Hejsan! Tänkte slänga in en bloggpost nu då jag borde göra bättre saker, men fick lust att skriva ner ett “senaste nytt” inlägg.
Hur går det? Som vanligt hos en lite kaos tjej som jag.
Foten svullen, på grund av att jah fick adrealin-ryck som jag “ibland” får och impulsen att klara något jag aldrig gjort, kunde jag inte stå emot. Förra veckan hände detta, Alltså cykla hem till familjen klockan 19.00 en fredagskväll. Mina ben vägde som betong samma kväll eller natt och dagen därefter var väl inte den roligaste. Svullen fot är mitt andra namn och suck, får återgå till kryckorna. Tyvärr hjälper stödskon inte desto mera då vikten läggs på det sjuka området, vristen och stortån däremot mår prima. Hoppas hoppas foten blir bra till resan.
Berättade jag förresten att jag träffade för en månad sedan en kristen man som “helade” min fot och gjorde min brutna stortå bra igen, i biosalongen. Kollade på Mammamia 2, en riktigt feel good film, lite tråkig men härligt skön ändå.
Vanligtvis har jag lärt mig att tänka en gång till, stå emot och hantera impulsiva ideerna. Men ibland är de så kraftiga att varken det lilla förnuftet man har eller något annat kan stoppa till det, än så länge. Jag är som ett vilt kattdjur i öknen, stänger av världen och försvinner till min egen bubbla av fantasier.
Förresten började jag måla golvet också innan cykel-färden. 34km? För en tjej som aldrig cyklat så långt förut, ingen cardio på flera år. En tjej med nyss bruten tå, en tjej med gammaldags cykel, ni vet sådan som mormor hade på 80-talet. En fredagskväll, med en vinflaska och datorn på ryggen, och en dröm att hinna köpa blommor åt mamma innan butiken stängs, men nej det hände aldrig. Det fick räcka med en tjej som knackade på fönstret mitt i mörka dimman.
Som när min hund ville ut och kissa, men kunde inte gå på foten så den fick vänta tills pappa kom på besök, jag började 5 minuter innan bussen skulle gå, riva ner tapeter i mitt hus och en hylla på väggen (samt en massa häftstift) ramlade ner på mig så jag fick ett stort sår som började blöda på magen. Jag hann till bussen iallafall.
Träning:
Superduoer nya rekord. Lyssnar på kroppen. Följer inga scheman. Jo försökte men känslan att lyssna på musklerna pch vilken övning de vill köra, är himmelskt underbart.
Länge sedan jag slog nya rekord i mark,rodd,bänk,knäböj och äntligen är jag tillbaka! Fast nu blir det vila från dem tills foten är bra igen.
Typiskt. Senast rekord och våga testa större vikter var då jag hade en support, Eric, som gick bort för ett halv år sedan. Saknar dej min vän.
Har ni testat banded deadlifts? Om inte rekommenderar jag att pröva! Otroligt skoj!
Äntligen fri utan kryckor och stödsko, rehabiliteringen är dock igång och tån sakta men säkert får tillbaka känselförmågan samt bort med svullnaden tack vare det kyligare vädret!
Nyt kannattaa klikata Offerilla sivuille shoppailemaan, sillä nyt on lisätty paljon uusia ja kiinnostavia kohteita! Olin itse lähdössä oopperaa katsomaan Lauantaina mutta tuli muutoksia, menimme perhen kanssa mökille poimimaan sieniä sen sijaan. Vaikka ei löytynyt yhtäkään kanttarellia, harmi.
Jos tilaat ensimmäistä kertaa saat ostostasi 10% alennusta, Offerilla10 koodilla.
Sivuilta löydät jo yli 1200 erilaista tarjouksia, lahjakortteja, tuotteita, palveluita, joten kauttamme löydät varmasti sinullekin arjen ilottamiselle.
Itse käytän säännöllisesti Offerilla sivustoa, koska rakastan kokeilla uusia palveluksia ja kuten ehkä tiedätte ennestään, olen todella säästäväinen niin minulle ehdoton valinta!
Jag har alltid känt mig annorlunda. Vad är det för fel på mig? En stor tid tänkte jag att det berodde på blyghet, osäkerhet men jag har aldrig varit extra blyg, jag har bara varit lite utomstående och tyst för att jag helt enkelt inte hängt med. Jag har försökt förstå men det har inte alltid varit så lätt. Frågar man ofta ses man som dum. Blondin kallades jag, det var ändå en tröst att man skämtade bort det hela istället. De andra, lärarna och föräldrarna trodde det var på grund av språket, eller ointresse för skolan över huvud taget. Jag är och var tvåspråkig visst, men jag förstod varken svenska eller finska bättre. Jag har alltid pratat svenska med mamma trots att hon är finsk.
Jag lyssnade. Men allt gick ut ur andra örat eller jag hörde bara text. Prat. Jag klarade mig igenom skolan genom luntningar, hjälp från kompisar och försöka låssas att jag förstår och hänger med på timmarna. Det gick en stund, med extra stödtimmar och lunt-lappar gömda i fickan men vad gav det mig? Ingenting. Jag klarade högstadiet men jag lärde mig inget. Jag slapp till gymnasiet tack vare rektorn som var generös trots mitt vitsord, men allt var nytt. Lågstadiet, högstadiet hade alltid skett på samma sätt. Alla hade samma scheman och timmar nästan, klasserna var på samma ställe och jag hade alltid kompisar att fråga och gå med. Sen bleb jag ensam. Gymnasiet. Allt var nytt. Allt blev kaos, jag fick inget gjort. Jag glömde saker. Jag tappade bort mig. Jag var vilsen, inte bara i skolan, i livet.
Plötsligt förändrades allt: Jag kunde inte ens läsa ordentligt. Jag kunde inte tolka det som läraren sa eller skrev på tavlan. På högstadiet var vi en livfull klass, det var som om ingen lyssnade på läraren. Alltid hände något i klassen, vi ropade, skramlade, smällde grejer, det var lättare att vara mitt i ett kaos där man förstod vad som pågick istället för tvärtom som nu, en alldeles tyst klass och en tvungenhet att förstå, att lyssna och att allt var på ditt ansvar. Du skulle lyssna. Du skulle lära dig. Ingen annan kommer att förklara eller upprepa det som läraren sade. Mitt huvudet exploderade. Jag försökte skriva upp allt som sades, men min hand hängde inte med, häftet blev bara kladdigt och stökigt, jag blev stökig och jag klarade inte av att hålla så många saker i huvudet samtidigt. Det ända som kändes rätt var idrottstimmarna, jag var alltid med och allt kändes bekant. Jag var med i fotbollslaget och jag älskade att vara på plan där det bara vad jag, bollen och motståndarna. Hela världen runt om kring glömdes bort och jag kunde satsa 100%. Jag började morgonträningar med ligalaget, jag hoppade över de viktiga timmarna i skolan och då jag skulle egentligen vara på plats blev jag försenad och tappade bort både tiden, böckerna, ordning och reda, allt. Det var som att gå från fotbollsplanen där allt var helt klart tydligt och vanligt till en tsunami där allt bara var kaos.
Lärarna skyllde det på mig. “Vad är det för fel med dig”. Det var pinsamt. Jag hade före det fått papper på läs och förståelse-svårigheter men både Rektorn, lärarna tyckte det inte var någon förklarning och att jag var helt vanlig, så det tänkte jag väl med. Det var ingen förklaring, alla har väl svårigheter att läsa och alla har det jobbigt i skolan, jag tyckte jag bara var lat, och dålig. Jag trodde att jag skulle nog klara av det om jag bara försökte lite mera. Det gjorde jag men allt blev bara värre och det blev jag också. Jag blev utmattad och utbränd. Det värsta var att ingen förstod mig, och alla frågade samma fråga, vad är det? Vad har hänt? Kan du inte bara göra det? det gick inte. Jag kunde inte mera. Det krävdes en enorm energi att starta något, jag hade inte det, jag kunde inte komma igång med något. Jag ville, men det gick inte.
Jag ville inte att andra skulle märka det. Jag försökte gömma min ilska över mig själv och tänka att det snart går över, jag kommer nog att klara detta. Jag ville inte förstöra min familjs liv än en gång med ännu en misslyckad period av deras dotters liv, med tanke på min ätstörning jag hade på 8an. Med ätstörningen hade jag kunnat kontrollera mig själv och det kändes bra att veta vad jag åt, när jag åt och då läkarna började blanda sig i blev jag arg och det var då min anorexi uppstod, det blev som ett krig eller ett spel mot sjuksköterskorna som pratade så snabbt så jag inte förstod, de ville att jag skulle göra och bete mig på ett visst sätt, jag fick en massa regler och rörlighetsbegränsningar, listor och jag blev låst i ett hus utan syre, det kändes som om mitt huvud ville explodera och jag ville bara bort ur allt kaos, jag ville känna och göra allt själv. (Lite över ett år blev jag vaktad, iaktagen, varje minsta rörelse skulle stoppas och det var ju för mitt eget bästa men det har lagt spår i mig och jag kan fortfarande påminna mig själv att jag inte får sprattla med fötterna eller rulla med pennan i fingrarna samtidigt som jag lyssnar för bättre koncentration eftersom det var förbjudet och det var fel, så jag slutar all överaktivitet automatiskt nu, det är en reflex och lärning jag fick och det är tsvårt at glömna bort)
Jag hoppade över skolan och ville fly. Jag hade en känsla av att vilja försvinna, fly för livet hela tiden. Var det ångest? Var det depression? Jag satt ensam i hemma, alla typer av ljud började distrahera mig. Dörrar, prat, syskon, mobilen, klockan tickar, vattnet rann, mitt huvud exploderade. Jag försökte koncentrera mig på att skriva. Blogga. Mejla. Brevväxla. Om någon störde mig började jag skrika, man fick inte störa för jag visste hur svårt det var att komma igång igen. Då jag märkte hur jag skrek och var agressiv, blev jag arg på mig själv. Mitt dåliga samvete växte och jag skämdes över min situation. Jag försökte börja skolor, jobb och klasser flera gånger men det funkade aldrig. Jag kunde inte ha tider då jag skulle göra något för jag tappade ändå bort dagarna och tiden, jag kunde inte mera lova att träffa vänner för allt blev bortglömt eller jag blev distraherad av annat och en omöjlighet att komma igång med något.
Så småningom började folk fråga allvarligt vad som stod på, så jag började verkligen själv också undra. Jag hade använt alkohol och mat som medicin till att tömma hjärnan som var i full gång precis hela tiden och hjälpa mig att koncentrera mig med det jag gjorde. Jag började även observera och granska mig själv, lyssna på varje ord som kom ur min mun, rörelserna jag gjorde, var jag verkligen annorlunda, hur mycket och kunde jag leva med det?
Jag “flyttade” hemifrån när jag var sexton samtidigt som jag bodde kvar och lämnade det mesta hem. Jag flyttade och reste bort en stund för att få tag i saker och allt blev bara värre på resorna och jag tappade bort mig samtidigt som min impulsivitet tackade ja till alla utflykter och äventyr så ville jag göra dem själv och jag var alltid på egna vägar, även om jag tappade bort mig var jag säker att jag skulle hitta fram, bara jag fick göra det till slut utan distraheringar, och det gjorde jag, flera timmar senare, flera panikattacker senare.
Mina föräldrar sa om och om igen, vad var det jag sade? Men jag lyssnade aldrig. Jag skulle aldrig göra som de sade, jag ville själv pröva. Direkt.
Om och om igen påmindes jag om att jag borde ha tänkt igenom före jag gjorde något. Men det kunde jag inte. Det sprattlade i kroppen och jag blev rastlös hemma. Hemmet blev en dålig plats och jag ville alltid bort. Jag förlorade vänner och så fort jag fick nya avbröts kontakten med dem också för jag glömde bort det jag lovade och hade omöjligt att hålla koll på allt. Jag själv var borttappad. De som förstod mig, som såg mig som en personlighet, lite vilsen och flummig, alltid pågång, fylld med adrealin fanns alltid kvar där för mig, det är guld. De blev inte arga mera, de var vana med kaoset jag levde i. De älskade mig ändå. De finns fortfarande kvar. Samma som de gör för mig. Föralltid!
Jag hade gått terapi, flera olika stycken, fått depressionsmedicin och ångstdämpande i alla slag. Inget funkade, det förvärrade allt. Min hjärna blev bara långsammare och detsamma med min koncentration och möjligheten att börja göra något, depressionsmedicinerna GJORDE mig deprimerad. Det fick mig att sluta allt. Inspirationsglöden släcktes och ointresset tog över mig. Det var en terapeut som märkte att något var snett, hon skickade mig till en neurolog tester. och under våren 2016(?) fick jag äntligen en diagnos: Jag hade ADD och en gnutta av ADHD.
Det förändrade allt. Det var en dag som jag hade alltid vetat skulle komma. Allt föll på plats. Jag föll på plats. På plats i mitt eget liv. Jag ställde fötterna kraftigt på jorden och hittils har de hållits där i vått och torrt. Jag fick en förklaring av inlärningsstörningar, känslighet, höga ljud kammolle, dåligt minne, dålig tid-timing och kaos i mitt huvud. Jag förstod mig själv och började lära mig n ya stragedier att göra allt lättare för mig själv och de andra runt om kring mig, utan att bli arg för att jag inte förstår, utan repetera och påminna sig själv om tid, acceptabelse, förståelse och göra pånytt. Lyssna igen. Fråga om hjälp. Utan att känna sig dum eller bli arg på sig själv.
Alla aminosyror är nödvändiga för oss, för att våra kroppar ska fungera optimalt. Nu talar vi om L-glutamin, Glutamin kan tillverka en viss mängd själv men vid mag- och tarmproblem, feber, stress, hård träning, svält, sjukdomar kan aminosyran bli essentiell och förbrukas då i större mängder, vilket gör att kroppens egenproduktion inte hänger med, vilket då kan vara bra lösning att fixa till med tillskott, för att rädda kroppen tillbaka till det normala.
Är du vegan, eller har svårt att få tillräckligt i dig (av den myrmängd vi får från maten som kyckling, kött men också avokado, bönor, mejeriprodukter m.m. Speciellt mängden (10-80g per dag) man behöver om man har brister eller vill få fördelarna av L-glutamin. Ganska omöjliga att nå från kosten kan man säga. ) Kan man ta tillskott som sagt, som även tas upp av kroppen lättare (dock vid stora mängder kan några få illamående, därför är det bra att dela upp mängden under dagen och börja lätt, som med alla tillskott) Jag använder mitt från mina nya sponsorer, Allmax.
L-glutamin är det bästa bränslet för tarmens celler. En irriterad och inflammerad tarm behöver all näring den kan få för att kunna läka och reparera sig. Enligt Charles Poliquin, kan man fixa till problem i mag- och tarmkanalen genom att ta 80g fem dagar i rad.
OBS i mindre mängder tex. 20gram före varje måltid eller efter träning en större mängd.
OBS2. Om du dricker ur en shaker, går du ofta miste om några gram som blir kvar i flaskan.
Obs3. Ovan nämnda har jag inga länkar och studier på, detta är enligt mina egna åsikter, och vad jag tror och testat på. Allt man läser på media stämmer inte, och inte för alla. Har man brister kan det vara bra att pröva på, men överdriv inte. Mår du bra i dagsläget fortsätt så. Då behöver du troligen inte, några tillskott. Jag fick svåra problem och brister i hela vitamin, reparation, återhämtning, mag/tarm-kanalen och hormonerna efter min sjukdom (för 10+ år sedan, som fortsatte länge och förstörde hela systemet, det tog länge för min känsliga och undernärda samt ständigt oroande kropp att återhämta sig tillbaka igen.)
OBS2. Om du dricker ur en shaker, går du ofta miste om några gram som blir kvar i flaskan.
Har rensat bland mina skönhetsprodukter och har så mycket fint som jag aldrig hinner använda (helt nya saker) så lika bra att jag tävlar ut det till TVÅ av er.
Hejsan snyggingar! (JA, visst är ni det! Allihopa.)
Hoppas ni mår bra?
Jag mår som vanligt, jäääävligt bra (förlåt mitt språk) men alltså väldigt bra, om man inte tar med min brutna stortå. Inte för det gör ont, inte alls! Härligt, för de två första dagarna var en omöjlig smärta som dygnet runt, sen släppte det och jag kunde också för varje dag minimera alla värkmediciner och nu går jag till och med bra på foten. För mig som har Raynalds syndrom och reuma är det viktigt att hålla blodcirkulationen och lederna regelbudnet i rörelse, får annars svullna och ömma delar på kroppen vilket kan leda till bl.a. blodpropp. Får byta ställning precis hela tiden nu och lite jobbigt då man inte alltid har möjlighet, men gör mitt bästa av situationen och är glad att foten är så bra nu, måste dock halta på en stödsko i drygt två veckor ännu och om jag går ute använder jag mig för säkerhetsskull kryckor då man lätt haltar på isen. NÄR BLIR DET VÅR!??!? Lite små eller ärligt talat, stort resesjuk då jag varje vinter åker till södern, förutom detta år då. Bäst att sköta om foten först och allt annat sedan.
Angående leder och behandlingar för det, vad använder ni själva av för ömma och stela leder, eller muskler kanske? Har du hört om bindvävsmassage, men undrar vad det är för flum? Går du med värk eller stelhet som du inte blir av med trots träning, stretching och massage? Det gör jag som ni vet, ofta, vilket fick mig nyfiken på Fasciabehandling då jag var i Stockholm. Roliga var att hon kunde prata finska men den största överraskningen var hur underbart ställe, lungt och fridfullt samt behandlingsmetoden som faktisktm hjälpte, och omedelbart. Det beror såklart på vad man har för besvär, men för både min fot och höft kände jag tydliga förändringar direkt då jag skulle gå till tunnelbanan efter behandlingen, samt nästa dag på gymmet då jag var starkare dvs. mera återhämtad i musklerna, stelheten hade försvunnit.
( Bl.a. Musklerna sitter fast med bindväv något som går in på det invecklade ordet Fascia, vad är det överhuvudtaget? Det är omöjligt för mig att förklara kort, så vill ni läsa mera om Fascia eller bindväv, så att säga gör det här. )
Annat jag fick hem, som överraskning då jag alltid velat pröva något annat än kylande gel, även om de varit de bästa och mest effektiva till svullna områden så kan mindre fästen domna bort eller bli kyliga nu i vinter, vad skulle vara bättre lösning är detta, LINNEX liniment och värmekräm!?Okej, kanske naturlig rörelse men ett snabbare och en smidig sak att ha med i min “just in case” påse som jag alltid tar med mig på resor/arbete vid typ “amandas nödsituation” i överdriven tolkning, där jag annars har med mig allt från plåster till stödgrejer för ledreuman eller bara våra kvinno-tillbehör, anledningen till varför min handväska bara växer i storlek just nu. Inte bara godispåsen och kepsen man har med sig som barn, lite mer invecklad har man blivit och är så van att jag glömmer, allt eller vad som helst så bäst packa ner allt. Typ sju dagar före om jag kommer ihåg, annars har jag nollkontroll och glömde till och med väskan till skolan när jag var liten och försöker lära mig av mina misstag som typ går mindre eller mer bra nu 😀
“Linnex är ett linimentstift som är drygt och lätt att använda på muskler och leder. Stiftet stryks lätt på huden i 1‒2 tunna lager. Effekten uppnås inom 10–15 minuter. Linnex är ett effektivt liniment för ömma och stela muskler och leder. Många idrottare och motionärer världen över använder Linnex.”
Bästa och favorit lösningen som jag önskar alltid vore möjligt, är förstås träning och rörelse. Allt går igång från topp till tå, blodcirkulationen till hjärnan till och med och visst håller ni med att man tänker klarare och effektivt!?! oftast jag är redo att skriva böcker eller ordna upp allt på min lista då jag tränar eller går, helst utomhus i syre. Allt är möjligt i gymmet dock, inte bara hjärnan som är hyper utan kroppen redo för maraton typ eller värsta styrkelyftar tävlingen av adrealin och tron att man är starkast eller överlag får jag superhjälte känsla, ibland så hopplöst att jag tror på det och börjar lasta på några femtio kilo extra på stången, lite för snabbt och misslyckas totalt. Någon annan som jag? Känner mig oftast ensam om de flesta haha, då jag försöker förklara, som nu, fär det 3% av situationerna som någon antagligen begriper vad jag talar om enner håller med.
Högläge, rörelse, kyla, värme, massage, behandlingsmetoder, lätta stretchningar och töjningar, bra kost och ordentligt med vatten hjälper mig som sagt. Vad mer? Reuman även medicinerna och alla hjälpsaker jag fått av min fysioterapeut såklart.
Nu måste jag röra på de svullna fötterna som behöver blodflöde typ NU. BYE!
Inlägget är i samarbete med Fasciahälsa (Vill ni också pröva på behandlingen får ni -25% med koden "svagtillstark" från April till Maj! Fråga mig om det är något ni undrar, eller behandlaren själv, Sirpa, hon är hur underbar som helst och svarar direkt och så gärna på frågor.) & Linnex Finland
Året närmar sitt slut, det nya året är bara bakom hörnet och motivationen är för de flesta på högsta nivå inför en NY START.
Vad än den nya starten innebär, att förändra din livsstil och VÅGA ta rättsteg mot VÄLMÅENDE, var inte rädd för att kontakta mig!
Jag erbjuder PT ONLINE och tar emot nya kunder till början av året. Alla är personliga och behöver individuella scheman, så låt oss diskutera vad som skulle passa just dig bäst! Kontakta mig på: essenamanda@gmail.com
Eller så erbjuder jag några färdiga paket ni kan läsa mera om här.
Julen kanske är över, gåvorna är givna, men vi får inte glömma oss själva! Dags att unna sig något nytt, roligt och spännande?
Då kanske ett paket PT ONLINE vore en grymt bra lösning till det, en liten julklappsgåva åt dig själv?<3
P.s Du kan också skriva en kommentar nedan, så kontaktar jag dig!
Kram på er alla & framförallt GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR!
Hej igen, en överblick på sömn projektet jag nämnde här och här.
Minimala lilla undersökning, utan några större forskningar eller undersök, bara med min lilla egna finurliga hjärna och experiment av metoder jag har hemma. Så tyvärr inga sömn laboratorium denna gång men i PT Skolan jag gick år 2014 hade jag turen att vara en av testkaninerna på Firstbeat (hjärtslagsdata om motion, stress, sömn och återhämtning). Jag fick intressanta resultat som i största del är lika än idag.
Mina bästa tips till bättre, djupare, snabbare sömn:
Night shift på mobilen, datorn och tv:n. (Läs mer om nightshift här, ändrar det blåa ljuset till en varmare ton automatiskt till kvällen)
En bok (INTE E-BOK) som jag dock byter ut och varierar regelbundet för att det ska vara motiverande att läsa innan jag lägger mig och INTE är på mobilen.
Ta ett kallt bad innan, eller varmt funkar också bra men enligt studier funkar riktigt kallt ännu bättre 😀 Testa! Lovar ni blir chockerade.
KALLT Rum, kan absolut inte sova med en temperatur över 20. Svettas!
Släcker lamporna redan 2 timmar innan jag går och lägger mig om möjligt, gör mitt huvud mera “redo” för natten. Ljuset påverkar mer än jag anade! Sover som en stock i ett kålsvart rum.
Något jag gjort alltid och fungerar automatiskt, är ett kvällsmål ganska nära innan jag går och lägger mig.
Allt jag behöver (och extra :D) lägger jag fram färdigt på nattduksbordet (allt från halspastiller till vattenglas och böcker)
Ha mobilen tvärtom, längre bort och på ljudlöst.
Punkterna ovan använder jag mig av typ varje dag (inte det iskalla badet 😉 som jag sover hemma. Några till saker som ger en extra bra kick till min godnatt sömn (som jag färre gånger tar vara av):
Vara utomhus, har man tur tittar solen fram den rätta tiden på förmiddagen. Natur, frisk luft <3
Träna! Äta regelbundet och DRICKA vatten tillräckligt, vet inget värre än nätter då man känner sig törstig och typ “uttorkad” efter mycket koffein/alkohol/saltig mat/varm atmosfär eller liknande.
Kamomill té eller andra lugnande ört-té blandningar.
Tillskott som Magnesium, L-Glutamin, Tryptofan, Glycin osv.
Rutiner! Försök hålla samma tider, klart man inte blir trött om man sovit flera timmar mera än vad kroppen är van med, men håller man till samma regelbundet blir kroppen van med vilken tid den börjar varva ner.
Sängen och rummet du sover i ska vara en mysig plats du trivs i, se till att piffa till det med saker och inredning du gillar, vädra ofta luften och håll arbets- och skoltankar borta från det rummet.
(Vilka verkligen FUNGERAR på mig, och nu somnar jag mycket snabbare! )
Mina sämsta, eller de som INTE fungerade på mig:
Saltig Mat, Svårsmält väldigt nära inpå sömnen.
Fler än 2 glas rött vin (Även om alkoholen påskyndar insomningen försämras både djupsömnen och den så kallade REM-sömnen)
Tvinga sig att sova om man inte är trött.
Undvik kaffe, te, läsk, energidrycker minst 6 timmar före säng gåendet.
Sluta arbeta/stäng av datorn några timmar innan och låt tankarna återhämta sig med egen tid.
Under sömnen är det meningen att vi ska återhämta oss och samla oss för den nya dagen.
Vi behöver ork, energi och motivation för den kommande dagen full med nya chanser och utmaningar, om vi inte sover tillräckligt så kommer vi inte orka göra saker vi gillar och prestera mindre på vårt arbete samt träning och i sociala sammanhang, även det mentala mående påverkar stort och orken att göra något minskar, givetvis. Våga förändra något i dina dagliga rutiner eller i din livsstil , gör något annorlunda och fyll dagarna med roliga saker för din egen skull samt tid att slappna av, inte endast saker du måste göra eller prestera inom. Finn den tiden, prata med andra och gör det möjligt för dig själv att vara ensam också.
OBS. I detta inlägg använder jag ordet “DU”, men tyder på oss alla. Mig själv, dig och vi alla som kan förstå och känna igen sig i texten. Vi alla är olika, som ett av mina ordspråk brukar vara, för de är så sanna. Jag talar från egna upplevelser och erfarenheter, kanske inte precis dina och åsikterna är så olika från alla olika (fantastiska) individer som vi är.
Föreställ att ditt liv vore “perfekt”.
Du hade fått allt du önskade dig, alla drömmar och mål.. dem hade du inte behövt kämpa för att uppnå, allt hade löst sig av sig själv.
Inget kämpande. Inget hårt arbete, ingen kamp, allt kom gratis.
Inga utmaningar.
Ingen jobbig situation att ta dig igenom.
Är det någon av er som log av nöjdhet och glädje, med tanken “oh vad skönt”?Tänk om. Sanningen är, att du och vi alla hade varit svaga. Utan lärdomar och erfarenheter i livet… som i tiden gör dig starkare. Gör dig till den personen du är eller ska bli. Bildar vårt liv. Du gör misstag, vi faller ner, du lär dig, gör om, stiger upp ännu starkare än från början.
Om du aldrig hade behövt kämpa eller lida för något, alltid fått hjälp och stöd för det, hade du aldrig vetat hur du skall hantera den hårda situationen och inte kunnat ta dig igenom det.
För allt jobbigt gör dig stark. Starkare. Du kan inte växa utan några motgångar.
Du kan inte utvecklas utan utmaningar. Utmaningar är bra för dig. Jobbiga perioder. kamper är en gåva. Hur tokigt det än låter, så är smärta och motgångar är faktiskt positivt för dig.
Finner du dig i en jobbig period just nu? Kämpar du för tillfället för att orka? Då kan det vara svårt att se positivt och tänka att det du går igenom är faktiskt bra för dig, men vet du va? På långsikt är smärtan inte din fiende, det är till motsatsen, din vän. Försök inte stå emot och fly från det du går igenom, du är medveten om att det inte är möjligt och försök bara acceptera situationen du befinner dig i just nu. Du kommer klara det. Du kommer få något bra utav detta. Du är en krigare! Krigare ger inte upp!
“Accept what is, let go of what was, and have faith in what will be.”
Om du inte går igenom skit, bakslag, misslyckanden, olyckor, smärta, pina, kan du inte utveckla någon styrka, mod, medkänsla.
Du har en orsak till varför du går igenom det du gör nu eller har gjort, samt kommer att gå igenom. Det kommer att bidra med något bra. Du kommer att kunna hjälpa dig själv och andra med dina upplevelser.
“Du fick detta liv eftersom du är tillräckligt stark för att leva den.“
Livet ska vara jobbigt, ibland. Det gäller att hitta redskapen för att låta motgångarna stärka dig istället för tvärtom. Redskapen är enkla. Motivaiton och positivitet. Viktigast av allt, TÅLAMOD.
Var snäll mot dig själv. Låt det ta den tiden det behövs. Men tyck inte synd om dig själv, “varför jag”.
Tänk inte att du är den enda, vi alla har våra egna kamper, livssituationer och du vet aldrig vad personen du möter på gatan går igenom, just nu. Jämför dig inte. Alla strider ibland. Mindre eller mera. Men var och en har sina egna framgångar och motgångar i livet, man kan inte jämföra varandra. Visst är livet orättvist, men för en orsak vi inte alltid vet om. Det finns hemska saker som våld, sjukdomar, krig, hungersnöd och en hel rad annat hemskt i livet. Vi kan inte stå emot det som händer. Men det du kan, är att veta att du är stark och stark nog att gå igenom detta DU gör. Upprepar, men för det är sanningen.
Du vet själv att du klarar det,och allt annat som kommer att komma framför dig i livet. Du har styrkan för det. Du är starkare än du tror.
Du kommer att kunna titta tillbaka, och påminna dig själv om vad du gått igenom och vad allt du kommer i framtiden att klara av. Du växer ständigt. Din själ växer, din personlighet, din mentala och fysiska förmåga att hantera perioder, situationer i det fantastiska livet du har, resan du gör.
Eleblue Photography
Det finns en anledning till det hela.
Det kan vara att göra dig starkare, det kan vara att lära dig tålamod, det kan vara för dig att inspirera och lära andra genom detta.
Så ge inte upp. Du har ett syfte i denna värld! Och du kommer hitta det syftet, stärka det, utveckla den och du kommer bara ständigt växa för varje gång. YOU CAN DO IT!
Hade det så otroligt roligt på Fitnessfestivalen och i Stockholm den korta tiden jag hann vara! Mötte otroligt fina och underbara människor, tack också till alla som kom och pratade med mig, era ord är guldvärda och värmer hjärtat enormt. <3
Jag är strax tillbaka i Stockholm igen, det måste jag bara!
Vilkenotroligt fin julstämning det spridsihelastaden, jag hade nästanglömt bort att helajulenärpåandrasidanhörnet, bara någraveckorkvar. Har en massa julklappar jag måsteinhandla!
Hade planerat en grym julkalender och massa pyssel och julbak men det känns som om jag tar denna jul mera avslappnat och som tur har man en otroligt fin familj som alltid överraskar med julpynt som bara förbättras med åren och väcker minnen och håller traditionen igång, glad lilla jul alla!
22 år och lite kanske eller inte alls, mognare men däremot lycklig och välmående! Tacksam för varje dag 🙂
Fick tre stycken presenter (och en massa kramar, samtal, meddelanden, kort och hälsningar, TACK ALLA!! Uppskattar alla som kom ihåg mig! Kram! <3)
Presenterna var alla speciella för mig, en av min bästa vän, Matilda, min 2 år äldre syster. Överraskning som knackade på dörren av blomleveransen med världens underbaraste blommor, chokladpraliner och ett personligt rörande kort. LOVE YOU!!! TACK SÅÅÅÅ MYCKET!!! Och så en till överraskning av mamma från båten, tack! Hade inte önskat eller förväntat mig något alls, så detta var förvånande 🙂
Detta bildspel kräver JavaScript.
Vet inte om jag är tråkig, blivit vuxen eller bara insett att ingen orkar fira stort varje år eftersom jag var inte alls på humör för något party, bara lite kaffebjudning eller till och med glömde jag bort snabbt dagen och fokuserade på viktigare, min farfar som kom ut med sin nya bok! Hans stora dag, så stolt över honom. Det var min tredje födelsedagspresent, läs mer om boken här.
93 men så mycket yngre i huvudet. Han är en bibel av information och lärdomar 😉
Dopet på Åland var så roligt! Än en gång påmindes jag om hur viktig släkten är för mig, hur glad man blir i deras sällskap! Vi åkte också kryssning av och ann tillsammans 🙂 Plus att träffa min systers små pojkar var bara höjdpunkten av allt, insåg hur mycket jag saknat dem! Vill bara ta kvällsbåten dit direkt men ska ta itu med vardagen lite först och dessutom arbeta som konsulent på Lördag, dagen efter Black Friday som blir vilt i stan 😂🙈
På Tisdag var jag till min läkare som jag då och då, kanske vartannat år åker till för att hålla koll på värderna regelbundet och allt var som det skulle. Det roliga var att vi gick också igenom kroppens vitamin och mineralbalans, och vilken mängd jag ska ta för att rätta till de som jag har obalans i, som tur hade jag nästan alla värden bra och det känner jag kan jag säga! Det ända som jag hade lite brister i var magnesium, zink, b12-vitamin och magenzymer. Så tillskott ska inskaffas och blir roligt att se om det blir någon skillnad, magnesium har hjälpt mig förut i samband med träning och återhämtning iallafall! 🙂
Fitnessfestivalen nästa helg! Någon påväg? Jag är 90% säker att jag åker om jag får allt fixat i sista minut med hotell osv 🙂 Ses vi?
Än en gång, en tillbaka blick till var styrketräningen har gett mig <3
Tack för att ni läser!
Några år före jag började träna på gymmet, var det viktigt för mig att släppa allt som hade med träning, prestation, kontroll, vägande, framförallt kasta vågen och inte bry mig ett dugg om varken kropp eller utseende (vilket är en frihet jag älskar än idag) som också leder till att du inte bryr dig alls om vad andra tänker och tycker, du fokuserar på hur du mår vilket är det viktigaste vi har. Speglar betyder inget för mig, friheten att gå förbi spegeln utan att bry sig ett dugg. Det hände inte på en natt, vi kvinnor är (speciellt i dagens samhälle) för fixerade med utseende och krav att se ut på ett visst sätt, och jag som hade hela min barndom upplevt mig själv som inget annat än ful, för smal, lång pinne, och helt enkelt en sämre person än alla andra och sen senare också rasa fullständigt ner i vikt, uppleva “mardrömmen” (läs mera här) i sjukhuset som lade mitt eget värde och livs hopp rasa till nollpunkten jag aldrig trodde skulle kunna repareras igen, ätstörnigen och depressionen som bidrog med flera års kamp och följder som har kostat mig på förlust av vänskap, utbildning, familjens smärta, hälsa och rubbningar i kroppen som jag får leva med för gott, levande överlag jag räddats från flera gånger tack och lov, pengar och flera års springande från olika läkare till psykologer och terapeuter som gav ut mediciner som jag tappade räkningen på och bara gjorde mig värre, och så mycket mera.. så efter allt detta, kunna lämna allt som har med prestationskrav och utseende att göra, var en lång process men det bästa jag gjort i mitt liv. Jag växte upp och ville göra allt rätt, att ändra om det hela till att jag duger och allt jag gör duger också, var svårt men det går då man inte ger upp.
Jag själv är min egen räddning. Ingen annan än du själv kan skapa ett hopp om livets mening och en tro på dig själv som ingen annan kan påverka mera.
Så den friheten, var nödvändig för mig. Det insåg jag själv. Vad någon läkare, behandlare, familj eller bekant sa åt mig med hopp om att hjälpa påverkade mig aldrig tyvärr. En sjuk person måste förstå allt själv. Med följd av att jag var tvungen att sluta skolan och gå igenom depressionen och vara hemma med ingen annan än mig själv, hjälpte med att jag lärde mig saker om mig själv hela tiden, regelbundet. Jag insåg nya saker. Jag förstod så mycket mera. Jag byggde upp mitt självvärde, jag byggde upp en vänskap med mig själv som är så starkt idag. Jag skrev och skrev, pratade och pratade, delade med mig kunskaper och erfarenheter, känslor och tankar och hörde andras synpunkter som förklarade nya saker och jag kunde ta emot kritik på ett helt nytt sätt, det är viktigt att prata och lösa upp alla knutar vad man än har gått igenom, för mig var det inte någon psykolog som jag behövde, jag behövde bara mina närmaste och mig själv. Böcker, inspiration från olika håll och stöd har gett så mycket det med. Resor, utflykter, nöjen har gett sitt, modellarbeten och internet, sociala kontakter runt om i världen lärde sitt. Förlusten av viktiga personer, bästa vännen som gjorde självmord som gav mig en lång process över livet än en gång, mormor och andra nära till hjärtat har fått mig att påminna mig själv om livet flera gånger. Vi lever bara en gång, så varför spela spel med det? Istället därför, för just den orsaken, leva med mening och sköta om sig själv de dagarna vi har. (Oj vad djupa meningar det kommer nu, aha!) Min blogg är typ min bibel. Jag skriver och det har hjälpt mig så mycket.
Vad räddade då inte skrivande räckte? Allt var meningslöst och en tid efter prövning från håll till håll, modellarbeten utomlands som saknade nöje mera och bidrog med bara negativitet den perioden, alla vi behöver något som ger glädje och motivation i livet. Jag orkade inte mera vakna och bara överleva. Leva om ett hopp om något verkligt och typ bli något “normal” i balans, leva en vardag igen. Jag var som en robot utan mening och gjorde som det sades. Väntade och drömde på något jag inte visste om, trodde det var att göra andra till lags och göra min familj stolta en dag och mig själv stolt från saker och material som inte påverkade ett dugg, jag förstod att så länge jag följer det som samhället, världen, familj och bekanta vill och rekommenderar för mig, det som får oss (fick mig) att tro att vi blir “lyckliga av detta” kommer jag aldrig finna min egen lycka. Tomheten och smärtan jag levde med, kändes inte rätt och utan mening. Jag såg mig själv som ett misslyckande, allt jag hade bidragit med var bara negativt och kaos, smärta och misslyckande som sagt. Jag fick hitta mig själv igen. Till frågan, vad räddade mig?
Gymmet. Styrketräningen. Ljuset i livet.
Att träna utan krav. Utan något mål, utan att någon säger hur och vad du ska göra, på vilket sätt. Nej det var jag och mig själv, jag och handlarna, vikterna. Ett samarbete.
Det var pappa som tog mig första gången till själva salen. Där började vi gå regelbundet tillsammans. Det har hjälpt oss otroligt fysiskt mot både ledgångsreuma men också så mycket annat. Idag tränar vi båda, fortfarande på samma gym tillsammans, aha! Fotbollsträningarna byttes till styrketräningen.
Gruppträning var aldrig något för mig, jag kände mig alltid sämre än de andra. Styrketräningen är det bara du mot dig själv. Vi alla bygger på oss själva.
Styrketräningen ger mig glädje. Det skapade något ingen och inget annat har bidragit med. Jag har blivit den starkaste och hälsosammaste, gladaste, lyckligaste person med stöd av de “lugna” stunderna på gymmet.
Jag hade min period då jag så att säga “bulkade” men utan någon kontroll över det hela.
Jag behövde äta mera för kunna träna och att ha något att bygga på. Det gick inte direkt att bygga på bara skelett, kunde man säga lite överdrivet men så kändes det för mig, och jag ville mera än gärna gå upp i vikt. Jag käkade allt jag bara kunde och i mängder tills jag spräcktes, lämnade allt som hade med rörlighet och aktivitet där pulsen höjdes bort från styrketräningen på gymmet som var mera terapi för mig men ökades till det som det heter “styrke” träning och styrka, kraft och till och med lite muskler så småtting om.
Jag gick fort upp i vikt! 10 kilo nästan direkt, som så klart var en hel del vätska men jag var glad och därifrån började jag. Jag läste all information jag hittade och var min egen “kund”, prövade alla slags variationer och möjligheter, vilket universum det var och jag fortfarande lär mig så mycket nytt, det är så mycket man får göra om och man gjort fel men jag kallar det inte för fel eller misslyckanden, utan lärdomar. Jag är mitt eget redskap och jag är försiktig med min kropp och hälsa, jag samarbetar med den och jag bryter inte ner den som jag under perioden då jag led av ätstörningar kanske hade gjort.
Träning är en rolig sak, hälsosamt och något som bygger upp oss! Träna inte för samvete, prestation, för att “straffa” dig själv för något du gjort eller ätit, det är flera som använder träning som ett sätt att bränna kalorier eller springa bort det dåliga samvetet och träning är inte rätt medel för det, det orsakar bara fel relationer och kopplar bort den glädje och hälsosamma sak träning och motion ska bidra med. Du behöver inte vara bäst eller träna mest, du behöver inte gumma, gör något du tycker är roligt och rör på dig med glädje! Thats the spirit! Träning är ett otroligt hjälpmedel för allt enligt mig! Vilken spurt till vardagen och aktivitet i hjärnan man får av bara lite blodcirkulation i kroppen, eller hur!
Resan var lång men så värd det!
Året då drömmen började om att få stå på scen en dag och representera muskler, en fysik som jag byggt upp men som berättar en hel historia av kamp. Ett år senare började jag försiktigt men säkert göra mig redo för 2015 Bikini Fitness, utan sträva efter prestation utan däremot att ställa mig på scen och njuta av det.Jag vill dela med mig den glädje träningen kan verkligen ge oss, och framför allt har gett mig, livets ljus.
Detta inlägg började jag skriva på för några veckor sedan och har redan börjat undersöka min sömn och dygnsrytmn, vad som påverkar och vad inte.
Nämde att jag får lite sämre sömn, så överlag tittar jag närmare på min egen insomningsfas men kommer jag läsa mig in på hela “biokemin” inom sömnen och vad det egentligen innebär. (Vilket ju är en djungel av information som är helt underbart inspirerande för mig att läsa! Men oroa er inte, bara några små punkter tar jag med på bloggen)
Vintertid. Mörk, kall och lång..
Vintern betyder mindre solljus vilket därav minskar produktionen av serotonin, som bidrar till att hålla oss pigga och glada (mera om detta i nästa inlägg). När det är mörkt och kallt tenderar vi att röra oss mindre, delvis på grund av sömnbesvär, trötthet, allmän deppighet som många upplever under vintern, kanske orsaken till att hälften av befolkningen blir sjukskrivna eller flyr till södern? Nu ska jag inte vara så pessimistisk. Vintern kanske inte är lika frestande som sommaren. Men visst är vintern fin att vakna till en morgon då marken är fylld med alldeles kritvit snö, solen glimtar bakom träden och man kan nästan höra bjällrorna dingla redan 😉
Då vi rör oss mindre på vintern blir vi mera stillasittande och visas väldigt lite utomhus överhuvudtaget, här erkänner jag att jag är en av dem, (även om jag kan lika mycket älska en kall vinterdag ute på isen eller i den vita snön, det kanske inte är lika bjudande som en filt vid brasan med en kopp kaffe och bra att läsa :D).
Att vi under stora delar av året stänger in oss hemma eller på kontoret i jobbet är en av de viktiga orsakerna varför vi är trötta, de flesta upplever att tröttheten är som värst under dagen och därav pigga under natten.
Att vara utomhus (nej, det behöver inte betyda naturen eller skogen, bara ren frisk luft räcker) några timmar om dagen påverkar vårt mående enormt, men också SÖMNEN.
När vi är utomhus, i naturligt ljus, koordineras vårt system automatiskt med solen. Vi blir pigga av solens uppgång och trötta när solen går ned. Detta märkte jag tydligt hur det påverkade mig i Singapore.Vad händer då vi inte visas oss utomhus?
Vår kropp producerar melatonin när solen går ner och slutar när solen går upp. Men när man sällan är utomhus och utsätter sig för artificiell ljus ända fram tills midnatt bidrar istället till att melatonin inte frisätts och rytmen rubbas. Vi rubbar alltså vår egen sömn och energi helt och hållet.
Jag som ni vet älskar att göra projekt, testa och pröva olika metoder för olika saker. Allt från hälsa, kost, mentala mående, fysisk prestation, tillskott, hormoner, livsstilar och även utseende. Finns så många ämnen och punkter som inte går att ens få med. Vi alla är olika så klart, men att testa vad som passar för just dig är det bästa du kan göra. Ibland kan vi påverka och ibland inte, om man kan på ens ett litet sätt som ökar ditt välmående positivt, ska man absolut göra det och det är bra att veta de olika sätten man kan som sagt, påverka och lätta vardagen.
Nu till exempel sömnen, det som är livsviktigt för oss men också sker automatiskt, tack och lov. Vi behöver mer och mindre sömn i olika perioder. Kroppen är klok. Ingen människa kan dö av för lite sömn.
Överlag sover jag bra under hela natten och då jag får sömn sover jag ändå bra, trots att jag går och kissar flera gånger under nattens gång, men det stör inte min sömn då jag återhämtar mig tillräcklig ändå och “sover” överlag 8-9h varje natt, mindre på arbetsresor eller “stressiga” dvs. mera händelserika perioder och mera veckan efter då min kropp automatiskt sover mera för att återhämtar sig tillbaka. Ljud och ljus under natten kan störa mig otroligt mycket. Hur är det med er? Tror ni man kan ärva en god nattsömn? Kan det bero på om man är en spänd, oroad person som har svårt att slappna av, vilket tyder på min pappa och han därav sover väldigt dåligt. Begåvade mamma som sover när och var som helst, har också den mest avslappnade relationen till hela livet och vardagen som man märker på långt håll fysiskt och psykiskt. Ganska intressant egentligen. Jag däremot, är något där emellan. En gammal spändis som lärt sig av sina misstag och förstått att nyckeln till det hela är att inte bry sig så mycket. Inte tänka så mycket. Bara go with the flow. Oro, stress bidrar bara med negativa saker i oss och väldigt sällan hjälper eller löser något. Att ha en positiv och uppmuntrande syn på allt tvärtom, ger oändliga möjligheter för oss.
Har ni tips till att sova bättre, eller för mig, somna snabbare? 😉
Jag har som tur hittat en bra bok av Paulo Coelho. Har ni några bra böcker eller kanske serie/film tips ni vill dela med er? Inte för det blåa ljuset av skärmen behövs öka i min vardag, haha.
Älskar dessa, lyser upp den mörka långa vintern! Vilka pandygodisar är era favoriter?
Karl FazerSeasonal Truffles Baked Apple milk chocolate
Förväntade mig inte något underverk, tänkte att äpple och choklad inte kan vara riktigt bra kombo.. men blev överraskad, bästa var att de var tryfflar absolut! Mums!
Redan förra året stor favorit, så glad att den är tillbaka! <3
Proteinkaffe
Älskar kaffe, alltid, och nu har Nocco skapat en proteinbombad version som lättar mig som alltid har varmt och inte alltid orkar koka kaffe, bästa lösningen på språng!
Ännu mera kaffe.. denna gång koffeinfritt och mycket godare än de jag prövat tidigare. Blandar med söt skummad soyamjölk och det blir delikatess! Från Iherb.
Läkerol Salmiak Caramel
Ingen äcklig eftersmak som många sockerfria (även steviasötade) ger. 5/5⭐️
Ben & Jerry’s Non-Dairy P.B. & Cookies
Riktigt god med mycket kakbitar och till och med lite jordnötssmör ibland, hade gärna fått vara mera jordnötssmör men supergod ändå! Vegansk produkt.
Trodde det inte ens var möjligt, men glassarna har blivit mera krämiga och ännu godare än vad de var innan, så paff! Kan inte vänta på de nya smakerna som snart kommer att lanseras 😉
Ask yourself, Are you more worried about doing things right, or doing the right things?
When we’re worried, we are tightly attached to how we want things to be, rather than relaxing into accepting whatever might happen when we put forth our best effort.
As a recovered perfectionist myself here is a few ways to overcome perfectionist tendencies:
Focus on WHY you’re doing something, not WHAT you’re doing
So why do you do what you do? That’s the question you need to answer. Only then will you understand what matters and what doesn’t.
Don’t rush
It’s okay if you don’t have it all figured out just yet. It’s okay to feel unsure about life, about your decisions. There are endless possibilities for you, you will see!
Don’t compare your process to others
Most people tend to compare their weaknesses with others strengths, but there will always be someone doing better than you on some measure. Always.
If you think winning in life is about being better or having more than others, your comparisons hold your happiness hostage. Comparing yourself to others is a race you can never win.
Focus on your own progress. Don’t forget that we all have our own battles, and you have yours too. You may not know it but they may feel as lost and as afraid as you do.
When you see talented people achieving the remarkable, it should inspire you to level up!
Surround yourself with people who believe in your dreams, encourage your ideas, support your ambitions, and bring out the best in you. Don’t compare yourself to others, let them motivate you instead!
Forgive yourself
Remind yourself that you are worthy of love and attention, or that it’s okay to make mistakes, we all do!
Photo: Mrcoolpool Studio
Let go of control
It is important to let go of controlling, yes in every detail of your life. I remember this was a really scary thing in my recovery because you actually thought the world would end or something 😅
Focus on what you are hiding or avoiding by controlling your life, why do you need to control the things? What is bothering you? Who are you trying to prove yourself to? What do you think would happen if you just stopped? Let go?
Although we have alot to manage in our daily lives like jobs, relationships, family, exercise, sleep, and so on.. BUT the truth is, there are really a few things we have control over.
Accepting
You want to be in the position that you are not, making you overlook what you have already achieved.
Start to trust that things are OK just as they are. They might not be “ideal,” but they are just fine. Beautiful even. Become more aware of the present moment, practice (for example by meditation or for each day take a break for yourself and really remember to accept and be thankful for the small things in life).
You are doing the best that you possibly can at the moment. Be patient; continue working for your dreams and your success will come to you.
Makeup: Flormar.fi Photo: Elias Metsämaa Clothes: Yvette.fi Shoes: Shooz.fi
Life is a practice and when we practice we make mistakes. The desire for love and acceptance are universal. There is no shame in mistakes, just an opportunity to learn and to grow.
You are a process on your own, a work in progress ❤️
Alla (jag också) säger alltid att det var kliniken som räddade mitt liv. Men vet ni va? Det är du själv som gjorde jobbet. Visst de hjälpte dig, de gav tips och råd och en plan. Men vem var det som gjorde hela allting? Vem var det som tog upp skeden och började äta? Vem var det som bestämde sig att kämpa emot rädslorna? Jo, jag åt hela tiden och var inte rädd för att gå upp i vikt men ätstörningen var. Det var JAG som bestämde. JAG. Jag som bestämde att ta en extra tugga, ett extra mellanmål, en extra biff. jag bestämde att äta kött igen. Jag utmanade mina rädslor, jag tog risken att göra allt dethär. Att sitta dygnet runt i rullstol, att inte gå ut med hunden längre, att stänga in sig själv i hemmet, sitta still så mycket som möjligt även om det kliade i hela kroppe. Bara för att bli frisk. För jag ville det. Innerst inne. Hur jobbigt det än kändes. Hur mycket ätstörningen än sa emot. Nej. jag hade bestämt mig, och jag gjorde det, jag klarade det. JAG!!!
Samma som en kamp mot övervikt eller liknande. Kanske personen skaffar hjälp av en PT. Får order vad hon/han ska göra och träna för något, äta såhär osv.. Men vem är det som GÖR JOBBET? Vem är det som väljer en portion hemlagad mat istället för att köpa godispåsen till middag? Vem är det som kämpar sig att möta sina rädslor och börja sitt första träningspass, vem är det som svettas på gymmet och pressar de sista repetitionerna? Det är DU. DET ÄR DU SOM ÄR HJÄLTEN. INTE PT:EN. Det är du som gör allting. Det är du som kämpar, att få som du vill. Den personliga tränaren kan inte hålla reda på dig från dag till natt. För det är dina val, du bestämmer och du har tyglarna kring ditt liv, att tänka “vem bryr sig” och återgå till sina gamla vanor känns enklast men att bita ihop, utmana sig själv och tänka på sitt välmående, sina drömmar och sitt mål, övertala sig själv om att man vill och är värd ett lyckligare liv, ja då är man redo också att offra lite för det!
DITT VAL, DITT BESLUT.
NI ÄR SÅ JÄKLA BRA. VI ÄR!
Vi, eller DU som nått något mål, utmanat oss själva, gjort något ni inte trodde ni skulle kunna.Vare sig det handlar om att träffa någon ny person, hålla tal för en stor grupp, börja en ny kurs, hoppa fallskärmshopp, byta arbete och starta eget, resa världen runt ensam, tatuera sig, prata ut. Vad som helst! VI ÄR BÄST!
Kanske någon av er däremot inte klarade allting på egen hand, det är lika duktigt det med!!! Det är att bemöta sina rädslor, bestämma sig och våga ta risker.
DU tog beslutet att hämta hjälp. DU bestämde dig. Det gjorde jag och om någon av er ens funderar på att våga be om hjälp eller stöd, GÖR DET!!! Livet är så härligt på andra sidan, du är VÄRD att vara lycklig, välmående och trygg! Kram på er alla, sköt om er <3
Nu är påsken över, någon kanske upplever det som skönt medan andra hade gärna spenderat en vecka till av ledigt, påskgodis och bus.
För mig är det ganska skönt, kan inte säga att jag mår bra av att leva lite kaos och sova till elva, vara uppe till tre på natten, beställa hämt-mat, dricka lite extra alkohol och vakna med spräng huvudvärk, typ allmänt seg och trött, inte ens solen kunde väcka upp mig igår haha! Igår spenderades halva dagen att läsa mig blind på koder och information gällande bloggen, tror jag blev mera borttappad än vad jag var före det, men tror det fixar sig till slut och får väl be om hjälp i andra fall. Min syster har hjälpt mig att skapa denna blogg, är väldigt okunnig inom webbdesign, koder och allt inom det men flera andra kunskaper har jag inom IT världen 😀 När jag var liten älskade jag att spela på datorn, redigera bilder och videos, köpte hem nyaste Adobe Photoshop och hade hjälp av en vän till familjen som lärde mig mycket om datorn, bra program och redskap till att hålla den igång. Nu mera känns det som om all information försvunnit eller så har bara tekniken blivit för invecklad och omöjlig att jag inte ens har motivation att gå in på det mera 😛 Var också så att under min recovery period för 7 år sedan när jag var sjuk i Anorexi så fick jag ju inte mycket mera göra än vara hemma. Att stå ute på gården 5 minuter ibland var okej, men inte mera. Så fotografering och internet blev en hobby för mig. Därmed friheten att göra vad jag vill idag är väldigt viktig för mig och att sitta vid datorn flera timmar är inget jag njuter av. Att göra Personlig Träning arbete och att skriva blogg gillar jag, men något som bör inskaffas är en bra laptop så man kan göra det lite överallt, utomhus nu då sommaren kommer, i bussen osv. Har inte bara kommit in i det ännu, för visst är det härligt att bara släppa alla elektroniska grejer för stunden, arbeta då man ska på sitt såkallade kontor och på tiden över bara leva, njuta och glömma allt som har att göra med IT eller media.
Om jag ska vara ärlig så är ju morgon-arbete kanske en av min vardag efter frukosten, men varje gång jag sedan ska starta dagen från detta är jag lite yrvaken och i andra världar, tar en stund att switcha om till allt annat. Så kan inte påstå att eftermiddagen skulle gå snabbare och effektivare, med mera inspiration glädje och driv när man levt lite innan, haha! Kroppen och huvudet har vaknat upp och man har så mycket nya idér att dela med sig!
Fick en grymt snygg teckning igår på Instagram 🙂
Menmen, som jag berättade skall min blogg alltså flyttas och den nya addressen kommer på Söndagen, hoppas ni följer med mig dit också! Jag ska också starta video bloggar, vilket jag ju nämde om tidigare några gånger att jag typ aldrig kommer göra det, men det är en sak på min lista som jag lite är tvungen att göra och vet ni vad? Ser det som en utmaning, kommer faktiskt bli jätteroligt och det tar väl en stund att bli van med det men hoppas det blir naturligt sedan. Jag är van att stå framför kameran och även att bli filmad, men att själv filma och prata för kameran är en helt annan grej 😀
Jag nämde även att visa en bild på mitt “före” hår när jag använder schampot. Ska ta en efter bild om några veckor sedan! Och nej kommer inte använda mig av några hårstyling produkter bara för att få håret att se glansigt och fint ut, kommer bara köra på naturligt och skriva mina egna åsikter som vanligt. Det står jag för!
Vill någon klippa av de torra topparna? ja tack!
Hoppas ni alla får en underbar vecka, med en dag mindre känns det som när Påsken varade till Måndagen. Kram!
Påsk-veckan har startat igång! Är ivrig som om jag vore 3 år gammal fortfarande, hehe! Ska pyssla med min systers pojkar och gömma lite påskägg och förhoppningsvis hitta något ägg till mig själv också, gärna i storlek XXXL. 😉 Sen vi i Finland äter ju Memma, som har varit det äckligaste jag vet alla år jag levt men jag har ju inte ätit det sedan lågstadiet om jag minns rätt så ska se till att köpa en låda eller två hem för att pröva om jag plötsligt vem vet inte älskar det? 😉 Lite memma och kvarg eller glass, man behöver kanske något sött för att få i sig den bruna kletiga röran 😀
Idag har jag tränat rygg på gymmet och även om jag hade vilodag igår känner jag mig stel som en varg efter Måndagens benpass där jag maxade och höjde vikterna än en gång, fick tusen dopaminkickar att köra ännu tyngre och avslutade med att benpressa allt sista man hade kvar med hjälp av pushande kamrater i gymmet. Har ju träningsvärk i mun-giporna efter allt grimaserande och glädjeskratt efteråt haha! Underbart, är fortfarande helt i endorfinernas värld två dagar efter passet. 😛 Solen bländer mig i ansiktet nu och funderar om jag någonsin kommer få sömn idag, men vad är bättre än att ta till vara det och arbeta lite hemifrån nu då man kan! 🙂
Bild av Peter Nuutinen
Förresten har jag fått uppdrag att blogga om ett nytt Schampo för håret som jag fick hem förra veckan (Ska använda det i ca. 30 dagar). Har använt det två gånger nu och redan första tvätten blev jag kär. Kanske för att jag också fokuserade ordentligt på hur det kändes att tvätta med detta specifika schampo, men ärligt talat var det grymt och ska berätta varför. Jag vet inte vad ni använder för produkter när ni tvättar håret, men jag är en lite all-tvättare, har sedan liten använt mig av mamma’s dyra hårsalong produkter eller andra hon beställt från internet för hon tycker det är så viktigt att använda ett bra schampo. Visst är det, väl, speciellt om man har lite känsligare hår, eller inte inom normen. De flesta schampo:n lovar en massa, allt från att göra håret mjukare till glansigare, längre till och med eller mera volym. Ibland kan det faktiskt fungera, men dessa produkter är ofta bombade med tillsatsämnen och irriterar bara håret ännu mer, som det redan görs efter varje tvätt och produkter som vi använder till håret flera gånger i veckan om inte dagligen andra och inte nämna att färga håret. Detta schampo hade inga dramatiska löften förutom att du inte kommer att ha behov av balsam efteråt och att det passar alla typer av hår, vilket var ju skönt! Schampo:t är gjort på naturliga ämnen med aloe, eteriska oljor, frön och även pepparmint för att fresha upp det hela. Jag hade inte läst detta innan, så jag fick ju otrolig upplevelse direkt då jag tvättade håret, blev så förvånad för håret blev mjukt direkt samtidigt som det ändå var rent och tvättat efteråt, som inte hade fungerat om man tvättat med balsam. Förälskade mig mest i Pepparmint doften och känslan jag fick i håret.
Mitt hår då?
Just nu har jag ganska OK hår. Ofta på vintern väldigt torrt speciellt i hårbottnet, så pepparminta hade väl lätt irriterat mitt hårbotten som andra uttorkade parfymbombade schampon hade gjort, men NOPE tvärtom så gav det bara en extra kick och liv till hårbottnet som antagligen blir torrt och ruffsigt eller fettigt och platt. Då jag tvättar mitt hår med vanligt schampo så får jag alltid en stor bomb av hår och trassel ( ÄR DET BARA JAG!??!?! ) och får använda ett halvt kilo balsam för att reda ut det igen. DETTA Schampo då, blev inte ett ända trassel, som lovat utan att ens insett det behövdes det inget balsam för håret var otroligt mjukt och glatt! Blev så glad så jag nästan är rädd att använda mig av det igen för jag vill spara till “speciella tillfällen” så bra var det! Så snål är jag också haha. har jag en Nocco kvar i kylen tar jag hand om den med hjärta och kärlek tills jag verkligen behöver den.
Som liten har jag alltid haft ganska tjockt hår, allt från mörkt och fluffigt till blont, torrt och ibland tunnt men kanske ändå det tjockaste och typ mest friska håret i familjen. Säger DE iallafall, och tror det beror på att jag lärt mig av mina 4 syskon alla lärdomar de sagt till mig, typ färga aldrig håret (så levde trist liv och färgade det först i tonåren) men värt det! Och använde mig aldrig av hårfön, plattång, locktång m.m. inte idag heller bara på modelljobb eller om jag ska ut. Annars låter jag det oftast torka av sig själv, och det blir ju härliga lockar på sommaren och svalkar skönt då man går med lite fuktigt hår! 😉 Hårspray med balsam är något jag dock måste använda annars skulle jag inte få utrett mitt hår, men denna gång efter detta schampo har jag inte använt det faktiskt, till förvåning. Ska se om det funkar i fortsättningen också. 30 dagar på mig 😀 Gör en slut recension också, hoppas på mirakel 😛
Schampot heter NEW WASH och är från HAIRSTORYBorde ta före och efter bild också, nu har jag ju använt det två gånger redan men ska absolut ta ändå!
Schampot kommer denna månad att lanseras i England men förhoppningsvis inom kort hit till oss också. Det är på listan men när vet de inte exakt.
OCH VIKTIG INFORMATION: Tro mig jag säger inte det för att detta är ett samarbete,jag delar ALLTID mina ärliga åsikter. Både i bloggen och i livet utanför. Om jag inte gör det så håller jag tyst istället för att ljuger någon rakt i ansiktet. Det hade jag aldrig gjort. Jag står för mina ord, alltid. Och jag har respekt för mina åsikter och val, det betyder inte att alla behöver tycka och känna likadant, som i allt. Men ofta så drar man sig till likadana personer som dig, tex. gillar jag en speficik maträtt eller tv-program är det ofta så att de personerna som är ganska lika som mig, gör det också. Och tvärtom personer som är helt motsatsen, som tex. min syster så tycker helt annat. Ganska intressant egentligen 😀 Så kan gissa att någon i bloggen kanske håller med mig ibland eller har prövat på något av mina recept, recensioner eller produkter jag använder mig av och förälskat sig i dem lika mycket som jag? Eller så är det andra som bara läser min blogg för att. Jag tycker själv det är intressant att höra andras åsikter, läsa andras bloggar och recensioner eller åsikter/kritik om något och aldrig följa mig av det bara för den personen gör det, utan själv kanske först pröva produkten eller uppleva saken innan jag själv kan göra en egen åsikt. Jag gillar däremot att ta lärdomar av andra men jag gör alltid ett eget beslut till sist. Man får ofta bra tips och åsikter, nya synpunkter av saker man aldrig tänkt på, men slutligen är det du som känner vad passar dig bäst! INOM ALLT. Nu handlar det ju bara om ett litet schampo, hehe.
Ganska kul att skriva om hår eller smink ibland, inte ofta jag gör det! Ska börja sköta om allt från hud till hår och smink lika väl som jag tar hand om mitt välmående, kropp och psykiska/fysiska delar. Skulle säkert må som en baby, inte ofta man får tid att orka eller pyssla till utsidan men när man har det, visst är det roligt? Är det bara jag som känner så? För jag är väldigt kreatik och älskar att uppleva saker, testa på nytt och se konkreta resultat. Som att sminka mig i alla världens regnbågsfärger, gå på second hand och fynda (var stor hobby som tonåring), fotogafera, måla väggar, tapetsera, pyssla till håret. Det sist nämda har jag inte gjort på evigheter på grund av en enkel orsak. LATHET. Mitt hår är ju så otroligt långt och att fläta en enda fläta tar evigheter, först får jag borsta igenom allt trassel och reda ut alla knutar innan jag ens får tag på något hår om ens möjligt efter ett bröst träningspass på gymmet, haha! Så jag tycker det är otroligt roligt att få intresse och LÄGGA tid till håret, huden, kläderna, kosmetik osv ibland. Då man får något nytt hem eller blir tipsad om något så blir man ju tvungen att testa med den impulsiva delen av mig. Tex. hade jag en gång till och med fått hem ett nytt rengörningslotion till ansiktet för något år sedan, jag skulle på ett modellarbete samma vecka och vad händer? Får någon allergisk reaktion eller överkänslighet och är hela veckan ut helt röd och typ halv fläckig i ansiktet. Läser jag sedan ingredienserna var det ju inte så stor förvåning då det var typ tre sidor av ämnen som tillsatts i krämet. Och ja, det var till för ansiktet och ögonen, tydligen inte för mina haha! Så nu ser jag till att alltid köpa rengörningslotion eller sminkborttagningsmedel för känslig hud. Bombsäkert! Och visst fick jag order om att vänta på att pröva den, till efter fotograferingen men kunde jag hålla fingrarna borta? Nej inte en chans! Så fick avboka jobbet, bra Amanda! Typiskt mig.
Så people! Allt jag reklamerar eller sponsrar på bloggen, Instagam, media överlag, är min egen åsikt ! <3
Har länge tänkt ta upp detta ämne men eftersom det är så stort ämne och så mycket jag vill skriva inom det, samt mycket missförstånd och okunskap inom området men idag valde jag att ändå skriva MEN det är ett viktigt ämne som bör pratas om, det är därför jag valt att skriva om detta nu.
Fettprocenten
Som alla vet så är det inte hälsosamt att ligga på en låg fettprocent.
Jag har hela mitt liv haft en låg fettprocent. Jag hade synliga biceps då jag spände de smala mask-armarna trots att jag inte hade några muskler där och ett sixpack när jag var 10 år gammal. Jag tränade bara fotboll, men mest som en hobby för skojs skull ända från 6 år till 14 år gammal. Jag har alltid varit smal men också väldigt kort. Det var i början av 6:an på lågstadiet jag plötsligt började växa riktigt snabbt och blev ännu smalare, jag fick ständigt kommentarer över det och kallades stickan/plankan/långben osv. Jag kämpade för att äta så mycket som möjligt och började istället få kommentarer om att jag hade kraftiga lårmuskler och såg hälsosam ut. Ändå hade jag inga bröst eller rumpa. Varför hade alla andra det men inte jag? Funderade jag.
Alla i min familj har också haft en låg fettprocent och lätt att få synliga muskler. Mamma har berättat att det var samma för henne när hon var liten och fick dricka mängder av grädde för att gå upp i vikt.
Jag har alltid ätit bra, mycket, hälsosam mat. Jag har aldrig varit den som hellre åt godis istället för mat. Jag älskade pappas mat som han gjorde och jag älskade att göra han glad genom att äta allt på tallriken. Jag minns också som ännu mindre att jag hade svårt att hitta maträtter jag gillade, jag gillade väldigt udda saker och hatade det mesta (men vem gör inte det som barn) men tacos, burk-köttbullar och pappas lax var något jag älskade och åt flera portioner av när det väl bjöds. Jag älskade att äta mig mätt och tävlade oftast med vem som åt flest bröd eller tacos. Jag vann oftast 😉 Godis och sötsaker var aldrig något som var förbjudet i vår familj, vi åt det kanske varje dag, men jag var aldrig någon riktigt godis eller glass-gris som systern min fast visst älskade jag allt som har med sött att göra, som det ska vara.
Lite längre fram i tiden fick jag ju anorexi. Hur började anorexin? Jag pratat om det mycket så kortfattat började allt genom att bara förändra kosten lite, testa på vegetarisk kost, åt mindre portioner, testade alla tips i såkallade “hälso-tidningarna” där man tydligen skulle bli mest hälsosam och vara snyggast på stranden men vad hände var tvärtom, jag rasade ner i vikt samtidigt som jag hade växt otroligt mycket på senaste tiden. Jag blev allt mera ointresserad av mat och hungern försvann pg. den stora förändringen av kosten. Från att ha ätit mycket, ordentligt och kämpa med att gå upp i vikt/behålla vikten och njuta av maten gick jag till en fett,kolhydrat,protein-snål, japp “allt-snål” kost som jag trodde skulle hjälpa världen, djuren och mig själv. Trodde jag skulle bli en bättre version eller att jag skulle vara duktigare om jag åt såhär. Jag trodde det var hälsosamt. Det stod ju så i tidningarna. Jag jämförde mig med andra och tänkte att ifall inte kompisen äter lunch behöver väl inte jag heller göra det osv. Tankarna blev flera och jag blev smalare. Ett år hade väl gått och jag lades på sjukhus. Den historien är ännu längre och ni kan läsa en kort del av det här. Jag lyckades till sist få rätt hjälp på Mandokliniken och fick vikten upp, blev utskriven och frisk. 3 år tog det allt som allt att bli av med ALL slags ångest, mat-, träning-, vikt-fixering och hets. Att verkligen vara FRISK och aldrig falla tillbaka till det helvetet. Det är en lång resa, men då du äntligen verkligen når toppen kommer du aldrig falla tillbaka igen, det vet jag, det finns inte en chans att jag aldrig skulle göra det. Jag tror att om man blir 100% frisk från sin ätstörning så faller man inte tillbaka. Blir man aldrig helt frisk, det blir lite halv färdigt eller man får inte rätt sorts hjälp och tillräckligt länge, hinner återhämta sig 100%, så har man lättare att trilla tillbaka och man kanske gör det flera gånger, kanske du fortfarande lever i din ätstörnings-värld. Lever genom kontrollen, då måste du be om hjälp och förstå att du är värd att bli och vara frisk, lycklig, fri. Det är det bästa jag har gjort i mitt liv, jag kunde inte klara av de sakerna jag gör idag och gjort, jag är så himla lycklig att jag valde RECOVERY, det är värt det, du är värd det, livet är så härligt på andra sidan. Vikten säger inte det hela, och jag vet att många tror att ätstörningen inte är en psykisk sjukdom, men jag tror att det är. Jag vet att ätstörningen kan få dig så mindfucked och verkligen inbilla dig vad som helst, verkligen få dig att kontrollera saker och att låta bli det kan kännas att hela världen rasas. Men då du själv förstår det (ingen annan kan få dig att inse, bara du själv) och slipper det hela, hela träsket, ja då förstår du, mer och mer, vilken bubbla du levt i, hur korkad man varit och hur mycket lättare allt hade varit om du bara insett detta för länge sedan. Men sånt är det.
Till nuvarande situation. Träningen har alltid varit en stor del till mig. Något jag älskar, brinner för. Tycker är roligt.
Träning ska INTE VARA ETT måste. Ingen hets. Ingen tvång. Vem är det egentligen som säger att ni måste orka träna? Varför? Ska ni gå ner i vikt? Ska ni gå upp i vikt? Hålla vikten? Eller något helt annat? Kanske få bort tankarna?
Träning är bara en hjälp till det.. Träningen är inte lösningen. Gym har blivit jättepopulärt för många, och speciellt i media. Nu känner alla att de “måste” träna, för att alla andra gör det. Men måste man verkligen använda gym? Det finns massor med andra träningar man kan hålla på med om man vill hålla sig i form. Och så finns det sådana personer som hatar att träna eller röra på sig, då får man hitta på något annat, lite mera vardagsaktivitet.
Orsaken till att jag skriver så mycket om träning, pratar, lever i det, ORKAR träna. Är min vilja, för jag älskar det. Lycka är att göra något du gillar. Något du njuter över. Lycka är att fylla ditt liv med det DU tycker om. Inte det du borde tycka om.
Att jag började styrketräna förändrade allt. Det är en helt ny värld från att ha spelat lag sport hela sitt liv och börja koncentrera på sig själv och lägga all fokus på DIG. Du är viktigast. Det är otroligt fint. Jag har tränat på gym blandat med konditionsträning nu i 6 år men då jag enbart styrketräning i 4 hela år. Det har lett till resultat kanske. Jag ser annorlunda ut än då jag började, och ja jag har fått muskler på köpet, jag kanske har en lägre fettprocent än början också, inget jag däremot är intresserad över eller står och följer, men vad som mest förändrat är mitt mående. Jag har aldrig mått bättre än idag. Jag för varje år efter styrketräning började må ännu bättre, 2013 var mitt förändrings år där jag valde livet. Och styrketräningen, gymmet var en stor hjälp till det. Räddning för mig. Jag blev stark och självständig. Jag lärde mig att stå på fötterna som aldrig förut. Och jag lärde mig så mycket mer. Själv. Jag hittade också min grej. Min passion. Jag lärde mig ju samtidigt att äta annorlunda, eftersom jag inte kan träna på den nivå jag gör idag om jag inte äter tillräckligt och av bra mat regelbundet. Från modellresor där man kanske hinner äta en minimal frukost och sedan på kvällen gå ut på restourang som drar ut på nattsömnen (kanske bli bjuden på lite socker, koffein under dagen om man har tur) till att äta regelbundet med jämna mellanrum, det man är sugen på och mår bra av och får energi av en längre tid, som bygger upp dig och håller dig frisk och glad. Inte hungrig, förkyld, trött, deppad, frusen och otålig. Mat och näring, vätska, sömn, återhämtning, motion är viktigare än vi anar, men det som är en skillnad till att jag har så bra förhållande till det hela är ju den att jag inte började träna på grund av att det är så viktigt för oss människor. Jag brydde mig skit i jantelagen och vad som är bra och dåligt, vad som rekommenderas att följa osv. Jag sket i allt, jag ville leva fritt och känna efter vad som JAG mådde bra av. Alla har sina åsikter, ät mindre av kolhydrater och mera fett eller gå ut i naturen mera och minska på tillsatsämnen, vem orkar lyssna på sånt längre? Vad är rätt och fel, finns inget sådant, lär känna dig själv och vad du mår bra av. Tänk inte så mycket och lev mera. Jag började träna bara för att. För jag kände på att pröva. Och jag prövade och sedan kände jag känslan att jag har en möjlighet att bli lycklig, med hjälp av detta, och jag valde lyckan och jag började bygga på mig själv och varje gång jag gick till gymmet gjorde jag det för JAG mådde bra av det, inte för någon annan eller något som jag hade läst. Aldrig. Det är en viktig del av att återhämtas från sin kontrollvärld, att lära sig gå sin egen väg och göra tvärtom vad andra säger eller inte bara lyssna. Lyssna på dig själv istället. Riktiga du. Vem är du och vad vill du. Vad känner du för, vad är du sugen på och vad mår du bra av. När du funnit den platsen och gjort det tillräckligt länge att det är en automatisk del av ditt liv, som det ska vara, så har du mera styrka för att lyssna på andra och kanske ta lärdomar av andra eller klara av att säga din egen åsikt. Du är inte lika känslig mer och är öppen för att pröva, utvecklas, testa nya saker. Som jag hade aldrig kunnat följa mina coacher och deras upplägg eller testa på någons matschema, träningsschema om jag hade varit sjuk ännu. Hitta dig själv, sluta vara vilsen och ha fötterna på marken då du äntligen hittat dig själv. Du vet själv alltid bäst vad som funkar bäst för dig, när du väl hittat dit. Jag är min bästa vän idag och jag vet alla mina gränser och områden, men jag lär mig också nytt varenda dag och år, vilket är fantastiskt. Jag ser mig själv som en unik person och ingen har rätt att trampa ner mig eller ändra på mig, men jag är alltid öppen för nya förslag och lärdomar, men jag bestämmer själv vilka som jag väljer att ta in och vilka inte. Självständighet. Frihet. Självförtroende. Respekt åt dig själv!
Och nu ser jag ut såhär. Tränad. Synliga muskler. Lite för mycket för de flesta. Okvinnlig. Jag vill inte att ni ska sträva efter en låg fettprocent, det skulle jag aldrig göra, vi alla vet att det inte är bra. Jag vill också lägga till att detta är 10% av min dag, då jag uppnår en pump och spänner i musklerna. Går jag på stan i vardagskläder senare på dagen kan jag berätta att det troligt nog inte ser likadant ut, om jag inte slängt i mig ett paket donuts som ger lite synligare pump än för andra 😀 Får ofta höra att “looken” jag har efter träningen (upp-pumpadade muskler, röda kinder, leende på läpparna) borde jag ha då jag går ut på tävlingsscen. Haha men där har jag nästan alltid sett för tom ut och musklerna gömda någonstans, men bikini fitness är ju inte upp pumpade muskler och svett på pannan, det är ju lite annorlunda, men om jag får bestämma nästa gång ska jag absolut gå upp på scen kraftigare nästa gång och inte smal, tom och uttorkad. Domarna är alltid ute efter olika och man förstår sig inte alltid, men bäst att bara gå som sig själv och som man trivs bäst och njuta av tiden på scenen! Då kvittar numret du får på placeringen och då njuter du av själva resan mera än vinsten. Vilket är viktigare för mig iallafall. Och därför kommer jag troligen, vara en stor del av min tävlings-prep och inte följa en coachs order, jag är min egen coach och jag känner mig själv bäst 🙂 Men däremot behöver jag ofta en extra push, ibland blir jag lite väl snäll med mig själv, men först så njuter jag av detta år och kanske något/några år till, och ser vad jag vill och känner för sen! 🙂 Mycket händer på ett år och jag, mina åsikter, tankar ändras också troligen lite! Så ser med spänning framtiden som väntar på mig 🙂
Ämnet’s själva mening skulle handla om FETTPROCENT. Om jag då försöker för en gångs skull hålla mig till ämnet så bör jag väl börja direkt skriva om DET. 😀
Vad jag vill komma till är hur ledsen jag blir när jag får kommentarer om min kropp eller mitt utseende. När jag läser bloggar som hatar ner på oss som är smala. Jag blir faktiskt ärligt talat ledsen. För det första, Jag har inte valt detta. Jag skulle jättegärna ta Kim Kardashians kropp, kurvor och lägga på mig och se hälsosam, frisk, kurvig, snygg, inspirerande, och som sagt HÄLSOSAM ut. Just nu går jag kring med en torr, låg-fettprocent, synliga muskler, inga kvinnliga former kropp och det anses direkt som ohälsosamt, ingen bra förebild, får ofta höra på bilder att jag ser manlig ut, torr, för ådrig, inte normal osv.
Jag vet att en låg fettprocent inte är hälsosamt. Det är det inte. Men jag vet också att bara för att ni som säger detta, skriver enligt era erfarenheter eller mående, kan ni inte stämpla andra som likadana . Bara för att du svälte dig till magmuskler och gick som en zombie och frös dagen ut med kurrande magen för att nå en lågfettprocent betyder det inte att jag gör det. Jag äter mera än någon i min familj, jag tränar också mera. Jag har så mycket energi och glädje, styrka att dela med mig till alla, jag mår bättre än ALDRIG förut fysiskt. Jag känner verkligen att allt är på plats även om ibland kommer perioder där man blir lite mera stressad men jag påverkas inte alls lika som förut. Jag mår sååå bra. Jag är starkare än aldrig förut på gymmet, jag får energi av träningen och brinner för det. Jag älskar mat och maten ger mig energi, njutning, och jag är inte rädd för att äta mig proppmätt, jag behööööver mat! Skulle aldrig klara av mig någon överlevnads grej på tv:n där man får försöka hitta mat och boende på en öde ö. Jag klarar inte av att äta för lite, jag får typ ångest och vaknar hellre upp på natten för att ge mig föda, energi än att jag går hungrig. Jag vill att jag ska gå upp i vikt och jag har blivit ganska väl bekväm med mig själv och orolig att inte skada kroppen på något vis, direkt då jag känner typ hunger är det katastrof haha..
Jag har gått flera år på blodprov och haft brister på allt det hela, men äntligen är allt normalt, jag har fått hjälp till sköldkörtelhormonet och kontrolleras fortfarande. Visst har jag för lite av kvinnliga hormon och därav låg fettprocent, inte samma chans att föda barn som alla andra men jag får leva av det. Det är något jag också får medicin för och jag önskar att det en dag blir normalt det med. Vi alla har olika kroppar. På grund av mitt utseende är jag inte bästa eller ens alls en bra förebild. Det är bara så.
Och jag kommer säkert alltid få kommentarer om detta, jag reagerade väl mera känslosamt då jag var yngre. Detta ledde till att jag kände att jag aldrig kunde äta nog, det blev ett frosseribeteende bara för att ”bevisa” att jag minsann åt, det var lättare att accepteras om man bevisade att man verkligen åt tex. två pizzor och en liter glass direkt efter utan att bjuda till andra. Dock så ser ju folk vad de vill se, så de är liksom aldrig tillräckligt. När jag pratat med andra tjejer som också alltid varit smala är det många som upplevt samma. Att man börjar frossa för att ”bevisa” att man inte bantar, göra andra nöjda, bli accepterad och bevisa att man visst äter. Resultatet blir väl en onormal måltidsrytm och förhållande till maten med längden. Det är inte hälsosamt att frossa oavsett hur man ser ut, särskilt inte att frossa i onyttigheter bara för att. Frosseri är precis lika kortsiktigt som svält.
Jag vill att ni ska förstå att låg fettprocent är inget man ska sträva efter, jag har aldrig gjort det och kommer aldrig göra det. Detta är mitt utseende och det är bara vem jag är just nu. Jag har ändå som mål att gå upp i vikt och det är vad jag håller på med men inget som händer på en natt om man vill ha en vikt som hålls. Och dessutom är gjord på näringsrik mat och inte enbart tom energi. Det är dessutom en grej som inte jag orkar stressa över, eller som påverkar mitt liv genom att stå på vågen för att följa numror, glo mig blind i spegeln och gråta över om jag är smal på något område (det är lika stört som att banta) eller i köket och hetsa i mig glasspaket, utan jag ger mig tid och blir glad för varje gång jag får höra att jag lagt på mig mera eller får byta till en större byx-modell, men ingent som tillhör min vardag att kontrollera genom det, tänk hur många år man spenderat på kroppshets, jag älskar och accepterar min kropp, stor eller liten, men jag mår bäst som att må och känna mig stark.
Jag vet inte hur jag ser ut om ett år eller tio år, men vem fan bryr sig egentligen? Ska vi inte mera fokusera på hur vi mår? Om vi är hälsosamma, påriktigt, friska så tycker jag du kan skita i fettprocenten och vikten.
En sak jag däremot vill ta upp är att våra människors totala vikt och fettprocent även kroppssammansättning förändras över tid. (Bilden nedan är för svenska kvinnor)
Hos både män och kvinnor ökar mängden kroppsfett med i snitt 9 kilo från 20-29 års ålder upp till 75 års ålder. (LÄNK)
Back to the subject.
Jag tycker det låter mera som om personer som skriver och kommenterar över detta är mera ohälsosamma än de som inte bryr sig om sitt utseende, kropp, synliga muskler eller inte. Lyssna själva.
Frågor som “hur kan du vara så deffad året om? “Vad är din hemlighet till den låga fettprocenten?” “Tränar du konditionsträning när du är så smal?” “Hur kan jag uppnå den kroppen att ha muskler men lite fett?” “Ät mera” “Du är okvinnlig” “Värför tävlingsform året runt?” “Hur kan jag få fettet bort på min mage?” “Vad ska jag väga för att gå ner till den fettprocenten?” “Det är inte normalt att se ut sådär”
Jag skulle själv inte ens gå och tänka på hela saken varför en person ser ut som hon gör och verkligen inte kritisera henne/honom för det. Lika gärna kan någon ha en livskämpande sjukdom bakom det, så innan ni bedömmer någon, fundera på detta. Är det så viktigt? skulle inte alla bara kunna lägga ner jämförelsen och acceptera att alla är olika, alla ser ut olika, alla lever olika och det är okej. Vi vet inget om denna person, speciellt på internet säger en bild ett fåtal ord om hela personen.
Jag blir sårad för detta, för att så många strävar efter den låga fettprocenten och jag blir sårad för att direkt man blir stämplad som att man verkligen själv också gör det och att jag lever inom någon diet, träningshets och gör några hemligheter för att bibehålla “denna” kropp. Hemskt att prata om sin kropp på et sådant vis ens. Som en grej liksom. Min kropp är min kropp. Finns otroligt mycket viktigare saker än hur min kropp ser ut på utsidan, tex. hur jag och alla människor mår på insidan. För mig handlar god hälsa inte heller om att äta på ett visst sätt, men om vi ändå tar upp detta med maten som många förstår fel, de tror helt enkelt att om de själva levt på broccoli och torsk innan tävling för att uppnå den torra svamp looken på scen, betyder det verkligen inte att jag lever så. Punkt.
Jag tänker inte ett skit på vad jag sätter i mig, okej “inte ett skit” var väl överdrivet men vad jag menar är att jag inte går och tänker på det, inte ett dugg, jag automatiskt äter enligt mina val och vad jag är sugen på. Jag väljer att äta mycket och bra mat regelbundet för att jag mår helt enkelt bra av det. Jag älskar mat. Men jag går inte och planerar hela dagen, veckan på det. Jag äter det som finns att välja mellan. Jag har inga gränser eller förbjudna livsmedel. Jag väljer bara helt enkelt en hemma kväll med lövbiff och klyftpotatis än en festkväll ute sittande i baren med ett glas öl. Jag säger inte att jag inte dricker eller inte går ut, jag älskar att också festa och jag älskar spec. rött vin, jag älskar bara att njuta av livet, det är väl det som är grejen, jag gör inget pg. regler eller för att jag tror något är bättre än det andra, nej jag lyssnar på mig själv, vad vill jag, vad känner jag för, vad vill huvudet och vad vill kroppen. Jag älskar att vara länge uppe på kvällarna, äta flera stycken kvällsmål, kolla på filmer, jag har inga regler att gå och sova en viss tid eller sluta äta någon gång. Jag lyssnar på mig själv. Är jag trörr somnar jag, och tvärtom är jag inte så skulle jag inte ens få sömn så varför tvinga sig. Samma med träning och maten, lyssna för fan på er själva, lär er känna er själva, vad ni vill och inte vad ni tror ni vill/borde göra!! Är ni sugna på att träna? Vill ni det? har ni energi för det? eller är det tvång? Svaret vet ni ju själva. Träna bara om ni vill det. Träningen ger ingenting om det inte görs med vilja, glädje. Tränar du för att du tror du måste kommer träningen bara TA mera från dig än ge. Det bryter ner dig psykiskt och fysiskt. Och till kosten… Äter du vad du vill så kommer det ju hålla, har du en massa regler inom maten eller försöker undvika att äta så klart det inte smakar, klart du mår dåligt då och klart kroppen mår framförallt dåligt.
Sover du bra, äter du tillräckligt, stressar du med måtta som du klarar av, lyssnar du på din vilja och ditt mående, vad kroppen vill (bortsett från hunger och mättnad är något jag struntat i, vem säger att man måste vara hungrig eller mätt före/efter måltid, går på känsla istället) och FRAMFÖRALLT SLUTAR TÄNKA. VARFÖR GÖR NI ALLT SÅ SVÅRT? Varför tänker alla så mycket? Det här skapar fel bild på mat och träning, fel förhållande och HETS kring ämnet.
När du slutar tänka hur du uppnår någon kroppsform eller sluta tänka hur du borde äta för du tror du borde bli mera hälsosam, vare sig det är mindre socker/kött/mera vitaminer/mindre bakelser/mera grönsaker osv. så sluta med det, det kommer ju göra dig helt mindfucked och känns bara för mig bäst att släppa det hela, lyssna på vad du vill istället. Go with the flow. Träna och ät för hälsan skull. För att leva. Lev inte för att träna och äta. Hitta DIN egen måltidsrytm, det är den ända som kommer funka, det finns inga mirakel.Nu äter jag det jag behöver för att bli starkare och får att må bra, för min egen skull.
Är verkligen kroppens utseende, maten man stoppar i sig eller resultaten man gör på ett lopp kvitton på bra eller dålig hälsa? Eller är det kanske så att den beror av hur man mår inuti, i själen? Jag är övertygad om att alla har sitt unika sätt att uppnå god hälsa på. Det gäller bara att komma fram till hur man vill må och känna. Längtar man efter fler vänner, en partner eller kanske barn? Eller är det något annat på det privata eller yrkesmässiga planet som behöver justeras för att man ska må bättre? För mycket negativ stress är ju som bekant en riktig hälsodödare, särskilt när man inte ser någon väg ut ur situationen. Jag är övertygad om att jag själv har gått igenom så himla mycket jobbigt och fysiska samt psykiska smärtor i livet att varje dag jag bara mår bra, är en lycka för mig. Att jag får vara hälsosam och frisk betyder allt för mig. Att må bra i själen OCH i kroppen, det är så det ska vara. Du ska inte må dåligt, du ska verkligen inte det. Känner du att något är på tok i ditt liv, se till att förändra på det, och vet du inte vad det är så är det kanske dags att ta reda på det, innan det är för sent.
Hälsosam idag är för mig där jag verkligen mår bra, kan njuta av livet, le och känna lycka, har balans och harmoni i livet. Jag tar emot utmaningar, spänning och nya äventyr men också låter kroppen återhämta sig, vila upp sig regelbundet. Jag tränar enligt mina gränser och bara för att jag tycker om det, jag tränar aldrig om jag har ångest eller om det inte känns bra, det skulle jag aldrig emra utsätta min kropp för, träning ska vara roligt och ge oss energi, lyckohormoner. Hälsa för mig är att hitta sin egen plats där man trivs och bli av med all negativ energi som påverkar dig, att kunna och vilja äta allt man än är sugen på, att inte uppleva starka känslor inom mat eller träningsområden som påverkar livet. Mat, träning påverkar oss visst men det ska inte vara det som styr livet, hälsa beror på så mycket mera än det också. Lär känna dig själv och din hälsa. Du kommer att känna då du verkligen verkligen mår bra. Jag tror också mitt må bra, hälsa är en stor del att jag är tacksam. Tacksam för allt.
Internet sätter höga krav på alla och jag tycker hat sprids på allas utseende, smal eller fet. Deffad eller fluffig. Kurvig eller spinkig. Magmuskler eller inte. Tävlingsform på tävlingsdagen eller tävlingsform utan tävling. Tränat för lite eller för mycket. Ätit för lite eller för mycket. För mycket djur. För lite fett. För mycket sötningsmedel. För mycket tillskott. Doping. Onaturligt. Okvinnligt. Män gillar inte ben, det finns hundar för det. Kvinnor ska ha något att ta på. Män ska ha muskler och synliga magmuskler på stranden. Varför, vem har startat det hela och kan inte det accepteras att alla ser olika ut?
Vi kan påverka och ändra detta. Genom att acceptera att vi alla ser olika ut, och låta alla se ut och leva som de vill, ingen är en sämre person för det och alla har ett värde, en bild på media är inte till för att bedömmas och kritiseras, varför kan vi inte lyfta upp varandra istället för kränka ner och jämföras?
Självklart beror allt nästan då självkänslan. Idag så tar jag inte in kommentarer som dessa, det påverkar mig inte personligen mera orolig för andra som tror på allt som skrivs. För några år sedan kunde jag påverkas hårt och börja äta så mycket att jag ständigt mådde illa bara för att jag skulle nå något slags ideal där mitt utseende var okej och att alla slutade klanka ner på hur smal jag är. Man ska inte bry sig om vad andra tycker, men har andra rätt ändå att gå och skriva negativt om andra? Det är liksom lättare att kommentera hat än pepp. Tänk på personer som varit nöjda med sig själva, ni kan faktiskt genom att kommentera och frågesätta deras utseende genom att anse det är för mycket eller lite eller ohälsosamt bara för ni själva upplever det så, det kan leda till framförallt en ung människas självförtroende som rasas ihop på noll tid och känner sig aldrig nöjd, blir en evig strävan efter det perfekta, som vi egentligen skapar och påverkar.
Henkilön ALEXANDRA BRING (@alexandrabring) jakama julkaisu
Det finns idag människor som är väldigt extrema med sin träning och kost och det är onekligen en hel del människor som tagit allting för långt. De mår dåligt om de missar ett träningspass och vågar inte äta efterrätt då de är rädda att det ska förstöra ”allt”. Det är inte den här livsstilen jag vill uppmuntra till.
Men det jag vill ha sagt är att om du vill få resultat när det gäller din hälsa och prestation så får du nog ändå vara beredd på att din livsstil kommer att skilja sig en hel del från det som anses vara ”normalt” idag. Men det innebär att du sannolikt måste bryta många negativa mönster och att du då och då behöver behöva stå ut med lite frågande blickar från dina arbetskamrater när du tackar nej till bullarna som de köpt med sig till jobbfikat. Idag är allt onormalt att vara annorlunda och ha sina egna val, stå upp för det och gå sin egen väg. Människor som trycker ner på personer som tränar, äter hälsosamt eller är kanske definierade, för att det är udda. Det ses negativt att för mig, vara musklig och ha synliga muskler med låg fettprocent eftersom det inte är normalt, kvinnligt eller “hälsosamt”. Det är tydligen något fel på mig för det “går inte” att leva som jag gör och vara frisk. Men ibland undrar jag hur personer på gatorna, i mobiltelefonen, på internet, tidningar, överallt ens har energi och samvete att trycka ner personer för hur de ser ut eller beter sig, du vet inget om personens liv eller situation, så acceptera att alla är olika och alla lever inte på samma sätt som du, och det ofta finns orsaker till allt.
Varför inte lägga ned all hets och acceptera att vi alla är olika, unikt byggda. Fett på kroppen eller inte. Finnar där och där eller inte. Magmuskler på män eller kvinna. Bröst eller inte. Om alla slutar jämföra sig med alla andra och gör det dom blir glada av har vi kommit en bra bit på vägen.
Inlägget är sponsrat med Sudio SwedenFörsta recension: WOW VILKET LJUD!!! Man glömmer ju nästan att man lever, eller att någn annan lever vid sidan om haha! Var rädd att jag skulle typ svettas ihjäl men inte alls, de var superlätta och bekväma på huvudet, älskar dem!! Ska VERKLIGEN vara ett måste på varje pass, iallafall vart annat ifall inte jag ska vara social och inte 100% fokuserad som dessa hörluror garanterat hjälpert till med! ÄLSKAR DEM!
När jag fick dem beställde jag även ett par svarta lock, som man böt ut mot de orginala. De är super snygga och gör det svarta mera speciellt, unika och personliga. Dessutom kom ett mobilskal med (SOM NI OCKSÅ FÅR PÅ KÖPET!) som har samma design och skrivet med guld SUDIO som matchar hörlurorna som har guld detaljer, gör det hela ännu lyxigare.
REGENT hörlurorna är från Sudio som jag nämde i tidigare inlägg och har upp till 24 timmars trådlös frihet. Hörlurorna är lätt att använda med hopfällbara lättviktskonstruktion och på sidan av läderkuddarna har den tre enkla kontroll knappar för musiken och mikrofon för att att emot samtal. Det gillar jag! Men mest är jag förälskad i både ljudet, musiken och att det är trådlöst såklart! <3
P.S Använder ni koden SVAGTILLSTARK när ni beställer får ni 15% rabatt!
Kasta bort allt onödigt, skräp. Bränn upp alla dåliga minnen, papper!
Gå igenom kläderna (och skorna) vilka som kan skänkas bort till de som behöver dem mera, ta ut alla vinterkläder och in med alla vår, sommar, färger!
Använd Citrondroppar som du lägger i varje hörn hemma i huset, har ni flera rum så kanske endast de rummen som du känt negativ energi ifrån någon gång.
Solljus är renande för naturliga miljöer, vilket är anledningen till att du bör öppna dina fönster och ta in så mycket solljus som möjligt. VÄDRA!!! –>
Luften bör friskas upp minst tre gånger per vecka, öppna dörrar och fönster för att göra detta. Ha inte gardiner nere eller fönster stängda för länge.
Gör en typ av rökelse. Så tufft, gjort det själv för några år sedan då jag kände att det fanns mycket gamla och dåliga minnen kvar i huset, funkade bra faktiskt! Eller så var det citrondropparna 😀
En annan effektiv metod är att rengöra dina golv med en saltvattenlösning, ca 6 matskedar salt i en hink med vatten.
Kaktus är bra för att motverka dålig energi. Placera dem nära fönster, alltid utomhus.
En annan bra möjlighet är att lyssna på avslappnande musik i ditt hem (eller pepp musik,gör en “topphumör” lista på spotify, har själv gjort det som jag ´lyssnar alltid då jag vill bli taggad och på TOPP humör :D. Detta kommer att balansera ditt sinne och skrämma bort negativitet.
Använd även aromterapi. Det finns flera olika essentiella oljor eller rökelser som kommer att rena ditt hem. Som jag tipsade om citron-arom.
Det är även väldigt viktigt att du håller ditt hem rent och i ordning. Röriga hem skapar negativ energi och dåliga vibbar.
NI ÄR SÅ JÄKLA BRA. VI ÄR!Vi, eller DU som nått något mål, utmanat oss själva, gjort något ni inte trodde ni skulle kunna.Vare sig det handlar om att träffa någon ny person, hålla tal för en stor grupp, börja en ny kurs, hoppa fallskärmshopp, byta arbete och starta eget, resa världen runt ensam, tatuera sig, prata ut. Vad som helst! VI ÄR BÄST!Kanske någon av er däremot inte klarade allting på egen hand, det är lika duktigt det med!!! Det är att bemöta sina rädslor, bestämma sig och våga ta risker.DU tog beslutet att hämta hjälp. DU bestämde dig. Det gjorde jag och om någon av er ens funderar på att våga be om hjälp eller stöd, GÖR DET!!! Livet är så härligt på andra sidan, du är VÄRD att vara lycklig, välmående och trygg! Kram på er alla, sköt om er <3
