Vad tänker du när du träffar någon för första gången?
Det är alltid lika förvånande att höra andras åsikter om någon person.

Kollade för några år sedan på serien ”Ylpeästi erilaiset”, som började på tisdag. I det första avsnittet fanns det också en styrkelyftar kvinna, som berättade om sitt liv, sina åsikter och hurdana bemötningar hon ofta fick. Jag kände igen mig en hel del i det hon berättade och visade på avsnittet. I varje avsnitt visar de nya personer, tycker det är intressant program!

När jag har träffat någon person, eller pratat med någon tex. på stan, en fest eller på media, och sedan efteråt berättar om den personen till någon annan.. typ ”Oj, vilken härlig person jag träffade idag!” till en vän, och får VÄLDIGT ofta, om inte alltid denna fråga tillbaka:

”Vilken ålder? Varifrån är hon?” eller liknande frågor.

Förut blev jag lite förvånad jag också, varför jag inte hade tagit reda på det. Jag tänkte att vad dumt att jag inte hade tänkt på det, och det upprepades gång efter gång. Men nu förstår jag det väl, varför jag inte tänker på det, varför jag aldrig undrar det om någon person.

Jag bryr mig helt enkelt inte. Jag bryr mig inte hur gammal du är. Jag bryr mig inte varifrån du kommer. Hur du ser ut. Vad som människor pratar eller skriver om dig.
Jag bryr mig vilken typ av person du är. Hurdan du är inuti. Din personlighet. Hur man behandlar andra människor. Vad du tänker och säger. Vilken typ av du har. Oavsett hur utbildad, begåvad, rik du är…Ärlighet, naturlighet, att vara äkta är allt.

I vänner och relationer är det enda jag bryr mig om hurdan person du är. Jag älskar de som har ett stort hjärta. Eller det som roliga. Trevliga. Annorlunda. Sig själva. Omtänksamma. Hjälpsamma. Pålitliga. Men jag går inte heller och kritiserar eller söker efter personer i förutsättning av detta, men om ni förstår hur jag menar.. Jag förstår att alla är olika och det ska uppskattas. Det ska vara så. Ingen ska behöva ändra på sig. Om man inte så behandlar andra dåligt..

Men det märkliga är hur annorlunda vi ser på varandra. Någon kan tänka och tycka något om er som ni inte alls trodde.
Jag har fått höra alla möjliga påståenden om mig själv till exempel! Jag tex. kan ha inbillat mig när jag var yngre att någon nästan hatade mig eller ogillade mig, tyckte jag var konstig men fått höra senare att de tyckte precis tvärtom. Jag har också fått höra att någon trodde jag var egoistisk, egen-kär bara för att jag skriver mycket om mig själv och lägger ut bilder på mig, det som jag verkligen inte är. Jag älskar visst mig själv, men jag skulle ALDRIG se mig själv före andra eller vara stolt över något jag gör, är. Jag har typ halva livet levt med en tro att jag skulle vara sämre, mindre värd än någon annan, vilket jag förstår inte är sant idag såklart. Alla är vi värda lika mycket. Vi är människor allihopa.

Det är lätt att kritisera andra människor och deras livsstilar. Varför egentligen? Varför är det lättare att prata negativt än positivt? Varför händer detta? Varför vill någon ens lägga ut negativa, kritiska kommentarer om någon eller säga något elakt om någon, och få någon annan att MÅ DÅLIGT? Det kan faktiskt påverka personers mentala hälsa, psykiska tillstånd, arbetsförmåga, prestationsförmåga och så mycket mera. Men om vi istället uppmuntrar varandra, pratar positivt om varandra, vad kommer att hända då? Jo, det höjer varandras livskvalité och välmående. Både du och personen det är frågan om vinner på det, hur underbart är det inte att göra någon glad?

Om du verkligen har en negativ åsikt av en person behöver du inte säga det högt till den personen eller någon annan du känner, varför gör man det? Skvallrar. Pratar skit. Kan vi inte bara tänka alla tankar inom oss själva, och inte dela ut precis alla åsikter till hela världen. Det som sagt kan påverka ganska hårt någon annan. För vad vinner man på att kritisera och prata negativt om andra? Drama? Har man så tråkigt liv att man behöver det tror jag det finns andra lösningar än det.. Varför slösa sin energi på andra, tror det ända man behöver är att kanske tänka på sig själv och eget liv, vad man kan förbättra där eller ändra så man blir lite lyckligare kanske. Positiv och peppande tycker jag däremot vi kan gärna dela med oss mera!

Eller är det bara jag som har denna åsikt?

Varför kan vi inte uppmuntra och uppskatta varandra? Ingen i denna värld är perfekt och jag tycker att det är fantastiskt att vi är olika! Vi kan lära av varandra och se nya perspektiv på saker eftersom saker inte är vanligtvis så svarta och vita när man tänker efter.

Hur tänker ni, kring detta ämne? Dela gärna med era tankar

Se on aina yhtä huvittavaa kuulla toisten mielipiteitä jostain ihmisestä.

Katsoin pari vuotta sitten sarja ”Ylpeästi erinlaiset”. Ensimmäisessä jaksossa oli yksi ”bodari”-nainen, hänessä oli paljon sitä mitä tunnistan itsessäni.

Kun olen jutellut jonkun henkilön kanssa, oli se sitten netissä tai kaupungissa, salissa,puhelimessa tai juhlissa, ja kerron hänestä ystävälle ihan vaan keskustelu aineena, niinkun että ”hei muuten, tapasin tänään ihanan ihmisen..jne.”

Saan melkein aina kysymyksen:
Minkä ikäinen? Mistä päin kotoisin? tai samantapaista.
Ennen minulle tuli vähän kuin kysymysmerkki että miksi en kysynyt tästä asiasta, miksi en ottanut selvää. Mutta nyt vuosia eteenpäin olen ymmärtänyt miksi on näin.

Minä en välitä. En välitä minkä ikäinen olet, miltä näytät, mistä päin tulet tai mitä sinusta puhutaan.
Välitän siitä millainen ihminen olet. Millainen persoona. Mitä sinussa on sisällä. Miten kohtelet muita ihmisiä. Mitä ajattelet ja sanot. Millainen olet sisältä. Ei ole väliä kuinka koulutettu, lahjakas, rikas olet. Rehellisyys, aitous, luonne on kaikkea kaikessa.

Ystävissä ja suhteissa ainoa mitä välitän on millainen ihminen olet. Rakastun sellaisiin ihmisiin joilla on suuri sydän. Tai ovat hauskoja, sydämellisiä, erinlaisia, omanlaatuisia, auttavaisia, ymmärtäväisiä, suurpiirteisiä.
Se siitä.

Mutta aika outoa miten me näemme toisiamme eri tavalla, jotkut voivat myös ajatella sinusta ihan muuta mitä luulit.
Olen kuullut että ihmiset jotka kuvittelin yläasteella että ”inhosivat” minua, oikeasti tykkäsivät minusta. Olen myös kuullut että minua uskotaan itserakkaaksi, egoistiksi, mitä en todellakaan ole.

Toisia ihmisiä ja heidän tekemisiään on helppo arvostella. Miksi negatiivisuudesta on helpompi puhua kuin positiivisista? Mitä siitä on hyötyä ja miksi tämä tapahtuu? Se vain saa pahaa oloa toiselle ja jopa voi vaikuttaa jonkun mielenterveyteen, työkykyyn, suhteisiin ja paljon muuhun. Mutta jos kannustamme toisiamme, mitä sitten tapahtuu? Positiivinen palaute ja ajattelu nostaa elämänlaatua.

Jos oikeasti on negatiivinen mielipide jostain ihmisestä ei tarvitse sanoa sitä ääneen sille ihmiselle eikä kenellekkään muulle, miksi pitäisi? Eikö vain voi pitää sitä ihan omana ajatuksenaan? Ja ehkä ajatella, jos pystyy, että mitä väliä? Miksi siihen laittaa energiaa arvostellakseen toisia? Ainakin itse voin parhaiten kun vain keskityn itseeni ja annan kaikkien olla sellaisia kuin ovat, ja en välitä vaikka joku olisi minusta inhottava tai negatiivinen tai muuta. En todellakaan mene heti naapurin ovelle juorumaan.

Miksi emme voida kannustaa ja arvostaa toisiamme? Kukaan tässä maailmassa ei ole täydellinen ja minusta on hienoa että olemme erinlaisia! Voimme oppia toisiltamme ja nähdä uusia näkökulmia asioista, koska asiat ei yleensä ole niin mustavalkoisia kun luullaan.

Mitä mieltä te olette aiheesta?

Min personlighet överraskar människor ofta.

Jag älskar att vara ensam. Stormtrivs.

Men jag är väldigt social och utåtriktad.

Jag kan gå på högvarv med största energin och motivationen för allt och lite till. Jag vill göra precis allt jag kan. Tiden räcker inte till, har inga bromsar och hinner varken prata eller lyssna. Jag vill springa maraton, skriva böcker (men det hinner jag inte med), resa världen runt, rädda planeten, dansa med främlingar och berätta hur världen är fantastisk, bjuda alla jag känner på fest med middag och bubbel, dans och partaj. Jag älskar allt och alla. Vill kramas, berätta hur lycklig jag är. Måla tavlor på det vackra livet. Tackar för varje minut som går, mår som en kung. Hinner inte sova. Måste göra. Jobba. Lära mig nytt. Men hinner inte läsa texter. Måste hålla på som en dator, göra så mycket som möjligt, gärna samtidigt, jag är superenergisk, superkraftig, superglad, super… allt. Jag gör nya rekord i gymmet. Allt doftar som blommor. Jag dansar på rosor…..innan droppen kommer.

Innan batterikapaciteten tar slut. Innan jag faller ihop. Innan mörkret tar fast i mig. Jag känner mig överlägsen, överlycklig och vet inte vad osäkerhet ens betyder. Finns inte i min värld att ens tveka. Jag vill inte lyssna på någons gnäll eller ledsamhet. Jag förstår inte, jag hör bara glädjesymfoni spelas i öronen.

Men droppen kommer alltid.

Jag har lärt känna mig och försöker förbereda mig. Jag vet att jag faller ihop förr eller senare, men vägrar inse det helt och hållet. Jag vill inte tänka på en enda negativ tanke, jag är så glad och energisk jag vill inte slösa tiden på att tapp det jag har då. Är inspirerad, kär och euforisk.

Jag är en racerkanin, jag älskar det innerst inne. Det jobbiga är natten, min puls är så hög, jag får mig inte lugnad och hatar att sova, det är slöseri på tid. Jag kan skrika åt andra för jag har mycket att göra. Jag är nattuggla och vägrar stanna.  MEN. Jag är så kreativ och passionerad. På mitt bästa alltid. Jag ler, jag är lycklig, och så himla glad. Jag älskar livet.

Men så händer det.

Vinden tar mina armar. Jag fångas av stormen. Jag förlorar allt jag har. Energin, orken, motivationen, hoppet och tron.

Jag känner inte igen mig själv. Jag har varken matlust eller livslust under de mörkaste tiderna.

Jag trodde det berodde på stressen, som kräver en enormt stor återhämtning. Men återhämtningen verkar aldrig räcka. När jag går i botten, känns det evigt. Jag ser inget ljus i något. Jag känner bara trötthet, ångest, ledsamhet, mörker.

Jag som sagt känner inte igen mig. Jag är inte sådan. Jag är inte dyster. Jag förstår inte.

Förut blev jag arg.

Nu förstår jag.

Det är jobbigt att erkänna.

Jag har visst hellre berg och dalbana, med upp och nerförsbackar än att jag är lam, medel och opersonligt jämn.

Men då jag är i botten känns det ändå så jävla hopplöst, för man vet aldrig hur länge det varar. Oftast en evighet, känns som om aldrig finner ljuset. Jag känner mig i koma. På sparläge. Jag orkar ingenting. Jag ser inte det positiva, jag som alltid gör det. Jag är alltid så optimistisk och glad. Plötsligt är jag dyster, mörk och kall. Jag vill helst gömma mig för alltid under sängen och sova bort allt. Känns så konstigt.

Men nu förstår jag som sagt.

Det låter sjukt att man måste få diagnos för sådant. Det kanske hjälper mig förstå och planera in allt i rutinerna bättre. Få hjälp av mina närvarande och förklara för dem så DE orkar med mig också. Det var ofta man undrade vad som är fel på mig, vad händer, jag ville inte lyssna, jag sa under min hyperaktiva tid; sluta oroa er! jag mår fantastiskt och detta är vem jag är! jag blommar!   Men så enkelt var det inte.

Nu förstår de närmaste.

Jag har tappat flera vänner på grund av att jag ändras så fort. Som natt och dag. Vad hände? Jag som lovade vara där för alltid och plötsligt hör jag inte av mig.

Folk kan se mig som självisk. Men jag hatar det. Jag hatar min dystra period. Då måste jag vara ensam, jag är inte mig själv och jag bryr mig inte om något över huvud taget. Jag säger saker jag inte menar, visst under hyperaktiva tiden gör jag det också ibland, lovar saker jag inte kan hålla, men oftast hinner jag göra allt och lite till.

…att se vänner såras då jag inte hör av mig eller ses. Jag hatar det. Det dödar mig inombords. Därför har jag också slutat lova, slutat ha vänner eller tro på förhållanden, för jag förlorar ibland tron på mig själv. Jag varnar mina närmaste, att “kanske” är ett bättre alternativ och jag vet inte hur jag mår imorgon. Jag får lära mig ta en dag i taget. Jag tycker det är jobbigt att vara i flykt läge samtidigt som sparläge. Men jag är rädd för bottnen, det är inte roligt för mig eller närvarande att se mig så trött, ångestfylld och borta, nedstämd och oinspirerande. Jag bryr mig inte och är inte intresserad av något. Allt är kallt. Inget smakar. Bistert smakar det. Surt. Grått. Molnigt. Hopplöst. Omöjligt. Jag känner mig dålig då.

Jag som sagt är glad att jag får stöd och har vänner familj som förstår. Jag är en människa och inte sjuk i huvudet.

Jag har lärt mig att handskas med detta och skapa en rutin och vardag som passar mig, så jag inte behöver gå på mediciner eller bli allt för dramatisk över allt som händer.

Jag är bipolär, hur sjukt det än känns att skriva det. Erkänna det. För vem bryr sig? Det påverkar inte något, ett ord eller en diagnos.

Jag är Amanda.

Jag är mig själv, som alla andra individer är på denna jord. Därför är vi unika och det gör det hela intressant och fantastiskt!

Inlägget innehåller adlink.

Hade ni en fin jul?

Jag hade nog en av mina bästa trots (gnäll gnäll vardagsvärken i lederna men botades bort dagen efter på gymmet 😍 inte alla planerat, trodde jag skulle ligga i matkoma och vintersova bort dagarna som björnen hela veckan men hade fel! Rastlösa benen var igång direkt nästa dag! *På tal om rastlösa ben.. läs längre ner!)

Denna jul var vi lite färre, farmor var på sjukhus men mådde väldigt bra då vi hälsade på och kanske får komma hem igen. Sen hade vi vår släkting Tina från USA och mina syskon hemma, mysigt. För första gången (vad jag kommer ihåg) grälade vi inte, eller små retades med varandra, nej inget sådant, vi hade det så himla bra tillsammans och väntar redan på nästa träff tillsammans, då alla bor så långt borta från varandra ses vi inte alla syskon lika ofta mera. Mina bästa vänner!

Så lika men så olika.

Fick ni många julklappar? Minns min lista som liten, det var säkert två långa listor med leksaker jag önskade, allt från barbies till karaokekit eller nya fotbollsskor. Mest ville jag nog ha det nyaste, coolaste som ingen annan hade.

Detta år förväntade jag inga paket alls, men ett fick jag, av min syster. Nämligen ett tyngdtäcke. Jag ropade så högt av glädje att hela familjen blev skrämda. Har önskat det så länge, eller varit på listan i några år att köpa hem. Måste ju få pröva!

Jotex tyngdtäcke på bild.

Nu har jag sovit i fyra nätter med täcket, de fyra nätterna har varit bättre än evigheter, då mina ben får mest värk under natten men nu hade jag ingen värk! Har varit ofta tvungen att ta smärtstillande till natten men som tack o lov inte nu! Sjukt! Hoppas det fortsätter hålla sig, att sova gott är otroligt viktigt.. och påverkar allt från topp till tå. Energi behöver vi alla i vinter!

Alltmänt om tyngdtäcket;

Tyngdtäckets funktion bygger på teorierna Deep Pressure Tissue Stimulation (DPTS) och Sensory Integration (SI). Genom att kombinera dessa två teorier kan man ge sinnena intryck (till exempel tryck mot kroppen) som manipulerar hjärnan att frigöra sömnhormon. 

Några av de flera fördelarna är bl.a.:

• Minskade sömnproblem
• Dämpar Oro, ångest och stress
• Lindrar smärta och värk
• Hjälper vid diagnoser som ADD/ADHD
• Ökar koncentrationsförmåga
• Lugnar
• Ger kroppen en känsla av närhet och trygghet, därav ökar måbra hormonet oxytocin
• Sover djupare, dvs. REM sömn
• Hjälper mot restless legs, muskel-/träningsvärk och dålig blodcirkulation
• Snabbar på återhämtningen

Ja inte undra på att det ska vara bra för koncentrationen om man sover bättre och djupare!

Vet inte hur mycket man kan tro på allt om det stämmer, men who cares? Jag testar själv och gör egen recension och åsikt som alltid av allt. Och knappast är det dåligt för hälsan, eller vem vet om jag blir lite ihoptryckt av ett 7kg tungt täcke 😂

Jag fick som sagt ett täcke som vägde 7kg.

Det rekommenderas är att välja ett som motsvarar 10-20% av kroppsvikten. Men skulle lätt kunna använda ett tyngre!

Rekommenderar starkt att pröva! Speciellt om du lider av något som nämdes ovan.

Vi sover ju ändå halva livet.. och sover du dåligt, och lider av det, gör något åt saken!

Testa runt vad som passar dig. Men A och O är ju att se på kosten, hälsan, livsstilen överlag innan man köper något som kan lindra sömnproblemen.

Hälsningar från tjejen som råkar få utslag varje gång innan någon träff. Vare dig det är frågan om arbete, dejt, fotografering, resa, tävling, event eller liknande.

 

Näytä tämä julkaisu Instagramissa.

 

Friday the 13th and I am sick home with Zoster 🔥🔫🤡 #ad

Henkilön Amanda Essen WEAK TO STRONG (@svagtillstark) jakama julkaisu Syys 13, 2019 kello 8.21 PDT

Okej erkänner, inte VARJE gång, mindre vanligt just nu. Man skulle väl tro att det beror på att kroppen går i stress och motståndskraften minskar men känner mig ändå helt lugn, utvilad, taggad på det kommande och så kommer det inflammation som på beställning.

Nu har jag fått bältros, innan fotograferingen. Påminner lite om insektbetten eller utslagen jag fick i Istanbul på modellresan. Dock fick jag denna veckan även värk, feber, nattsvettningar, trötthet och brännande känsla på köpet. Nu är värken mindre pch har fått medicin men fortfarande ont. Trodde först det var reuman som bråkade men det kändes ändå lite främmande, inte direkt som ledvärken jag vanligtvis har.

Så kom det fram att jag drabbats av Bältros.

Någon annan som haft det?

Skulle gissa att det beror på min nya rheumatism medicin som bytts ut och immunförsvaret blir sämre. Allt har sina nack och fördelar. Hoppas en dag att jag klarar mig utan några mediciner! Nu räddar dem mina värker samma som träning, kost och frilufts behandlingen gör.

Tacksam att det inte var något värre. Jag verkar bli bättre iallafall. Ska stänga öronen för dem som vill berätta skräckhistorierna om bältros helvetet som aldrig verkade försvinna.

Nu ska jag ut med min hund. Hon är glad och pigg iallafall!

Ha en underbar helg allesammans!

Folk kan se mig som osocial. Introvent eller kanske till och med lite blyg.

Eller tvärtom, extrovent, hyper, babbelmås, inpulsiv och social som älskar händelser, event, äventyr, fester lika mycket som jag älskar ensamhet, tystnad, lugnet och stillheten.

Jag blir uttråkad och tokig av för mycket tomhet. Men jag blir ännu mer tokig av kaos, ljud och tidtabeller.

En balans mellan båda två, en frihet och möjlighet att välja är det som passar mig bäst. För att jag ska orka prestera på arbetet, hundägare, syster, vän eller partner. Kanske rättare sagt, att andra orkar med mig. Jag skulle ibland inte göra det! Jag passar ihop med min bästis, valp Polly. Lite jobbiga men rätt så okej och kärleksfulla ändå. Vill bara väl. Oftast😄

Ett roligt personlighetstest hittar ni här, där kan man även få tips till sig själv, arbetslivet, m.m..

Givetvis förstår alla ju att man inte ska tänka så mycket, hur vem och vad man är. Men ganska intressant ändå. Hur olika man är, även om man kanske är av samma familj. Som jag och min två år äldre syster, som fyller år idag. Natt och dag, men ändå så lika.

Folk inbillar sig att man är svartvit.

Är man känslig så har man känslor, gråter man ofta och av typ alla orsaker. I verkligheten kan man vara känslig på många och olika sätt.

Osocial = som att välja vara ensam, trivas eller att ha socialfobi, inte klara av att vara med andra. Är man då i själva verket osocial? Vem bestämmer det? Har någon rätt, en vän, psykolog, läkare, filosofibok, personlighetstest eller föräldrar rätt att stämpla dig som ett adjektiv, som kanske stämmer – eller så inte, och du tror på det, börjar leva enligt följande resten av ditt liv, för du “trodde” du var osocial, så började du undvika vara med människor över huvud taget. Kan det stämma? Bara sitter och tänker, som jag alltid gör. Oftast i mitt eget huvud, men nu också på bloggen.

Tror det är ändå DU själv som känner dig själv bäst. Låt andra tro och tänka, eller säga vad de vill. Du vet vem du är, och om inte – TA REDA PÅ DET! Vi förändras hela tiden, vi växer och får nya intressen! Det är så härligt och spännande samtidigt.

Go with the flow!

I samarbete med Buzzador.

Har nyligen fått hem något jag troligen aldrig hade själv lagt märke till förrän senare, och snål som jag är även funderat femtio gånger innan köpt det, om inte till gåva för någon. Men jag är stört nöjd att jag gjorde det.

En upplevelse jag inte hade gissat på förrän jag prövade.

När paketet kom hem verkade det invecklat med sladdar, tillbehör och installations guider. Förstod ingenting, men då jag satte igång och kopplade var allt lättare än jag hade kunnat anat och allt gick via mobilen att kontrollera. Jag kan välja allt från väckning, sömn lighting.. andra teman som tex. då jag spelar spel, har fest hemma, vill ha fridfull kväll i köket då jag gör mat, tittar på en spännande film, är sent ute då det är mörkt med familjen. Eller bara som här, med netflix och mamma som sällskap.

På bild och video är det omöjligt att få den upplevelse man får i verkligheten. Belysning är nog en enormt viktig sak i hemmet enligt mig. Jag själv älskar både mörker men är 100% under den åsikten att på morgonen, dagen skall det vara LJUST. Blir bara deppig av mörkerhet. Och trött. På vintern använder jag mig utav en sollampa också. Vad dagsljuset egentligen hjälper till med är att ställa klockan rätt varje morgon. När vi då inte får den här signalen under vintern kan den komma i olag och leda till problem. Får vi inte dagsljuset blockeras inte melatoninet tillräckligt mycket. I nästa steg kan det leda till att vi förskjuter dagen framåt och att vi går och lägger oss senare. Till slut hamnar vi i en ond cirkel där vi blir tröttare och tröttare.

Det bästa med Philips Hue är att det är trådlöst. Jag kan tex. säga “Läggdags” och så släcks alla lampor i huset, eller tex. “Arbete” och så har jag ställt in att belysningen ändrar färg till en mera dimmig och ögon vänlig version så jag koncentrerar mig bättre i arbetsrummet på datorn. Man kan själv ställa in och redigera enligt egen användning och öbskemål. Skönt att ligga i sängen och bara säga godmorgon, så vaknar jag till ett underbart solljus de dagarna det är mörkt och dystert, eller liknande!

Detta prövade jag första gången på hotellet i Santa Monica men däremot styrdes det via “klappning” eller med fingret på en touch skärm.

Detta är betydligt lättare och passar bra på både större och mindre lägenheter.

Jag är inte världens fan av teknologi och gillar mera det vanliga, vi växte upp med som tex. tidningar och böcker på riktigt och inte elektroniskt.

Samma med att kanske kämpa lite, gå upp för att låsa dörren då man nyss höll på att somna eller att byta kanaler via knappar på tv:n och inte styra allt för enkelt och snabbt. Min nya lägenhet får jag också vänta 1-2h på bussen eller promenera 3+ kl för att hitta närmaste butik.

Det är att leva. Men att ha möjligheter och frihet att välja, är garanterat det bästa. Att ställa in enligt egen bekvämlighet och stressiga dagar göra allt lite extra lyxigt. Det är lyx. Att kunna välja. Det kunde man inte alltid förut ellehur 😉

Yhteistyössä Buzzadorin kanssa.

Sain äskettäin kotiini jotain, jota en luultavasti muuten olisi huomannut kaupassa. Olen erittäin tyytyväinen siihen, että sain tilaisuuden kokeilla Philips Hue langatonta valaistusjärjestelmää.

Valot loivat elämyksen jota en voinut odottaa , lopputulos oli ihan mieletön!

Avaessani laatikot , näin kaikki monimutkaiset johdot, lisälaitteet ja asennusohjeet, luulin jo että en koskaan saisi järjestelmää käyntiin mutta olin väärässä, asennus oli helpompaa mitä olin kuvitellut . Voin valita erilaisia teemoja ja säädellä valaistuksen niiden mukaan kuten esimerkiksi. kun pelaan pelejä, pidän juhlia kotona, romanttinen illallinen , katselen jännittävää elokuvaa, tai kuten kuvassa näette; netflix elokuvailta ulkona parvekkeella. Valittavana on satoja sovelluksia josta voit valita.

On mahdotonta saada kokemus, kuvaan tai videoon, tätä on pakko kokeilla ihan LIVENÄ, ja miten kaikki käy helposti, säätelet vain kännykän kautta valojärjestelmää.

Valaistus on yksi tärkeimmistä asioista kodissani. Olen 100-prosenttisesti sitä mieltä että aamulla sekä päivisin pitää olla valoisaa. Valo vaikuttaa ihmeellisen paljon meidän henkiseen hyvin vointiin sekä energiatasoihin. Talvella käytän myös aurinkolamppua.

Philips Hue:ssa on parasta että se on langaton. Voin esimerkiksi. sanoa ääneen “nukkumaanmeno” ja kaikki valot talossa sammuvat tai jos sanon “työ-aika” valaistus muuttaa väriä kylmemmäksi (auttaa keskittymiseen) ja silmille ystävällisemmäksi. Voit asettaa ja muokata omien käyttö- ja toivomuksien mukaan. On upeata herätä sängyssä ja vain sanoa hyvää huomenta ja sen jälkeen herään upeaan auringonvaloon, varsinkin silloin kun päivät ovat pimeitä ja synkkiä !

Tämän koin ensimmäistä kertaa Santa Monicassa sijaitsevassa hotelli Huntleyssä, siellä sitä kontrolloin “taputtamalla ” tai sormella kosketusnäytön kautta. Mutta tämä langaton on huomattavasti helpompaa ja sopii hyvin sekä suurempiin että pienempiin asuntoihin.

Tunnustan että en ole innokas teknologian ystävä ja arvostan enemmän tavallisia , perinteisiä asioita kuten sanomalehden ja kirjojen lukemista. Mutta tästä kyllä innostuin ja yli kuusikymppiset vanhempani olivat sen verran innoissaan että suunnittelevat Philips Hue valojärjestelmää kotiinsa. Helppoa kun voi missä tahansa hallita valaisimia älypuhelimen kautta ja koti näyttää asutulta vaikka itse olisii matkoilla.

Suosittelen Philips Hue valaistusta! Olen itse todella yllättynyt positiivisesti ja tyytyväinen

Hej på er alla!

Som ni säkert känner till finns det en massa månads boxer för oss människor, i alla olika slag.. hälsoboxen, sportboxen, gubboxen ja listan kan göras lång! Det är lite kul med olika slags presenter och överraskningar varje månad åt sig själv, lite som tidnings premunation då man var liten. Jag älskade Kalle Anka och senare i tonåren Julia. Var helt fast i dem, när jag började styrketräna började även premunationen för Health and Fitness som fick mig några år efter att intressera mig på att tävla. Då var allt lite nytt och spännande, nu känns det mer som om alla direkt från skolbänken ställer sig på scen. Men jag kan ju överdriva lite, tror ändå de som riktigt vill satsa på det hela gör det också och tvärtom, de som vill lägga sin tid och energi på något annat – kanske familjen, musiken, gör det istället.

En dröm jag vill en dag nå btw. är att delta i Tough Viking. Någon som varit med? Skulle dock inte vara bästa iden nu då min stortå som varit problem i över 2 år nu, äntligen börjar hoppeligen närma sig sitt slut. Alltså slut på kontroller, operationer och bandage, en frisk tå på kommande. Normal kanske den aldrig blir, men fri från ständig överkonsumering av kylpack och kylgel eller högläge och för stora skor eller stövlar (mina bästa vänner denna vinter) vore rätt nice. Att stå och duscha normalt istället för att stå på ett ben och börja en dag, springa igen. Ett nytt intresse jag fått, leva i naturen mera och använda kroppen, odla frön och växter i trädgården, simma i sjön, gå långa promenader med mindfullness och bästis Polly.. På tal om Polly och månadsboxen, som temat var av detta inlägg.. nämligen HUNDENS EGNA BOX!!! HUR HÄFTIGT!?!

 

Näytä tämä julkaisu Instagramissa.

 

”OMG!!” Look what me and @pollythepommie got🧸😍😍😍 In collaboration with @bullerbox the surprise box for the dog🎁🎁🥳🥳😍👋🏼🙌🏼🥰 Happy weekend to everyone!

Henkilön Amanda Essen WEAK TO STRONG (@svagtillstark) jakama julkaisu Huhti 6, 2019 kello 11.11 PDT

Blev så glad att jag nästan ramlade ur stolen av glädje. För Polly, min hunds skull. Något jag älskar hundra gånger mer än att öppna presenter själv, är att ge tioll andra. Gissa hur glad Polly blev!?!? Hon som hatat alla leksaker jag själv köpt åt henne, älskade de som var med i boxen och leker dagen lång med dem. En massa godis också så hon blivit helt rund om magen, haha världens sötnos! Titta mer här för information om boxen.

Tycker det är en jättebra idé, tycker vi mera ska ta hand om våra nära och kära, och speciellt våra djur, som ger oss så himla mycket kärlek, kanske dags att ge lite tillbaka? Lite extra, inte det vanliga. Tycker jag iallafall! Jag älskar att köpa presenter och överraskningar som att baka, skriva kort eller dela med bilder på minnen till mina viktiga, och de flesta verkar lessa på det.. men Polly hon älskar att bli bortskämd, vilket passar oss båda perfekt! 🙂

Så glad för Polly och min skull!

I samarbete med Bullerbox

Polly fyller snart 6 månader den 20 April, fattar ni ett halvt år!!! Redan! Sjukt!

Tänkte skriva lite praktisk information och tips om Pomeranian valpen som kan vara bra att veta om du har en valp, eller tänkte skaffa en.

Valpen gillar tuggben som är gjorda av hud, inte sådana som smular. Ge inte tuggben som har ”knutar” i ändarna till en Pomeranian. Den kan sätta ”knuten” i halsen och kvävas. Gäller även små bitar av tuggben då hunden har ätit på benet så det bara blivit en liten bit kvar, släng den innan hunden sätter den i halsen och kvävs.

Prata med din veterinär eller zoohandlare om vad som är bra munhygienprodukter och vilka ben som passar bäst och som gärna motverkar tandsten också.

Vid 5-7 månaders ålder kommer valpen att byta sina tänder, då blir det aktuellt att besöka veterinär och eventuellt dra ut de fram eller hörntänder som inte lossnar av sig själva.

Mat som är giftig för en Pomeranian:

Leverkorv/pastej, köttbullar ja all mat som innehåller lök eller vitlök. En liten bit lök kan förorsaka en död hund. Alla lökväxter ute som inne, ekollon, xylitol, russin, vindruvor och Choklad är giftigt.

Ge gärna äggula till din valp/hund varannan dag för pälsens skull.Från det valpen är ca 5 månader kan den få en äggula varannan dag. Som liten kan den få 2 ml äggula dagligen, OBS INTE VITAN!

Klipp valpens klor 1 gång i veckan. 

Man borstar en Pomeranian minst en gång i veckan, men inte för ofta för då sliter man på pälsen. Använd en liten sprayflaska att spraya vatten eller hund fönvätska (Crown Royal Bodifire) med på pälsen innan ni börjar borsta, så slits pälsen mindre.(inga pälsprodukter till småvalpar).

När valpen är klar att flytta till dig får den inte vara yngre än 8 veckor och du ska se till att få med ett köpekontrakt och besiktningsprotokollet från veterinärsbesöket som uppfödaren ska ha gjort. Detta protokoll får inte vara äldre än 7 dagar när du hämtar valpen. Där ska du också kunna se att valpen fått sin första vaccination och att din valp har blivit chipmärkt vilket alla hundar måste vara. Du kan även fråga efter om föräldrarna är kontrollerade för partella, om du inte kunnat läsa om det i stamtavlan, då det är en sak som rasen har problem med. Har föräldrana knäledsproblem (Partella) så kan det ärvas av valpen.

https://www.instagram.com/p/Bu63PJ3Anw2/

När du hämtat din valp finns det ett par saker som du bör göra och det första är att omedelbart skaffa en försäkring. Det viktigaste är mat och sovbädd, bajspåsar, klotång.

Valpen vaccinerad vid 12 veckors ålder och sedan då den fyller 1 år. Vidare info får ni hos er veterinär hur ofta den skall vaccineras i fortsättningen.

Hunden badas var 4-6:te vecka för att hållas fräsch, då den är valp behöver den inte badas så ofta, men ni bör vänja den vid badvatten. Blanda badvatten och lite shampoo i ett badkar eller balja, ställ hunden i vattnet och blöt hela den med en badsvamp, även nos och huvud försiktigt. Ha en skål med vatten och shampooblandning klar, ta upp hunden ur badvattnet och häll sampoovatten blandningen över hela hunden (akta ögonen). Låt verka ca. 3-5 minuter, skölj väl.

• Min syster köper blommor åt mig.

• Terapistund med mindfullness och bröstpress mellan pausen i låten “tappat” i hörlurorna.

• Packar väskan inför Marbella resan.

• Dricker röttvin från California.

• Njuter.

• 23 år och lika gammal enligt mig och ung enligt andra. Barn utanför men gammal själ typ kanske😂

• Letar efter ljuset där ute. Mörkern passar inte mig, när tänds lampan? Solen ser man aldrig mera nu för tiden.

• Får besök av mina bästisar, farmor och farfar 93 år. Tre blåa paket. Bästa överraskningen.

• Bestämde mig på morgonen att jag hoppar över min födelsedag. Orkar inte fira, haha. Kan vi inte fokusera på någon annan istället? Men jag är glad att jag firade den såhär, med mina närmaste och käraste. Är varm i hjärtat, tack.

• Bakade tårta av nytt kaseinprotein pulver. Blir grymt gott att mixa med fryst banan och mjölk. Som bananglass med vit choklad smak. Mums filibabba. Lite godis på sidan om, av pandy protein. Kanske dör av sötningsmedel eller proteinpulver- överdls i natt enligt alla lagom personer med gränser, regler och mått, stackars dem inte mig.

I samarbete med fitnesstukku/gymgrossisten får ni under Black Friday veckan (nu) ända till Black Monday 26.11, rabatt på ovan nämda produkter och massa annat gotte eller bra annars att ha med i väskan! Kolla in, kanske fu hittar något i förrådet om inte nya kläder?

Tack och hej, paus från mobil bloggandet då jag ska tillbaka till packandet.

Vad som är skrämmande är hur negativ röst vi kan ha mot oss själva.

Jag som har erfarenhet av utbrändhet i bakrunden, är väldigt känslig inom detta område och stresståligheten för prestationer och höga förväntningar inte alls passar in på mig – i för stor grad. Medelmåttig är bara motiverande och får mig att inspirera mig framåt i det jag gör, lära mig och utmana mig själv, vilket jag älskar!! Kunde inte leva ett liv utan mål, drömmar och små motivations punkter att sträva efter regelbundet. Men med längre eller kortare återhämtningspauser där jag inte gör någonting, eller bara i den mängd jag klarar av att utföra då.

Jag får ofta tvinga mig ha mina pauser, ibland vill man verkligen fortsätta arbeta eller göra andra saker, kanske träna ett sent pass eller vara artig och social på något event, men ibland får man missa något viktigt eller roligt, för att helt enkelt återhämta sig, ofta i bakrunden valde jag att inte göra det – vilket gav mig ett större bakslag och lidande, ännu längre återhämtningsbehov än tidigare. Och 99% av tiden var det inte värt det. Man får också tvinga att stänga av media, men det viktigaste är att lyssna inifrån, vad behöver du göra för att må som bäst psykiskt och fysiskt? Saker som att ta itu med dygnsrytmen och röra sig ute mycket på vintern är viktigt för mig, det är dock en av de svårare delarna och skes inte automatiskt alltid. Men vet ni känslan då det skriker inom dig, du bara vill UT men har svårt att få dig iväg. Som att ta en kall dusch då du är svettig och spänd, men verkligen skulle dö för en uppväckande fräsch dusch men fötterna vägrar ta sig upp, haha! Då får man tvinga sig. Andra saker skes automatiskt, du tänker inte, du bara följer kroppens signaler. Minfullness, bara är. Rensar tankarna. Lever. Det är viktigt för mig för att må bra. Men så fort det blir för mycket av så kallat prestation, stress, jämförelse eller jobbiga situationer att hantera som får mig att bli osäker i vissa situationer, kan ge mig en väldigt ful bemötelse åt mig själv, en röst som säger att jag borde gjort/sagt bättre, för jag vet att jag kunde. Men det i den situationen, förvärrar endast och vad jag – och alla andra som känt liknande ”problem” borde egentligen göra, är att bara acceptera och vara med det man gav, det man är och förstå att man inte alltid kan, och överhuvudtaget ens ska vara på sitt bästa. Uppskatta dig själv undet alla dagar, älska dig då du är som ”sämst” och förlåt dig för dina misstag. Saker och ting händet och kommet i vägen, vi förlorar våra närmaste och ”misslyckas” på vägen flera tusen gånger innan vi hittar fram, misslyckandet är ingen misslyckan det är en lärdom och vem vet, kanske lärdomen också var att vända om? Byta riktning? Ibland får vi lära känna oss själva på sätt vi aldrig anat skulle hända. Vilket är fantastiskt!

Vad jag vill komma fram till är att vara på vakt med hurdan röst du talat för dig själv. Var din bästa vän. Din bästa vän skulle aldrig säga fula och elaka kommentarer åt dig, right? Inte skall du heller göra det då.

Hoppas ni hajade mitt förklarande.
Tack och godnatt!