Legday
Tack för responsen på mitt tidigare inlägg om hur det känns att ha en ätstörning/depression. Betyder så att ni läser igenom det och faktiskt tar en tanke på det hela.
Idag har varit en lång dag. Har iallafall äntligen fått mina glasögon, äntligen kommer det hjälpa mig i trafiken då jag kör, leta efter bussarna då jag ska någonstans, titta på tv och känna igen människor långt ifrån. Nu måste man bara komma ihåg att använda dem.
Video, jonka FROM WEAK TO STRONG?? (@svagtillstark) julkaisi
Hade legday idag, tog en stund innan jag kom iväg. Väntade länge på pappa som ville med, plus att jag får gratis skjuts då så. Alltid roligt med sällskap, men ibland blir jag bara stressad ifall någon kommer med mig och träna typ 20 minuter och är klar, sedan sitter personen och stirrar på mig tills jag är klar, haha nä, hellre tränar ni med mig, älskar att turvisas och peppa varandra då man pausar mellan set:en och det får bara en extra level för man vill ju visa till kompisen att man är stark 😉
Video, jonka FROM WEAK TO STRONG?? (@svagtillstark) julkaisi
Pratade med en vän idag, så skönt att få allt utrett. Det har känts länge att jag har en klump i halsen, nu försvann den. Varit säker på att något var fel, jag sagt eller gjort något. Så nu fick man veta det. Det var ju ändå en viktig person för mig, och vill inte förlora henne bara sådär. Är ingen bra vän måste jag ärligt talat säga. Jag är ingen som håller mina löften alltid eller som ringer varje dag. Jag är väldigt glömsk, och ibland tänker jag inte alls. Ibland glömmer jag att ens jag har vänner. Det märker ju vännerna förstoss. Att jag inte hört av mig på länge. Men det är så mycket som pågås i sin eget liv och då man har en så stor familj, hur får man tid till alla och allting plus lite ensamtid? Hur förklarar man utan att någon blir arg? Man vill ju inte förlora någon på grund av någon liten missförståelse. Jag måste förbättra mig själv ifall jag vill behålla kontakten med alla. Gäller både mina släktingar, farmor & farfar, vänner, systers barn, familj, etc. En sak jag lärt under resan är iallafall, att de äkta vännerna finns där även ifall ni inte ses/hörs varje dag. De finns alltid där för dig. Alltid.
Påkommande:
Forneldarnas natt 29.8
Interjuv om min ätstörning 7.9
2x arbetsinterjuv (lycka till amanda nu)
Fotografering 2.9
Ålandresa