Om detta perfekta liv egentligen

Godmorgon.

Ville ta upp detta med lycka, perfekt liv.

Alla mina dagar är inte perfekta. Vad är ens perfekt? Kan säga att ingen av mina dagar är perfekta. Eller vad nu än är perfekt, så kan jag väl själv bestämma det. Ifall ni tycker att ett perfekt liv är då man får vakna och göra det man vill, då man mår bra, har tipp topp energi och allt får suveränt från början till slut. Då tvekar jag ifall det ens finns såna dagar För någon. Inte för mig iallafall, beroende på vad man nu anser vara perfekt. Ibland kan mina dagar vara helt sjukt svåra. Jag tappar koncentrationen och viljan att göra något. Jag tappar orken och det känns omöjligt att ens stiga upp ur sängen eller lyfta en penna. Kanske därför ni förstår varför jag inte alltid svarar direkt på mejl. Är det från mina kunder, försöker jag göra det direkt hur illa dagen än varit, för mina kunder går alltid på förhand. Ibland glömmer jag faktiskt bort mig själv, bara för andras skull, att de ska ha det bra. Det är bra och dåligt. Men nu försöker jag mer och mer lära mig att ta hand om mig själv. Ibland känns allt bara jobbigt och man vet inte hur man ska göra för att ta hand om sig själv. Det känns att man är tillbaka på ruta ett och alla dåliga minnen kommer tillbaka, man börjar tveka på sig själv och tänka ifall jag ens är något. Kanske jag bara är ett tomrum som ingen märker. Visst bryr sig massor med människor om mig och älskar mig för den jag är. Men det glömmer man lätt.

Får dagligen mejl om att de inte orkar mera snart. Att anorexia tar över. Men NI MÅSTE FÖRSTÅ. ALLA HAR DESSA DAGAR!!! Men såhär skrev jag till en fin vän idag,

“hej min fina kära vän Jag skriver just nu ett blogginlägg på bloggen. jag skriver att alla har de dåliga dagarna, ibland mera och ibland mindre. Spökena finns där ofta, men de behöver inte vara spöken som är anorexia, det kan bara vara ett spöke som kallar sig negativiteten, den trycker dig ner och då kommer anorexin i ditt huvud, den tänker att det är lättare ifall du gör si och så, att du kommer bli lyckligare om du äter mindre och skriker på dig ifall du har ätit för mycket. MEN GULLE VÄNNEN, skit i jävla dendär rösten. den är skit. kasta den ut ur fönstret. LYSSNA PÅ MIG, du får inte lyssna på henne. det är bara en helvetes fantasi röst som inte finns där, livet utanför är så mycket finare. Skit i dina planer idag och hälsa på din mamma. berätta om hur du mår, och fokusera på välmåendet. ta en dag off, gör saker tillsammans. shoppa, spela spel, rita tillsammans, whatever makes you happy. Om du får ångest av att se en film och äta godis, gör inte det, kanske du inte är redo för det. men gulle, se till att du har ett stöd där, varje dag, du behöver det, för du är så himla fin, du kommer klara det, bara du tror på dig själv och skiter i detdär fucking fula anorexia som förstör allas liv.”

mycket svordomar…

..Men blir så himla arg på rösten i huvudet. Den som trycker ner dig och säger hur dålig du är. Och på ätstörningen som kommer in och vill kontrollera ditt liv. Och sedan på alla personer här i världen som inte förstår att man INTE BEHÖVER VARA PERFEKT. du behöver inte gymma, du behöver inte äta “rätt”, du behöver inte på morgonpromenader, du behöver inte vara “lycklig”, du behöver inte vara frisk 100%, du behöver inte ha tusentals vänner, du behöver inte kunna kontrollera ditt liv, du behöver inte klara av att jobba/gå skola som alla andra, KANSKE DU HAR DET JOBBIGARE. KANSKE DU HAR DET!!! MEN ACCEPTERA DET SOM DET ÄR, VI ALLA ÄR OLIKA OCH HAR SVÅRIGHETER ATT GÖRA SAKER. Andra människor får ångest , prestationsångest, panik, allt! Andra människor behöver inte ens titta på provboken för de klarat av att lyssna på timmarna så bra, men strunta i de personerna!!! det här är du, ditt liv. fokusera på dig själv, be om hjälp, vi alla behöver hjälp, så tyck inte du är misslyckad som måste be om hjälp och stöd hela tiden, jag behöver också stöd ibland, kanske ibland varje dag, kanske ibland inte alls. DESSA DAGAR KOMMER OCH GÅR, MEN JU MER NI TAR ER IGENOM DEM OCH SÄGER VARJE KVÄLL TIL ER SJÄLVA: GUD SÅ BRA OCH DUKTIG JAG VAR SOM BARA ORKADE GÅ IGENOM DENNA DAGEN IDAG. Vem fan bryr sig om grannen gjort triljoner saker mera idag, och vi själva bara orkat leva idag. Ingen vet vad grannen egentligen går igenom, ingen vet hur hon känner. Och vem bryr sig. DET ÄR DU OCH DITT LIV. Så ge inte upp. För du är värd triljoner gånger mer än vad du tror.
Så min perfekta dag kan vara att jag bara förstår hur lycklig jag är som har en familj, vänner, ett varmt och tryggt hem, mat och näring, och pengar att leva för. Jag jämför mig med de fattiga barnen i Australien. Eller flyktingarna som kommit hit. Jag har allt de drömmer om. Och ändå kan jag känna mig förstörd ibland.

Ge inte upp på något som ni valt. Tex. ni har börjat ett nytt jobb/skola eller börjat med en ny hobby. Det känns jobbigt, omöjligt i början, eller till och med har ni gjort det i flera år, men ännu kommer det dagar det känns jätte svårt och du börjar tveka ifall det verkligen ens är din grej, ifall du är tillräckligt bra på det. GE INTE UPP. Det finns inte någons väg som går spikrak hela tiden. Man måste kunna misslyckas för att lyckas.

Ni älskas som ni är. För att ni finns. För att ni är ni. Så sluta ändra på det bara för att vara bättre. Sluta. Ni duger som ni är. PUNKT.