Lycka på otursdag

Ja, ni som läst min blogg länge…. vet att jag har helt värdelösa otursdagar ibland. Inte såna då man mår psykiskt dåligt, utan såna där allt bara går åt skogen, hur man än försöker. Idag var en sådan. Det började med en morgonsuprise av mamma som hade hämtat ett ton av godis och annat gott från jobbet, det är ju en hurra-grej såklart men nu sista veckorna hade jag för en gångs skull tänkt liiite kämpa för tävlingen och kanske satsa mitt allt sista månaden. Men så kommer såna små retningar och man vill bara “äh vi lever en gång” “cheatdaaaaaaaaaaaaaaay” även om jag vet att om jag vräker i mig allt så kommer jag gnälla om magontet ikväll och träningen kommer bli förstörd och bortkastad pg av det. Sååååå, jag försökte hålla mig, får se hur länge det varar. Fyfan vad gott det skulle vara med lite sött ikväll! och vin! Jaooo…får se om jag fuskar iallafall, mitt självdiciplin är inte direkt det bästa. Aja, så “omg-otur” tänker ni säkert, men vänta bara! Efter glädjestunden så skulle jag dricka vatten ur min shaker, som jag gör vaaaarje morgon….. och tydligen satt locket inte rätt, så allt vatten (blandat med aminosyrorna jag tar) föll på mig, mina kläder och golvet. Som tur var det inte kallt vatten men ändå 😛 Var i sömnmössan fortfarande och detdär väckte ju verkligen mig och jag som bara längtar efter kaffet & frukosten var tvungen att byta om, göra aminosyrorna än en gång och dessutom torka upp allt från mattan. OCH det gick ju wasted onödig pulver, sorligt. Ville nästan slicka upp allt typ. Nä men det gjorde jag inte, istället som en duktig flicka gjorde jag allt om. Sen då allt var äntligen redo, kändes det som om något fattades…. GRÖTEN! Jääääklar sade jag bara. Gröten blev bränd i kastrullen och jag skyndade mig för att hälla på vatten och rädda situationen men det luktade bränt i hela huset och brandalarmet började skrika efter några minuter, och min gröt var FÖRSTÖRD. Tänkte “äh lite bränd gröt är väl ingen fara”, men jooo.. hela gröten smakade bränt trots att jag försökte skrapa bort det ätbara men bara onödigt.. Fick kasta skitet och så gjorde jag en snabb microgröt som lika snabbt försvann i magen med varken glädje eller smak. Lika som små saker kan glädja upp en kan det även göra mig bitter. Man blir bara så irriterad! Resten av morgonen & dagen var väl inge speciell men inte heller höjdare förutom träningspasset som var 100% kärlek från början till slut. Så där fann jag ren lycka och glädje iallafall. Tänkte att “dagen inte var så farlig sen heller”… men då borde jag ha knackat på bordet, för såklart då jag skulle ringa posten om mitt dröjande paket som jag väntat på i åtta år, så meddelade de att de har skickat tillbaka paketet eftersom jag inte hade betalat tullen inom den beräknade tiden? Fattade inget, hade ju förklarat att det var ett paket jag hade vunnit gratis och de hade sagt att det skulle ordnas, men sen hade jag inte hört något av dem och jag hade väl själv glömt att ringa för att säkra saken, och nu var det någon annan i telefonen och plötsligt så var paketet tillbaka. Om jag ville beställa det igen så skulle det inte vara gratis mera, eftersom presentkortet var använt och blabla.. får bara huvudvärk av att tänka på stressen, aja det får vara! Förlorade iallafall inget. På ett sätt. Men på ett annat sätt, förlorade jag ju priset. Aja skitsamma! Resten av kvällen var bara jobbig och stressig och hade ont överallt, eller så bara fokuserade jag på krampande magen (som inte ens var så farlig) och träningsvärken från gårdagens benpass (härlig känsla ju, men inte idag) mera än vanligt, då man är på “dåligt humör” och extra känslig för motgångar en sån dag. Försöker hålla huvudet och glädjen uppe och det går ju helt okej för snart börjar mitt favoritprogram på tv och tänkte göra lite gott caseinfluff idag, som är typ himmelskt gott om man lyckas! Och gissa vad annat hände idag, som egentligen bara är skrattretande.. haha.. då jag kom ur duschen så skulle jag lägga bodylotion på, extra tjock lager.. och det gjorde jag, men plötsligt kändes det så konstigt och det SÅG konstigt ut, det sögs inte in i huden liksom, var mera som gelé 😀 …. Jag tog en titt på burken och där stod det klart och tydligt “BODY WASH” Ofc… Så fick ta en dusch igen !!! och det är väl inge jobbigt, men vi har ett golv som blir typ en översvämmning av vatten varje gång man duschar, eftersom golvet är ojämt eller så, så allt vatten rinner på hela golvet och så måste man skrapa bort det med en trasig duschskrapa som endast har toppen av skrapan kvar, så man måste sitta på knä (i vattnet) och skrapa allt vatten bort, haha.. låter tokigt, och det är ju det, jag hoppas att det fixas snart av mina kloka föräldrar som alltid ska renovera allt så inget riktigt blir fullständigt färdigt.

LÅNGT INLÄGG märker jag nu, men fick iallafall mina känslor och irritation skriven, så nu skrattar jag bara åt det, haha! En annan GLÄDJEstress är att min tävling närmar sig…….. Det är egentligen 6 veckor dit, tror jag, men om man räknar med min hjärna så är det 4. För denna vecka är ju nästan över? Det är ju Onsdag imorgon… 😉 Och så sista veckan går ju BOOM snabbt, o då ska allt vara redo och sista veckan är ju själva tävlingsveckan, så det är ju då allt händer, varför ska man räkna den med? Så 4 veckor = 28 dagar, holy shit. Typ en månad! Då borde ju allt vara klart och man borde kunna ställa sig på scenen imorgon typ! Stress blandat med gläjde, för väntar så himla mycket på tävlingen, om nu allt går som det skall, för känner att för mycket träning och stress eller för mycket bara allt på samma gång, då jag börjat jobba nu också så svänger det hela och kroppen säger stopp, börjar samla på sig vätska och vägrar träna, villket man ju verkligen inte vill då träningen är glädjen i allt och dessutom ska det vara kul att tävla! Men ska sluta oroa mig och försöka glömma nedräkningen t.o.m, fokusera på varje dag som den kommer. Som idag tex. även om det var lite otur så är jag så himla glad att jag lever, att jag är frisk, att jag kan träna och att jag har en familj, ett hus, att bo i och att leva med. Jag är så tacksam för allt och tänka sig, för några år sen hade jag aldrig kunnat se glädjen i livet och bara väntat på nästa dag. Men idag så lever jag. Jag njuter. Jag älskar denna stund, jag älskar inte värken i magen eller det blöta håret som droppar ner för ryggen, men jag älskar livet. Jag älskar hälsan jag har.Jag älskar min familj och jag älskar att jag idag kan stå här, på mina fötter och säga, att JAG VILL LEVA. JAG VILL OCH JAG ÄLSKAR ATT LEVA. ÄVEN OM LIVET KÄNNS HELT MENINGSLÖST OCH HEMSKT IBLAND ATT MAN VILL FÖRSVINNA FÖRALLTID, MEN JAG ÄR TACKSAM ÖVER ATT JAG KAN KÄNNA KÄNSLOR OCH ATT JAG KAN OCKSÅ HA BRA DAGAR. ATT JAG KAN LEVA. ATT JAG SER DET POSITIVA I DET DÅLIGA. OCH ATT JAG VET ATT JAG INTE ÄR ENSAM, JAG VET ATT JAG SOM ALLA ANDRA, VI HAR VÅRA GUPPAR I LIVET MEN OCKSÅ KOMMER DET KOMMA DEN DAGEN OCH PERIODEN DÄR ALLT FALLER PÅ PLATS OCH ALLT KÄNNS SÅ HIMLA RÄTT OCH BRA. VI SKA KÄMPA FÖR ATT KOMMA DIT VI VILL I LIVET OCH VI SKA OCKSÅ FÖRSÖKA FÖRSTÅ HUR BRA VI EGENTLIGEN HAR DET. UTAN KÄNSLOR OCH PROBLEM SÅ SKULLE VI INTE KOMMA FRAMÅT. PROBLEM ÄR VÄGLEDARE. VI FINNS TILL FÖR ATT MISSLYCKAS OCH LYCKAS OCH ALLT DETDÄR OM OCH OM IGEN.