dig något när du tränar. Nu kan du äntligen bli än mer unik genom att få din egna text på ett par Myway2fitness tights!
Nu har du chansen att vara unik i din klädsel på gymmet! Trycket är sublimerat, alltså precis samma tryck som redan finns på tightsen och inget tryck som bara fästs på. Det italienska bläcket som vi färgar våra tights med är av högsta kvalité varfr vi erbjuder livstidsgaranti på trycket.
Som enda företag i världen erbjuder vi dig att kunna få valfria tights med valfri text på. Vi har iögonfallande tights som i sig är unika och att du får trycka din egen text på är som pricken över i:et!
1 199 kronor kostar tightsen med tryck. Det vill säga 300-500 kronor extra beroende på vilka tights du väljer.
HÖSTEN kan vara min bästa eller värsta tid. Varje år händer det som mest grejer för mig på hösten. Bra och dåliga. Oftast antingen eller. Jag glömmer aldrig 2013 då jag bl.a. var och hade tal för riksdagen, jag blev intervjuad flera sidor av grymma tidningen IMAGE, jag plåtades för Loréal och färgade håret rött, jag vann Miss Model Of The World i Finland, jag fyllde 18 år och fick ´den värsta fyllan jag haft i mitt liv som typ gjorde mig absolutist resten av mitt liv 😀 haha.. Nä men efter var jag faktiskt så jäkla äcklad av all alkohol (kanske för jag drack precis alla sorter den kvällen) så jag inte kunnat ens lukta på något sedan dess, förutom rött vin, nomnom. intressant! Detta år började jag även min sköldkörtelhormon-medicin och fick en läkare som räddade typ mitt liv om jag kan säga så, allt började dag efter dag lysa upp och jag fick hopp i livet. Och så år 2011,2012 var typ värsta i mitt liv då jag var deprimerad som zombien själv. Orkar inte ens gå in på dessa, skrivit om det femtiotals gånger förut men till ämnet, hösten… Denna höst verkar allt bara danssa på rosor av glädje. Inte som om allt vore världens roligaste, bästa, typ vinna på Lotto osv utan bara att jag mår som en kung, jag verkligen klarar av att njuta av varje minut som går, jag nästan njuter av att frysa eller svettas, jag njuter av att bara sitta och se ut ur fönstret. Bara mår så himla bra! Och så JO visst händer det. Föregående vecka fick jag ett överrasknings meddelande som chockerade mig så att jag fick ta upp hakan flera gånger, fast så skrattade jag till slut. Sånt händer alltid mig. Konstiga saker. Och tror seriöst inte det blir till något, så onödigt att spänna upp sig så mycket för det. Synd att det alltid är en massa regler att aldrig få berätta något innan “man fått lov” och då har ju hela spänningen gått ut redan, så här sitter jag som vanligt och skriver ut mig halvfärdigt på något som ni inte förstår ett dugg av och egentligen inte jag heller. Men jag hoppas jag snart får berätta för jag håller på att spricka av känslor och ord haha! Bara att typ låta de strömma ut med vinden.
Vad mer? SNAART fyller jag 21 år. Inte sant. Känner mig dubbelt äldre. Om inte så mycket äldre så iallafall några fem år äldre. Ni flinar säkert brett. Jag ska inte dra dendär meningen som ni hör av alla “men alla säger att jag är så vuxen av mig”, för jag själv tycker visst att jag har en gammal själ, typ 80 åring inuti men samtidigt har jag nog inte klokheten för att kunna säga det, är inte direkt så smart av mig plus att jag lovar att jag skrattar ihjäl mig av pinsamhet då jag läser mina blogginlägg (om de ens finns kvar) om några år, ni vet känslan då man tänker “vem trodde jag att jag var” eller “hur tänkte jag egentligen” och vill gräva sig under jorden haha 😀
Nä men idag har jag inte alls gjort något speciellt, det vanliga.. Pt-jobb, hämtat paket (Scitec !!! Wohooo! Kommer bli vitaminbombad kolla bild nedan) tränat ryggen med pappisen, diskat ett par tusen gånger (väntar ihjäl tills vi får köket tillbaka) och ätit färdigmat värmt i mikron ?✌?️
Denna gång var det inte bara protein från Scitec Nutrition utan också vitaminer, aminosyror och collagen-shot! Det är ca. 2 månaders portion så ska verkligen försöka ta varje dag av vitaminerna och så ser vi om jag blir någon superkvinna mer än vad man är nu ? Nä men blir intressant! Har nog aldrig tagit massa vitamintillskott förutom D vitamin på vintern, oregelbundet Omega-3 och Magnesium på kvällen men nu ska jag allt pröva ta en hel Multipro mix, som innehåller typ ALLT. Har varit och är fortfarande av den åsikten att tillskott inte är nödvändigt, och överskott av vitaminer är inte ens hälsosamt, så äter man en varierad, hälsosam, mångsidig, balanserad kost med tillräckligt från alla näringskällor så behövs det inga tillskott. Därför jag inte heller använt mig av det. Men jag tänkte ta och testa lite nu då jag både fått rekommendationer från läkaren senast jag var på blodprov och för att jag varit på tävlingsdiet föregående år så har kroppen säkert tagit stress och lite skada på det.. Jag vill nu bygga upp, stärka och återhämta kroppen till full godo och som sagt, testa fram med dessa tillskott om det behövs. Kanske det inte behövs mera än en kort stund heller, fylla på lagrerna. För att sköldkörteln ska fungera optimalt måste man också få tillräckligt av många viktiga vitaminer och mineraler också som en del förloras när jag svettas i gymmet.
Behovet av kosttillskott är individuellt och beror på faktorer som ålder, kön, livsstil och hur hårt och ofta du tränar. Men nog om det, vi alla är individuella och man kan inte säga ett sätt som är bra eller fungerande för alla. Så att ni vet 🙂
DOG IDAG, VERKLIGEN HAHA (alltså på ett bra sätt). Alltså kör igenom detta schema med den tyngsta vikten och så lite vila som möjligt och ni är döda redan efter en övning (som jag efter knäböj haha..) Lämnade de “lättaste” alltså liggande lårcurl för hamstrings och quads sittande i maskin till sist, och det mosade alla sista bitar av musklerna som fanns kvar till verkligen mos-pladask-gelé ben 😀
Älskar att variera, chocka och ändra om ibland. Behövde verkligen en liten adrealinkick denna vecka och mina ben var 100% återhämtade från föregående pass, kände mig såå taggad och det var bara att köra igång! Kärlek också på att jag typ alla ben-pass har kunnat höja vikten, så sjukt roligt! 🙂
Aja, här kommer mördar-passet ni bara måste pröva på och berätta gärna sen hur det gick 🙂
Knäböj med stång 40 reps, 30 reps, 20 reps, 10 reps (höj vikten efter varje set så du orkar just och just den sista repetitionen) Vila mellan tills du är redo att köra nästa set med mera tyngder.
Utfallssteg, skulle köra statiska men mina handleder hade säkert inte pallat 😀 Så körde i SMITH. SAMMA alltså 40,30,20,10 reps.
Benpress
Leg extensions
Liggande hamstring legcurls
Det är alltså 4 set på varje övning. Först 40 repetitoner, med en vikt som du endast klarar 40 stycken, inte mer och inte mindre. VILA. Höj vikten, kör 30 reps. VILA. Höj vikten, kör 20 reps.. osv! Det blir alltså sammanlagt 100 repetitioner. Sedan då du gjort 10 reps går du till nästa övning och gör likadant. Det är 5 övningar och 100 reps på alla, vilket blir 500 tillsammans och jag rekommenderar att inte göra detta för någon liten muskelgrupp 😉 Därför valde jag benen, en stor muskelgrupp som för mig återhämtar sig snabbt och är stark nog att inte bli övertränad, däremot hade mina axlar aldrig klarat av samma press, så var försiktiga med era muskler, ta hand om dem lika bra som du tar hand om ditt välmående och hjärta! (Vilket poet jag blev) Och kom ihåg att välja den nivå, vikt, tempo som är passligt för DIG!
Fick ibland pausa lite mellan repetionerna för att orka de sista haha.. men kör bara!!! 😀 Svetten sprutar till slut 😉
De två andra dagarna spenderades med att vilja trycka på paus varje minut av stunderna jag var i härliga, SOLIGA Stockholm och njöt 100% av allt jag gjorde, även om jag inte gjorde något, som på kvällen då fötterna grät av värk och svullna som aldrig förr så NJÖT jag, shit va töntig jag är men fan va det var najs. Jag älskade bara varje minut haha! Hemskt dåligt jag måste ha det hemma om så små saker kan göra mig så glad haha.. Nä men har lärt mig att uppskatta små saker, sedan allt jag varit med om. Är bara glad för varje dag jag lever och varje minut som jag känner känslor, lycka, glädje, och även andra känslor som sorg, ilska, avundsjuka m.m. bara för att jag KAN känna och det känns fantastiskt att man verkligen gör det, och bara accepterar läget, och känner att man lever! Inget kan förstöra mig längre. Tvärtom, bara göra mig starkare!
Lite sånt babbel från munnen och nu vidare till viktigare, här kommer en lista lite över tips och härliga platser jag besökte. Berättade ju redan om Paradiset i detta inlägg, ett absolut MÅSTE BESÖKAS ifall man är i Stockholm, gillar du mat eller ej ( hur ens möjligt att inte göra det 😛 ), do it!!! 😀
Restouranger
BOQUERIA God tapas, mysigt ställe, proppfullt på kvällen men tyst på dagen, åt världens godaste kött!
KOLONI PARADISET
VAPIANO Standard. Enkelt. Gott. Mysigt.
Trädgården
Urban Deli
Flippin Burgers bästa burgarna i stan!
ICA PicaDeli (haha som på finska betyder PIKA = Snabb vilket passaer ju bra för en lunch eller mellanmål på språng!)
Shopping
Mall of Scandinavia
River Island
ADIDAS store
Gamla stan Så härlig betjäning, underbart folk!
Urban Outfitters
Matbutiker
Paradiset
ICA Maxi & Kvantum eller bara Supermarket 😉
COOP Daglivs Sökte ÖVERALLT efter ADD icecream, här skall det finnas iallafall och denna butik är min favvo sen liten då min syster bodde i Stockholm 😉 Så stor, mysig, grym bara!
Extra
STARBUCKS PUMPKIN SPICE!!! dock hade jag aldrig “tid” att sätta ner mig för en sådan fy vad jag fick ångest att jag inte njöt mig av det, tänkte alltid “hinner imorgon eller sen när jag går tillbaka” då jag var död, svettig, ville dricka en sjö av vatten haha och vi har ju typ ingenstans Starbucks förutom på flygplatsen och i huvudstaden dit jag är typ 1 gång om året kanske? 😀 Åker hellre hit.
Promenad runt kungsholmen!
Djurgården, min favvoplats också, ÄÄÄLSKAR djurgården! Skansen och Gröna Lund är visst amazing men hela djurgården och speciellt naturen är VACKERT SÅ MAN BLIR BLIND
Två saker jag INTE hann med men hade verkligen sett fram emot var:
Museum
Fotografiska LOVE IT och har varit där 2-3 gånger förut, rekommenderar!
Moderna Museet, här har man inte tråkigt! 😉 Perfekt för mig med livlig hjärna haha, varit här typ för 6 år sen dock men ljuvliga minnen 😀
The Phantom of the Opera FYFAN vad jag ångrar!!! men biljetterna var slut på premiärdagen och på Torsdag åkte jag hem! ååååh!!! min favorit när jag var liten haha, såg seriöst på denna musikal på dvd varje dag hos min kompis!
Besökte bara ett i Kungsholmen nämligen Friskis & Svettis, helt okej! 2 stycken salar ett “mindre” och den “stora salen” sen ett helt rum för konditionsmaskiner som jag dock inte rörde haha! Gillade faktiskt mer “lilla salen” då det var tomt på Torsdagen och fick en liten öppen yta för mig själv med stång och viktplattor, ända jag behövde 😉
Vaknade i lägenheten, hade sovit som en stock (superbra). Sängen var så bred och skön! Solen lyste rakt in i rummet och var tvungen att öppna balkongdörren direkt! Verkligen nästan sommar väder, hade lätt kunnat sola i bikini där! Världens lyx att äta frukost där och bara förstå att man är i sin typ favoritstad, alldeles för sig själv, egen lägenhet, lediga dagar fulla med möjligheter och roliga saker att vänta på. Ingen stress. Bara lycka. Ville bara stanna tiden! Ofta vill jag snabba upp tiden då jag har tråkigt eller tex. är man på resa i södern och solar i en stekande värme och nästan lider, man vill ibland bara ha det över och komma hem och vara utvilad, solbränd haha.. Såna resor är inte alls min grej egentligen men visst kan det vara skönt om man haft en stressig och påfrestande period. Men tex. jag återhämtar jag mig ganska fort beroende dock på vad som stressat upp mig, har det varit något roligt är jag på tipp topp igen om en vecka nästan haha men däremot jobbiga perioder kräver längre tid. Det är lite motstridigheter mellan att “lätt komma upp ur botten” då jag gått igenom så mycket och är stark som person, små guppar känns som ingenting för mig mera, men sen så har jag också varit utbränd en gång i tiden och det betyder att jag också är känslig att bli det igen, jag blir lätt stressad och låter jag det gå över en lång tid, som det lätt händer för vi inte märker att vi är stressade, ingen signal i kroppen säger till förrän det är “för sent”.. så kan det vara värre att trappa sig upp igen. Men jag försöker alltid lyssna på mig själv och min kropp, mitt välmående så gott jag kan, för min hälsa och att jag mår bra går alltid först. Ibland får jag ta risker och sätta kroppen eller huvudet i stora utmaningar och som jag vet är påfrestande men det är klart, man kan inte styra livet och vardagen och jobbet och olika tidpunkter, livet händer och jag älskar då det händer! Klart det ska få vara stressigt och kaos, men då får jag också helt enkelt även ta hand om återhämtningen lite extra, lägga in tid för bara mig också, och det är inte alltid lika lätt, men det krävs om det ska rulla på för mig! Och jag älskar att ha mina egna stunder då jag kopplar av men så mycket man vill göra, så därför kan det vara lite svårare ibland att bara acceptera att nu får vi trycka paus, vill det eller inte, för din egen skull! Ni vet då drivet är på och du viiiill inte pausa! Aja, nä men jag är en sådan som oftast vill direkt på nya äventyr och möjligheter! Älskar storstäder och resa på resor fulla med händelser! Och att göra det ensam! Uppleva allt själv och med egna beslut och egen tidtiming. Göra saker JAG gillar och NÄR jag än känner för. För mycket trams, back to reality alltså dagen.
Det var en lugn morgon, njöt 100%, vädret var så fint och jag hade inte varit ute på över en vecka då jag jobbat på båten före så att gå en promenad mixat med springande längs med sjön med solen o ansiktet, svalkande vind från sjön, glada människor, finaste utsikten var allt jag behövde för att få mig lyckligare än lyckligast. Hur jobbigt det än var att springa, har inte springit eller gjort någon konditionsträning på flera månader, senast vid tävlingpreppen? Så kunde det int förstöra njutningen jag fick av det hela. Alltså fyfan va skönt o kul! Fick mig att inbilla att jag varje dag skulle göra promenader här om jag bodde här 😀 haha bullshit, jag bor precis vid havet och mitt i skärgården med fin utsikt och ofta fint väder här med men att vara på nya ställen är en helt annan känsla och inspiration att uppleva! Och ärligt talat är ju Sthlm storstaden liiite annorlunda och vackrare än lilla byn jag bor i. 😛
Video, jonka FROM WEAK TO STRONG?? (@svagtillstark) julkaisi
Aja, jag gick promenaden i Kungsholmen och rekommenderar det 100%, vägen räcker hur långt som helst och det finns massor med trappor, uppför och nedförsbackar, träningsmöjligheter i oändligheter! Tex. utomhus “gym”,utrustning för pullups, chins, axelpress, dips osv. och jobba med kroppsvikten vilket är ju super att variera med till styrketräningen och ett plus att du får vara utomhus, frisk luft och syre! Tänka sig efter eller före en lång dag på jobbet, hur skönt?! Ta en kompis med bara och man får samtidigt en massa skoj och skvaller att prata om! Träning behöver inte alltid vara allvarligt eller hundra procent, huvudsaken för mig har alltid varit att jag ska gilla det och tycka det är roligt och att jag själv VILL göra det, att det ger mig något gott som lycka och att jag gör det för min EGEN skull! och det är klart att alla har dagar eller längre perioder då sin egen hobby till och med kan kännas jobbigt eller osmakligt, då gäller det att variera, switcha om, ändra lite och pröva på nytt! Du ska gilla det du gör! Ibland skadar det inte med en paus heller, vare sig det är några dagar eller till och med några år. Om det är din grej hittar du tillbaka och vill du något kommer du också lägga tid till det, men ibland låter vi bli att göra saker som är viktiga för oss, vi människor är rädda. vi är rädda för att misslyckas. för att inte vara lika duktiga som förut. vi är rädda för att bli besvikna. vi är rädda för tänk om.. tänk om det inte är roligt? tänk om det inte funkar mera?
Det är därför vi låter bli och inte kommer framåt i våra mål. alla faller ibland, men det betyder inte att det är över. du kan alltid börja igen. försöka på nytt. om och om igen.vill du det kommer du också klara det.med en tillräcklig vilja, motivation så hittar du alla redskap för att lyckas.
Efter rundan och lite dusch och lunch tog jag mobilen fram på ända stället jag hittade Wifi (på tal om wifi punkter finns det en bra lista för turister som inte har mobilnät och vill ha wifi här) Starbucks haha.. och googlade samt skrev upp vägen till Mall of Scandinavia med tunnelbanan, verkade så himla lätt men herregud vad jag tappade bort mig och det var svårt att komma fram! Tror jag gick av för tidigt eftersom jag fick gå en så himla konstig och lång väg innan jag kom fram, inga skyltar någontans och kände mig som en idiot 😀 Inga människor i farten nästan då det var tidigt på eftermiddagen men tack och lov kom det någon som visade vägen åt mig, THANK GOD! Så om ni är lika yr-huvuden som mig, fråga människor! Jag hittade inte alls haha 😀 Benen höll på att gråta vid det tillfället.. efter gårdagens shopping i stan och morgonens springtur var jag tvungen att börja med en kaffepaus för att chilla benen lite. Samlade krafter och syre inför det stora mall:et som jag typ väntat på länge, var det så grymt som alla sade? Vad var det som var så häftigt? Vad var the mall of scandinavia egentligen, och varför skulle man besöka det? Alla som jag träffat och läst bloggar om att det är ett “måste” om man är i Stockholm. Ja, men då kunde inte jag missa det!
Så jag förväntade ju mig något helt sjukt amazing, och gav inte upp hoppet innan jag vandrat runt i alla butiker ett par gånger och timmarna hade gått så jag blev hungrig än en gång och bestämde mig för att äta på Vapiano, som alltid är lika mysigt och gott! Lite sorligt var det faktiskt att jag inte hittade något ALLS. INGET. Det var nästan för stort, eller på något sätt svårt att hitta? Nästan så att jag ville gå och kolla på bio som var på högsta våningen, haha. Ja så var det speciellt och grymt? NJA. Det coola var väl att det fanns gym och bio där, men seriöst vem går till ett köpcenter för att se på bio eller gymma? 😀 Inte jag iallafall, kanske jag är gammaldags.. Nä om jag går och shoppar, då shoppar jag, inte gymmar haha.. Och gymmar jag så skulle det aldrig ens slå tanken att vilja börja shoppa haha.. So weird. Kanske bra för de äldre (eller barn/ uttråkad pojkvän) som inte orkar springa i klädbutiker 😀 Alla har något att göra! Gymnörden går till salen, barnen kollar på bio, mamman köper mat och modexperten shoppar sig pank i klädbutikerna typ. Prima! Varför har jag inte tänkt på det… Nämen seriöst så var det inget wow, och klädbutikerna var inte alls lika bra som mitt i stan, verkade vara slut på allt och fattades massor som jag sett tidigare i samma affär i stan, men vad var inte bästa avslutet? ICA haha. Ångrar dock att jag inte köpte med mig mera av det som de hade och inte de andra ICA:n jag besökte de senare dagarna.. Nivet då ni dreglat över en specifik smak/ limited edition och så tänker du att äh du köper det senare 😀
Den dagen innehöll inte mycket annat, jag var sent hemma på kvällen och helt slut! Men säker värt det, för nu har jag sett och visst var det väl något 🙂 Men kan inte ljuga att USA har way better 😀 Och många andra städer säkert, kan inte fatta att jag inte varit i London än.. Dit får jag åka nästa gång jag får blir sugen på att shoppa 😉
Whats up? FREDAG!!!!!! FEST!!!!!!!!!!!!! No-shit sitter hemma med en kaffelatte i handen och lyssnar på musik och väntar otåligt på att minuterna går framåt för jag ska ha en telefon intervju klockan 21.30, känns som en evighet men vill inte heller “börja göra något” för då slutar det alltid med att jag glömmer bort hela världen runt om kring och slutar inte innan det är klart, så vips är klockan elva och jag har missat allt jag planerat. Som nu. intervjun. Men blogga! Det är väl en bra tidsdröjelse. Lovade att skriva upp träningsschemat idag, så why not! Det var en riktigt rump-killer, känns som om det varit mycket fokus på rumpan och oj vad det känns kan jag säga haha! Älskar då man verkligen hittar kontakten med muskelgruppen man tränar!!! Så bäst. Och tvärtom hatar jag då man inte alls hittar kontakten, man bara köttar på utan att få dendär känslan och feelingen och köttet mosat ordentlig, om ni förstår vad jag menar 😀 Troligen inte. Måste vara kaffet så sent som gör mig flummig. Eller vinglaset som väntas senare ikväll. Är det bara jag som myser ensam idag? Skönt dock. Inget skitsnack, inget onödigt, inget baaaara J.A.G. Lyxtid. Vet ni vad annat är lyx? MIN DAG!
Började morgonen med… inget annat än PANNKAKOR. Alltså ville ju ha våfflor då jag såg en allt förutom snål bild på våfflor och färska jordgubbar och allt annat krispigt och fluffigt på morgontidningen skämt o sido, morgon instagram scrollet. Ni vet då man har sandkorn i ögat, sjukt kissnödig, törstig som en varg men orkar inte stiga upp och spenderar några onödiga minuter på att scrolla fingret genom Instagram flödet. Där fann jag guldmyntet iallafall som fick mig att rusa upp ur sängen. Pannkakor, färska bär, vaniljkvarg och en stor kopp kaffe med vanilj soja mjölk, inget kunde förstöra den guld mun i smaken momenten! Ja en stund räckte det och så fick jag lite arbete i händerna innan jag begav mig på ett efter lunch pass till gymmet. Blev riktigt gött! Upplägget nedan:
Uppvärmning 2 minuter “gå på löpbandet för att chilla ivern och adrealinet samt planera in lite vad skall tränas och lunka med i musiken” Uppvärmning nr 2. Stången några lätta knäböj och utfall så blodcirkulationen kom igång.
OCH SÅ KÖRDE VI IGÅNG! Blev sugen på knäböj. Men inga tunga dödande sådana, har kört länge nu med 5 reps så kände på lite ändring, plus att jag inte hade någon där bakom som förut, och jag kör oftast på känsla, som idag var känslan lite högre reps men ändå en vikt som är så tung att jag orkar den sista repetitionen med våld 😉
Knäböj 3 set x 15 repetitioner & 2 x 10 reps
Benpress vågrätt 5 x 15
superset (direkt efter)
Statiska utfallssteg i smith 5 x 15
Höftlyft 5×10
Vadpress 3×15
Avslutade med 1 set Abduktion i maskin där jag gjorde minskade vikten tre gånger och pressade ut det sista.
Sådant pass idag! Både knäböjet och benpressen var väldigt brett mellan benen samt tårna pekade utåt och vikten var på hälarna. Lite sumo-style 😉
Haha. För mycket onödigt nu i detta inlägg! Tiden går, vilket jag ju önskade men nu får jag lite kris att jag ska hinna posta inlägget innan mobilen ringer så avslutar här och förklarar hur himla lyxigt det var att vara hos frisören idag. Hade beställt både massage för hårbottnet, en olje behandling för håret som gör håret starkare, mjukare och glänsigare samt klippning och en lätt färgning till håret som saknade lite lyster kärlek och “ta hand om mig”- time. Inte ofta jag gör ett sådant set, eller NÄ aldrig faktiskt, ibland har jag tvingat mig till närmaste snabbaste färgning för håret blivit helt förstört och grått färgat men nu verkligen var tiden insatt och det var ingen drop-in tid där kunder går in och ut, frisören själv hinner knappt lyssna vad du önskar, nä idag var det fokus på mig och det var SÅÅÅÅ SKÖNT kan jag säga! Mera sånt åt folket! Speciellt åt hoss svettiga på gymmet, man går helst ofixad dagen lång och svettas extra i håret, hur ofta orkar man fixa håret egentligen eller lägga på smink om man ska träna på kvällen, då får man knappt andan under masken på ansiktet och håret ska ju ändå tvättas efteråt. Haha jobbiga saker jag har. Nä men det var lyxigt med hårsalong efter benpass, bästa avkopplingen och unna mig något nytt och extra. Rekommenderas!!! Massage har jag också varit på ibland och det är lyxigt visst, men oftast blir det ingen avkopplande doftljus massage utan mera en “aj aj aj” sportmassage för jag varit tvungen att få upp knutarna i muskelsenorna 😀 TYP
OCH SÅ BLEV JAG BJUDEN PÅ EN LYXIG MIDDAG SOM BARA GJORDE ALLT SÅ PRICKEN PÅ I:ET ! TACK och TACK ! Nu avslutas kvällen med det jag stressat över i en halvtimme nu, intervju och sen: AMANDA MYS DAGS 😀 KRAAAM ! Ha en grym fredag peeps!
English translate:
Heey! Whhats up? FRIDAY!!!!!! PARTY!!!! No-shit sitting at home with a latte in hand, listening to music and waiting impatiently for the minutes go forward for me to have a phone interview at 21.30, feels like an eternity, but do not want to “start doing something” for then it always ends that I forget the world around and do not stop before it is ready, and suddenly its eleven o’clock and I have missed the interview. But blogging! That’s a good time waste. Promised to write up the training schedule today, so why not! It was a real butt-killer, feels like it’s been much focus on the butt lately and oh it feels, I can say haha! ??✌?️ I just Love when you really find the contact with the muscle group you train !!! So best. ?
Started the morning with … nothing but pancakes. So wanted to have waffles when I saw a drooling foodporn picture of waffles and fresh strawberries and anything crunchy and fluffy on the morning instagram feed. You know when you wake uo.. You have sand in your eyes, need to pee, thirsty like a wolf but can not get up and spend a few minutes on unnecessary scrolling finger through Instagram feed. There I found the cravings on the luxury pancakes or waffles exactly. anyway that made me rush out of bed so I made Pancakes, fresh berries, vanillla quark and a large cup of coffee with vanilla soy milk, nothing could destroy the golden mouth taste moment ??☺️?! Then I got a bit of work in the hands before I headed for a legworkout in the gym after lunch. It was really good! The schedule below:
Warm up 2 minutes walking ? and some light squats and lunges.
AND SO it began! Became hungry for squats. But no heavy low reps as usual, i’ve done a long time now with 5 reps so felt little change, so today I used a little higher reps but still a weight so heavy that you do the last ones with violence;)
Squat 3 sets x 15 cycles & 2 x 10 reps
Legpress horizontal 5 x 15
superset (right after)
Lunges in Smith 5 x 15
Hipthrusters 5×10
Calf Raise 3×15
Completed with 1 set of Abduction machine where I reduced weight three times and squeezed out the last.
Hope you liked it! Let me know if any of you tried it 🙂
Time passes, which is what I wanted, but now I get a little steessed that I’ll have time to post the post before my interview so I will stop here but just need to explain how luxurious it was to be at the hairdresser today. Had ordered both massage for the scalp, an oil treatment for hair that makes hair stronger, softer and shinier and ofc a trim and a light dye to the hair which lacked a little luster love and “take care of me” – time. I do not often make such a set, or never actually, sometimes I have forced me to the nearest fastest dyeing of the hair when the hair has been completely destroyed and gray colored but now really the time invested and there was no drop-in time where customers walk in and out , hairdresser himself barely have time to listen to what you want, no today the focus on me and it was soooo good I can say! More that kind of stuff for the people! Especially for the gymrats in the gym, how often do you even have the energy to do the hair or put on makeup if you are going to workout in the evening, then you get barely breath under the mask of makeup on your face and your hair is supposed still washed afterwards. Haha ??? but, it was luxurious with the hair salon after leg workout, best way to relax and indulge in something new and extraordinary. Highly recommended !!!
Igår var det “vilodag” (har börjat använda ordet igen, weird då förut var det tvärtom, vilodag everyday och ibland lite gymday, men nu har jag nästan blivit en gymrat igen, fast får klämma in vilodagar för att få annat som behövs gjort också, men det är superkul kan jag lova, att kötta olika muskelgrupper och få din dagliga terapi regelbundet, looove it! Vilodagar som jag som sagt inte egentligen vill kalla det, kör jag allt från 1-4 st i veckan, beroende på känsla, program, och allt sånt! Återhämtar mig jättesnabbt nu känns det som iallafall, så kul!) den traditionella Söndagen. Den spenderades ändå på gymmet vid förmiddagen för Farmor var på gång och motiverad att träna, jag blev så glad att höra det! Jag älskar då jag inte behöver själv liksom peppa någon att träna, hatar det. Om jag tex. frågar, “vill du träna?” Så betyder det ju inte att jag vill tvinga någon att följa med, man vill ju att personen själv ska tycka det är roligt! Det är en helt annan grej att trtäna någon kund med full inspiration att göra det, eller liksom att hon själv VILL VARA DÄR, och inte gör det för någon annans skull, eller för att hon tror att hon “måste träna” bara för att. Som farmor tex. hon bara dansade av glädje, energi, endorfiner under hela passet och efteråt var hon som en solstråle, o herregud kommer nog aldrig glömma det leendet! MADE MY DAY. Eller MADE MY WEEK TYP. Världens finaste känsla, att se någon glad. Och att kunna själv vara med om att dela glädje. Alltså guld. Framförallt farmor! Vi har kommit så nära och vi är så lika, så lika då man lyssnar på varandra. Samma med pappa, jag vet inte vad som hänt men haha vi har seriöst blivit som bästisar typ. Tänk vad gemensam träning kan göra! Vi är som ett team haha, vi gör mat tillsammans och gymmar och delar glädjen efter, under, före träningen! Bäst som jag sade! 🙂
Kuva, jonka FROM WEAK TO STRONG?? (@svagtillstark) julkaisi
Efter träningen med farmor åkte vi till pappas bror och träffade lite släktingar. Där åt vi lunch (både före, varm, efterrätt) utomhus och en vandring runt deras paradis, o herregud vad STORT OCH VACKERT!!!! Alltså deras trädgård! Så vackert. Ville inte lämna stället haha.. Det var väldigt mysigt och än en gång påminns man om hur fint det är att ha en stor släkt och att bo så nära, och att vi har så bra kontakt att man vill träffas och umgås! Guld tid, skratta åt gamla men även nya minnen och bara njuta av tiden tillsammans.
Efteråt gjorde jag Pt-schemor i flera timmar.. Blev helt svettig haha.. vet ni hur en iskall men sedan varm avkopplande dusch kändes!?!?!? SÅÅ SKÖNT! Har blivit helt förälskad att börja med ett riktigt kyligt kallt vatten i hårbottnet, man blir en helt ny människa och vaknar till! Haha.. Jag älskar saker som får mig att känna att jag lever, liksom riktigt fysiskt känna! Adrealin, endorfiner, frysa, svettas, vara dyrblöt i regnet, hoppa i iskallt hav, åka båt, bada bastu, kasta sig i snön, åka berg och dalbana, hoppa fallskärmshopp, allt roligt, ibland läskigt men så himla uppfriskande!
Idag var också en helt amazing dag, lite sämre kanske benpass för hade så mycket i huvudet, bl.a. posten skulle komma any minute och har något fel att jag MÅSTE vara hemma då haha.. hatar att lämna det till nästa dag, och så var det som om mobilen ringde precis heeeela tiden, pling pling osv. Sen hade jag tydligen lagt massor med påminnelser och alarm att göras, så nu har jag äntligen fått det gjort via datorn och skrivit en uppsats, nu fattas bara att skicka alltihopa. Efteråt började jag också städa helt plötsligt, skulle aldrig göra det frivilligt om någon känner mig haha.. Men allt började med att jag letade efter skrivpapper och så började jag läsa gamla böcker, häften, hitta annat gammalt skräp men roliga minnen, bilder, tidningspapper och kort haha, var jättekul att skratta för mig själv, vilka underbara minnen man har nästan glömt bort! Och efter det så såg man ju hur dammigt det var, har säkert aldrig eller inte på flera veckor städat rummet..(NICE I KNOW) så klart jag började dammsuga alla lådor och tvätta med rengöringsmedel så naglarna gick av haha.. Vill någon fixa manikyr tack? XD
Mycket intressant för er att läsa säkert! Bäst jag slutar nu och tar en andningspaus mellan raderna, men förresten ni har väl inte missat tävlingen på instagram, det vill ni inte göra för ni kan vinna 15 stycken VALFRIA Walden Farms!! Woop Woop!
Skulle träna med farmor imorse, men blir av imorgon istället så gav mig av själv med pappsen och slaktade ryggen snabbt innan biomys med Elias min gudson! Vilken härlig start på morgonen! Gjorde supersets med nya övningar som jag inte vanligtvis tar, handlederna grät (så svaga) så fick använda rep typ hela passet och det gav en grym kontakt i ryggen istället, som jag ville ju. Lätt att man låter armarna arbeta under övningen! Har länge haft svaga ryggmuskler men försöker hitta kontakten i de olika muskelparierna och få verkligen det att kännas, och har resulterat bra! Tycker ryggtavlan är en av de intressantaste haha! Tusen gånger mera intressant än tex. magmuskeln enligt mig 😀 Om ryggmuskulaturen är stark och stadig, syns det också på hållningen och alla dessa skador man haft tidigare av för mycket sittande vid datorn osv, har försvunnit och bäst av allt har man hittat en kontakt och pump i ryggmusklerna som aldrig funnits där förut(…för man inte haft några ryggmuskler 😀 ) , vilket var hemskt att se då man knäböjde några år tillbaka haha.
Ja back to the day, vilken härlig solig, fin underbar dag!
Jag var ju som sagt på dagen på bio, den började halv fyra men man hann bra mysa tillsammans före och välja de bästa (JA BÄSTA!!!) godisarna ur butiken utan stress. Och bion var ju för härlig haha, har sett hitta nemo också då jag var typ 5 år, så att se denna väckte minnen, men 3D var ju ännu tuffare. Kände mig cool. Var typ bara vi i biosalongen. Lyx.
Hoppas gudsonen Elias hade det lika kul. Aja nu har jag kramp i magen av allt socker och är både hyper och övertrött haha! Ska dela med mig allt babbel och kärlek av filmen till någon här hemma och sedan ska vi äta kebab eller stekt biff, och ååh vad det kommer smaka gott! Sen är det fyrverkeri, för det är forneldarnas natt som vi firar här i Finland 🙂 Få se om man går ut och kollar lite, knappast någon party-tjohej-fest men kanske skålar ett eller fem glas eller så, bara för att!
HA DET BRA HÖRNI! Är bara lite nervös för hunden hur den kommer reagera på alla raketer..
Alltså helt ren lycka på dessa dagar. Idag också, på gymmet, under benpasset, liksom strålade jag av glädje. Min mun kunde inte sluta le med tänderna haha.. Alltså jag bara log och log, skrattade överlyckligt. Det är så konstigt ibland haha.. Så små saker kan få en så himla full med endorfiner och lycka! Man försöker till och med tvinga sig till att sluta le men det går inte ?? jag bara smile:ade där för mig själv som om någon friat för mig ?? Men för mig behövs det inte mycket. Om jag gör något jag älskar och jag gör det med tid, lust och energi, jag får göra det ifred och bara glömma allt annat, ja då är jag överlycklig. Det gäller med allt jag älskar. Att träna som sagt, att vara med viktiga personer, att simma och sprattla som en fisk i vattnet, att köra båt ute på havet, att se på solnedgången med vinglaset och tvärtom soluppgång med kaffekoppen. Sitta på berget, inte höra annat än vågornas ljud, plocka blåbä i skogen så man blir alldeles blå i fingrarna (och munnen?☝?️) Att träna med farmor. Att gå på kaffe till farfar. Att se någon lycklig. Att få klienter, kunder både i affären i arbetet och PT-kunder glada, nöjda, ivriga och ett leende på deras läppar.
Ett litet leende kan göra mycket.
Ett tack också.
Och att se en person, glad.
Jag har mått bra då min familj mår bra! Då mina vänner är friska och glada.
Jag mår bra då andra mår bra.
Såklart borde man inte låta någons humör eller beteende påverka ditt eget, men ibland är det svårt men då får man minnas att han/hon knappast gör det på grund av dig, utan personen själv har egna problem och oro. Ofta tror man att man gjort fel och vill hjälpa. Men alltid går det inte. Ibland är det bra att släppa loss och bara ge sig själv egen tid, fokus på vad som gör dig glad istället. Just nu? Som min lista var en överlycklig lista för mig på sommaren, kanske inte lika kul på vintern. Det gäller att hitta vad du gillar och mår bra av att göra NU. IDAG. Vi ändras, vi växer, våra intressen ändras och personer ändras. Vi går vidare och prövar nytt, vi kanske går tillbaka igen och prövar igen. Men framförallt så fokuserar vi på vad vi vill göra och vad vi mår bra av, inte vad andra gör och tror att man ska göra samma. Hitta DIN grej. Som får dig att le i alla väder, kanske inte precis alla väder haha, men något värt att kämpa för. det behöver inte vara EN sak. Du kanske har svårt att hitta “din grej” “din passion” men då kan du istället tänka på alla saker som ger dig energi och glädje, vilka är det? Gör dessa saker, ofta, och med fokus, glädje & tid. Ingen vill förstöra sina fina “egen tid” moments med stress eller press då kommer intresse efter intresse försvinnar bort av för stora krav och omotivation att ens orka försöka. Känn efter, vad känns bäst nu?
Jag mår iallafall såååååå bäst och gladast då jag är med människor som jag älskar och får även göra saker jag älskar! De dagar får mig att glömma alla guppar jag någonsin känt i hela min historia. Jag mår bara bäst då.., och den känslan kan ingen ta ifrån mig på den stunden. ???????❤️?
Ofta när jag talar med vänner, svarar på e-post, läser bloggar, får uppdateringar av pt-kunder etc.. så är det nästan alltid känslor om att de är besvikna på sig själva.
Ett stort problem i dagens samhälle.. att man inte känner sig tillräckligt bra.
Att man lägger för stora krav, borden, måsten, ansträngningar, för höga mål och orealistiska förväntningar. Detta orsakar prestationsångest, stress, dålig självkänsla, besviken:het, strävan efter att vara något mer och bättre hela tiden, det blir helt enkelt till en cirkel. Man tror att det är allt eller inget. “Klarar jag inte detta exakt så som jag velat, förväntat mig så är det sak det samma, jag är dålig och jag ger upp.”
Det är exakt så vi INTE ska tänka. Så ska vi tänka om vi VILL misslyckas. Men vad ifall du vill lyckas då? Vad ifall dina “måsten” & “borden” är egentligen sådana som du innerst inne vill göra, som är stora mål eller drömmar i livet, men du bara tyvärr lägger för stora steg och förväntningar direkt, att tro att man redan nästa dag, vecka eller månad lyckas. Vare sig det är att få jobbet, bli frisk, göra renovering, börja träna, äta hälsosamt, springa milen, flytta bort, resa till drömlandet, ordna världens bästa fest, bli rikare, bli snabbare, vara världens bästa mamma, betala alla skulder, bli bättre i skolan, få bästa betyg eller bli befordrad..
Varför skynda? Visst vill man så mycket. Visst vill man nå målet direkt. Man vill hoppa dit NU. Man är rastlös. Man vill inte vara där man är nu. Man vill direkt förändra.Man tror att man kan bara lägga på sina joggnings skor och gå ut och springa som på fotbollsträningen för 15 år sedan, man gör det, man flåsar som en idiot men klarar sig igenom det. Man är glad och stolt. Man gör det igen. En vecka senare får man ont i knä. Det svullnar upp. Man kan inte gå. Man blir sjukskriven. Man blir arg. Besviken. Man ger upp. Man skyller på sig själv och tröstar sig med att bara ligga hemma, tycka synd om sig själv och kanske tröstat lite glass i litervis.
Ända genvägen att komma någonstans man vill. OBS. -> DIT MAN VILL. Fråga dig ärligt talat, vill du ens det? Eller är det ett krav du tror att du måste göra, bli eller förtjäna för att du tror att någon annan förväntar det av dig? för att samhället kräver det? för att du tror att du blir en bättre människa av det? för att du läst det någonstans? att alla gör det, och då “måste” du också? Men VILL DU DET? Ärligt talat? VILL DU det? Och framförallt…. MÅSTE DU DET? Varför i så fall, fråga dig själv det, varför måste du det, och måste du göra det JUST NU? Kan det vänta en stund? Vad händer ifall du inte skulle göra eller nå målet? Vad händer ifall det tar en lite längre stund att nå det, men säkerligen blir mera realistiskt då? Vad händer ifall du skiter i det? Struntar i det? Tror du människor skulle tycka du är en sämre människa då? Skulle du tycka du vore det? Om inte, skit i det då. Skit i vad andra tycker och tänker. Låt dem tycka och skratta att du var feg eller lat eller tråkig. LÅT DEM. De känner inte dig. Dina äkta vänner, familj vet dig. De känner dig och de älskar dig som du är. De älskar dig i alla lägen och förstår dig. De respekterar alla val och de skulle aldrig älska dig mer för att du blivit rikare, hälsosammare, eller bättre i allt du gör. De älskar dig som du är, för DEN DU ÄR. Din personlighet. Det räcker. Du behöver inte bli bättre. Prestera bättre. Så länge det inte påverkar andra, så länge du mår bra och de runt om kring dig mår bra, behöver du inte klara av allt i världen. Kanske titta runt och acceptera, glädjas över vad som finns nu? Man vet aldrig när det tar slut, försvinner eller när något förändras till motsatsen.
Och en annan sak man kan lägga i minnet är att ofta så är de stora och orealistiska förväntningarna och målen man tror att man måste uppfylla, inte ens så viktiga för dig som du tror. Då du nått dit, förstår du hur dumt det varit att lägga all din tid, energi och kanske ungdom på att sträva efter något så dumt (inte i alla fall som sagt), för man trott man blir en bättre människa eller att människor skulle älska dig mera då. Eller du skulle bli lyckligare då. Man har dåligt att vara och får igen besviken:het, ångest för att man varit för dålig t.ex.. föräldrar, eller vän, vad som helst. Man har lagt all sin tid på att vara “självisk” (som många dock är för lite) och bara slösat det på att bli bättre/snyggare/rikare/smalare/hälsosammare. Världen utanför och allt det fina har bara svävat förbi. Du har missat de fina somrarna av solljus, havet, stranden, glass, skratt, sömnlösa men minnesrika nätter, pg. ångest stress eller prestationskrav för morgondagen eller föregående dag. Du kanske har missat uppväxten av ditt barn, den fina tiden då barnet behövde sin mamma som mest, du har istället bara varit i din egen bubbla om prestationer över att hinna med allt, bli bättre på allt du gör, göra alla måsten och glömmer bort att njuta, leva i nu:et och vara där för barnet, inte bara mata och lägga barnet som man måste göra, utan också faktiskt vara där, viktiga stunder för er båda. Samma med förhållanden. Eller familjen. Eller släkten. Att ta hand om sin mormor. Sin mamma. Vem som helst. Man gör allt som måste göras, det blir en stress och prestation. Inget man hinner njuta av eller verkligen stilla lugnet för och leva där man är. Utan man stressar över nästa uppgift, alla borden och måsten, man borde vara bättre, man borde ha lagt mer tid på sin mamma, man borde vara bättre dotter, man borde så mycket. Man glömmer tiden där och nu. Det är helt okej att vara så som du är nu. Du behöver inte bli bättre. Det kunde varit värre. Vad kan du göra av det du har nu istället? Slappna av och tala om dig själv att allt är bra.
Många av oss har huvudet fullt av måsten och borden. Det gäller att avgöra vilka som är dina egna och vilka som kommer utifrån. Gör av med de som inte tillför något positivt och inte återspeglar dina drömmar. Skriv ner alla dem. Stryk över alla du själv vet inte borde vara med på listan..t.ex.. “Jag måste bli en bättre föräldrar” “Jag måste gå ner i vikt” “Jag borde ta hand om mig själv mera” “Jag borde skriva upp allt jag behöver minnas” “Jag borde bli hälsosammare” “Jag måste klara av detta” osv..
Vems borden och måsten är det egentligen det handlar om? Önskar du själv det eller är det dina föräldrar som önskar det av dig?
Skulle det inte vara härligt att ha drömmar och mål samtidigt som du är nöjd med dig själv som du är nu?DET GÅR!!! Det handlar om att lära sig tänka rätt, annorlunda.. “Jag duger som jag är och jag har mål att uppnå för det ger mig passion och glöd att fortsätta framåt” Och göra de saker du vill göra.Ersätt “jag måste/borde göra detta” mot “jag skulle vilja göra detta” Ser ni skillnaden?
Ta också emot utmaningar, våga dig fram och tänk allt ur en positiv syn, inte som en negativ och dålig grej, utan tänk det som en växande utmaning och risker som inspirerar dig och inte drar ner på energi.
Vi tror att om man misslyckas, gör fel, inte gör som man förväntat sig att världen går under, kontrollen far och man är dålig. Om din nära vän gjorde likadant, eller dina föräldrar skulle glömma göra något ibland, skulle du älska dem mindre? Skulle de vara sämre för det? Skulle de vara DÅLIGA? Svaret är helt klart nej, inte sant? Så behandla dig själv som andra. Du är den som förväntar dig och lägger dina prestationer under dagen. DU är den som orsakar din stress. Ingen annan förväntar sig det, förutom chefen på jobbet aha.. nä men ni förstår. Du väljer hur du tar situationen i hand, du kan antagligen ta den med lugn och inspiration och fokusera, eller stressa dig igenom det, få panik och tänka på allt annat som måste göras. DU väljer. DU är den ända som kan ändra på det här och nu. Alla tänker på sig själva. Alla tänker på sina egna “måsten” och “borden”, ingen kontrollerar dig själv lika mycket som du själv gör. Ingen förväntar dig att göra det perfekt. Du gör det.
Många märker inte själva att de är över-aktiva. Över-stressade. För stora prestationer. Ibland är det de personerna i din närhet som märker det före dig. Man vet att det är för mycket stress och “måsten” då allt som känts bra tidigare känns bara tungt och jobbigt och “måste göras” nu. T.ex.. mobilen ringer och du tänker inte glatt, “vem kan det vara som ringer” 🙂 ? Istället suckar du “ååh.. måste jag svara?” När du pratar med en vän tänker du bara på annat istället för att lyssna och vara nära.
Andra symptom är också att smärtan blir högre. T.ex.. migrän eller andra krämpor. Även lust att göra saker, vare sig det är att åka på bio med vännen, sola på stranden, köpa mat till familjemiddagen, leka med barnen, blir jobbiga/stress och det roliga i det försvinner. Du tänker bara vad du måste göra och kanske stressar dig till nästa sak. Under middagen skall du direkt tänka på disken och under diskandet kokar du kaffe samtidigt som du har efterrätten i ugnen och springer efter mera hushållspapper och svarar i mobilen och lämnat maten samt familjen i middagsbordet för sig själva. Kanske matlusten försvunnit, sömnen påverkas. Du är över-trött men får ändå inte sömn. Du tänker dygnet runt och din hjärna får aldrig ro. Inte kroppen heller, allt går på övervarv. Stressen blir på och du blir arg och irriterad. Pulsen är hög ofta och du får inte tag i saker och ting.
Människor som blir snabbt också inspirerad/glad/impulsiv att göra saker så märker inte när det blir för mycket av det. Hon/Han borde då lära sig att slappna av och lugna ner sig.
Om man däremot är väldigt lugn och inte tål livets berg och dalbanor, kanske man borde tänka efter och våga sig pröva ifall världen och livet är så farligt som man tror.
Vi har olika stressar och vi borde lära känna oss tillräckligt bra för att veta om vi borde göra något åt saken innan det är för sent. T.ex.. Stress är också bra då den är kortvarig, stressen gör oss redo för alla stunder, och normal stress gör oss trötta så vi behöver vila och återhämta oss automatiskt, men då stressen blir för mycket och långvarig, efter 3 veckors stress kan återhämtningen t.ex.. ta flera månader. Det känns omöjligt att slappna av även om man är i fullkomlig vila. Det är bra att stoppa stressen och prestationsångesten direkt då man märker att man har den även om det kan vara svårt då hjärnan inte säger till då det blir för mycket.
Synpunkten över situationen och ditt humör påverkar också hur vi reagerar vid stressiga situationer. Andra behöver en inre ro och tystnad, lugn stund medan andra kanske behöver en kick och spurt att hjälpa sig våga, komma iväg och göra saker.
Det räcker att du gör ditt bästa. Du behöver inte bli bäst och bättre. Det räcker som du är nu. Om du känner att det blir för mycket av prestationer, krav, måsten, ångest så ta en stund för dig själv och fråga dig själv ifall det verkligen är värt det?
Då kan man ta sig den stunden och påminna sig själv, om och om igen, att du DUGER. Du duger som du är.
Ingen annan kan förändra dig och få dig att slappna av, än du själv.
Att välja frihet, kasta bort kraven och stressen är en enorm lycka och känsla alla borde få uppleva. Varför stressa, oroa sig över saker som du inte kan göra något åt nu? Lev i nu:et istället. Gnäll inte om gårdagen, morgondagen, den långa kö:n till kassan, det eviga väntade på maten i restaurangen eller det dåliga vädret. Du kan inte påverka. Samma som att stressa om mejl-inkorgen som skall svaras under yoga-passet som skall få dig att slappna av och glömma allt. Varför? Varför förstöra alla härliga stunder på stress? Se det positiv och njut. Njut för att du kan leva och du vill göra det. Vad ger det dig för bra och nytta, vad kan du glädjas över det? Att du har det bra, du har det så himla bra nu.
Och vet ni vad.. det viktigaste många glömmer… MAN BEHÖVER INTE GÖRA SÅ MYCKET. MAN BEHÖVER INTE PRESTERA HELA TIDEN. MAN BEHÖVER INTE.
DET ÄR JÄTTE BRA OCH ACCEPTERANDE ATT LÅTA BLI IBLAND. ATT INTE GÖRA NÅGOT. ATT BARA VARA.
Alla vi behöver dagar, veckor, stunder, minuter, där vi inte gör något alls. För mig har det alltid hjälpt att lämna bort de stressiga sakerna. T.ex.. media, eller mobilen. Lämna bort mobilen och kolla mejlen tex. endast på morgon och kväll. Du klarar dig bra utan den, behöver du den med dig överallt? Till matbutiken, till träningspasset etc. Jag stänger ALLTID av den på träningspasset, har musik med mig men har den avstängd. Träningen är min njutnings punkt, min egen tid och inget och ingen kan “förstöra den” med att tänka/stressa om annat. Lev i nu:et istället, NJUT.
Om du har svårt att också inte göra något. Börja med 10 minuter per dag. VARJE DAG. Gör ingenting. Lämna boken, tv:n, allt. Lyssna på dig själv och slappna av. Om du har tur kan du låta solen värma dig i ansiktet och verkligen känna hur det släpper all spänning i hjärna och kropp. Njut av det att du inte behöver gå någonstans. Känn hur det känns, att inte göra något alls. Är det så viktigt att göra något hela tiden, att göra nytta hela tiden, av varje tid som går? Tänk om du tyckte det vore lika viktigt att ta hand om dig själv och slappna av. Göra ingenting ibland. Fokusera på en sak i taget. Glöm allt annat. Fokusera på det du gör nu. Vare sig det är att sola, njuta, leva, träna, måla, läsa, plocka blåbär eller dricka kaffe på morgonen. Då slappnar även hjärnan av. 🙂 Alla vi behöver dessa stunder. Du kan inte prestera dygnet runt. Du måste se dina gränser 😉
Då var morgon predikan klar och dags för lunch innan jag tar vardagen i full fokus! Måndag och ny månad, vecka, nya kärleks-stunder i livet. NJUT NU FOLKET OCH TA VARA PÅ LIVET! <3
Två saker jag INTE hann med men hade verkligen sett fram emot var:Museum
