Fråga om mage och matsmältning efter anorexin

Hej Amanda,
Tack för din blogg och för att du inspirerar så många människor där ute!

Skulle du kunna göra ett inlägg om hur din mage och matsmältning har blivit påverkad av anorexin? Efter att jag blev friskförklarad så lider jag ständigt av ont i magen, uppsvälldhet och förstoppning ? Hur är det för dig, har du problem med något av detta? Just under behandlingen brukar det ju ofta vara väldigt jobbigt för att magen och tarmarna inte är vana, men har det blivit bättre med tiden för dig? Vet att mage, tarmar och bajs inte är ett ämne man brukar prata så öppet om… Men samtidigt är det väldigt viktig eftersom det kan påverka ens vardag väldigt mycket, samt göra det svårare att äta och tycka om sin egen kropp.

Hur brukar du göra när du är extremt uppsvälld eller förstoppad (om du nu blir det)?

Svar: Hej!

Tack så mycket för de rara orden! Visst ska jag skriva ett inlägg om det!

Jag hade före, under och efter anorexin väldiga problem med magen, än idag har jag en extra känslighet mot vissa födoämnen och allmänt dålig matsmältning men inget att jämföras med vad man led efter anorexin. Det kändes väl ännu värre då man var så medveten om det och var tvungen att äta mer än man ville, trots att man var proppmätt och illamående, uppsvälld om magen. Jag blev helt enkelt van med det, det var inget konstigt att jag hade ont i magen, svullen, allt man kunde tänka sig. Det var mera konstigt om jag en dag hade inte haft det. Jag prövade väl alla världens enzymer, mjölksyrebakterier och tillskott. Alla läkare rekommederade olika märken och jag knaprade på men det kändes som om alla tabletter bara blev kvar i kroppen, jag hade rätt kom det senare fram, min kropp hade svårt att bryta ner både maten och tabletterna jag åt och det tog flera timmar innan kroppen kunde ta emot de viktiga näringsämnen. Jag blev tillsagd att göra si och så.. bl.a. att sluta äta kött eller svåramälta grönsaker.. dricka mera osv. men inget verkade fungera. Allt löste väl ut sig då kroppen blev fullständigt återhämtad. Inte en ända diet eller piller kunde hjälpa mig, min kropp behövde återhämtas från all slags stress och fylla på alla områden i kroppen med mat, kärlek, näring, energi som den gått på spar av på grund av ätstörningen. Så småning om då jag inte mera behövde stressa om maten (som då ändrades till att jag verkligen åt tillräckligt varje dag) och då jag slutde med allt tänkande och extra energi man lade ner på vikten, maten, kroppen så smög alla andra problem bort också. Jag märker att ju mer stressad jag är en period så blir det ju värre såklart. Kroppen ställs på ett såkallat “kamp-flyktreaktion” automatiskt och då reagerar kroppen genom att anpassa sig till situationen med bl.a. att matsmältningen går på sparlåga, Smärttröskeln höjs, Musklerna spänns, osv. Normalt så återställer sig kroppen efter en stressituation. Men ju längre stressen pågått desto längre tid kan det ta att balansera kroppen igen. Återhämtningen kan därför ta allt från ett par timmar, till flera dagar eller veckor vid längre stress. Vid långvarig stress kommer det utsöndras för mycket kortisol så att kroppen tar skada och kroppen blir utmattad vilket leder till att matsmältningen försämras, både mage och tarm skadas. Kroppen håller kvar natrium, utsöndrar kalium och andra viktiga mineraler via urinen. Vissa sjukdomar har ett direkt samband med olika stresstadier. Några exempel är matsmältningsproblem (magkatarr, magsår, irriterad tjocktarm, förstoppning, diarré), muskel- och huvudvärk, astma, allergier, hudproblem, ångest, depression, sömnproblem, oregelbunden mens, fläckvis håravfall och vissa hjärtproblem. Stress är inte enbart en känsla av att vara stressad, ibland känner man inte ens av sin stress och kroppen stressystem är alltid aktivt. Hjärnan inte kan skilja på ett riktigt hot eller ett som du bara tänker dig. Därför blir man stressad bara av att föreställa dig en situation, kroppen reagerar ändå på hjärnans signaler. ”Tänk om jag misslyckas” ”jag har så mycket att göra”  “jag måste hinna äta innan jag åker” eller sätta stora krav på sig inom mat,vikt, kropp och även skolan, prov, läsningar, träning, annan prestation som är vanligt för dem med ätstörningar. ( jag har skrivit mera om stress här) Nu ska jag svara på din fråga istället för att babbla om annat..Vad hjälpte mig?

1. Anpassade mig till situationen
2. På Mandokliniken lärde vi oss att äta i en normal takt, alltså jag som åt för snabbt var tvungen att tugga ordentligt maten, äta långsammare.. Det hjälpte väl lite 😉 Nu äter jag väl sjukt snabbt igen dock haha.. Då sväljer man en massa luft.
3. Började dricka kaffe, det hjälpte min förstoppning. Samt ordentligt med vanligt vatten.
4. Hade ju en behandlare i början som lade till mycket fibrer till maten, fortsatte nästan äta mycket av samma livsmedel ganska länge efter att jag blev utskriven, speciellt torkad frukt osv. Så man får liksom hitta de livsmedel som passar just dig, andra kan få massor med gaser eller bli uppblåst av något medan din mage reagerar positivt på det, så man får verkligen om man orkar och har lust att “tänka” vad som orsakar magproblem, vad har du ätit den dagen? Pröva byta ut något en dag och se hur magen reagerar då? Det är ju ganska jobbigt kan jag tänka mig då man blivit fri från ätstörningen och vill bara lämna alla tankar om mat och att vara noga med vad man äter eller undvika några livsmedel för den orsaken. Men antagligen får man helt enkelt göra det då man är redo, alla vi människor väljer vad vi stoppar i oss, andra väljer att “äh vem bryr sig” och då lider man av magvärk hela kvällen, men tänker att det var värt det 😀 eller så hoppar man över det man vet att magen inte tål. Det är val man gör som inte är så speciella egentligen, det sker automatiskt och även kroppen reagerar på olika sätt under olika dagar, en dag har man magont och en dag inte, sånt är livet! Men jag förstår och vet att då man haft anorexi är det lite i en annan grad. Jag har kollat på gamla bilder ibland och min ballongmage var inget att jämföra med den jag har idag XD Och det började nästan redan på morgonen. Vilket inte var så roligt som en tonåring då man redan är osäker och extra känslig över vad andra tänker och tycker och sitt utseende. Men jag växte väl ifrån det.
5. Träning. Träning var väl en himla stor räddning. Då jag äntligen fick börja vara med i skolgympan, skolutflykter, spela fotboll osv, (hade ju väntat så att bara få vara med gänget och göra normala saker) så hjälpte ju det såklart. Ju mer jag satt stilla, minskade blodcirkulationen och mag/tarm-kanalerna och än idag vet jag och kanske ni andra hur man känner sig efter en lång bilfärd/flygresa, man är så stel i kroppen och trött. Jag känner att träning eller bara en promenad sätter fart på alla hormoner, nervsystemet, viktiga organer och såklart tarmfunktionen.
6. Läkemedel kan ge biverkningar, tex. kalciumblockerande medel, morfinliknande ämnen inklusive vissa hostmediciner, betablockerare, antidepressiva, järn, etc. kan orsaka problem. För mig hjälpte ju det mycket också då jag lämnade alla antidepressiva.
7. Jag åt oftast flera stora måltider om dagen för att få i mig allt jag behövde, så då jag blev fri från dessa stress och automatiskt lyssnade på kroppens signaler genom att äta regelbundet de jag var sugen på, samt lyssna på törsten hjälpte.
8. TÅLAMOD! I know det är jobbigt, svårt, man önskar att man kunde bara snabba upp tiden. Men det är en process man måste gå igenom under sin recovery, och ja det är skit att man får alla dåliga biverkningar då man väljer att bli frisk, men så småning om kommer det bara positiva och bättre saker emot, lycka, frihet, glädje, välmående, det är det bästa man kan önska sig och jag lovar allt kämpande är värt det, håll ut! Det kan variera med hur länge du får vänta tills allt återställer sig i kroppen, för mig tog det upp till tre-fyra år innan allt var 100% återställt fysiskt. Även om hjärnan var frisk och fröj så får man acceptera och ge kroppen tid. Jag hade skadat och gjort kroppen så illa under ätstörningsperioden, så då kunde jag väl ge ett extra ork, tålamod, kärlek, tid åt den.. Jag blev helt enkelt extra snäll mot min kropp, vi lever trots allt en gång.

Hoppas du fick något hjälp eller tips av det jag skrev, kram på dig!