Påsk-veckan har startat igång! Är ivrig som om jag vore 3 år gammal fortfarande, hehe! Ska pyssla med min systers pojkar och gömma lite påskägg och förhoppningsvis hitta något ägg till mig själv också, gärna i storlek XXXL. 😉 Sen vi i Finland äter ju Memma, som har varit det äckligaste jag vet alla år jag levt men jag har ju inte ätit det sedan lågstadiet om jag minns rätt så ska se till att köpa en låda eller två hem för att pröva om jag plötsligt vem vet inte älskar det? 😉 Lite memma och kvarg eller glass, man behöver kanske något sött för att få i sig den bruna kletiga röran 😀
Idag har jag tränat rygg på gymmet och även om jag hade vilodag igår känner jag mig stel som en varg efter Måndagens benpass där jag maxade och höjde vikterna än en gång, fick tusen dopaminkickar att köra ännu tyngre och avslutade med att benpressa allt sista man hade kvar med hjälp av pushande kamrater i gymmet. Har ju träningsvärk i mun-giporna efter allt grimaserande och glädjeskratt efteråt haha! Underbart, är fortfarande helt i endorfinernas värld två dagar efter passet. 😛 Solen bländer mig i ansiktet nu och funderar om jag någonsin kommer få sömn idag, men vad är bättre än att ta till vara det och arbeta lite hemifrån nu då man kan! 🙂
Bild av Peter Nuutinen
Förresten har jag fått uppdrag att blogga om ett nytt Schampo för håret som jag fick hem förra veckan (Ska använda det i ca. 30 dagar). Har använt det två gånger nu och redan första tvätten blev jag kär. Kanske för att jag också fokuserade ordentligt på hur det kändes att tvätta med detta specifika schampo, men ärligt talat var det grymt och ska berätta varför. Jag vet inte vad ni använder för produkter när ni tvättar håret, men jag är en lite all-tvättare, har sedan liten använt mig av mamma’s dyra hårsalong produkter eller andra hon beställt från internet för hon tycker det är så viktigt att använda ett bra schampo. Visst är det, väl, speciellt om man har lite känsligare hår, eller inte inom normen. De flesta schampo:n lovar en massa, allt från att göra håret mjukare till glansigare, längre till och med eller mera volym. Ibland kan det faktiskt fungera, men dessa produkter är ofta bombade med tillsatsämnen och irriterar bara håret ännu mer, som det redan görs efter varje tvätt och produkter som vi använder till håret flera gånger i veckan om inte dagligen andra och inte nämna att färga håret. Detta schampo hade inga dramatiska löften förutom att du inte kommer att ha behov av balsam efteråt och att det passar alla typer av hår, vilket var ju skönt! Schampo:t är gjort på naturliga ämnen med aloe, eteriska oljor, frön och även pepparmint för att fresha upp det hela. Jag hade inte läst detta innan, så jag fick ju otrolig upplevelse direkt då jag tvättade håret, blev så förvånad för håret blev mjukt direkt samtidigt som det ändå var rent och tvättat efteråt, som inte hade fungerat om man tvättat med balsam. Förälskade mig mest i Pepparmint doften och känslan jag fick i håret.
Mitt hår då?
Just nu har jag ganska OK hår. Ofta på vintern väldigt torrt speciellt i hårbottnet, så pepparminta hade väl lätt irriterat mitt hårbotten som andra uttorkade parfymbombade schampon hade gjort, men NOPE tvärtom så gav det bara en extra kick och liv till hårbottnet som antagligen blir torrt och ruffsigt eller fettigt och platt. Då jag tvättar mitt hår med vanligt schampo så får jag alltid en stor bomb av hår och trassel ( ÄR DET BARA JAG!??!?! ) och får använda ett halvt kilo balsam för att reda ut det igen. DETTA Schampo då, blev inte ett ända trassel, som lovat utan att ens insett det behövdes det inget balsam för håret var otroligt mjukt och glatt! Blev så glad så jag nästan är rädd att använda mig av det igen för jag vill spara till “speciella tillfällen” så bra var det! Så snål är jag också haha. har jag en Nocco kvar i kylen tar jag hand om den med hjärta och kärlek tills jag verkligen behöver den.
Som liten har jag alltid haft ganska tjockt hår, allt från mörkt och fluffigt till blont, torrt och ibland tunnt men kanske ändå det tjockaste och typ mest friska håret i familjen. Säger DE iallafall, och tror det beror på att jag lärt mig av mina 4 syskon alla lärdomar de sagt till mig, typ färga aldrig håret (så levde trist liv och färgade det först i tonåren) men värt det! Och använde mig aldrig av hårfön, plattång, locktång m.m. inte idag heller bara på modelljobb eller om jag ska ut. Annars låter jag det oftast torka av sig själv, och det blir ju härliga lockar på sommaren och svalkar skönt då man går med lite fuktigt hår! 😉 Hårspray med balsam är något jag dock måste använda annars skulle jag inte få utrett mitt hår, men denna gång efter detta schampo har jag inte använt det faktiskt, till förvåning. Ska se om det funkar i fortsättningen också. 30 dagar på mig 😀 Gör en slut recension också, hoppas på mirakel 😛
Schampot heter NEW WASH och är från HAIRSTORYBorde ta före och efter bild också, nu har jag ju använt det två gånger redan men ska absolut ta ändå!
Schampot kommer denna månad att lanseras i England men förhoppningsvis inom kort hit till oss också. Det är på listan men när vet de inte exakt.
OCH VIKTIG INFORMATION: Tro mig jag säger inte det för att detta är ett samarbete,jag delar ALLTID mina ärliga åsikter. Både i bloggen och i livet utanför. Om jag inte gör det så håller jag tyst istället för att ljuger någon rakt i ansiktet. Det hade jag aldrig gjort. Jag står för mina ord, alltid. Och jag har respekt för mina åsikter och val, det betyder inte att alla behöver tycka och känna likadant, som i allt. Men ofta så drar man sig till likadana personer som dig, tex. gillar jag en speficik maträtt eller tv-program är det ofta så att de personerna som är ganska lika som mig, gör det också. Och tvärtom personer som är helt motsatsen, som tex. min syster så tycker helt annat. Ganska intressant egentligen 😀 Så kan gissa att någon i bloggen kanske håller med mig ibland eller har prövat på något av mina recept, recensioner eller produkter jag använder mig av och förälskat sig i dem lika mycket som jag? Eller så är det andra som bara läser min blogg för att. Jag tycker själv det är intressant att höra andras åsikter, läsa andras bloggar och recensioner eller åsikter/kritik om något och aldrig följa mig av det bara för den personen gör det, utan själv kanske först pröva produkten eller uppleva saken innan jag själv kan göra en egen åsikt. Jag gillar däremot att ta lärdomar av andra men jag gör alltid ett eget beslut till sist. Man får ofta bra tips och åsikter, nya synpunkter av saker man aldrig tänkt på, men slutligen är det du som känner vad passar dig bäst! INOM ALLT. Nu handlar det ju bara om ett litet schampo, hehe.
Ganska kul att skriva om hår eller smink ibland, inte ofta jag gör det! Ska börja sköta om allt från hud till hår och smink lika väl som jag tar hand om mitt välmående, kropp och psykiska/fysiska delar. Skulle säkert må som en baby, inte ofta man får tid att orka eller pyssla till utsidan men när man har det, visst är det roligt? Är det bara jag som känner så? För jag är väldigt kreatik och älskar att uppleva saker, testa på nytt och se konkreta resultat. Som att sminka mig i alla världens regnbågsfärger, gå på second hand och fynda (var stor hobby som tonåring), fotogafera, måla väggar, tapetsera, pyssla till håret. Det sist nämda har jag inte gjort på evigheter på grund av en enkel orsak. LATHET. Mitt hår är ju så otroligt långt och att fläta en enda fläta tar evigheter, först får jag borsta igenom allt trassel och reda ut alla knutar innan jag ens får tag på något hår om ens möjligt efter ett bröst träningspass på gymmet, haha! Så jag tycker det är otroligt roligt att få intresse och LÄGGA tid till håret, huden, kläderna, kosmetik osv ibland. Då man får något nytt hem eller blir tipsad om något så blir man ju tvungen att testa med den impulsiva delen av mig. Tex. hade jag en gång till och med fått hem ett nytt rengörningslotion till ansiktet för något år sedan, jag skulle på ett modellarbete samma vecka och vad händer? Får någon allergisk reaktion eller överkänslighet och är hela veckan ut helt röd och typ halv fläckig i ansiktet. Läser jag sedan ingredienserna var det ju inte så stor förvåning då det var typ tre sidor av ämnen som tillsatts i krämet. Och ja, det var till för ansiktet och ögonen, tydligen inte för mina haha! Så nu ser jag till att alltid köpa rengörningslotion eller sminkborttagningsmedel för känslig hud. Bombsäkert! Och visst fick jag order om att vänta på att pröva den, till efter fotograferingen men kunde jag hålla fingrarna borta? Nej inte en chans! Så fick avboka jobbet, bra Amanda! Typiskt mig.
Så people! Allt jag reklamerar eller sponsrar på bloggen, Instagam, media överlag, är min egen åsikt ! <3
Har länge tänkt ta upp detta ämne men eftersom det är så stort ämne och så mycket jag vill skriva inom det, samt mycket missförstånd och okunskap inom området men idag valde jag att ändå skriva MEN det är ett viktigt ämne som bör pratas om, det är därför jag valt att skriva om detta nu.
Fettprocenten
Som alla vet så är det inte hälsosamt att ligga på en låg fettprocent.
Jag har hela mitt liv haft en låg fettprocent. Jag hade synliga biceps då jag spände de smala mask-armarna trots att jag inte hade några muskler där och ett sixpack när jag var 10 år gammal. Jag tränade bara fotboll, men mest som en hobby för skojs skull ända från 6 år till 14 år gammal. Jag har alltid varit smal men också väldigt kort. Det var i början av 6:an på lågstadiet jag plötsligt började växa riktigt snabbt och blev ännu smalare, jag fick ständigt kommentarer över det och kallades stickan/plankan/långben osv. Jag kämpade för att äta så mycket som möjligt och började istället få kommentarer om att jag hade kraftiga lårmuskler och såg hälsosam ut. Ändå hade jag inga bröst eller rumpa. Varför hade alla andra det men inte jag? Funderade jag.
Alla i min familj har också haft en låg fettprocent och lätt att få synliga muskler. Mamma har berättat att det var samma för henne när hon var liten och fick dricka mängder av grädde för att gå upp i vikt.
Jag har alltid ätit bra, mycket, hälsosam mat. Jag har aldrig varit den som hellre åt godis istället för mat. Jag älskade pappas mat som han gjorde och jag älskade att göra han glad genom att äta allt på tallriken. Jag minns också som ännu mindre att jag hade svårt att hitta maträtter jag gillade, jag gillade väldigt udda saker och hatade det mesta (men vem gör inte det som barn) men tacos, burk-köttbullar och pappas lax var något jag älskade och åt flera portioner av när det väl bjöds. Jag älskade att äta mig mätt och tävlade oftast med vem som åt flest bröd eller tacos. Jag vann oftast 😉 Godis och sötsaker var aldrig något som var förbjudet i vår familj, vi åt det kanske varje dag, men jag var aldrig någon riktigt godis eller glass-gris som systern min fast visst älskade jag allt som har med sött att göra, som det ska vara.
Lite längre fram i tiden fick jag ju anorexi. Hur började anorexin? Jag pratat om det mycket så kortfattat började allt genom att bara förändra kosten lite, testa på vegetarisk kost, åt mindre portioner, testade alla tips i såkallade “hälso-tidningarna” där man tydligen skulle bli mest hälsosam och vara snyggast på stranden men vad hände var tvärtom, jag rasade ner i vikt samtidigt som jag hade växt otroligt mycket på senaste tiden. Jag blev allt mera ointresserad av mat och hungern försvann pg. den stora förändringen av kosten. Från att ha ätit mycket, ordentligt och kämpa med att gå upp i vikt/behålla vikten och njuta av maten gick jag till en fett,kolhydrat,protein-snål, japp “allt-snål” kost som jag trodde skulle hjälpa världen, djuren och mig själv. Trodde jag skulle bli en bättre version eller att jag skulle vara duktigare om jag åt såhär. Jag trodde det var hälsosamt. Det stod ju så i tidningarna. Jag jämförde mig med andra och tänkte att ifall inte kompisen äter lunch behöver väl inte jag heller göra det osv. Tankarna blev flera och jag blev smalare. Ett år hade väl gått och jag lades på sjukhus. Den historien är ännu längre och ni kan läsa en kort del av det här. Jag lyckades till sist få rätt hjälp på Mandokliniken och fick vikten upp, blev utskriven och frisk. 3 år tog det allt som allt att bli av med ALL slags ångest, mat-, träning-, vikt-fixering och hets. Att verkligen vara FRISK och aldrig falla tillbaka till det helvetet. Det är en lång resa, men då du äntligen verkligen når toppen kommer du aldrig falla tillbaka igen, det vet jag, det finns inte en chans att jag aldrig skulle göra det. Jag tror att om man blir 100% frisk från sin ätstörning så faller man inte tillbaka. Blir man aldrig helt frisk, det blir lite halv färdigt eller man får inte rätt sorts hjälp och tillräckligt länge, hinner återhämta sig 100%, så har man lättare att trilla tillbaka och man kanske gör det flera gånger, kanske du fortfarande lever i din ätstörnings-värld. Lever genom kontrollen, då måste du be om hjälp och förstå att du är värd att bli och vara frisk, lycklig, fri. Det är det bästa jag har gjort i mitt liv, jag kunde inte klara av de sakerna jag gör idag och gjort, jag är så himla lycklig att jag valde RECOVERY, det är värt det, du är värd det, livet är så härligt på andra sidan. Vikten säger inte det hela, och jag vet att många tror att ätstörningen inte är en psykisk sjukdom, men jag tror att det är. Jag vet att ätstörningen kan få dig så mindfucked och verkligen inbilla dig vad som helst, verkligen få dig att kontrollera saker och att låta bli det kan kännas att hela världen rasas. Men då du själv förstår det (ingen annan kan få dig att inse, bara du själv) och slipper det hela, hela träsket, ja då förstår du, mer och mer, vilken bubbla du levt i, hur korkad man varit och hur mycket lättare allt hade varit om du bara insett detta för länge sedan. Men sånt är det.
Till nuvarande situation. Träningen har alltid varit en stor del till mig. Något jag älskar, brinner för. Tycker är roligt.
Träning ska INTE VARA ETT måste. Ingen hets. Ingen tvång. Vem är det egentligen som säger att ni måste orka träna? Varför? Ska ni gå ner i vikt? Ska ni gå upp i vikt? Hålla vikten? Eller något helt annat? Kanske få bort tankarna?
Träning är bara en hjälp till det.. Träningen är inte lösningen. Gym har blivit jättepopulärt för många, och speciellt i media. Nu känner alla att de “måste” träna, för att alla andra gör det. Men måste man verkligen använda gym? Det finns massor med andra träningar man kan hålla på med om man vill hålla sig i form. Och så finns det sådana personer som hatar att träna eller röra på sig, då får man hitta på något annat, lite mera vardagsaktivitet.
Orsaken till att jag skriver så mycket om träning, pratar, lever i det, ORKAR träna. Är min vilja, för jag älskar det. Lycka är att göra något du gillar. Något du njuter över. Lycka är att fylla ditt liv med det DU tycker om. Inte det du borde tycka om.
Att jag började styrketräna förändrade allt. Det är en helt ny värld från att ha spelat lag sport hela sitt liv och börja koncentrera på sig själv och lägga all fokus på DIG. Du är viktigast. Det är otroligt fint. Jag har tränat på gym blandat med konditionsträning nu i 6 år men då jag enbart styrketräning i 4 hela år. Det har lett till resultat kanske. Jag ser annorlunda ut än då jag började, och ja jag har fått muskler på köpet, jag kanske har en lägre fettprocent än början också, inget jag däremot är intresserad över eller står och följer, men vad som mest förändrat är mitt mående. Jag har aldrig mått bättre än idag. Jag för varje år efter styrketräning började må ännu bättre, 2013 var mitt förändrings år där jag valde livet. Och styrketräningen, gymmet var en stor hjälp till det. Räddning för mig. Jag blev stark och självständig. Jag lärde mig att stå på fötterna som aldrig förut. Och jag lärde mig så mycket mer. Själv. Jag hittade också min grej. Min passion. Jag lärde mig ju samtidigt att äta annorlunda, eftersom jag inte kan träna på den nivå jag gör idag om jag inte äter tillräckligt och av bra mat regelbundet. Från modellresor där man kanske hinner äta en minimal frukost och sedan på kvällen gå ut på restourang som drar ut på nattsömnen (kanske bli bjuden på lite socker, koffein under dagen om man har tur) till att äta regelbundet med jämna mellanrum, det man är sugen på och mår bra av och får energi av en längre tid, som bygger upp dig och håller dig frisk och glad. Inte hungrig, förkyld, trött, deppad, frusen och otålig. Mat och näring, vätska, sömn, återhämtning, motion är viktigare än vi anar, men det som är en skillnad till att jag har så bra förhållande till det hela är ju den att jag inte började träna på grund av att det är så viktigt för oss människor. Jag brydde mig skit i jantelagen och vad som är bra och dåligt, vad som rekommenderas att följa osv. Jag sket i allt, jag ville leva fritt och känna efter vad som JAG mådde bra av. Alla har sina åsikter, ät mindre av kolhydrater och mera fett eller gå ut i naturen mera och minska på tillsatsämnen, vem orkar lyssna på sånt längre? Vad är rätt och fel, finns inget sådant, lär känna dig själv och vad du mår bra av. Tänk inte så mycket och lev mera. Jag började träna bara för att. För jag kände på att pröva. Och jag prövade och sedan kände jag känslan att jag har en möjlighet att bli lycklig, med hjälp av detta, och jag valde lyckan och jag började bygga på mig själv och varje gång jag gick till gymmet gjorde jag det för JAG mådde bra av det, inte för någon annan eller något som jag hade läst. Aldrig. Det är en viktig del av att återhämtas från sin kontrollvärld, att lära sig gå sin egen väg och göra tvärtom vad andra säger eller inte bara lyssna. Lyssna på dig själv istället. Riktiga du. Vem är du och vad vill du. Vad känner du för, vad är du sugen på och vad mår du bra av. När du funnit den platsen och gjort det tillräckligt länge att det är en automatisk del av ditt liv, som det ska vara, så har du mera styrka för att lyssna på andra och kanske ta lärdomar av andra eller klara av att säga din egen åsikt. Du är inte lika känslig mer och är öppen för att pröva, utvecklas, testa nya saker. Som jag hade aldrig kunnat följa mina coacher och deras upplägg eller testa på någons matschema, träningsschema om jag hade varit sjuk ännu. Hitta dig själv, sluta vara vilsen och ha fötterna på marken då du äntligen hittat dig själv. Du vet själv alltid bäst vad som funkar bäst för dig, när du väl hittat dit. Jag är min bästa vän idag och jag vet alla mina gränser och områden, men jag lär mig också nytt varenda dag och år, vilket är fantastiskt. Jag ser mig själv som en unik person och ingen har rätt att trampa ner mig eller ändra på mig, men jag är alltid öppen för nya förslag och lärdomar, men jag bestämmer själv vilka som jag väljer att ta in och vilka inte. Självständighet. Frihet. Självförtroende. Respekt åt dig själv!
Och nu ser jag ut såhär. Tränad. Synliga muskler. Lite för mycket för de flesta. Okvinnlig. Jag vill inte att ni ska sträva efter en låg fettprocent, det skulle jag aldrig göra, vi alla vet att det inte är bra. Jag vill också lägga till att detta är 10% av min dag, då jag uppnår en pump och spänner i musklerna. Går jag på stan i vardagskläder senare på dagen kan jag berätta att det troligt nog inte ser likadant ut, om jag inte slängt i mig ett paket donuts som ger lite synligare pump än för andra 😀 Får ofta höra att “looken” jag har efter träningen (upp-pumpadade muskler, röda kinder, leende på läpparna) borde jag ha då jag går ut på tävlingsscen. Haha men där har jag nästan alltid sett för tom ut och musklerna gömda någonstans, men bikini fitness är ju inte upp pumpade muskler och svett på pannan, det är ju lite annorlunda, men om jag får bestämma nästa gång ska jag absolut gå upp på scen kraftigare nästa gång och inte smal, tom och uttorkad. Domarna är alltid ute efter olika och man förstår sig inte alltid, men bäst att bara gå som sig själv och som man trivs bäst och njuta av tiden på scenen! Då kvittar numret du får på placeringen och då njuter du av själva resan mera än vinsten. Vilket är viktigare för mig iallafall. Och därför kommer jag troligen, vara en stor del av min tävlings-prep och inte följa en coachs order, jag är min egen coach och jag känner mig själv bäst 🙂 Men däremot behöver jag ofta en extra push, ibland blir jag lite väl snäll med mig själv, men först så njuter jag av detta år och kanske något/några år till, och ser vad jag vill och känner för sen! 🙂 Mycket händer på ett år och jag, mina åsikter, tankar ändras också troligen lite! Så ser med spänning framtiden som väntar på mig 🙂
Ämnet’s själva mening skulle handla om FETTPROCENT. Om jag då försöker för en gångs skull hålla mig till ämnet så bör jag väl börja direkt skriva om DET. 😀
Vad jag vill komma till är hur ledsen jag blir när jag får kommentarer om min kropp eller mitt utseende. När jag läser bloggar som hatar ner på oss som är smala. Jag blir faktiskt ärligt talat ledsen. För det första, Jag har inte valt detta. Jag skulle jättegärna ta Kim Kardashians kropp, kurvor och lägga på mig och se hälsosam, frisk, kurvig, snygg, inspirerande, och som sagt HÄLSOSAM ut. Just nu går jag kring med en torr, låg-fettprocent, synliga muskler, inga kvinnliga former kropp och det anses direkt som ohälsosamt, ingen bra förebild, får ofta höra på bilder att jag ser manlig ut, torr, för ådrig, inte normal osv.
Jag vet att en låg fettprocent inte är hälsosamt. Det är det inte. Men jag vet också att bara för att ni som säger detta, skriver enligt era erfarenheter eller mående, kan ni inte stämpla andra som likadana . Bara för att du svälte dig till magmuskler och gick som en zombie och frös dagen ut med kurrande magen för att nå en lågfettprocent betyder det inte att jag gör det. Jag äter mera än någon i min familj, jag tränar också mera. Jag har så mycket energi och glädje, styrka att dela med mig till alla, jag mår bättre än ALDRIG förut fysiskt. Jag känner verkligen att allt är på plats även om ibland kommer perioder där man blir lite mera stressad men jag påverkas inte alls lika som förut. Jag mår sååå bra. Jag är starkare än aldrig förut på gymmet, jag får energi av träningen och brinner för det. Jag älskar mat och maten ger mig energi, njutning, och jag är inte rädd för att äta mig proppmätt, jag behööööver mat! Skulle aldrig klara av mig någon överlevnads grej på tv:n där man får försöka hitta mat och boende på en öde ö. Jag klarar inte av att äta för lite, jag får typ ångest och vaknar hellre upp på natten för att ge mig föda, energi än att jag går hungrig. Jag vill att jag ska gå upp i vikt och jag har blivit ganska väl bekväm med mig själv och orolig att inte skada kroppen på något vis, direkt då jag känner typ hunger är det katastrof haha..
Jag har gått flera år på blodprov och haft brister på allt det hela, men äntligen är allt normalt, jag har fått hjälp till sköldkörtelhormonet och kontrolleras fortfarande. Visst har jag för lite av kvinnliga hormon och därav låg fettprocent, inte samma chans att föda barn som alla andra men jag får leva av det. Det är något jag också får medicin för och jag önskar att det en dag blir normalt det med. Vi alla har olika kroppar. På grund av mitt utseende är jag inte bästa eller ens alls en bra förebild. Det är bara så.
Och jag kommer säkert alltid få kommentarer om detta, jag reagerade väl mera känslosamt då jag var yngre. Detta ledde till att jag kände att jag aldrig kunde äta nog, det blev ett frosseribeteende bara för att ”bevisa” att jag minsann åt, det var lättare att accepteras om man bevisade att man verkligen åt tex. två pizzor och en liter glass direkt efter utan att bjuda till andra. Dock så ser ju folk vad de vill se, så de är liksom aldrig tillräckligt. När jag pratat med andra tjejer som också alltid varit smala är det många som upplevt samma. Att man börjar frossa för att ”bevisa” att man inte bantar, göra andra nöjda, bli accepterad och bevisa att man visst äter. Resultatet blir väl en onormal måltidsrytm och förhållande till maten med längden. Det är inte hälsosamt att frossa oavsett hur man ser ut, särskilt inte att frossa i onyttigheter bara för att. Frosseri är precis lika kortsiktigt som svält.
Jag vill att ni ska förstå att låg fettprocent är inget man ska sträva efter, jag har aldrig gjort det och kommer aldrig göra det. Detta är mitt utseende och det är bara vem jag är just nu. Jag har ändå som mål att gå upp i vikt och det är vad jag håller på med men inget som händer på en natt om man vill ha en vikt som hålls. Och dessutom är gjord på näringsrik mat och inte enbart tom energi. Det är dessutom en grej som inte jag orkar stressa över, eller som påverkar mitt liv genom att stå på vågen för att följa numror, glo mig blind i spegeln och gråta över om jag är smal på något område (det är lika stört som att banta) eller i köket och hetsa i mig glasspaket, utan jag ger mig tid och blir glad för varje gång jag får höra att jag lagt på mig mera eller får byta till en större byx-modell, men ingent som tillhör min vardag att kontrollera genom det, tänk hur många år man spenderat på kroppshets, jag älskar och accepterar min kropp, stor eller liten, men jag mår bäst som att må och känna mig stark.
Jag vet inte hur jag ser ut om ett år eller tio år, men vem fan bryr sig egentligen? Ska vi inte mera fokusera på hur vi mår? Om vi är hälsosamma, påriktigt, friska så tycker jag du kan skita i fettprocenten och vikten.
En sak jag däremot vill ta upp är att våra människors totala vikt och fettprocent även kroppssammansättning förändras över tid. (Bilden nedan är för svenska kvinnor)
Hos både män och kvinnor ökar mängden kroppsfett med i snitt 9 kilo från 20-29 års ålder upp till 75 års ålder. (LÄNK)
Back to the subject.
Jag tycker det låter mera som om personer som skriver och kommenterar över detta är mera ohälsosamma än de som inte bryr sig om sitt utseende, kropp, synliga muskler eller inte. Lyssna själva.
Frågor som “hur kan du vara så deffad året om? “Vad är din hemlighet till den låga fettprocenten?” “Tränar du konditionsträning när du är så smal?” “Hur kan jag uppnå den kroppen att ha muskler men lite fett?” “Ät mera” “Du är okvinnlig” “Värför tävlingsform året runt?” “Hur kan jag få fettet bort på min mage?” “Vad ska jag väga för att gå ner till den fettprocenten?” “Det är inte normalt att se ut sådär”
Jag skulle själv inte ens gå och tänka på hela saken varför en person ser ut som hon gör och verkligen inte kritisera henne/honom för det. Lika gärna kan någon ha en livskämpande sjukdom bakom det, så innan ni bedömmer någon, fundera på detta. Är det så viktigt? skulle inte alla bara kunna lägga ner jämförelsen och acceptera att alla är olika, alla ser ut olika, alla lever olika och det är okej. Vi vet inget om denna person, speciellt på internet säger en bild ett fåtal ord om hela personen.
Jag blir sårad för detta, för att så många strävar efter den låga fettprocenten och jag blir sårad för att direkt man blir stämplad som att man verkligen själv också gör det och att jag lever inom någon diet, träningshets och gör några hemligheter för att bibehålla “denna” kropp. Hemskt att prata om sin kropp på et sådant vis ens. Som en grej liksom. Min kropp är min kropp. Finns otroligt mycket viktigare saker än hur min kropp ser ut på utsidan, tex. hur jag och alla människor mår på insidan. För mig handlar god hälsa inte heller om att äta på ett visst sätt, men om vi ändå tar upp detta med maten som många förstår fel, de tror helt enkelt att om de själva levt på broccoli och torsk innan tävling för att uppnå den torra svamp looken på scen, betyder det verkligen inte att jag lever så. Punkt.
Jag tänker inte ett skit på vad jag sätter i mig, okej “inte ett skit” var väl överdrivet men vad jag menar är att jag inte går och tänker på det, inte ett dugg, jag automatiskt äter enligt mina val och vad jag är sugen på. Jag väljer att äta mycket och bra mat regelbundet för att jag mår helt enkelt bra av det. Jag älskar mat. Men jag går inte och planerar hela dagen, veckan på det. Jag äter det som finns att välja mellan. Jag har inga gränser eller förbjudna livsmedel. Jag väljer bara helt enkelt en hemma kväll med lövbiff och klyftpotatis än en festkväll ute sittande i baren med ett glas öl. Jag säger inte att jag inte dricker eller inte går ut, jag älskar att också festa och jag älskar spec. rött vin, jag älskar bara att njuta av livet, det är väl det som är grejen, jag gör inget pg. regler eller för att jag tror något är bättre än det andra, nej jag lyssnar på mig själv, vad vill jag, vad känner jag för, vad vill huvudet och vad vill kroppen. Jag älskar att vara länge uppe på kvällarna, äta flera stycken kvällsmål, kolla på filmer, jag har inga regler att gå och sova en viss tid eller sluta äta någon gång. Jag lyssnar på mig själv. Är jag trörr somnar jag, och tvärtom är jag inte så skulle jag inte ens få sömn så varför tvinga sig. Samma med träning och maten, lyssna för fan på er själva, lär er känna er själva, vad ni vill och inte vad ni tror ni vill/borde göra!! Är ni sugna på att träna? Vill ni det? har ni energi för det? eller är det tvång? Svaret vet ni ju själva. Träna bara om ni vill det. Träningen ger ingenting om det inte görs med vilja, glädje. Tränar du för att du tror du måste kommer träningen bara TA mera från dig än ge. Det bryter ner dig psykiskt och fysiskt. Och till kosten… Äter du vad du vill så kommer det ju hålla, har du en massa regler inom maten eller försöker undvika att äta så klart det inte smakar, klart du mår dåligt då och klart kroppen mår framförallt dåligt.
Sover du bra, äter du tillräckligt, stressar du med måtta som du klarar av, lyssnar du på din vilja och ditt mående, vad kroppen vill (bortsett från hunger och mättnad är något jag struntat i, vem säger att man måste vara hungrig eller mätt före/efter måltid, går på känsla istället) och FRAMFÖRALLT SLUTAR TÄNKA. VARFÖR GÖR NI ALLT SÅ SVÅRT? Varför tänker alla så mycket? Det här skapar fel bild på mat och träning, fel förhållande och HETS kring ämnet.
När du slutar tänka hur du uppnår någon kroppsform eller sluta tänka hur du borde äta för du tror du borde bli mera hälsosam, vare sig det är mindre socker/kött/mera vitaminer/mindre bakelser/mera grönsaker osv. så sluta med det, det kommer ju göra dig helt mindfucked och känns bara för mig bäst att släppa det hela, lyssna på vad du vill istället. Go with the flow. Träna och ät för hälsan skull. För att leva. Lev inte för att träna och äta. Hitta DIN egen måltidsrytm, det är den ända som kommer funka, det finns inga mirakel.Nu äter jag det jag behöver för att bli starkare och får att må bra, för min egen skull.
Är verkligen kroppens utseende, maten man stoppar i sig eller resultaten man gör på ett lopp kvitton på bra eller dålig hälsa? Eller är det kanske så att den beror av hur man mår inuti, i själen? Jag är övertygad om att alla har sitt unika sätt att uppnå god hälsa på. Det gäller bara att komma fram till hur man vill må och känna. Längtar man efter fler vänner, en partner eller kanske barn? Eller är det något annat på det privata eller yrkesmässiga planet som behöver justeras för att man ska må bättre? För mycket negativ stress är ju som bekant en riktig hälsodödare, särskilt när man inte ser någon väg ut ur situationen. Jag är övertygad om att jag själv har gått igenom så himla mycket jobbigt och fysiska samt psykiska smärtor i livet att varje dag jag bara mår bra, är en lycka för mig. Att jag får vara hälsosam och frisk betyder allt för mig. Att må bra i själen OCH i kroppen, det är så det ska vara. Du ska inte må dåligt, du ska verkligen inte det. Känner du att något är på tok i ditt liv, se till att förändra på det, och vet du inte vad det är så är det kanske dags att ta reda på det, innan det är för sent.
Hälsosam idag är för mig där jag verkligen mår bra, kan njuta av livet, le och känna lycka, har balans och harmoni i livet. Jag tar emot utmaningar, spänning och nya äventyr men också låter kroppen återhämta sig, vila upp sig regelbundet. Jag tränar enligt mina gränser och bara för att jag tycker om det, jag tränar aldrig om jag har ångest eller om det inte känns bra, det skulle jag aldrig emra utsätta min kropp för, träning ska vara roligt och ge oss energi, lyckohormoner. Hälsa för mig är att hitta sin egen plats där man trivs och bli av med all negativ energi som påverkar dig, att kunna och vilja äta allt man än är sugen på, att inte uppleva starka känslor inom mat eller träningsområden som påverkar livet. Mat, träning påverkar oss visst men det ska inte vara det som styr livet, hälsa beror på så mycket mera än det också. Lär känna dig själv och din hälsa. Du kommer att känna då du verkligen verkligen mår bra. Jag tror också mitt må bra, hälsa är en stor del att jag är tacksam. Tacksam för allt.
Internet sätter höga krav på alla och jag tycker hat sprids på allas utseende, smal eller fet. Deffad eller fluffig. Kurvig eller spinkig. Magmuskler eller inte. Tävlingsform på tävlingsdagen eller tävlingsform utan tävling. Tränat för lite eller för mycket. Ätit för lite eller för mycket. För mycket djur. För lite fett. För mycket sötningsmedel. För mycket tillskott. Doping. Onaturligt. Okvinnligt. Män gillar inte ben, det finns hundar för det. Kvinnor ska ha något att ta på. Män ska ha muskler och synliga magmuskler på stranden. Varför, vem har startat det hela och kan inte det accepteras att alla ser olika ut?
Vi kan påverka och ändra detta. Genom att acceptera att vi alla ser olika ut, och låta alla se ut och leva som de vill, ingen är en sämre person för det och alla har ett värde, en bild på media är inte till för att bedömmas och kritiseras, varför kan vi inte lyfta upp varandra istället för kränka ner och jämföras?
Självklart beror allt nästan då självkänslan. Idag så tar jag inte in kommentarer som dessa, det påverkar mig inte personligen mera orolig för andra som tror på allt som skrivs. För några år sedan kunde jag påverkas hårt och börja äta så mycket att jag ständigt mådde illa bara för att jag skulle nå något slags ideal där mitt utseende var okej och att alla slutade klanka ner på hur smal jag är. Man ska inte bry sig om vad andra tycker, men har andra rätt ändå att gå och skriva negativt om andra? Det är liksom lättare att kommentera hat än pepp. Tänk på personer som varit nöjda med sig själva, ni kan faktiskt genom att kommentera och frågesätta deras utseende genom att anse det är för mycket eller lite eller ohälsosamt bara för ni själva upplever det så, det kan leda till framförallt en ung människas självförtroende som rasas ihop på noll tid och känner sig aldrig nöjd, blir en evig strävan efter det perfekta, som vi egentligen skapar och påverkar.
Henkilön ALEXANDRA BRING (@alexandrabring) jakama julkaisu
Det finns idag människor som är väldigt extrema med sin träning och kost och det är onekligen en hel del människor som tagit allting för långt. De mår dåligt om de missar ett träningspass och vågar inte äta efterrätt då de är rädda att det ska förstöra ”allt”. Det är inte den här livsstilen jag vill uppmuntra till.
Men det jag vill ha sagt är att om du vill få resultat när det gäller din hälsa och prestation så får du nog ändå vara beredd på att din livsstil kommer att skilja sig en hel del från det som anses vara ”normalt” idag. Men det innebär att du sannolikt måste bryta många negativa mönster och att du då och då behöver behöva stå ut med lite frågande blickar från dina arbetskamrater när du tackar nej till bullarna som de köpt med sig till jobbfikat. Idag är allt onormalt att vara annorlunda och ha sina egna val, stå upp för det och gå sin egen väg. Människor som trycker ner på personer som tränar, äter hälsosamt eller är kanske definierade, för att det är udda. Det ses negativt att för mig, vara musklig och ha synliga muskler med låg fettprocent eftersom det inte är normalt, kvinnligt eller “hälsosamt”. Det är tydligen något fel på mig för det “går inte” att leva som jag gör och vara frisk. Men ibland undrar jag hur personer på gatorna, i mobiltelefonen, på internet, tidningar, överallt ens har energi och samvete att trycka ner personer för hur de ser ut eller beter sig, du vet inget om personens liv eller situation, så acceptera att alla är olika och alla lever inte på samma sätt som du, och det ofta finns orsaker till allt.
Varför inte lägga ned all hets och acceptera att vi alla är olika, unikt byggda. Fett på kroppen eller inte. Finnar där och där eller inte. Magmuskler på män eller kvinna. Bröst eller inte. Om alla slutar jämföra sig med alla andra och gör det dom blir glada av har vi kommit en bra bit på vägen.
Inlägget är sponsrat med Sudio SwedenFörsta recension: WOW VILKET LJUD!!! Man glömmer ju nästan att man lever, eller att någn annan lever vid sidan om haha! Var rädd att jag skulle typ svettas ihjäl men inte alls, de var superlätta och bekväma på huvudet, älskar dem!! Ska VERKLIGEN vara ett måste på varje pass, iallafall vart annat ifall inte jag ska vara social och inte 100% fokuserad som dessa hörluror garanterat hjälpert till med! ÄLSKAR DEM!
När jag fick dem beställde jag även ett par svarta lock, som man böt ut mot de orginala. De är super snygga och gör det svarta mera speciellt, unika och personliga. Dessutom kom ett mobilskal med (SOM NI OCKSÅ FÅR PÅ KÖPET!) som har samma design och skrivet med guld SUDIO som matchar hörlurorna som har guld detaljer, gör det hela ännu lyxigare.
REGENT hörlurorna är från Sudio som jag nämde i tidigare inlägg och har upp till 24 timmars trådlös frihet. Hörlurorna är lätt att använda med hopfällbara lättviktskonstruktion och på sidan av läderkuddarna har den tre enkla kontroll knappar för musiken och mikrofon för att att emot samtal. Det gillar jag! Men mest är jag förälskad i både ljudet, musiken och att det är trådlöst såklart! <3
P.S Använder ni koden SVAGTILLSTARK när ni beställer får ni 15% rabatt!
Kasta bort allt onödigt, skräp. Bränn upp alla dåliga minnen, papper!
Gå igenom kläderna (och skorna) vilka som kan skänkas bort till de som behöver dem mera, ta ut alla vinterkläder och in med alla vår, sommar, färger!
Använd Citrondroppar som du lägger i varje hörn hemma i huset, har ni flera rum så kanske endast de rummen som du känt negativ energi ifrån någon gång.
Solljus är renande för naturliga miljöer, vilket är anledningen till att du bör öppna dina fönster och ta in så mycket solljus som möjligt. VÄDRA!!! –>
Luften bör friskas upp minst tre gånger per vecka, öppna dörrar och fönster för att göra detta. Ha inte gardiner nere eller fönster stängda för länge.
Gör en typ av rökelse. Så tufft, gjort det själv för några år sedan då jag kände att det fanns mycket gamla och dåliga minnen kvar i huset, funkade bra faktiskt! Eller så var det citrondropparna 😀
En annan effektiv metod är att rengöra dina golv med en saltvattenlösning, ca 6 matskedar salt i en hink med vatten.
Kaktus är bra för att motverka dålig energi. Placera dem nära fönster, alltid utomhus.
En annan bra möjlighet är att lyssna på avslappnande musik i ditt hem (eller pepp musik,gör en “topphumör” lista på spotify, har själv gjort det som jag ´lyssnar alltid då jag vill bli taggad och på TOPP humör :D. Detta kommer att balansera ditt sinne och skrämma bort negativitet.
Använd även aromterapi. Det finns flera olika essentiella oljor eller rökelser som kommer att rena ditt hem. Som jag tipsade om citron-arom.
Det är även väldigt viktigt att du håller ditt hem rent och i ordning. Röriga hem skapar negativ energi och dåliga vibbar.
Allt mera pratas det om ÅNGEST. Stress. Prestation. Utbrändhet. Depression. Panikångest. ..Det är BRA att ämnet tas upp. Men det sorliga är hur psykisk ohälsa ökat för varje år..
Jag vill bara nå ut till alla och hjälpa på något sätt. Jag har varit där. Jag har varit den som stressat ihjäl mig. Blivit utbränd. Varit deprimerad. Varit fånge i min egen kropp. Mitt huvud. Mitt eget hem. Fängslad av ångest. Beroende av att lyckas. Aldrig känna sig tillräcklig. Höga prestationskrav. PRESTATIONEN KOM UTIFRÅN. Inne har väl vetat att jag är tillräckligt bra som jag är. Tack vare mamma som har en stor självrespekt och en bra uppväxt för mig. Den delen var väldigt svag i mig när jag var yngre och den blev mindre allt mer jag påverkades av omvärlden. Jag skyller inte på något, någon. Det var ju jag som tog in all information och påverkades. Det finns vi som är lite överkänsliga för allt som händer, sägs och görs. Vi är så olika personer och inget man direkt kan välja, ändra på speciellt om man inte vet om det. Jag var ung, förvirrad och ville bara göra rätt. När man är i tonåren vet man inte vem man är, vad man vill, vad som sker osv. Man bara lever. När man blir äldre så har hjärnan utvecklats, man ser allt i en ny värld. Men då man är i tonåren behöver man stöd, hjälp, närhet, trygghet. Man måste känna sig OK, tillräcklig, älskad. Annars orkar man inte. Idag orkar jag lätt stå på egna ben, jag behöver inget stöd eller accepterande från någon. Jag klarar mig bra själv, även om det är väl mycket lättare, roligare, underbarare då man har någon annan vid sidan om för vi alla mår bra av närhet! Tex. min familj, vänner, släkt. Jag älskar dem och de är en stor del av mig, men det viktigaste är att man skapar först ett tillräckligt starkt band med sig själv och älska sig själv innan man kan älska någon annan.
Men det var inte det jag skulle skriva om. Utan mera om detta hur mycket prestationer människor har nu. Hur bortskämda vi är. Hur allt ska vara bra, snyggt, grymt, duktigt, stiligt, ordentligt gjort. Allt ska vara helst perfekt gjort. Sagt. Annars byts man ut mot en bättre.
Vänner väljer du via internet.
Pojkvänner lika så.
Bara att “swipe:a” åt vänster om man inte anser någon vara tillräckligt bra. Man jämförs ständigt.
Man får in information 1000 gånger mer via media, bilder, musik, texter på internet än vad man hade gjort utan mobiltelefonen eller datorn/tv:n före.
Det är inte längre tidningar eller reklamer på tv:n som är problemet. Mobiltelefonen är hundra gånger värre.
Jobbintervjuer skes online, du behöver inte vara utbildad bara du har 100000 följare på sociala media.
Modellagenturer väljer inte dig för ditt utseende, strålning, personlighet mera, de väljer utgående från vem de kan få mest reklam och godo av. I storstäder är allt ytligt.
Man kan köpa följare på Instagram.
Ju mer följare desto bättre.
Köper shoutous för att bli visad.
Kommenterar alla från topp till tå.
Människor publicerar sin kropp i så lite kläder som möjligt för att få fler gillningar.
Sätter ut sig själv och låter andra kommentera och värdesätta dig genom numror och åsikter.
Försöka skaffa bekräftelse genom internet.
Förr i tiden, utan media och internet var mar nöjd med mycket mera kan jag tro, man gnällde inte om man hade värk direkt eller googlade direkt minsta symptom. Man var nöjd bara man fick mat och värme under dagen. Man gnällde inte för kylan ute, det var en vana varje dag man fick kämpa för, det fanns inga bilar och motorcyklar riktigt långt bak i tiden, man fick ta sig på egen hand till skolan, jobbet. Man hade inga val, man gnällde inte, man kämpade för sin egen och sin familjs skull. Det fanns depression, ångest, ätstörningar, säkert, men det pratades inte om det, fanns väl inte mycket information eller hjälp inom det. Man var tvungen att fortsätta livet. Nu är vi obekväma så fort det är lite mörkt i rummet, då man fryser, då det blir tungt att cykla hem i motvind, då man inte har några kläder att ha på sig “för man ser så dum ut”.. Vi gnäller om utseende, prestation, stress och ytliga saker istället för att fokusera på vad vi har och vara tacksam över det istället för att vara otacksam för det man INTE har.
Alla har inte värme, familj, vänner, jobb, pengar, hus, möjlighet att ens röra på kroppen pg. någon sjukdom.. och vi gnäller om om det gör lite ont i huvudet direkt. Och så slänger man i sig lite värktabletter för att bli bekväm igen. Är vi hungriga är det bara att ta fram snabbaste app på mobiltelefonen så är maten framför näsan på direkten. Man behöver inte gå ut och träna med fotbollslaget då man kan göra det via xboxen på tv:n. Man kan köpa sig till allt. Bilar går av el. Snart går kryssningfärjor samt flygplan på egen hand de med. Vi förlorar jobb. Ingen utbildning respekteras. Föräldrarna behöver inte leka med barnen för datorn tar så bra hand om det. . Vi får medicin till minsta värk, problem och svårighet man har. Vi gnäller och skyller på andra. Ingen av oss är nöjd med det vi har. Vi uppskattar ärligt inte vardagen. Vi uppskattar inte att vi lever i ett tryggt samhälle , att vi faktiskt har en säng som vi kan sova på. Att vi har färskt vatten och mat för dagen. Om något händer oss så finns det medel för att hjälpa oss. Ekonomiskt, medicinskt mm. Ändå klagar vi!
Vad är det som gör att vi människor aldrig är nöjda? Förra året så klagade folk på att det knappt var någon snö. Skidåkare klagade och klagade, barnen klagade, föräldrar klagade. Vi vill ha snö! Mer snö! I år klagar alla på att vi har för mycket snö. Överallt! Och inte fan är det någon som är nöjd? Vi klagar ändå!
Har du någonsin sett miljonärer och miljardärer som är oerhört framgångsrika, men otroligt deprimerade och missnöjda med sina liv?
De har alla bilar, hus och materiella ägodelar som någon någonsin kan önska, men de är fortfarande inte nöjda. Alla pengar i världen kommer bara förstärka vad som redan pågår inom dig. Om du är olycklig nu, kommer pengarna inte göra så stor skillnad. När du inser att materiella saker inte kan ge dig varaktig lycka, har du möjlighet att bestämma om du vill vara lycklig eller inte.
Ingen föds till ett garanterat problemfritt liv. Har man en negativ och gnällig attityd, så har man också möjlighet att förändra den. Många tycker säkert att vi måste klaga för att förändra. Men samtidigt glömmer ni allt det positiva som finns runt omkring er. Det finns folk som har det mycket värre än er själva, tänk på det innan ni säger att maten inte är tillräckligt god, eller att ni inte kan få in alla hundra kanaler på TV:n.
Ju mer vi har och äger desto mer ska vi klaga. Desto mer vill vi ändra på. Ju mindre man har desto mer tacksam är man. Vi måste verkligen hitta tillbaka till tacksamheten över det vi har och inte klaga över vart och vartannat. Vi lever redan i en kaotisk värld där man bara förväntar sig och förväntar sig. Det är dags att vi stannar upp för en stund..Var tacksam för att vi har ett så otroligt bra liv egentligen och att vår hälsa är i behåll.
Läste ett inlägg av Wiktor Axborn här en dag, han skrev bra om ytligheten i tex. Stockholm jämför med andra småstäder man växt upp i.
Håller 100% med, det är en ganska stor “chock” att se hur stor skillnad det är jämfört med tex. den lilla skärgårdsbyn jag bott i med typ 15 000 invånare och tex. Tokyo 13,62 miljoner invånare. Jag hade ingen aning om världen eller modellarbete då jag reste dit ensam som tonåring, det värsta var väl att man alltid haft något stöd och någon att fråga om man inte förstår, i Tokyo var allt främmande, ingen hjälpte och ingen talade Engelska. Jag hade aldrig ens åkt tunnelbana/tåg ensam, jag hade väl inte upplevt mycket i livet pg. var och hur jag var uppväxt, men även mig själv som inte följt med praktiska saker i vardagen, visst hade jag åkt tunnelbana femtio gånger med min syster i Stockholm, men jag hade väl inte förstått att jag kanske borde lära och följa med vad som sker istället för att bara go with the flow. Tänkte så mycket och var så i mina egna världar, oroade mig om onödiga saker och följde med alla ljud, rörelser, människors beteenden att allt annat bara gick förbi, som i skolan, där jag dagdrömde mest i lågstadiet och i högstadiet lekte, stökade med de andra eleverna. Såhär skrev Wiktor, En stor skillnad jag märkt här i storstaden, som inte riktigt på samma sätt existerar i småstäder, är den extrema ytligheten som jag inte alls till början va beredd på.. Men först börjar vi med hur det ser ut i lilla Falkenberg. En underbar stad vid havet som är ett stort turistmål under sommaren med sina kilometer långa sandstränder och mysiga stadskärna. Kanske inte riktigt märks av folk som alltid bott där, men jag som ofta är på resande fot kan säga att sommaren i Falkenberg är något alldeles speciellt. Man får verkligen semesterkänsla, känner sig levande och trygg var man än befinner sig. Jag tror såhär, bor man i en liten stad, så nöjer man sig snabbare med det man faktiskt har. Det är alltså många fler ungdomar i småstäderna som känner sig viktiga och nöjer sig över vem man är, än vad det är i storstäderna. Varför det är lättare att känna sig ”viktig” i en liten stad eller mer ”oviktig” i en stor stad. Har för mig blivit ganska tydligt nu när jag fått känna på storstadslivet och allt handlar om befolkningens attityd och stadens antal befolkning. Alla vet vilka alla är. Så fort det händer något så blir det fort en snackis och rykten går så hela stan vet det dagen där på. Går man en vända genom city en lördagseftermiddag så hinner man knappt blinka innan det är någon ny känning som dyker upp eller någon bekant som man ska hälsa på. Men inte här i Stockholm. Här bor det så otroligt mycket mer människor som gör det omöjligt att känna eller veta vilka alla är. Folk vill höras, synas och vara bäst. Det kryllar av kändisar, b-kändisar, c-kändisar eller bara folk som tävlar om att bli den nya Beyonce eller Brad pitt. Popularitet och värde byggs på vem som har flest kontakter på stureplan eller har mest följare på sociala medier. Det var som att man helt plötsligt kände sig som en fisk i medelhavet och man fick känslan av att folk typ såg ner på en eller tänkte ”vem är det?”. Märkte att det är extremt lätt att bli överkörd här och man får verkligen kämpa för att få ett ända ord sagt.
…”Även förr i världen var det viktigt att som ung passa in i gruppen och vara socialt accepterad. Men då kunde du ofta vara omedveten om allt du inte blev inbjuden till. Idag kan unga människor direkt se vilka kompisar som umgåtts utan dem, eller vilka fester som de inte blev inbjudna till. Jakten på social status har med andra ord tagit ett jättekliv och stressen att passa in har ökat.
Men det här är inte en företeelse som endast finns bland unga människor. Om din kusin lägger upp bilder på sin nya bil, en bekant skriver hur skönt det är på solsemester och grannen visar upp sitt nyrenoverade kök så vänds omedveten blicken inåt: ”Vad har jag gjort då?”. I jämförelse med andra är det ”vanliga livet” inte så glamoröst, men du ser inte de andras vardag.
Det finns så klart ingen lätt lösning, sociala medier har samtidigt medfört mycket positivt i att vi nu kan hålla kontakter med släkt och vänner över stora avstånd och tidszoner. Men kanske behöver du bli bättre på att prata med personer direkt och inte bara bilda dig en uppfattning om deras liv utifrån vad de lägger upp på Facebook. Deras liv är sannolikt fullt av utmaningar som du är glad att slippa, på samma sätt som de helst inte skulle vilja brottas med dina utmaningar i livet. Pressen att vara lycklig och framgångsrik blir onekligen mer framträdande när du hela tiden behöver vara lika bra som det bästa av alla omkring dig.”
“Aldrig har jag känt mig så deppad som när jag hängde på de där hemsidorna. De fick mig att avsky mig själv, att känna mig cynisk på ett sätt jag aldrig varit med om tidigare. Ansiktena som flimrade förbi på skärmen kändes inte som människor. Allting var som ett spel där man skulle optimera sin profil i syfte att få flest chattförfrågningar. Det var inte på riktigt. Nätdejting fick mig att hata mig själv. Jag lever hellre ensam resten av livet än att testa det en enda gång till.”
Jag SJÄLV anser att de som har ett beroende, problem inom detta område och är tvungen att använda sociala media, instagram varje dag för bekräftelse och följa gilla/följar-numrorna dagligen och påverkas av det genom att bli glad/ledsen för nummern är lika väl farligt som att vara beroende av vågen, kroppsvikten. Hur kan man ärligt talat låta sig styras via något så fånigt som inte berättar något om vem och hurdan du är egentligen?
Jag tycker tex. Instagram, facebook, snapchat (de sociala media profilerna jag använder mig mest av) som en positiv sak däremot. Jag har det inte som en hets, beroende eller negativ sak. Det får mig aldrig att må dåligt, aldrig någonsin. Det har aldrig hänt och kommer aldrig att hända. Jag sktier fullständgit i hur många läsare, följare jag har. Visst är det roligt att få nya följare som verkligen inspireras eller gillar mig för den jag är. Varför jag gillar att blogga och instagramma är för att jag når ut till människor, inspirerar och inspireras av andra, jag vill hjälpa, stödja, finnas där som kontakt och en stor andel för ingen orsak alls, jag bara tycker det är roligt och som typ en dagbok som är mycket lättare att ta fotografi på än skriva. Bloggen skriver jag ju på, för det är väldigt roligt det med och för det är en slags terapi! Vad tråkigt det hade varit om den var privat eller jag bara skrev för mig själv, då hade jag inte haft någon inspiration dock. Även om jag huvudsakligen gör det för min egen skull, men visst inspirerar det om någon annan läser. Vare sig det är mamma eller grannen Gunilla 83 år. Jag tycker att om du känner av någon negativ känsla eller ångest då du öppnar någon social app, ska du verkligen så fort som möjligt stänga av, radera det hela. Bäst av allt lämna mobilen bort. Ha tex. morgon och kväll som en rutin att du använder, men styr inte hela vardagen av mobilen, livet utanför är 1000000000 intressantare och roligare och mera underbart. Du får så mycket mera i längden av att spendera tid med de nära och kära än ytliga människor på sociala media. Det håller inte. Det är inte värt det. (menar inte något personligt, måste också ta upp att jag har mött flera underbara människor via sociala media och som jag fortsätter ha kontakt med, tack vare att det finns till. Men fick jag välja skulle jag absolut alla dagar i veckan välja personlig kontakt, telefonsamtal, träffar i riktiga livet, göra saker påriktigt istället för på datorn, skriva brev, gå ut på restourang m.m istället för att beställa hem via appar osv.) Hatten av för personliga bloggar, instagram konton som inte endast reklamerar, sänder ytlig och falsk bild av deras riktiga liv utan vågar berätta ärligt, visa mer av sig själv!
I know, I am a Personal Trainer and for some clients I need to ask them to to weigh themselves every now and then to be sure, and because of different people’s goals and conditions.. but overall 80% of my clients skip the scale and instead we follow how they are feeling or alternatively if the customer wants to increase / lose weight we take measurments or/and take Progress Pictures and more. But anyway… I stopped weighing myself a long time ago, several years ago. It tells nothing but a number, dont trust it, dont follow it, same with BMI.
I think it is so weird when I see people and my family do it all the time. Why?? I always think? Then sometimes they get angry, sad, stressed or maybe even happy.. why would a number change the feeling about yourself? And how can you even trust it? Who cares anyway? Only you, no one else cares or knows how much you weigh. Here is a list why I think the scale is unnecessary, why it would be best for everyone to stop weighing themself or just throw it away directly???
Your body’s biggest component is water—about 60 percent of your weight. In a given day, your weight can fluctuate by several pounds, primarily due to changes in body water. Considering this, you can see that your scale has limitations. The scale is not an effective way to measure substantive weight change. Those day-to-day changes on a scale can be water weight as well as dehydration.
You are not a “good” person because you lost weight—and you are not a “bad” person because you gained weight—despite the messages that diet culture may send you. I think owning a scale does far more harm then good and is generally unnecessary.
Thw scale doesn’t reflect anything about your body’s composition or how healthy you are. You can be overweight and healthy. You can be normal weighted and unhealthy. Ultimately, weight is not a good barometer of overall health.
Additionally, getting rid of your scale enables you to focus more on how your body is actually feeling—which is a positive thing.
You are so much more than a number. No matter what you weigh or what your body looks like, you are beautiful and amazing—exactly as you are.
Don’t let a number tell you if you’re worth it, friends. And even if you aren’t ready to ditch the scale for yourself, if you have children, do it for them. No matter how much positive body image talk you share with them, they will pick up on your actions. How long will it be until they start tying that number on the scale to their self worth, too? And how can you tell them not to if you’re doing it yourself?
Hormones play a big role in wrecking havoc on the scale for women, even causing their weight to fluctuate from day to day, depending on your time of the month. You may not feel bloated, but you could be retaining fluids.
So if you go to the scale, if it was 5kg more or 5kg less than you expect it to be, what would it change? Nothing, You would still be the same person with the same body, it shouldn’t change your feelings about yourself.
Put the time and energy that you spent worrying about food, calories and weight into something more rewarding. Join a new hobby, volunteer to help others, or even take time to spoil yourself every once in a while. Life is too short to spend another day at war with yourself. Now, break up with that scale and throw it away because you don’t need it to tell you how beautiful you are. It is time to get back to a healthier, happier you in mind, body, and spirit.
What can’t the scale tell you? A whole lot:
1. What a good spouse/son/daughter/mother/father/grandma/grandpa you are
2. How amazing you are at your job
3. How fast you can run
4. How much passion you have for your hobbies
5. How unique your laugh is
6. How loyal you are
7. How much better your clothes are fitting
8. How much water you drink every day
9. How much you rock your favorite outfit
10. How much you’ve grown emotionally
11. How great your hair looks
12. How smart you are
13. How much your blood pressure/cholesterol/blood glucose numbers have improved
14. The status of your relationship with food
15. How motivated you are
16. How many flights of stairs you can climb
17. How well you’re raising your kids
18. How many lifelong memories you made on your last vacation
19. How thoughtful you are
20. What a great smile you have
21. How much easier it is to carry your groceries since you’ve started working out
22. How good you are at making healthy food choices
23. How close you are to your friends
24. How loved you are
25. How well you can cook
26. What a genuine person you are
27. How much muscle mass you’ve put on
28. The number of good books you’ve read
29. How many amazing places you’ve seen
30. How many volunteer hours you’ve logged
31. How endearing your quirks are
32. The number of steps you take per day
33. How ambitious you are
34. How many times you’ve passed up a treat for a healthier option
35. How promising your future is
36. How appreciated you are
37. How far you can walk
38. The number of fruits and veggies you eat every day
39. How you handle stress
40. How funny you are
41. How many inches you’ve lost
42. How much knowledge you’ve gained about healthy living
43. How compassionate you are
44. What a good pet owner you are
45. How confident you are
46. The number of compliments you’ve received
47. How beautiful you are
48. The number of medications you’ve been able to stop taking since getting healthier
49. How strong your relationships are
50. How much weight you can lift
51. The number of people who admire and look up to you
52. How many challenges you’ve overcome in your life
53. How talented you are
54. How much you’ve touched the lives of others
55. How much you’re learning and growing every day
Jag säger ofta hur lycklig jag är. Glad. Tacksam. Glädjefylld. Bara så lycklig. Vad menar jag med det? Vad är lycka för mig? Hur kan jag känna mig så lycklig, tacksam, glad VARJE dag? Okej inte precis varje dag men faktiskt 99% procent av min vardag.
Det är inte så att jag dansar varje dag på rosor. Men jag är otroligt glad den största tiden av min vardag. Det är inte så att jag har ett perfekt eller lätt liv. Att allt går som jag vill. Att jag inte behöver kämpa för något. Verkligen inte.
Jag har jobbiga dagar som alla andra. Tunga, trötta, långa, stressiga, irriterande, bara jobbiga där man vill trycka END direkt och hoppa över till nästa dag. Ofta har jag dem, MEN jag vägrar låta de dagarna bli såna. Jag vägrar låta en dålig dag förstöra hela dagen för mig. Jag vägrar låta ett humör påverka mig, är jag trött eller har det jobbigt, än sen då? Vad kan jag göra åt saken? Varför är jag det? Vilka saker påverkar mig? Hur kan jag förändra detta, eller kan jag förändra det? Kan jag göra dagen lättare på något sätt? Är det så farligt som jag trodde? Finns det något positivt i det? Det senaste ordet jag nämde är det viktigaste, som har förändrat allt. POSITIVITET. Se det ljusa i allt. Hur omöjligt det än känns. Det är ofta som om en storm försöker dra dig till det negativa och du känner det totalt hopplöst att försöka kämpa dig till ljuset som lyser där borta. Men gör det. Vad är du glad över? Vad är du nöjd över? Är det något som gör dig glad? Påminn dig själv om det, och om möjligt gör något du gillar.
Ska jag berätta kort varför jag är lycklig, och vad lycka betyder för mig är det faktiskt ganska enkelt..
–> Jag mår bra <–
Jag mår FYSISKT & PSYKISKT bra. Det är den största orsaken. Faktiskt. Så självisk är jag att det är största orsaken som påverkar mig dagligen. Det är för att jag märker det så bra. Jag hade så länge levt i depressionen och före det hade jag ätstörningar, och före det var jag så ung och osäker och kände mig borttappad och hatade mig själv, det var ju inte direkt något man mådde bra av. Jag tänkte ofta på självmord, fan i 8års åldern, hur kan man göra det!?!?!?!
Men.. nu mår jag bra. Nu är jag stark. Nu har jag energi, jag är hälsosam, jag mår bra, jag är frisk, jag är välmående, jag är självständig, jag älskar mig själv och mitt liv. Jag älskar mitt hem, jag älskar min familj över allt annat, jag har ett tryggt stöd runt om mig som inget kan klippa sönder, jag har guldvärda stunder med viktiga personer i mitt liv som betyder allt för mig. Jag har värme, tak över huvudet, mat, kläder, allt en människa kan önska sig.
Det är så många som har det så himla dåligt, det är så många som kämpar varje dag för sitt liv. För att få mat åt sina barn. För sin sjuka mamma. För att hitta en varm och trygg plats att sova på. Det finns även så många som är i det läget jag var för några år sedan. Deprimerade, olyckliga, ledsna, borttappade, smärtfyllda, ensamma, och saknar både hopp eller orsak till livet. Som jag, hade jag allt bra, jag hade allt man kunde önska sig, men ändå blev jag deprimerad. En person som är det, verkligen ligger på botten, finns det inget man kan säga för att förändra det. Det hjälper inte att säga, men herregud varför ligger du och tycker synd om dig själv? Tänk de som har det värre. Stig upp och skärp dig. För någon kanske det hjälper, för personer som har lite dåliga dagar då och då. Men för en person som lider av en stark depression och gjort det länge, förvärrar det allt. Dagen går ut på att man hatar sig själv, och sådana kommentarer som jag nämde ovan får sig själv att känna sig ännu värre.. Ja vad är det för fel på mig? Så tänkte jag. Varför klarar jag inte av allt som alla andra gör? Varför kan jag inte ta mig själv i kragen och skärpa mig? Varför är jag såhär illamående, trött, och varför vill jag bara försvinna och aldrig mera återvända? Vad fan är det för fel på mig? Så tänkte jag. Jag är så tacksam att jag flera gånger, fick en andra chans. Det får tårar i ögonen, hur töntigt det än kan låta. Men depression är en sjukdom, det går inte att jämföras med Cancer, Alzheimers, Stroke, Autism och andra sjukdomar men depression är inte valfritt. Någon kan påstå att man har ett val, visst har man det, men alla klarar inte av det. Alla når inte den punkten, alla får inte hjälp, alla klarar inte av att ta sig till den punkten där man väljer recovery, alla har inte motivation för det, sjukdomen gör dig sjuk, sjukdomen får dig att känna såhär. Inte du. Du ska inte skylla på dig själv. Men du ska säga åt dig själv, att du kommer att klara det. Lova dig själv. Lova dig själv att du en dag klarar det. Det händer inte på en dag, men du blir starkare för varje dag du väljer att försöka. Bara försöka leva. En minut i taget. Du kan det. IFALL JAG KLARADE DET, KOMMER DU OCKSÅ. Samma med ätstörningar, “kan du inte bara äta?” frågar alla, “skärp dig” “andra får inte mat på flera dagar, de har inget val, de svälter ofrivilligt och du gör det frivilligt” säger folk åt dig. Samma frågar du dig själv varje dag, varför kan jag inte bara äta? Bli normal? Frisk? VARFÖR? Ätstörningen gör dig sjuk. Du gör inte det frivilligt. Vem fan skulle frivilligt svälta sig själv? Frivilligt banta och dieta gör man visst, men frivilligt bli sjuk i anorexi finns inte. Då är man sjuk, då har man en ätstörning och då är det ätstörningen som får dig att vilja vara sjuk och fortsätta lyssna på ätstörningens kontroll och regler. Det är inget val, såhär upplever jag. Jag valde aldrig att bli sjuk. Jag hade aldrig valt det. Jag hade aldrig någonsin valt det kappitlet i mitt liv, det var livsfarligt och kostade mig allt. Jag förlorade så mycket på grund av min ätstörning. Ätstörningen växte och växte. Ätstörningen tog krafterna och kontroller över mig. Det var som depressionen, en stor storm som bara växte och växte i kroppen tills den hade all kontroll över dig och din hjärna, dina rörelser och dina tankar. Det fanns en liten röst som kämpade emot och det var du, det var Amanda som ville kämpa och tack vare min egen röst och styrka så hade jag alltid ett litet hopp, det var mitt självförtroende som alltid varit svagt men däremot min själv-RESPEKT var stark. Jag hade rätt att bli frisk. Jag visste att jag klarar det. Jag var inte en person som gav upp. Jag skulle bevisa för mig själv och de andra. Det kändes som om jag inte hade någon, det var jag mot alla, alla var emot mig, ingen lyssnade eller förstod mig, även om jag alltid hade ett stort stöd av min familj och min behandlare senare i mandokliniken, så kändes det hopplöst, ja för hur kunde de ha förstått mig då de inte gick igenom det jag gick igenom varje dag? Kampen som aldrig tog slut. Smärtan som tog kål på dig, som du inte kunde göra något emot. Det ända valet var att lyssna på den lilla rösten Amanda som sade KÄMPA. Och släppa kontrollen, låta min behandlare och alla läkare ta hand om mig. Vila. Återhämta mig. Sluta kämpa ibland också, bara sluta tänka och kasta anorexin’s röst och regler i sjön och bara göra sitt bästa, gång på gång. Överleva.
Så min lycka är = VÄLMÅENDE
Jag mår bra. Jag minns så bra de dagarna jag var kraftlös, jag hade ingen energi. Jag hatade mig och livet. Jag fysiskt mådde dåligt, allt gjorde ont och som sagt tröttheten var så kraftig att jag inte ens orkade prata. Jag ville gråta men klarade inte ens av det. Att se min familj lida av detta och gå igenom detta. Köra mig till psykolog efter psykolog, läkare efter läkare och hoppas på hjälp. Inget hjälpte. Nya mediciner. Nya behandlingsmetoder. INGET HJÄLPTE. INGET.
Vad hjälpte?
Jag hjälpte mig. Visst fick jag medicin för sköldkörteln också som var en stor hjälp för där började allt ljusna upp. Men det största var att jag dag efter dag försökte respektera mig själv, älska mig själv igen, förlåta mig, inte ge upp. Inte lyssna på alla som frågar, varför bara går du inte ut? Varför börjar du inte skolan? Jobba?Varför lever du som du gör?Jag undrade samma. Jag ville ju. Jag försökte gång på gång. Men jag föll ner. Jag blev utbränd och allt blev värre, jag misslyckades alltid. Hur skulle jag orka försöka igen? För vems skull? MIN. Du måste göra det för din egen skull. JAG ÄR SÅ TACKSAM ATT JAG VALDE LIVET. JAG GJORDE DET FÖR MIN EGEN SKULL. JAG ÄLSKAR LIVET. JAG ÄR SÅ LYCKLIG IDAG FÖR ATT JAG FÅR LEVA. FÖR ATT JAG MÅR BRA.
Jag är också så himla lycklig för att jag har min underbara familj som jag aldrig skulle byta ut.
…och för min största passion i livet, TRÄNING. Styrketräning. Gymmet. Mitt dagliga solljus, utan det vore jag inte mycket. Jag skulle kunna säga inget för jag vet hur jag mår utan min underbara kärlek som får mig så energisk och glad. En dag, två dagar hit och dit utan att träna, vem bryr sig, påverkar inte mitt humör så mycket men flera veckor irad då man bara inte har val, och det får respekteras, livet före träning liksom, men det påverkar mig tyvärr. Det får mig trött, jag får spända och stela och ofta smärta i leder, jag blir ganska omotiverad och som sagt trött. Alla lever för något. Jag lever ganska töntigt och dumt nog för min passion till träning. Det får mig att vilja jobba med detta, som Personlig Tränare, det ärdet bästa jag vet. Det får mig att inspirera och hjälpa andra. Det får mig att känna mig stark, energisk, redo, motiverad och möjlig att göra vad som helst i världen. Jag kan leva utan träning det vet jag, men vill jag det, varför? Jag kan lätt byta ut träning mot något annat som får mig att må lika bra, just nu finns det inget sådant, kanske en dag blir det bytt ut, kanske jag skaffar familj eller börjar arbeta som vad som helst… ja tex. byggare hahaha… Nä men seriöst, då skulle jag kanske brinna för att skapa, bygga och göra det jag gör, och skulle det få mig så energisk och glad och inspirerad, skulle det bli min passion så skulle jag göra det. Alla behöver inte finna sin grej, men jag har gjort det och jag älskar det. Jag älskar att styrketräna, det är bara så, vet inte varför och jag vet inte ens hur och när det hände, visst år 2013 ställde jag mig in på gymmet på allvar efter en massa gruppträningar och lag-sporter hit och dit, men 2013 i Januari valde jag att kämpa för mig själv och på gymmet klarade jag av det bättre än någonannan stans. Det var som om jag började leva på nytt.
Jag VERKLIGEN älskar mitt jobbsom Personlig tränare.
Jag älskar det här jobbet, det finns inget bättre. Varje gång jag ser en glad och lycklig kund efter ett svettigt gympass eller får underbar respons på mejlen bara blixtrar det inom mig av lycka och glädje, det finns inget bättre än att få chansen att förändra, hjälpa och dela med mig min kärlek till träningen. Att se resultat och följa med olika personers resor. Det är en ära. Det är otroligt fantastisk att få stötta andra och hjälpa dem nå sina mål. Jag ser förändringar snabbt. Både mentalt och kroppsligt. Det är en gåva att vara en del av deras hälsa och mående, och visa samt upptäcka deras styrkor vi båda inte hade någon aning om, det inspirerar både mig, andra och dem själva. Det är otroligt lärande också att följa med andras livsstilar och olika resor alla gör. Det finns ingen som är precis likadan och kan följa samma direktiv som någon annan. Vi alla är personliga och det är det som gör det intressant och dig unik. Jag kan inte sluta tacka alla som jag får äran att hjälpa. Mina kunder är fantastiska. Jag litar på er hundra procent samtidigt som ni litar på mig. Vi alla har våra egna och personliga, unika, fantastiska samarbeten som bara växer och växer. Vi alla har vårt eget team och ni får mig så otroligt lyckliga!
JAG älskar att ge, hjälpa, stödja andra och det är så sorgligt att man inte kan hjälpa precis alla. Det är så många som behöver mycket mera hjälp en enbart personlig träning. Det vore fantastiskt att vara allt det där, en vän, personlig tränare, sjuksköterska, läkare, dietist, behandlare, terapeut, fysioterapeut, neuro-endokrinolog, författare osv. Allt. Jag hade säkert inte haft en ända minut ledig tid, men det vore fantastiskt att ha all den information man behöver och kunna hjälpa vid alla områden. Hur töntigt det än låter.
Jag önskar att jag kunde hjälpa varenda person jag möter. Jag önskar jag kunde svara på varje mejl jag får. Jag önskar jag kunde träffa varje person och berätta för dem hur grymma de är. Jag önskar att jag kunde dela med mig all den information, all den erfarenhet, all den kärlek och all den hjälp jag bara kan åt varje människa som behöver det och vill ha det, jag önskar jag kunde förändra och göra mirakel, jag önskar min röst skulle höras och någon skulle få hjälp av det. Jag önskar jag kunde lägga mera tid på att skriva, prata, träffas, hjälpa, svara, stödja, peppa alla som har det svårt. Jag önskar också (vem gör inte det) att jag hade superkrafter och kunde bara krama alla och göra dem friska genom det.
Som jag sade så älskar jag allt som har med att hjälpa att göra. Men allt kan bli för mycket i sin tid. Det är därför jag endast öppnar ett par platser till min online coaching som jag alltid öppnar då och då, jag vill fokusera 100% på de jag har och ge all den tid och fokus jag kan. Att vara PT är inte endast att skriva schemor och följa med utvecklingen, det är ett 24h om dygnet arbete, kontakt var och när som helst. Man ska vara tillgänglig alltid. Ibland får man mitt på julbordet ta upp sin mobil för att svara kunder i “kris”, jag är otroligt glad att jag får stöd och förtstående av alla runt om kring mig, ibland “måste” jag bara arbeta och avbryta något man bestämt. Ibland räcker inte tiden till och det blir för mycket av det man älskar, och då är det fantastiskt att ta paus eller åka på semester. Även om jag inte hade velat göra det så är det något som man är tvungen att göra, låta sig själv finna sin egen tid och ro för att inte låta stressen ta över. Jag har till och med svårt att låta bli att arbeta på mina resor haha! Just nu är jag i en period då allt rullar på jättebra, jag får så mycket gjort på alla områden och jag brinner för varje minut jag kan hjälpa och använda tiden till användning.
Så varför arbetar jag inte som PT på ett gym? Eller varför utbildar jag mig inte till grupptränare? Jag vet att många har olika sätt att anställa en PT på gym och dessutom flera krav för det, men det är så många som vill att den personliga tränaren skall arbeta enligt deras krav, schemor och dessutom representera saker man kanske inte själv är samma åsikt av. Men den största orsaken är helt enkelt att jag inte vill att min passion för detta skulle försvinna. Jag älskar träning, jag brinner för det, det är mitt ljus i mörkret. Det fina är att allt är frivilligt, roligt och man får göra vad man vill och känner för på sitt träningspass. Att vara tvungen att tex. dra träningspass från morgon till kväll, väckning för att hålla spinningpass, lämna bort sin egen träning för att dra bodypump för en grupp och stressa hit och dit samt inte ha personlig kontakt med alla personer i gruppen man håller. Svårt att förklara, men som sagt blir allt som är för mycket inte roligt i längden. Jag älskar att kocka och göra mat, men att arbeta som kock skulle verkligen dra ner på motivationen till att göra mat, eller hur? Du skulle inte orka längre göra mat hemma, ingen inspiration och glädje i det för du har stått i köket hela dagen och den timmen av din vardag du får vill du helst göra något helt annat. Som jag, skulle jag hålla grupp-pass varje dag, skulle det vara lika härligt att på lunch-pausen försvinna till gymmet för att träna? Eller en vecka intensiv arbetsvecka på gymmet och så har du ledig helg, skulle det ens vara roligt att åka till gymmet och träna, skulle det finnas en njutning till det då mera? Då skulle man troligen vilja göra något helt annat och glömma allt som har med träning att göra. Passionen skulle försvinna. Människor som vill prata om träning, jag skulle säker sucka. Tvärtom som nu är det bästa delen av dagen, en timme på gymmet för mig själv. Det bästa att få prata med andra om träning, hälsa, kost. Det bästa att få skriva om det.
Ett av det som är bra med att arbeta med Online Coaching och andra arbeten på sidan om är att ha möjligheten att välja och organisera mina planer, dagar, kunder osv. Jag är en frihets-beroende person typ.Jag vet inte om det är från sjukhus perioden då jag blev vaktad dygnet runt och på ätstörningskliniken samt efter det av min familj då man var tvungen att leva på ett visst sätt. Göra som de säger. Följa regler. Äta en viss mängd. Inte röra på sig. Inte prata om specifika ämnen. Inte röra på tårna. Inte ringa samtal. Äta snabbare eller långsammare. Duscha på minut-tid. Träffa familjen enbart på helgen. Vakna en viss tid och inte få gå tillbaka till rummet förrän läggdags. Inte äta tuggummi. Ha en bevakare med dig hela tiden som följer med blicken och rörelserna du gör och få kommentarer om allt från varför du dricker vatten så mycket, till att du ser blek och anorektisk ut, till att du inte borde göra si och så eller inte får mera gå på toaletten, eller att du snart kommer dö. Så inte undra på att man nu vill göra allt frivilligt. Direkt då man “måste” göra något, vägrar jag nästan. Får en enormt klump i halsen och ångest typ, eller vad som folk kallar stress/jobbig känsla nu för tiden, alla pratar om ångest. Samtidigt som ångest har blivit något konstigt, annarlunda och något panik-slagna och hysteriska människor får, känsliga och redo att bryta ner när som helst. Jag tycker ångest är något alla får i alla lägen. Andra har väl mildare och andra starkare. Jag tycker stress är en ångest. Men varför ska det kallas ångest? Aja. Så blir jag tvingad så låter jag hellre bli. Väldigt töntigt, jobbigt och onödigt. Jag får tvinga mig själv att inte vara så himla kräsen, för man är tvungen att göra saker och man får ta itu med det. Men gäller det roliga saker som är frivilliga så vill jag hellre tex. träna på gymmet då jag har tid, vill det, njuter av det istället för att stressa in det en viss tidpunkt då det passar för någon annan/ på en halvtimme på lunchrasten / en timme innan gymmet stänger klockan elva på kvällen då du borde vara och sova för du ska arbeta tidigt på morgonen nästa dag.
Anyway… Till ämnet (som jag alltid lyckas ändra och börjar skriva om något helt annat) Jag älskar att hjälpa. Jag älskar att förändra.
Jag önskar och har bestämt mig att skriva en bok. Det har jag lovat mig själv sedan sju år tillbaka då jag låg i sjukhus-sängen och grät av smärta.
Jag vet inte när, hur och var boken kommer att skrivas. Jag vet inte om det blir en personlig bok för bara mig och mina närvarande eller ifall den en dag kommer publiceras. Jag vet inte om någon är intresserad att läsa. Jag vet inte om det är möjligt att ens få allt tillsamman-draget och rent skrivet av all röra som jag skapat och skrivit och ritat och jag vet inte ifall jag har tillräckligt med tålamod för att göra det själv.En sak vet jag, att jag kommer göra det.Om jag bestämmer något så gör jag det.
Kanske det tar en tid, en lång tid, kanske det kommer pauser jag ger upp och skiter i allt, men jag kommer att skriva den, jag själv eller med hjälp. Men det kommer bli av. Jag har lovat mig. Och vare sig den skulle publiceras en dag, kanske kunna hjälpa någon med att berätta om vad jag varit med om m.m, få sagt så mycket jag vill berätta och dela med mig eller ifall det bara skulle vara en bok för mig som minne och genomgång av allt som hänt, så skulle det hjälpa mig om ingen annan. Det skulle vara så skönt att få ett slut på allt. En punkt och därmed avslutar jag kapitlet, stänger boken och fortsätter min resa som en “ny” eller starkare, friskare, lyckligare och självständigare Amanda.
Jag är inte min historia. Men min historia har gjort mig till den jag är idag.
Tänkte kika in på bloggen mellan arbetet jag håller på med på datorn, håller på att redigera mina klienters upplägg och googlar goda recept för det är många som ber om det och jag gillar att dela med mig mina favoriter! Dock blir man sötsugen själv här så även om det var tio minuter sen frukosten tänker jag efter detta inlägg hämta något sött i munnen, bra med energi påfyllning ?
Menmen! Hur mår ni?Jag mår fingemang! Vet inte om det räknas som ett ord, men mår riktigt bra! En vecka, lite mer sedan jag kom hem från resan och haft fullt upp sen dess! Tar en stund alltid innan man kommer igång, men man får tvinga sig att ta itu med alla ärenden och det kommer nya roliga händelser hela tiden så jag klagar inte! Älskar då det händer i livet, roliga saker, nya saker, saker som får dig att gå framåt, växa som person och ger lärdomar eller härliga minnen!
Nu till tävlingsplaner.. Januari är månaden då vi alla tävlingsmänniskor bestämmer oss, licens eller inte. Visste ni förresten att i Finland har priset höjts till 200 euro? Mycket tävlare och får se om det ökar ännu mer sen förra året. Lite läskigt samtidigt som helt roligt att idrott är populärt. Håller nog ändå fast vid min åsikt om att det är en stor risk och att träning är så mycket mer än att tävla, det känns dessutom som om allvaret och drt unika i spec. bikinifitness försvunnit, det känns som om det vore en hobby som tex. fotboll. Men det är det inte. Visst är bikinifitness den gren som är mjukare och minst muskelmassa på scen men ingen har nog en aning om hur allvarligt det egentligen är. Det är ingen lek, hobby och något mål att sträva efter. Personer som tävlar och siktar högt, lever för det. Tävlar för landet. Elitnivå. Man lämnar nästan all social utgång, familjen och vännerna kommer efter träning och matplanering, sovandet kommer före och ibland får man offra arbetet också för tävlingen. Du ska vara bäst. Du ska tävla, och du ska vilja vinna. Du ska fixa allt från posering, coach, team, kost och träningsupplägg ända till showtime, eventuellt en mentalcoach, bikini, licens, allt till den sista dagen och du ska ha tid att poseringsträna varje dag, och känna dig bekväm att gå i klackskor och bikini vart du än går. Samtidigt ska det vara roligt, du ska njuta av det, du ska älska det, du ska älska varje minut av tiden du offrar för tävlingen, du ska veta varför du gör det och du ska vilja göra resan. Du ska inte ha dåligt samvete för att du måste träna på kvällen istället för att hjälpa till hemma. Du ska älska det du gör, du har valt det och du ska brinna för utmaningar. Det syns på dig på scenen om du älskar det och vill detta eller ifall du är osäker och trött/sliten/halvhjärtat står där. Om du känner dig dålig och funderar varför och för vems skull du gör din tävlingsprep, låt bli, klart alla blir osäkra ibland och det kommer jobbiga dagar med droppar i motivationen men är de negativa dagarna mera än de positiva borde du fundera på om det är klokt att fortsätta. För din egen skull och för de andra som ställer sig på scen och vill satsa på det. Jag älskar resan, jag älskar att tävla, men jag vet också att det kräver mycket mer än vilja och kärlek, och jag vet hur mycket jag vill det och gillar det, så därför tänker jag spara det till det året som jag är 100% redo. Jag ska ha tid, energi, vara mentalt säker och fokuserad, satsa på det och ha en plan, jag ska klara av att lägga min tid före andras och ha möjlighet till det, jag vill bli större i muskelmassa och få kvinnligare former som jag inte orkar stressa över dock för som jag sagt flera gånger på bloggen så finns det miljontals viktigare grejer än kroppen, utseendet och vikten. Jag både bryr mig och inte om hur jag ser ut. Det är mera det att jag accepterar läget. Jag bryr mig visst för jag är intresserad av mode, smink, modell-jobb, fitness, muskler, anatomin i kroppen, osv. Så jag tycker det är roligt, intressant att följa med hur man kan bygga muskelmassa på olika sätt, vad fungerar bäst för sig själv och hur andra påverkas av olika upplägg, hur perioder i livet påverkar och är muskelnedbrytande och hur jag kan gå framåt i gymmet, det är sååååå intressant och jag brinner för det! Jag lär känna mig själv för varje dag och jag älskar att känna inspiration, lycka, endorfiner, kärlek. Det är vad denna gren ger mig, styrketräningen alltså. Jag får inte samma energi och kärlek av att gå, spela fotboll, springa eller danssa step. Jag älskar att lyfta och är så nörd att jag skulle kunna sova med mina hantlar ? Anyway.. angående utseendet och vikten ännu så som sagt bryr jag mig på det området och på de dagarna jag har något viktigt och roligt på gång, tex. fotografering eller ska på något event, då är det roligt att fixa sig lite extra och gillar att experimentera med smink:et. Däremot 99% av min vardag bryr jag mig inte. Det kan vara chockerande för många som bara sett en bild av mig via nätet när de väl träffar mig, har jag hört iallafall av dem själva. “Oj trodde inte du var sån” osv. Jag är bekväm med mig själv. Jag accepterar och älskar mig själv som jag är. Jag är långt från perfekt. Men jag skrattar åt mina misstag, klumpigheter. Jag kan inte rå för mina brister/mindre attraktiva delar, okej andra saker kan man påverka, och människor kan alltid och kommer alltid att kommentera och fråga dig, “varför gör du så? varför klär du dig så? varför gör du inte såhär istället? varför sade du det? varför tänker du inte efter? är du helt galen!?” Och låt dem göra det. Jag förstår om det är misstag som du gör om och om igen, som påverkar andra eller din hälsa/karriär/säkerhet/kostnader osv. men tex. vill människor ändra på hur du klär dig, pratar, hur du lever, hur du äter, hur du går eller whatever bara för de lever enligt det och det funkar för dem betyder det inte att det funkar för dig. Ibland har människor rätt och man ska fundera på vad man fick för kritik och tänka ifall de har rätt. Men jag har kommit till den punkten för länge sedan, då jag känner mig själv bäst, jag vet vem jag är, jag vet hur jag fungerar, jag vet mina brister och jag vet hur livet och allt annat på sidan om fungerar lättare om jag gör si eller så. Jag vet också komflikterna som kommer om man inte gör det man borde, men jag vet också att man inte ska vara så hård mot sig själv, speciellt personer som varit utbrända. Jag vet min gräns och jag vet samt accepterar att ibland kan jag gå 100% och ibland får jag bromsa lite. Jag accepterar alla misstag jag gör och jag lär mig av dem gång för gång, jag accepterar inte alltid misstag som gjorts utan att det var ett misstag, dvs. du går den sämre vägen och väljer valet du inte borde göra även om du vet och har möjlighet att ta det smartare valet, men för det mesta accepterar jag också dem. Jag känner mig själv som sagt, jag vet varför jag gör mina val och jag vet vad som är bäst för mig. Jag kan inte alltid göra det som borde göras eller det som är rätt eller det som som sagt bäst för mig. Ingen kan det. Vi alla har de dagarna man vet att man “borde” göra något men ibland orkar man inte och har inte motivation till det. Det händer sällan nu, för jag lägger inga borde:n och måste:n eller krav som jag inte vill eller jag inte klarar av att behålla/utföra. Jag vill inte leva för någon annans skull, det gjorde jag förut och jag är så tacksam att jag nått den punkt jag är på idag,en balans mellan att lägga sig själv och sitt eget liv på första hand men att inte vara självisk och samarbeta med andra, ibland måste man offra sin egen tid och vilja för att kommunicera och leva med varandra men då man planerar sin kalender efter andras ärenden och då man alltid tänker på de andra och då man inte klarar av att “njuta” eller ha egen tid och göra något man själv vill för man får dåligt samvete av det och då man timme efter timme tänker vad andra tänker samt följer deras vilja, då har det gått för långt. Du kan inte leva för någon annans skull. Ditt liv går på miste då. Står du hemma från morgon till kväll och väntar på att din sambo kommer hem för att servera allt han önskar samtidigt som fu själv saknar jobb, hobby, något du får glädje och endorfiner av dvs. egen tid/ett mål/en riktlinje i livet och bara fokuserar på att din sambo ska ha det så bra som möjligt, stressar över hur du skulle kunna ge mera och vara bättre och hur han skulle kunna gilla dig mera eller lyssnar på det han inte är nöjd med och det du gjort fel och börjar må dåligt över det för att du inte “lyckats” eller är tillräckligt bra så lever du inte, ditt liv saknar mening. Tror du att du lever för mannens skull, att du får tillräckligt av det, kanske du har rätt men jag har svårt att tro att det räcker. Man behöver alltid ha ett fokus på sig själv också, du lever för din egen skull, du är din bästa vän, ditt mående är viktigast. Vad gör dig lycklig? Det behövs inte mycket av din vardag, man kan göra allt för någon annans skull om man tror att man vinner på det, men det sorliga är att det oftast är så att man förlorar mer än vad man ger. Iallafall om man ger det år fel personer. Personer som inte uppskattar eller märker. Personer som gnäller och ger negativ energi åt dig samt säger att du borde göra bättre även om du gett ditt allt. Jag tror att det finns personer som är värda all den tid man ger och visst vinner man på att ge, speciellt om man mår bra av det som tex. jag älskar att ge, hjälpa folk och jag får så mycket av att överraska, bjuda och köpa saker åt mina nära och kära, men man får inte glömma dig själv. Nu har jag de senaste åren lärt mig att det är okej att köpa åt sig själv, att unna sig själv, att man behöver inte vara värd det. Du är minst lika värd det som alla andra. Vem säger vem som är värd och vem som inte är värd något? Du själv är den som bestämmer och lägger alla krav på dig själv. Alla tänker på sig själva. Ingen har tid att tänka på eller bli förvånad över att du varit självisk och gjort något för din egen skull även om du inte enligt din åsikt varit “värd” det. Och om de hade tid och skulle möjligen fråga varför du gjorde så, än sen då!????! Betyder det att du inte skulle fått göra det? Kanske det bara var förvånande för den personen att se dig själv köpa eller göra något för din egen skull, kanske något som aldrig hänt förut. Bara för att du får kommentarer över något du gjort eller gör betyder inte det att fet är fel. Du själv inbillar dig de sakerna. Och än sen då om någon hade tyckt att du gjorde fel? Och än sen få om det hade varit fel???? VÅGA GÖRA FEL! Misstag!!!! Våga inse att det är okej att vara lagom, dålig, sämre, trött, självisk, annorlunda, konstig och whatever!!! Va dig själv, gör saker för din egen skull som du själv vill och inte tror att du vill för du borde göra, och du kommer bli tusen gånger lyckligare.
Som sagt får jag alltid kommentarer över saker jag gör, men jag orkar inte ens svara. Jag vet själv varför jag gör saker på ett visst sätt och jag vet att jag kan göra bättre på andra vis. Men jag är inte perfekt, långt från det. Det finns människor som aldrig kommer förstå dig, dina val ellervad du gått igenom. Eller vad du går igenom nu. Det finns människor som inte vet något alls om dig och bara sett dina bilder eller läst/hört om dig, de kan tänka och ha sina åsikter men ingen kan värdesätta eller stämpla någon från det de hört.
Tillbaka till utseendet… Jag lever som jag sade 99% av min tid som jag trivs bäst. Jag bryr mig inte om jag har stökigt hår, adidas kläder varje dag, utan smink eller påsar under ögonen. Jag är vem jag är, jag älskar mig för den jag är. Jag ber inte någon annan älska eller gilla mig. Gymmet är för mig en passion där jag njuter, lever, svettas, skrattar. Jag ska inte behöva klä mig som en modeshow eller sminka mig sju lager smink för någon annans skull eller för att det är “mode” eller för att det skulle se smartare ut. Who cares, jag är jag, jag gymmar och lever för min egen skull, jag är där för att njuta och inte tänka på utseende herregud. Typ dagligen får jag kommentarer över mitt utseende, det är så himla chockerande, blir bara så besviken och förbryllad!!!! Varför klär du inte dig så? Varför ser du ut så som du gör? Varför färgar du inte ditt hår? Varför sminkar du dig inte såhär? Varför byter du inte om så du visar ett bra i tryck för dem? Varför kan du inte piffa upp dig lite?
Jag svarar alltid, för vems skull?För din? För människorna i restourangen? För att åka en sväng till gymmet och svettas? Ska man behöva göra sig snygg för någon annans skull? För att gå av och an till mataffären? Räcker det inte som jag är?
Personen svarar;nej, det är alltid bra att göra ett bra intryck, visa den bästa sidan av dig och för andras skull.
Jag tappar hakan.
Så man ska visa en sida som man inte egentligen är? Man ska piffa till sig för att någon skulle vara mera stolt över dig och gilla dig mera?
Jag behöver ingens uppmärksamhet. Jag behöver inte få folk att gilla mig. Än sen då om de inte gillar mig. Hellre gillar folk mig som jag är än för något jag inte är. Herregud.
Missförstå mig inte, jag sköter min hygien och mår bra av att fixa mig till vardags för jag mår själv bra av det, jag vaknar inte i pyamas och går ut på stan. Jag går inte till en fin restourang i hoodie och adidasbyxor. Men jag gör alla val för jag själv väljer det, jag vill det och jag gör det för min egen skull.
Men att lägga lösögonfransar, spända freddy wrup jeans för en fylligare rumpa, långa klackar, spraya och föna håret varje dag till en förbryllande snygg look samt gå soldusch för en snygg bränna, köpa märkeskläder för att få folks uppmärksamhet och få en bild av mig som är kanske bättre, snyggare, mera glamourös än vad jag egentligen är, är helt sjukt haha. Förstår inte meningen med det? Jag levde så i mina tonår. Jag fick alltid kommentaren om att jag varje dag var så fin, böt outfit varje dag, nya kläder varje dag osv. Jag fick ju dilemma på att vara snygg. Inte kunde jag komma ful till skolan. Perfekt skulle jag vara. Bättre varje dag. Boooom slog anorexin tag i mig. Jag blev frisk och levde livet lyckligare än aldrig förr, kom tillbaka tiöö skolan som en ny person och brydde mig inte om något. Inga regler eller krav. Freedom is the shit typ. Tatuerade mig, färgade håret, skolkade, drack mig supfull med kompisarna, fick dåliga betyg men en lycklig tjej och glad sådan. Det var roligt för stunden men till slut försvann vännerna, jag gav inte mera den uppmärksamhet som jag gett tidigare, klarade inte av skolan längre pg. all skolkning och vitsorden sjönk. Jag blev deprimerad och undrade varför. Vad var fel på mig. Varför kunde jag inte bara lyckas. Jag dög inte som jag var. Varför. Och så började den resan som var flera år lång, som jag skrivit om flera gånger och idag står jag här. Med krampande fingrar och törst i munnen. Jag höll på att arbeta och här sitter jag nu och fortfarande skriver.
Skulle bara säga, jag tävlar inte i år, kanske nästa eller året efter det, vem vet ? Jag älskar träningsperioden jag är i nu, gör rekord varje vecka, lyfter mera, är starkare, så mycket energi och inspiration och älskar livet!!!!!
Ha det bäst! p.s har säkert massor med stavfel, sorry for that! Ingen tid att läsa igenom som vanligt ? #thatsMe men trevlig helg på er❤??
Nya mål, nya planer, nya dagar, nya chanser, nya minnen, nya utmaningar, nya äventyr.. NYTT ALLT!
Har en lång predrika och härlighet i mitt huvud jag bara väntar på att få skriva ut, men det resulterar oftast i att jag berättar allt om mina funderingar och tankar för personen som sitter brevid för tillfället och så får jag ofta höra, var kommer all info från? vem är du? slutar du prata snart? haha. Nä men oftast efter en härlig dag är man bara sprallig av energi och massor med inspiration och tankar om att skapa, förändra, göra saker till världen! Man vill bara dela med sig sin glädje och kärlek och alla tankar samt frågor man har i huvudet, är det bara jag som känner så? Ibland vill jag bara krama alla och tända en solstråle i varje person som kommer förbi. Men vi alla har stunder och dagar, i know, då vi är trötta, sega, omotiverade på både skola, jobb, göra mat, städa, ringa, göra saker, då allt känns trist och molnigt. Men hörni! Ni kan förändra, alla kan, ni känner er själva bäst, vad gör er glada? Vad får ni energi av? Jag får energi, glädje, lycka av underbar styrketräning och efter det känns ALLT möjligt! Jag har energi och inspiration till ALLT! Jag är gladast på hela jorden och all bekymmer, all smärta, eller trötthet, vad som än fanns där förut försvinner föralltid typ. Man sover bra, man mår bra, man är glad, man får femtiotusen saker gjort, man gör god mat, bjuder andra på mat, man ler, man skrattar, man fungerar helt enkelt normalt “typ”! Under jul-veckan och därföre hade jag mycket jobb och annat på gång så det blev väldigt lite fokus på varken träning eller fokus på sig själv. Det är klart att man lägger största tiden och energin på julen, familjen och jobbet. Det var härligt! Underbar tid! (Skriver troligen ett inlägg om min jul senare, men den var helt fantastisk som sagt!) Fast man märker snabbt hur man börjar må fysiskt dåligt av mycket alkohol, stress, tränings-paus (missförstå mig inte, paus i träning är väldigt bra och viktigt ibland för återhämtningen) följden blev att jag sov dåligt, jag fick ont i leder och energin typ var nere på noll jämfört med vad den är nu, nu skulle jag kunna typ danssa och tralla upp ända till Eiffeltornet efter ett grymt benpass på gymmet 😀 Lol, sorry allt babbel, tillbaka till huvudsaken av inlägget..
Vad är ditt mål? Att förändra ditt liv? Hitta glädjen, energin igen? Bli hälsosammare? Piggare? Gå upp eller ned i vikt? Börja en ny start? Ny inspiration till gymmet? Bygga muskler? Behålla vikten samtidigt som du kan träna hårt? Hitta träningsglädjen tillbaka? Få hjälp med maten? Less på samma mat varje dag, behöver du ett schema att följa? Eller inget schema alls, ett normalt och avslappnat förhållande till kosten, släppa stressen och låta en kunnig ta reda på om du får tillräckigt med näring och energi under dagarna? Eller något helt annat? Vill du kanske ha hjälp med något annat som du själv inte kan få reda på, bara helt enkelt få ett stöd i vardagen med mat och träning samt tiden där imellan, eller behöver någon spark eller peppande arm runt dig?Jag finns här! Vi tar reda på vad du behöver och vad som känns bäst för dig! Det är det viktigaste! Det enda jag behöver veta först är lite information om dig och annat, så var inte rädd att mejla och diskutera om möjligheterna som är oändliga! Jag tror på dig! LETS DO THIS! Tillsammans 🙂
Igår jobbade jag hela dagen på båten, så var hemma igen klockan tidigt på morgonen, vaknade riktigt jävligt bombad med huvudvärk. Har fortsatt hela dagen och haft det riktigt kämpigt, bara velat skrika åt alla haha men fick bita ihop, de var ju trots allt farsdag och försökt njuta av varje sekund som går ändå. Typ tröstar mig med glass,hasselnötssmör, proteinbars, mammas fisksoppa, mera nötssmör och nu en eller trippla vinglas som knappast gör det bättre, känns bara värre. Svettas blandat med fryser, hoppas jag inte är förkyld eller nåt. Är enormt rastlös och bara så mycket energi blandat med att jag är dödens trött av huvudets smärta som snar känns att det exploderar, men vi har inga värktabletter hemma och apoteket är stängt, får pinas och försöka glömma det genom att typ glo på en film eller nåt, känns att inget funkar så tar gärna emot alla tips! Kanske bara vila och vatten skulle vara klokast, typ allt jag gjort plus mat och googlat fula quotes. Känner mig så löjlig och dum som ens gnäller om sånthär, hur jobbig måste jag inte vara. Fast tycker jag får ha en skitdag också ibland. Idag är en sådan dag. Jag glömmer allt och ångrar att jag ens skrivit detta inlägg imorgon typ och så hoppas vi på solsken och fjärilar i magen när jag vaknar. Om jag somnar though! Nä stopp på negativiteten och typ tänk på blommor och bär. Glada miner Amanda!
Man stöter ofta på meningar som “alla har det väl så”
Alla har väl jobbigt ibland.
Alla har det stressigt.
Alla har lika mycket tid på dygnet.
Alla har koncentrationssvårigheter ibland.
Alla har väl ADHD. Alla har svårt i skolan.
Alla har väl haft någon form av ätstörning i tonåren.
ALLA har vi det likadant.
Ja, visst kanske alla har en släng av något den andra har. Alla har vi någon gång eller varje dag glömt bort saker, alla saknar vi matlusten någon gång, alla har väl jobbigt och omotivation att läsa till provet, alla har väl varit med om att äta ett kilo godis och glass under en kväll, alla har det lika jobbigt och stressigt.
Det stämmer.
MEN skillnaden är att personer med diagnoser helt enkelt inte kan LEVA ett normalt liv pg. av “sjukdomen” eller rättare sagt funktionsnedsättningen (förmågan att fungera fysiskt, psykiskt eller intellektuellt är så pass låg att det påverkar vardagen och behöver hjälp till det)
Några exempel på olika funtkionsnedsättningar;
En person med fysiska funktionsnedsättningar betyder att man inte kan röra sig eller styra sig som vanligt. Tex. ryggmärgsbråck.
Psykisk funktionsnedsättningar betyder att man bl.a. har svårigheter med det sociala samspelet. Exempel är autism och adhd.
Intellektuell funktionsnedsättningar betyder att man inte förstår och tar emot information lika snabbt och flytande som andra. Det tar längre tid att lära sig, lyssna eller koncentrera sig.
Tar man ADHD symptom till ett exempel,
Impulsivitet. Tar emot alla tillfällen/chanser man får utan att tänka ända till slut. Senare märka att det inte var så klokt eller att det inte var det man ville göra, man lämnar/avbryter det man lovat göra.
Man har svårt att koncentrera sig, förstå, lägga uppmärksamhet på det som händer eller någon säger. Man kan inte ha flera bollar i luften, klarar bara av att fokusera på en sak åt gången. Pratar flera människor samtidigt kan man bara inte ta emot all information pg. arbetsminnet och man får ofta förklara flera gånger instruktioner eller meningar om för en person med adhd.
Man glömmer saker och är inte lika uppmärksam på “självklara” saker. Skolväskan, pennorna och häften/böcker blir hemma. Passet blir kvar i flygplanet. Man glömmer vad man skulle göra. Man behöver massor med instruktioner, listor, påminnelser, hjälp och stöd i arbetet, vardagslivet, skolan. Man behöver tydliga upplägg, strukturer för att kunna komma igång.
Det tar en längre tid att börja något, komma igång. Koncentrationen finns inte där direkt och det krävs en enorm energi att bara sätta igång och göra något. Som ovan sades så behöver man tydliga scheman och det hjälper mycket att ha rutiner som man håller för att upprätthålla kontrollen att göra det man ska, stora omväxlingar och byten i schemat, avbryter koncentrationen och det blir väldigt svårt att sätta igång igen med det nya. Ändå kan omväxling vara bra eftersom det skapar nyfikenhet och motivationen hålls igång men då behöver en person med ADHD veta om det i förväg för att kunna förbereda sig och veta hur det skall göras och NÄR. Lägga upp i steg för steg för att förstå lättare.
Relationer och sociala tillfällen kan vara svåra. Man lägger en stor energi på att vara med människor och ofta så vet inte alla om personens svårigheter att lyssna och hålla uppmärksamheten igång hela tiden. Man kan också glömma eller lämna bort att träffa folk pg. av att man inte helt enkelt “kom igång”.
En koppling till adhd har att göra med signalöverföring med signalsubstansen dopamin i hjärnan, och därför kan motivationen ofta svacka. Man behöver ofta stora belöningar, händelser, saker som väcker intresset och ofta hjälper det att röra på sig, göra saker med händerna för att bli av med rastlösheten och hålla igång koncentrationen.
Stora mål och direktiv i livet hjälper att sträva framåt. Små belöningar också efter hemuppgifter kan hjälpa till. Även om man har svårt att sätta igång med saker och kräver mycket för att göra det så kan de med ADHD också vara väldigt egensinniga, orädda och vågar göra sådant som andra inte vågar, till exempel prova nya sätt att göra saker på. De är energiska, drivande och har stor uthållighet när de slutligen får själv välja aktivitet.
Eller jämförelse med Asperger:
Många med Asperger har ett behov av att vifta eller vrida med händerna eller fingrarna, eller komplicerade rörelser med hela kroppen.
Personer med Aspergers syndrom kan ofta lära sig mycket fakta och många har specialintressen som de kan allt om. Det kan till exempel vara rymden, forntida Egypten, dinosaurier eller resultatlistor. Även stort intresse av tex. leksaker såsom deras lukt, hur materialet de är gjorda av känns, eller ljudet eller vibrationer som de avger.
Tolkar orden bokstavligt, även när det inte är meningen. Om någon säger ”Kan du öppna fönstret?”, kanske du svarar ”ja”, fast personen menade att du skulle öppna fönstret.
Oförmåga att adekvat använda blickkontakt, ansiktsuttryck, kroppshållning och gester för att reglera det sociala samspelet.
Aspergers uppfattar och känner av sinnesintryck på ett ovanligt sätt. Vad man är känslig för är dock mycket olika. Oftast är man extra känslig för ljud, smaker, andra känslor, andras beteenden och kommentarer, ljus osv.
Många aspergare tycker att vanliga vardagliga saker tar väldigt mycket energi, och därför orkar de inte alltid lika mycket som andra människor.Många orkar exempelvis inte plocka upp posten från hallgolvet oftare än en gång i veckan eftersom det förbrukar så pass mycket energi. Men det handlar inte om lathet utan just om ork. Det är viktigt att förstå att det finns gradskillnader i trötthet och ork, precis på samma sätt som det finns gradskillnader i smärta. Man kan ju inte jämföra ett vanligt magknip med den smärta som en födande kvinna upplever, och på samma sätt bör man inte säga: ”men jag känner mig också trött efter jobbet”.
Att bli jämförd med andra människor kan kännas väldigt kränkande. ”jag känner minsann någon med Aspergers syndrom som klarar av det här, så därför borde du skärpa dig lite och klara det också”. De med asperger eller andra funktionsnedsättningar kan bara inte ”ta sig i kragen och skärpa sig lite”. och det är därför de har en diagnos, som de får hjälp med.
Ätstörningar
En person med ätstörningar, kan på många sätt tolkas. Störningar i ätandet kan nästan vem som helst ha, äter för snabbt eller väldigt långsamt, äter för mycket eller för lite, saknar matlust eller har ett överdrivet sug efter mat och tänker på mat dygnet runt nästan osv. Men vad är skillnaden då till en person som verkligen lider av ätstörning och blir allvarligt sjuk? Det är då symptomen tar över livet och blir ett problem i vardagen då symptomen blir till en ond cirkel som inte går att stoppa.
Så många säger att det inte sitter i huvudet, det är inte en “psykisk sjukdom” men enligt mina åsikter är det. Vem som helst kan lära sig att äta men vad en person tänker och tycker om sig själv, sin kropp, sitt ätbeteende är en helt annan sak.
Har man behov av att kontrollera varje tugga och droppe som går in. Eller ett behov av att röra på sig så mycket som möjligt, dvs. bränna kalorier, helst direkt efter maten. Man känner sig tjock hela tiden och värst av allt ser man även spegelbilden som tjock, även om det är precis tvärtom.
En person med anorexi kanske har svårigheter att äta tillsammans med andra, att göra sin dagliga morgonpromenad. En person med bulimi eller BED äter enorma mängder mat på en väldigt kort tid och oftast gör av med maten genom laxering, kräkning, överdriven motion.
Andra psykiska störningar är också nedstämdhet, enorm ångest över vad man ätit, tvångsbeteenden att inte äta förbjudna saker.
Man tror att man sprängs eller sväller upp som ett berg om man börjar äta igen. Overkliga och onormala tankar, som blir värre med tiden ju mera man lyssnar och koncentrerar sig på sjukdomen.
Efter en tid av för lite mat får man även fysiska symptomer som ses på utseendet, bl.a. vikten, frusenhet, extra hår på armarna, blek/grå hud, tänderna fräts, magen blir förstoppad, håret lossnar, osv. Kroppen går på sparlåga på grund av svälten och reagerar därför på detta vis.
Läs & Skriv Svårigheter
Dyslexi eller Läs/Skriv-svårigheter är en funktionsnedsättning i hjärnan som innebär att man har svårt att lära sig läsa, stava och förstå en skriven text. Vissa funktioner i hjärnan som styr språket inte utvecklats normalt.
Visst har “alla svårt att uppfatta texten man läser ibland”, svårt med textuppgifter på matematik lektionerna, men däremot kan det inte jämföras med nivåerna som en med allvarliga funktionshinder som tex. Dyslexi, men även ADHD, asperger, personer som lider av depression m.m. Det är bitar som inte fungerar som “de skall göra” i hjärnan, och konflikterna är inte alltid lätta för personen som har dessa besvär.
Några symptomer i Dyslexi är bl.a. att man har svårt att känna igen ord, svårt att stava rätt och såklart förstå innehållet i texter.
Läser ofta långsamt, trevande eller hackigt eller också hastar man över bokstäverna och gissar vad det står, utelämnar eller läser fel på hela ord eller ändelser.
Man kan också lägga till bokstäver så att det blir andra ord, kasta om bokstäverna eller vända på orden, glömma bokstäver, siffror eller prickar, mellanslag osv.
Att säga att en person med cancer inte har det gör ju ingen. Det är detsamma som att säga att en person med en diagnos eller tex. missbruk av något/ depression inte har det egentligen eller bara ifrågesätta varför inte personen bara slutar, och ändrar på sig, kämpar lite?
Vi alla är olika. Bara för att du skulle reagera eller fungera på ett visst sätt betyder det inte att den andra är möjliga att göra det likadant hur mycket vilja än står på spel.
Det gäller att se det hela från den andra sidan. Hur skulle den andra känna eller tänka.
Tänk om det inte är så simpelt? Det är inte alltid så som andra tror. Kanske det finns en omtanke bakom? kanske det finns en förklaring till varför personen är som hon är, eller gör som hon gör. Kanske hon har en diagnos eller kanske hon bara är tankspridd som vi alla är någongång. vad är det för skillnad egentligen? Vissa vill att man ska lägga uppmärksamhet till diagnosen man har, kanske för att förstå att man behöver hjälp och stöd eller att man inte alltid kan fungera lika enkelt som andra. Eller så vill man inte alls ha uppmärksamhet om det, kanske man vill känna sig som alla andra, kanske man bara tycker och tänker att det bara är en diagnos, det är inte vem du är eller att du är precis som alla andra men bara några få svårigheter i vardagen. Men vi alla är så olika och vare sig du behöver och vill ta emot hjälp så har du rätt att få det med all förståelse. Än sen då vad andra tänker. Huvudsaken är att du mår bra och trivs med det du gör, kan fungera som du gör bäst och hittar ett jobb eller skola som fungerar trots diagnosen du har. Man blir bara så trött på att höra skitprat bakom ryggen då man vet inte alls om personen kanske har en orsak att vara som man är.
Vi alla är människor. Och en diagnos kan göra dig personlig, till den du är, speciell och unik. Men vi alla är också människor som jag sa, ingen har rätt att stämpla eller trycka ner någon på grund av att man bara är annorlunda. Annrolunda är bra. Vem vill vara som alla andra? Våga stå upp för den du är, den du gjorts till och se det som en rikdom. Du gör allt kanske lite mera annorlunda, men det är det som gör dig speciell. Du gör allt på DITT sätt och du är därför intressant.
En ätstörning däremot kan man få hjälp mot och bota. En personlighetsstörning kan man också få stöd till och förenkla genom att veta om att man har det, tänka efter vilka tillfällen är extra svåra eller utmanande och lägga mera koncentration, energi eller be om hjälp då. Ibland kan man också få medicin som underlättar vardagen, för några kan depressionsmedicin hjälpa en tid för att komma igång igen, men oftast är det en naturlig väg man borde gå och som håller med längden. Man får helt enkelt lära känna sig själv, hur man är och påverkas av saker och ting, man lägger mera uppmärksamhet till olika saker och ber om hjälp i skolan, jobbet. Professionell hjälp så som KBT kan också vara effektivt till allt från ätstörningar till kongnitiva störningar.
….Sådant predrikande idag, jag kände bara att jag skulle skriva ut sådant här ( även om texten var väldigt kaos då jag kollade igenom det.. trycka publicera? Vi kör! Vet inte om någon förstår hälften av vad jag velat säga men..) det är så lätt att säga “du kan om du vill”. Både till personer med lässvårigheter eller en person som har barn, arbete, hus att ta hand om men även önskar att ha tid att gymma med sin personliga tränare, men bara säger att hon inte har tid. Det är lätt att säga, men du vet egentligen inte alls hur den personen har det EGENTLIGEN, du ser bara allt genom dina ögon och hur du skulle tänka, göra eller fungera. Men det är inte DU, det är en helt annan person som har helt andra förmågor.
Nu börjar mörkare tider, lätt att man blir trött, deppig, slö, omotiverad, nedstämd (det är helt naturligt, vanligt & normalt!!!) och jag själv märkte igår var en riktig depp-trötthet-skit-dag “Måndags-ångest” 😀 Inte haft såna pålänge så jag verkligen fokuserade på att låta det vara skit och göra något kul istället för att få dagen över så fort som möjligt!
Här är mina bästa tips till er alla, inte för jag vet om det passar er men för mig piggar det upp oftast 🙂 Kramar!
Kör bil, ensam eller med kompisen, lägg på din favoritmusik (jag kopplade ihop via bluetooth, kände mig jättesmart) på högsta volym och bara sjung med så högt du kan 😀 Alltså detta var verkligen ALLT jag behövde igår för att få all deppighet ur mig!
Träna! Jag själv hade 0% motivation att träna igår, så sköt upp det, varför träna då man mår skit liksom MEN!!!!! om ni har en minsta känsla på att ni vill, kan, och att det faktiskt vore härligt så gör det!! TRÄNING ÄR FAKTISKT BÄSTA MEDICINEN! Speciellt då man har en deppig/trött dag, plötsligt kommer man därifrån så himla energisk, endorfinfull och bara lycklig, störtkär och sugen på att ta över världen haha 😀 Eller bara ta en promenad, lyssna på podcasts, ta kompisen med på ett oseriöst men roligt zumba pass eller whatever! Behövs inte mycket, men ofta är det bra att komma bort från hemmet!
Gå igenom alla dina kläder, kasta bort gamla och plocka fram de nya favorit tröjorna du lagt undan för sommaren. Ordna en klädbytar-dag med kompisarna eller syskonen, nytt i gaderoben GRATIS! 😉
Fixa dina naglar, riktigt ordentligt från början till slut! Lägg allt från balsam till topplack.. fila, putsa, fixa nagelbanden och välj ett riktigt färgglatt och roligt nagellack 🙂
Gå igenom pinterest, printa ut allt som inspirerar dig och gör ett stort kollage som du lägger upp på väggen eller sparar i lådan, eller köper ett nytt stort block som du kallar “inspirations-bok” där du klistrar, skriver allt som inspirerar dig! Printa ut alla screenshots du har på mobilen också (som du aldrig går igenom btw..) och öppna den varje gång du är o-inspirerad eller bara har tråkigt/olust att göra något du borde göra och istället vill använda lite kreativitet och se glada saker! 🙂 Byt ut mobilen, instagram/facebook mot hdin kreativa sida ( ALLA är vi kreativa, vem säger att det behöver vara perfekt eller snyggt, gör det på DITT sätt, det är ju inte meningen att det ska lämnas in som ett skolarbete eller så.. 😉 ) rita, klippa, klistra!
LET THE SUNSHINE IN! Köp en solljuslampa, jag har en sådan och WOW, typ vaknade upp på ett HELT NYTT SÄTT då jag lade på den, hade helt glömt bort att jag hade en sådan haha 😀
BAKA! Vad är du mest sugen på just nu? Eller baka dina favorit-kakor, bjud in mormor och morfar på kaffe? Eller varför inte pre-starta julen och testa olika julbakelser, nya som gamla och traditionella, ta fram kardemumma och pepparkakskryddorna! Köket och hela huset fylls med underbara dofter…
…Som kan göras dock på ett snabbare sätt genom att tända lite doftljus!
Eller varför inte ta ett varmt bad, eller en LÅNG dusch där du går igenom alla världens tankar eller sjunger samtidigt ifall du brukar göra det och så efteråt smörjer du kroppen med din favorit body-lotion i favoritdoften, typ ingen som gör sånt här men alltså jag ÄLSKAR min kokos-vanilj bodylotion från Victorias Secret, köper den alltid hem då jag är på jobb haha.. är helt drogad av den!
Köp en stor burk glass, typ ben and jerrys och lägg på en jäkla härlig feel-good film/serie, jag tipsar om GIRLS! BÄSTA SERIEN!! Får mig alltid så glad haha, lätt att kolla på och bara så underbar och äkta 🙂
Plocka fram en sparböss dit du lägger alla dina små mynt och köper något extra roligt för som du kollat triljoner gånger på online-shoppen som alltid är en bra “glöm bort allt” tidsfördrivning.
Planera julklappar, gör en lista till alla du ska köpa och till vem alla!
Osv! Skulle kunna fortsätta i en evighet 🙂 Finns massor som piggar upp för minuten, men enklast kan ju också vara att… RINGA NÅGON! Bara din bästa vän, en familjemedlem eller varför inte någon du inte hört av på evigheter, fråga hur det står still och bara prata i flera minuter, timmar, or whatever! 🙂
OKEJ, jag kommer ändå inte få några paket haha (det var mera då man var liten som man fick ett berg med paket) men man kan alltid önska sig 😉 Eller köpa åt sig självsist och slutligen.
..Tex. Har jag sett sedan liten och ser fortfarande, VARJE DAG klockan halv åtta på kvällen min favoritserie, Salatut Elämät.
Kan inte stå still och borsta tänder, typ vandrar från rum till rum (blev påpekad om det nyligen)
Säger hundra gånger om dagen “vem bryr sig”….
.. Men på andra saker kan jag vara peknoga på. Tex. Vilken mascara jag köper, typ några få som funkar för mina fransar, bl.a. Telescopic från Loréal som jag inte vet om tillverkas mera?
Blir inte “lätt” beroende av någon eller något, men då jag väl gillar någon person eller någon mat, ja då är jag FAST 😀
Jag hatar russin, plockade alltid bort russin från leverlådan, bullorna, muslin m.m.. Nu dock är jag för lat för att göra det.
Jag älskar lök. Löklöklök. Men om jag äter en nypa av det så får jag ont i magen resten av dagen, dygnet, året typ. Värt det, jaaaaa
Jag överdriver i allt.
Om någon ger mig ett löfte, behåller jag det, känns typ som ett hemligt uppdrag för mig 😀 Eller “speciell” som får veta om det.
Jag skulle aldrig klara av lösfransar och lösnaglar, har prövat och jag fick bl.a. lim i ögat och blev blind resten av dagen och naglarna blir sneda och hälften försvinner på vägen, så jag är bara inte den typen, jag har varken ork, tid, tålamod, energi att använda det. Skulle kunna säga att jag också är emot det “för att det är så fake”, men då skulle jag ljuga, det är ju en fin piffning till vardagen/festen och gör det en på bättre humör eller mer självförtroende så go for it! Som med allt annat. Vem bryr sig om oäkta och äkta. Jag försöker väl vara så “natural” som möjligt men det man får acceptera att man aldrig kommer vara bli/vara det hela vägen, samma med kosten och andra regler orka ha en massa regler om sötningsmedel och tillsatsämnen, gillar man det så why not!
Jag använder glasögon då jag kollar på tv, skulle jättegärna också använda dem eller linser på vardagen för jag ser inget på långt håll men som ovan är jag så himla lat och otålamodig. ONE DAY!!!
haha jag till vänster
Det fanns en period i livet jag var världens Japan-Anime-Manga FAN. Jag ritade, läste, kollade, på allt som hade med Japan och seriefigurer att göra med. Jag tänkte till och med börja klä mig som en sådan eller gå på tuffa cosplays och gifta mig med en Japansk pojke. Men så åkte jag till Tokyo för modellresa, och fick trauma resten av mitt liv, nu är jag anti-Japan all the way 😀
Vaknar 80% av alla dagar i livet med ont i nacken för att jag sovit på ett dåligt sätt/ med sju stycken dynor under huvudet.
Har 1000 par klackskor och bara 1 par som jag använder 1 gång om året på typ “fester” som jag inte går på så ofta nu mera 😀
När jag föddes trodde alla att jag var någon annans bebis. Jag såg så “utlänsk” eller pojkig ut, tvärtom som alla blonda bleka söta tjejer var jag nästan mörk, svarthårig och grinig 😛
Kallades Mando i kanske mer än 10 år, men numera hör jag bara namnet Amanda förutom av en enda syster, som alltid ropar MANDO ?
HÖSTEN kan vara min bästa eller värsta tid. Varje år händer det som mest grejer för mig på hösten. Bra och dåliga. Oftast antingen eller. Jag glömmer aldrig 2013 då jag bl.a. var och hade tal för riksdagen, jag blev intervjuad flera sidor av grymma tidningen IMAGE, jag plåtades för Loréal och färgade håret rött, jag vann Miss Model Of The World i Finland, jag fyllde 18 år och fick ´den värsta fyllan jag haft i mitt liv som typ gjorde mig absolutist resten av mitt liv 😀 haha.. Nä men efter var jag faktiskt så jäkla äcklad av all alkohol (kanske för jag drack precis alla sorter den kvällen) så jag inte kunnat ens lukta på något sedan dess, förutom rött vin, nomnom. intressant! Detta år började jag även min sköldkörtelhormon-medicin och fick en läkare som räddade typ mitt liv om jag kan säga så, allt började dag efter dag lysa upp och jag fick hopp i livet. Och så år 2011,2012 var typ värsta i mitt liv då jag var deprimerad som zombien själv. Orkar inte ens gå in på dessa, skrivit om det femtiotals gånger förut men till ämnet, hösten… Denna höst verkar allt bara danssa på rosor av glädje. Inte som om allt vore världens roligaste, bästa, typ vinna på Lotto osv utan bara att jag mår som en kung, jag verkligen klarar av att njuta av varje minut som går, jag nästan njuter av att frysa eller svettas, jag njuter av att bara sitta och se ut ur fönstret. Bara mår så himla bra! Och så JO visst händer det. Föregående vecka fick jag ett överrasknings meddelande som chockerade mig så att jag fick ta upp hakan flera gånger, fast så skrattade jag till slut. Sånt händer alltid mig. Konstiga saker. Och tror seriöst inte det blir till något, så onödigt att spänna upp sig så mycket för det. Synd att det alltid är en massa regler att aldrig få berätta något innan “man fått lov” och då har ju hela spänningen gått ut redan, så här sitter jag som vanligt och skriver ut mig halvfärdigt på något som ni inte förstår ett dugg av och egentligen inte jag heller. Men jag hoppas jag snart får berätta för jag håller på att spricka av känslor och ord haha! Bara att typ låta de strömma ut med vinden.
Vad mer? SNAART fyller jag 21 år. Inte sant. Känner mig dubbelt äldre. Om inte så mycket äldre så iallafall några fem år äldre. Ni flinar säkert brett. Jag ska inte dra dendär meningen som ni hör av alla “men alla säger att jag är så vuxen av mig”, för jag själv tycker visst att jag har en gammal själ, typ 80 åring inuti men samtidigt har jag nog inte klokheten för att kunna säga det, är inte direkt så smart av mig plus att jag lovar att jag skrattar ihjäl mig av pinsamhet då jag läser mina blogginlägg (om de ens finns kvar) om några år, ni vet känslan då man tänker “vem trodde jag att jag var” eller “hur tänkte jag egentligen” och vill gräva sig under jorden haha 😀
Nä men idag har jag inte alls gjort något speciellt, det vanliga.. Pt-jobb, hämtat paket (Scitec !!! Wohooo! Kommer bli vitaminbombad kolla bild nedan) tränat ryggen med pappisen, diskat ett par tusen gånger (väntar ihjäl tills vi får köket tillbaka) och ätit färdigmat värmt i mikron ?✌?️
Denna gång var det inte bara protein från Scitec Nutrition utan också vitaminer, aminosyror och collagen-shot! Det är ca. 2 månaders portion så ska verkligen försöka ta varje dag av vitaminerna och så ser vi om jag blir någon superkvinna mer än vad man är nu ? Nä men blir intressant! Har nog aldrig tagit massa vitamintillskott förutom D vitamin på vintern, oregelbundet Omega-3 och Magnesium på kvällen men nu ska jag allt pröva ta en hel Multipro mix, som innehåller typ ALLT. Har varit och är fortfarande av den åsikten att tillskott inte är nödvändigt, och överskott av vitaminer är inte ens hälsosamt, så äter man en varierad, hälsosam, mångsidig, balanserad kost med tillräckligt från alla näringskällor så behövs det inga tillskott. Därför jag inte heller använt mig av det. Men jag tänkte ta och testa lite nu då jag både fått rekommendationer från läkaren senast jag var på blodprov och för att jag varit på tävlingsdiet föregående år så har kroppen säkert tagit stress och lite skada på det.. Jag vill nu bygga upp, stärka och återhämta kroppen till full godo och som sagt, testa fram med dessa tillskott om det behövs. Kanske det inte behövs mera än en kort stund heller, fylla på lagrerna. För att sköldkörteln ska fungera optimalt måste man också få tillräckligt av många viktiga vitaminer och mineraler också som en del förloras när jag svettas i gymmet.
Behovet av kosttillskott är individuellt och beror på faktorer som ålder, kön, livsstil och hur hårt och ofta du tränar. Men nog om det, vi alla är individuella och man kan inte säga ett sätt som är bra eller fungerande för alla. Så att ni vet 🙂
Föregående och nuvarande vecka har varit fulla med ös! Underbart, för får så mycket gjort och så mycket roligt, spännande saker händer just nu och känns bara att det regnar fina moments från alla håll, vill bara ta emot alla möjligheter jag får fast jag ibland får tacka nej för bara inte helt enkelt tid!
Ser såå framemot Nordic Fitness Expo också denna helg, skall ni dit? Det är i Lahtis både Lördag och Söndag 8-9 Oktober! På Lördag är det bl.a. Nordic Pro tävling, skulle vara häftigt att se men jag kommer att stå i Scitec’s booth, så hittar ni skylten (ni kan inte missa 😉 ) så får ni gärna hojta till och säga hej! Kommer möta 10000 människor och alltid kul att få ett litet leende eller bekant ansikte som jag själv också känner haha! Nä men alltså CHILL jag delar ut lite gratis samples, typ så ni får lite muskler osv
Haha, så rastlös just nu då jag egentligen har en rolig lista framför mig -> vuxen-poäng, nä behöver det för att fungera, annars glömmer jag helt klart bort allt och som nu börjar pilla på tangentbordet. Aja, lyssnar på en podcast samtidigt som jag läser mejl men det går inte alls bra, antagligen lyssnar jag inte alls (som nu, går ut ur andra örat) eller tvärtom, läser inte och lyssnar istället. Så bäst jag börjar fokusera på en sak istället för hundra och gör något åt varje dyrbar minut som går. Har visst varit i stan idag och känns lite själviskt att handla att som behövs inför veckan och nya NIKE skor för mina fick hål, och fick pausa i jobbet där hemma. Har femtusen uppgifter och att välja sig själv inför andra men det gäller bara att fylla ut dagarna så man får tid med allt och alla från morgon till kväll, standard att jag glömmer ibland, men mina närmaste vänner och familj känner mig och vet hur jag är, jag glömmer att svara och komma i tid, det är ok! that me! Men kunder kommer alltid först, ALLTID. Nummer 1. Aja nu måste jag sluta blogga, hörni säg till om ni kommer till NFE och hälsa gärna på mig eller andra i Scitec Nutrition! Blir mitt tredje (?) år irad nu jag åker hit och känns som om det blir grymmare för varje år, så ni får inte missa the big moment av året typ, iallafall för oss fitnessnördar, (jag) som bor i Finland. Inte varje dag man åker till Lahtis eller andra städer i Finland, tror jag varit i mindre än 5 städer i hela Finland haha.. Utomlands lite fler gånger däremot, men det är ju en lång historia och här sitter jag fortfarande och skriver. ADJÖ AMIGOS!
De två andra dagarna spenderades med att vilja trycka på paus varje minut av stunderna jag var i härliga, SOLIGA Stockholm och njöt 100% av allt jag gjorde, även om jag inte gjorde något, som på kvällen då fötterna grät av värk och svullna som aldrig förr så NJÖT jag, shit va töntig jag är men fan va det var najs. Jag älskade bara varje minut haha! Hemskt dåligt jag måste ha det hemma om så små saker kan göra mig så glad haha.. Nä men har lärt mig att uppskatta små saker, sedan allt jag varit med om. Är bara glad för varje dag jag lever och varje minut som jag känner känslor, lycka, glädje, och även andra känslor som sorg, ilska, avundsjuka m.m. bara för att jag KAN känna och det känns fantastiskt att man verkligen gör det, och bara accepterar läget, och känner att man lever! Inget kan förstöra mig längre. Tvärtom, bara göra mig starkare!
Lite sånt babbel från munnen och nu vidare till viktigare, här kommer en lista lite över tips och härliga platser jag besökte. Berättade ju redan om Paradiset i detta inlägg, ett absolut MÅSTE BESÖKAS ifall man är i Stockholm, gillar du mat eller ej ( hur ens möjligt att inte göra det 😛 ), do it!!! 😀
Restouranger
BOQUERIA God tapas, mysigt ställe, proppfullt på kvällen men tyst på dagen, åt världens godaste kött!
KOLONI PARADISET
VAPIANO Standard. Enkelt. Gott. Mysigt.
Trädgården
Urban Deli
Flippin Burgers bästa burgarna i stan!
ICA PicaDeli (haha som på finska betyder PIKA = Snabb vilket passaer ju bra för en lunch eller mellanmål på språng!)
Shopping
Mall of Scandinavia
River Island
ADIDAS store
Gamla stan Så härlig betjäning, underbart folk!
Urban Outfitters
Matbutiker
Paradiset
ICA Maxi & Kvantum eller bara Supermarket 😉
COOP Daglivs Sökte ÖVERALLT efter ADD icecream, här skall det finnas iallafall och denna butik är min favvo sen liten då min syster bodde i Stockholm 😉 Så stor, mysig, grym bara!
Extra
STARBUCKS PUMPKIN SPICE!!! dock hade jag aldrig “tid” att sätta ner mig för en sådan fy vad jag fick ångest att jag inte njöt mig av det, tänkte alltid “hinner imorgon eller sen när jag går tillbaka” då jag var död, svettig, ville dricka en sjö av vatten haha och vi har ju typ ingenstans Starbucks förutom på flygplatsen och i huvudstaden dit jag är typ 1 gång om året kanske? 😀 Åker hellre hit.
Promenad runt kungsholmen!
Djurgården, min favvoplats också, ÄÄÄLSKAR djurgården! Skansen och Gröna Lund är visst amazing men hela djurgården och speciellt naturen är VACKERT SÅ MAN BLIR BLIND
Två saker jag INTE hann med men hade verkligen sett fram emot var:
Museum
Fotografiska LOVE IT och har varit där 2-3 gånger förut, rekommenderar!
Moderna Museet, här har man inte tråkigt! 😉 Perfekt för mig med livlig hjärna haha, varit här typ för 6 år sen dock men ljuvliga minnen 😀
The Phantom of the Opera FYFAN vad jag ångrar!!! men biljetterna var slut på premiärdagen och på Torsdag åkte jag hem! ååååh!!! min favorit när jag var liten haha, såg seriöst på denna musikal på dvd varje dag hos min kompis!
Besökte bara ett i Kungsholmen nämligen Friskis & Svettis, helt okej! 2 stycken salar ett “mindre” och den “stora salen” sen ett helt rum för konditionsmaskiner som jag dock inte rörde haha! Gillade faktiskt mer “lilla salen” då det var tomt på Torsdagen och fick en liten öppen yta för mig själv med stång och viktplattor, ända jag behövde 😉
Allt började med att jag åkte till Helsingfors för att ta båten M/S Viking Line Mariella till Stockholm, som åker 17:30 och är framme nästa morgon. Jag har jobbat en gång förut på den båten men annars var båten och restourangerna nya för mig, var också lite annorlunda att vara passagerare och inte arbetare 😉
Väl framme då jag gått ombord på båten gick jag direkt till hytten för att lämna väskorna, och hade en hel dubbelsäng och Comfort-hytt för mig själv, LYX! Superskön säng kan jag lova! Älskar breda stora sängar, jag som svänger mig så mycket och rör på mig under natten har jag hört.. 😀 Chillade där en stund innan jag hade bokat bord till Food Garden Ala carté, som jag skrev tidigare blogginlägg om här.
Så himla mysigt och gott! Den dagen sov jag som en stock och hade inte alls tidig väckning som man är van med i de andra båtarna, då båten är framme iland väldigt tidigt! Morgonen fortsatte med brukostbuffé på samma härliga plats, jag verkligen gillade Mariellas Food Garden, SUPERBRA betjäning och jättegod mat och frukost! Rekommenderar (!!) Hade också fått champange om jag velat och visst “bara för att” hade jag velat ta ett glas, men jag kan säga att vinet från dagen före hade påverkat mig lite mer än vad jag var van med och jag mådde inte direkt bra den morgonen haha 😀 Så hoppade över bubbelglaset och vandrade direkt till frukostbordet samt kaffet fick jag serverat till fönsterbordet där jag kunde njuta av fina Stockholms skärgård, vid ungefär 10.00 (11 finsk tid) var vi framme i Stockholm, och jag hade ingen kris att vara ute först av alla då båten stannar iland i flera timmar och anländer tillbaka först på dagen. Så jag hade god tid att njuta av frukosten och packa allt färdigt, men det förstod jag inte dock förrän senare, hade lite fel koll på tiderna och trodde båten skulle åka klockan 10 finsk tid, så jag stressade lite och var en timme för tidigt med reseväskan färdig att lämna båten haha..
Väl framme träffade jag Mikaela som jobbar på Bloghousestockholm, vilken härlig tjej! Hon gav mig nycklar till lägenheten, SL-Acess, KEY OF HONOUR (VIP, Inte till salu) , 3-day Stockholm-Pass kort som jag inte hade en aning om innan hon förklarade allt vad jag hade tillgång till, gissa om jag var förbryllad och möjligheterna samt beslutångesten vad som skulle göras först övertog mig resten av dagen haha..
Stockholm Pass innehåller bl.a.:
Så där har ni en hel lista att välja mellan haha.. Eller jag hade det. Shit!
Men började med att kolla på själva lägenheten för oss bloggare, som jag berättade tidigare så avbokade de 2 andra bloggarna som hade delat med mig så fick hela stora, underbara lägenheten för mig själv.. helt otroligt. Lägenheten låg vid Sankt Eriksgatan nära Kungsholmen som jag besökt flera gånger tidigare, men inte ensam som nu och alltid med bil, så fick uppleva och lära mig Stockholm på ett helt nytt sätt med både egna ben, tunnelbana, buss och båt! En gång taxi också hehe.. Men det var dock onödigt då det gick så bra med spårvagn, tunnelbana etc. Men gissa om mina ben krampade varje dag haha, har nog aldrig gått såhär mycket i mitt liv! Här hemma tar jag ju bilen till närmaste butik 😛 Inte bra för miljön eller hälsan, för hur himla underbart är det inte med frisk luft och att vara utomhus 90% av din dag? Kan inte föreställa mig ett jobb på kontoret för att sedan på kvällen bege mig till gymmet man typ längtat efter hela dagen och sedan slockna framför tv:n.. Förvånade mig inte att så många gick promenader eller löpningsrundor runt Stockholm längs med havet, och hur vackert det var.. sjukt fint. Men jag började ju med att bara vara så förvånad och glo på hela lägenheten tills jag tappat hakan. Sedan SÅKLART till matbutiken och haha.. kan inte jämföras med Finlands butiker. Ville typ aldrig lämna affären haha! Väl där blev jag redan hungrig på lunch så tog “såklart” med en plock-sallad som jag sett på nätet ett par flertusen gånger förut, de hade lite fler alternativ än vad vi har här i min matbutik hemma 😉 Så blev en röra/mix av allt. Njöt den vid ballkongen hemma i lägenheten för att sen dirket få panik att tiden tar slut och vill genast ut och uppleva Stockholm, sagt och gjort, ville pröva ifall mitt minne kommer ihåg vägen till City utan hjälp från kartor eller gps 😀 Och det gick förvånansvärt lätt, snabbt, hittade fram direkt och hade fått solen i ansiktet hela vägen fram, massor med nya härliga butiker att titta på vägen dit och bara utsikten, själva atmosfären runt om kring fick mig att le av lycka och fjärilar i magen!
På stan hängde jag i några timmar, där dock tappade jag bort mig några gånger haha.. “Lite” nytt sedan jag senast var där och så himla många butiker att välja mellan.. Då jag gick in i en ville jag nästan direkt till en annan för jag tänkte att “tiden tar slut” “kanske den andra är bättre” Men ändå ville jag pröva allting och köpa allt.. Kärleken tog över mig då jag såg butiken River Island som jag ÄLSKAR och har alltid dreglat över deras online-shop och den plötsligt fanns där rakt framför ögonen på mig! Hittade direkt en jacka jag blev störtkär i och bara MÅSTE HA!!!! Kunde inte lämna butiken utan att köpa den men var tvungen för blev så törstig att hjärnan inte pallade mer, lite dumt av mig att gå in på ICA för där köpte jag en massa annat onödigt men även världens lyxigaste chokladboll, glass drycker av Loka, alltså är det bara jag som gillar dem??? Haha.. Efter lite snacks och vatten fick jag förstånd i huvudet att jag “kanske hittar någon snyggare jacka” “den var ganska dyr” och blabla.. Så tappade bort mig och vandrade i olika butiker i flera timmar tills jag bestämde mig att ta tunnelbanan “hem” till lägenheten, var helt sjukt trött då redan och skavsår överallt samt stan började fyllas med en flock människor som slutat arbetet.
Hur skönt var det inte att öppna lägenheten med egna nycklar, kände mig som en riktig Stockholm-boende tjej, dock en ganska rik sådan med en hel stor lägenhet för mig själv, nästan mitt i stan med ballkong och utsikt över Kungsholmen. Kunde inte förstå hur bra jag hade det! Vilade där en stund och njöt över känslan, somnade säkert också en timme eller så och kom på att jag skulle träffa två stycken från Visit Sweden senare som skulle kolla på lägenheten lite och möjligtvis göra LIVE-intervju med mig. Klockan blev snabbt sju och jag var helt färdig, köpte hämt mat från närmaste ställe utanför oss, drack lite vin och mådde väldigt dåligt kan jag säga haha,.. Vet inte, too much på samma gång, en massa svettande och gående och stress och känslor samtidigt? För lite vatten? Kände mig helt hangover och förklarade att jag inte orkar ha intervjun idag om det är okej, de tyckte det var helt OK och vi chillade istället i den eller “min” lägenhet en stund och pratade lite. Härligt gäng! Efter det fortsatte jag kvällen med att bara njuta ute i ballkongen, lite planera dagarna, slappna av och sedan en snabb träff ute på kvällen för ett glas till såklart och så sovde jag så bra som jag inte gjort på flertals dagar, helt underbart underbart bra hade jag det! 😀 Den dagen blev lite kaos, allt och lite till, men det behövdes! En dag för att bara känna och leva och göra vad man själv ville samt kände för!
Home again! Back to normal work online and right now sitting here so full of my yummy breakfast (the feeling when you get your own favorite foods again) and a too-hot-to-drink coffee cup, maybe the third one and I can’t lie, it’s not a normal size or even near normal, haha I NEED those big cups, XXXXXXXXXXXXXL please! I guess it’s only here in Finland we don’t have those big cups in the café’s because on the opposite it’s nearly impossible to find SMALL cups in the U.S.A……….. And who want’s to pay for another SMALL cup.
Monday blues… No SORRY ITS FRIDAY. OK???!! When you come home from the cruiseboat working 24/7 you don’t even remember the day or your name when you’re home again, It’s SO HARD to get back on track and when you talk with people you have no idea what they’re talking about and the only thing thats on your mind is “whats the time? do I need to hurry? When’s lunch?” BUT holy shit I slept well in my own bed and just the feeling that you don’t need to look at phone or having a alarm, freedom feelings <3<3<33 haha… No but now back to serious things and on Sunday I am actually leaving for the blog-days in Stockholm! That will be so nice! Can’t wait! But hope I get everything ready before that and my brains back to normal life again so I know what to take with me (panic…….!)
Anyways, don’t know why I am writing on english.. but here is some inspiration for the day (I needed it for sure)
DU väljer hur du ser allt. DU väljer hur du låter det påverka dig.
DU väljer om du ser det positivt eller negativt.
Du väljer kanske inte hur känslorna styr över ibland och hur händelserna händer mer och mindre, jobbiga och otursdagar, sorliga och tragiska händelser, men du väljer däremot hur du låter det påverka dig. Låter du det förstöra resten av dagen, veckan eller livet eller ifall du försöker, hur jobbigt och omöjligt det än känns.. DU VÄLJER om du ser det lilla positiva som kanske är så pytteliten som om den inte fanns, men du väljer om du ser och känner och erkänner den positiva sidan. Du väljer.
Vi alla har våra val. Våra synpunkter. Åsikter. Tankar. Känslor. Känslorna upplevs ofta som fysiskt starka och kan ge en riktigt ond smärta vid ångest-tillfällen. Chefen tycker du gjort fel. Det börjar regna. Det är tungt, extra tungt på gymmet. Du får en kommentar om att du är kraftig. Kaffet smakar sot. Räkningarna svämmar in. Mobilen ringer non-stop. Du får kritik på ditt utförande. Någon tycker du ser söt ut. Du är tvungen att jobba övertid.
Jag kan ta mig själv som ett exempel. PRIMA exempel. Jag om någon har låtit allt och alla styra mig.
Har någon en dålig dag, hon/han är deppig, suckar, gnäller, lägger all den negativa energin på dig och kanske till och med ilskan. Du börjar också skylla på att det är ditt fel. Du är inte tillräckligt bra, snäll. Du har gjort något fel kanske. Du borde skämmas. Eller bara att se någon så deppig, irriterad över något som du troligtvis inte har något att göra med, men du är vänlig och frågar vad det är, vill hjälpa till och ge chansen att ändra på det som personen deppar över.. så får du bara skäll, skrik och negativitet ut och förr i världen.. skulle jag och kanske någon av er låta det påverka. Låta det ta bort ditt glada humör och nästan förstöra din dag. Trycka på on-off knappen, stänga av det fina vackra vädret och spralliga enerign inom dig till en mörk iskall dag med sura människor runt om kring som bara gnäller, gnäller, på allt du och någon annan eller livet gör fel. Låter du denna negativa energi påverka dig tillräckligt mycket, varenda dag kommer det slutligen krossa dig som person. Självförtroendet kommer försvinna. För du tror ju det är ditt fel. Du tror verkligen att du inte är tillräcklig som du är.
Men vet du va? Den personen har troligtvis, oftast något helt annat i tankarna. Kanske hon har sovit dåligt, kanske hon har gått igenom något jobbigt i livet, kanske hon är trött, kanske hon själv har dåligt självförtroende och det hjälper henne att skrika ut fel på andra istället, eller kanske det helt enkelt är hennes personlighet. En deppig liten negativ typ (om man ens får säga så), eller en som är trött på jobbet, uttråkad. Eller så vet du hur den personen egentligen är, en glad och kärleksfull vän som du vet inte beter sig så med flit, och du vill så gärna hjälpa till, men ibland är det bara bäst att låta personen vara. Hon märker inte hur hon påverkar andra runt om kring med den negativa energin hon slänger ut. Visst kan man säga och tala om det med personen, men oftast (vi är ju alla så olika) så vad jag har märkt att personen inte lyssnar. Hon blir bara argare. Deppigare. Stressigare. Så låt personen vara det. Jag vet att det inte är rätt att lägga sin ilska och dåliga dag på människor runt om kring, ja jag om någon vet det, jag skulle aldrig göra det (förutom till mina föräldrar haha.. men som tur vet dom att jag älskar dem i alla dagar, och det är väl lite så att hemmet är alltid till för att lite gnälla, släppa ut all energi som man hållt inne så länge och få vara hur man än vill utan kritik eller en tro om att man inte gillar varandra.) men jag skulle aldrig låta min dag påverka varken nära eller främmande, kollegor eller kunder, aldrig. Det skulle få mig att må ännu sämre. Men vi märker väl inte heller hur vi beter oss. De flesta av oss gör inte det. Men så finns det vi, som tänker (och tänker FÖR MYCKET) så mycket att det smäller i huvudet. Vi tänker på allt som är möjligt. Vi tänker på allt. Hur man kan påverka. Hur man kan göra det bättre. Hur man kan FÖRÄNDRA. Jag har ju alltid varit den personen som bara vill väl, jag vill inte skada någon och jag är den ärligaste personen man känner. Jag sa aldrig något dumt. jag ville aldrig något ont, jag sa aldrig något dumt och jag gjorde inget fel. Men så vände det. Jag orkade inte längre vara den personen. Vilket är en annan historia än detta inlägg handlar om. Så jag ändrade på det hela. Jag är den viktigaste personen i mitt liv och jag behöver visst inte vara elak, men jag behöver inte heller vara snäll. Jag är mig själv. Jag behöver inte gå ner på tårna för någon annan. Jag och mitt liv är det ända som kan påverka mig. Ingen person med en dålig dag kan förstöra mig. Låt människor tycka och tänka vad de vill. Jag bryr mig inte. Jag har tusen saker viktigare i livet än någon främmande person som inte gillar vad den ser eller hör. Jag håller för mina åsikter och jag står för den jag är. Jag är mig själv och det är allt jag ber om. Jag vill såklart ändå göra mitt jobb ordentligt, 100% och självständigt med full passion och iver, jag gör mitt bästa i allt jag utför och är det inte tillräckligt för någon annan kan jag inte hjälpa det. Jag vet att jag är tillräcklig. Jag vet att jag gör mitt bästa. Det räcker.
Men back to the point.
Känslor
Ilska, frusenhet, avundsjuka, glädje, iver, trygghet, tomhet, rastlöshet, värme, stress, svartsjuka, bitterhet, trötthet, irritation, negativa och positiva. Gott och ont.
Du är arg. Du är irriterad. Du är trött. Du är otålig. Stressad.
Bara helt slut från topp till tå. Väljer du att låta känslorna och tankarna ta över dig? Ju mera du tänker på hur dåligt du mår. Hur jobbigt det är, desto jobbigare blir det. Desto sämre mår du. Det syns på dig. Det smittar andra. Det vill man väl inte. Bryr du dig inte om andra runt om kring, bryr du dig väl om dig själv? Du väljer. Du väljer om du försöker glömma det skit-humöret och tänker istället på den goda sidan. Tex. “Shit vad duktig jag är som klarat mig såhär långt” “Snart är klockan … och jag slipper hem!” “LUNCHPAUS!!!” “Å va tacksam jag är som har möjlighet att göra detta.” “Jag sover bättre nästa natt, fy vad underbart det kommer att kännas då jag hoppar i sängen, jag ska sova i flera dygn typ”
Avundsjuka.
Jag har ofta hört saker som chockerat mig väldigt, men som inte alls gör det numera då jag för några år sedan tillbaka märkt och insett hur vi alla är olika. Alla tänker inte och fungerar inte lika. Man bara måste acceptera det. Vad som chockat mig är hur människor upplever avundsjuka starkt och negativt. Du ser en vacker tjej, du blir avundsjuk. Hur påverkar det dig? Jag hade blivit glad, avundsjuk på ett positivt sätt, inspirerad och IMPONERAD, wow vad fantastiskt! Wow vad snygga kläder! Tänk att man kan se ut så! Vad hon strålar! Helt otroligt! Tänk om man kunde se ut så, eller göra så, och en känsla av att jag bara MÅSTE få berätta det för henne, kanske hon är medveten om det men kanske inte, jag hade iallafall blivit glad ifall någon hade berömt mig. Ibland har det visst påverkat nästan lite sorligt för man tycker det är så overkligt att någon kan vara så stark, fin, grym, glad, strålande eller whatever men aldrig negativt herregud som om jag skulle bli arg på den personen! ALDRIG! Det jag har hört och märkt (vilket nu är en självklarhet då jag ser det så ofta) är hur människor blir arga. De stirrar otrevligt. De kanske pratar fult bakom ryggen, vänder det vackra hos personen som sticker ut till något dåligt, som måste få berättas till andra, usch vad hon ser ut typ, hon tror hon är något osv. Helt sjukt. Speciellt vi i Finland kan verkligen inte berömma. Allt är dåligt. Allt som inte är vanligt ska kritiseras. Jag förstår om man kollar på en realityserie, eller Eurovision liknande tävlingar, det är ju meningen att man ska ge kritik och få säga ärliga kommentarer, men kritik och avundsjuka är inte alls samma sak. Att berömma är något vi är dåliga på. Är det svårt att erkänna för sig själv att man är avundsjuk? Personen som lyfter mera än dig på gymmet. Hon som lyckas på jobbet varje gång. Han som verkar så glad och lycklig. Personen som går framåt i livet och följer sina drömmar. Den nya modellen på omslaget. Kanske hon/han är fake, rik, lyckans ost eller bortskämd, men var är svårigheten att se det fina i personen? Om du hade varit hon/han, hade du tänkt lika? Du kan låta det inspirera dig istället för tvärtom. Det är ju trots allt en helt vanlig person, som du. Att någon är bra på något eller ser bra ut, ska väl inte vara en dålig sak. Låt dig inspireras, läras eller vad du än vill låta det påverka, minst sagt kan du berömma personen! Det kommer sannolikt göra hon/han glad och personen kanske inte ens vill vara bra, annorlunda eller speciell, så kritisera inte utan sprid glädje, värme och inspiration av den framgångsrika. Tänk hur vi skulle få mer av varandra om vi peppade, stödde, berömde och inspirerades av varandras starka sidor istället för att vara avundsjuka eller stirra oss blinda på de sämre sidorna.
Förhållanden förstörs på grund av opålitlighet. DU eller VI SKAPAR problemen. DU SKAPAR ORON. Grälen. Svartsjukan. Om det fanns en anledning att vara arg, skulle det nog förr eller senare komma fram. Sluta hitta på och förstöra underbara och roliga moments med personer som är viktiga. Du vet inte när du förlorar hon/han.
Stress.
Tiden är kort. Allt händer samtidigt. Det är varmt. Du svettas.
Tänk på det goda, du jobbar flitigt kanske? Det händer saker! Tänk va härligt ett liv fullt med händelser och äventyr, tänk hur tråkigt det vore om allt satt stilla och du väntade på att karriären skulle gå framåt eller att klockan skulle gå. Va glad att du kan göra och se det på den positiva sidan, det går framåt!
Aldrig är människan nöjd.
Det är kallt, det regnar. Du blir våt. Kan man inte njuta av det friska vädret? Känna hur du verkligen lever. Tänka hur lycklig du är som kan känna detta. Alla har inte möjligheter till det. Alla kan inte gå utomhus. Eller fokusera på det varma badet du tar efteråt. Den varma koppen choklad eller ett tryggt hem med värme, tak och spis.
Kommentarer. Kritik.
Ont och gott.
Lyssna eller inte lyssna.
Vill personen hjälpa? Vill personen såra mig? Vill personen göra det lättare för mig, och lära mig saker? Vill personen inget alls, bara slänger ut onödiga kommentarer? Se det alltid från olika sidor. Hur hade du sagt det? Hur hade någon annan sett det hela? Har personen rätt? Kanske det finns något vett i meningen? Kanske personen menar bara väl, men sa det på ett lite kritiskt sätt, men personen gott och ont vill bara vänligt?
Jag minns då jag var sjuk i ätstörningen och någon sade att jag såg hälsosam ut. Jag blev så arg och äcklad på mig själv. Jag trodde personen tyckte jag såg fet, stor, att jag hade gått upp i vikt och trots att jag ville upp i vikt så förstod jag alltså att jag ärligt talat hade sett sjuk ut, och skämde huvudet av mig att jag ens vågat visa mig i världen. Utanför huset. Människor hade sett hur sjuk och ful jag såg ut. Det lät jag påverka mig negativt.
Som i allt. “Oj vad snygg du är idag” Efter att jag sminkat i flera timmar. Då kunde jag känna mig ful till vardags, då jag inte alls är uppfixad. “Jaha så man är ful annars?” DU VÄLJER. Tar du det som en komplimang, eller ser du det negativa och blir ledsen, förnedrad av BERÖMMET DU NYSS FICK.
TÄNK OM. TÄNK RÄTT.
Meningar man kan förstå fel..
“Vad snygga kurvor du har” – Ett beröm. Den negativa uppelver sig fet alltså.
“Vilket benrangel du är” – Ett skämt kanske.
“Vad hette du nu igen?” – Den negativa tror att du var så osynlig och ominnesvärd att inte ens människor kommer ihåg ditt namn, men seriöst, vem kommer egentligen håg namn? Inte jag iallafall haha.
“Istället för att göra såhär, gör såhär” – Ett hjälp. Ett tips. Den negativa anser att du totalt misslyckats i allt.
“Kämpa på” – Någon vill peppa dig att kämpa på likadant, men en negativ person kan se det tvärtom. “Hon tror jag inte kämpar. Ingen förstår hur jobbigt det är”
“Haha du är så söt” – Ett beröm, men en negativ person skulle se det som “Nu sade jag något dumt eller nu såg jag helt idiotisk ut”
“Kom så går vi och shoppar snygga kläder till dig” – Negativa personen tror självklart att hon har så fula kläder som inte kan bäras nära folk, vad skulle de tänka?”
“När tvättade du håret senast?” Frisören frågar en vanlig fråga som av alla kunder… Negativa tror att hon ser en massa fettfläckar i håret.
“Alltså grym utveckling du gjort på senaste tiden” – En negativ person skulle direkt vända komplimangen till “Så jag har inte gått framåt förut? Nu först får jag resultat flera års styrketräning”
“Du var jättebra men….” Coachen vill bara ge tips till nästa gång men den negativa personen lyssnar bara på det som skall förbättras. Du var inte bra. Du misslyckades, även om coachen sade helt tydligt och klart att hon tyckte DU VAR JÄTTEBRA.
“Har du ätit all godis redan???” – Inget ont menat, men den negativa ser det som att det var något fel på det, något hon inte borde ha gjort.
“FÖRLÅÅÅT har helt glömt bort att svara på ditt sms” – Man kan tro att du inte är viktig för personen som glömde svara. Men man kan också förstå att personen har det helt klart fullt upp.
Gäller att TÄNKA OM, lyssna igen, kan personen mena något annat? Om du hade sagt detsamma till henne/honom, vad hade du menat?
En sak är säker, att man kan säga det på ett”snällt sätt” och en vänlig röst, men alla har inte den förmågan, så bara acceptera att alla inte är som du, och alla vill heller inte alltid såra/vara elak, kanske det fanns någon mening med det personen sa?
Fick reda på bl.a. sköldkörtelhormonerna idag och de har höjts lite eller ganska mycket sedan de senaste blodproven. (En andledning varför vikten stiger så sakta. Visst har jag gått upp i vikt men fortfarande relativt låg fettprocent) Så ska troligtvis åka till min sköldkörtel-läkare och få mera order om det inte fixas via telefonen så att säga! Skönt att ha en person och ett stöd som kan ta hand om tillfällen som dessa. Jag är visst specialiserad och kunnig inom kost, träning och hälsa men detta med sköldkörteln får mig ofta så snurrig. Det är så himla mycket som påverkar våra hormoner… allt från mat, stress, återhämtning, livssituation, andra hormoner och vitaminer, mediciner, träning, jobb, hantering och tolering av allt pågående i kroppen, värme, sömn, binjurarna, vätskebalans, andra sjukdomar eller inflammationer i kroppen..(man kan göra listan lång)
Förra året samma tid var min sköldkörtelproduktion tvärtom låg, och jag mådde inte alls bra, tänkte att det var stressen som var relativt hög och jag kände mig så bara vilsen och försökte komma fram bara, vänta på att allt skulle falla på plats, som det gjorde 2016. Nu har jag istället mått som en frisk mört, energi till alla att dela, massor med inspiration, motivation att göra nya saker och nya idéer, återhämtningen är snabb, jag är stark i kropp och sinne, jobbet går bra och jag sover väldigt bra. Jag orkar träffa vänner och ha skoj och allt sånt som jag inte hade orkar för några år sedan då sköldkörtelhormonet var alldeles på lågvarv. Men en lång tid av för mycket sköldkörtelhormon kan inte vara bra, kroppen tar skada på det och symptomerna förvärras. Tvärtom från underfunktion då symptomerna är fryshet, trötthet, depression,torr hud, låg puls, nedstämdhet, ingen ork att göra något.. etc. är överproduktion svettningar, darrningar, hjärtklappning, muskelsvaghet, hudproblem, sömnproblem, irritation osv.
Detta har varit en lång historia och lång tid att få rätt hjälp men då jag äntligen fick det och träffade min kära läkare förändrades allt som från dag till natt. Mardröm till Lycka. Jag kommer aldrig glömma den solljusdagen då jag började min medicinering sommaren 2013, då allt vaknade till sig och allt såg så ljust, annorlunda, vackert ut. Jag kände dofter, ljud, värme, kärlek, känslor igen! Allt började gå uppåt från och med den dagen. Jag fick motivationen att hitta tillbaka till livet igen, börja träna, träffa kompisar, börja studera och göra saker! Som sagt, lång process och historia som jag inte kommer skriva om i detta inlägg men däremot har skrivit om flera gånger förut.
Det är svårt i dagsläget att hitta rätt sorts hjälp, det är svårt att veta vad man har, vad behöver man för hjälp? Kan man bara gå till läkaren och fråga, vad är det för fel på mig? Om vi tex. pratar om sköldkörtelhormonet så behöver inte alla medicinering. Och en medicin kanske funkar någon men någon annan inte alls. Sedan mår ju inte alla må dåligt trots låga/höga halter av sköldkörtelhormon. Flera kan bra leva och fungera normalt utan svårigheter eller symptomer. Samma med många andra sjukdomar, hormonbalanser i kroppen, sjukdomar/diagnoser eller för högt/lågt blodtrycket etc..
Jag är inte alls kunnig och specialiserad på något av detta som sagt, jag säger ingenting att jag vet något eller har rätt och fel, det ända jag vet är att jag är över lycklig att jag fått hjälp och rätt sorts även om det tagit tid.
Man gör ofta som man har hört att man skall göra.. “Gå den och den psykologen” “använd den medicineringen” “ät på det sättet” “gör si och så” etc. Det betyder inte att det hjälper dig bara för att det rekommenderas på nätet eller sägs vara mest effektivt. Nu matar man ungdomar (alla åldrar) med depressionsmediciner bara sådär utan att först pröva på terapi och stöd eller kanske titta närmare på livssituationen som har stor påverkan på måendet. Allt från kost till vardagslivet, prestationen, familjen och sociala tillfällen, allt påverkar oss.
Det hjälper inte alltid, tvärtom kan förvärra som det gjorde för mig 2011-2013 med antidepressiva. Men visst, hjälper det är det ju en annan sak, jag är bara under den åsikten pg. egna erfarenheter att man skulle kunna titta närmare på andra saker innan. En annan sak som mycket pratas om är hur det matas och trycks stämplar på olika diagnoser som “tydligen” ges till vem som helst nu i dagarna. Det som är svårt enligt mig är veta om det egentligen är 1. ett problem 2. något man måste bli stämplad över/kallad annorlunda? 3. Påverkar det dig i dagsläget, kan du leva med de symptomerna/beteenderna ? 4. Behövs det medicinering eller något extra stöd för det? 5. Kan det hänga ihop med en annan diagnos/sjukdom/personlighetsstörning/etc 6. I vilken grad är det, är det något som man själv ansett vara jobbigt & påverkat i skoltid m.m. 7. Är det bara du/ dina föräldrar/ din läkare som anser det, hur upplever människor omkring dig? Osv. Och i slutläge om man fått en diagnos, skall man se det som en dålig eller positiv sak? Att du kan få hjälp, du kan förstå dig själv bättre nu, du kan hitta liknande personer med samma “problem” eller symptomer, du behöver inte känna dig konstig/annorlunda för du vet vad det beror på nu, dina relationer förstår dig bättre, du kan börja arbeta på de svaga punkterna och det kan lätta dig i skolan, vardagslivet, jobbet etc. Eller tvärtom, du kan känna dig ännu värre, som en misslyckad, annorlunda person med något fel, du kanske skäms över det och vågar inte visa dig utanför hemmet eller du kanske inte tycker alls att du är det läkarna säger och vill leva precis som du gjort förr utan extra stöd eller diagnos insatt på papper.
Så många frågor, funderingar och intressen man skulle vilja ta reda på, men det skulle troligtvis kräva en 10 årig skolning som jag rastlös och otålamodig knappeligen skulle ha möjlighet eller chans att närma mig. Men med två öron och ett hjärta att lyssna på andra samt lära av sig själv och sina erfarenheter har jag redan kommit längre än dag 1, då jag trodde allt var meningslöst och att det inte fanns något hopp i livet kvar. Idag förstår jag mig själv bättre och bättre. Dag efter dag. År efter år. Och jag vill bara krama om mig själv i de unga tonåren och tala om hur jag bara DÖG som jag var. Jag var kanske lite annorlunda, men jag var jag, jag skulle ha behövt hitta och fokusera på de bra sakera mina styrkor istället för mina svagheter som krossade ner mitt självförtroende till slut. Vi alla är unika. Vi alla har våra svårigheter och styrkor. Vi alla är speciella och unika precis som vi är, och det borde mera accepteras och inte kritiseras. Det borde vara mera förstående och lägga mera fokus på i både jobb och skola, att alla inte är likadana. Alla fungerar inte lika. Alla tänker inte lika. Därför är det bra att komma ihåg hur man kan hjälpas åt, sammarbeta och ta lära av varandras sämre och bättre sidor.
Såja. Nu är jag torr i munnen av allt tänkande, inte för jag vet hur det håller ihop. Aja, CHIAO!
Åh vad jag väntar på en riktig höst! Ibland är man så otroligt tacksam över att man bor här i Norden med så många härliga årstider :)! Kan inte vänta tills alla löv är på marken, alla härliga färger och mysiga studer vid brasan med extra par yllesockor och en stor kopp varmt! Visst är hösten mysig?
Två saker jag INTE hann med men hade verkligen sett fram emot var:Museum
