Träning
Nu kom den…
…Ja, nu kom bomben. haha… stressbomben. Alltså för mig är det alltid såhär: antagligen händer ingenting, eller så händer allt samtidigt.
Även om det bara varit positiva saker så har de fått mig totalt kaos idag. Svårt att få tag på allting och hålla reda på allt. Har typ 10st minneslappar, vad allt ska göras och när, men slutligen hittar jag aldrig rätt lapp i rätt tillfälle och allt blir bara sjukt på varandra. Alltså begriper inte alltid min förmåga att hantera mycket på en gång. Måste vara att jag ärvt det av pappa. Ingen rolig engenskap. Får seriöst börja skärpa mig och öva upp det, jag som trodde jag hade ganska bra kontroll på mina grejer, men nä, denna vecka och slutet av förra veckan har bara flödat in med saker jag inte riktigt får fatt på.
Ska vi börja med idag.
Kaffekoppen i handen och den tog slut, FÖR FORT. Nivet den känslan… ni hann inte ens förbereda er för att frukosten, kaffet tog slut? När la jag in sista biten och droppen i munnen? Ja, inte kunde jag bli där och fundera på sånt, dags att börja vakna. Fortfarande i sängkläder gick jag raka vägen till mitt arbetsrum, har ju inrett här lite, så jag får lugn och ro ibland då det behövs, haha… låter som en kontorskanin. Aja…. där satt jag i 5 timmar IRAD. Ojojoj.. Jag såg bara texter, numror efter det och förstod inte riktigt ifall det var morgon eller kväll. Har ni någonsin upplevt den känslan? Då ni studerat/varit vid datorn/räknat/läst/ annat flera timmar irad, man glömmer totalt bort allt annat och verkligheten. Ganska bra för då får man mycket gjort, men samtidigt påverkade det resten av dagen. Visste inte vad som skulle göras efter det, men visste att det var mycket. Så alla prat som hördes i bakrunden fick jag ingen tolkning av, då jag försökte fokusera på vad jag skulle göra. Som jag än en gång hade glömt. Dendär blackouten jag hade dagen ut. Åt lunch, drack en kopp kaffe, men ingen effekt. Fick svar av några kunder, så fortsatte en timme arbeta på datorn, sedan åt jag mellanmål och tänkte att ett gympass kanske får igång blodcirkulationen i kropp och huvud. Nä, det faktiskt försämrade hela situationen, vilket aldrig brukar hända, men nu hände det. Musiken kändes som skrik och gjorde mig bara mera stressad. All koncentration bar borta och blev nästan bara irriterad av allt och alla. Försökte fokusera och ibland gick det. Men så fort passet slutade gick panikstressen igång igen och det kändes som om jag hade massor att göra och mobilen ringde 5 gånger nästan irad, människor gick och kom, vilket jag nästan inte ens märkte, men då någon väl ville säga något kändes det omöjligt att ens få orden ur munnen då dessutom pappa väntade utanför och hade bråttom till butiken, följde med till butiken men glömde vad jag skulle köpa? Så gick det några timmar, väldigt fort, har fått lite gjort, typ onödiga grejer, men också viktig.. som att andas. Slappna av. Det behövdes. Nu måste jag verkligen vila resten av kvällen då det är onödigt att ens försöka göra något, då allt bara blir halvfärdigt för jag glömmer bort hela grejen och börjar göra annat. Justdet! Skulle svara på ett mejl jag nyss fick och sedan ringa ett låååångt samtal som jag också lite stressat över, helt i onödan då jag vet vad jag ska säga. Men bara att få det gjort så känns enormt. Har inte alls saknat dig stressen, du får gärna åka på semester en lång tid igen!
Men har också andra projekt pågång, så hoppas jag får allt gjort! Tror att en bra nattsömn och kvällens lugn och mitt kamomill té, två kvällsmål får mig laddad inför allt!
Det känns ändå helt okej. Men samtidigt vill jag göra så mycket samtidigt. Måste lugna ner mig och ta en sak åt gången.
Peace!
P.s på Torsdag ska jag även interjuvas om en känslig sak inom min ätstörning, en liten grej jag försökt glömma länge, men nu är det dags att ta itu med det, för jag kan nämligen kanske hjälpa. Att dela med sin erfarenhet, upplevelser, tankar, känslor, kan hjälpa någon annan eller få andra att förstå att de inte var ensamma om det, dessutom förväntar man ju en förföljning av det hela, kanske en förbättring inom ämnet. Mer om det sen! Kul, men lite nervöst även om det bara är en liten grej!Ha de!
Överdrivet Sprallig
Känner mig överdrivet sprallig idag.. på ett positivt sätt!Trors lite dålig sömn bestämde jag mig för att vakna lite tidigare, fixa extra lyxig och tidkrävande frukost. Gisses vad gott och härlig dendär morgonstunden är. Inte ens regnet kunde få mig att sucka. Kände på mig att det blir en bra dag. Jag började med att göra färdigt jobbet på datorn för att sedan smygplanera och fixa med mamma våra kvällsplaner. Sen efter några timmar övertalade jag pappa med till gymmet för ett benpass. Vi skålade varsin preworkout i form av Amino Magic som smakar cola, sen bara att taga för det var riktigt flåsigt benpass med fokus mest på framlåren, quadzzzz! Så jag lät bli uppvärmningen i konditionssalen och gick raka vägen till liggande benpress, körde 3st lätta uppvärmningsset där innan jag började kötta. Fyfan va gött och ovanligt lätt det kändes! Lade till lite extra vikt än vanligt och efter 5 set var benen mosade! Än var jag inte klar, gjorde några squats och maklyft medan jag avslutade i tusentals supersets i både fram och baklårmaskinen. o härliga brännande kärleksfulla pinande älskade känsla. Ni alla vet säkert känslan efter ett helt förfruktansvärt bra benpass. Alltså under den sista övningen nästan ville jag gråta av lycka då min favoritlåt dunkade i öronen och allt bara kändes så rätt. Jag och gymmet. Platsen som räddat mig så många gånger. Det kvittar vad andra tänker eller tittar då jag är där. På gymmet känner jag mig hemma. Platsen där jag glömmer allt annat. Jag kände att this is it. Den känslan jag får alltid i speciella tillfällen. På speciella pass. Jag förstår varför jag är här, jag förstår min grej i livet, jag känner mig fullkomligt älskad och välkommen och bara så himla inspirerad och liksom HEMMA. Jag seriöst vill bara dansa med alla på gymmet och sjunga hur härligt det är. Då man sköter allt och allt hårt arbete belönas. Det kommer så många jobbiga dagar ibland, så att få uppleva dessa dagar då allt bara är frid och glädje, är obeskrivligt och så himla meningsfullt, viktigt, minne för länge. Man behöver bra dagar för att orka vidare. Då ska man komma ihåg de fina stunderna och veta att de kommer förr eller senare igen.
Iaf. efter träningen var det dags för överraskningen. Jag hade planerat i några dagar att jag skulle bjuda pappa och bror på födelsedagsmiddag. Förrätt, varmrätt, efterrätt. Dom hade ingen aning om det så då familjen var på plats och allt var dukat och klart blev de såklart glada. Bjöd på vår familjs favoriter, för att vara på säkra sidan, nämligen: laxröra (gjorde själv) på skärgårdslimpa (köpt) som förrätt och huvudrätt (direkt efter, ni som känner min hungriga och otåliga familj) blev det biffar, kryddsmör, pommes, stor fetaostsallad. Sen efterrätt en snabb chokladkaka jag fixade på några ingredienser och serverades med vaniljglass. Småpojkarna var också med, de fick varsin korvportion och var nog de mest glada för efterrätten 😉 Skulle kunna dela med mig recept på allt, men det var ju så enkelt. Laxröra är det bara att googla, så tar man det enklaste med creme fraiche och gravad lax osv. Sen biffarna var ju bara från disken men så kryddade jag med svartpeppar, salt, osv.. åt med färdiga pommes bara från frysen och la i ugnen, kryddsmöret är också enkelt med pressad vitlök, kryddor, vanligt smör som stelnat i kylen ett tag innan, chokladkakan var en vanlig chokladkaka utan glasyr dock.. tänkte att ingen gillar för “mäktiga” kakor i vår fam., då vi ändå åt det med vaniljglass och starkt kaffe trots den sena klockan. Så no speciellt endast vanliga med roliga och goda grejer!
Tyvärr eller ganska ofc att jag inte tog bilder då all tid spenderades på njutning. Först efter disken kom jag på att fota. Tomma vinglas och ensam i snöstormen efter festen.
Kvällen avslutades med en överraskning från Amerika. Victorias secret påse med härliga sportkläder av min kusin som tack för hjälpen med träningen. Tack själv, är stum och förbryllad men överlycklig av de fina plaggen.
Tack Annika och tack dagen! Sov gott alla!
Fel bild av hälsa
bild från yogaworld.se jag kanske har tagit upp det här, flera gånger. jag gör det igen. det är viktigt. ett viktigt ämne. jag vill att ni förstår. att det som skrivs och visas i media är inte vad som är det riktiga. det visar inget om känslor och vad livet, hälsa, måbra, är påriktigt. snälla. Vi har skapat helt fel syn av hälsa och träning och mat. Varför. Maten var först en fiende och nu blir det en hets. Allt nyare proteinpulverbolag och nyare dietkurer. Renare mat. Sockerfritt. Proteinbombat. Low carb. Träningen var en rolig hobby som blivit ett måste. Reklamerna är värst. Nu har det t.o.m skapat ett smör, eller margarin… som är gjort av kvarg. Japp kvarg. Kvarg överallt. Kvarg i mjölken, gröten, i pastasåsen, på chokladkakan och i smoothien. Aldrig utan kvarg. Aldrig utan protein. Alltid utan grädde. Fett. Socker. Kolhydrater. Allt ska vara lite, förutom protein. Gärna så att njurarna lägger av och det luktar äggvita i hela huset. Jag själv är en av dem. Inget fel att älska protein och äggvita. Men att undvika allt som heter fett och kolhydrater som kroppen byggs av och behöver för att fungera är helt stört. Att bryta ner kroppen på gymmet för att få Kardashian rumpa med en riskaka i magen för det är tydligen “ok” och en proteinbar om man lyxar till det extra, för det är tydligen “ok”. Ok enligt vem? Fitnessvärlden. Hälsohetsen. Vad har du ätit idag? Antagligen går man på den nya sopp-dieten och tappat sju kilo medan man drömmer om friterade kycklingspets, eller så är man på proteindieten och fryser blodet av sig då kroppen försöker spara på all energi den inte får, eller så går man på lowcarb och säger att frukt är onyttigt som var det nyttigaste man kunde äta för 10 år sen. Typ. Eller så undviker man allt. Helst vara vegan också. Salladsblad är ok, men det måste vara EKO, för det sprutas massa gifter på, och helst utan kryddor och salt också för det samlar på dig vätska.
NU FÅR DET VARA SLUT.
orkar inte. Vill nästan sluta blogga, för att jag skriver mycket om träning, sockerfritt, bikinifitness. <- Ni får fel bild av allting. Av världen.
Träning, sockerfritt, bikinifitness är inte livet.
Det är några små fjun av vardagen. Kanske inte ens vardagen, kanske veckan, månaden.
Mitt liv går ut på att leva normalt, inte ha begränsningar, inte ha måsten, inte tänka så mycket, inte ens ha någon jävla “allt med måtta” regel, varför? Om jag vill vräka i mig en hel liter glass får jag väl det, eller om jag då vill steka en äggviteomelett får jag det. UTAN NÅN JÄVLA HETS. Utan att människor ska tänka “sådär ska man leva” att jag äter den lilla omeletten, går och vandrar som en död mus och undviker alla sötsaker. Eller “hon åt knappast något före den pizzan” vafan är det för bild då, har jag inte rätten att gå och tugga på vad jag vill när jag vill eller träna hur många reps jag vill eller zumba, crosstrainer, lyfta 20kg eller 100kg utan några tankar eller åsikter om det. allt skrivs inte på bloggen eller instagram. verkligen inte. så försök bli att försvinna med i vinden, där alla sugs upp av nya hälsoprodukter och träningsformer som bildar perfekta kroppen. försök att slippa hetsen och lev ert eget liv som ni minns att ni gillade och mådde bra av förut. som skapar energi och inte stressar huvudet av er.
Alxandras, alexandra eklund skrev så himla bra igår.
Möjligt att jag kmr att ta en paus ifrån insta, iaf leverera mindre inlägg, jag SPYR på fitnesshetsen just nu, proteinhetsen, vemkanätaflestgramkvarg-hetsen. Fitness håller på att bli motsatsen till hälsa och jag vill hoppa av det tåget. Visst ådror kanske är snyggt ibland men min fettprocent just nu ÄR INTE hälsosam. Och jag undrar vad som hände med att nöja sig med ETT träningspass om dagen och MINST en dags vila i veckan? Samt vanlig mat? Ägg, vanlig havregrynsgröt, mackor? Sås till maten, en hemlagad mustig köttgryta? Och alla dessa förbannade kommentarer och frågor “hur många dl gryn har du i gröten, vad är det för bröd, hur gör du såsen” Det är ÄTSTÖRDA kommentarer och jag får dom dagligen! Jag äter tills jag är mätt och det jag tkr smakar gott!! Jag kmr aldrig tävla i ngn fitnesstävling, därför kan jag äta vad tusan jag känner för! Nej hörrni. Denna “trend” måste stoppas för det handlar inte om hälsa längre. Instagram var förut en inspirationskälla för mig men inte längre. Jag vill bara hitta tillbaka till att träna hårt, lyfta tungt och äta vanlig jäkla mat som smakar gott och gör mig gott utan att tänka och analysera så mkt. @stravanfysik är en klok människa. Se hans youtubeklipp “Vad är fitness”, och ta er en funderare. Och såhär svarade jag.
- svagtillstark Du skrev väldigt bra igår, vill gärna att du fortsätter inspirera här på IG genom att vara dig själv och visa vad riktig hälsa är. Gärna dela med dig åsikter, tankar etc, uppskattar det! Vi behöver fler som tänker såhär, är sårad över hur media utvecklats snabbt till det negativa. Allt ska alltid gå för långt. Det började bra, gym och mat istället för springa och svälta. Att tävla i fitness var väl inge stort som nu i början, det växte, människor blev allt mer deffade på scen, en overklig bild av en tränande kvinna/man skapades med ådror, sixpack, låg fettprocent. Människor började hamstra kvarg,lowcarb,lowfat,åt endast torsk och sparris. Lite proteinpudding var väl tillåtet. All vanlig husmanskost försvann, all glädje i träning försvann och allt blev bara press, vem är bäst och vem får mest resultat, vila är underskattat och träning ska helst vara varje dag om inte två gånger per dag. Blod svett och tårar ingen tid att vila, “det kan ni göra hemma”. 12 åringar som frågar hur man börjar tävla i bikini, högsta drömmen att bygga en rumpa och få 8pack på magen. När jag var i den åldern drömde jag om att få leka inomhus när man frös ute i snöstormen, eller om varm kakao med grädde i mängder istället för en diettomatsoppa som säljs i mängder för att tappa 8kilo på en månad. Jag ångrar nästan att jag har tävlat, att jag ser ut som jag gör, då folk får fel bild och tror det är något att sträva efter.
- svagtillstark Då jag började intressera mig för att tävla, 2013? (elr gymma 2011)Var det ingen hets som idag. Jag ville endast ha ett mål och passa in någonstans, i ett team istället för ensam med pappa på gymmet. det var ingen svält + cardio och vinst men döende på scen, för mig var det endast en rolig resa och samarbete med mitt team, en glädje varje dag. Nu ska man döda för att vinna, köra ut till det sista, endast den som kör bäst och 100% tills den svimmar uppskattas och hyllas. Hon som väljer godis och bio eller paus en helg ute, paus från träning och det som kallas “hälsosam mat” trycks ner och undviks, kallas förlorare eller svag som ger upp, eller bara något extra. För endast de bästa och ådrigaste är tydligen accepterade i världen nu. Eller så är det antagligen 100% gymnörd, människa som aldrig njuter eller så är man 100% soffpotatis, lat, finns tydligen inget däremellan. Tycker vi ska ta 2016 som ett vanligt år. Göra allt vanligt. Vanlig mat, vanlig träning, vanlig vardag, vanligt liv. Allt med måtta. Varför sträva efter att vara bäst? Då man kan va sig själv. Lyft skrot om du vill, men inte för att alla andra gör det och inte för att skriva det på facebook. Träna zumba en gång i veckan om det känns bra. Lev livet du vill. Finns inget måste att vara på gym eller äta broccoli. Men inte ska man heller trycka ner personer som gör det för så många har orsak till det och gör inte det för de “måste” utan för gymmet är, deras räddning i vardagen. Men saknar ändå det gamla vanliga, för mycket media, tidningar, nya proteinbolag och dieter. Ska vi inte skippa det skitet och återgå till sin egen livsstil, det är där man mår bäst.
Mina känslor går inte att beskriva i ord eller ett blogginlägg.
Jag vill bara att ni ska begripa att det är bara falskt allt. och att VI ALLA ÄR OLIKA. Jag kan inte ändra på mig själv nu. jag kan inte ändra på min fettprocent sådär BOOM eller sluta bikinifitness bara för att minska på hetsen. Det kommer inte förändras ändå. Det krävs oändliga människor som väljer att vara OK som de är. Sluta sträva att vara bättre. Våga visa sitt äkta JAG. Och inte bli sponsrad av alla världens dietgrejer. Vad hände med allt det vanliga egentligen? Jag vill ibland backa tiden. Men samtidigt vill jag leva nu. Jag brinner för denna sport. Jag har alltid varit sådan person som behöver något mål, eller något att leva för. Eller någon sport jag liksom får glöd av. Vare sig det är fotboll, dans, balett, gruppträning, lyfta skrot, eller tävla i bikinifitness. Bikinifitness är den ända kroppstypen som passar mig. Och det är väl den som anses vara den som mest hetsig. Hoppas att denna hets lugnar ner sig och alla förstår att det är ok att vara ok, man behöver inte heller bevisa det för någon. För man vet själv. Att det är såhär livet ska vara. Såhär jag mår bäst. Då kvittar det vad andra håller på med. Då behöver man inte heller följa med i stormen om allt bättre och nyttigare vanor. För man är okej som man är. Och man gillar den maten och träningen man håller på med. Då sätter man peace och slutar hetsa på internet.
Glad fortsättning på dagen!
Mina ord räcker inte till och inte min tid heller, vill ju skriva en hel sida eller mer om detta ämne, men nu ska jag göra det jag gillar mest: LEVA. Inte försöka ändra på andra, samhället, media, hälsohetsen eller bara försöka få andra att förstå saker som de ändå inte kommer förstå genom ett litet blogginlägg. Tror tiden, erfarenhet, lärdomer, åren är nästan det ända som påverkar våran syn och vår accepteran att vara ok, neutral, utan att behöva ha ångest av det. Så låt oss nu, bara leva vårt eget liv och sluta jämföra oss med vännerna. Du, det är du som lever och gör ditt liv. Gör det till ett lyckligt sådant, som du mår bra av, som du får energi av, vare sig det har begränsningar eller inte. KRAM.
I LOVE YOU LOVE
…..alltså kärleken till härlig, endorfinfylld, underbar, energifylld styrketräning där bara ditt smajl blir ännu bredare av varje press och brinnande smärta i musklerna och hur du känner att musklerna växer och byggs upp av en blandning av mental och fysisk styrka du får från ingentans. Alltså bara ren kärlek. Så himla kärlek på det. Det är så himla obeskrivligt hur man älskar perioder där träningen går bra. Skillnaden mellan träningar där man bara bryter ner kroppen ännu mer på för fattig kost, dåligt med sömn, återhämtningen har försämrats och den vardagliga stressen eller andra tankar tar över den fina stunden på gymmet, eller träningen som verkligen bygger upp dig och du får energi av passet, visst känner man att kroppen är slut, men på ett skönt sätt som får det att pirra i magen av glädje. Bästa depressionmedicinen brukar de ju säga.
Med rätt träning, som passar för dig. Med rätt kost att du orkar träna, vare sig det är 10 minuter eller en timme, vare sig det är 2 gånger i veckan eller varje dag. Det behövs mat med jämna mellanrum för att man ska orka och ha motivation till att träna. det sägs ju att man aldrig kan träna för mycket, endast vila eller äta för lite. Vi alla är olika och vi alla behöver mer eller mindre återhämtning, olika slags koster och olika fyllda dagar. Och perioder på livet beror ju också. Många säger att ung och pigg orkar man med vad som helst. Tror ålder visst påverkar lite, men inte så mycket som man tror. Det allt beror på, 1. motivationen 2. återhämtningen, kosten, vilan, träningen du tränar, vätskeintaget osv 3. din vardag annors och hur den påverkar dig 4. din förmåga att hantera stress 5. Andra saker som påverkar ditt humör/fysisk kondition 6. läkemedel, nikotin-, koffein-,alkoholin-intaget osv. 7. energiproduktionen 7. Förmågan att ta emot smärta 8. hormonproduktionen 8. självdiciplin & självkänslan 9. sjukdomar & skador 10. ALLT MÖJLIGT, ALLA ÄR OLIKA. ANDRA BLIR TRÖTTA AV ATT SPENDERA TID MED FOLK. ANDRA ÄR SPÄNDA DYGNET RUNT = TRÖTT, ÄVEN EN STOR DEL HUR DIN LIVSSITUATION ÄR OCH HUR DU MÅR, DEPRESSION MOT LYCKLIG, VEM TROR DU HAR MER ENERGI? OSV. Skulle kunna skriva en bok om detta. Tänkte någon dag skriva extra om just detta med återhämtning, energi, vilan, osv.. Då det så mycket talas både bra och dåligt om det. Så många som anser att vila är onödigt och att man bra kan träna varje dag i veckan. Visst kan man det, men då måste man vara väldigt viktig med allt annat också, att man inte bryter ner kroppen och musklerna, vilket man säkert inte vill.. Att hålla på så utan att förstå att man gör negativt mot kroppen, kommer ju slutligen få dig utbrändhet. Kanske det tar längre för vissa att nå den punkten eller kanske snabbare för andra, kanske någons kropp säger stopp då det är enough, andras inte. Som ätstörd tex. kan det vara svårt att låta bli att gå över gränsen, man kör all in även om man inte ätit på ett dygn. Lär känna dig själv och din kropp och din hälsa, det är väl det ända man kan göra. Och att börja försiktigt! Vare sig du varit på resa eller aldrig tränat förut eller haft en skada eller varit elitidrottare förr, då man börjar alltid försiktigt pånytt efter en paus. Speciellt efter skada/sjukdom etc. Det kan ta en väldigt lång tid att återhämta sig totalt, och huvudet har ofta svårt att acceptera det. Lär dig veta skillnaden mellan Perifer trötthet & Centraltrötthet. Att vara trött i musklerna eller att vara trött i skallen. Mer om det sen…
Anyway, mitt ämne till detta inlägg var bara: JAG ÄLSKAR ÄLSKAR DENNA GLÄDJE. MÅSTE NJUTA NU DÅ MAN INTE VET DÅ DEN FÖRSVINNER IGEN.
Jag har så otroligt dåliga dagar, riktigt på botten, seriöst. Hemska. Man vill bara gräva sig under jorden. Men så är man igen på himmelen. Kärlek på allt. Underbart. Lycklig. Det är nästan aldrig där något mitt emellan. Vilket är JÄVLIGT jobbigt. Får bara försöka stå ut med de negativa och förjävliga dagar och försöka påminna mig själv om att det går över.. men den smärtan man då har, är så svår att få bort och att förstå att det endast är ett ögonblick av livet, för den stunden då man är i då, känns som en evighet att ens andas vid en minut. Att då hitta fina människor som du mår bra av, hitta de fina intressen som du blir glad av, finna alla fina saker och försöka glömma allt det dåliga, det är det ända man kan göra. För sen då man är glad och jädrans dans på rosor, även om det inte ens är perfekta dagar så känns små motgångar som en liten fjäder. Allt känns lätt. Man vill bara le. Men samtidigt är man så rädd, för de stora gupparna som kommer ibland mer och mer, ibland djupare och ibland endast små sandgropar. Men då man faller dit, då vet man inte hur länge det kommer att ta förrän man är uppe igen. Så sen då man får dendär minutlånga glädjen, lyckan i dagen, känner man sig så förbannat lycklig. Så kan det ju vara också att min nya medicin mot ADD& mitt östrogentillskott får mina känslor att valla. Humörsvägningar. En stund pigg och en stund energilös. Men också. Min stresshantering. Den är så himla svag. Så krav är det värsta jag kan ha. Jag försöker att inte ha så mycket jag “måste göra”, utan mera saker jag “får göra, om jag vill/orkar/behöver/har lust”. Sen så har vi de sakerna som man måste göra. Så om man gör jobbet, skolan, eller tar hand om familjen etc.. vad det än är som tar mest tid och energi för dig att göra, om man nu gör det först och tar det i förstahand, så kan man sen se efter det, vad man annat orkar göra. Annors blir alla roliga saker bara stressiga istället för glädjefyllda som de ska vara. Har man en lång tråkig lista blir ju allt bara “måsten”. Att blogga, att träna, att träffa kompisar, att göra mat, att rida, att mejla/svara på mejl, leka osv.. det ska ju vara ROLIGA GREJER, man VÄNTAR PÅ. Om du känner det som ett krav, ett “måste”, blir det = en stress och du försöker göra det så fort sm möjligt och ofta hinner du inte eller klarar inte av att njuta mera, för du tänker bara på vad du skall göra till näst. Snälla. Stanna upp. Lev i stunden. Här och nu. I will do it. NU.
Om semlor och tävlingsplaner
Godmorgon! Hur mår ni?
Jag mår helt bra, lite vätskefylld och trött i skallen efter gårdagens vaka. Jag nämligen skulle somna vid 23.00 och låg i sängen med mobilen i handen, ingen bok då den var slut, ska låna/köpa en ny snart! eller måste… Så jag fick inte riktigt sömn, var pigg som en mört och klockan i Spanien var ju endast 21, så inte undra på att jag INTE var trött. Så steg upp igen, onödigt att ligga där och tvinga i mig sömn. Fick för mig att äta lite extra kvällsmål, är en sjukt sötsugen person om kvällarna! Så åt lite väl mycket och stort kvällsmål ensam vid en jävligt dålig skräckfilm haha, kunde inte kolla på den så böt till Geordie Shore, det var gamla delar från riktigt i början så det var ganska kul att kolla på dem hur de var då allt började, så små och söta hihi 🙂 Anyway blev såå mätt och somnade i matkoma i soffan haha.. Hade ätit upp mammas godispåse och annat gott jag hittade i skåpet, men gott var det! Idag fuskade jag också med lussebullor, säkert 5st, så goda ju! Gillar ni lussebullor eller säger man bullar? Eller semlor? Fastlagsbulle? Anyway, bullor med grädde tack! Ingen mandelmassa eller sylt, det förstör bara 😉 Har aldrig testat på nutellasemlor, men kan tro att det skulle vara pricken på i:et!
Många undrar om jag ska tävla, jag har inte bestämt mig helt ännu, tar dagarna som de kommer och tar ingen panik eller stress. Visst är det så att man ska göra något 100% och ge allt dag till natt, men det kanske jag tar senare om jag verkligen bara tävlar för att vinna. Men jag tävlar för jag gillar det, jag gillar resan dit. Jag vill njuta och ha roligt ända till tävlingsdagen och på tävlingsdagen. Jag vill vara motiverad, glad, känna mig stark ända vägen dit. Jag vill inte gå på tomma krafter och känna mig svag och inte kunna ge mitt allt på träningspassen eller annan stans. Jag tävlar ju för upplevelsen, för allt man lär sig och allt man gör, upplever, under resan. För att ha ett mål att sträva efter, för att jag älskan som sagt resan dit men även tävlingsdagen, där man får dansa på scen och komma ihåg alla fina stunder man haft och hur man väntat på denna lilla stund, där man får visa upp sitt hårda arbete som man jobbat på i flera år, som för mig, startade jag från noll, från ingen aning över ingenting och från vikten på den lägsta. Jag startade inte för att ändra på kroppen och bygga muskler som många andra (förutom nu senare), men jag gjorde ändå ett hårt jobb i salen, för jag jobbade på mitt självförtroende, mitt liv, min självkänsla, min glädje, mitt allt jag hade, allt som var svagt byggdes starkt. Det är ett enormt stort jobb och ingen kan nog förstå hur mycket det har krävts och hur mycket det har hjälpt att jag har haft styrketräningen där, som ett stöd, som en mur, som ett frihetsställe, där jag kan jobba på mig själv, men också där jag kan göra det jag älskar och där jag får vara jag och njuta över varje svettdroppe och glädje där jag känner att jag blir starkare, inte enbart i muskler, utan psykiskt. Efter ett träningspass känns det som om man varje gång föds pånytt. Att man får vaknar pånytt. Man går från en trött och omotiverad tjej till en stark, sprallig, energisk, glädjefylld, inspirerad, lycklig, tjej. En tjej som står stadigt med fötterna på jorden. Och om och om igen påminns om varför man lever, varför livet är så härligt, varför man älskar styrketräningen, varför man vill dela med sig den känslan och upplevelsen till alla.
Sen klart, då man spec. går på tävlingsdiet eller tränar hårda pass flera gånger i veckan, kanske också jobbar/går skola/sköter om sin familj eller annat där på.. Kan det kännas ibland jobbigt, man blir istället för energisk -> trött efter passet. Man är skönt slut men också ibland helt kraftlös. Därför kanske man inte alltid orkar följa med på andra aktiviteter. Att tävla kräver så mycket och är inte en lek. Det kräver att hålla huvudet på plats och vara redo att lämna mycket från sin vanliga vardag. Det kan vara ganska intressant och en upplevelse det med, och har man bestämt sig för något så vet man ju varför man vill det och att man inte kommer ge upp, för det är något som man vill göra och vill satsa 100% på. Samma som att satsa på vad som helst i livet, på sina barn, på sitt jobb eller utbildning, på friidrott, på fotbollskarriären, på att resa världen runt… ja vad som helst! Då fokuserar man hundra på det man vill och är intresserad av och man blir ofta så trött för man kämpat och gett sitt allt, för man har så stark vilja till det. Det tar på krafterna och man sätter ofta för höga krav eller för stor press på sig själv.
Så veckan på resa gav mig ny energi och motivation. Jag har haft motivationen där hela tiden faktiskt, vilket jag är väldigt glad över. Jag har alltid mått bättre då jag varit på gymmet. Men ofta har jag känt mig lite svag, lite väl svag, har inte hunnit ha dendär uppbyggnadsperioden där man vill bygga muskler och sträva efter att lägga mera tyngder. Så nu har vi börjat lite lugnare, med 4 lite kortare, uppbyggande, styrketräningspass i veckan. Låga reps och tunga vikter. Ingen plyo eller cardio eller supersets. Ganska mycket mat och kolhydrater och hoppas på att kroppen svarar på det bra. De första två passen har känts underbara, jag har känt mig så stark och höjt i många övningar. Så det är ju ett gott tecken, får se hur länge det räcker. Och jag är ju beredd på att det kommer komma låga dagar, men jag hoppas ändå på att förvara känslan av styrka, det är något jag kommer jobba på efter tävlingarna. Iallafall är det planen nu, jag älskar styrketräning och skulle gärna gå framåt i det. Men sen kommer det ju perioder jag endast tränar för glädjens skull och inte för att ta så tungt som möjligt eller möjligtvis öka, att träna 1-2 gånger i veckan på sommaren då man är mycket i stugan och istället kanske göra andra aktiviteter som simning, promenader, kanske t.o.m finna glädjen i att springa eller inget alls, bara vila osv. Men jag är en väldigt aktiv person, som hela vår familj! Sen finns det ju den lata sidan av mig också, tex. vilodagarna så vill jag verkligen vila och speciellt då jag tävlar så varje minut vill jag spara till att vila kroppen och återhämta mig haha.. minsta steg eller extra promenad tackar jag nej till! Men det är inget som stör mig. Som sagt, olika perioder vill man göra olika saker! Men det finns något i detdär med att bygga.. inte själva saken att man bygger muskler.. utan känslan då man är på gymmet, ökar vikterna, musklerna svarar så bra och vill bara lyfta tyngre och mera. Jag vet fan inte vad det är, men dendär känslan herregud… Obeskrivlig. Det är en lycka, glädje, endorfiner och starkhetskänsla från topp till tå och man vill bara hoppa i taket av glädje och dansa till musiken i gymmet. Man vill bara göra mera och mera och tyngre och tyngre, man vill testa att ta 10 kg mera i bänk man vill testa allt och då man klarar det, ja musklerna typ skriker av lycka, jag fan vet inte vad det är för känsla men ni som förstår vad jag pratar om så… det är obeskrivligt fint. Det får också mig att känna att detta är min grej, detta är vad jag lever för, detta är jag och vikterna, det är mitt andra hem. För ofta som nu bara sprutar det av gymbilder på internet och instagram, då får man ofta en känsla att man bara är en av alla, för när jag började styrketräningen kändes det som något unikt. Nivet, att hitta sin egen grej. Det kan vara vad som helst, men något som får dig att stiga upp på morgonen och ha ett stort leende för det. Det är så fint. Det var den känslan jag hade och inte ville förlora då jag var tvungen att välja styrketräningen eller modelljobbandet.. visst fick jag träna med små vikter eller kroppsvikten, eller höga reps 30+ och jobba på uthålligheten eller konditionsträningen.. visst kan det vara helt kul ibland och det är ju en rolig träning med men inget jämfört med att köra låga reps med maxvikt… Alltså, det är obegripligt fint.
Så mycket skrivet igen, jag borde ju stå här med kläderna på och redo att åka till stan, men har fortfarande pyamas och håret vått. Har nog ätit både lunch, frukost så det är bara att fixa lite smått och packa handväskan så ger jag mig iväg! Hoppas ni får en bra dag, ta hand om er! I will! Startar en av mina vilodagar på bästa sätt, med bästa sällskapet! Kram på er!
V I L A
Förlåt för väldigt dålig uppdatering! Har massor att göra som jag alltid lämnar i sista sekund.. anmäla mig till tävlingar, betala tävlingslicens, skriva under antidopingavtalet, planera ny bikini och beställa den, packa inför resan (har jag berättat att jag ska på resa?), träna med ptkunder och svara på alla mejl (vilket är kul!!! men tar tid!) Sköta om mig själv, familjen, hemmet, träffa nära & kära, träna och göra matlådor, lämna tillbaka biblioteksböcker och betala räkningar.., ringa samtal och uppdatera blogg, insta, snap, etc. Fixa nya formbilder till coachen och komma ihåg alla mediciner, vitaminer, tillskott som ska tas och inskaffas, hämta post och framförallt vila. Vilket jag tar i förstahand nu, det betyder inte vila = ligga på sängen. Vila är så mycket mer än bara det, visst är det viktigt också, men det gör man automatiskt.. Vi måste vila från våra tankar, från vår stress, från vår vardag, från våra måsten, från våra allt. Jo, visst sägs det att “hitta en livsstil som du inte behöver ta vacation från, men tror det inte finns någon som har ett sånt liv, livet är ju till för att ha spänning, lite testa sig själv hur långt man kan komma, att jobba hårt med vad som helst, för något man gillar, för något man vill ha, är bra. Man blir stark som person och du fylls med inspiration, glädjehormoner och spänning, nyfikenhet, viljan att fortsätta. Men vi alla vet ju gränsen, då man måste ta paus. Speciellt om du tex. har jobbat varje dag dagen/natten lång i några veckor, man känner ju att man behöver paus, hur roligt det än är. Eller som jag, tävlat 2 gånger irad och nu kanske en tredje, även om det är en del av livsstilen, så blir det ju ändå lite annorlunda, eller massa fester, eller grejer man ska ordna för släkten/vänner etc, det tar ju iallafall på mina krafter att fixa allt i orning på födelsedagen, lillajulen, julafton, nyåret, födelsedagar, fastlagen, vändag, sportlov etc. Som sagt är roliga och så himla fina stunder, men ibland då man går för långt och sätter kanske för höga krav på att man vill så mycket hinna med allt och man vill kanske städa allt fint, köpa allt fint, etc, så plötsligt glömmer man bort sig själv! “Ojdå nu kommer gästerna om en timme och jag då, vad ska jag ha på mig”.. Haha så onödiga saker egentligen..
Men jag sätter så mycket energi på att göra andra glada och nöjda, vilket jag egentligen hatar. För min pappa är helt likadan.. och det stör mig. Kan han aldrig vara självisk!!! Haha men påriktigt.. DU KOMMER ALLTID PÅ FÖRHAND. Men alla förstår inte det. Alla förstår inte heller att man behöver dedär “små pauserna” i vardagen, för att lugna ner varvet lite.. har märkt att min stressnivå varit väldigt på övervarv nu igen.. Sånt man får leva med men då också försöka lätta pressen, stressen och lista upp allt istället för att få panik. Speciellt då man haft höga kortisolvärden, då man varit utbränd för några år sen så är det ju lätt att falla tillbaka, så även om man vill så mycket måste man ta det försiktigt och en sak i taget, har jag märkt iallafall.. Jobbig och svårt. Tex. också min tävling är det finaste som finns och glädjer mig varje dag, det är min lycka, motivation i livet. Men sen att hinna och ha tid med allt annat.. Det sätter stora krav till mig. Och dessutom vill börja jobba 24/7, men samtidigt hinna sköta om mig själv, mina pt-kunder, min tävlingsprep, är nästan omöjligt. Så jag vet inte, försöker hitta en balans i det hela. Det är så mycket saker som man vill göra.. roliga grejer.. men tillslut då krafterna tar slut blir de också “krav” och “måsten” <- Vilket är hemskt sorligt. Så jag har tagit liten paus nu i mycket och sköter om det som skas först. Vilar från träningen då det så behövs och äter ordentligt med jämna mellanrum. Hälsan går först och jag ska som sagt på resa vilket jag hoppas och tror kommer göra jättegott. Ska fokusera på att återhämta mig, vila, meditera, va ute i naturen och få solljus, andas frisk luft och gå med bara fötter i sanden. Kommer nog också säkert träna då rätt sorts träning, vid rätt tidpunkt får för mig iallafall kortisolet att minska och mig att le ännu bredare. Ska inte följa matschema utan lyssna på kroppen. Ska inte tänka så mycket, varken på vardagen där hemma, tävlingsplaner eller hur jag ska hinna uppleva allt jag vill på endast 7 dagar. Jag har inga måsten. Jag kan lika gärna ligga vid poolen dagarna ut, läsa bok, dricka kalla drinkar i solen, bära solhatt, doppa tårna i vattnet och känna att jag lever, här och nu.
Tänk att så små saker kan förgylla ens vardag. Resor, fina hälsningar av vänner, uppmuntranden av coachen, pepp och beröm av läsare, mejl av kämpande och duktiga kunder, en kram av familjen, en våt puss av doggen, eller bara små saker jag skrev om i förra inlägget, som man själv kan göra, ta ett långt, varmt, bubbligt bad. Leta fram dina gamla dagböcker. Skriv dikter. Lyssna på favoritlåten. Lacka naglarna prickigt. Ta en tur till närmaste spa, simhall, eller varför inte ett dopp i friska men kalla havet (isen), klä på dig myskläder och yllesockor, titta på o.c (tvserie) med doftljus, lampor släckta, filten omringad runt dig, dynan perfekt fluffig, en skål med varm gröt och kokosflingor eller varför inte kall glass med chokladbitar.
Vi lägger för mycket krav på vardagen, stunden, livet, Vi gnäller om tvprogrammet, smaken på maten, kalla vädret, tråkiga pojkvännen, dyra vinet, trassliga håret, tröttsamma jobbet, otrevliga kunder, tidiga morgnar och försenade tåget.
Hitta de fina stunderna. Glöm de onda.. vem gjorde dig glad idag? gjorde du något nytt idag? kom din favoritlåt på radion? var kaffet varmt på morgonen? startade bilen direkt? fick du godkänt i provet? hittade du rätt par till strumporna? lade du på handkräm idag som du glömt alltid annors? log någon mot dig idag? hann du i tid till mötet? Var du och gick en promenad? Fick du ingen post (hurraa inga räkningar)? Såg du en söt katt? Var din mobil full laddad ? små saker… betydelsefulla i den stunden.
Träning med pappa idag
& Ensamma på gymmet t.o.m!
Dagens träning
Lite hemma träning idag och stretch haha… läsa tidningen i denna ställning är fan döden för benen efter någon/några minuter/sekunder.
TIPS, INFO, BRA & DÅLIGT OM FITNESS TÄVLANDET
Hej! Tänkte än en gång ta upp dethär med att tävla i fitness, bara “kort”, lite tips och råd och allmänt.
För det första så coachar jag inte någon till tävling, inte heller till tävlingsform, eftersom jag inte har själv kunskap av det som coach och jag inte tar det ansvaret. Att börja en tävlingsprep och att komma i den formen, är både mentalt och fysiskt jobbigt. Det är krävande och det är som sagt en TÄVLINGS-prep.
HÄR RADAR JAG UPP DET NEGATIVA, SOM ÄR VIKTIGT ATT KOMMA IHÅG, man kan inte bara blunda och köra, jag ber er om och om igen före ni bestämmer och kontaktar ett team eller en coach, att ni tänker efter, funderar, och pratar med någon annan, ifall det är verkligen det du vill och ifall det är värt den hela resan, ifall du har ens möjlighet att göra det nu? (många glömmer hur mycket tid man sätter på hela detta, många glömmer bort sin familj/vänner, allt sånt, du måste vara redo att ge allt 100% av vardagen):
OBSERVERA ATT JAG SKRIVER LITE ÖVERDRIVET OCH ATT DET VERKLIGEN INTE ÄR SÅ FÖR ALLA BEROENDE PÅ OSS MÄNNISKOR OCH VÅRT SCHEMA. ( tar me de värsta ty, för att verkligen få er (som bestämt sig för att tävla) att förstå vad ni ger er in på och att ni är beredda för krig 😀 )
- Beroende på hur mycket man har att bygga, muskler och hur mycket man sedan ska gå ner i fettprocent, så kräver det olika mycket jobb, och olika längder av diet/ preppen/ byggnadsperiod, osv. I Bikinifitness vill man oftast inte gå så lågt ner i fettprocent, men många kör ändå på en väldigt låg sådan.. och vare sig den är under 10 eller under 20, är den ju ändå LÅG. Onormalt låg, för din kropp. Vilket ju inte är hälsosamt som många av er vet.
- Som sagt, det är ohälsosamt då du väl ligger på den punkten. Det vet både tävlarna, coachen, och alla andra. Men det är undefär 1 dag du ligger där. Många tror att “äh, men jag är så duktig, jag kommer kunna hålla dieten/kroppen efter tävlingen också” Men så blir det inte, för kroppen är oftast svulten och KRÄVER mat och VATTEN. Men det händer inte så med alla. Alla behöver inte gå i värsta krisläge och “springa efter mat”. Men huvudet däremot kan vara en annan sak, du har varit utan allt från vin till godis till pasta i flera veckor/månader, ibland kanske ett halvt eller ett år till och med. Så den är väl nästan en självklarhet att då man äntligen får äta och dricka vad man vill, när man vill, så gör man det också, även om man trodde före att “jag är inte sugen” eller “bara en gång” så är ändå hjärnan oftast så att man vill ta chansen då man har den (man vet inte när den försvinner igen, samma som kroppen förbereder sig för nästa gång du är på minus) och så efter en liiiiten bit går hormonerna igång, bl.a. frigörs dopamin, endorfiner och Grelin (som skapar sötsug & hunger), endorfinerna får oss att må bra och vi fortsätter äta… för det är ju så gott! Men så kommer ångesten “whyyyy??” och så blir det en cirkel av det hela.
- I västa fall skapar du nu en ätstörning. Börjar banta, äta godis, banta igen, kanske idrotta överdrivet mycket eller hetsäta mat/ andra “förbjudna livsmedel”. Även om du inte får en ätstörning kan det också hända att du börjar en “grisbulk” och går farligt snabbt upp i vikt, sedan på nästa tävlingdiet och snabbt ner igen. Sedan hamnar också många i hormon obalans, och många viktiga funktioner i kroppen går på sparlåga eller fuckar up totalt, kan också hända att du blir väldigt deppig och trött.
- Så blir man också pank. 100 euro tävlingslicens, upp till 200 euro tävlingsfärgen, 100-1000 euro bikini, skorna ca 50 euro, smink/hår/naglar/etc tävlingsdagen och färgning, klippning några veckor före. Alla kosttillskott som är VIKTIGA då man inte följer en så mångsidig kost och då man drar hårda träningspass, sen gymkortet ofc, resorna hit och dit för att träffa teamet, gå på läger möjligtvis, tal, etc.., hotell, massage (viktigt), osvosv.
- Som jag sa tidigare kommer du sätta all din tid på detta. Seriöst, att bara vila kan ibland ta halva dagen. Så jag vet seriöst inte om jag hade klarat detta om jag hade varit på en väldigt fattig diet och samtidigt jobbat skitet av mig. Se till att du har måttligt med jobb/skola, massor med återhämtande dagar, sover ordentligt och tar väl hand om vilodagarna (vila, inte aktiv vila eller springa på ärenden dagen lång), och så måste du både åt dig själv och andra berätta att du tävlar och spec. i sista månaden inte kommer ha någon tid eller ork att spendera tid med andra. (stress samlar vätska)
- Du kommer inte bara behöva vara vila för kroppen… huvudet är också igång hela tiden.. Pressen, tankarna, viljan, förväntningar, misslyckanden, hoppet, allt kommer bråka med dig, du kommer verkligen st på spel med ditt självförtroende och självdiscplin. Det finns dagar där du säger “nä fan, jag är inte bra nog” och andra dagar där du tror att andra förväntar sig mer av dig, eller har krav att coachen tycker du ska vara bättre, men slutligen är det du som styr det hela och du som förväntar dig, ingen annan.
- Va också redo att ge upp alla godsaker du älskat, det kanske låter lätt att äta 6 mål om dagen, men till slut lovar jag, att pappas köttfärssås ser godare ut än den torra kycklingen och potatis (utan kryddor) varenda dag.
- Va också redo på att då dagen är äntligen där, njut VARJE JÄVLA SEKUND. DET ÄR NU DAGEN ÄR HÄR SOM DU HAR VÄNTAT PÅ. Vet ni vad jag “ångrar” förra tävlingen? det var så mycket fokus på att vinna, va bäst, se bra ut. Inte lycka, glädje, ha roligt, this is the time. Alla där bak bara glodde sig själv i spegeln, gick sin t-walk om och om igen, drog in magen och flexade, pumpade ihjäl musklerna för att bara vara bäst. Medan jag kommer ihåg min första tävling där jag: åt choklad, riskakor med jordnötssmör, pumpade upp musklerna med glädje, fick mental-pepp, skrattade och hade pirr i magen, förväntade mig 0 av något, repeterade alla bästa stunder av resan hit, andas in andas ut, bara tänka hur jävla bra man är som har klarat detta, och tänka hur långt jag kommit, för jag började verkligen på ruta 0 från anorexin, till detta, skulle aldrig i mitt hela liv trott att jag står här denna dag. Ja, så till saken av denna punkt… NJUT och fokusera inte på tävlandet, fokusera på glädjen, hurrandet, nervositeten, stoltheten, prinsess-feelingen och allt detdär goda. För om du har gett ditt allt 100% är det ingen skillnad vad du får för placering. Du har redan vunnit dig själv och själva resan. Du är en erfarenhet, ett äventyr, en resa, en lärdom, en styrka, en historia rikare. NJUT.
Slutligen till det positiva som vinner allt (oftast):
- Har du en bra coach, ett bra team, ett bra och “hälsosamt” schema att följa vägen dit. Kommer du att må bra. Visst kommer det finnas jobbiga dagar, mentalt och fysiskt för kroppen där du har muskelvärk varje dag. Men min tränare sade alltid: gå inte trött till gymmet. Känner du att du inte har krafter att träna, gå hellre hem om vila. Det är bortkastad tid. Hälsan går alltid före. Jag gick inte på svält diet, ALDRIG, nästan aldrig på för mycket minus heller, gissar på nästan alla scheman +2000 kcal. Vi skulle bara få vätskan att släppa och så var jag klar…typ. Och bygga mycket muskler förstås, vilket kräver ett HIMLA stort jobb på en kort tid, verkligen! Och poseringsträningen, den var väldigt väldigt krävande, men jag älskade det, eftersom jag alltid älskat att gå catwalk 😉 Men detta var mera fokus på kurvorna och inte på att se anorektisk, seriousface (ni vet detdär arga modellfacet man måste ha som modell). Nä här fick jag le, skratta, dansa på scen, göra precis vad jag ville, det var MY TIME!!!
- Träningspassen är sjukt roliga och varieras ofta. Sen har vi också massor med gemensamma träningar med team:et, vilket var superroligt att ha ett “gäng” att träna med och dela sitt intresse med!
- Mitt kostschema var mycket bra och nyttig mat, bra källor från fett,protein,kolhydrater. Men fick också många gånger “off-dagar” för att gå ut och festa med alkohol eller äta cheatmeals då jag bad om det, men såklart att komma ihåg alla andra matlådor den dagen också.
- Jag har nog nästan inga dåliga minnen, bara några “breakdowns” för att jag hade jämfört mig med andra eller varit lite för sträng mot mig själv, vilket är det sista man ska göra, tack och lov har jag haft min familj på min sida och som stöd, tack vare dem och min styrka så glömde jag det lika fort som osäkerheten hade kommit. Sen även gjorde det ju lite ont i hjärta då jag berättade att förra tävlingen (mästerskapet) var det mest mycket fokus på just “tävlandet” och inte lyckan, att ha roligt med mera.
- Du kommer lära dig SÅ MYCKET. Så mycket om allt. Om människor, om resor/vägar i livet, om näring, om träning, om kost, om dig själv, hur du klarar av olika saker, hur du påverkas av det, hur din kropp påverkas, och i vilken vikt, kost, vilken slags träning du mår bäst i, du märker hur vi alla är olika som person och att vi fungerar alla olika, du märker vem som finns där på din sida, och vem som hejar på dig och accepterar ditt stora val att tävla. Vare sig det vore hockeystjärna eller bikinifitnesstävlare, så finns det de personerna som älskar dig som du är, vad du än gör, hur du än lyckas, vad än händer.
- Jag tycker bikinifitness redan vid namnet låter lite fånigt.. Vadå bikini? Ska man se ut så på bikini säsongen eller? NOOT. Eller är det bara ett namn för alla tror att “vi bikinitjejer” inte behöver mycket jobb eller mycket muskler… att det är “bara” att gå på scen sådär 1 vecka efter att ha fött barn, nooot. Som om bikinifitness vore dendär extra grenen för alla med lite mindre muskler, vi som inte passar in någon annan stans? Shitpomfrit. Jag har iallafall arbetat typ snart 4 år för att skaffa dessa muskler jag bär idag, så det är inte bara sådär att få dem för alla (beroende på kroppstyp, hur man äter/tränar etc.) Tycker att många skrattar åt denna tävlingsgren. Vilket är en helt annan syn än vad jag ser det som, men vad än folk har för åsikter, låt det stanna hos dem. Jag är iallafall den jag är och att säga att jag tävlar i denna sport är inget jag skäms för, för det är mitt eget val och jag älskar det.
- Som sagt är detta en tävlingsidrott. Inget fel på att tävla i idrott. Det kräver mycket, men det GER ÄNNU MER.
- Jag var inne i en dålig period före jag började, att hitta denna sport och ett mål i livet räddade allt. Först av allt fick jag hjälp att få kosten i balans igen och fick upp fettprocenten, vikten till normal. Sen då lärde jag mig så mycket att jag mår 100000x bättre av en regelbunden, balanserad, varierad, kost än av att äta sällan och hälften av måltiderna äta godis/socker/bulla istället. Vilket jag inte säger är dåligt. Men att ersätta en bakelse för lunchen är ett “wow” för mig då man väl är på gymmet, krafterna kom från ingenstans, och det är ju en självklarhet för alla, men att få sig själv att följa ett schema och förstå att nu ska vi fixa lite matlådor för veckan, är ju inget som händer av sig själv. Så att ha ett schema, ett mål, en pt som säger hur jag ska göra, var verkligen räddningen i that moment.
Tips och viktigt att komma ihåg:
- VÄLJ RÄTT COACH.
- VAR ÄRLIG, berätta för coachen om du mår dåligt!!! eller om du känner att schemat inte passar dig.
- Det ska inte vara en tortyr-diet där du pressar ut alla kafter du har, med rätt coach kommer du inte hamna i kris…
- KOM IHÅG ATT DU HAR VALT DETTA OCH DET ÄR DU SOM VILL DETTA. DU GÖR DET FÖR DIN EGEN SKULL, RIGHT?
- Du kan NÄR SOM HELST sluta. Fast 1 vecka efter eller före diet-start. Det går att hoppa av samma dag till tävlingen, eller redan dag 1. Du känner om du inte orkar/vill mera. Lyssna på dig själv. Va ärlig. Din hälsa går ALLTID före.
- Snälla ta hand om er, lyssna alltid på er hälsa, gör inte något som “alla andra gör”. Fråga er själva, varför vill ni ens tävla? Vad kommer det att ge er?
- JÄMFÖR ER INTE!!! Kolla helst inte på de andra tävlarna, högst en gång om det är ett måste…Vem som helst kan se hur som helst ut, men det berättar inget om hur man är på scen och hur man sist och slutligen på scenen ser ut. Vet en tjej som ser så himla liten och och så BOOM på scen ploppade bara musklerna ut från ingenstans! Haha..
- Om ni inte är 100% friska från någon mental sjukdom/depression/ångest eller ätstörning eller annat liknande.. Gör inte detta, bli frisk först, sedan kan ni göra vad som helst. Ni har hela livet på er, varför kasta bort halva och göra misstag? Oftast blir det ett misstag, varför ta den risken?
- Finns massor med förmånliga vägar.. tex. lösnaglar, egensydd bikini/begagnad, göra smink/hår själv, bo hos någon du känner, handla på lidl haha…., etc.
- Om målet är endast att nå tävlings kroppen… anlita en PT istället. Denna resa är så mycket mer än bara en kropp.. Det var 0% av varför jag beslöt mig för att tävla.
SÅ KOM IHÅG. TÄNK IGENOM OCH ÄR DU 100% ATT DU VILL DET OCH KLARAR DET MENTALT OCH FYSISKT ÄR DET BARA ATT KÖRA PÅ! Hitta RÄTT team och rätt coach så kommer allt ordna sig! Finns här och ge tips om det är nåt eller svara på frågor 🙂 bara att mejla eller kommentera!
En lista hur du lyckas
- Define your challenge.
- Make time for your health.
- Discover what you enjoy.
- Avoid comparing yourself to others.
- Read to get motivated and learn.
- Don’t rush to self-judge.
- Slow and steady.
- Adjust your schedule to minimize midwinter blues.
- Treat yourself.
- Get a heavy dose of “vitamin L.” (Laugh as often as you can)
- Find inspiration.
Gott nytt år!
Hej alla! Nu är det dag 1 av 356. Dags att börja på nytt? Eller fortsätta som ni hållt på? Vad ni än gör hoppas jag ni startar nyåret med något ni tycker om! Vare sig det är att äta er favoritmat, eller spendera tid med familjen eller bara vara för dig själv!
Jag själv startar det med veckans sista pass, och det blir ett lite lättare pass med kroppsvikten och för hela kroppen. Jag tränade igår 2015’s sista benpass och kan bara ropa av glädje hur det gick bra, men det var verkligen tungt! Gillar jättemycket mina nya scheman. Det är min favoritmat och lite extra lyxiga grejer, och så träningen känns bara “kärlek” och man vill nästan inte sluta, hehe! Förutom igår, då ville benen nog ge upp före sista övningen, haha…. 🙂
Efter julen fick jag tre stycken gåvor till, vilka var nog bästa avslutet på året! Nämligen 4 stora ikea-påsar fyllda med min systers kläder som hon ger bort, för hon ska flytta utomlands för några månader! Så jag bara sprang dit som världens shopping freak på 100% rea och dreglade över de bästa kläderna! Haha tog bara allt jag såg, även sånt som jag nog aldrig kommer att använda, och massor med festklänningar, tex. en i neon!! Fan va kul, va lycklig som en… ja jag vet inte vad, men var överlycklig och hittade massor jag velat köpa men aldrig ändå gjort det tex. arméjacka och kom hem med en överproppad ikeakass + 1 plastpåse med mössor, halsdukar, vantar, sockor, det behöver man alltid!! Så glad, som om jag skulle ha shoppat i typ världens största shoppingmall! 😀
Sen så beställde jag lite från ICA en påse med kvarg, nocco ( önskade en julmust men de fanns inte ;( ) proteinpudding, annat gott som kommer njutas under min tävlingsprep. Eller så tar det slut denna vecka, haha… har redan njutit av LINDAHLS pepparkakskvarg, nöt-chokladkvarg och två noccon! SÅÅÅÅ GOTT!!!! Är överlycklig, tänkte skrika av glädje haha… små saker som gör en glad.
Och så fick jag av en härlig människa typ 8st stora chokladkex ! Ska festa med dem på min cheatday, wooopwooop! 😀
Så de var de 3 gåvorna jag blev grymt överraskad och glädjefull av!
Nu ska jag printa min tävlingslicens och fylla i lite grejer, vi måste ju börja året bra och med grejer som motiverar! SÅ GOTT NYTT ÅR ÄNNU EN GÅNG!!!
Om stress, utbrändhet, prestationskrav
En sak jag lärt mig under alla dessa år med bl.a. självskaderi, ätstörning, depression, etc är att inte sätta så stora krav på sig själv. Att inte kompensera. Att inte vara så hård mot sig själv. Att inte ha så stora och höga förväntningar. Att förlåta sig själv. Att godkänna läget. Att ta hand om sig själv.
Hälsan går alltid före som jag förut sagt.
Som tex. idag. Jag hade sovit väldigt, väldigt dåligt och det påverkade både kropp och huvud. Så jag lade nästan inga krav för mig idag. Ända var att spara energi, äta ordentligt, vila så jag skulle slippa iväg och träna, för jag vet hur mycket gott det gör och hur bra, energisk, glad jag känner mig efteråt. Och nu hallvvägs, har jag klarat det och jag är så himla stolt över mig även om jag bara gjort en sak idag. Man måste känna på sina styrkor och känslor. Vad vill man, vad känner man för att göra, vad orkar man göra?
Vad borde man göra men eventuellt har inte energi för att göra, vad kan man göra åt den saken, för att underlätta läget? Kan man kanske göra det imorgon eller en annan dag? Kan man tex. göra det men ta det lugnare, eller gå hem tidigare? Kan man tex. ta en liten paus och sova imellan? Kan man fråga om hjälp av någon? Hur viktigt är det, måste du verkligen göra det NU?
Finns det något som, kan få mig att må bättre, bli mera energisk, eller som kan få det att kännas lättare?
Du behöver inte ens göra något idag. Kanske du kan ta en dag ledigt från jobbet och be dina föräldrar eller mormor att ta hand om barnen eller annat du har att göra. Be om hjälp och acceptera att du behöver hjälp.
Vi människor sätter för höga krav på oss själva, och så kör vi 100% allt i en vecka och så slocknar vi på veckoslutet. I värsta fall får man ingen vilopaus alls, utan kör på hela tiden, och så kommer braket och man faller ner, duns. Plötsligt känns inget roligt mer, plötsligt känner man sig inte glad mer, man känner bara trötthet, negativitetstankar, deppig, låg, omotiverad, och “måste jag”, “orkar inte mer” snurrar runt i huvudet dagen lång. Det kan hända så fort, eller så långsamt. Man trodde man hade det så bra. Eller så tänkte man “lite till” “orkar ännu lite” och så fortsätter man,fortsätter man, tänker “jo ikväll vilar jag” men så händer det igen. Eller så tror du att du vilat, du tror de 3h om kvällen räcker, du tror att kaffepausen på jobbet räcker, du känner ingen trötthet egentligen och tänker äh, vi kör på, för du tror att ju mer du gör, desto bättre, stoltare, nöjdare är du och alla andra. Du får ångest av att ens tänka på att du skulle låta bli att göra det.
Fundera på den saken… Kanske du behöver då en paus, eller en resa, en vilodag, en stor förändring i ditt vardags liv. Fundera på det… innan det kanske är försent.
Jag har både upplevt utbrändhet & överträning. Till slut ligger man bara där och gråter. Det är fan det värsta man varit med om, för då känner man ju sig ännu sämre, då man inte kan göra något, och då andra kan, varför kan inte jag då? Vad är det för fel på mig som brister ut i gråt så fort jag stiger upp ur sängen? Till slut har man inget kvar. Bara en egen kropp som skriker av trötthet och ett huvud som skriker hur misslyckad, dum, dålig, äcklig man är. Till slut bryr man sig inte om det heller. Man vill bara komma bort ur den mörka hålan man är i just nu.
Stress kan vara bra, bl.a. få oss igång att fara, får hormonerna igång att arbeta, koncentrera oss. När Stressen är aktiv (egentligen är den helatiden aktiv) börjar kroppen få extra motivation, krafter. Vi får energi och lungorna hjälper oss att kunna ta mera syre. Blodtrycket höjs, sömnbehovet minskar. Ju längre stressen pågått desto längre tid kan det ta att balansera kroppen igen, därför bör du vara observant, ett flertal symtom och sjukdomar kan uppstå om kroppen inte får återhämta sig. Återhämtningen kan därför ta allt från ett par timmar, till flera dagar eller veckor vid längre stress. Vid långvarig stress kommer det utsöndras för mycket kortisol så att kroppen tar skada och kroppen blir utmattad. Även balansen och mängden av signalämnena, må-bra hormonerna serotonin och dopamin kan även minska. I värsta fall kan långvarig stress leda till utmattningsdepression som kan ta år att komma till bukt med. Sammantaget ökar långvarig negativ stress risken för utbrändhet.
Så låt er återhämta er, låt er ta den tid det tar, lyssna på er själva och kroppen, sluta tänka på vad andra skulle tänka/säga, låt sig själv vara, låt dig bryta cirkeln. Sätt rimliga krav och mål eller inga alls. Jämför dig inte med andras mål, vardag, jobb, träning, kost!!! Lär dig säga nej åt andra för din egen skull och lär dig leva i nu:et, oroa dig inte om imorgon, nästa vecka, nästa månad eller nästa sommar. Det är idag du ska må bra och för att kunna må bra imorgon också, måste du fokusera på stunden du har just nu. Igår har redan passerat och går inte att göra någonting åt, det finns ingen anledning att älta det som varit. Vi vet ingenting om imorgon, ingen har ens lovat oss en morgondag, så det är ingen idé att oroa sig för den heller.
Du duger som du är. Du behöver inte prestera bäst, eller ens bra. Du får vara dålig. Du får misslyckas, ifall du kallar det så. Misslyckande stärker oss, vi växer som person och lär oss mera. Misslyckande är inte misslyckande, det är bara en liten grop i sanden. Som jag redan sade, hänt har hänt, gjort är gjort. Det är nu, vi lever.
bild från google.
ÅRET SOM GÅTT
Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? Tävlade i Fitnesstävling, åkte till Turkiet & Tyskland, Scitec Nutrition var på Nordic Fitness Expo för första gången, Gjorde en tatuering i nacken, solade inte på sommaren, osv.. Kommer inte ihåg, men lovar, massa, för älskar att göra nya saker 😀 ! Var på tv & radio XD… Reste 52h på en vecka.
Höll du några av dina nyårslöften? Ja, fast de var inga löften utan mera drömmar som jag hoppas att skulle hända xD
Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? JAPP!!! 🙂
Dog någon som stod dig nära? Ja tyvärr.
Vilka länder besökte du? Sverige, Tyskland, Finland(jagborjuhär), Turkiet……….?
Är det något du saknat år 2015 som du vill ha år 2016? Hm… Kanske ett par speciella personer!
Vilket datum från år 2015 kommer du alltid att minnas? Tyvärr kommer jag inte ihåg vilket datum det var de speciella dagarna … xD
Vad var din största framgång 2015? ööööööh. 5:te plats på Junior SM Bikini Fitness? Var med på tv & radio, fick dela med mig min historia..
Största misstaget? Ska jag skriva en lista? nä, glömt och fortsatt livet!
Har du varit sjuk eller skadat dig? Skadat mig smått, ja men förkyld typ 3-4 gånger och smittad av nå jävla bedbugs 🙁
Bästa köpet? Tatueringen till systern(+mig), all god mat haha…, ny jacka & skor, en kaffekokare, en ny mobil, o sånt. OCH JA, I KNOW!!! TÄVLINGSLICENSEN!!!
Vad spenderade du mest pengar på? eh lätt 😀 Mat! Fattar ni att en middags buffe kostar typ 40 euro på båten.
Gjorde någonting dig riktigt glad? Jättemycket,tex fina kommentarer här i bloggen & bra sällskap, grymma träningspass, människor som överraskat mig, tex tysklandresan osv 🙂
Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2015? FADE av Alan Walker!Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Svårt att säga… Ungefär samma 🙂
Vad önskar du att du gjort mer? NJUTIT AV SOMMAREN!!!!!!!
Vad önskar du att du gjort mindre? Suttit vid datorn 😀
Hur tillbringar du julen? Med morbror, borsan & flickvän, systrar, farmor & farfar, mamma & pappa och en jäva massa god mat.
Blev du kär i år? Nope!
Favoritprogram på TV? SOLSIDAN!! Salatut Elämät… 😀
Bästa boken du läste i år? Tror jag inte läste nåt :'(
Största musikaliska upptäckten? Ruisrock, fast var nog bara typ 2 bra band där!
Något du önskade dig och fick när du fyllde år? JAAAAAAAAAAAAA allting!!!! tack! älskar alllt!
Något du önskade dig men inte fick? eh typ Channing Tatum ;D
Vad gjorde du på din födelsedag 2015? Drack, och åter drack.
Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Ja, mera resor? 🙂
Hur skulle du beskriva din stil år 2015? SPORTIG typ #adidasforlife
Vad fick dig att må bra? GYMMET! träning! musik! vänner! familj! mat! fester! bara vara hemma! allt!
Vilken kändis var du mest sugen på? SOM JAG SADE, CHANNING, NOMNOM :D:D:D:D:D:D
Vem saknade du? Melinda… mormor… Eugen.. Maddison.. andra vänner… saknade olika personer olika stunder!De bästa nya människorna du träffade? Ben, folk i mitt Team, Systers pojkvän, Sportmagasinets två härliga pojkar, släkten på Åland… 🙂
Bästa artikeln idag
Att träna är livet – men livet ska inte bara vara träning!
En krönika om hur man kan (bör?) tänka inför det stundande nyåret, som vanligt delikat anrättad av Sebastian “Santa” Avindell.
Såhär vid årets slut är det nästan oundvikligt att inte göra någon sorts sammanställning av den tid som flytt sedan förra nyåret. Lite som ett bokslut för kropp och själ, så att säga. Dessutom brukar det obönhörligt bli så att man ska lova vitt och brett. Det ska ätas mer nyttigheter, träningspassen ska bli fler och man ska ringa sin gamla mamma minst en gång i veckan.
Ja. Ni vet ju hur det brukar bli. Maten blir nog ungefär den samma, träningspassen möjligen något fler medan gamla mamma troligen får lika lite telefonsamtal som vanligt. Nyårslöften är ju, som bekant, både på gott och ont. Tanken är oftast god, men löftena brukar kunna liknas vid magrutors överlevnad under en bulkvinter. De försvinner båda rätt fort.
Men. Ska jag trots det få ge ett tips på ett nyårslöfte, vill jag nog uppmana till följande: låt nästa års träning bli mer av hjärtans lust, än av tvång. För, att träna är verkligen livet, bland det bästa som finns. Men, det ska inte vara livet. Missförstå mig rätt, klart vi ska vara dedikerade och målinriktade! Vi ska svettas mer än någonsin, sätta upp nya mål och krossa våra gamla personbästan. Glädjen som bubblar i bröstet inför ett nytt träningspass, vad det nu än må vara för aktivitet du väljer, ska alltid få finnas där och ta plats i ditt liv. Men, låt det inte bli hela ditt liv.
Hur ofta ser du inte i sociala medier hashtaggar om att träning ska vara allt eller inget, kräks du inte så tränar du inte på riktigt, bredvid andra bilder med lättkvarg och rippade sexpack? Ska det vara hela en persons liv? Givetvis kan det vara det, och trivs man med det så dömer jag ingen. Alla väljer sin egen väg. Men, jag tror inte alltid det är bra när träning tar över hela en persons liv. När dedikation byts mot tvång. När lust blir ångest. Lagom kan faktiskt vara något bra, ibland.
Kring jul ställs ju gärna dessa ytterligheter mot varandra. #Beastmode ställs mot tomtegröt-och-mjukisbyxa. #Neversettle kontra äta-alla-Aladdin-askar-i-huset. Ofta och tyvärr med utgången att flertalet av oss får dåligt samvete. Vi känner oss värdelösa som ens vågar tänka på att ge oss själva lite slack över julen. För vad är vi då för atleter egentligen? Var är vårt #Beastmode när vi för tjugonde gången fyller munnen med så mycket av mormors knäck vi bara kan?
Här tycker jag vi når pudelns kärna. Träningen ska för oss vara mycket, men, den ska inte vara vårt allt. I alla fall inte om det leder till att vi mår dåligt av det. I dagens samhälle ställs redan så mycket krav på oss som privatpersoner, kollegor och partners. Inte tusan ska vi transformera det bästa vi vet till ytterligare ett av alla krav och all press? Det är faktiskt okej att inte träna några dagar över julen. Och det är minsann fullständigt i sin ordning att tycka det är skönt att lata sig lite. Det ska ingen få dåligt samvete för.
Så. Istället för att hetsa till gymmet på julafton, för att kunna lägga upp den där bilden med tomteluva bredvid hantlarna på instagram, så skulle du kanske i år lägga upp en bild på när du äter en lussebulle? Och faktiskt känna innerst inne att det är ok. Hashtag #KnäckKoma istället för #Gymlife? Och, ska du avlägga ett nyårslöfte, låt det då bli att du ska tänka: “träna är livet – men livet ska inte bara vara träning”. Det tror jag är något sunt, som vi alla kan ha nytta av!
God jul!
Mer styrketräning (och mer knäck!) åt folket!
CHECKAR UR ;)
HEJ!
Alltså är helt tokigt. Vet inte hur jag ska förklara. Känslor bara tar över mig, haha!
Jag och min syster är båda träningstokiga och älskar allt som har med hälsa & träning & MAT att göra… Men hon brukar inte så ofta träna på salen.. mer gruppträningar. Men så ibland tränar vi alltid tillsammans, det är så kul! Anyway… vi hade planerat att köra ett T.U.N.G.T benpass dagen före julafton…. ja, så nu var dagen plötsligt här. Hur snabbt går tiden liksom!?!? Japp. Så igår kväll planerade jag själva passet. Tog mina hat/älsk övningar med, och upplägget är skrivet här nedan.. Ville verkligen köra allt, bara ALL IN, all kraft, all agression, allt man har, bara allt skulle pressas ur. Nästa dag vill jag inte ens se oss gå eller klara av oss att lyfta benen ur sängen! Ibland behöver man dessa död-pass. Att köra såna för ofta är inget bra enligt mig.. utan 1 gång i veckan (ett tungt grisigt benpass) är lagom för mig, och så kan man ta 1-2 (för mig blir det ett) benpass till, men tex. mera fokus på rumpan eller så kör man lite lättare vikter, högre reps osv. Eller kanske ett återhämtande från förra passet. Beror ju helt på vad man har för mål och hur tungt, ofta man brukar träna. Man vill ju inte gå sönder heller, haha 😉 !
Aja, idag var det då dags. Då jag vaknade var det min första tanke (efter frukosten ;)) Så blev faktiskt himla nervös, taggad, stressad och ville bara direkt köra! Kunde inte hålla mig 😀 Men skulle hinna göra några saker före, bl.a. schema åt en kund, äta lunch och mellis, byta om och fixa mig i ordning.. så det tog en tid och när klockan blev ett så bestämde vi att NU ÄR DET DAGS! Vi båda var faktiskt sjukt nervösa, haha 😀 För ett litet benpass!!
Sen då vi kom in genom dörren till gymmet, visste vi att NU BÖRJAR DET.
Och 1,5h körde vi NON STOP. Nä, lite stoppar såklart, mellan set:en.. Men inget extra vila, ingen toapass, inget mellispaus, ingen “nu orkar jag inte mer, åker hem” paus. Utan vi kämpade båda på, HON MED SAMMA VIKTER SOM MIG!! VILKEN JÄVLA KUNG BARA! och att ge upp fanns inte på kartan. I slutet blev vi nog lite irriterade på varandra haha… men vi klarade det, vi klarade det!!! 😀 Fan vad maten smakade gott efteråt och fan vilken mör, mask känsla man har i kroppen! Har inte ens orkat till duschen än!! Haha, bara väntar på att krafterna skall återvända till mig. Måste ta lite kaffe och mer kolhydrater så ska det nog lyckas 😉 typ…
Här är passet nedan… målet är att köra med så tunga vikter som möjligt såklart.. Men kom ihåg att ladda med mat dagen innan och före, efter! Iallafall behövde jag det 😀 Annars hade jag nog spytt/svimmat.. Ja, vi alla är ju olika och vi alla får köra olika pass. Men vill ändå dela med mig, enligt mig & syrran dödens benpass:
5 minuter uppvärmning uphill på springmattan, 15% incline och 5-6km/h, tyngden på hälarna och långa steg.
Lite lätt uppvärmning med kepp, egen kroppsvikt, knäböj, goodmornings, utfallssteg, osv..
- Benpress (pressar uppåt) DROPSET 4 set x 10 repetitioner. ( 10reps x 120kg, 10x 80kg, 10x40kg = 1 set )
- Knäböj i smith, brett mellan benen och vikten på hälarna, fokus på baklåren. 4×10 (ända ner, bromsa ner)
- Baklår maskin 4×12 superset Vadpress upp 4×10-15
- Utfallssteg i smith 4×10 superset Kettlebell Marklyft 4×10
- Benpress (vågrätt) 3×10 superset utfallshopp 3×10 hopp/ben
- Kettlebell squat mellan två bänkar 3×10 superset egen vikt 3×10 (fokus på rumpan, vikten på hälarna)
- Gående utfallssteg med max vikt på hantlarna 3x max… räknade inte, ca. 5reps/ben ? Ordentligt ner och som jag sade, de tyngsta vikterna.. du ska inte klara av att komma upp i sista repetitionen 😀 Dog.
Och vi är done !
Nu ska jag bara vila idag och imorgon iallafall, få se om man orkar till gymmet denna vecka, bara lyssna på viljan och energin 😉 JULEN ÄR TILL FÖR ATT NJUTA!!! 🙂 Gör det ni älskar och viktigast av allt, spendera tid med DE NI ÄLSKAR! <3 Kram på er alla, och vill bara önska er en riktigt god jul ifall jag inte hör av mig imorgon! 🙂
THROWBACK… MONDAY?
Hejsan fina! Har nästan lust att radera halva instagram eller bloggen där jag lagt bilder på mig då jag var sjukligt smal. Det knappast inspirerar folk! Minn dendär perioden, oktober-december. Fan vad stressig jag var. Jag trodde ärligt talat jag inte skulle klara mig igenom PT-skolan, därför gick jag mest deppig sista veckoslutet i skolan och inte hade lust att “festa” med de andra sista dagen, vilket jag ångrar 100%. Mer deppig blev man ju då man såg sig i spegeln och såg bara en smal, blek, rynkig, tjej. Rynkor eftersom det får jag i ansiktet då jag stressar, inte sköter kosten ordentligt. Det är så jobbigt så sköldkörteln går upp och ner. Så ibland kan jag bara gå upp i vikt av att kolla på en bulle, sen en annan dag går jag ner i vikt bara mer och mer hur mycket jag än äter. Vilket jag försökt nu släppa. Orkar inte bry mig själv, det gör jag inte heller mer, bara jag mår bra så bryr jag mig inte om vilken vikt jag ligger på, men vad jag sprider ut i media är ju en annan sak. Vilket jag inte alltid tänker efter, för när jag startade denna account och blogg. Svagtillstark på instagram tror jag skapades 2013, tänkte jag mest en inspiration och en väg uppåt till mig själv. För jag själv får så mycket mer inspiration och glädje, motivation av att ha något att dela med mig, hjälpa andra, hjälpa mig själv, hitta andra som har gått igenom liknande eller som bara annars inspirerar mig, och bara få dela med mig min resa!
from the time I was stressed, lost some weight… 2014, no anorexia thoughts or anything like that.. only a hard time for me and hard to find time to remember myself in the storm. Men iallafall. Här är lite bilder då på mig från tiden jag var stressad till hundra. Jag åt MASSOR med godis, glass, skräpmat, allt jag kunde tänka mig. Maten gick sådär, åt nog, men som sagt inte tillräckligt med tanke på hur jag tränade då. Är så glad att jag skrev av mig, nästan “gav upp” och gav kontrollen åt min dåvarande coach, Titi. Hon hjälpte mig verkligen att få upp i vikten igen och skapa kurvor, och det jag har byggt under sommaren är enorm stor skilnad från då jag började! För ibland har man bara inte ork och motivation att vara PT åt sig själv, för speciellt för mig, har kunderna alltid gått FÖRE. Så därför har det varit bra att ha med en coach hela året. Nu har jag ett nytt team, nya coacher som är igång ett halvår! Vårt mål just nu är att inte ligga på en för låg fettprocent på tävlingsdage, vilket jag är glad över, så kroppen inte tar så mycket stryk av kommande tävlingsprep. Så jag måste bara ge mig en stor kram och klapp på axeln hur långt jag kommit, tänk ifall jag hade bara rasat ner i botten den decembern, för då hände mycket annat, bl.a. min farfar (viktigast för mig) var sjuk och nästan döende.. och en av mina bästa vänner, maddison skulle ju komma över julen till oss, men vi fick aldrig det fixat och jag hade så stor ångest att jag var hemsk vän, för de sade de ju också.. och så var det ju det stora pt-provet, ifall jag skulle komma igenom det.. eller ifall jag måste ta om det.. efter allt jobb och läsande jag gjort, så bäst att ha böckerna kvar ifall jag måste läsa allt om. Och så var det mycket nytt folk som kom till oss på julafton, lite press på att hurdan syster de såg mig som… och pengastress, skolstress, allt! Skulle snön komma? De hade kommit ända från australien och får inte ens träffa mig.. och inte se snön för första gången i livet? Aja. Såna små saker kan jag bara få pulsen upp högt och få otrolig ångest över. Så är glad att jag fick hjälp av ett mat och kostschema, fick vikten upp och träningen normaliserad att jag inte bara blev övertränad. Eller överstressad. Eller bara på övervarv. Tack och lov att jag fick stopp! Även om jag åt som en häst och sov som en kung. Minns att jag fick problem med magen också, lös mage varje dag. Inget hölls inne. En tanke på att sköldkörteln inte är som den ska, så jag lämnade faktiskt bort medicinen helt och hållet för jag trodde jag hade fått överaktiv sköldkörtel… vilket var nog det sämsta jag gjort, för då slutade ju den helt fungera och så blev det ännu kaos december för mig, men fick som tur hjälp av läkare och allt är fixat nu. #thankgod
from the time I was stressed, lost some weight… 2014, no anorexia thoughts or anything like that.. only a hard time for me and hard to find time to remember myself in the storm.
Aja; såhär skrev jag:
Hej!
Idag är den officiella ”nystart” dagen . På måndagar börjar man alltid nästan något nytt. Ett försök på en ny, bättre, roligare vecka. Ofta misslyckas man med för hårda krav och är tillbaka på sina vanliga rutiner redan på dag 2. Men! till saken. Idag är också min förändringsdag. Som jag berättade på instagram:
Så har jag känt mig väldigt liten och klen. Har ju alltid varit den typen som äter och tränar vad hon vill när hon vill. Fokus på välmåendet. Men nu under ”stressperioden” har det blivit mindre träning, mindre mat mera skräpmat och kroppen och huvudet har inte känts som vanligt, har blivit tröttare, deppigare utan min dagliga dos av träning och goda regelbundna måltider och har knappast fått några vitaminer, antioxidanter, näringsämnen jag borde få i mig.
Så IDAG ska jag faktiskt börja ett matschema, tro det eller ej, JAG! Fokus på att gå upp i vikt, bygga muskler, börja träna igen och ha roligt, må bättre, ha energi dagen lång då jag kommer läsa mycket mycket på prov och skriva två stycken föredrag/böcker om både kost och träning. Då behöver hjärnan energi typ varannan timme för att hålla igång (talar om min hjärna, den älskar mat och är beroende av det, andra personer kan klara sig på en kaffe till lunch)
Inget speciellt med kostschemat förutom att det är ganska cleant, vadå celant? Är inte all mat cleant? Japp typ, men menar med fokus på bär,grönsaker,frukter, bra köttkällor som feta fiskar, kyckling, kött och kolhydrater i form av ris,potatis,sötpotatis och fett av avocado, kokosolja, turkisk yoghurt, nötter, frön, osvosv, i lite
”mindre”(mindre menar jag normala) portioner och varannan timme. Istället för att köra på bigbig portioner i form av fettiga hamburgare och pommes, som knappt innehåller några näringsämnen alls.Visst kommer jag njuta med fuskmåltider också då jag ändå fokuserar på viktuppgång, men ifall man vill fokusera på en hälsosam och hållbar vikt plus lite muskler, rekommenderar jag att man tar det lite lugnare och inte ba plötsligt chockar kroppen med +100000000 kcal och äter allt man ser, visst funkar det också men man kanske inte mår så bra (jag har prövat och jag mådde däremot inte bra i varken kropp eller huvud) magen dog och träningen sög för jag mådde illa av all mat jag proppat i mig för någon timme sedan, har nämligen en väldigt långsam matsmältning.
Men alltså inge speciellt, utan bara normalisera lite och få kött på kroppen och näring i huvudet. Alla har sina egna åsikter och detta är min! Dock har inte JAG gjort kostschemat, eftersom det aldrig skulle funka, haha skulle skriva upp allt jag älskar och överdriva mängden, fuska dagen lång. Så istället har jag bett en tränare hjälpa till lite och så får vi se hur det funkar. IFALL JAG INTE MÅR BRA AV DET, SLUTAR JAG DIREKT. Men jag älskar det redan! (lol bara ätit frukost och nu är det dags för mellanmål) Så det kommer nog gå bra!
Jag kommer ju inte skriva upp hur exakt kostschemat ser ut, då det inte är mit eget, men kommer skriva lite hur jag mår och lite hur det känns. Även om träningen och annat skoj förstås så ni inte tröttnar eller triggas av allt matprat. (hur kan man inte gilla matprat lol ?) Nä men ni förstår vad jag menar. Hoppas ingen tar detta allvarligt eller på ett dåligt sätt. Det är ju ändå fokus på mitt välmående och vad jag vill. Det borde alla respektera, samma som jag respekterar era val av livsstilar, vare sig ni kör dirtybulk, eller äta normalt inte bry er ett skit (bästa man kan göra), eller rawfood, eller vegan eller lchf/gi, eller stenåldersmat eller ingen ”diet” alls, eller kostschemat ätstörningskliniken skrivit ut åt er, eller bara regelbundna hälsosamma måltider dagen lång, eller kebab och vatten dagen lång. KÖR PÅ VAD NI KÖR OCH visst kan folk skratta, kommentera och ge sneda blickar, men vem fan bryr sig så länge ni känner er bra! NU KÖR VI!!
detta var bara en liiiiten måltid av 7 andra, påstår verkligen inte att detta är “mycket”. Äter idag t.o.m mera, men ifall man vill upp i vikt rekommenderas det ofta att äta regelbundet, normalstora portioner, ca. varannan timme.
Och ett annat inlägg:
Men nu ska jag äta mitt stora kvällsmål, försöker öka på energiintaget nu då jag förbränner så mycket mer när jag har en stressperiod i mitt liv, som nu. Det är inte alls kul, har inte råd att tappa någon vikt och det sista jag vill är att förlora matlusten (vilket är omöjligt enligt mig), men vi kör på, det finns inget som heter ”ge upp” i min syn, bara stiga upp ur gropen och göra lite bättre nästa gång och vänta på ljusare tider!
Och en annan dag…:
Jag fick även svar på mina blodprov, vilka var åt skogen! Det konstiga är att jag mår fruktansvärt bra. Okej hela hösten har jag mått sådär, ärligt talat, stressat som ett tok och sovit jättedåligt, fått sömnmedicin, men nu i tre veckor har jag mått som en prinsessa, som jag även skrivit här på bloggen! Mår jättejättejätte bra och stressar inte alls för provet, stressar inte heller med tiden eller bloggen, gör alla de viktigaste sakerna i förhand och läser då jag har tid, kanske före jag somnar eller efter middagen, eller så gör jag något kul, som att shoppa julklappar eller något uppiggande åt mig själv, träningen har också gått superbra på senaste tiden, utom idag var jag lite trött pg. jag var orolig över mina blodprov och min hälsa, men enligt min sköldkörteldoktor kommer allt ordna sig, vi höjer medicinen lite och så tar vi prov igen efter en månad.
Tror att mycket handlar om vilja, och val. Ifall man väljer att stiga upp med ett bra humör, ifall man väljer att tänka positivt istället för negativt, och förändrar de dåliga tankarna mot bra, då är man en vinnare. Då förändras livet till ett solljus. Man kan ge upp och låta de dåliga tankarna och dagarna vinna, då blir det till en cirkel och man hamnar i en mörk grotta och slipper inte bort från tankarna.
from the time I was stressed, lost some weight… 2014, no anorexia thoughts or anything like that.. only a hard time for me and hard to find time to remember myself in the storm.
Och mitt beslut av att tävla… Människor kanske tänkte att jag forlorat vettet, eller är back on track i min anorexi eller utvecklat det till ortorexi. Ja, människor får tänka vad de vill, men tävlingen har allt annat än gjort mig sjuk, tvärtom, fått mig att förstå hur mat, energi, återhämtning är viktigt förr oss. Jag har lärt känna mig och min kropp ännu mer och jag har förstått att träning inte är allt i livet, även om det får dig att må bra, så kan det finnas mycket annat som får dig att må bra. Det behöver inte vara 100% eller 0%, som jag levde. 100% träningstokig eller 100% festprinsessa eller 100% soffpotatis. Nä. Jag kan vara 33,33333333333 av alla tre. Eller av ingen av dem, eller 10 av allt, eller 100 av allt, eller vafan än jag vill! EN DAG I TAGET, EN MINUT I TAGET, VAD VILL DU GÖRA? Sluta klassa någon för alkoholist bara för hon super varje veckoslut, eller sluta kritisera någon för träningsaddicted för att träna väldigt mycket, sluta säga att människan är ätstörd för hon ätit en hamburgare och är smal eller tvärtom en sallad och är fet, sluta säga att människan borde hitta ett liv bara för hon spenderat hela veckan hemma och inte gjort något. Varför ska vi ens blanda i andras liv? Förstår om hon driver en blogg eller instagram.. klart man kommer få kommentarer… men till vilken nytta? Är tjejens liv viktigare än ditt? Kanske du fokuserar på dig själv och vad du har för liv innan du kritiserar någon annans livsstil. Och… ingen är perfekt, ingen lever perfekt. Så varför påstå att man måste ändra på det man gör, då kanske den personen försöker göra det, men det inte kommer resultat direkt.
Så jag måste bara än en gång, ge mig själv en klapp på axlen. Detta år har varit ett stort, lärorikt, år. Och jag tror 2016 kommer vara det året, allt blir på plats. Jag är så glad för allt jag klarat, gått igenom, inte gett upp, för alla vänner, familj, stöd jag haft, alla underbara kunder jag mött och sett kämpa, mitt tävlingsteam, min självkänsla, minnen, mina släktingar, mina allt. Jag är så glad över allting. För julen är en tid, där jag stannar upp och säger tack till allting. Så tack. Och bra jobbat! Även om det inte hade varit bra jobbat, även om jag misslyckats och det har jag flera tusen gånger detta år, i allt i livet, i prat, i jobb, i skola, i skrivande, i vänrelationer, i träning och kost, i bloggen, i vardagslivet, med husdjuren, med familjen, med killar, med viktiga personer, i samtal, i möten, hemma, borta, var som helst, överallt, SÅ ÄR DET ÄNDÅ BRA. JAG ÄR BRA. VI ALLA ÄR BRA. DU MÅSTE OM OCH OM IGEN SÄGA TILL DIG SJÄLV, YOU ARE GOOD ENOUGH!!!!!!
Så from that to this bara, BOOOM!
och ännu ett OBS… som vi alla hört förut och vet att är sant, men som bör kommas ihåg.
LJUSET, VINKELN, FLEXING ELLER AVSLAPPNAD, KVÄLL ELLER MORGON, ETC, PÅVERKAR JÄTTEMYCKET!
Vilka mål har jag nått under 2015?
Hittade en lista som jag skrivit på bloggen Debember 2014. Jag hade skrivit vad jag mina mål och drömmar är inför det kommande året. Så nu ska jag sträcka över de som jag faktiskt uppnått, och de andra som jag får forsätta jobba på. MÅL ÄR ROLIGA OCH FÅR OSS ATT KÄMPA VIDARE. MÅL SKA INTE VARA NÅGOT MAN INTE VILL OCH KRÄVER SIG SJÄLV ATT GÖRA FÖR MAN TROR MAN MÅSTE, MÅL SKA VARA NÅGOT MAN VILL! MÅL SKA VARA MOTIVERANDE MÅL!
Mål & Drömmar för 2015
Kunde inte hålla mig! Blir ett dröm/mål/utmaning-lista iallafall, NU KÖR VI, ÄR SÅÅÅÅÅÅ REDO FÖR 2015!!! Here i come! ?
Drömmar: (ta inte dessa seriöst att omg jag måste vara rik, snygg, fit, bra, känd, allt sånt, drömmar är drömmar som tex. rik = få kanske första lönen från ett riktigt jobb :D)
Bygga musklerUtvecklas- Få ett bra jobb (söka ett jobb)
- Flytta
Tävla- Bli rikare
- Resa till USA <3
- Träffa min farfars bror igen, i utah (u.s.a)
- Skaffa körkort
Slänga alla gamla kläder & köpa en helt ny gaderobBetala alla skulder åt mamma & pappaResa till Sverige flera gånger (en gång xD)
Mera verkliga mål:
Sova 8-9h
Hålla ett bra kost & träningsschema- Sluta vara så lat
- Börja konditionsträna igen
- Vara UTOMHUS !
- Göra något smartare istället för att kolla på tv/datorn hela kvällen (ifall jag inte gör nåt smart där då)
Filma & Fotografera mer till bloggen, instagram.Börja använda min Gopro kamera (har några problem med minneskortet osv just nu)- Läsa böcker & få bättre ordförråd och lära mig något av böckerna
- Studera/få en till utbildning
Vara mera med min gudson och spendera mera tid med familjen, syskonen.Sköta bättre om utsidan (håret, hyn, naglarna osv)Ge mig själv belöningar och vara stolt över något jag gjort. (Tex köpa nått nytt/gå till frisören/massage/spa = gör aldrig det)Dricka mer vatten, minska på kaffet typ (inte sluta dricka helt ofc, men från 8 koppar till kanske 3, man måste ju få njuta)Besöka mina släktingar, farmor & farfar oftare.Skaffa mig Pt-kunder och hjälpa DEM att nå sina mål & drömmar.Utveckla mina samarbeten (scitec nutrition och myway2fitness)- Börja yoga eller stretcha 60 minuter i veckan.
- Gå ut på promenader ibland. Sluta använda bilen så mycket.
Extra:
- Skriva på min blivande bok
Få blodvärden normalaKanske skaffa glasögon (ser inget på långt håll)Inte tappa bort så mycket, hålla reda på sakerna. (= förbättra minnet)Hjälpa så många som är drabbade av ätstörningar som möjligt.Dela med min resa & inspirera andra.
…. Så ganska mycket har jag uppnått, fan va kul, utan att jag planerat nåt egentligen utan bara efter min egen vilja 🙂
Dagens svett-killerpass
Då jag kom hem från gymmet så hade jag en hel historia att berätta, hur jävla amazing passet var och hur fantastiskt jag mår nu. Men sen så efter att jag ätit drog syrran mig till butiken och GÅ DIT! Typ 1-2 km men ändå.. kunde dock inte stå emot, behövde några grejer från butiken. Så nu äntligen hemma, får sitta ner och kakan jag bakade, typ morotsproteinkaka och en no-bake chokladpepparkakskaka väntar på mig! Ville lite lyxa till idag för jag bara vill och känner för det 🙂 Ska också ta några glas vin eller ett, hur det än smakar, och sätta en riktigt bra film på.
Men om träningen då! Ni som gillar att träna ska jag dela med mig mitt pass till. Det var ju så att för två veckor sen körde jag ju ett cardiopass och fan vilken grym känsla och jag var så dyrblöt av svett! Så sade jag också att jag skulle försöka köra 1 gång i veckan… vilket inte lyckades så bra 😉 Haha.. Bara undvikit tanken om det, eller nä faktiskt inte, har egentligen faktiskt velat det men bara “väntat på den perfekta dagen”, för alltid bortförklarar man typ.. nä idag har jag benmuskelvärk, idag är jag trött, nä idag vill jag bygga muskler, osv.. Om man får chansen att välja att förbättra konditionen eller bygga muskler inför nästa tävling? Vad tror ni jag väljer förstoss 😉 ?
MEN idag däremot så hade jag sånt otroligt sug att svettas ordentligt och få pulsen upp! (men ändå inte köra cardio) Mina muskler var ganska så möra och jag hade redan tränat ett tungt benpass denna vecka, men nu var det dags igen, så tänkte istället köra lite lättare med pumpar och fokus mera på rumpan! och istället för att köra tråkiga” kickbacks och rumplyft x20-30 reps och vila och köra igen, så testade jag på EVELIN’s cirkelpass. Ojoj… Skippade bara intervallerna som som hon gjorde före, hade nog annars inte klarat mig igenom hela träningen, haha. För själva bara benpasset var helt kaos(på ett bra sätt). Och jag använde så lätta vikter som möjligt. Till och med i sista cirkeln, gående utfallssteg, var det typ omöjligt att ens ha vikter i händerna fast vanligtvis kör man med 20kg i båda händerna.. haha, så bra! Var sjukt glad, peppad, på g och pumpade benen i musikens takt! (följ min uppvärmnings/cardio/mera fart spotify lista eller den tunga gympasslistan) Så rekommenderar att lite variera ibland, det ger så himla ny motivation, kick och glädje! Man också överraskar sig själv, för hade nog aldrig trott jag skulle frivilligt köra ett sånt pass, lättare att gå på HIIT gruppträning med någon annan för hon övertalade dig, eller lättare att bara låta bli att gå då mörkertröttheten suger dig energin ur dig. Men imorgon ska jag ta en vilodag! Även om jag bara endast tränat tre stycken pass, har de varit sjukt grymma och glädjefulla och min kropp kräver nog lite vila, även om många säger tvärtom att vi inte behöver vila, men det beror precis på hur våran återhämtning är. Sköter vi kosten och sömnen bra och inte ens bra, man behöver verkligen ordentligt äta och vila ifall man ska orka träna 6 dagar i rad! Annors kommer kroppen nog säga ifrån en dag. Men det gäller att lyssna på dig och din kropp! Och även om du vill träna så himla mycket, är det bäst att säga ifrån ibland 😉 Som i mycket annat i livet! Huvudet & kroppen måste vara i balans. Samma om ditt huvud inte vill träna, men kroppen vill, kommer det ju inte fungera! Så lyssna och känn efter, vi alla är olika! Och speciellt om man har haft en paus, är det inte kanske det bästa att börja fullt, utan tar det lite långsammare och ökar lite åt gången, så både huvudet och kroppen hinner med, samma sak gäller det med kosten & vilan! Kram på er, här nedan kommer passet (brukar inte dela med mig passen eftersom jag oftast kör de min coach har skrivit åt mig, vilket inte får delas ut, men nu sista tiden har jag för det mesta tränat mina egna pass eller som idag, hittade jag denna på evelins blogg)
Cirkel 1:
Walkning lunges bakåt med skivstången framför (som en front squat) (10 på varje ben)
raka marklyft (12-15 reps)
utfallshopp (10 på varje ben)
x 4 varvCirkel 2:
Benpress (10-10-10 dvs droppset, du minskar vikten)
Hip abbduction (10-12-15)
upphopp (upphopp)
x 4Cirkel 3:
Glute kick i cable (10-8-10 dvs dropset, du minskar vikten)
Breda front squats med skivstång (10st)
Armhävningar (10-15st)
x 3Cirkel 4:
Gående utfall med handlat (10steg/ben)
utfallshopp (10st/ben)
upphopp (10st)
x4
GLADAST !
ÄR GLADAST I HELA VÄRLDEN DÅ JAG KÄNNER MIG STARK IGEN! BACK ON TRACK BARA 😉 BOOOOM!
I know att träningen inte borde påverka humöret så mycket, men ärligt talat är det en stol del av mitt liv och att märka att man känner sig svag och klen är ju det sista man vill, då man är där för en annan orsak. Så att nu känna denna känslan. Är obeskrivligt och jag är så glad att jag nästan gråter av lycka! Haha, kanske inte. Men energifull är jag och så himla redo för nya utmaningar! Alltså oj hur humöret och dagarna och energin och veckorna kan vända. Ibland känns det att man bara går neråt eller står still på en plats, man får bara bita ihop och kämpa igenom de jobbiga dystra dagarna. Men så kommer dessa, så bästa, lyckosamma, glada, fina, så ljusa fast de inte är så ljust ute, men så himla kärleksfulla dagar. Där man bara mår som en ängel och fan en prinsessa. Vad än nu händer, tex. slår jag tån i dörren så skrattar jag av glädje. Om det hade hänt förra veckan hade jag väl fan skrikit av ilska, ” varför händer detta mig ” typ. Så inställningen, motivationen, saker som får dig att må bra och skutta framåt, SÅNT BEHÖVER VI! För att orka kämpa vidare! 🙂 Som också var jag i frisören, det gjorde verkligen en uppmuntran då jag oftast går 1 gång om året i frissan, och att göra en lite större ändring än bara klippa topparna, är en fantastisk känsla! vi behöver mera av må-bra hormonerna! Så försök göra saker, lite annorlunda, även om det kostar lite extra, det är värt det kan jag lova dig!
Kram på er! h. spralliga duracellkaninen
p.s tänka sig att jag städade mitt rum också idag, hade aldrig gjort eller fått motivation/energi till det en dyster deppig dag som förr. Ojoj.. är inte bara träningen som fått mig glad, också nytt team, vänner träffat, min syster är hemma, snart är det jul och nytt år, alltså allt sånt kul!! 🙂 OCH. En väldigt viktig sak som jag har märkt, att ha planer inför framtiden. Inte behöver man planera veckan, nästa dag eller så, det gör mig bara stressad.. man vet ju inte vilket humör man är på, men att ha ett mål att om ett halvår eller någon månad, ett år ska jag tex. ha gjort detta eller resa någonstans, eller vad som helst som får dig att bli motiverad att fortsätta framåt! Att bara vara ett frågetecken och inte veta, och inte kunna bestämma sig, och att inte ens orka fundera på det, ger en tom känsla och inte riktigt veta vem man är och vad man vill. Så ta en tid och diskussion med någon som känner dig bra, och fundera verkligen vad du vill och vad du behöver göra för att nå dit. Skriv upp och GÖR NÅGOT ÅT SAKEN! 🙂
Om att vara självkritisk
Ett inlägg om mig.
Många har kommit fram till mig och sagt, “oj, vad snäll person du var, trodde du var kaxig”. Jag har blivit väldigt chockerad av den kommentaren, eftersom kaxig är nog det sista jag är.
Det sägs att såna som blir sjuka i ätstörningar ofta är perfektionister och sätter höga krav på sig själv.
Har alltid tänkt att det inte passar in på mig, eftersom jag har aldrig velat vara “Perfekt” (vad det än betyder..) Tex. Jag tog det lungt i skolan, jag “skolkade”(blev hemma) mycket ända från dagiset till gymnasiet, hade inte så stor press på mig själv och inte mina föräldrar heller. Jag klarade mig igenom klasserna med mycket hjälp av vänner, fusk, ha en bra relation till lärarna, och göra så gott jag kunde då vi skulle arbeta. Proven gick ändå helt åt skogen. Fattade varken frågan eller svaret jag skrivit på handen. Anyway, vi ska inte prata om skolan! Utan om att vara så hård mot sig själv.Som sagt, har jag aldrig tyckt att jag är en sådan typ. För jag hatar perfektion. Jag hatar att allt är 100% gjort perfekt och inget minsta fel. Jag tycker fel, lite klott och misslyckanden hit och dit, gör det personligt. Tex. jag gillade att ha en annorlunda klädstil, jag ville inte vara perfekt, jag ville inte att alla skulle gilla det, jag ville själv gilla det och vara personlig. Samma med håret,sminket.. Så utseendemässigt var jag ingen perfektionist. Men visst hade jag ändå stora krav på mig själv, det är väl en helt annan sak, eller? Jag hade ändå stora krav på att jag måste se bra ut (att jag själv skulle tycka jag såg bra ut) då jag gick till skolan. Men samtidigt, mådde jag ju bra av det. Vet inte om man ska ta det positivt eller negativt.. För det är ju bra att göra saker man mår bra av, men å andra sidan, som anorexi-sjuka kan få en kick och må bra av att vara hungrig.. Det är ju inte bra. Det beror väl på vilket sätt man mår bra? För att man “lyckades” eller för att man får bättre självförtroende? Eller om man gör det för att bli “godkänd”? Eller för att man “tror” att man mår bättre då.. att man gillar sig mer då?
Kroppen då. Den funderade jag inte så mycket på, förutom komplex att jag var så lång. Och saknade kurvor. Skulle “låta bli att äta” hjälpa till med det då? Nä, det skulle ju tvärtom göra det värre.. Men jag tänkte ju inte på att “nu slutar jag äta” Utan mer att jag ville ha en mer platt mage, jag ville hålla mig smal som alla sade, “oj vad smal du är”, eller “oj vad bra kropp du har”, så tänkte jag att jag vill ha en mer “bra” kropp, eftersom det tydligen var det ända jag var bra på? Annors syntes jag inte så mycket. Var ganska blyg. Lite annorlunda. Lite längre. Lite konstigare. Så genom att ha en bra och slank kropp, kunde jag kanske åstadkomma mer…eller synas mer.. eller andra skulle gilla mig mer? Vilket såklart slutade tvärtom. Sånt händer då man inte tänker igenom 100% vad man håller på med. En liten ändring på kosten, träningen kan resultera sig i en katastrof, som för mig, Anorexi.
Aja… så går vi vidare. Om vi då inte tänker på utseende, kommer vi till sättet man är, och vår personlighet, och hur vi är med andra. Hur ser andra dig? Jag har alltid varit känslig för det. Så på ett sätt är jag en perfektionist. På sättet hur jag är. Att göra andra nöjda. Att göra saker rätt. Fan vilken stor ångest jag fick ifall jag gjorde något fel och ville direkt ändra på det eller backa tiden. Så kommer vi till familjen. Pappa och mamma har varit väldigt snälla och aldrig haft stora krav på oss barn. Speciellt inte vi sista, Matilda och jag. Vi fick växa upp ganska fritt. Men jag då, jag har en sådan personlighet att jag vill göra mina föräldrar och alla andra nöjda. Aldrig kände jag mig tillräcklig. Men pappa har alltid varit lite mer ordentlig och bestämd.. han är lite perfektionist själv, så han kanske ville att saker och ting skulle göras rätt. Så om pappa sade “ät all mat på tallriken” skulle jag verkligen göra det. Alla smulor skulle slickas. Alla droppar i glaset skulle drickas. (förutom då jag blev sjuk) Eller om pappa sade att linjen som man ritar skulle vara perfekt rak och det man suddar ut på pappret i skolan skulle vara ordentligt suddat, skulle jag också göra det. Ifall pappa suckade att diskmaskinen inte var tömd, glömde jag bort jag hade planerat att göra och tömde diskmaskinen. Sade pappa att prislappen på bananerna skulle vara bra placerat så kassatanten har det lättare, skulle jag se till flera gånger att jag gjort det rätt. Sade pappa att man ska gå rakt, med huvudet upp och ryggen rak, skulle jag göra det. Osv… Allt han sade fastnade i huvudet och jag skulle alltid göra rätt. Men alltid fann han något “fel” eller något att rättas igen.. alltid fanns det något nytt. Eller så kunde jag inte alltid komma ihåg allt. Så det blev en liten obsession och jag ville bara göra han nöjd. Men aldrig kände jag mig tillräcklig, vad jag än gjorde, hur mycket jag än försökte.
Det har väl varit samma med alla människor jag mött.. Jag skulle alltid ge ett bra intryck och alltid vara glad, snäll, bra. Så jag hade så himla stora krav på mig själv att om jag sade något fel kunde jag gå och ha ångest i flera dagar och gråta eller hata mig själv för den jag är. Om personen inte gillat mig, fast jag gjort mitt allt för att vara en “bra” person (vad är en bra människa ens?) så hade jag ändå inte blivit “godkänd”. Så jag kände mig misslyckad. Förstörd. Vad är fel på mig? Var en fråga som om och om kom upp i mitt huvud. Fick en gång frågan, “varför ler hon alltid? Varför säger hon inget, varför ler hon bara? Kände mig som en idiot. Leendet hade väl då varit min styrka. Inte mer. Efter det ville jag inte lé mera.
Till slut orkade jag väl inte mer. Det var en del av min sjukdom. Efter anorexin då jag försökt göra allt perfekt i så himla många år, gav jag upp. Fan vad jag inte orkade mer. Det var om mitt huvud och min kropp slutade fungera. Jag gav upp som sagt. Jag låg i sängen, jag grät, jag skrek, jag bara fan orkade inte mer. Om någon sade att “varför lämnade du kaffekokaren på?” eller något annat som jag “gjort fel” bara fan brast det i mitt hjärta och huvud, blev så himla arg och bara skrek. Folk kollade väl på mig som en idiot. Men jag fan orkade inte förklara. Orkade inte. Jag var tvungen att acceptera att jag aldrig kommer bli perfekt. Aldrig kommer precis alla att gilla mig. Aldrig kommer jag kunna vara tillräcklig enough. Men det var så svårt att acceptera. Då det nästan hade varit som en personlighet eller styrka för mig, att göra andra nöjda. Då jag såg att andra blev glada och tackade, eller jag fick komplimanger, osv.. Jag blev så himla glad och tacksam. Att jag gjort något rätt. Att någon gillade mig. Att jag kunde vara “bra”. Och ENOUGH? Men nu fick jag plötsligt bara ge upp den saken. Jag bara var tvungen att acceptera mig som jag är. Visst, att göra saker om andra vill.. men jag egentligen inte orkar göra, men bara för att göra den personen glad skulle jag göra det.. (men ändå skulle den personen inte ens tacka, eller kanske ens märka det, glömma bort det fort) så att inte göra det, lyssna på mig själv, vill jag göra det? Vad ger det mig? Visst det KANSKE gör en annan glad, men kanske inte. Kanske hon inte ens märker det, kanske hon är så van att jag gör det alltid. Så att plötsligt inte göra det, lyssna på vad jag vill göra, och inte vad andra vill och väntar mig att göra.. var väldigt konstigt.. Jag fick mycket skäll och konstiga blickar. Pappa började bli arg på mig och alla tänkte väl att jag var i “tonåren”. Det var svårt, men det var ända sättet att bli frisk ur denna “perfektionist” och “obsession” att göra allting rätt. Då man ändå inte mådde bra efteråt, längre?
Jag måste säga, att i mat & träning har jag lärt mig att inte vara så hård, inte behöva göra det perfekt, inte behöva lyckas, inte behöva göra någonting alls, lyssna på mig själv och acceptera läget. Under hela min anorexi period och hela fotbollsperioden har jag haft så himla stor press på mig själv. Slutade ibland träningarna och matchen för jag inte gjorde rätt, eller för att tränaren skrek något, och jag misslyckades.. eller jag gjorde om och om och om igen men aldrig fick jag bollen. Då orkade mitt förtroende inte mera. Det bara brakade ihop. Jag skrek “jag är skit” och gick ur planen gråtandes. Det skämdes väl både min pappa och min tränare för. Jag ville inte vara den som folk och kompisarna skulle tycka synd om, så då någon kom kramandes så knuffade jag den personen bort och sade “nä fan låt mig vara, jag var påriktigt skit.” Så det var väl en stor del varför jag inte fick så bra kontakt med de andra. Jag var omringad av mina negativa och självkritiska tankar dygnet runt. “Fan vad dålig du är, varför gjorde du så, varför kan du aldrig lyckas, varför kan du aldrig vara bra, varför passade du inte bollen, varför är du så långsam, varför sköt du bollen åt fel håll, du försörde hela spelet, du passade inte bollen, du tog inte bollen bort av motståndaren och därför blev det mål åt de andra, varför är du så skit, se hur mycket människor är och kollar på matchen och hejjar på vårt lag, men du är den som förstör matchen och gör så att vi förlorar, fyfan vad du är skit”. Och visst kanske någon ibland gav komplimanger att jag gjorde något bra på matchen, men det lyssnade jag aldrig på. Det gick ut ur andra örat. Jag var väl van med att jag inte kunde ta emot komplimanger, för aldrig tyckte jag själv att det var sant. Att de bara sade så “för att vara snälla.” (än idag finns det situationer). Så det hjälpte väl inte mycket. Och folk slutade ge komplimanger för de visste att jag inte skulle ta emot dem. Eller bara bli agressiv för jag var så självkritisk. Och så under anorexi perioden, före anorexian skulle jag VARJE DAG gå ut och gå med hunden eller springa före frukost. Om jag inte gjorde det var jag sämst och skrek av smärta (ångest). Varje dag skulle situps göra. Varje dag skulle jag kasta maten. Varje dag skulle jag “tappa” mat under bordet. Varje dag skulle jag fuska och blanda vatten i maten/drycken. Varje dag skulle jag göra si och så. Varje dag skulle jag göra “anorexian/ana” nöjd. Om jag inte gjorde det.. hatade jag mig själv föralltid. Fast det gjorde jag ju ändå, så fick jag något av det, ? nä.. Så att bli fri från detta.. med stor hjälp av mandokliniken och mig själv som ville vara “fri”. Och TIDEN som gick. Så det är helt sjukt konstigt och befriande. Att inte behöva spänna sin rumpa eller mage hela tiden eller kontrollera maten under varje måltid. Ni anar inte hur befriande det är.
Men även om jag är fri från dessa tankar är jag sjukt självkritisk i mycket annat..Fortfarande vill jag göra andra nöjda. Vilket äcklas av mig själv. Såfort jag förstår vad jag håller på med, måste jag sluta direkt. Jag får en enorm ångest, då jag vet att jag gjort ett beslut bara för någon annans skull, bara för att vännen/familjen skulle tycka om mig mera. Då får en sån HIMLA ångest. Mamma har sagt att hon inte har velat ge för mycket komplimanger under min barndom och nu, eftersom hon inte ville att jag skulle bli kaxig, “för starkt självförtroende” “älska mig själv” “se mig bättre än alla andra”. Det hade väl ändå inte funnits på listan. Hade knappast funnits en chans att jag skulle ha blivit sådan. Så ännu idag då mamma ger mig en komplimang säger jag automatiskt “du säger det bara, för jag är ditt barn”. För våra egna föräldrar, ser väl oss alltid vackra, hur vi än ser ut. Speciellt mamma, jag vet att hon accepterar mig som jag är, det är så himla skönt. Hon är nog den ända personen i hela världen jag kan skita i allting och bara vara mig själv, för jag vet att hon inte kommer att ge mig kritik eller säga att jag gör fel, eller att jag ser fel ut. Hon märket inte ens. Hon älskar mig precis som jag är, Och även om hon kanske förväntade sig något eller ser något jag gjort fel.. säger hon inte det. Och det är det som är skönt. För jag låter mig själv vara ok. Jag är bra som jag är. Med pappa har jag ännu problem, men fan vad det har bättrats! då han ber mig göra något om, göra det rätt, säger att jag gjort fel. Då säger jag direkt. “VARFÖR!??” “VARFÖR SKA JAG GÖRA DET OM, ALLT BEHÖVER VÄL INTE GÖRAS PERFEKT, SO WHAT, JAG GÖR VÄL DET NÄSTA GÅNG BÄTTRE DÅ, VARFÖR SKA ALLT VARA PERFEKT OCH ORDENTLIGT, KAN DU INTE LITE CHILLA” men ändå inte förlora mitt vett/temperatur/ bli agressiv. att bara få han också själv att förstå, att man inte behöver vara perfekt.
Så vad jag nu får en kick av, är att göra precis tvärtom som någon sagt.. Jag saknar lusten av att göra något rätt. Vet inte varför det är så.. ibland kan det till och med vara jobbigt. För säger mina föräldrar “ring honom” eller “cykla till gymmet” ja då fan ska jag verkligen inte göra det, som ett litet barn. Göra tvärtom vad föräldrarna säger. Men det är väl så…. har man inte upplevt krisen i sin bardom så går man igenom det som vuxen.
Men det som jag ger är ett tips, som hjälpt mig väldigt mycket och än idag hjälpa. Stanna och känn igen (erkänn) vad du håller på att göra. Känn igen ditt krav att “behöva göra rätt”. Stanna där en stund och fundera. För vems skull gör jag detta? Varför gör jag det? Vill jag VERKLIGEN göra det? eller är det vettet som säger att jag måste göra det? Hur kommer jag känna mig efteråt? Kommer jag må bättre efter att ha gjort det? Vad skulle hända om jag inte gjorde det? Eller ifall jag gjorde det tvärtom?
Det kan vara bra frågor att ställa innan man gör ett beslut eller säger något, eller ska göra något.
För, ibland är det helt okej att låta bli. Vi måste lära känna våra viljor och beslut. Vi måste bli mera snälla mot oss själva och allt behövs inte göras perfekt. Det behövs inte ens göras klart, det behövs inte ens alltid bestämmas just nu. Du behöver kanske inte ens börja. Kanske du kan göra det en annan gång. Eller aldrig? Kanske du är okej som du är. Kanske de gillar dig ändå. Och VARFÖR egentligen skulle du göra det. För att få någon annan att gilla dig mera, eller för att få DIG SJÄLV att gilla dig mera? Tror du det skulle fungera? Kanske du istället skulle försöka på att säga rakt ut till den personen vad du känner eller till dig själv, att du är bra som du är. Det räcker.
Och så vill jag ännu tillägga, att träningen har hjälpt mig ur detta. Det var ju för länge sen då jag började.. så var inte träningen en hets.. eller något alla människor nu plötsligt tror man “måste göra”. Eller att man “måste gå på gym”… För träningen, att gå på gymmet och jobba på mig själv, har hjälpt mig att komma bort ur ångsten, kraven, den eviga djungeln i att vara tillräckligt bra. På gymmet behövde jag inte göra någon nöjd, inte mig själv heller. Jag visste att jag var en nybörjare, jag visste att jag var på trappa ett och jag accetperade det. Jag accepterade att jag gjorde fel och att jag inte kanske kunde köra lika hårt som alla andra. Om jag ska vara ärlig tittade jag inte på andra så mycket. Jag jämförde inte. Jag visste att andra skulle kanske undra att “oj en ny flicka” men de fick väl acceptera det och godkänna att jag var smal, men jag var också här för att arbeta på det. För att skaffa muskler. Jag var här, och för kanske samma orsak som alla andra är, för att vi mår bättre här, och för att vi arbetar på oss själva, vi alla accepteras hur vi nä ser ut, vad vi än är för i kropp. Och så var man ju inte vungen att prata, vara social, eller göra något intryck på någon. Det var bara du, musiken i öronen och hantlarna. Jag lärde mig själv att vara med mig själv. Jag lärde mig själv att förstå att man kan misslyckas, man kan göra fel, men det gör inget, det är okej. Jag lärde mig själv att tycka om mig själv, att acceptera mig som jag är, Jag lärde mig själv att det finns en plats, där jag kan känna mig fri.
Tack för att du läste.
Kramar.
Woop woop bra benpass
Heeeey!
Är så glad att jag skrev ut mig igår! För ingen orkar ju lyssna på mitt fitness gnäll här hemma, alla ba; jaha men kan du lite prata om denna mattan istället?
XD Så skönt att ha en blogg där man kan prata om både himmel och jord.
Iaf. Startade dagen med drop in frisör. Där väntade jag i 2h tills jag äntligen fick tid! Så färgade och klippte vi mitt hår i 2h till. Var sömnig, hungrig och lite “vad har hänt” känsla. Men x1000 sugen på att träna. Så åt lunch, drack 2 shots kaffe och åt några riskakor med jordnötssmör och gav mig iväg! Så peppad!
Fick några kommentarer och skratt av mitt nya hår, haha… Men lyfte ju upp stämningen i gymmet och så var det dags att bara köra! KÄNDES SÅ BRA! OCH ENERGI UNDER HELA PASSET, EFTER TILL OCH MED!!! Det var musklerna som gav upp denna gång och fick läga av haha, men energin bara spruuuutade ut. Nu är jag så endorfin full och är så glad! Måste vara igårdagens “skriva ut mig” som fick mig både motiverad och balanserad! Så har skött igår och idag kosten bra, ja några sötsaker hit och dit, men huvudsaken är att jag har ätit 6 mål om dagen! Energi regelbundet så blodsockret hålls i skick. Oj vilken skilnad! Nu idag kommer det bli lite fler mål då jag redan ätit 5, och ska iallafall bli 2-3 mål ännu idag, beror på hur länge jag är vaken och hur stora måltider det blir 🙂 (men samtidigt inte kontrollera, inte tänka och kolla på klockan.. men att man har vettet med och inte ba “oj jag glömde” eller äh tror jag hellre går och köper nåt snacks ist för makaronilådan.)
Så från att ha ätit typ godis, godis, godis, en kyckling, och sen väl hemma på kvällen: BOOM #entirekitchen hahha… Nä men typ ni fattar. Och nu kör jag istället redig frukost, lunch, preworkout mellanmål, postworkout mellanmål, middag, kvällsmål, mellanmål ungefär. Sen ska jag få nytt schema snart, men mer om det sen 🙂
Igår fick jag ju världens bästa peppnings paket också. Fyra stycken lådor från bästa Scitec Nutrition!
Mycket byggandet ska det bli! Både Nightprotein (vanilla, smakar fan vitchoklad eller vanilj glass i gammaldags style, så gott att jag dör, skulle kunna leva på detta typ) och Whey 100% i choklad (älskar), sen Bcaa Xpress (COLA SMAK, BÄSTA JAG SMAKAT PÅ I MITT HELA LIV, ASSO NAM) och lite annat gött.Nu måste jag skynda mig till duschen innan jag ska haffa i mig något gott att äta ;D blev så hungrig av detta inlägg… XD
NYA HÅRET;
Du kan inte bygga taket förrän du byggt själva huset.
Om man inte sköter kosten, vilandet, sovandet, drickandet, rehabilitering, allt som har med återhämtning att göra. Vare sig det är återhämtning från jobbet, skolan, stressen, träningen, en resa eller något annat som tar eller tagit på krafterna, kommer man inte heller kunna prestera som man vill.
Om du inte sovit på natten. Om du inte ätit tillräckligt. Om du inte ätit tillräckligt med NÄRING. MAT. En kost med bra kolhydrater, fett och protein och inte endast små måltider som du tycker är gott. Två stycken köttbullar med en mini klick mos i skolan, lite godis, en kaffe med mjölk och en skyr yoghurt och några bitar nötter. En semla på kvällen och ett glas oboy. MAN KOMMER INTE ORKA TRÄNA OM MAN INTE ÄTER.
MAN BA; ÄT. VILA. ÄT. VILA. VILA HUVUDET. VILA HJÄRNAN. VILA KROPPEN. VILA ALLT. GÅ PÅ MASSAGE. STRETCHA. TA EN VILODAG. KÖR HÅRT. KÖR FAN ALLT. SÅ BÖRJAR DU OM.
Om du inte sköter om dig. Om du inte tillåtit dig vila, kommer din träning bli en stress-grej istället. Du kommer bli stressad att du måste göra det. JA DET BLIR NÅGOT “DU MÅSTE GÖRA” plötsligt. Din motivation sjunker. Du tror du vill dit, för “alla andra gör det” och “du vill ha en snygg kropp” Men sanningen är att du släper dig dit, det har tagit en timme att kämpa emot “orkar inte” tankarna och när du väl är där, känner du ingen lycka? Du känner trötthet. Du känner att du vill inte. Du vill åka hem. Direkt helst. Passet går sådär. Dåligt oftast. Du känner ingen kontakt, det känns bara att du hoppar med alla på grupppasset. Du är bara trött och det känns att det sugs alla dina sista krafter på träningen. Svettig och slutkörd är du. Lite proud kan du vara några minuter. Men då du kommer hem vrålhungrig och ska äta något som skulle gynna din återhämtning eller bygga muskler, väljer du istället då chokladen och chipsen. “Du är ändå värd det” Sedan somnar du på soffan efter ett par glas vin, vaknar mitt i natten och får inte sömn. Scrollar på mobilen. Ångest. Scrollar lite mer. Får inte sömn förrän klockan fem. Stressar, du måste hinna sova innan skolan.
SÅ SKA DET INTE VARA.
VERKLIGEN INTE.
Träning är lycka.
Om du sköter om dig själv bra. Både ditt sociala liv utanför och din kropp, ditt psyke, ditt välmående, din hälsa. Kommer det ge resultat. Du kommer få energi. du kommer känna dig motiverad, du kommer känna glädjeskutt och energikickar. Du kommer känna att du VILL träna. Du kommer känna att du vill öka musklerna eller pressa några repetitioner till. Du kommer känna dig glad, SLUT OCH TRÖTT såklart, men på ett bra sätt och inte på ett utsvultet djur som svält dig i ett år – sätt, utan på ett “åh va jag är glad men samtidigt trött på ett skönt sätt” Du kommer vilja äta något som får dig att må bra. Som kommer gynna din hälsa, träning och som du kommer känna att du kan bygga energi av. SO WHAT IFALL DET VAR 1 kg kött med pommes, SO WHAT. MEN DU ÅT IALLAFALL. TILLRÄCKLIGT. OCH VILAR. VILA SOVER HELA NATTEN.
Det är onödigt att släpa iväg sig till gymmet om man vet att man inte orkar eller inte kommer att kunna prestera bra. NÄ DU BEHÖVER INTE VARA BRA/BÄST DU FÅR VARA DÅLIG. MEN ATT GÅ DIT OCH BRYTA NER DINA MUSKLER EFTER 0 TIMMAR SÖMN, TYP NÅGRA SMULOR FLINGOR TILL FRUKOST OCH EN KROPP SOM SKRIKER EFTER NÅGOT ANNAT är bara bortkastad tid.
Du kommer inte få varken glädje, lycka, resultat, av att gå och träna.
Visst finns det jobbiga dagar. Trött. Orkar inte. Men då du väl är där. Då vet du, fan va kul att jag kom hit! Och plötsligt är energin där. Och fan va du älskar ditt pass. och fan vad maten smakar gott efteråt.
Sen är det en annan grej om du “tror” du sköter kosten/vilan dåligt, äter ibland ensidigt.. sover lite för lite och druckit lite alkohol på lördagen. Det är en helt annan sak. Det gör vi alla. Det hör till. Det kan till och med vara bra. Det kan ge mer motivation. Mer energi på kosten är ju bra, men att ersätta det på en viktig måltid är helt onödigt. Ska du fuska, ät det över ditt kostschema och hoppa inte över lunchen.
Man märker ifall man är slutkörd. Ifall man inte har motivation. Ifall man inte orkar. Ifall man inte skött om dig själv. Det gör man.
Som tex jag som ett exempel. Vid denna tid om året är jag ALLTID extra STRESSAD. Jag sköter inte om kosten. Jag äter inte tillräckligt. Jag äter godis, jag äter bulla, jag äter bakelser, jag äter kvarg, jag äter nötter, jag äter pepparkakor, jag äter glass, jag dricker cola, jag äter allt sånt skit. Jag äter visst mat, men oj vad lite, när jag är stressad, inte sover bra, äter sötsaker dagen lång tappar jag matlusten helt. Sen en kväll sent kommer “fan vad jag är hungrig” och då ja, vräker jag i mig allt jag ser, sen så blir man så trött så man slocknar. Så fortsätter det, humörsvägningar, blodsockret fuckas upp, allt bara förstörs, också sömnen.
…. Så vad leder det till? Låter bli att träna. Har vilat massa, det är okej, det är jätteokej. Men jag får ändå inget gjort, har varken ork eller lust till att göra vettiga grejer som jag BORDE. Vilket är helt skit. Jag måste ta mig själv i kragen och börja nu. Men huvudet har lite varit “off” och tänkt att den och allt annat får vara lite off nu. Och så har jag inget schema att följa så det är lite amandas chillröst som säger att “vi börjar imorgon”. jag vill vara på den säkra sidan och känna att det verkligen går åt rätt håll och jag inte backar bakåt och förstöra mitt stora jobb jag gjort hittils. Vad jag behöver nu är en rejäl spark i baken. Vakna upp.
Jag saknar så himla mycket de goda träningarna, där man älskar och känner hur det byggs för alla reps. De gånger jag vart där har allt varit bara bortkastad tid. Jag får till och med ibland minska vikterna. Så vad mitt uppdrag är nu; Kasta skitmaten & alkoholet och börja äta regelbundet näringsrikmat och sova 8 timmar. Vilket är så mycket lättare sagt än gjort. Men jag ska ju tävla på våren, det är och har varit och ska vara mitt mål på våren. Men vad jag gör nu är att jag rent sagt kastar bort det målet genom att skada min kropp och förlora muskler. Om jag inte nu tar hand om den kommer jag inte heller kunna ta hand om den då det är dags att börja skala ner, det är då huvudet, kroppen, allt sitter fast. Man kan inte klara av en tävlingsprep om man inte är 100 med. Det är jag. Men jag har bara lite varit off nu. “varit på brb mode” Inte tagit hand om mig. Varit på lågvarv. Det ska bli ändring. För jag skriker efter det, min kropp skriker efter det. jag och mitt psyke vill må bra. Vad mår man inte bäst av? Av att först ta hand om kosten och vilandet. Ät tillräckligt. Få i dig vitaminer och mineraler. Låt inte bli någon viktig grupp bara för att det är en “trend”. Drick tillräckligt och salta maten med måtta. Allt med måtta va? Och så måste du klara av att sova. Ifall du inte kan det, ta reda vad det beror på. Sedan är det dags att ordna allt på andra sidan, livet, dina relationer, allt, jobbet, skolan, vad stressar dig? Vad får dig att må bra, VEM? Om du inte gillar din vardag som den är du, ifall du mår kasst, då är det dags för lite justering och redigering. SEN FÖRST, DÅ ALLT DETTA ÄR KLART. KAN DU TITTA OM DET FINNS LITE EXTRA ENERGI SAMLAT I FÖRRÅDET FÖR EN TRÄNING. OM INTE, TA NÅGRA VECKOR TILL OCH KÖR SAMMA. SEN!!! SEN då man äntligen kan börja, ja då kör man ingen “dö-kill-fan-herregud-shit-pass” utan man tar ett steg i taget. En trappa varje gång. Du kan inte bygga taket förrän du byggt själva huset.
ta hand om er. det ska jag göra.Lucka 11
HOLY SHIT
I MADE IT!!!!!!!
Holy god, är så stolt över mig själv! Trodde seriöst aldrig jag skulle klara det före jag började! För alltid då jag ens springer 1 minut säger jag #tackochadjö för min andning tar över, så himla jobbigt att flåsa, men idag bara WOOPWOOOP Allt gick så himla kul och fan va det var gött att klara av vad man inte tror man skulle göra + att svettas som en babian, det bara spruuuutade svett, och att bara fokusera på musiken och ha världens bästa terapistund med sig själv bara! GO AMANDA!!!
#hetastifinland #hotgirl95 #toalettselfie #omg Körde:
10 min jogga
10 minuter crosstrainer
10 minuter cyklaing
avslutade med 10 minuter GÅ uppförsbacke och dog
= 40 minuter cardio!??!?!?!? HAR INTE KÖRT DET PÅ TYP 1,5 ÅR!?!?? SENAST DÅ JAG SPRANG 10 KM LOPP?!?!?
För ni vet ju (borde veta) att jag hatar att bara springa, jogga, gå, cykla, crosstraina, vad som helst i rad.. Så tråkigt. Så detta gick oväntat snabbt! Inte alls tråkigt! Alltså ska börja köra detta 1 gång i veckan ju, fick sådan adrealin spurt! Får se om jag håller i detta… “pre-nyårslöfte” typ.. Men fan va gött det var! Rekommenderar verkligen för er som inte kör konditionsträning!
Nu ska jag kolla på självständighets balen, hoppas det inte slutat… 🙁 älskar att glo på klänningarna “kändisarna” har. =)
Tack och adjö! Ska äta “lite” prottechips (två påsar), dippsås gjord på 500g kvarg och vitlök och sen lite bakning jag gjorde imorse, nämligenhemmagjorda toffife bitar (mer om det sen) och sen lite grönsaker, frukt, beef jerkey och såklart lösgodis dagen till ära! nomnomnomLucka 6 – Självständighetsdag
Hej! Ja, idag är det självständighetsdagen!
Då vill jag utmana er! Att vara självständig gäller att kunna hålla huvudet i skick och kunna säga nej. Att kunna STÅ PÅ SIG! Nu idag vill jag utmana er att göra något annorlunda som ni inte brukar göra.
Så, här är några alternativ:
- För sig som äter för lite; Köpa en extra måltid. Vare sig det är pizza, sallad, pommes, hamburgare, smoothie från närmaste hämtmatstället (ända som är uppe denna idag i Finland), eller om ni känner er lättare för något mindre snacks som ni har hemma, tex. macka, en portion flingor, kvarg och nötter, pasta och köttfärssås, varm korv… osv. Bara det räknas som ett mål.. tex. inte några stavar gurka eller en kopp kaffe!
- För er som äter för mycket: Försöka hålla er till de måltiderna ni planerat att äta och ifall suger slår till, ringa upp någon vän, spela nåt spel med familjen/vännen, sysselsätta er med något annat, lägga hög musik på och dansa till jullåtar, anything!
- För er som inte sluppit iväg att träna denna vecka, men vill ändå göra det: Gå ut och gå en promenad, fråga vännen med att träna ett lätt pass med bara några få FAVORIT övningar, bestäm dig att ifall du kör minst ett halvtimmes pass så får du en belöning när du kommer hem!
- För er som tränar för mycket, eller som aldrig kräver vilodagar: Ta denna dag till godo, ta en vilodag! Det kan behövas ibland, det kan göra supergott och är nästan säker på att nästa pass kommer du ha lite mer krafter, speciellt om du verkligen VILAR och inte har en aktiv vilodag..
- Ni som styrketränar alltid, aldrig kör cardio: Pröva på ett litet lätt cardio pass vetja! Utamana er själva och kör tex. 10 minuter cykling, 10 minuter crosstrainer, 10 minuter springa och 10 minuter trappuppgång.
- Ni som nästan alltid kör konditionsträning: Utmana er själva och pröva på styrketräning! Om ni inte är beredda på att använda vikter, använd er egen vikt. Men kör inte cirkelträning, utan pröva att verkligen fokusera på den ena övningen först, kör den 2-3 set och vila emellan dem! Sedan går ni till nästa övning. Pröva på att ha högst 12 repetitioner och köra så tungt som möjligt, om ni vill använda vikt.
- Ni som har svårt att slappna av, sitta still: Ta denna dag till godo, att sitta still en längre stund gör inget dåligt.. Lägg din favorit film eller hyr en film du alltid velat se, gärna action så du håller dig fokuserad och “ångesten” inte tar över.. Bestäm dig att kolla den till slut, utan att stiga upp eller sätta på paus.
- Ni som har svårt att slippa ut ur dörren, göra något alls på vardagarna: Ring en vän och bestäm er att klockan 15.00 ska ni ta en promenad. Inga ursäkter! Lägg idrottskläderna på färdigt eller på en stol brevid, gör allting färdigt så det är bara att klä på sig och ge sig iväg. Har du ingen vän som kan komma, ta mobilen och hörlurorna, lägg på spotify eller youtube med dina favoritlåtar, eller låna mormors hund, vad som helst, bara du lovar dig själv att ge dig iväg!
- Ni som har svårt att sova om nätterna: Låt bli mobilen, tv:n, datorn ikväll. Du kan använda den ända till 2 timmar före sömndags, men sedan tar du en bok eller en tidning i handen och läs tills du somnar. Inget fuskande! Tvätta tänderna i tid, ta en kopp varm mjölk och banan, hör kanske på lugnande musik, sitt stilla i några timmar, inget aktivt arbetande eller rörande.. Jag sover som en stock varje natt även om jag kollar på tv, mobilen före. Men tror det beror på att jag slutar röra på mig så mycket efter klockan 19, jag arbetar via datorn, kollar på tvserier, och lugnar ner mig för natten. Tränar oftast vid klockan 13 och tar alltid magnesium ca. 400mg före läggdags!
- Ni som sover för länge: Väckarklockan på och ta en iskall dusch då du vaknar! Samma som ovan, gör dessa grejer innan du ska sova, och va inte uppe längre än till klockan 24, ifall du tänker vakna kl. 8-9 ungefär.
Man kan hålla på hela dagen och skriva olika listor..
Vi är många som vill göra 100% ett och så glömmer man motsatsen. Tex. Finns det personer som måste umgås dygnet runt med människor, andra inte alls.. Eller det finns såna som inte alls vill städa, och andra som då man väl börjar städa kan man inte sluta för man hittar mer och mer smuts, eller som Shoppar ofta något nytt till sig, svårt att låta bli då man går till stan, men så finns de de som aldrig hittar något till sig själv.. Så vad du än är VAN med att göra, GÖR MOTSATSEN! och ge inte upp innan du klarat av utmaningen! KÖR! ( Jag ska också köra 😉 Mer om det sen.. hoppas man klarar det 😀 )
