Nedräkningen har börjat
Tjenare!
Tyst? Lite kanske. Liten förklaring om varför samt annat trams och vardags babbel kommer här nedan för er som orkar (läs vill) läsa.
Nytt jobb, roligt blandat med att allt annat läggs på hyllan under den tiden. Lättare förklarat, har sjuttiotusen saker att göra, fixa, svara, planera men känner man mig så vill jag alltid göra allt så himla noga och bra, vilket drar en jäkla energi från mig och prestations-stress bara för jag vill typ att allt ska vara så bra och roligt och alla ska vara nöjda och blablabla men innerst inne vet jag att de vore nöjda även om jag inte gjorde det så himla bra eller ordentligt men grejen är att jag VILL så himla mycket fixa allt bra och typ krävs en enorm vilja att bara säga nej, acceptera att nu får jag fan chilla ner mig, duger som det är. För sen får jag skit samvete och känner mig som en hemsk person och får höra att jag inte bryr mig tydligen. Men varför måste man bevisa så mycket hur viktig någon är? Räcker det inte bara att vara tillsammans? Haha, alltså jag orkar inte ibland med mig och mina tankar. Typ hjärnan bombas av dessa tankar och känslor och får inte en minut ifred. Därför är bästa terapin att bara vara. Bara vara för mig själv. I gymmet med full musik på och göra det jag älskar, eller bara äta god mat framför en bra serie eller film som bara tömmer hjärnan resten av kvällen och lämnar allt som kallas jobb, sociala media eller socialitet överlag. Älskar att bara vara ensam haha, ingen annan som gör det? Typ bästa tiden. Fast hur mycket älskar jag inte att vara med underbara personer? Tex. Min syster kommer imorgon från sin lilla ö och jag ääääälskar att träffa henne, min lilla energi-smurf som har alltid en massa adrenalin, nya äventyr och skvaller att berätta. Sen på helgen blir det också kaffe och fora lilla jul med släkten, blir bäst!❤️ Så ska bara glömma stressen nu som inte ens är stor men jag bara är över-dramatisk eller nåt och beror väl bl.a. på två sömnlösa nätter, ogjorda saker som skapar mer stress som gör att det roliga blir mera “jobbigt” och får helt enkelt prioritera och välja de viktigaste sakerna först. Det har resulterat i att gymmet har fått vänta, kändes själviskt att dra mig dit då jag borde hjälpa någon annan, vilket däremot påverkar mig som en trött gås på dagen och på natten överdrivet tänkande i huvudet och koncentrationen och humöret bara svänger och blir stel i hela kroppen, får kramp o nacken och sluldrorna, alltså omg känner mig som en 100åring, vad är typ fel på mig hahhaha. Aja, dagliga terapin behövs till denna tjej, min lilla grej jag älskar och min passion är så viktig för att jag ska må bra och typ hur energisk, motiverad, inspirerad, taggad på livet och att göra allt och lite till är man inte efter att man gjort sin passion/hobby/kärleks-grej? Haha! Imorgon ska jag nog se till att både jag och farmor 90+ får ett grymt muskelpass på gymmet, we need those days too! Ta hand om er, kramar!
P.s wtf 1a december???!! Har redan ätit upp min halva choklad julkalender så blev inte direkt något av det hahaha. Får hitta på nåt annat. Klarar ändå inte av att hålla koll på dagarna ?
