De flesta av oss har i någon grad blivit utsatta för svek av någon.. Det är det inte heller ovanligt att vi till slut lägger skulden på oss själva.

Att lägga energi på fel människor.

Är ni personer som är redo att offra allt för andra?
Är du en sådan som oftast går in helhjärtat på någon vänskap eller ett förhållande och gång på gång blir sårad, lämnad eller sviken?

 

Did an interview with @yleaboland about my hospital treatment, 2010. Holy shit is was difficult and touching. I still need to go through that alot of times before I’ll melt it and accept that it is over and i am fine now. Finnish people can listen to it on #ylevega tomorrow !

Kuva, jonka FROM WEAK TO STRONG?? (@svagtillstark) julkaisi 25. 02ta 2016 klo 2.03 PST

Att lita på någon är svårt. Typ omöjligt. Och att då man om och om igen, ger någon chansen att att släppas in i ditt liv, då du verkligen ger och gör och berättar allt för den personen. Du verkligen älskar någon helhjärtat, nästan mer än dig själv. Du gör allt för den personen. Du sätter all din energi, glädje, kärlek på henne/honom och att sedan bli besviken, bara nertrampad, bortglömd, ignorerad, sviken, sådär bara av personen. Att se ett helt annat ansikte och del av den människan du inte ens visste fanns. Att personen förändras bara sådär, och kan behandla dig på det sättet. Obegripligt. Det är sjukt och nästan ännu idag blir jag bara chockad att förstå att det finns människor som är så ohjärtade. Sjukt att ens skriva detta, nästan omöjligt att erkänna, men bara helt jäkla chockerande. Att rakt framför ditt ansikte någon kan bara kasta bort allt förtroende du haft för den personen. Du verkligen trott att någon är äkta. Man börjar tvivla på att det ens finns äkta människor. Alla bara spelar. Alla bara blir till någon jävla roll då de möter andra personer. Ingen vågar vara sig själv, alla måste spela så himla bra, grymma, starka. 

 Tex. mobbning. Föreställ er en grupp som mobbar någon liten stackare. Ingen vågar även om deras hjärta säger att hjälpa den offrade. Ingen gör det. En sekund går åt att tänka på det. Man skiter i det. Vad skulle de andra tänka?  Vad i .. är det för skillnad vad andra tänker? Vad är vi för människor som inte bryr oss mera om de mindre, fattigare, svagare, sämre eller annorlunda? Hur kan man ens tänka och tro att man själv är så himla mycket bättre?    

?

Kuva, jonka FROM WEAK TO STRONG?? (@svagtillstark) julkaisi 13. 03ta 2016 klo 11.56 PDT

Hur är det möjligt  att se sig som en större person än de andra? Är vi alla inte likaställda?

Att ge bort så mycket men inte få tillbaka något.. att känna sig värdelös.. onödig eller  otillräcklig.. 

Att jämföra sig med andra.

Att se andra lyckas. Men sig själv, tvärtom, misslyckas. 

Att känna sig mindre. Sämre. Annorlunda. 

I skolan. I familjen. I jobbet. I gruppen. I gänget. I förhållandet. I laget. I kretsen. I världen.

Det är hemskt hur självhat, depression, osäkerhet, självmordstankar, ångestsyndromer och socialfobi har ökat under de senaste åren. Jag kan nästan säga “inte undra på”.. om man tänker efter hur falskt, oäkta en stor del av världen är och hur man ofta blir symboliserad eller stämplad bara på något som hänt, något någon hört och sagt, eller själv anser om den personen utan att ens känna till själva människan.

Mobbning, utfrysning, oärlighet, falskhet, otrohet.

Folk som inte ens tänker på att någon kanske kan bli sårad. Folk som slänger ut kommentarer om vad som helst utan att tänka efter ifall det lämnar spår eller hur den andre känner. Bara för att få det bättre själv. Du är ilsken, arg, kanske till och med svartsjuk och bara skäller ut person till person. Får det dig att må bättre? Verkligen?

Att göra någon ledsen och sårad. Alla kanske inte lika “tuffa och hårda” som du. Alla kanske inte glömmer bort direkt vad som sägs och hörs. Någon kan faktiskt komma ihåg det resten av sitt liv. Någon kanske till och med börjar få självmordstankar av den orsaken. Vilken är helt sjukt. Och ledsamt. Och oförståbart. Det är så lätt att säga då man själv inte varit där, att inte bry sig eller att det kan man väl ändå inte göra, det var ju ett “skämt”. Mobbning, retning är aldrig ett skämt.

 Jag vet själv och jag själv kan säga ibland och ofta.. ” bry dig inte.” Det finns inga alternativ, skit i det bara, fokusera på dig själv och tro inte på allt du hör, du vet själv bäst”

Men då man är i sin egen bubbla. Sin självhats bubbla, hjälper inga ord och prat. Man känner sig lämnad och hatad av alla, och mest av allt sig själv. Vilket är nästan det värsta som kan hända. Att förlora sin självrespekt och självkänsla. Till slut är man bara tom. Till slut övertalas man av alla förolämpningar man hört. Man hör inget bra. Alla komplimanger, all kärlek eller medkänsla försvinner ur det andra örat. Man hör bara ilska och hat. Man hör och ser allt fel. Man tror alla bara vill dig ont och tror en liten kommentar om att städa betyder att du är världens lataste och smutsigaste. Du börjar inbilla dig att folk har det lättare utan dig.

När sånt här händer och du känner, måste du förstå att det gått för långt. Om du lyssnar på dig själv. Det är inte sant. Inget i det. Du är en person, en äkta, guldvärd, person, som vi alla är. Vi alla är värda att leva och vara lyckliga. Att vara lycklig behöver inte betyda att allt är perfekt och att det händer så mycket hela tiden, att drömmar uppfylls och du aldrig mår dåligt. Att vara lycklig, är att älska dig själv i alla tillfällen. Alla känslor. Alla människor som kommer och går. Ingen kan förändra det. Du är värd allt och du är värd att må bra. Du ska känna att du har din plats och att du har en mening här. För din egen skull. Inte för någon annans skull.

Varför skulle du vara så himla annorlunda att du inte är värt något? Vad gör dig till en sämre människa än alla andra? Vad skulle du ha gjort för att förtjäna att må sämre än någon annan? Ge dej själv en chans. Om du skulle ha att göra med ett litet barn skulle du säkert ge honom/henne mycket utrymme och stödja och försöka höja dens självkänsla. Du förtjänar samma omtanke om dig själv.

Sluta leva för andra och börja leva för DIG.

Att du en dag hittar någon som verkligen älskar, gillar dig för den du är, är bara ett plus.
Då du kommit till den punkten, då du älskar dig själv och trivs och är bekväm i det du gör och har, och klarar dig bra på egen hand, kvittar andras tankar, prat och åsikter. Du är du och du är nöjd med det, allt annat kvittar. Varför skulle du bry dig? Varför skulle du såras bara för någon annan inte gillar sättet du är? Sättet du beter dig? Sättet du ser ut? Bara för att någon, eller några inte gillar dig, bara för att du känner så, betyder det inte att det är sanning.

Ifall du känner, och du VET att du är en bra människa, är det allt du behöver. Då kvittar allt och alla. Inget kan få dig nertrampad mer. Ingen.
 

 

Good morning world ❤️ Always be proud of who you are⭐️???

Kuva, jonka FROM WEAK TO STRONG?? (@svagtillstark) julkaisi 22. 04ta 2016 klo 23.13 PDT