Dagen av inget men ändå nåt

Vaknade halv 11 idag, standard då jag var uppe så länge ?

Var alldeles i sovmössan hela dagen och märkte att jag inte kommer få något seriöst gjort..jag påbörjade en sak slutade med det andra.. jag pillade på något helt annat och lät tankarna försvinna bort ur världen runt om kring. Plötsligt slog det mig vad jag höll på med (inget alltså) och ville inte kasta bort en värdefull vardag som detta! Försökte ringa någon som var sugen på kaffe men alla arbetade eller var i skolan, såklart. Försökte sen hitta alla lappar jag samlat på olika platser vad som skall göras, köpas osv, men hittade inget, istället fick plötsligt kris? Att hinna med nästa buss ?? så bara slängde allt jag höll på med hela för att bara komma iväg och så var man sminkad som en panda, borstat håret medan man sprang ner för backen och samlade ihop små mynten från handväskans botten. Precis som jag alltid gör, kastar i mig ett kilo mat för att inte bli hungrig på några timmar och glömmer i sista sekunden mobilen som alarmerar precis hela tiden för att jag egentligen (!!) borde göra annat. Men det får vänta. Min vision brukar låta såhär: Bättre att man gör viktiga saker då man verkligen kan lägga all energi, tid, koncentration på det istället för att ge en halvfärdigt och halvhjärtat prestation som inte ger något gott till personen det ska till eller dig själv i stressen. Dock slutar det alltid med att jag gör det i sista minuten och det ändå blir stressigt, så kanske man borde hålla i den nya smartare och praktiska lösningen, att göra direkt. Svara direkt. Men det går i perioder, ibland har man alla trådar i handen och allt flyter på snabbare än snabbast. Du hinner svara mejl, träna kunder, jobba extra, uppdatera media, laga mat och ringa samtal samtidigt, osv, Och så andra gånger få du varken mobilen laddad eller håret torkat, allt görs med tidsbrist och halvfärdigt, allt lämnas stökigt och du har bråttom överallt, men har du det egentligen? Gäller att bestämma. Prioritera. Schemalägga. Ändå går det inte alltid. Idag fick jag tvinga mig att göra nödvändiga saker. Men i bussen gick det förväntansfullt snabbt, en rastlös tid där man tvingas göra och koncentrera sig.

Känner mig helt störd som skriver onödiga grejer som dethär. Men vad jag ville komma till, som tog en stund ??? var att jag hade en riktigt givande dag, bestående av typ inget. Gått på stan. Skulle köpa schampo och gå till apoteket. Slutade med att jag gick igenom alla klädbutiker i stan innan jag blev hungrig som en varg och åt en snabb middag i mataffären, väldigt lyxigt… Men passade på att köpa ett lite större köp och fylla kylen med basvaror, så nu är även lite bröd bakat och fisk tillagat så man har! På något sätt var det skönt, att bara vara ensam och få lite tänka. Göra inget och tänka. Egentid. Varför så beroende av det helt plötsligt? Och hur kan så små saker som att gå utomhus o höstvädret och ett leende av kaffesäljaren få mig stört lycklig? En doft av brödet i ugnen och ett paket hemma väntande på mig fick mig att hopp i taket. Ska vi börja veckan idag istället? Veckoslut på kommande men jag är sugen på Måndag, bäst jag håller tyst och går och sova innan jag ångrar vad jag säger ? prima dag helt enkelt. Så onödig men så nödvändig för mig helt enkelt, att stanna upp. Påminnas om enkla vardagssaker. Njuta. Leva. Andas.