Uncategorized

  • Life,  Uncategorized

    WEEKEND FESTIVAL 2016

    Någon som ska på festivaler i sommar?

    Jag har ALLTID älskat festivaler och speciellt såna med grym musik, och den jag mest väntar på i sommar är nog Weekend Festival… Har varit i Finland och det har varit som sagt SJUKT (bra) och kan inte jämföras med andra festivaler, men nu kommer festivalen till Sverige så jag tror det kommer bli ännu grymmare.. speciellt då det är första gången och då är det alltid lite extra unikt och bra feeling 😉 Tidigare år har det varit stora artister så som Tiësto, Armin van Buuren, Martin Garrix, Hardwell, Avicii, Afrojack, Calvin Harris, David Guetta, Showtek, W&W, Tungevaag & Raaban m.fl som förgyllt dagarna med underbar musik till glada festivaldeltagare. Varje år har det varit slutsålt på biljetter.. så om ni är sugna på att komma, beställ biljetter redan nu! Garanterar att det blir minnesvärt och en höjdpunkt under sommaren 🙂 Det är den 5-6 augusti på Östermalm IP i Stockholm, standard biljettens åldergräns är 15år, premium 18år och VIP biljett 20 år!

    Är ni påväg till WF? Kanske vi ses isåfall! I den folkmassan 😉 Blir nog en massa adrealinkickar och öronkramper nästa dag men fyfan va kul det ska bli! 😀 Can’t wait!

    i
    I sammarbete med Weekend Festival Sverige

  • Diet,  Life,  Recipes,  Uncategorized

    Sport Crunch

    2016-03-18 17.06.10

    Knaprar på Sport Crunch fast i smak av hasselnöt/choklad just nu, finns i tusen olika smaker typ och älskar alla lika mycket, så himla gott och finns inget bättre än att spara en till kvällsmålet att krossa över proteinfluffet som är ett måste varje kväll hos mig, sen blir det variation med topping 🙂 Men inget slår choklad som topping… och vad är inte bättre än en protein kexchoklad?? Kan äta ett kilo utan att få ont i magen eller bli sockerfull, testa vetja! Bjud alla i familjen, barn som äldre.. LOVAR ATT NI INTE BLIR BESVIKNA!!! MUMS 🙂 Finns på bl.a. Nutrinick!

  • Diet,  Recipes,  Uncategorized

    -15% RABATT PÅ STEVIA DROPS

    Minns ni då jag skrev om Nutrinick? Och hur jag älskar spec. steviadropsen, som man bara lägger några droppar i kaffet, gröten, yoghurten, bakelserna, mjölken, ja eller varför inte på riskakorna eller brödet? Finns i alla smaker nästan men min favorit alla dagar i veckan är choklad, helt klart! blivit en riktigt choklad-smak-beroende nu 😀 Choklad i allt från frukost till kvällsmål blir bara för lyxigt! Lite som att använda kanel på riset haha, blivit beroende eller varit det i några år nu… 😀 Nästan men bara nästan som risgrynsgröt! Men nog om kanel, för titta in erbjudandet på stevia dropparna här!!

    Finns i bl.a. Vanilj, Kokos, Karamell, Choklad, Grape, Citron, Hallon, Mint, Jordgubb men även Naturell smak! Testa er fram och hitta er favorit 🙂 Jag gillar alla, men i olika användningar 🙂

    Stevia Drops, Hälsa & Livsmedel - Nutrinick

  • Bikini fitness,  Life,  Uncategorized

    Hej allesammans!

    Har haft några tunga/jobbiga dagar, samt härliga topp dagar. Varit på massage där jag fick massor med blåmärken som ni ser här under… oj vad det gjorde ont, men det gjorde säkerligen gott! Benen känns återhämtade igen 😉

    5

    Nocco har saved mig tusen tals gånger och även lite små höjdpunkter som glädjer vid momenten, tex. Juttas program om bikinifitness, var så kul att se sin egen sport på tv, alltid lika hjärt-bultande och leendeväckande! Sen har jag haft några jättefina träningar och så himla roliga!! Poseringstränat till musik som fått mig att danssa på molnen, dock får jag bara inte till dendär front-posen som jag velat lära mig i evigheter… HUR!!?!? Pratat i en halvtimme i mobilen idag som också höjt mitt humör massor, sen var jag ute på gården en stund med hunden och njöt av solen som kom fram på eftermiddagen, kokat lite choklad-kaffe o herregud vad det doftade och smakade ljuvligt, fått grymma resultat och peppande meddelande av mina kunder, fått veta att Scitec Nutrition inskaffar inom en månad både nötsmör, proteinglass, pudding och det var ju några veckor för sent då dieten tar slut men ändå glädjande att bästa märket skaffar säkerligen enormt goda desserter höga av protein! Tex. skåla på gymmet med en glassbomb fylld med protein till dina växande bebis muskler, hur lyx?! och sådant! Bara igår dagens sömn och lite bitterhet av olika saker, känslor, orsaker som lite tynger ner mitt humör, men vill verkligen inte låta andra och det förstöra min helg, så försöker bara alltid hitta det positiva och fokusera på nu:et.. Ibland blir jag även så arg på mig själv, för att jag är så elak mot mig??! Kritisk och skällande så fort jag gör/säger/beter mig fel.. Har kommit över kropps/utseende/prestations-ångesten för länge sedan men nu förstår jag hur elak jag är egentligen mot min personlighet, det är ofta jag skyller på att det är mitt fel och allt förstörs pg. av mig, men ofta är det tvärtom och det har jag aldrig sett som ens ett alternativ, har alltid sett de andra människorna, spec. vänner/syskon/föräldrar som de bättre som tydligen alltid har rätt och ifall något går snett eller sönder är det jag som är den skyldige? Än sen då, om det vore jag, så än sen då? Skulle jag skälla ut andra människor lika hårt som jag gör åt mig själv, inte en chans. Från och med idag ska jag börja vara snäll och ge mig själv förlåtelse för att inte alltid veta allting, inte alltid göra rätt saker och att jag får säga fel, det är okej att klanta till dig, för vem bryr sig egentligen? Bara du själv.

     

    Snap update: (@amandaessen) I follow everyone back 😀

    5566556 78778 0  unspecified2

  • Diet,  Eatingdisorder,  Model,  Q&A,  Training,  Uncategorized

    Svar på fråga om återhämtning av ätstörningen

    Alexandra:

    Hej! Har en fråga till dig:) hur länge var du sjuk och hur lång tid tog det för kroppen att återhämta sig? Inte bara viktmässigt utan tills det du började känna dig ok i kroppen igen. Övertränade du oxå under denna perioden?
    Skönt o se att du verkar vara återhämtad!

    Svar:

    Hej Alexandra!

    Allt började då jag var 13 år, då var inte anorexin där ännu.. men jag började äta “hälsosammare”, undvek allt som stod i tidningarna att var “dåligt” och då blev det inte mycket mer än sallad, grönsaker, frukt… Några “gainomax” återhämtningdrycker efter träningen ibland för det tydligen var bra och lätt att ha med. Tränade hemma på sidan om av fotbollsträningarna och lämnade bort all skräpmat, bakelser, sötsaker. Vid julen fick min familj panik då de såg hur smal jag var och så åt jag ju inget godis, något var fel.Där började allt… jag kan kalladet som ett “krig”. Jag mot alla andra. Jag ville inte äta det dom tvingade mig att äta, jag ville äta kontrollerat och det jag tillät mig själv att äta, det som fanns på den såkallade “listan”. Och alla andra, försökte övertala mig att äta lite “onyttigt”. Så där växte kontrollen och anorexin började komma fram. Fick sluta skolan och hela allt började då. Det var Januari 2010, jag var då 14 år gammal. Jag var två gånger på sjukhuset och under sommaren var jag på ätstörningskliniken i Sverige. Jag började skolan på hösten, lite för underviktig så jag gick fortfarande på kollningar till Sverige varje vecka, ibland en gång i månaden. Sedan skrev vi ut mig i slutet av året, för anorexin, kontrollen, matfobin, behovet av att träna, ångesten var borta och jag var såkallat frisk, det var jag också rätt länge.

    Kroppen hade jag aldrig problem med, tyckte alltid att jag var smal, fobin var väl mera att tvinga sig äta kött, fettig mat, och allt annat folk ville att jag skulle äta, det blev så mycket “extra” än vad jag själv hade planer att äta, att släppa kontrollen och börja äta det jag undvek var målet, och då jag äntligen kunde göra det utan känslor, ångest, problem så gick allt så lätt igen.

    Jag levde tonåren som jag skulle, livet rullade på, inga mat/vikt/ tankar bara drömmen om frihet, glädje, festande, kompisar, allt som hörde till! Tränade inte alls och hade inte gjort det sen vintern men då jag nått min målvikt, BMI blev normalt så fick jag börja spela fotboll igen, det hade jag längtat efter så himla mycket och också att vara med på skolgympa & skolresor/aktiviteter. Det var aldrig att jag längtade efter att bränna kalorier, mera att få idrotta som alltid varit en stor kärlek och viktig del av mitt liv och såklart att få vara med mina vänner!! Alla har sitt gäng, hobbyn och mitt ställe var fotbollen, fotbollslaget, fotbollslägret och så. Jag började och det kändes amazing.

    Allt gick bra men kroppen var fortfarande känslig och jag gick lätt ner i vikt, så fick börja hetsa och tvinga i mig mat för att inte gå ner i vikt. Jag själv ville inte, jag ville få kurvor, bli kvinnlig och snygg, jag ville inte vara ett benrangel mera.. Hade varken bröst eller rumpa. Så det blev lite problem med det, ofta då man varit en hel dag borta så glömmer man bort tiden och middagen, alla mellanmål glöms bort. Därför fick jag sedan sen på kvällen då jag kom hem äta allt på en gång, vilket var otroligt jobbigt och så började det en oregelbunden kost och min kropp förstod ingenting, blev känslig och hungrig. Överåt ofta före skolan, efter skolan, på natten, för jag var bara så hungrig! Hade inga problem om det förrän det blev ett problem, då jag inte längre kunde göra saker pg. jag var så mätt och kramper i magen. Blev osocial och slutade gå på fotbollsträningar. De timmarna jag inte hade ont i magen så jobbade jag som modell mycket. Detta allt var under tiden 2011-2012 (16år) och jag var väldigt smal under den tiden, maten var inte ångestfylld men ett problem, träningarna var oregelbundna och jag började istället springa mycket ensam. Jag blev deprimerad, fick panikångest, självmordstankar, allt rasade ner. Slutade gymnasiet, och klarade inte av något mera.

    Förändringen hände år 2013, då jag var 17 år gammal. Modellresan i Tokyo där jag fick ett bakslag i anorexin, jag kom hem och där började resan mot livet. Självmordstankarna var som värst, allt var skit och livet var segt. Träningen räddade mig, började styrketräna slutade all slags konditionsträning, allt började fungera och jag gick upp 10 kg i vikt.

    Sköldkörteln hade påverkats av dessa år av “svält” och kris i kroppen, så symptomerna blev större och större så de påverkade mig i vardagen till slut. Så fann en läkare som hjälpte mig med kost, vitaminer och allt jag hade brister på.

    Allt började bli bättre men så gjorde min bästa vän självmord och jag klarade inte av med, det i samband med utbrändhet pg. överträning och stora krav, och ångest att jag var misslyckad då jag inte hade jobb, utbildning, framgång i livet och ville bara försvinna för evigt. Kroppen samlade på sig mycket vätska och jag gick upp flera kilo till, utan att jag styrketränade eller åt extra mycket. Mina sköldkörtel värden blev sämre och var tecken på brist av hormonet, så började på medicin. Fick medicin och lyckan, viljan att leva igen började.

    Jag började träna i lugn takt och allt började flyta på. Jag var överlycklig, jag vann miss model of the world 2013, jobbade mycket som modell (roliga jobb), fyllde 18 år och allt var på plats igen. Vikten gick säkert ner några kilo överflödig vätska men kroppen mådde bra och jag hade slängt vågen för länge sedan. Här började min resa från depression, noll koll på träning & kost, svag, trött, olycklig till här jag är nu. Vikten har gått upp och ner, men till slut fann jag en vikt där kroppen och jag trivdes, jag hölldes där utan att gå ner och upp varje dag, jag var mätt och belåten och en balans i träning och äta allt jag var sugen på. Så lång historia… men också lång tid.

    Jag läste så mycket under perioden 2013-2014 om kroppen, kost, träning, hälsa och började förstå mig själv. Allt detta har växt mig som person, jag har lärt mig så mycket och förstått att alla inte kan träna/äta likadant för det påverkar oss olika, samma som jag har varit utbränd, ätstörd och kroppen tog väldigt illa pg. det, det tog jätte lång tid innan jag verkligen kände att allt börjar ordna sig och kroppen lugnar ner sig, för den var länge i såkallad “svältläge” och samlade på all vätska, mat den fick. Än idag kan min kropp vara känslig, därför är det väldigt viktigt att jag inte går för lågt med maten eller för hård träning. Både psyket och kroppen är känsliga och jag måste ta hand om mig själv väldigt noga. Många har svårt att förstå detta och speciellt vi som även haft utbrända binjurar får det lätt tillbaka, vi är väldigt stresskänsliga och en vanlig vardag kan vara omöjligt för många av oss. Jag känner mig mera återhämtad nu än någonsin innan och jag mår även fysiskt, psykiskt bäst vad jag gjort någonsin. Jag har kunskap, erfarenheter, lärdomar också tusen gånger mera än någonsin förut. Jag är ändå väldigt väldigt orolig över min kropp och mitt huvud, för väldigt mycket press & stress är inte bra för mig.

    Många undrar varför jag isåfall tävlar, men det är en positiv stress som dock kan bli dålig ibland, men man får ha stora höga krav, drömmar, saker i livet som tar tid, bara de som sagt ger dig mera energi än tar ut detta. Så för mig var nog psyket värst att komma och bli frisk ur, den som tog längst tid att bli återhämtad från.. Depressionen alltså. Anorexin så märkte vi så fort och så fick jag hjäp också innan det blev för allvarligt. Jag var allvarligt sjuk, underviktig, men jag är så glad att jag hittade till slut rätt sorts hjälp. Det jag inte är så glad över är att jag inte började terapi direkt efter.

    Men allt detta är en jätte lång story, men du kanske fick svar på din fråga iallafall.. Det tog länge alltså. Väldigt länge. Idag är det snart 8 år sedan jag blev sjuk. Tänka sig.

    14-svyle-251113560d35af1f876

  • Life,  Uncategorized

    Den finaste gåvan man kan ge någon

    Det behöver inte ens vara en gåva, en present eller en överraskning.

    Varje dag kan du ge något, det är en sak som varken kostar eller kräver mycket av dig.

    KÄRLEK.

    Kom att tänka på det då jag läste en så fin text som en person skrivit om en annan person som betyder allt för honom.

    Varför ska alla låtsas vara så tuffa, hårda, ointresserade, okänsliga och aldrig öppna känslor, tankar, värme, kärlek in till de nära och kära?

    Vare sig det är din pojkvän, din flickvän, din sambo, dina föräldrar, syskon och bröder, dina släktingar och farföräldrar, kompisar och bästa vänner, eller någon annan som betyder mycket för dig, eller bara har hjälpt dig med något viktigt.

    Varför inte visa mera kärlek?

    Tala om för personen hur mycket hon/han betyder för dig! Den personen kan ha helt andra tankar och inte alls förstå det! Det är lätt, så jäkla lätt att tro att ingen gillar dig, att du själv har för stora känslor och att du är en dålig person som ingen älskar.. eller visst “älskar innerst inne” men som bara orsakar problem i vardagen typ. Men visar du lite kärlek så får du säkerligen tillbaka något, människor är så själviska och tänker “varför ska jag göra det om de aldrig ger något tillbaka” Ja men en dag kommer det, eller inte, då finner du väl dem som är äkta och värda att hålla tag om, och så kan man väl lättare fråga, hur det är egentligen istället för att gå och fundera så mycket.

    Så sprid kärlek, berätta hur fin någon är! Obekanta och bekanta!

    Lé mot kassatanten, ge dina föräldrar en stor kram och ett tack för att du fått en bra uppväxt, ring din mormor och berätta hur viktig hon är, skicka ett blomsterbud till vännen, köp en tshirt åt lillesyrran, pussa ditt husdjur tills den blir riktigt våt, beställ din pojkväns favorit mat hem, lämna en lapp innan du går till jobbet där du skriver en kort rad tex. “älskar dig” till sambon, beröm dina arbetskamrater för det hårda jobb de gör dagligen, skicka ett sms åt någon du du inte hört av dig på länge till, skicka kort, dikter, texter, kramar, pussar, bilder, smileys, allt smått gör så himla stora grejer, ibland kan till och med mobilen vara bra men ännu personligare är ju BREV! Skriver ni alls mera brev? Så himla fint!

    Tycker bara det är så himla lite av detta i världen eller så är det bara i min stad/by/krets jag lever, blir alltid så himla rörd och tårögd då någon nästan främlig kramar och ler glatt, tar emot mig som sitt eget barn, tackar och säger fina saker till mig, eller bara gör något extra som ingen annan här hemma aldrig hade gjort. Det är väl hur man blir uppväxt kanske? När jag var liten kramade jag aldrig någonsin, det började först senare, minns hur vännerna skrattade att jag inte kunde krama haha.. Det blev en snabb och lite obekväm kram, men nu njuter jag 100% av kramar och kärlek haha, ibland kan det verkligen vara ovant och chockerande för man glömmer fort hur viktigt det är, och jag är verkligen inte rädd för att säga det! Varför ska spec. vi i Finland vara så tuffa och hårda och aldrig vara snälla, vänliga, omtänksamma, vart man än går tycker jag att man en väsning tillbaka, men kanske det håller på att ändras och kanske jag bara varit på fel platser! Så jag kan bra inbilla mig, och jag säger inte att jag själv är perfekt, men jag försöker iallafall alltid lé och vara snäll mot personerna jag möter (om man inte räknar med gymmet haha, beastmode). Om vi tar t.e.x Amerika som ett exempel, många ogillar hela landet för de är ju så överdramatiska, men det var väl därför jag trivdes, ibland kan t.o.m fake-kärlek vara fint, hundra gånger finare än att vara med människor som går och är dystra och inte ger ett ord ur sig, man börjar ju tro att det är fel på en själv! Inget personligt här, men att öppna munnen och berätta lite känslor, vare sig det är bra eller dåliga så är viktigt, men även också veta att man själv inte är perfekt och hitta de bra sakerna hos andra också, om du hade varit han, hur hade du gjort/känt dig?

    Så Veckans Utmaning:

    Dela med er lite kärlek! Helst nu direkt så ni inte “glömmer det” :O 🙁 🙂 <3

     

  • Eatingdisorder,  Model,  Uncategorized

    Happiness… what is it?

     

     

    Good morning lovely ppl❤️

    Yesterday I talked alot about happiness with a friend.
    Its so weird how most of us thinks we get happy when we get that dreamjob or dreamguy or get rich or married or famous or move away or lose weight etc…But when you finally make it happen you will not be happy. We are like that, once we get what we want… then we crave more and more or can’t even be thankful for what we got because we already are planning and wanting something else.


    When I was young I wanted o be someone. Someone “perfect”. I wanted to be good at everything I did. (except school?) Soccer, looking good, be a model, do everything correctly and I was searching after a better selfesteem through that. Anyway… It got years when I finally understood what happiness really is like. But first I needed to try & experie both bad and good things.


    So I dreamed about moving to sweden, become a international model, be skinny and suprising looking, and what I got was not was I was expecting..

    I moved to sweden -> to an eatingdisorder clinic.

    I got skinny and suprising looking -> anorexia.

    I became a model -> I got depressed, self harming, sick, mentalillness..


    I always thought that “NOW” is my oppoturnity to do my parents and family proud or I will be someone or a good person. But always doing those mistakes over and over again made me realize that I could not do it. When I finally arrived home from a hell of a model trip and another time when I survived my and when I truly recovered from anorexia, I understood what happiness was like. When I could stop doing those things I didn’t really want to do but did anyway because I thought I needed to or that someone wanted me to do it or because I would be a better person if I did. So I made my own decisions and started listening to my self and my wantings. It’s was really hard & it still is. And why is this important?Because it is not worth doing something for someone else if your health gets affected by it. People who have’nt experienced this don’t understand but you who know what it is like to be burned out, too selfless..I beg you to start loving yourself for what you are and what you have. Be selfish because in the end…
    YOU are the person you will be living with the rest of your life and YOU are the most important one.

    And for all of you…Stop searching for something better all the time. Stop wishing for something more expensive, better, more beautiful.. or more anything. Stop where you are now,think about what you have, what you are pleased of. Be grateful. What you have now, you may not always have. I have learned that the only thing I need in life, the only thing that makes me truly happy is is a safe home, a family and friends who love me as I am, a life containing things I do for my own sake, a job that is demanding and time-taking but also fun and rewarding. A day that will give more than it takes. To learn to enjoy over the small things in life, and the life. Sunshine, freedom, joy, laughter, warmth, delicious food, a house, the rainbow, good wine, good company, hugs, feelings, experiences. And you should even be thankful for the mistakes and lessons of the tough moments…when you’re stressed, crying, freezing, forgetting your wallet at home, needing to get up from the soft bed to turn off the lights, muscle soreness, whining and screaming childrens, mothers who are too strict and worried, tests in school and everything! Because in the end it is good for us.

    What if life would be simple and easy, what if everything would work out just by pressing a button. Imagine if we all would be rich, satisfied, pleased, to have everything the world can give us .. who would have been happy for real? Lying in bed tired of life because there is nothing exciting or something to fight for. Everything would be carried to bed.. Be grateful that you have though feelings and legs hurting sometimes, because we all don’t have the opportunity to feel, hear or to see things. We all don’t have legs to walk on, we all don’t even have a friend to argue with. So be grateful for what you have at the moment. What you wish you would have, is not always worth what it takes and sometimes it is not even what you really wanted. It is easy to be convinced or persuaded that you want something, but in reality it it’s not at all what you wanted, needed or expected. As I said, it took a long time before I learned this. It was almost a given that I wanted something but when I got to that place…I understood I was wrong and I knew that if I continued to do this, I would certainly make other people, especially my family proud but also myself unhappy and anxious for the rest of my life. At that moment I rather died than continued living that way at that place, and I was serious..But that is another story…Anyway, I am so grateful and happy that I survived that moment, and here I am today.

    Thank you life, thanks to myself who fought and did not give up and that I am moving forward (but also back sometimes) all the time and learn new things, and most important, because I am happy because I have it pretty good overall and a hundred thousand times better than 6 years ago.

    Hugs to all of you. Fight on out there! You are important and lovely. You should know that. <3

     

    "People say you never know what you've got till it's gone. Truth is, you knew what you had, you just never thought you'd lose it.":

     

  • Training,  Uncategorized

    Hitta träningskompis i närheten

    Heeey! Måste tipsa om en ny app jag hittade igår kväll, p.s inget sponsor eller reklam inlägg!! Vill bara dela med mig för alla har inte dendär träningskompisen eller någon att dela med sig sitt babbel med och ingen som kan följa med och dra roligaste bodypump pass Fredag kväll istället för shots i baren, så nu har det nämligen skapats en app för det! Visst hade Björn Borg också en app, men om jag inte missförstod mig så var man tvungen att samla påeng för att kunna scrolla igenom flödet? Anyway! Så Appen heter Amper Sports och funkar så att man lägger till de sporterna man gillar, tex. fotboll eller gym och så kan man söka människor som är intresserade av samma och så kan man bjuda eller utmana någon för en match eller så. Lite oaktivt i småa by:ar säkert då det är så ny app.. som tex. nu då jag laddade ner den fanns det inte så många aktiva, men ju mer folk vet om appen så kommer det ju fyllas på 😉 Aja, kan tänka mig att stor städer som Stockholm har säkerligen fler folk! Så är du ute efter någon träningskompis så kolla in appen! Annors kan man ju alltid fråga något på gymmet också men men 🙂

    Ha det bra!

  • Uncategorized

    Hemsk dag

     

    Waking up
That's right folks, just being conscious is more often than not the first thing that makes me anxious. I could be getting up on the morning that I'm set to accept a Nobel Prize for curing EVERYTHING and I'd still have a knot in my stomach. (Ok, maybe the stakes would be pretty high that particular day, but you catch my drift.) Weekday, weekend, no matter. It's that constant feeling that if I don't assume the worst is going to happen, then I won't be prepared for it and I'll fail. You'd assume I lived in a war-torn nation or that I just recently escaped one. But no, that's just my special default setting. 

    Alltså fyyy!!! Säkert månadens sämsta dag !! Känslorna och tankarna bombar mig och får inga ord ur munnen, vill bara gömma mig in i en sopsäck och typ vakna om några dygn. Glömma bort allt gammalt och ont, vakna i regnbågarnas land där alla är glada, fake eller inte men positivitet i all oändlighet! Ingen förstår nog vad jag försöker få fram, men hemsk dag punkt slut. Jag är nog den ända som till och med kan få påskafton till en dålig dag, bara pg. av mig själv, idag är det JAG som varit dum och elak! Vill inte vara det, så hoppas allt ordnar sig och allt blir bra till slut. Blir bara så arg på mig själv ibland, men det ska man tydligen inte heller få vara, men idag är jag det. Säkert riktigt onödigt att blogga om det också, men det är ju bra för två orsaker iallafall, 1. Vi alla har dåliga dagar, ibland hemska botten dagar som idag & 2. för att det är typ terapeutiskt på något sätt. Känns som om jag ibland inte har någon att prata med, för vem skulle orka lyssna på en tragisk men egentligen lycklig tjej som har allt, jag har ju det så himla bra jämfört med andra, och så går man och är deppig över så onödiga men överdramatiska och dödande för en själv. Menar, även om människor och vänner erbjuder lyssnar stunder så vill jag hellre hjälpa och lyssna på andra. Att höra sig själv prata och tycka synd om sig själv får det hela att kännas helt väldigt barnsligt och själviskt på något sätt, helt sjukt egentligen. Ända personen man kan gnälla och gråta och skrika åt är väl familjen, de skulle aldrig lämna min sida eller trampa över mig och säga att jag har fel. Att ha en familj och ett tryggt hem är allt man behöver. Då behöver man inte ens säga något, att bara få vara med dem eller att veta att man har ett hem, är allt. Så tack och godnatt typ. Fast jag inte är ett dugg trött för har nog sovit bort hela dagen i sorgens land, plus att klockan är en timme framåt och jag är inte beredd på det egentligen. Men Påsken är ju till för att fira pånyttfödelse och frihet, så vi tar nya tag och låssas att jag vaknar som en ny människa och ler med läpparna igen imorgon. Jag hoppas också vädret är på min sida imorgon, det gör allt så mycket lättare med lite solsken! Adjö 🙂

    Tröstar mig med dessa bilder också. Tack för bilder btw, helt otroligt hur uppiggande och tvärtom också så kan bilder påverka oss massor, också media och texter dessutom. Allt. Människor. Blickar. Kommentarer. Leende. Hälsningar. Kramar. Pussar. Klappar. Allt.

    It's too early in our budding relationship for me to give you the full backstory of how I got here (it's a doozy, trust me). Instead, I'm here to share with you some of my daily personal battles to: 

a) hopefully confirm that I'm not the only one that feels this way (please say I'm not), and 
b) hopefully show you that you aren't either (I promise you you're not!).-morning-coffee-13-morning-coffee-9

  • Uncategorized

    Chilla lite

    Extra tillägg till inlägget om “Mina tankar”.

    Jag skriver ju ofta om att man ska hitta SIN EGEN GREJ, det man älskar och brinner för, det man vill leva för och det som får dig att le och stiga upp på morgonen. Vi alla har något. Och vi alla är så olika. Bara för att det är mode och “in” att göra någonting just vid en period betyder det inte att du behöver göra det.

    MEN EN GREJ JAG VILL TILLÄGGA, SOM ÄR VIKTIG.

    Det är okej att inte veta vad man vill och vem man är. Det är okej att inte ännu ha hittat sin grej. Det är okej. och SÅ SKA DET VARA spec då du är ung. Jag menar ni under 20 år, och speciellt under 18 år, så herregud fokusera på att njuta över ungdomen och leva livet, ha skoj med kompisarna och ta inte skolan så allvarligt på högstadiet, stressa inte om framtiden och allt sånt, er tid är till för att VÄXA, LEVA, UPPLEVA, PRÖVA på saker, sen då ni är över den hetsen så är ni i min ålder och då kan ni börja stressa för det är nu man ska veta vad man vill och börja göra val för sitt framtida liv, haha typ. Ålderskris? Nä men jag menar att jag får mejl varje vecka av unga tjejer i 12-15års åldern där ni drömmer om att tävla i bikini fitness eller andra stora framtidsplaner, JAG VILL BARA SÄGA ATT LEV LIVET. det är inget fel på att drömma MEN jag skulle nog aldrig ha funderat på något sånt i den åldern (hoppas och tror jag) för om ni nu vill tävla eller göra saker i framtiden så gör det SEN, men NU: tänk inte så mycket och jämför er inte med 20-30 åringar och deras liv. Ni har skola, vänner, gymnasiefester och teenage drama att leva. Njut nu när ni är unga! jag fick ofta höra det då jag var liten, och jag är så glad att jag lekte med mina bratz dockor då jag var 12 år ännu och jag lekte ute i snöstormen och drömde om att få spela datorspel efter min syster som paxat den i timmar framåt. Jag är glad att jag gjorde misstag, testade på allting och lärde mig saker om livet, mig själv, om andra människor och om allt mellan himmel och jord. Jag är glad att jag gjorde det då så jag inte behöver göra det nu och börja pröva och hitta mig själv i mina äldre dagar. Missförstå mig inte, skolan är viktig och allt det där, men jag menar att ni inte ska ha för stor press att ha A+++++ i allting och så, viktigaste är väl att ni lär er och förstår vad ni läser 🙂 Och så det allra viktigaste, att ni njuter och lever livet som sagt, gör massor med olika hobbies med kompisarna och går alla roliga kurser, lektioner, läger, och allt sånt med alla kompisar eller hitta nya kompisar på olika läger och spendera sommaren på stranden och ät glass tills det sprutar ur öronen! Ni behöver inte stressa om vad ni ska göra i framtiden och vad ni ska jobba med och hur ert framtida hus skall se ut, verkligen inte, vi alla vet att vi bara lever en gång och vi vet inte om vi vaknar imorgon så se till att göra den dagen och lilla tidpunkten av ert liv till en glädjefull momnt utan stress, prestationsångest, för mycket planer och saker ni måste utföra för ni känner att ni är tvugna att göra dem. Försök att hitta utrymme och tid till saker ni gillar att göra, vare sig det är er “grej” eller ambition eller om det är er familj/pojkvän/bästis/husdjur så gör det och NJUT FÖR VARJE SEKUND !!!! Puss och kram sötnosar!

  • Diet,  Life,  Recipes,  Training,  Uncategorized

    Fredagsmys TIPS

    Tips till snackset:

    Våfflor för det är ju våffeldagen!

    Oreo icecream cookies

    oreo-icecreamcookies

    Eller traditionellt blanda salt & sött 😉

    Sockerfritt:

    Sesamrostade nötter av Ptfia

    IMG_5351

    Ost, frukt, kex & vin maybe?

    Sockerfria snickers av matkreation

    snickers

    Filmtips:

    Nicholas Sparks Kärleks kollektion!

    nicolas-sparks-movie-list

    Lästips:

    Nyaste Bodylehti med extra läsning om Sara Back

    Hur man älskar sig själv

    Lyssnartips:

    Therese Lindgren gästar ångestpodden

    Tyngre träningssnack

    Träningstips:

    Ett roligt grupp pass på kvällen innan kvällsmyset, både maten och sömnen smakar dubbelt godare!

    En lugn promenad med podcast i öronen eller ett telefonsamtal med vännen längs stranden.

    Eller att stiga upp ur sängen för att hämta chips är ju egentligen en crunch, så dagens träning avklarad typ!

    Utgångs tips:

    För er som ska ut så ger jag några simpla tips haha jag är ju mästar festaren herself, NOT

    1. Ta med snacks & vatten litervis så ni mår bra dagen efter!
    2. Bässa sängen och gör allt klart så du har allt serverat då du kommer hem; pyamas, sminkborttagningsmedel, bakfyllemat, en liter cola och ett golv utan kläder, grejer att snubbla på. 😀
    3. Lägg håret i en toffs upp så slipper du lägga tio kilo volym och oroa dig om håret blivit platt och livlöst !

  • Diet,  Life,  Training,  Uncategorized

    Picture updates (Snapchat: Amandaessen)

    Igår, min gulle agda vovve var modell <3

    767666 3342323 232332

    Förra veckan, sorligt att lämna sin bil som vi haft i flera år, och bästa skylten också “FIT” typ named för oss ellerhuuuuur (skämt och sido) Men ny bil = KÄRLEK!!!

    2016-03-15 08.55.41 ö

    Delivery från Dcore & Nutrinick! alltså deras sport crunch barer är sjuka!!!! smakar som kex choklad, jättegoda!

    4343434 2016-03-15 09.28.30 2016-03-15 09.27.43  2016-03-18 17.07.10 2016-03-18 17.06.10

    Haha tragiskt efter min första löpning förra veckan, nu är den över dock ! 😀

    2016-03-18 16.22.59 2016-03-18 16.24.54

    Och så Earth hour som var för några dagar sedan, mysigt då hela stan nästan var svart och vi tände massa ljus & brasan med familjen och kollade på gladiatorerna 😀

    haha ni skulle ha hört min mamma hur hon skrek, hojtade, tittade bort för det var tydligen så hemskt för henne att se de lilla kämparna spela emot stora muskelknuttarna ;D

    2016-03-20 11.36.28

    Bästa är ju att min coach har skaffat snapchat haha, måste skärpa mig med kosten nu (y) Eyes everywhere 😀

  • Bikini fitness,  Life,  Training,  Uncategorized

    Lycka på otursdag

    Ja, ni som läst min blogg länge…. vet att jag har helt värdelösa otursdagar ibland. Inte såna då man mår psykiskt dåligt, utan såna där allt bara går åt skogen, hur man än försöker. Idag var en sådan. Det började med en morgonsuprise av mamma som hade hämtat ett ton av godis och annat gott från jobbet, det är ju en hurra-grej såklart men nu sista veckorna hade jag för en gångs skull tänkt liiite kämpa för tävlingen och kanske satsa mitt allt sista månaden. Men så kommer såna små retningar och man vill bara “äh vi lever en gång” “cheatdaaaaaaaaaaaaaaay” även om jag vet att om jag vräker i mig allt så kommer jag gnälla om magontet ikväll och träningen kommer bli förstörd och bortkastad pg av det. Sååååå, jag försökte hålla mig, får se hur länge det varar. Fyfan vad gott det skulle vara med lite sött ikväll! och vin! Jaooo…får se om jag fuskar iallafall, mitt självdiciplin är inte direkt det bästa. Aja, så “omg-otur” tänker ni säkert, men vänta bara! Efter glädjestunden så skulle jag dricka vatten ur min shaker, som jag gör vaaaarje morgon….. och tydligen satt locket inte rätt, så allt vatten (blandat med aminosyrorna jag tar) föll på mig, mina kläder och golvet. Som tur var det inte kallt vatten men ändå 😛 Var i sömnmössan fortfarande och detdär väckte ju verkligen mig och jag som bara längtar efter kaffet & frukosten var tvungen att byta om, göra aminosyrorna än en gång och dessutom torka upp allt från mattan. OCH det gick ju wasted onödig pulver, sorligt. Ville nästan slicka upp allt typ. Nä men det gjorde jag inte, istället som en duktig flicka gjorde jag allt om. Sen då allt var äntligen redo, kändes det som om något fattades…. GRÖTEN! Jääääklar sade jag bara. Gröten blev bränd i kastrullen och jag skyndade mig för att hälla på vatten och rädda situationen men det luktade bränt i hela huset och brandalarmet började skrika efter några minuter, och min gröt var FÖRSTÖRD. Tänkte “äh lite bränd gröt är väl ingen fara”, men jooo.. hela gröten smakade bränt trots att jag försökte skrapa bort det ätbara men bara onödigt.. Fick kasta skitet och så gjorde jag en snabb microgröt som lika snabbt försvann i magen med varken glädje eller smak. Lika som små saker kan glädja upp en kan det även göra mig bitter. Man blir bara så irriterad! Resten av morgonen & dagen var väl inge speciell men inte heller höjdare förutom träningspasset som var 100% kärlek från början till slut. Så där fann jag ren lycka och glädje iallafall. Tänkte att “dagen inte var så farlig sen heller”… men då borde jag ha knackat på bordet, för såklart då jag skulle ringa posten om mitt dröjande paket som jag väntat på i åtta år, så meddelade de att de har skickat tillbaka paketet eftersom jag inte hade betalat tullen inom den beräknade tiden? Fattade inget, hade ju förklarat att det var ett paket jag hade vunnit gratis och de hade sagt att det skulle ordnas, men sen hade jag inte hört något av dem och jag hade väl själv glömt att ringa för att säkra saken, och nu var det någon annan i telefonen och plötsligt så var paketet tillbaka. Om jag ville beställa det igen så skulle det inte vara gratis mera, eftersom presentkortet var använt och blabla.. får bara huvudvärk av att tänka på stressen, aja det får vara! Förlorade iallafall inget. På ett sätt. Men på ett annat sätt, förlorade jag ju priset. Aja skitsamma! Resten av kvällen var bara jobbig och stressig och hade ont överallt, eller så bara fokuserade jag på krampande magen (som inte ens var så farlig) och träningsvärken från gårdagens benpass (härlig känsla ju, men inte idag) mera än vanligt, då man är på “dåligt humör” och extra känslig för motgångar en sån dag. Försöker hålla huvudet och glädjen uppe och det går ju helt okej för snart börjar mitt favoritprogram på tv och tänkte göra lite gott caseinfluff idag, som är typ himmelskt gott om man lyckas! Och gissa vad annat hände idag, som egentligen bara är skrattretande.. haha.. då jag kom ur duschen så skulle jag lägga bodylotion på, extra tjock lager.. och det gjorde jag, men plötsligt kändes det så konstigt och det SÅG konstigt ut, det sögs inte in i huden liksom, var mera som gelé 😀 …. Jag tog en titt på burken och där stod det klart och tydligt “BODY WASH” Ofc… Så fick ta en dusch igen !!! och det är väl inge jobbigt, men vi har ett golv som blir typ en översvämmning av vatten varje gång man duschar, eftersom golvet är ojämt eller så, så allt vatten rinner på hela golvet och så måste man skrapa bort det med en trasig duschskrapa som endast har toppen av skrapan kvar, så man måste sitta på knä (i vattnet) och skrapa allt vatten bort, haha.. låter tokigt, och det är ju det, jag hoppas att det fixas snart av mina kloka föräldrar som alltid ska renovera allt så inget riktigt blir fullständigt färdigt.

    LÅNGT INLÄGG märker jag nu, men fick iallafall mina känslor och irritation skriven, så nu skrattar jag bara åt det, haha! En annan GLÄDJEstress är att min tävling närmar sig…….. Det är egentligen 6 veckor dit, tror jag, men om man räknar med min hjärna så är det 4. För denna vecka är ju nästan över? Det är ju Onsdag imorgon… 😉 Och så sista veckan går ju BOOM snabbt, o då ska allt vara redo och sista veckan är ju själva tävlingsveckan, så det är ju då allt händer, varför ska man räkna den med? Så 4 veckor = 28 dagar, holy shit. Typ en månad! Då borde ju allt vara klart och man borde kunna ställa sig på scenen imorgon typ! Stress blandat med gläjde, för väntar så himla mycket på tävlingen, om nu allt går som det skall, för känner att för mycket träning och stress eller för mycket bara allt på samma gång, då jag börjat jobba nu också så svänger det hela och kroppen säger stopp, börjar samla på sig vätska och vägrar träna, villket man ju verkligen inte vill då träningen är glädjen i allt och dessutom ska det vara kul att tävla! Men ska sluta oroa mig och försöka glömma nedräkningen t.o.m, fokusera på varje dag som den kommer. Som idag tex. även om det var lite otur så är jag så himla glad att jag lever, att jag är frisk, att jag kan träna och att jag har en familj, ett hus, att bo i och att leva med. Jag är så tacksam för allt och tänka sig, för några år sen hade jag aldrig kunnat se glädjen i livet och bara väntat på nästa dag. Men idag så lever jag. Jag njuter. Jag älskar denna stund, jag älskar inte värken i magen eller det blöta håret som droppar ner för ryggen, men jag älskar livet. Jag älskar hälsan jag har.Jag älskar min familj och jag älskar att jag idag kan stå här, på mina fötter och säga, att JAG VILL LEVA. JAG VILL OCH JAG ÄLSKAR ATT LEVA. ÄVEN OM LIVET KÄNNS HELT MENINGSLÖST OCH HEMSKT IBLAND ATT MAN VILL FÖRSVINNA FÖRALLTID, MEN JAG ÄR TACKSAM ÖVER ATT JAG KAN KÄNNA KÄNSLOR OCH ATT JAG KAN OCKSÅ HA BRA DAGAR. ATT JAG KAN LEVA. ATT JAG SER DET POSITIVA I DET DÅLIGA. OCH ATT JAG VET ATT JAG INTE ÄR ENSAM, JAG VET ATT JAG SOM ALLA ANDRA, VI HAR VÅRA GUPPAR I LIVET MEN OCKSÅ KOMMER DET KOMMA DEN DAGEN OCH PERIODEN DÄR ALLT FALLER PÅ PLATS OCH ALLT KÄNNS SÅ HIMLA RÄTT OCH BRA. VI SKA KÄMPA FÖR ATT KOMMA DIT VI VILL I LIVET OCH VI SKA OCKSÅ FÖRSÖKA FÖRSTÅ HUR BRA VI EGENTLIGEN HAR DET. UTAN KÄNSLOR OCH PROBLEM SÅ SKULLE VI INTE KOMMA FRAMÅT. PROBLEM ÄR VÄGLEDARE. VI FINNS TILL FÖR ATT MISSLYCKAS OCH LYCKAS OCH ALLT DETDÄR OM OCH OM IGEN.

  • Eatingdisorder,  Uncategorized

    Boktips

    Hej!

    Igår slutade jag äntligen boken Veronika bestämmer sig för att dö av Paulo Coelho. Jag måste säga “äntligen” för jag verkligen väntade att boken skulle sluta, så jag skulle få veta hur det gick. Det var väl det ända negativa med boken, men annors var det så himla bra! Massor med lärdomar och kloka saker de tar upp, som alla borde inse och veta! Jag rekommenderar den verkligen! Jättevacker och rörande, samtidigt som den är konstig & annorlunda och det gör att man blir nyfiken. Även spännande och tragisk, samtidigt som lärorik och nästan så att man får en ny syn av världen, livet, människor. Jag vill inte avslöja något nu, då kanske någon av er blev intresserade att läsa den! Gör det! Och GE INTE UPP, sluta inte läsa även om den kanske är lite annorlunda och kanske inte något ämne ni är intresserade av, men alla är väl intresserade av människor, mänsklighet och hur vi tänker och tycker. Hur vi alla är olika och hur egentligen alla är lika. Läste nu också att boken har kommit som film år 2009, borde nog köpa filmen, även om den kan vara dubbelt sämre än vad boken är, som det oftast är!

    Ger faktiskt 4, om inte 5 stjärnor av 5. Jag var faktiskt liiite skeptisk i början, men det fina avslutet gjorde nog boken värd den 5:a.

    Veronika bestämmer sig för att dö

    När jag var ung, i kanske 13:års åldern, handlade mina favorit böcker om tonårsdrama, kärlekshistorier, rika och populära tjejer som spenderar en sommar i Hollywood/stranden men även lite töntiga eller om ett kompisgäng där alla hade olika personligheter, då hittade man alltid “sig själv” i någon av personerna. Tex. Gossipgirl, Meg Cabot, böcker av Jacqueline Wilson, osv. Så om ni är i den åldern och intresserade av sånt, tipsar jag om dessa böcker! Svårt att ge en siffra nu, då jag inte läst dem som äldre.. men när jag var i tonåren så var de helt underbara böcker.


    Sen då jag var lite äldre i min “angst-period” så började jag läsa om vampyrer, Om jag kunde drömma (TWILIGHT)- serien & Vampyrens-märke-serien.. Haha. De var väl bra då, tyckte jag, men nu lite väl borta från verkligheten. Även fantasy som Harry Potter och såna älskade jag. Så idag skulle jag väl ge Vampyrserien en 2:a…. men i de dagarna var det verkligen en 5:a. Typ min själ-bok.

    Sen om ni gillar lite mer drama, en biografi, så rekommenderar jag Carolina Gynning’s bok som heter Ego Girl.
    Där berättar hon väldigt öppet om allt hon varit med om. Från tonårskrisen till modellvärlden till våldsamma män, droger, ätstörning, big brother tiden, och allt möjligt annat! Ganska rolig bok, vilket jäkla drama/kaos hon har varit med om, respekt åt henne som vågar berätta allt för alla och att hålla fötterna på marken efter så många hemska situationer i livet, hon  har tagit det som en lärdom istället för att vända det till ett problem/misslyckande.

    Boken får 4 stjärnor av 5!

    Sen, har ni varit med om ätstörningar, eller är intresserade över ämnet, så är denna bok verkligen bra och höjdare. Ett stort tack till Terese Alvén som skrivit boken och har en jättebra blogg som verkligen visar hur livet är fint och vackert på andra sidan. En bra förebild och inspiration för alla som tränar, har haft/har ätstörningar men även för nyblivna mammor eller vem som helst säkerligen! Jag tycker den är värd en 5:a den med!

    Sist men inte minst en gripande bok om döden än en gång. Varför är jag så intresserad av döden egentligen? haha…Kanske för jag varit med om den så många gånger och tycker det är ganska skönt att kunna tänka på livet, döden, världen, livets mening utan att behöva skämmas eller dölja det, och att höra andras åsikter och tankar om det och allt sånt ibland. Jag ser inte allt så himla viktigt och krävande mera. Jag är en ganska fri person som är tvungen att känna frihet för att kunna andas. Men sen så har man ju stunder då man inte alls vill tänka på hemska saker som döden och istället tänka på framtiden,  och göra alla världens planer och detaljer om vad borde göras under dagen. Boken var som sagt känslig, gripande och tragisk bok men även intressant och lärorik, ger en stund att fundera hur lyckliga vi är som är friska och kan leva idag. 5 stjärnor!

     

  • Uncategorized

    Redo för nya utmaningar

     

    Idag är det sista dagen i Februari. Det är även den första dagen i veckan. Det är en bra start att börja idag. Att börja och ta ett steg mot dina drömmar.

    Vad har du alltid velat göra i ditt liv, men aldrig vågat?
    Vad är det som håller dig kvar?

    Är det för du inte vågar lämna det trygga, varma, sköna,…. bekvämligheten?

    Är du rädd för ändring?

    Är du osäker på att lyckas?

    Är det någon annan som håller dig tillbaka?

    Är det läskigt att ta det första steget?

    Väntar du på rätt dag, rätt tillfälle, rätt stund?

    Väntar du på att du känner dig redo?
    Ja ofta gör man det.

    Men den dagen kommer inte alltid. Den kommer att åka längre och längre bakåt.

    Du måste våga ta första steget.

    Även om det tar länge. Även om det är jobbigt. Även om det känns omöjligt.

    Börja nu.

    Veckans uppgift, mål är att ta första steget dit du ska.

    Ut ur din comfortzone.

    Varför lyckas andra och andra inte?

    Det är frågan om vad man är van med. Ju mer man vågar ta nya steg, nya utmaningar, bemöta nya rädslor, desto starkare blir man och desto lättare blir det.

    Ju mer du vågar ta steget och pröva, kommer din självkänsla att öka.

    Du behöver inte lyckas. Du behöver inte göra allt perfekt. Du behöver inte vara bäst.
    Att bara BÖRJA, att bara ta första steget, att möta sin rädsla, att kämpa emot sin osäkerhet, är ATT LYCKAS.

    Det är endast du som kan ändra på dig själv. Är du olyckligt kär, eller jobbar med något du hatar, lever ett liv som får dig att må dåligt, tröstar dig med godis varje kväll trots att du inte vill, söker efter något du aldrig kommer få, vågar inte gå till gymmet eller ut och springa, vågar inte börja ändra på saker och ting, vågar inte ringa någon du borde prata med, vågar inte be om hjälp eller ta kontakt till någon som kan hjälpa dig, vågar knappt acceptera att du är olycklig med det du gör nu, vågar inte prata med chefen om något problem, vågar inte säga till om någon är otrevlig mot dig, vågar inte tacka nej till munkarna på kaffebordet, vågar inte erkänna för dig själv att du har ett problem, vågar inte gå ut ur huset utan att ha fixat sig, vågar inte lägga en bild på verkligheten för du är rädd för vad andra kommer  säga, vågar inte leva och göra det du egentligen vill för “vad ska andra tänka” eller vågar inte slappna av för man tror man förlorar kontrollen.

    Finns det något du undviker att göra, fast du egentligen skulle vilja göra det? Undviker du situationer som du upplever som okontrollerbara? Undviker du situationer där du är rädd för att tappa kontrollen?

    Det var endast några exempel. Vi alla har rädslor.

    Vad är en rädsla?

    Rädsla är en reaktion på fara och hot. Det är endast en känsla i oss.
    Men.

    Vad en rädsla är för mig, är en UTMANING. En rädsla är ditt nya mål. En rädsla i taget. Vad är du rädd för att göra, just nu?…Men vet att du borde göra?
    Det är veckans utmaning. Det är Mars månadens utmaning. Gör något du inte vågat göra förut, och GÅ UT UR DIN COMFORTZONE!

    JU MER DU KOMMER ATT MÖTA DINA RÄDSLOR KOMMER DU ATT BLI STARKARE OCH DET KOMMER BLI LÄTTARE.

    Jag säger detta till alla mina läsare, alla mina kunder, alla mina vänner och mig själv,

    Vänta inte på den rätta stunden, gör det nu.

    Så kom igen.
    Det bekvämliga är inte alltid det bästa, roligaste, eller det som vi vill ha.

    Sluta bry er om vad andra tänker och pratar om.

    Om ni gör det ni vill göra i livet, kommer allt annat kvitta. Det är äkta lycka. Och det är äkta självförtroende. Det är, att leva sitt eget liv och må bra av det, och inte bry ett knyst vad andra tycker och tänker, för du har inget intresse eller behov av att spendera energi på sånt trams. Du är där du vill vara. Och det är livets mål. Att finna ett liv du inte behöver ta semester från. och idag, är dagen du börjar och tar första steget mot rätt riktning.

    Dag 1. BEMÖT DIN RÄDSLA.

    Att misslyckas är okej.  Men att inte försöka är inte ok. Jag vet att du kan göra det och kommer att klara det, men först behöver du börja. Och visst kommer du misslyckas, det gör vi alla, flera gånger och om och om igen. Men varje försök är närmare ditt mål och vem bryr sig om du inte är bäst? Du är bäst för att du gör ditt bästa. Och att våga börja, är att försöka sitt bästa. Och att inte våga börja, är det riktiga misslyckande vi är rädda för.

    Vad händer om du misslyckas? Varför är vi alla så rädda att göra det? För att världen har skapat fel bild av mänskligheten. Man ska tydligen vara perfekt, glad, snygg, energisk, flitig, stark, duktig HELA TIDEN. Att säga fel, att göra fel, att misslyckas… ses som en dålig grej? Så fort någon i media eller i kändisvärlden gör något operfekt blir det hela rena drama och människor börjar skriva fula kommentarer om hur ful/dålig/klantig/knasig/sjuk/svag/förfärlig människa man är. Att komma sist i en tävling. Att få utbrott på flickvännen. Att köpa ett ton av godis. Att inte få upp stången på gymmet. Att erkänna att man inte kan. Att få underkänt i ett prov. Att vara tvungen att ta lån. Att bli dumbad på första dejten. Att missa målet på fotbollsplan. Att försova sig. Att inte se resultat från träningen. Att inte få jobbet man kämpat för. Att inte ha rätt och inte få stöttande i en diskussion. Att inte orka jobba heltid. Att bli tvåa i något. Att behöva be om hjälp. Att erkänna att man är trött. Att inte klara av varje dag enligt planerna. Att fuska i sitt mat/träningsschema. Att inte orka sminka sig. Att försena sig till jobbet. Allt detdär är du rädd för. Alla ska vara perfekta och allt ska göras perfekt dagen lång. Annors är man ju sjuk. Annors behöver man psykisk vård direkt, om man beter sig annorlunda. Tydligen. För allt ska skötas bra och alla ska vara så bra, tydliga, perfekta. Att ramla. Att misslyckas. Att snubbla. Är inget dåligt. Det är en del av oss. Vi alla misslyckas, vi alla tappar glaset ibland och vi alla har dåliga dagar. Vi alla får finnar och rynkor i pannan någon gång, vi alla är stressade och otåliga någon gång, vi alla är i behov av hjälp eller paus ibland. Det är mänsklighet. Det är vad vi är. Vi VÄXER då vi mysslyckas. Att misslyckas betyder att vi ska försöka igen och igen och igen. Tills vi får det vi vill ha. Vad det än är. Och det är skillnaden på de som lyckas och inte lyckas att nå det de vill, de andra ger upp då de misslyckas och de andra stiger upp och säger vet ni va, jag vill något och då tänker jag göra det, hur många gånger än jag misslyckas och faller ner. Andra kanske har det lättare och det ser ut att vägen går spikrak till deras mål, men det hjälper inte din situation. Stig upp och låt ingen, inget, få dig att bromsa eller ge upp. Att försöka, är en vinst redan.


     

     

  • Eatingdisorder,  Life,  Uncategorized

    Radio imorgonbitti

    Känslosam dag att jag knappt finner ord! Men jag klarade det! Det blev en intervju om min sjukhusperiod på barnkliniken i Åbo och det sänds på Radio Vega imorgon kl 06.30 & 07.30, det kommer säkert en länk att lyssna på  internet också, hör av mig sen!

    Har inte gjort mycket annat än haft throwbacks i hjärnan av sjukhustiden. Det var hela 6 år sen och än idag påverkar mig. Tänka sig. Ska vila hjärnan genom att titta på min favoritfilm på dvd, ha en fin kväll, snart är det helg!

  • Life,  Q&A,  Uncategorized

    ATT VARA IMPULSIV – INTE ALLTID BRA……

    Jag har alltid varit en impulsiv människa som går med på allt, lever för mottot “allt händer för en mening” och “ta chansen då du har den” eller “gå över din comfort zone”. Allt nytt, alla äventyr och utmaningar, alla möjligheter och chanser har känts som en helt självklar grej, som ett sign, ett märke en möjlighet till det goda. Jag är typ den som tror på alla horoskop, alla spådomar, tecken, blickar, märken, texter, energier & det övernaturliga.

    Men om man tänker efter. Det kan ju stämma. Det behöver inte betyda att meningen med det är positivt. Jag menar… får jag en möjlighet, ett stort samtal, en himla stor chans, betyder det ju inte att meningen är att man ska tacka ja. Tänk om meningen var, att man skulle lära sig att tacka nej? Eller om meningen med det var att lära sig känna efter vad man verkligen vill och kan eller förstå om man vill göra något enbart för någon annans skull. Lära sig lyssna på sig själv. Eller att tacka JA, och lära sig att JA inte alltid är det rätta. Eller att tacka nej och sedan lära sig något utav det, på något sätt, kanske att man borde istället ha funderat på saken och tagit möjligheten då den fanns, eller vafan. Ingen vet. Det är väl därför jag oftast tar JA. För då blir det 50/50, 50 chans att vara RÄTT val, och 50 att det inte är. Tänker ofta att det inte kan bli sämre åtminstånde, men då har jag ofta fel. Ofta då jag tror så bra om något visar det sig vara motsatsen, och om jag tror något dåligt däremot visar det sig vara överraskande bra. Så jag går ofta på JA. Då tänker jag “kommer inte ångra då iaf att jag inte gjorde det” <– men där tänker  jag inte så långt… ändå.

    Nu först typ senaste året har jag lagt av denna impulsiva delen av mig. Eller minskat den. Pausat. Eller försökt att lyssna på mig själv istället. Svårt. Har en del i mig som skriker “JAAAAAA!!!!” “nu händer det grejer! älskar äventyr, även om de är dåliga” Men. Jag har så många gånger LIDIT ORDENTLIGT. Bara för att jag inte kunnat säga nej, för att jag alltid gått på chansen, alltid tänkt att, this is a sign, ALLTID. Alltså smakar maten dåligt tänkte jag, ett tecken att jag inte ska äta. Eller ringer agenturen och vill ha mig till FJI tänker jag FAN NU KOMMER JAG LYCKAS, eller får jag ett jobberbjudande tänker jag “nu är det dags” eller får jag ögonkontakt i med någon underlig människa tänker jag “något kommer hända” eller slår jag tån i väggen “detta är min otursdag” eller får jag helt enkelt ett JA ELLER NEJ ERBJUDANDE, blir det ofc… JA. Eller har jag chansen att hoppa från fallskärm först, klart jag tar den chansen. Ser jag en trappsteg ska jag aldrig gå under. Eller tänker jag “nej nu kommer jag bli överkörd om jag går över vägen, då måste jag vänta tills bilen kört” eller drömmer jag något verkligt tänker jag “det kommer hända, måste snabbt varna alla” Eller får jag ett erbjudande för 80% rabatt, tänker jag NU ÄR CHANSEN HÄR, LETS DO IT. Innan det är försent typ. Chansen kommer aldrig igen. Snälla va inte tråkig Amanda.

     

    Men som sagt.. nu får det bli stopp.

    Från och med några år sen har jag börjat jobba på att TÄNKA. Använda hjärnan…. disskutera med människor och dela åsikter men ändå inte välja något för någon annans skull, lyssna på sig själv, VAD VILL DU. Är det möjligt att jag får en annan chans? Kanske en bättre? Eller är detta rätt tillfälle? Orkar du verkligen? Är du beredd? Vad händer om det inte går som du inbillar dig? Har du en Bplan? vem är det egentligen du vill göra detta för? Vem alla tror du skulle bli nöjda om du tog valet? Eller vem tror du skulle bli missnöjd om du skulle tacka nej? Är det bättre att leva med ångest för att man gör andra nöjda, eller bättre att leva med ångest för att man lever för sin egen vilja? Vad du än gör för val kommer du ändå ha ångest. JA ELLER NEJ. Finns inget kanske. Och tackar du nej, kommer du ha ångest, tackar du ja, kommer du också ha ångest. Är den säkra sidan alltid den bättre sidan? Eller är det dumt att alltid ta risker, då ditt liv kan vara på kanten att råka illa ut? Du har varit här förut. Vill du begå samma misstag igen? Man tror alltid, maybe this time its different. Och så är det inte. Så är man arg och missnöjd på sig själv. Besviken. Men det är man också om man inte tar chansen. Fyfan vilka jobbiga grejer säger jag bara.

    Idag fick jag två chanser.
    Båda var roliga. Krävande.
    Vad vill jag?

    Svårt att veta då ena sidan skriker JA, och andra säger “nej, gå på den säkra sidan för en gångs skull”

    Nu har jag iallafall gjort valet.
    En stor ångest av att jag tackade nej till det ena, men jag får hoppas på nya bättre möjligheter.

    Och ett stort hurra att jag tackade JA till det andra. Nu måste jag bara stå med fötterna på marken och inte börja vara osäker.

    Människor predrikar om “du måste våga ändras för att få ändring” eller “du måste våga ta risker” Nivet som dessa quotes;

     

    Men kom ihåg, Ändringar och möjligheter är inte alltid heller bra. Är du den personen som alltid går på säkra sidan, kanske du skulle testa ta risker. Är du däremot en sådan som alltid tar risker och har ofta fått lida av det efteråt, kanske du borde lugna ner dig lite, haha… Som jag. Allt med måtta typ. Men frågan är, när?

  • Bikini fitness,  Diet,  Eatingdisorder,  Life,  Training,  Uncategorized

    Fel bild av hälsa

    bild från yogaworld.se

    jag kanske har tagit upp det här, flera gånger. jag gör det igen. det är viktigt. ett viktigt ämne. jag vill att ni förstår. att det som skrivs och visas i media är inte vad som är det riktiga. det visar inget om känslor och vad livet, hälsa, måbra, är påriktigt. snälla. Vi har skapat helt fel syn av hälsa och träning och mat. Varför. Maten var först en fiende och nu blir det en hets. Allt nyare proteinpulverbolag och nyare dietkurer. Renare mat. Sockerfritt. Proteinbombat. Low carb. Träningen var en rolig hobby som blivit ett måste. Reklamerna är värst. Nu har det t.o.m skapat ett smör, eller margarin… som är gjort av kvarg. Japp kvarg. Kvarg överallt. Kvarg i mjölken, gröten, i pastasåsen, på chokladkakan och i smoothien. Aldrig utan kvarg. Aldrig utan protein. Alltid utan grädde. Fett. Socker. Kolhydrater. Allt ska vara lite, förutom protein. Gärna så att njurarna lägger av och det luktar äggvita i hela huset. Jag själv är en av dem. Inget fel att älska protein och äggvita. Men att undvika allt som heter fett och kolhydrater som kroppen byggs av och behöver för att fungera är helt stört. Att bryta ner kroppen på gymmet för att få Kardashian rumpa med en riskaka i magen för det är tydligen “ok” och en proteinbar om man lyxar till det extra, för det är tydligen “ok”. Ok enligt vem? Fitnessvärlden. Hälsohetsen. Vad har du ätit idag? Antagligen går man på den nya sopp-dieten och tappat sju kilo medan man drömmer om friterade kycklingspets, eller så är man på proteindieten och fryser blodet av sig då kroppen försöker spara på all energi den inte får, eller så går man på lowcarb och säger att frukt är onyttigt som var det nyttigaste man kunde äta för 10 år sen. Typ. Eller så undviker man allt. Helst vara vegan också. Salladsblad är ok, men det måste vara EKO, för det sprutas massa gifter på, och helst utan kryddor och salt också för det samlar på dig vätska.

    NU FÅR DET VARA SLUT.

    orkar inte. Vill nästan sluta blogga, för att jag skriver mycket om träning, sockerfritt, bikinifitness. <- Ni får fel bild av allting. Av världen.

    Träning, sockerfritt, bikinifitness är inte livet.

    Det är några små fjun av vardagen. Kanske inte ens vardagen, kanske veckan, månaden.

    Mitt liv går ut på att leva normalt, inte ha begränsningar, inte ha måsten, inte tänka så mycket, inte ens ha någon jävla “allt med måtta” regel, varför? Om jag vill vräka i mig en hel liter glass får jag väl det, eller om jag då vill steka en äggviteomelett får jag det. UTAN NÅN JÄVLA HETS. Utan att människor ska tänka “sådär ska man leva” att jag äter den lilla omeletten, går och vandrar som en död mus och undviker alla sötsaker. Eller “hon åt knappast något före den pizzan” vafan är det för bild då, har jag inte rätten att gå och tugga på vad jag vill när jag vill eller träna hur många reps jag vill eller zumba, crosstrainer, lyfta 20kg eller 100kg utan några tankar eller åsikter om det. allt skrivs inte på bloggen eller instagram. verkligen inte. så försök bli att försvinna med i vinden, där alla sugs upp av nya hälsoprodukter och träningsformer som bildar perfekta kroppen. försök att slippa hetsen och lev ert eget liv som ni minns att ni gillade och mådde bra av förut. som skapar energi och inte stressar huvudet av er.

    Alxandras, alexandra eklund skrev så himla bra igår.

    Möjligt att jag kmr att ta en paus ifrån insta, iaf leverera mindre inlägg, jag SPYR på fitnesshetsen just nu, proteinhetsen, vemkanätaflestgramkvarg-hetsen. Fitness håller på att bli motsatsen till hälsa och jag vill hoppa av det tåget. Visst ådror kanske är snyggt ibland men min fettprocent just nu ÄR INTE hälsosam. Och jag undrar vad som hände med att nöja sig med ETT träningspass om dagen och MINST en dags vila i veckan? Samt vanlig mat? Ägg, vanlig havregrynsgröt, mackor? Sås till maten, en hemlagad mustig köttgryta? Och alla dessa förbannade kommentarer och frågor “hur många dl gryn har du i gröten, vad är det för bröd, hur gör du såsen” Det är ÄTSTÖRDA kommentarer och jag får dom dagligen! Jag äter tills jag är mätt och det jag tkr smakar gott!! Jag kmr aldrig tävla i ngn fitnesstävling, därför kan jag äta vad tusan jag känner för! Nej hörrni. Denna “trend” måste stoppas för det handlar inte om hälsa längre. Instagram var förut en inspirationskälla för mig men inte längre. Jag vill bara hitta tillbaka till att träna hårt, lyfta tungt och äta vanlig jäkla mat som smakar gott och gör mig gott utan att tänka och analysera så mkt. @stravanfysik är en klok människa. Se hans youtubeklipp “Vad är fitness”, och ta er en funderare.

     

    Och såhär svarade jag.

     

    • svagtillstark Du skrev väldigt bra igår, vill gärna att du fortsätter inspirera här på IG genom att vara dig själv och visa vad riktig hälsa är. Gärna dela med dig åsikter, tankar etc, uppskattar det! Vi behöver fler som tänker såhär, är sårad över hur media utvecklats snabbt till det negativa. Allt ska alltid gå för långt. Det började bra, gym och mat istället för springa och svälta. Att tävla i fitness var väl inge stort som nu i början, det växte, människor blev allt mer deffade på scen, en overklig bild av en tränande kvinna/man skapades med ådror, sixpack, låg fettprocent. Människor började hamstra kvarg,lowcarb,lowfat,åt endast torsk och sparris. Lite proteinpudding var väl tillåtet. All vanlig husmanskost försvann, all glädje i träning försvann och allt blev bara press, vem är bäst och vem får mest resultat, vila är underskattat och träning ska helst vara varje dag om inte två gånger per dag. Blod svett och tårar ingen tid att vila, “det kan ni göra hemma”. 12 åringar som frågar hur man börjar tävla i bikini, högsta drömmen att bygga en rumpa och få 8pack på magen. När jag var i den åldern drömde jag om att få leka inomhus när man frös ute i snöstormen, eller om varm kakao med grädde i mängder istället för en diettomatsoppa som säljs i mängder för att tappa 8kilo på en månad. Jag ångrar nästan att jag har tävlat, att jag ser ut som jag gör, då folk får fel bild och tror det är något att sträva efter.
    • svagtillstark Då jag började intressera mig för att tävla, 2013? (elr gymma 2011)Var det ingen hets som idag. Jag ville endast ha ett mål och passa in någonstans, i ett team istället för ensam med pappa på gymmet. det var ingen svält + cardio och vinst men döende på scen, för mig var det endast en rolig resa och samarbete med mitt team, en glädje varje dag. Nu ska man döda för att vinna, köra ut till det sista, endast den som kör bäst och 100% tills den svimmar uppskattas och hyllas. Hon som väljer godis och bio eller paus en helg ute, paus från träning och det som kallas “hälsosam mat” trycks ner och undviks, kallas förlorare eller svag som ger upp, eller bara något extra. För endast de bästa och ådrigaste är tydligen accepterade i världen nu. Eller så är det antagligen 100% gymnörd, människa som aldrig njuter eller så är man 100% soffpotatis, lat, finns tydligen inget däremellan. Tycker vi ska ta 2016 som ett vanligt år. Göra allt vanligt. Vanlig mat, vanlig träning, vanlig vardag, vanligt liv. Allt med måtta. Varför sträva efter att vara bäst? Då man kan va sig själv. Lyft skrot om du vill, men inte för att alla andra gör det och inte för att skriva det på facebook. Träna zumba en gång i veckan om det känns bra. Lev livet du vill. Finns inget måste att vara på gym eller äta broccoli. Men inte ska man heller trycka ner personer som gör det för så många har orsak till det och gör inte det för de “måste” utan för gymmet är, deras räddning i vardagen. Men saknar ändå det gamla vanliga, för mycket media, tidningar, nya proteinbolag och dieter. Ska vi inte skippa det skitet och återgå till sin egen livsstil, det är där man mår bäst.

     

     

    Mina känslor går inte att beskriva i ord eller ett blogginlägg.

    Jag vill bara att ni ska begripa att det är bara falskt allt. och att VI ALLA ÄR OLIKA. Jag kan inte ändra på mig själv nu. jag kan inte ändra på min fettprocent sådär BOOM eller sluta bikinifitness bara för att minska på hetsen. Det kommer inte förändras ändå. Det krävs oändliga människor som väljer att vara OK som de är. Sluta sträva att vara bättre. Våga visa sitt äkta JAG. Och inte bli sponsrad av alla världens dietgrejer. Vad hände med allt det vanliga egentligen? Jag vill ibland backa tiden. Men samtidigt vill jag leva nu. Jag brinner för denna sport. Jag har alltid varit sådan person som behöver något mål, eller något att leva för. Eller någon sport jag liksom får glöd av. Vare sig det är fotboll, dans, balett, gruppträning, lyfta skrot, eller tävla i bikinifitness. Bikinifitness är den ända kroppstypen som passar mig. Och det är väl den som anses vara den som mest hetsig. Hoppas att denna hets lugnar ner sig och alla förstår att det är ok att vara ok, man behöver inte heller bevisa det för någon. För man vet själv. Att det är såhär livet ska vara. Såhär jag mår bäst. Då kvittar det vad andra håller på med. Då behöver man inte heller följa med i stormen om allt bättre och nyttigare vanor. För man är okej som man är. Och man gillar den maten och träningen man håller på med. Då sätter man peace och slutar hetsa på internet.

    Glad fortsättning på dagen!

    Mina ord räcker inte till och inte min tid heller, vill ju skriva en hel sida eller mer om detta ämne, men nu ska jag göra det jag gillar mest: LEVA. Inte försöka ändra på andra, samhället, media, hälsohetsen eller bara försöka få andra att förstå saker som de ändå inte kommer förstå genom ett litet blogginlägg. Tror tiden, erfarenhet, lärdomer, åren är nästan det ända som påverkar våran syn och vår accepteran att vara ok, neutral, utan att behöva ha ångest av det. Så låt oss nu, bara leva vårt eget liv och sluta jämföra oss med vännerna. Du, det är du som lever och gör ditt liv. Gör det till ett lyckligt sådant, som du mår bra av, som du får energi av, vare sig det har begränsningar eller inte. KRAM.

     

  • Diet,  Recipes,  Uncategorized

    Tips på sockerfritt

     

    Jag har ju skrivit om Nutrinick förut, nu har jag använt dem i lite mera än 1 halv år, eftersom vi inte har dessa produkter i Finland. Så är så himla glad att jag nu äntligen har fått pröva och använda dem i matlagningen. Har inte smakat på alla Nutrinicks grejer, men de jag använt är jag störtkär i. I Nutrinicks produkter finner ni bl.a. Funksjonell Mat som är ett Norskt företag som grundades 2007. Deras mål är att erbjuda innovativa produkter som gör det lättare att leva hälsosamt. Alla produkter är baserade på naturliga ingredienser och utvecklas av dem själva. Efterfrågan på Funksjonall mat har ökat enormt och de finns nu representerade i de flesta europeiska länder. Jag använder av dem bl.a. Florsocker och det bruna sockret, som smakar EXAKT som vanligt.

    Använder ni Nutrinick, eller liknande produkter som Funksjonell Mat? Med mindre eller helt utan socker, spannmål för att hålla blodsockret och insulinnivåerna normala och därmed få ett lugnare, gladare, regelbundet humör dagen lång! Jag själv har ju mycket erfarenhet och vet hur jag påverkas av snabba kolhydrater, finns både bra och dåliga saker med det, men det jobbigaste är ju nog hur det påverkar humöret och kroppen, vi alla är ju olika påverkade men så många av oss får hjärtklappningar, humörsvägningar, stressökning, kallsvettning eller värmeattacker, magproblem, hunger/agressionsattacker och ofta beroendeframkallande och kan inte sluta. Så allt med måtta! Men för er om gillar sockerfritt, rekommenderar jag verkligen deras produkter som hjälper mig att hålla blodsockret i skick, mina sugarcravings på tävlingsdieten, lugna ner min IBS, och ha en njutning i varje måltid.

    HÄR ÄR MINA 3 FAVORITER

    Choklad-steviadropsen jag tipsat om tidigare.

    Chocolate Stevia Drops (choklad)

    Tänka dig… chokladsmak i gröten,kaffet,yoghurten,smoothien,eller t.o.m på kvällsmackan som wannabe nutella 😉 Gjort på stevia som inte påverkar blodsockret, insulinet som många andra sötningsmedel gör!

    Spagetti, Fettucine gjort av Sojabönor

    4x Nutri Nick Green Soy Bean Fettucine, eko

    Jag äter mycket soja, dels för att det är gott, bra för magen, ganska högt med protein, fiberrikt, höjer östrogen dvs. för oss som har för lite minskar det depression, värmesvallningar, humörsvägningar,  osv.. Sojabönor är även ett bra alternativ för veganer eller vegetarianer, förebygger hjärt & kärlsjukdomar etc. Jag tyckte denna Fettucinen var jättegod med tex. köttfärssås, ketschup, pastasås, fetaost, skinksås, krossade tomater, spenat, lök, paprika, svamp, eventuellt lite bacon & PARMESANOST! <– Det måste jag testa! Nomnomnom!

    Proteinbarsen (vem älskar inte prottebars…)

    28 x Carb Control, Rich chocolate

    Högt proteininnehåll = Bra mellanmål, högre mättnadskänsla än vanlig chokladstång.
    Grym vid vikt- & uppgång!
    Bra som återhämtningssnack.
    Innehållet är super = Mycket mineraler & vitaminer + FIBRER!
    GOTT! &

    Ni hittar Nutrinick & FM produkter på Nutrninicks egen hemsida, eller för oss i Finland, Nu3, som nu har rabatt på bl.a. mina favoriter!

    SPONSRAT INLÄGG

  • Diet,  Life,  Q&A,  Training,  Uncategorized

    I LOVE YOU LOVE

     

    2_k-F46l-nlRY-A8AAZ5_zNIS5MlkXVQqEX25fv-3AM

    …..alltså kärleken till härlig, endorfinfylld, underbar, energifylld styrketräning där bara ditt smajl blir ännu bredare av varje press och brinnande smärta i musklerna och hur du känner att musklerna växer och byggs upp av en blandning av mental och fysisk styrka du får från ingentans. Alltså bara ren kärlek. Så himla kärlek på det. Det är så himla obeskrivligt hur man älskar perioder där träningen går bra. Skillnaden mellan träningar där man bara bryter ner kroppen ännu mer på för fattig kost, dåligt med sömn, återhämtningen har försämrats och den vardagliga stressen eller andra tankar tar över den fina stunden på gymmet, eller träningen som verkligen bygger upp dig och du får energi av passet, visst känner man att kroppen är slut, men på ett skönt sätt som får det att pirra i magen av glädje. Bästa depressionmedicinen brukar de ju säga.

    Med rätt träning, som passar för dig. Med rätt kost att du orkar träna, vare sig det är 10 minuter eller en timme, vare sig det är 2 gånger i veckan eller varje dag. Det behövs mat med jämna mellanrum för att man ska orka och ha motivation till att träna. det sägs ju att man aldrig kan träna för mycket, endast vila eller äta för lite. Vi alla är olika och vi alla behöver mer eller mindre återhämtning, olika slags koster och olika fyllda dagar. Och perioder på livet beror ju också. Många säger att ung och pigg orkar man med vad som helst. Tror ålder visst påverkar lite, men inte så mycket som man tror. Det allt beror på, 1. motivationen 2. återhämtningen, kosten, vilan, träningen du tränar, vätskeintaget osv 3. din vardag annors och hur den påverkar dig 4. din förmåga att hantera stress 5. Andra saker som påverkar ditt humör/fysisk kondition 6. läkemedel, nikotin-, koffein-,alkoholin-intaget osv. 7. energiproduktionen 7. Förmågan att ta emot smärta  8.  hormonproduktionen 8. självdiciplin & självkänslan 9. sjukdomar & skador 10. ALLT MÖJLIGT, ALLA ÄR OLIKA. ANDRA BLIR TRÖTTA AV ATT SPENDERA TID MED FOLK. ANDRA ÄR SPÄNDA DYGNET RUNT = TRÖTT, ÄVEN EN STOR DEL HUR DIN LIVSSITUATION ÄR OCH HUR DU MÅR, DEPRESSION MOT LYCKLIG, VEM TROR DU HAR MER ENERGI? OSV. Skulle kunna skriva en bok om detta. Tänkte någon dag skriva extra om just detta med återhämtning, energi, vilan, osv.. Då det så mycket talas både bra och dåligt om det. Så många som anser att vila är onödigt och att man bra kan träna varje dag i veckan. Visst kan man det, men då måste man vara väldigt viktig med allt annat också, att man inte bryter ner kroppen och musklerna, vilket man säkert inte vill.. Att hålla på så utan att förstå att man gör negativt mot kroppen, kommer ju slutligen få dig utbrändhet. Kanske det tar längre för vissa att nå den punkten eller kanske snabbare för andra, kanske någons kropp säger stopp då det är enough, andras inte. Som ätstörd tex. kan det vara svårt att låta bli att gå över gränsen, man kör all in även om man inte ätit på ett dygn. Lär känna dig själv och din kropp och din hälsa, det är väl det ända man kan göra. Och att börja försiktigt! Vare sig du varit på resa eller aldrig tränat förut eller haft en skada eller varit elitidrottare förr, då man börjar alltid försiktigt pånytt efter en paus. Speciellt efter skada/sjukdom etc. Det kan ta en väldigt lång tid att återhämta sig totalt, och huvudet har ofta svårt att acceptera det.  Lär dig veta skillnaden mellan Perifer trötthet & Centraltrötthet. Att vara trött i musklerna eller att vara trött i skallen. Mer om det sen…

    Anyway, mitt ämne till detta inlägg var bara: JAG ÄLSKAR ÄLSKAR DENNA GLÄDJE. MÅSTE NJUTA NU DÅ MAN INTE VET DÅ DEN FÖRSVINNER IGEN.

    Jag har så otroligt dåliga dagar, riktigt på botten, seriöst. Hemska. Man vill bara gräva sig under jorden. Men så är man igen på himmelen. Kärlek på allt. Underbart. Lycklig. Det är nästan aldrig där något mitt emellan. Vilket är JÄVLIGT jobbigt. Får bara försöka stå ut med de negativa och förjävliga dagar och försöka påminna mig själv om att det går över.. men den smärtan man då har, är så svår att få bort och att förstå att det endast är ett ögonblick av livet, för den stunden då man är i då, känns som en evighet att ens andas vid en minut. Att då hitta fina människor som du mår bra av, hitta de fina intressen som du blir glad av, finna alla fina saker och försöka glömma allt det dåliga, det är det ända man kan göra. För sen då man är glad och jädrans dans på rosor, även om det inte ens är perfekta dagar så känns små motgångar som en liten fjäder. Allt känns lätt. Man vill bara le. Men samtidigt är man så rädd, för de stora gupparna som kommer ibland mer och mer, ibland djupare och ibland endast små sandgropar. Men då man faller dit, då vet man inte hur länge det kommer att ta förrän man är uppe igen. Så sen då man får dendär minutlånga glädjen, lyckan i dagen, känner man sig så förbannat lycklig. Så kan det ju vara också att min nya medicin mot ADD& mitt östrogentillskott får mina känslor att valla. Humörsvägningar. En stund pigg och en stund energilös. Men också. Min stresshantering. Den är så himla svag. Så krav är det värsta jag kan ha. Jag försöker att inte ha så mycket jag “måste göra”, utan mera saker jag “får göra, om jag vill/orkar/behöver/har lust”. Sen så har vi de sakerna som man måste göra. Så om man gör jobbet, skolan, eller tar hand om familjen etc.. vad det än är som tar mest tid och energi för dig att göra, om man nu gör det först och tar det i förstahand, så kan man sen se efter det, vad man annat orkar göra. Annors blir alla roliga saker bara stressiga istället för glädjefyllda som de ska vara. Har man en lång tråkig lista blir ju allt bara “måsten”. Att blogga, att träna, att träffa kompisar, att göra mat, att rida, att mejla/svara på mejl, leka osv.. det ska ju vara ROLIGA GREJER, man VÄNTAR PÅ. Om du känner det som ett krav, ett “måste”, blir det = en stress och du försöker göra det så fort sm möjligt och ofta hinner du inte eller klarar inte av att njuta mera, för du tänker bara på vad du skall göra till näst. Snälla. Stanna upp. Lev i stunden. Här och nu. I will do it. NU.