Jag har ALDRIG, okej kanske 1 gång i hela livet använt mig av Mini Bands. Ibland har jag värmt upp med gummiband för axlarna eller armarna men aldrig mellan benen i alla världens vinklar. För det första, för några år sedan var man så “dum” och enögd att man trodde enbart tunga styrkelyft skulle ge resultat och vara det ända som behövdes. Skrattade åt folk som stod och slängde på armarna och gummiband hit och dit, men har lärt mig som tur efter det. Rörlighetsträning hade jag inte klarat mig utan idag och variation för leder, ömma och stela muskler, återhämtningen och för att förebygga skador och rehabilitering om jag då skadat mig eller känner värk i muskler på ett annat sätt en träningsvärk. Det här med att förebygga skador tror jag alla har olika behov av. Dessutom märker jag i perioder kanske jag inte alls behöver lägga in rörlighet, koordination eller balansövningar och andra gånger oftare. Jag känner ganska bra min kropp och ett pass då och då jag känner att jag har behov av det, hjälper otroligt mycket. Variera träningen funkar för mig! Hur tråkigt det än kan vara med lätta vikter och gummibandsträning.
Men, som ni andra också sett finns det miljontals övningar på hela internet, speciellt tjejer som filmar nya varianter att träna rumpan. Jag tycker dessa tjejer är superduktiga och fantasifulla, jag själv hade aldrig ens kommit att fundera på olika och ibland lite väl invecklade övningar och vinklar för knäböj, utfallssteg, marklyft m.m. Jag älskar de vanliga, känns mest bekvämt för mig men har nu tagit in SUMO varianter på de flesta för att få en variation. Menmen, idag var det tomt på gymmet, jag hade energi och fokus och sug på att testa något nytt. En orsak till det var ju förstås mitt paket igår, fick hem ett par mini-bands jag länge funderat på att köpa men aldrig kunnat bestämma mig om jag verkligen behöver det, men idag var det dags för test! Är gummibanden så bra som det sägs eller ser ut på videos? Får man bra tryck? Hur känns det jämfört med vanliga övningar på gymmet? Ja idag fick jag svar på den frågan! OH MY GOD vad det brändes haha. Ja rumpan fick verkligen slakt idag och bra tryck med hjälp av dessa minibans. Grymt motstånd. Jag använde mig bara gummibandet i dessa övningar som ni ser på videon, men ska verkligen testas igen om ett tag.Vad flummigt och roligt pass! Behöver dock öva mig in mera på dessa band och det gör jag så gärna! Har banden i olika färg och bästa är ju att jag kan ta med dem vart jag än går, ja varför inte dra ett benpass på gården under sommaren med mina syskon? Kroppsövningar och minibands! Skulle njuta av att se dem grimasera haha, flåset kommer säkert upp 🙂
Gjorde också en DUNDER HIT på Fish & Chips idag, my god det var gott! Alltså detta ska göras om 😀 känner mig otroligt effektiv och fantasifull ikdag haha, lärt mig massor! Kul! Och vilken enormt vacker dag än en gång, hörde dock något om regn på helgen så tur njöt man av det fina vädret de dagarna som det varade <3
Ha en fin fortsatt kväll, och vill ni ha receptet på denna goda rätt, kolla in grymma Fanny’s blogg här!
3 st(!!!) paket att hämta ut, ett var detta av Ida Warg, vann nämligen hennes tävling sär hon lottade ut lite smink, otroligt glad och tacksam! Köper aldrig smink förutom mascara som jag använt så länge att den rostar typ haha ? Och dessutom älskar jag att använda min kreativitet och bara pyssla om ansiktet med klott då jag har tråkigt eller ska ut på kvällen, så blir jätteskoj att pröva! ❤??
Nocco äpple ????
Fina människor med leende som smittar❤
Otroligt stolt PT över mina kunder❤
En snabb sväng i solariet☀️
Grymt bra pump bröst och axelpass med pappa (länge sen sist?)?
Hade TOO MUCH energi och styrka på benpasset idag ???? Efter gårdagens 100% vila aka. göra ingenting bara vandra runt hemmet och tog kanske 20 totala steg denna dagen (haha seriöst ni skulle se min stegräknare på mobilen, visste inte ens att en sådan fanns innan pappa visade mig, tar under tusen steg ibland ? når aldrig mänskliga målet 10 000 som pappa passerar varje dag ? ) Men nu är det finare väder och har redan bröjat cykla ibland eller promenera hem från gymmet, som idag helt otroligt vackert väder och jag log som en fåne av äkta lycka, ja det kändes i hela hjärtat och hade fjärilar i magen av ren lycka och bara älskade livets varje sekund. Känslan efter ett benpass. Giantsets. Solen som kom fram efter en sotig och grå morgon. Måndag, ny vecka, nya tag. Varje dag ett steg närmare sommaren. Fåglar som kvittrar. Frisk luft. Påsken som firas snart med färgglada pyssel och chokladtäckta ägg. Familjen min. ❤ Allt. Livet.❤??⭐️?
Denna vecka är full med ärenden och roliga saker! Ser framemot varje dag ❤ På Lördag åker jag tidigt till Fitnessmodell Finland Castingen där det väljs ca. 10st finalister av oss 44 som är bjudna, kommer bli så roligt! Min kära syster som är expert på roadtrips ska få äran att köra mig med bäst musik på, snacks i bilen, roliga skämt och roliga miner till bilarna som kör förbi. ?
Ni ska ha en underbar vecka allesammans! Fick denna bild av Peter Nuutinen för några dagar sedan från våran senaste photoshoot, verkligen min favvo hehe, vet inte vad det är kanske Nocco kepsen? ? Pink????❤❤❤
p.s någon som följer Geordie Shore? Alltså shit ? Världens onödigaste serie men skrattar så mycket att jag får tårar ibland, ny säsong började igår och det var RAW ???? Tjejer slåss som katter och river av löshår. Herregud ??
Jag försöker för det mesta vara positiv, inte gnälla och se allt från den ljusa sidan, allt blir så lättare och roligare då! Livet är ju härligt även om det kommer små problem emot! Ta allt som en utmaning, små och stora saker! Vi ofta överdramatiserar och är för bekväma då allt inte går som planerat. Jag själv oftast njuter av problem, misstag, lärdomar, hinder i vardagen eller saker som får mig att kämpa lite extra, känna att jag lever.
Till exempel då set spöregnar och jag får blöta skor och strumpor. Då jag tar en varm dusch men avslutar med IS-kallt vatten för att vakna upp, eller simma utomhus på vintern. Träna ett döende benpass med vinglande ben. Frysa. Svettas. Vara proppmätt. Träningsvärk. Och så vidare. Om det inte går över gränsen då haha eller beror på någon negativ sak, men oftast lättar det och man kan se allt från den positiva sidan, tex. står du och fryser utomhus i minusgrader utan vantar och mössa och bussen är försenad, så kan man tänka istället “snart är jag hemma i värmen med myskläder och en varm kopp te i handen, tänk hur bra jag har det” Sedan så skäms man nästan då andra lever och fryser utan några kläder alls eller mat eller hem varje dag och vi gnäller av minsta lilla kyla, några minuter inte ens dagligen och som vi kan påverka själva genom att bara packa ner ett par extra vantar i väskan. Vi människor är för bekväma och hela tiden hittas det på nya sätt till ett enklare liv. Vi behöver inte längre stiga upp för att byta tv-kanal, vi behöver inte skala och skära upp grönsaker mera då det finns maskiner till det. Vi värmer maten i mikron och får allt på minuten framför oss. Vi kan läsa nyheterna i mobilen och beställa pizza hem till dörren för att spara på steg. Vi träffar inte längre vänner lika ofta för det sköts via sms, vi arbetar inte utomhus då man kan göra så mycket hemifrån. Vi läser inte böcker mera då det finns både ljudböcker eller serier gratis på internet. Vi leker och busar inte med barnen mera för vi och barnen själva har apparater att använda istället. Då barnen inte får sina spel, börjar de gråta och det är ju fel att låta barnen gråta och “lida” lite, som för oss att frysa/vara hungriga/trötta/lata så det fixas direkt och vi blir bara mer bekväma och bortskämda.
Hjärnorna behöver inte användas mera. Inte undra på om mer och mer barn och ungdomar får inlärnings-, minnes-, koncentrations-, läs-svårigheter och behöver extra stöd för det. Snart kan vi väl också ringa till de borttappade nycklarna eller plånboken, kanske det görs redan. ? Så människor ta fram ett korsord istället för kvälls facebook rundan och när ni umgås med vänner, lämna apparaterna för fan ?
Det är måndag, och ibland så är allt lite tråkigt, slött och oaptitiligt, så lyssna på denna och jag önskar en grym dag ? Denna låt spelas faktiskt just nu på radion, hur passande??!???
Har länge tänkt ta upp detta ämne men eftersom det är så stort ämne och så mycket jag vill skriva inom det, samt mycket missförstånd och okunskap inom området men idag valde jag att ändå skriva MEN det är ett viktigt ämne som bör pratas om, det är därför jag valt att skriva om detta nu.
Fettprocenten
Som alla vet så är det inte hälsosamt att ligga på en låg fettprocent.
Jag har hela mitt liv haft en låg fettprocent. Jag hade synliga biceps då jag spände de smala mask-armarna trots att jag inte hade några muskler där och ett sixpack när jag var 10 år gammal. Jag tränade bara fotboll, men mest som en hobby för skojs skull ända från 6 år till 14 år gammal. Jag har alltid varit smal men också väldigt kort. Det var i början av 6:an på lågstadiet jag plötsligt började växa riktigt snabbt och blev ännu smalare, jag fick ständigt kommentarer över det och kallades stickan/plankan/långben osv. Jag kämpade för att äta så mycket som möjligt och började istället få kommentarer om att jag hade kraftiga lårmuskler och såg hälsosam ut. Ändå hade jag inga bröst eller rumpa. Varför hade alla andra det men inte jag? Funderade jag.
Alla i min familj har också haft en låg fettprocent och lätt att få synliga muskler. Mamma har berättat att det var samma för henne när hon var liten och fick dricka mängder av grädde för att gå upp i vikt.
Jag har alltid ätit bra, mycket, hälsosam mat. Jag har aldrig varit den som hellre åt godis istället för mat. Jag älskade pappas mat som han gjorde och jag älskade att göra han glad genom att äta allt på tallriken. Jag minns också som ännu mindre att jag hade svårt att hitta maträtter jag gillade, jag gillade väldigt udda saker och hatade det mesta (men vem gör inte det som barn) men tacos, burk-köttbullar och pappas lax var något jag älskade och åt flera portioner av när det väl bjöds. Jag älskade att äta mig mätt och tävlade oftast med vem som åt flest bröd eller tacos. Jag vann oftast 😉 Godis och sötsaker var aldrig något som var förbjudet i vår familj, vi åt det kanske varje dag, men jag var aldrig någon riktigt godis eller glass-gris som systern min fast visst älskade jag allt som har med sött att göra, som det ska vara.
Lite längre fram i tiden fick jag ju anorexi. Hur började anorexin? Jag pratat om det mycket så kortfattat började allt genom att bara förändra kosten lite, testa på vegetarisk kost, åt mindre portioner, testade alla tips i såkallade “hälso-tidningarna” där man tydligen skulle bli mest hälsosam och vara snyggast på stranden men vad hände var tvärtom, jag rasade ner i vikt samtidigt som jag hade växt otroligt mycket på senaste tiden. Jag blev allt mera ointresserad av mat och hungern försvann pg. den stora förändringen av kosten. Från att ha ätit mycket, ordentligt och kämpa med att gå upp i vikt/behålla vikten och njuta av maten gick jag till en fett,kolhydrat,protein-snål, japp “allt-snål” kost som jag trodde skulle hjälpa världen, djuren och mig själv. Trodde jag skulle bli en bättre version eller att jag skulle vara duktigare om jag åt såhär. Jag trodde det var hälsosamt. Det stod ju så i tidningarna. Jag jämförde mig med andra och tänkte att ifall inte kompisen äter lunch behöver väl inte jag heller göra det osv. Tankarna blev flera och jag blev smalare. Ett år hade väl gått och jag lades på sjukhus. Den historien är ännu längre och ni kan läsa en kort del av det här. Jag lyckades till sist få rätt hjälp på Mandokliniken och fick vikten upp, blev utskriven och frisk. 3 år tog det allt som allt att bli av med ALL slags ångest, mat-, träning-, vikt-fixering och hets. Att verkligen vara FRISK och aldrig falla tillbaka till det helvetet. Det är en lång resa, men då du äntligen verkligen når toppen kommer du aldrig falla tillbaka igen, det vet jag, det finns inte en chans att jag aldrig skulle göra det. Jag tror att om man blir 100% frisk från sin ätstörning så faller man inte tillbaka. Blir man aldrig helt frisk, det blir lite halv färdigt eller man får inte rätt sorts hjälp och tillräckligt länge, hinner återhämta sig 100%, så har man lättare att trilla tillbaka och man kanske gör det flera gånger, kanske du fortfarande lever i din ätstörnings-värld. Lever genom kontrollen, då måste du be om hjälp och förstå att du är värd att bli och vara frisk, lycklig, fri. Det är det bästa jag har gjort i mitt liv, jag kunde inte klara av de sakerna jag gör idag och gjort, jag är så himla lycklig att jag valde RECOVERY, det är värt det, du är värd det, livet är så härligt på andra sidan. Vikten säger inte det hela, och jag vet att många tror att ätstörningen inte är en psykisk sjukdom, men jag tror att det är. Jag vet att ätstörningen kan få dig så mindfucked och verkligen inbilla dig vad som helst, verkligen få dig att kontrollera saker och att låta bli det kan kännas att hela världen rasas. Men då du själv förstår det (ingen annan kan få dig att inse, bara du själv) och slipper det hela, hela träsket, ja då förstår du, mer och mer, vilken bubbla du levt i, hur korkad man varit och hur mycket lättare allt hade varit om du bara insett detta för länge sedan. Men sånt är det.
Till nuvarande situation. Träningen har alltid varit en stor del till mig. Något jag älskar, brinner för. Tycker är roligt.
Träning ska INTE VARA ETT måste. Ingen hets. Ingen tvång. Vem är det egentligen som säger att ni måste orka träna? Varför? Ska ni gå ner i vikt? Ska ni gå upp i vikt? Hålla vikten? Eller något helt annat? Kanske få bort tankarna?
Träning är bara en hjälp till det.. Träningen är inte lösningen. Gym har blivit jättepopulärt för många, och speciellt i media. Nu känner alla att de “måste” träna, för att alla andra gör det. Men måste man verkligen använda gym? Det finns massor med andra träningar man kan hålla på med om man vill hålla sig i form. Och så finns det sådana personer som hatar att träna eller röra på sig, då får man hitta på något annat, lite mera vardagsaktivitet.
Orsaken till att jag skriver så mycket om träning, pratar, lever i det, ORKAR träna. Är min vilja, för jag älskar det. Lycka är att göra något du gillar. Något du njuter över. Lycka är att fylla ditt liv med det DU tycker om. Inte det du borde tycka om.
Att jag började styrketräna förändrade allt. Det är en helt ny värld från att ha spelat lag sport hela sitt liv och börja koncentrera på sig själv och lägga all fokus på DIG. Du är viktigast. Det är otroligt fint. Jag har tränat på gym blandat med konditionsträning nu i 6 år men då jag enbart styrketräning i 4 hela år. Det har lett till resultat kanske. Jag ser annorlunda ut än då jag började, och ja jag har fått muskler på köpet, jag kanske har en lägre fettprocent än början också, inget jag däremot är intresserad över eller står och följer, men vad som mest förändrat är mitt mående. Jag har aldrig mått bättre än idag. Jag för varje år efter styrketräning började må ännu bättre, 2013 var mitt förändrings år där jag valde livet. Och styrketräningen, gymmet var en stor hjälp till det. Räddning för mig. Jag blev stark och självständig. Jag lärde mig att stå på fötterna som aldrig förut. Och jag lärde mig så mycket mer. Själv. Jag hittade också min grej. Min passion. Jag lärde mig ju samtidigt att äta annorlunda, eftersom jag inte kan träna på den nivå jag gör idag om jag inte äter tillräckligt och av bra mat regelbundet. Från modellresor där man kanske hinner äta en minimal frukost och sedan på kvällen gå ut på restourang som drar ut på nattsömnen (kanske bli bjuden på lite socker, koffein under dagen om man har tur) till att äta regelbundet med jämna mellanrum, det man är sugen på och mår bra av och får energi av en längre tid, som bygger upp dig och håller dig frisk och glad. Inte hungrig, förkyld, trött, deppad, frusen och otålig. Mat och näring, vätska, sömn, återhämtning, motion är viktigare än vi anar, men det som är en skillnad till att jag har så bra förhållande till det hela är ju den att jag inte började träna på grund av att det är så viktigt för oss människor. Jag brydde mig skit i jantelagen och vad som är bra och dåligt, vad som rekommenderas att följa osv. Jag sket i allt, jag ville leva fritt och känna efter vad som JAG mådde bra av. Alla har sina åsikter, ät mindre av kolhydrater och mera fett eller gå ut i naturen mera och minska på tillsatsämnen, vem orkar lyssna på sånt längre? Vad är rätt och fel, finns inget sådant, lär känna dig själv och vad du mår bra av. Tänk inte så mycket och lev mera. Jag började träna bara för att. För jag kände på att pröva. Och jag prövade och sedan kände jag känslan att jag har en möjlighet att bli lycklig, med hjälp av detta, och jag valde lyckan och jag började bygga på mig själv och varje gång jag gick till gymmet gjorde jag det för JAG mådde bra av det, inte för någon annan eller något som jag hade läst. Aldrig. Det är en viktig del av att återhämtas från sin kontrollvärld, att lära sig gå sin egen väg och göra tvärtom vad andra säger eller inte bara lyssna. Lyssna på dig själv istället. Riktiga du. Vem är du och vad vill du. Vad känner du för, vad är du sugen på och vad mår du bra av. När du funnit den platsen och gjort det tillräckligt länge att det är en automatisk del av ditt liv, som det ska vara, så har du mera styrka för att lyssna på andra och kanske ta lärdomar av andra eller klara av att säga din egen åsikt. Du är inte lika känslig mer och är öppen för att pröva, utvecklas, testa nya saker. Som jag hade aldrig kunnat följa mina coacher och deras upplägg eller testa på någons matschema, träningsschema om jag hade varit sjuk ännu. Hitta dig själv, sluta vara vilsen och ha fötterna på marken då du äntligen hittat dig själv. Du vet själv alltid bäst vad som funkar bäst för dig, när du väl hittat dit. Jag är min bästa vän idag och jag vet alla mina gränser och områden, men jag lär mig också nytt varenda dag och år, vilket är fantastiskt. Jag ser mig själv som en unik person och ingen har rätt att trampa ner mig eller ändra på mig, men jag är alltid öppen för nya förslag och lärdomar, men jag bestämmer själv vilka som jag väljer att ta in och vilka inte. Självständighet. Frihet. Självförtroende. Respekt åt dig själv!
Och nu ser jag ut såhär. Tränad. Synliga muskler. Lite för mycket för de flesta. Okvinnlig. Jag vill inte att ni ska sträva efter en låg fettprocent, det skulle jag aldrig göra, vi alla vet att det inte är bra. Jag vill också lägga till att detta är 10% av min dag, då jag uppnår en pump och spänner i musklerna. Går jag på stan i vardagskläder senare på dagen kan jag berätta att det troligt nog inte ser likadant ut, om jag inte slängt i mig ett paket donuts som ger lite synligare pump än för andra 😀 Får ofta höra att “looken” jag har efter träningen (upp-pumpadade muskler, röda kinder, leende på läpparna) borde jag ha då jag går ut på tävlingsscen. Haha men där har jag nästan alltid sett för tom ut och musklerna gömda någonstans, men bikini fitness är ju inte upp pumpade muskler och svett på pannan, det är ju lite annorlunda, men om jag får bestämma nästa gång ska jag absolut gå upp på scen kraftigare nästa gång och inte smal, tom och uttorkad. Domarna är alltid ute efter olika och man förstår sig inte alltid, men bäst att bara gå som sig själv och som man trivs bäst och njuta av tiden på scenen! Då kvittar numret du får på placeringen och då njuter du av själva resan mera än vinsten. Vilket är viktigare för mig iallafall. Och därför kommer jag troligen, vara en stor del av min tävlings-prep och inte följa en coachs order, jag är min egen coach och jag känner mig själv bäst 🙂 Men däremot behöver jag ofta en extra push, ibland blir jag lite väl snäll med mig själv, men först så njuter jag av detta år och kanske något/några år till, och ser vad jag vill och känner för sen! 🙂 Mycket händer på ett år och jag, mina åsikter, tankar ändras också troligen lite! Så ser med spänning framtiden som väntar på mig 🙂
Ämnet’s själva mening skulle handla om FETTPROCENT. Om jag då försöker för en gångs skull hålla mig till ämnet så bör jag väl börja direkt skriva om DET. 😀
Vad jag vill komma till är hur ledsen jag blir när jag får kommentarer om min kropp eller mitt utseende. När jag läser bloggar som hatar ner på oss som är smala. Jag blir faktiskt ärligt talat ledsen. För det första, Jag har inte valt detta. Jag skulle jättegärna ta Kim Kardashians kropp, kurvor och lägga på mig och se hälsosam, frisk, kurvig, snygg, inspirerande, och som sagt HÄLSOSAM ut. Just nu går jag kring med en torr, låg-fettprocent, synliga muskler, inga kvinnliga former kropp och det anses direkt som ohälsosamt, ingen bra förebild, får ofta höra på bilder att jag ser manlig ut, torr, för ådrig, inte normal osv.
Jag vet att en låg fettprocent inte är hälsosamt. Det är det inte. Men jag vet också att bara för att ni som säger detta, skriver enligt era erfarenheter eller mående, kan ni inte stämpla andra som likadana . Bara för att du svälte dig till magmuskler och gick som en zombie och frös dagen ut med kurrande magen för att nå en lågfettprocent betyder det inte att jag gör det. Jag äter mera än någon i min familj, jag tränar också mera. Jag har så mycket energi och glädje, styrka att dela med mig till alla, jag mår bättre än ALDRIG förut fysiskt. Jag känner verkligen att allt är på plats även om ibland kommer perioder där man blir lite mera stressad men jag påverkas inte alls lika som förut. Jag mår sååå bra. Jag är starkare än aldrig förut på gymmet, jag får energi av träningen och brinner för det. Jag älskar mat och maten ger mig energi, njutning, och jag är inte rädd för att äta mig proppmätt, jag behööööver mat! Skulle aldrig klara av mig någon överlevnads grej på tv:n där man får försöka hitta mat och boende på en öde ö. Jag klarar inte av att äta för lite, jag får typ ångest och vaknar hellre upp på natten för att ge mig föda, energi än att jag går hungrig. Jag vill att jag ska gå upp i vikt och jag har blivit ganska väl bekväm med mig själv och orolig att inte skada kroppen på något vis, direkt då jag känner typ hunger är det katastrof haha..
Jag har gått flera år på blodprov och haft brister på allt det hela, men äntligen är allt normalt, jag har fått hjälp till sköldkörtelhormonet och kontrolleras fortfarande. Visst har jag för lite av kvinnliga hormon och därav låg fettprocent, inte samma chans att föda barn som alla andra men jag får leva av det. Det är något jag också får medicin för och jag önskar att det en dag blir normalt det med. Vi alla har olika kroppar. På grund av mitt utseende är jag inte bästa eller ens alls en bra förebild. Det är bara så.
Och jag kommer säkert alltid få kommentarer om detta, jag reagerade väl mera känslosamt då jag var yngre. Detta ledde till att jag kände att jag aldrig kunde äta nog, det blev ett frosseribeteende bara för att ”bevisa” att jag minsann åt, det var lättare att accepteras om man bevisade att man verkligen åt tex. två pizzor och en liter glass direkt efter utan att bjuda till andra. Dock så ser ju folk vad de vill se, så de är liksom aldrig tillräckligt. När jag pratat med andra tjejer som också alltid varit smala är det många som upplevt samma. Att man börjar frossa för att ”bevisa” att man inte bantar, göra andra nöjda, bli accepterad och bevisa att man visst äter. Resultatet blir väl en onormal måltidsrytm och förhållande till maten med längden. Det är inte hälsosamt att frossa oavsett hur man ser ut, särskilt inte att frossa i onyttigheter bara för att. Frosseri är precis lika kortsiktigt som svält.
Jag vill att ni ska förstå att låg fettprocent är inget man ska sträva efter, jag har aldrig gjort det och kommer aldrig göra det. Detta är mitt utseende och det är bara vem jag är just nu. Jag har ändå som mål att gå upp i vikt och det är vad jag håller på med men inget som händer på en natt om man vill ha en vikt som hålls. Och dessutom är gjord på näringsrik mat och inte enbart tom energi. Det är dessutom en grej som inte jag orkar stressa över, eller som påverkar mitt liv genom att stå på vågen för att följa numror, glo mig blind i spegeln och gråta över om jag är smal på något område (det är lika stört som att banta) eller i köket och hetsa i mig glasspaket, utan jag ger mig tid och blir glad för varje gång jag får höra att jag lagt på mig mera eller får byta till en större byx-modell, men ingent som tillhör min vardag att kontrollera genom det, tänk hur många år man spenderat på kroppshets, jag älskar och accepterar min kropp, stor eller liten, men jag mår bäst som att må och känna mig stark.
Jag vet inte hur jag ser ut om ett år eller tio år, men vem fan bryr sig egentligen? Ska vi inte mera fokusera på hur vi mår? Om vi är hälsosamma, påriktigt, friska så tycker jag du kan skita i fettprocenten och vikten.
En sak jag däremot vill ta upp är att våra människors totala vikt och fettprocent även kroppssammansättning förändras över tid. (Bilden nedan är för svenska kvinnor)
Hos både män och kvinnor ökar mängden kroppsfett med i snitt 9 kilo från 20-29 års ålder upp till 75 års ålder. (LÄNK)
Back to the subject.
Jag tycker det låter mera som om personer som skriver och kommenterar över detta är mera ohälsosamma än de som inte bryr sig om sitt utseende, kropp, synliga muskler eller inte. Lyssna själva.
Frågor som “hur kan du vara så deffad året om? “Vad är din hemlighet till den låga fettprocenten?” “Tränar du konditionsträning när du är så smal?” “Hur kan jag uppnå den kroppen att ha muskler men lite fett?” “Ät mera” “Du är okvinnlig” “Värför tävlingsform året runt?” “Hur kan jag få fettet bort på min mage?” “Vad ska jag väga för att gå ner till den fettprocenten?” “Det är inte normalt att se ut sådär”
Jag skulle själv inte ens gå och tänka på hela saken varför en person ser ut som hon gör och verkligen inte kritisera henne/honom för det. Lika gärna kan någon ha en livskämpande sjukdom bakom det, så innan ni bedömmer någon, fundera på detta. Är det så viktigt? skulle inte alla bara kunna lägga ner jämförelsen och acceptera att alla är olika, alla ser ut olika, alla lever olika och det är okej. Vi vet inget om denna person, speciellt på internet säger en bild ett fåtal ord om hela personen.
Jag blir sårad för detta, för att så många strävar efter den låga fettprocenten och jag blir sårad för att direkt man blir stämplad som att man verkligen själv också gör det och att jag lever inom någon diet, träningshets och gör några hemligheter för att bibehålla “denna” kropp. Hemskt att prata om sin kropp på et sådant vis ens. Som en grej liksom. Min kropp är min kropp. Finns otroligt mycket viktigare saker än hur min kropp ser ut på utsidan, tex. hur jag och alla människor mår på insidan. För mig handlar god hälsa inte heller om att äta på ett visst sätt, men om vi ändå tar upp detta med maten som många förstår fel, de tror helt enkelt att om de själva levt på broccoli och torsk innan tävling för att uppnå den torra svamp looken på scen, betyder det verkligen inte att jag lever så. Punkt.
Jag tänker inte ett skit på vad jag sätter i mig, okej “inte ett skit” var väl överdrivet men vad jag menar är att jag inte går och tänker på det, inte ett dugg, jag automatiskt äter enligt mina val och vad jag är sugen på. Jag väljer att äta mycket och bra mat regelbundet för att jag mår helt enkelt bra av det. Jag älskar mat. Men jag går inte och planerar hela dagen, veckan på det. Jag äter det som finns att välja mellan. Jag har inga gränser eller förbjudna livsmedel. Jag väljer bara helt enkelt en hemma kväll med lövbiff och klyftpotatis än en festkväll ute sittande i baren med ett glas öl. Jag säger inte att jag inte dricker eller inte går ut, jag älskar att också festa och jag älskar spec. rött vin, jag älskar bara att njuta av livet, det är väl det som är grejen, jag gör inget pg. regler eller för att jag tror något är bättre än det andra, nej jag lyssnar på mig själv, vad vill jag, vad känner jag för, vad vill huvudet och vad vill kroppen. Jag älskar att vara länge uppe på kvällarna, äta flera stycken kvällsmål, kolla på filmer, jag har inga regler att gå och sova en viss tid eller sluta äta någon gång. Jag lyssnar på mig själv. Är jag trörr somnar jag, och tvärtom är jag inte så skulle jag inte ens få sömn så varför tvinga sig. Samma med träning och maten, lyssna för fan på er själva, lär er känna er själva, vad ni vill och inte vad ni tror ni vill/borde göra!! Är ni sugna på att träna? Vill ni det? har ni energi för det? eller är det tvång? Svaret vet ni ju själva. Träna bara om ni vill det. Träningen ger ingenting om det inte görs med vilja, glädje. Tränar du för att du tror du måste kommer träningen bara TA mera från dig än ge. Det bryter ner dig psykiskt och fysiskt. Och till kosten… Äter du vad du vill så kommer det ju hålla, har du en massa regler inom maten eller försöker undvika att äta så klart det inte smakar, klart du mår dåligt då och klart kroppen mår framförallt dåligt.
Sover du bra, äter du tillräckligt, stressar du med måtta som du klarar av, lyssnar du på din vilja och ditt mående, vad kroppen vill (bortsett från hunger och mättnad är något jag struntat i, vem säger att man måste vara hungrig eller mätt före/efter måltid, går på känsla istället) och FRAMFÖRALLT SLUTAR TÄNKA. VARFÖR GÖR NI ALLT SÅ SVÅRT? Varför tänker alla så mycket? Det här skapar fel bild på mat och träning, fel förhållande och HETS kring ämnet.
När du slutar tänka hur du uppnår någon kroppsform eller sluta tänka hur du borde äta för du tror du borde bli mera hälsosam, vare sig det är mindre socker/kött/mera vitaminer/mindre bakelser/mera grönsaker osv. så sluta med det, det kommer ju göra dig helt mindfucked och känns bara för mig bäst att släppa det hela, lyssna på vad du vill istället. Go with the flow. Träna och ät för hälsan skull. För att leva. Lev inte för att träna och äta. Hitta DIN egen måltidsrytm, det är den ända som kommer funka, det finns inga mirakel.Nu äter jag det jag behöver för att bli starkare och får att må bra, för min egen skull.
Är verkligen kroppens utseende, maten man stoppar i sig eller resultaten man gör på ett lopp kvitton på bra eller dålig hälsa? Eller är det kanske så att den beror av hur man mår inuti, i själen? Jag är övertygad om att alla har sitt unika sätt att uppnå god hälsa på. Det gäller bara att komma fram till hur man vill må och känna. Längtar man efter fler vänner, en partner eller kanske barn? Eller är det något annat på det privata eller yrkesmässiga planet som behöver justeras för att man ska må bättre? För mycket negativ stress är ju som bekant en riktig hälsodödare, särskilt när man inte ser någon väg ut ur situationen. Jag är övertygad om att jag själv har gått igenom så himla mycket jobbigt och fysiska samt psykiska smärtor i livet att varje dag jag bara mår bra, är en lycka för mig. Att jag får vara hälsosam och frisk betyder allt för mig. Att må bra i själen OCH i kroppen, det är så det ska vara. Du ska inte må dåligt, du ska verkligen inte det. Känner du att något är på tok i ditt liv, se till att förändra på det, och vet du inte vad det är så är det kanske dags att ta reda på det, innan det är för sent.
Hälsosam idag är för mig där jag verkligen mår bra, kan njuta av livet, le och känna lycka, har balans och harmoni i livet. Jag tar emot utmaningar, spänning och nya äventyr men också låter kroppen återhämta sig, vila upp sig regelbundet. Jag tränar enligt mina gränser och bara för att jag tycker om det, jag tränar aldrig om jag har ångest eller om det inte känns bra, det skulle jag aldrig emra utsätta min kropp för, träning ska vara roligt och ge oss energi, lyckohormoner. Hälsa för mig är att hitta sin egen plats där man trivs och bli av med all negativ energi som påverkar dig, att kunna och vilja äta allt man än är sugen på, att inte uppleva starka känslor inom mat eller träningsområden som påverkar livet. Mat, träning påverkar oss visst men det ska inte vara det som styr livet, hälsa beror på så mycket mera än det också. Lär känna dig själv och din hälsa. Du kommer att känna då du verkligen verkligen mår bra. Jag tror också mitt må bra, hälsa är en stor del att jag är tacksam. Tacksam för allt.
Internet sätter höga krav på alla och jag tycker hat sprids på allas utseende, smal eller fet. Deffad eller fluffig. Kurvig eller spinkig. Magmuskler eller inte. Tävlingsform på tävlingsdagen eller tävlingsform utan tävling. Tränat för lite eller för mycket. Ätit för lite eller för mycket. För mycket djur. För lite fett. För mycket sötningsmedel. För mycket tillskott. Doping. Onaturligt. Okvinnligt. Män gillar inte ben, det finns hundar för det. Kvinnor ska ha något att ta på. Män ska ha muskler och synliga magmuskler på stranden. Varför, vem har startat det hela och kan inte det accepteras att alla ser olika ut?
Vi kan påverka och ändra detta. Genom att acceptera att vi alla ser olika ut, och låta alla se ut och leva som de vill, ingen är en sämre person för det och alla har ett värde, en bild på media är inte till för att bedömmas och kritiseras, varför kan vi inte lyfta upp varandra istället för kränka ner och jämföras?
Självklart beror allt nästan då självkänslan. Idag så tar jag inte in kommentarer som dessa, det påverkar mig inte personligen mera orolig för andra som tror på allt som skrivs. För några år sedan kunde jag påverkas hårt och börja äta så mycket att jag ständigt mådde illa bara för att jag skulle nå något slags ideal där mitt utseende var okej och att alla slutade klanka ner på hur smal jag är. Man ska inte bry sig om vad andra tycker, men har andra rätt ändå att gå och skriva negativt om andra? Det är liksom lättare att kommentera hat än pepp. Tänk på personer som varit nöjda med sig själva, ni kan faktiskt genom att kommentera och frågesätta deras utseende genom att anse det är för mycket eller lite eller ohälsosamt bara för ni själva upplever det så, det kan leda till framförallt en ung människas självförtroende som rasas ihop på noll tid och känner sig aldrig nöjd, blir en evig strävan efter det perfekta, som vi egentligen skapar och påverkar.
Henkilön ALEXANDRA BRING (@alexandrabring) jakama julkaisu
Det finns idag människor som är väldigt extrema med sin träning och kost och det är onekligen en hel del människor som tagit allting för långt. De mår dåligt om de missar ett träningspass och vågar inte äta efterrätt då de är rädda att det ska förstöra ”allt”. Det är inte den här livsstilen jag vill uppmuntra till.
Men det jag vill ha sagt är att om du vill få resultat när det gäller din hälsa och prestation så får du nog ändå vara beredd på att din livsstil kommer att skilja sig en hel del från det som anses vara ”normalt” idag. Men det innebär att du sannolikt måste bryta många negativa mönster och att du då och då behöver behöva stå ut med lite frågande blickar från dina arbetskamrater när du tackar nej till bullarna som de köpt med sig till jobbfikat. Idag är allt onormalt att vara annorlunda och ha sina egna val, stå upp för det och gå sin egen väg. Människor som trycker ner på personer som tränar, äter hälsosamt eller är kanske definierade, för att det är udda. Det ses negativt att för mig, vara musklig och ha synliga muskler med låg fettprocent eftersom det inte är normalt, kvinnligt eller “hälsosamt”. Det är tydligen något fel på mig för det “går inte” att leva som jag gör och vara frisk. Men ibland undrar jag hur personer på gatorna, i mobiltelefonen, på internet, tidningar, överallt ens har energi och samvete att trycka ner personer för hur de ser ut eller beter sig, du vet inget om personens liv eller situation, så acceptera att alla är olika och alla lever inte på samma sätt som du, och det ofta finns orsaker till allt.
Varför inte lägga ned all hets och acceptera att vi alla är olika, unikt byggda. Fett på kroppen eller inte. Finnar där och där eller inte. Magmuskler på män eller kvinna. Bröst eller inte. Om alla slutar jämföra sig med alla andra och gör det dom blir glada av har vi kommit en bra bit på vägen.
Kör ett tungt med låga repetitioner (förutom idag varierade jag lite och gick på känsla) samt ett lättare med högre, så vill alltid vara stark och pigg för det tunga benpasset men känns ju inte alltid hundra som till exempel idag;
…glömde gymkortet hemma så fick ringa tillbaka till någon som kunde leta efter det och hämta det hit, så otåligheten blev lite lång och ivret försvann när man väntade en halvtimme utanför och bara dreglade efter knäböjsstången. När jag väl skulle börja så blev allt bara fel..det var varmt, viktplattorna var gömda, håret var i vägen, skyddet på stången gick itu så fick vara utan och grimasera när stången lades på min smala nacke (haha) men gav inte upp! Kraften i benen och energin kom från ingenstans och fick mig på nolltid från irriterat till toppen humör och kunde inte sluta le! Fy vad jag var energisk, glad, inspirerad, ville bara krama alla och dansa på rosor av glädje haha! Ökade vikter och utförde alla övningar med hela hjärtat, bästa bästa känslan. Sen så var det så härligt folk på gymmet som delade med sig inspiration och vi turades lite om i knäböj:et samt benpressen, Erik är en grym push:are, vikterna känns plötsligt så lätta då man har någon som stödjer bakom eller tränar samma som du. Man får dela med sin träningsglädje till personer som är lika sinnade! För det är inte många personer som orkar lyssna eller ens förstår mina träning/gym-babbel från dag till natt ?.
Här kommer upplägget jag tränade idag:
Squats:
2 set of 100kg x 5 reps
5 set 90kg x 5-8reps
2 set of 70kg x 12 reps
Benpress:
7 set x 5 reps
Avslutade med:
Utfallssteg 10 set med 3-4 reps
2 set Marklyft med hantlar x 5-8reps
Typ aldrig jag gör så många set (ligger oftast på 5 set per övning) blir ganska en-formigt med hela 10 set men kändes otroligt bra idag! Går ofta på känsla vilket är härligt att känna sin kropp och sina gränser samt ge musklerna den återhämtning utanför gymmet den behöver för att fortsätta utvecklas och prestera bättre på själva passet. Märker också stor skillnad från dag till dag, vecka till vecka eller period efter period, det vad vi bör komma ihåg är att vi alla är enskilda människor och olika personer, vi alla kan inte träna eller leva likadant. Jag tex. kan absolut inte träna lika hårt eller ofta de dagarna jag har mycket stress eller arbete/ annat som tar mycket energi eller samma om jag sovit sämre en tid. Jag tränar enbart de dagar känner för det, känner mig stark och aldrig gå dit “halvfärdig”, svag eller obalanserad på något sätt. Jag vill och ser till att träningen BYGGER på mig och GER mig energi inte tvärtom, bryter ner. Det är stor skillnad på det och jag märker att flera inte förstått det. Jag vill ofta bara gå rakt fram till personer som typ stönar, halvgråter, ser så ledsna och lidande ut på ett negativt sätt på joggingsspåret, i omklädningsrummet eller i gymsalen. Visst SKA det vara tungt och kännas! Som idag grimaserade jag och gnällde lite extra i början, och det finns dagar man är omotiverad eller osugen på att träna men gör det ändå, men när du känner dig själv tillräckligt bra och din kropp, dina gränser, ditt mående och orsaken du tränar för är positiv (inte för att straffa dig själv eller för andras skull/ prestera eller vara mera nöjd med dig själv/ få bekräftelse utan för att du själv väljer det, vill det, för din egen skull, hälsan, för du mår BRA av det, bättre, det ger dig mera energi och flöde till vardagen och för att du gillar det helt enkelt. Det är roligt.) så lär du till slut att känna skillnaden på att 1. tvinga sig själv att träna även om man är svag och 2. Man är lite stel i kroppen efter en lång dag eller svårt att ta sig iväg för man är mera lat/seg och inte svag/tomma batterier och att sedantvinga sig till gymmet, vet man väl om man egentligen borde eller inte borde träna.
Alla är inte alltid motiverade. Men känner du dig ständigt omotiverad så är det ju ett klart tecken på att något är fel och du borde tänka efter varför du överhuvudtaget tränar eller om det vore bra att ge kroppen vila en längre tid, paus från allt som har med träning att göra eller alternativt variera till något helt annat som att spela bollspel, simma, promenera med vän eller annat som känns roligt. Fundera på om du borde ändra på något i din livsstil, kanske du vill jättemycket fortsätta träna men tränings-passen bara blir dåliga och du känner dig svag..???? bäst att gå in på kosten/upplägget av passet/återhämtningen/ sovandet/vilandet/stressen i vardagen m.m. Jag tycker absolut det är ingen nytta i att träna om du inte får något av det, om det tar mera än ger. Jag är hellre utan att träna än att går dit då jag verkligen är svag eller halvsvag, jag vet verkligen och känner skillnaden på att vara svag i kroppen/inte helt på topp för att träna eller att känna sig omotiverad på grund av andra orsaker. Men just nu så kommer inte dessa dagar ofta, minns inte när senast jag har haft dåliga perioder, pass eller omotivation, tvärtom känns allt att gå framåt. Det var jo 1-2 veckor denna månad som var en jobbigare med allt möjligt men det påverkade inte träningen och tvärtom var det räddningen och energipåfyllande, inspirationgivande till vardagen, att få känna sig stark på gymmet när vardagen är kaos är ❤. Att ha sin egen tid, glömma allt, bara vara glad och njuta.
Vill avsluta med att alla har olika prioriteringar på sin träning. Jag är en person med väldigt öppna val, impulsiv, person som inte följer regler utan går på känsla och varierar ofta. Menar med det att jag älskar träning och gymmet, min största passion och något verkligen jag brinner för…(Jag kan faktiskt säga att set har varit en stor del och typ största fokus på några år nu. Det är fånigt och låter sjukt för vissa personer. ) …men jag är också öppen för att festa, vara social, gå ut med kompisar, dricka alkohol, ha träningfria dagar,veckor, då och då eller spendera tid på sommarvillan en längre tid. Jag har inga problem med att välja en shoppingsdag på stan istället för ett gympass. Men en annan sak jag också vill nämna är att jag ändå VÄLJER att träna regelbundet och äta hälsosamt, varför? För jag mår BRA av det, jag får resultat, jag mår så otorligt bra av det, jag brinner av glädje och har så mycket energi!!! Jag hanterar stressen superbra, jag sover som en kung, jag bara mår så bra jämfört till dagar eller perioder man dricker alkohol mera, sover ett fåtal timmar om nätterna, blodsocker och humörsvägningar av oregelbundet matintag i form av hämtmat, snabba val och sockerkickar, småätande före riktig mat. Gå trött, hungrig från sedan matkoma på dagen och somnar utan motivation för att arbeta, från att va stressad, irriterad till behov att äta eller dricka för att vara glad och pigg, träningen blir skit och lidande, du har inte mera glädjen och din egen stund, din hobby i vardagen och förlorar både lyckan, kickarna du får av gymmet och känner dig allmänt svagare, tröttare, omotiverad på allt.. du lever efter andras liv och för andras skull, arbetar för pengarnas skull, äter för att leva. njutningen till maten, träningen, inspirationen till att arbeta försvinner.
När du gör din egen grej och passion whatever it is, så är allt på en helt annan nivå, allt går så snabbt och du gör med hjärta allt.
Just nu satsar jag på hälsan först. Att må bra. Och visst så även jobbigare perioder man får kämpa extra, ta hand om allt före din hälsa, som är viktigare i vissa fall om det handlar om familj och prioriteringar kring hushållet.. allt går inte alltid lätt och man har inte möjlighet att välja.
Men när man har möjlighet att ta hand om sin hälsa och kanske får då lämna andra saker före. Du ska inte få dåligt samvete för du väljer dig själv före andra och anses självisk pg. du väljer hälsan och att sköta om dig själv, vila upp dig för imorgondagen eller bygga dig på gymmet för din egen skull. Huvudsaken är ändå du, att du mår bra, då ska du ta reda på hur du kan påverka det och förändra det som du inte mår bra av.
Ta in all positiv energi och bli av med negativ, även om det sårar. Det är värt i längden att hitta de personer som älskar dig och den livsstilen du älskar än att leva en värld med fullt av bekräftelse, leva för någon annans skull eller efter andrad schemor. Alltid låta andra gå före dig och göra dem nöjda..inte störa dem eller påverka deras vardag genom att be om hjälp för att göra något för dig och så vidare. Jag förstår om man har barn och familj att ta hand om, men vi som unga har rätt att vara lite själviska för annars kommer vi aldrig hitta oss själva, du måste älska dig själv innan du älskar andra, och lära känna dig själv och vad du vill i livet. När man kan det och vet det har man all möjlighet att dela med sig omtänksamhet, värme och hjärta med de personerna som älskar dig också för den orsaken du är och ni båda hjälper varandra genom att sammarbeta och förstå varandra.
Det är inte så svart vitt. Absolutist eller alkoholist. Träningsnarkoman eller träningshatare. “Hälsosam” kost eller “ohälsosam”. eller tron att man inte njuter om man tränar och äter mindre socker, snabb hämtmat osv eller tackar nej till en fredagskväll i baren. Nej tvärtom, de personerna som väljer det för sin egen skull, gör det på grund av att de faktiskt njuter av det och inte som du, tvärtom skulle lida av det tydligen. Vi alla är inte lika och alla tvingar sig inte att leva ett såkallat kontrollerat liv och tron på att vara helt utan socker, alkohol, fest. Tvärtom tror jag de flesta som mår bra faktiskt klarar av att göra båda och njuta av det, känna efter vad man vill göra och äta av allt i världen samt inte tacka nej pg. regler eller följa kontroll/ prestation.
Jag skulle direkt sluta om jag skulle lida av prestationsångest, en form av beroende, känna att jag mår dåligt om jag låter bli att träna/ inte kan sitta still eller om jag äter något jag inte vanligtvis äter. Jag har varit där och jag vill och kommer aldrig återvända dit. Jag är fri som en fågel och känner efter vad jag vill, vi alla gör val och vi alla gör val för vår egen skull, gör vad du känner efter och ät och träna det du vill och gillar och i den mängden du mår bra av. Sätt aldrig regler, kontroll. Det funkar inte. Det håller inte och du mår inte bra av det. När jag tävlar vill jag också må bra av det och ha öppna val till att påverka och förändra vardagarna, varför skulle man skada sig själv frivilligt genom att leva i en värld som tar mera energi än ger, förlorar det du njuter av och viktiga vänner.
Jag älskar att vara fri och veta vad jag mår bäst av och brinna för det. Jag är också som jag nämde om och om igen öppen att förändra. Om jag imorgon eller om ett år inte har samma passion och lust för “fitness” så gör jag något annat, livet är fullt av möjligheter och viktigast är att du mår bra!
Kram på er alla, snart närmar det sig helg! är så glad så min syster är hemma och vi båda inspirerar varandra genom att bara vara vi haha, hon är sååå annorlunda än jag samtidigt som helt typ kopia på vissa saker. Älskar dig syrran,m❤ alla syskon. 4 guldsyskon jag älskar mest av allt på jorden, och mina föräldrar. Familjen är guld. Finns alltid där för dig, vad än händer. Är så tacksam att jag har dem, inte alla som har det. Tack.
Om två veckor åker jag till Helsingfors på casting och möter alla andra semi finalister och vi intervjuas, testas på olika områden bl.a. att uppträda, marknadsföra, våra atletiska nivåer och sociala förmåga att kommunicera med andra. Kommer bli en riktigt rolig helg, åker nog en dag tidigare och träffar på min härliga gudmor och lilla barnet Lucas. Blir också utmanande och inspirerande att träffa alla andra grymma tjejer som är med och tävla! Ser detta som alla andra utmaningar som en erfarenhet och rolig grej och inte som en tävling, jag älskar att träffa nya personer och få nya minnen och även säkert lärdomar eller inspiration som vi alla säkert delar med oss på olika sätt genom att bara vara oss själva!
Jag tror jag berätta mer efter helgen då jag själv anser att egen upplevelse och känslor är mycket intressantare än allmän information om event:et, så i väntan på det!
Idag har jag valt att ta en ledig dag, ska ta vardags saker i gång inför nästa vecka och bl.a. göra lite färdiga luncher för några dagar framåt, svara på mejl, skicka iväg post, ringa samtal, pt-jobb, om extra tid stretcha igenom hela kroppen (iallafall ryggen som skriker efter det) och ta en lång dusch + bastu till kvällen. Men nu först måste jag åka en sväng till stan för att handla mat, till apoteket och en “snabb” kaffe på Fazers, om inte det är helt fullsatt där inne.
Solen lyser, familjen samlad, ryggpass på gymmet, oxfile och ugnspotatis, sovit för lite men vad gör det en söndag som denna? Bara fått mera energi av denna fantastiska dag, kan inte vara mera än tacksam. Nu är det sommartid också äntligen och är mera än redo för nästa vecka. Har lite att fixa ikväll innan jag tar mysplats på soffan och njuter kvällens sista timmar med värme i hjärta. Tack för denna vecka❤
Woop woop! Älskar våfflor men har inte ätit det på evigheter på grund av att jag inte äger ett våffeljärn men på tiden att skaffas! Idag ska jag fråga om systern vill låna sitt eller så gör jag gamla hederliga pannkakor som vanligt men utav något av recepten nedan!
Mixa havregryn, bakpulver, keso och ägg med mixerstav.
Späd med lite mjölk och tillsätt fiberhusk. Låt svälla under någon minut och späd med ytterligare mjölk om det behövs.
Smeten ska vara ganska tjock för att inte fastna i våffeljärnet.
Stek våfflorna i smör och bjud sedan med grädde eller kvarg, färska bär/ sylt eller varför inte lite sirap, nutella, jordnötssmör eller något annat ni gillar, låt fantasin flöda!
Hur mår ni? Jag mår dunderbra. Tränat benpass idag (what else hade jag väl sagt förut men måste erkänna att ben blivit något jag prioriterar typ minst just nu, så konstigt då när man tävlade för bikini fitness var det ju ibland mer än 3 gånger i veckan träning för ben och rumpa. Inte för jag fick några förbryllande resultat för det haha. Nä jag älskar att träna armarna och mitt favoritpass är numera… tro mig eller inte… CHEST, alltså brösten! Ja fyfan vad härligt det är! :D)
Tänkte egentligen bara slänga in ett snabbt inlägg här innan maten är klar i ugnen, känns som om jag är världens sämsta bloggare som bloggar typ 1 gång i året och ger ut några tråkiga recept utan förklaring vad som annat runt om kring hänt före, efter jag plåtade bilden eller bakade receptet. För så mycket händer! Ibland hänger jag inte med. Ibland hänger jag. Ibland känns det som om jag svevar i vinden och allt händer samtidigt, men ibland är det faktiskt helt okej och roligt det med. För det händer ju. Haha. För några år sedan hade man kanske bara lagt av och blivit trött av allt det hela men jag finner ny inspiration och energi av allt som händer, alla som jag träffar och alla utmaningar som man får chansen till! Så jag älskar hur bra det går just nu, även om jag som sagt inte alltid hänger med. Det är perioder som det blir en stor omväxling som kan vara något som tar lite längre tid för mig att anspassa mig till, som vintern till sommaren eller tvärtom. Våren och hösten är lite knepiga men samtidigt de mest händelserika och möjlighetsfulla perioderna för mig! Det kan lika bra också vara en resa man återvänder hem från eller från att ha arbetat en vecka på båt och sedan vara en vecka hemma, det tar tid innan man fattar det hela och kommer igång, anpassar sig med det nya. Men sånt är det, alla är olika! Men visst är det härligt att det närmar sig sommar varenda dag nu och solen lyser oftare och oftare. På Söndag blir det ju sommartid! Helt fantastiskt enligt mig! Har massor med planer i sommar samtidigt som inte. Vill inte stämpla till något eftersom jag vet att jag också vill ha en lugn och skön sommar på havet och bara göra ingenting, men känner ni mig blir jag rastlös efter någon dag bara om jag inte tar arbetet med mig haha. Det bästa är ju att vara öppen för allt och bara vänta och se vad DENNA sommar kommer med!
Fått en massa underbara mejl och vill bara tacka er alla för hur himla hjärt-värmande personer ni är, finns inget finare! STOR KRAM PÅ ER <3
Och ska inom kort berätta några roliga nyheter om jag får publicera det, men så länge så ska jag försöka återvända till bloggandet lite oftare, men nu först väntar maten hehe, kan hända att jag känner lukten av bränt som vanligt, oh no!
Combine strawberries, lemon juice, and 1/4 cup sugar in a mixing bowl, put in fridge for 1 hour.
In large mixing bowl beat eggs until light and fluffy, about 2 minutes.
Gradually add 3/4 cups sugar, mixing well. Stir in milk and vanilla and mix well.
Add strawberries with juice and mix well.
Gently stir in whipping cream just until combined.
Pour into ice cream or as me in the freezer for 4-6 hours( or only 2 hours but the longer the better and remember to blend it once in a while, at the beginning really often like every 30 minutes)
Top with strawberry syrup or fresh strawberries and enjoy ??????
Inlägget är sponsrat med Sudio SwedenFörsta recension: WOW VILKET LJUD!!! Man glömmer ju nästan att man lever, eller att någn annan lever vid sidan om haha! Var rädd att jag skulle typ svettas ihjäl men inte alls, de var superlätta och bekväma på huvudet, älskar dem!! Ska VERKLIGEN vara ett måste på varje pass, iallafall vart annat ifall inte jag ska vara social och inte 100% fokuserad som dessa hörluror garanterat hjälpert till med! ÄLSKAR DEM!
När jag fick dem beställde jag även ett par svarta lock, som man böt ut mot de orginala. De är super snygga och gör det svarta mera speciellt, unika och personliga. Dessutom kom ett mobilskal med (SOM NI OCKSÅ FÅR PÅ KÖPET!) som har samma design och skrivet med guld SUDIO som matchar hörlurorna som har guld detaljer, gör det hela ännu lyxigare.
REGENT hörlurorna är från Sudio som jag nämde i tidigare inlägg och har upp till 24 timmars trådlös frihet. Hörlurorna är lätt att använda med hopfällbara lättviktskonstruktion och på sidan av läderkuddarna har den tre enkla kontroll knappar för musiken och mikrofon för att att emot samtal. Det gillar jag! Men mest är jag förälskad i både ljudet, musiken och att det är trådlöst såklart! <3
P.S Använder ni koden SVAGTILLSTARK när ni beställer får ni 15% rabatt!
Okej för oss kvinnor (sorry männen men denna gång)
Mer information om böckerna och varifrån man får tag på dem finner ni här, jag är iallafall intresserad av att läsa dem, ska kolla närmaste bibliotek för att se om de skulle ha någon av dem 🙂 Så grymma och får en riktigt taggad och motiverad på sin karriär och att satsa 100%, blir den bästa ledaren för sig själv och i sitt liv 😉
Kasta bort allt onödigt, skräp. Bränn upp alla dåliga minnen, papper!
Gå igenom kläderna (och skorna) vilka som kan skänkas bort till de som behöver dem mera, ta ut alla vinterkläder och in med alla vår, sommar, färger!
Använd Citrondroppar som du lägger i varje hörn hemma i huset, har ni flera rum så kanske endast de rummen som du känt negativ energi ifrån någon gång.
Solljus är renande för naturliga miljöer, vilket är anledningen till att du bör öppna dina fönster och ta in så mycket solljus som möjligt. VÄDRA!!! –>
Luften bör friskas upp minst tre gånger per vecka, öppna dörrar och fönster för att göra detta. Ha inte gardiner nere eller fönster stängda för länge.
Gör en typ av rökelse. Så tufft, gjort det själv för några år sedan då jag kände att det fanns mycket gamla och dåliga minnen kvar i huset, funkade bra faktiskt! Eller så var det citrondropparna 😀
En annan effektiv metod är att rengöra dina golv med en saltvattenlösning, ca 6 matskedar salt i en hink med vatten.
Kaktus är bra för att motverka dålig energi. Placera dem nära fönster, alltid utomhus.
En annan bra möjlighet är att lyssna på avslappnande musik i ditt hem (eller pepp musik,gör en “topphumör” lista på spotify, har själv gjort det som jag ´lyssnar alltid då jag vill bli taggad och på TOPP humör :D. Detta kommer att balansera ditt sinne och skrämma bort negativitet.
Använd även aromterapi. Det finns flera olika essentiella oljor eller rökelser som kommer att rena ditt hem. Som jag tipsade om citron-arom.
Det är även väldigt viktigt att du håller ditt hem rent och i ordning. Röriga hem skapar negativ energi och dåliga vibbar.
ÄLSKAR mina nya hörluror!!! Har ju mina äldre par från Sudio som varit bästa jag någonsin haft, de andra tidigare blev trasiga efter någon månad och de rosa har varit som bäst med grym batteri och framförallt ljud! Så bekväma på gymmet och håller bra bluetooth på långt avstånd, älskar det så jag inte behöver svettas med en stor mobil runt armen/ i bh:n eller en massa sladdar hit och dit. Nu så prövade jag på svarta headphones, stora, maffiga, underbara, SÅÅÅ SNYGGA! Har ett par gamla röda som inte direkt kommit i användning för de långa snören som hänger och stör tex. om man ska dra pullups eller något annat, irriterande så känner mig helt hedrad och extra lyxig med ett par TRÅDLÖSA HEADPHONES i SVART!! Bra variation till det rosa.
Kan ju spela tuff med min hårdrock i öronen och koncentrerade blick då jag kör men oftast mellan set:en kommer lyckoglädjet eller skrattet fram haha, skrattar åt hur underbart det är att träna eller mig själv som säkert ser onödigt aggressiv ut mellan pressandet i benpress maskinen, man måste ju vara lite arg för att orka ta i tungt 😀 Händer ytterst sällan att jag skulle klara av att ha dans/pop/glädje/söta tjejröster med kvittrande röst i öronen under ett mördar pass 😀 Det konstiga och härliga är att jag aldrig tröttnar på samma gamla låtar. ACDC, Nirvana, Green Day, Rob bailey rap, NOFX, Limp Bizkit, 3 doors down, The Offspring, Skrillex och en massa remix typ Axwell m.m. Samma playlist som förr, men typ tagga-fest låtar ändrar HELA tiden, man blir trött på en sång efter några veckor ju (säkert pg. alla radiostationer vart man än går med samma musik)
Vet inte ens om det är så nyttigt att lyssna så mycket på musik som jag kanske borde variera med smarta pod-casts eller nyhetssändningar men varför vara nyttig? Livet är för kort med massa regler, plus att jag knappast lyssnar så mycket ändå. Och det ger mig mera än det tar, jag får jätte mycket glädje och pepp av musiken men ofta är det jag väljer tystnad eller häng med personerna på gymmet framför musiken, väldigt ofta!Då kan man också ofta fokusera på passet ännu bättre (ja ibland tänker man HUR är det möjligt, men tro mig) det är väl mer då man vill gå in i sin egen värld, glömma allt som man lägger på hög musik och kör 100% på passet, men går man in i gymmet och har mera avslappnad stil, ska träna tungt men med lång vila och få reps samt då man har väldigt mycket tid på sig, no stress, eller tränar med någon annan så lämnar jag gärna hörlurorna hemma. Det som är ibland synd är att mobilen måste vara med om man ska ha bluetooth hörluror och jag vill oftast ha paus från media, mobilen, inte svara på samtal/sms under bästa lilla stunden under dagen, njuta av min “egen tid” för fullt men det går rätt bra om man stänger av nätverket, lägger på ljudlös eller något annat, för mig är det verkligen viktigt kanske det låter väldigt konstigt/udda i era öronen men för mig är gymmet och träningen den bästa delen i dagen, den som jag slappnar av mest i, där jag glömmer arbete, omvärlden, allt annat som ska göras eller tänkas på.
Gymmet är min frihet. Min passion, min räddning. Det som ger mig mera energi än något annat! Endorfiner, lycka, energi, adralin, bara typ gåshud på armarna haha. Ibland faktiskt har jag känt så, gåshud, känslig moment typ “tänk vad lycklig jag är som fann detta, det räddade mig från helvetet och än idag är en stor del av att må bra, och hur underbart det är att hitta sin grej, sin passion, sin kärlek, något man älskar så himla mycket och speciellt då man tävlar så känslan att liksom arbeta inför ett mål, jobba för sig själv, tro på sig själv och njuta av resan. Det är guld minnen! Att inte bry sig om något annat, för egentligen kvittar allt annat då man hittat sin plats på jorden, så töntigt låter det och så töntigt känner man sig då man faktiskt brinner för något man gör, och för mig är det styrketräning, idag, just nu, det har varit det i flera år nu och jag har inte en sekund ångrat att jag tog foten in på gymmet dagen då jag bestämde mig för att krypa ur depressionhålan och börja bygga på mig själv psykiskt som fysiskt. Aldrig mera bryta ner mig själv. Jag vet inte hur det ser ut om ett år, om tre månader, om fem år, om trettio år, kanske jag glömt bort styrketräningen helt, kanske jag funnit något annat lika härlig i livet, kanske arbetet/familjen har valts till all extra tid, kanske jag tröttnat (yeah sure), eller kanske jag har det bara som en hobby, periodiserar eller kanske jag tävlar i fitness, kanske inte, kanske jag tränar någon ny sport eller variant av styrketräning, kanske jag arbetar som PT men inte gymmar själv, ja WHO KNOWS! Jag idag älskar det jag gör, jag fortsätter med det därför, jag har öppna armar för framtiden och jag älskar även att ha mål, drömmar, planer, rutiner men älskar lika mycket att vara impulsiv, leva så fritt som möjligt och bara go with the flow, leva för en dag, älska varje dag för att bara leva!
Bild från morgonen nedan, solen lyste så härligt, vaknade faktiskt av solljuset och det fortsatte lysa full sol dagen ut! Så vackert, ger en massa energi (och svett-atacker haha) Gick dessutom hem från gymmet, underbart att andas in syre, får lite gjort på mobilen samtidigt (svarar på mejl) men sista biten av de två kilometerna bara slappnar jag av, njuter av vädret, njuter av LIVET!!!
Älskar rosa!!! (Ni som såg mitt rosa birthdayparty förstår säkert hehe..) Då jag var liten hatade jag allt med rosa, allt tjejigt och pinsamt, jag och min syster ville vara coola och klä oss helst i kill-kläder men mamma tvingade mig ändå ibland eller oftast använda nåt hon köpt, fast jag hade alltid ett bestämt och säkert val vilken jag kunde tänka mig använda och vad som kunde slängas med det samma, haha bortskämd eller??? Plus atr jag hade äldre syskon som jag fick kläder av när de blivit för små, lyx! Fast då fick man inte lika ofta köpa nya som de gjorde, men det rörde inte mig för jag var stolt som fick använda mina storesyskons snygga kläder äntligen!
Aja nu fick jag hem i posten, eller nä DHL var och hälsade på och jag kastade mig över paketet direkt, rev sönder pappret och öppnade den snygga lederväskan (bomull inuti, såå najs!) Älskar att det är en ryggsäck också! Men en fin sådan som jag kan ha både med lite finare outfits eller bara med träningskläderna och packa i min gymutrustning inuti, om man vågar ?Så fin så man är rädd att den blir smutsig eller borttappad haha.. Är min nya diamant jag ska ta hand om som mitt eget barn, typ? Why not! Värd lite extra kärlek då den kommer garanterat användas och ge mig mera än vad jag kan ge tillbaka ????????
Denna modell, Pråper PINK, har snygga guld metallkrokar , går att justera i fyra nivåer och att matcha med en färgad läderaddresslapp! Gissa vad annat väskan innehåller? En ficka för passet, biljetter, massa andra innerfickor, ytredragkedjefack och så mycket mer! Perfekt alltså att resa med, man kan bra känna sig säker med väskan på ryggen.
??Om ni är intresserade av en likadan eller varför inte en helt annan modell (de har stort urval, i alla slags färger och designs), ange bara koden: svagtillstark15 så får ni 15% rabatt ????
Allt mera pratas det om ÅNGEST. Stress. Prestation. Utbrändhet. Depression. Panikångest. ..Det är BRA att ämnet tas upp. Men det sorliga är hur psykisk ohälsa ökat för varje år..
Jag vill bara nå ut till alla och hjälpa på något sätt. Jag har varit där. Jag har varit den som stressat ihjäl mig. Blivit utbränd. Varit deprimerad. Varit fånge i min egen kropp. Mitt huvud. Mitt eget hem. Fängslad av ångest. Beroende av att lyckas. Aldrig känna sig tillräcklig. Höga prestationskrav. PRESTATIONEN KOM UTIFRÅN. Inne har väl vetat att jag är tillräckligt bra som jag är. Tack vare mamma som har en stor självrespekt och en bra uppväxt för mig. Den delen var väldigt svag i mig när jag var yngre och den blev mindre allt mer jag påverkades av omvärlden. Jag skyller inte på något, någon. Det var ju jag som tog in all information och påverkades. Det finns vi som är lite överkänsliga för allt som händer, sägs och görs. Vi är så olika personer och inget man direkt kan välja, ändra på speciellt om man inte vet om det. Jag var ung, förvirrad och ville bara göra rätt. När man är i tonåren vet man inte vem man är, vad man vill, vad som sker osv. Man bara lever. När man blir äldre så har hjärnan utvecklats, man ser allt i en ny värld. Men då man är i tonåren behöver man stöd, hjälp, närhet, trygghet. Man måste känna sig OK, tillräcklig, älskad. Annars orkar man inte. Idag orkar jag lätt stå på egna ben, jag behöver inget stöd eller accepterande från någon. Jag klarar mig bra själv, även om det är väl mycket lättare, roligare, underbarare då man har någon annan vid sidan om för vi alla mår bra av närhet! Tex. min familj, vänner, släkt. Jag älskar dem och de är en stor del av mig, men det viktigaste är att man skapar först ett tillräckligt starkt band med sig själv och älska sig själv innan man kan älska någon annan.
Men det var inte det jag skulle skriva om. Utan mera om detta hur mycket prestationer människor har nu. Hur bortskämda vi är. Hur allt ska vara bra, snyggt, grymt, duktigt, stiligt, ordentligt gjort. Allt ska vara helst perfekt gjort. Sagt. Annars byts man ut mot en bättre.
Vänner väljer du via internet.
Pojkvänner lika så.
Bara att “swipe:a” åt vänster om man inte anser någon vara tillräckligt bra. Man jämförs ständigt.
Man får in information 1000 gånger mer via media, bilder, musik, texter på internet än vad man hade gjort utan mobiltelefonen eller datorn/tv:n före.
Det är inte längre tidningar eller reklamer på tv:n som är problemet. Mobiltelefonen är hundra gånger värre.
Jobbintervjuer skes online, du behöver inte vara utbildad bara du har 100000 följare på sociala media.
Modellagenturer väljer inte dig för ditt utseende, strålning, personlighet mera, de väljer utgående från vem de kan få mest reklam och godo av. I storstäder är allt ytligt.
Man kan köpa följare på Instagram.
Ju mer följare desto bättre.
Köper shoutous för att bli visad.
Kommenterar alla från topp till tå.
Människor publicerar sin kropp i så lite kläder som möjligt för att få fler gillningar.
Sätter ut sig själv och låter andra kommentera och värdesätta dig genom numror och åsikter.
Försöka skaffa bekräftelse genom internet.
Förr i tiden, utan media och internet var mar nöjd med mycket mera kan jag tro, man gnällde inte om man hade värk direkt eller googlade direkt minsta symptom. Man var nöjd bara man fick mat och värme under dagen. Man gnällde inte för kylan ute, det var en vana varje dag man fick kämpa för, det fanns inga bilar och motorcyklar riktigt långt bak i tiden, man fick ta sig på egen hand till skolan, jobbet. Man hade inga val, man gnällde inte, man kämpade för sin egen och sin familjs skull. Det fanns depression, ångest, ätstörningar, säkert, men det pratades inte om det, fanns väl inte mycket information eller hjälp inom det. Man var tvungen att fortsätta livet. Nu är vi obekväma så fort det är lite mörkt i rummet, då man fryser, då det blir tungt att cykla hem i motvind, då man inte har några kläder att ha på sig “för man ser så dum ut”.. Vi gnäller om utseende, prestation, stress och ytliga saker istället för att fokusera på vad vi har och vara tacksam över det istället för att vara otacksam för det man INTE har.
Alla har inte värme, familj, vänner, jobb, pengar, hus, möjlighet att ens röra på kroppen pg. någon sjukdom.. och vi gnäller om om det gör lite ont i huvudet direkt. Och så slänger man i sig lite värktabletter för att bli bekväm igen. Är vi hungriga är det bara att ta fram snabbaste app på mobiltelefonen så är maten framför näsan på direkten. Man behöver inte gå ut och träna med fotbollslaget då man kan göra det via xboxen på tv:n. Man kan köpa sig till allt. Bilar går av el. Snart går kryssningfärjor samt flygplan på egen hand de med. Vi förlorar jobb. Ingen utbildning respekteras. Föräldrarna behöver inte leka med barnen för datorn tar så bra hand om det. . Vi får medicin till minsta värk, problem och svårighet man har. Vi gnäller och skyller på andra. Ingen av oss är nöjd med det vi har. Vi uppskattar ärligt inte vardagen. Vi uppskattar inte att vi lever i ett tryggt samhälle , att vi faktiskt har en säng som vi kan sova på. Att vi har färskt vatten och mat för dagen. Om något händer oss så finns det medel för att hjälpa oss. Ekonomiskt, medicinskt mm. Ändå klagar vi!
Vad är det som gör att vi människor aldrig är nöjda? Förra året så klagade folk på att det knappt var någon snö. Skidåkare klagade och klagade, barnen klagade, föräldrar klagade. Vi vill ha snö! Mer snö! I år klagar alla på att vi har för mycket snö. Överallt! Och inte fan är det någon som är nöjd? Vi klagar ändå!
Har du någonsin sett miljonärer och miljardärer som är oerhört framgångsrika, men otroligt deprimerade och missnöjda med sina liv?
De har alla bilar, hus och materiella ägodelar som någon någonsin kan önska, men de är fortfarande inte nöjda. Alla pengar i världen kommer bara förstärka vad som redan pågår inom dig. Om du är olycklig nu, kommer pengarna inte göra så stor skillnad. När du inser att materiella saker inte kan ge dig varaktig lycka, har du möjlighet att bestämma om du vill vara lycklig eller inte.
Ingen föds till ett garanterat problemfritt liv. Har man en negativ och gnällig attityd, så har man också möjlighet att förändra den. Många tycker säkert att vi måste klaga för att förändra. Men samtidigt glömmer ni allt det positiva som finns runt omkring er. Det finns folk som har det mycket värre än er själva, tänk på det innan ni säger att maten inte är tillräckligt god, eller att ni inte kan få in alla hundra kanaler på TV:n.
Ju mer vi har och äger desto mer ska vi klaga. Desto mer vill vi ändra på. Ju mindre man har desto mer tacksam är man. Vi måste verkligen hitta tillbaka till tacksamheten över det vi har och inte klaga över vart och vartannat. Vi lever redan i en kaotisk värld där man bara förväntar sig och förväntar sig. Det är dags att vi stannar upp för en stund..Var tacksam för att vi har ett så otroligt bra liv egentligen och att vår hälsa är i behåll.
Läste ett inlägg av Wiktor Axborn här en dag, han skrev bra om ytligheten i tex. Stockholm jämför med andra småstäder man växt upp i.
Håller 100% med, det är en ganska stor “chock” att se hur stor skillnad det är jämfört med tex. den lilla skärgårdsbyn jag bott i med typ 15 000 invånare och tex. Tokyo 13,62 miljoner invånare. Jag hade ingen aning om världen eller modellarbete då jag reste dit ensam som tonåring, det värsta var väl att man alltid haft något stöd och någon att fråga om man inte förstår, i Tokyo var allt främmande, ingen hjälpte och ingen talade Engelska. Jag hade aldrig ens åkt tunnelbana/tåg ensam, jag hade väl inte upplevt mycket i livet pg. var och hur jag var uppväxt, men även mig själv som inte följt med praktiska saker i vardagen, visst hade jag åkt tunnelbana femtio gånger med min syster i Stockholm, men jag hade väl inte förstått att jag kanske borde lära och följa med vad som sker istället för att bara go with the flow. Tänkte så mycket och var så i mina egna världar, oroade mig om onödiga saker och följde med alla ljud, rörelser, människors beteenden att allt annat bara gick förbi, som i skolan, där jag dagdrömde mest i lågstadiet och i högstadiet lekte, stökade med de andra eleverna. Såhär skrev Wiktor, En stor skillnad jag märkt här i storstaden, som inte riktigt på samma sätt existerar i småstäder, är den extrema ytligheten som jag inte alls till början va beredd på.. Men först börjar vi med hur det ser ut i lilla Falkenberg. En underbar stad vid havet som är ett stort turistmål under sommaren med sina kilometer långa sandstränder och mysiga stadskärna. Kanske inte riktigt märks av folk som alltid bott där, men jag som ofta är på resande fot kan säga att sommaren i Falkenberg är något alldeles speciellt. Man får verkligen semesterkänsla, känner sig levande och trygg var man än befinner sig. Jag tror såhär, bor man i en liten stad, så nöjer man sig snabbare med det man faktiskt har. Det är alltså många fler ungdomar i småstäderna som känner sig viktiga och nöjer sig över vem man är, än vad det är i storstäderna. Varför det är lättare att känna sig ”viktig” i en liten stad eller mer ”oviktig” i en stor stad. Har för mig blivit ganska tydligt nu när jag fått känna på storstadslivet och allt handlar om befolkningens attityd och stadens antal befolkning. Alla vet vilka alla är. Så fort det händer något så blir det fort en snackis och rykten går så hela stan vet det dagen där på. Går man en vända genom city en lördagseftermiddag så hinner man knappt blinka innan det är någon ny känning som dyker upp eller någon bekant som man ska hälsa på. Men inte här i Stockholm. Här bor det så otroligt mycket mer människor som gör det omöjligt att känna eller veta vilka alla är. Folk vill höras, synas och vara bäst. Det kryllar av kändisar, b-kändisar, c-kändisar eller bara folk som tävlar om att bli den nya Beyonce eller Brad pitt. Popularitet och värde byggs på vem som har flest kontakter på stureplan eller har mest följare på sociala medier. Det var som att man helt plötsligt kände sig som en fisk i medelhavet och man fick känslan av att folk typ såg ner på en eller tänkte ”vem är det?”. Märkte att det är extremt lätt att bli överkörd här och man får verkligen kämpa för att få ett ända ord sagt.
…”Även förr i världen var det viktigt att som ung passa in i gruppen och vara socialt accepterad. Men då kunde du ofta vara omedveten om allt du inte blev inbjuden till. Idag kan unga människor direkt se vilka kompisar som umgåtts utan dem, eller vilka fester som de inte blev inbjudna till. Jakten på social status har med andra ord tagit ett jättekliv och stressen att passa in har ökat.
Men det här är inte en företeelse som endast finns bland unga människor. Om din kusin lägger upp bilder på sin nya bil, en bekant skriver hur skönt det är på solsemester och grannen visar upp sitt nyrenoverade kök så vänds omedveten blicken inåt: ”Vad har jag gjort då?”. I jämförelse med andra är det ”vanliga livet” inte så glamoröst, men du ser inte de andras vardag.
Det finns så klart ingen lätt lösning, sociala medier har samtidigt medfört mycket positivt i att vi nu kan hålla kontakter med släkt och vänner över stora avstånd och tidszoner. Men kanske behöver du bli bättre på att prata med personer direkt och inte bara bilda dig en uppfattning om deras liv utifrån vad de lägger upp på Facebook. Deras liv är sannolikt fullt av utmaningar som du är glad att slippa, på samma sätt som de helst inte skulle vilja brottas med dina utmaningar i livet. Pressen att vara lycklig och framgångsrik blir onekligen mer framträdande när du hela tiden behöver vara lika bra som det bästa av alla omkring dig.”
“Aldrig har jag känt mig så deppad som när jag hängde på de där hemsidorna. De fick mig att avsky mig själv, att känna mig cynisk på ett sätt jag aldrig varit med om tidigare. Ansiktena som flimrade förbi på skärmen kändes inte som människor. Allting var som ett spel där man skulle optimera sin profil i syfte att få flest chattförfrågningar. Det var inte på riktigt. Nätdejting fick mig att hata mig själv. Jag lever hellre ensam resten av livet än att testa det en enda gång till.”
Jag SJÄLV anser att de som har ett beroende, problem inom detta område och är tvungen att använda sociala media, instagram varje dag för bekräftelse och följa gilla/följar-numrorna dagligen och påverkas av det genom att bli glad/ledsen för nummern är lika väl farligt som att vara beroende av vågen, kroppsvikten. Hur kan man ärligt talat låta sig styras via något så fånigt som inte berättar något om vem och hurdan du är egentligen?
Jag tycker tex. Instagram, facebook, snapchat (de sociala media profilerna jag använder mig mest av) som en positiv sak däremot. Jag har det inte som en hets, beroende eller negativ sak. Det får mig aldrig att må dåligt, aldrig någonsin. Det har aldrig hänt och kommer aldrig att hända. Jag sktier fullständgit i hur många läsare, följare jag har. Visst är det roligt att få nya följare som verkligen inspireras eller gillar mig för den jag är. Varför jag gillar att blogga och instagramma är för att jag når ut till människor, inspirerar och inspireras av andra, jag vill hjälpa, stödja, finnas där som kontakt och en stor andel för ingen orsak alls, jag bara tycker det är roligt och som typ en dagbok som är mycket lättare att ta fotografi på än skriva. Bloggen skriver jag ju på, för det är väldigt roligt det med och för det är en slags terapi! Vad tråkigt det hade varit om den var privat eller jag bara skrev för mig själv, då hade jag inte haft någon inspiration dock. Även om jag huvudsakligen gör det för min egen skull, men visst inspirerar det om någon annan läser. Vare sig det är mamma eller grannen Gunilla 83 år. Jag tycker att om du känner av någon negativ känsla eller ångest då du öppnar någon social app, ska du verkligen så fort som möjligt stänga av, radera det hela. Bäst av allt lämna mobilen bort. Ha tex. morgon och kväll som en rutin att du använder, men styr inte hela vardagen av mobilen, livet utanför är 1000000000 intressantare och roligare och mera underbart. Du får så mycket mera i längden av att spendera tid med de nära och kära än ytliga människor på sociala media. Det håller inte. Det är inte värt det. (menar inte något personligt, måste också ta upp att jag har mött flera underbara människor via sociala media och som jag fortsätter ha kontakt med, tack vare att det finns till. Men fick jag välja skulle jag absolut alla dagar i veckan välja personlig kontakt, telefonsamtal, träffar i riktiga livet, göra saker påriktigt istället för på datorn, skriva brev, gå ut på restourang m.m istället för att beställa hem via appar osv.) Hatten av för personliga bloggar, instagram konton som inte endast reklamerar, sänder ytlig och falsk bild av deras riktiga liv utan vågar berätta ärligt, visa mer av sig själv!
(Melodifestival’s dagen, alla är supertaggade och allt jag kan tänka på är en kväll med Action-film på tv eller njutning i köket istället, kanske en glymta musik i radion men “mello” är inget jag varit fast för någonsin, förutom Lilla Melodifestivalen när jag var 8-år, stora drömmen ju!)
HEJ!
Var och gav smakprov på Leader’s nya choklad förra Fredagen, och även och färgade håret dagen innan som jag berättade väl. Resultatet var 100 bättre än vad jag hade förväntat mig. Visst lite väl mörkt i skallen, men det behövs det för att inte resultatet ska bli i röda toner som alltid händer, förutom hos min favorit frisöt som jag aldrig får tid till pg. avbokning för plötsliga jobb men finally denna gång! Så värt det! Sedan blev topparna lite ljusare. Hade gärna lagt riktigt blonda slingor men hon sa att det inte funkar pg. jag har så mörkt hår och att gå om och om igen och blondera hade väl förstört mitt hår så mycket att jag hade bara torra bitar kvar på skallen. Så tack och lov någon ärlig och bra frisör som inte endast tänker på pengar utan kanske resultatet och nöjda kunder, då går man ju fler gånger dit också 😀 Och hon var även ärlig med att resultatet kan bli lite orange, man vet aldrig, men jag tog risken och fan det blev bra! Förväntade ju mig att jag kommer som en häxa ut med orange eller grönt hår haha, så nu blev det jättebra och det positiva är ju att solen börjat komma fram och ljusnar till det ännu mera! Jag har super torra hår-toppar så jag är glad att jag inte blonderade det med världens starkaste blondering utan en mildare toning tror jag hon använde sig av, jag förstod inte mycket som vanligt utan bara körde på vad hon rekommenderade även om jag säkert tio gånger bad om en annan variant, men ville även tydlig göra att jag INTE vill ha halva håret mörkt och halva ljust haha.. tycker det ser tokigt ut, speciellt på mig kanske. Utan mera att det ljusa smälter sig in i det mörka, och det blev ju bra! Lite åt ljusare hållet men samtidigt vill jag hålla brunetten hos mig. Svårt att hitta något mellan ljust och brunt för samtidigt vill jag inte ha det orange/gråa håret som jag hade då jag började färga håret mörkt (japp jag var blond före). jaja skulle kunna babbla om detta i evigheter för jag har blivit så intresserad av hår-färg haha, det är så roligt att pröva nytt och piffa till sig lite i vardagen då man inte orkar/bryr sig om det annars. Så några gånger om året lyx som hårfärg/klipp, massage, spa, shop until you drop ger nog stora glädje inslag kan jag erkänna 😀 Hade man gjort det varje vecka hade det inte gett mig ett skit. Samma med extra dyr mat eller vin, bästa på helgen!!
Chokladen var sådär, inte alls söt men jättegod om man smälter och fyller med jordnötssmör! PB-CUPS! Mums! Men däremot Nick’s mjölkchoklad bars är sååå goda! Är inte direkt största choklad-fan, aldrig varit det förutom lösgodis choklad eller alla världens mix, nya varianter av choklad/pb/popcorn/kex/toffee/nougat-choklad, typ 5% choklad men anyway 😀 Och chokladsås, chokladglass, chokladdryck, chokladkvarg, choklad allt är ju dröm gott 😀 Och nutella” Men hårda chokladbitar, typ fazerina är blääää, marabou däremot för söt och toblerone usch har aldrig förstått mig på det. Haha, från hår-babbel till mat-prat, här kunde jag också skriva i flera timmar men nu och göra Pt-jobb som är hela helgen full-späckad inför, älskar mina kunder som är så jäkla duktiga. NI INSPIRERAR MIG!
Mina fantastiska kusiner, alla lika starka, inspirerande och grymma!
Internationella Kvinnodagen firar vi så klart med att hylla, peppa och sprida kärlek TILL varandra!
Jag vill hylla min fantastiska farmor, så imponerad av denna kvinna, vid 90+ år tränar som en tjugo om inte mer år yngre lady på gymmet och sprider glädje med sitt varma leende, personlighet och goda bakelser åt hela släkten hela tiden!
Min mamma för hon är mitt allt, hon har kämpat för min skull genom storm och vind, regn och solsken, allt, och hon gör det fortfarande, hon skulle alltid göra ALLT för sin familj, hon är stark som ingen annan, min största förebild.
Mina syskon, fantastiska tjejer som jag har lyckan att ha till egna systrar <3 Minst som jag är av alla så är de grymma förebilder som storesyskon, starka och personliga, unika på sina egna sätt. Och framförallt
Linda.. och alla andra mammor, Linda är min syster och mamma till två fantastiska pojkar. Jag vill ge en stor hyllning åt alla mammor som trots allt motstånd och fortsätter att kämpa för sina barn. Som ger en trygg och kärleksfull uppväxt åt sina barn.
Min mormor, som är min beskyddsängel där uppe nu och detsamma med bästa vännen Melinda, ni två finns i mitt hjärta och tankar för alltid.
Och alla er fantastiska kvinnor där ute! NI ÄR SÅ HIMLA GRYMMA ALLIHOPA! Vi alla är det! Att vara kvinna är inte alltid det lättaste haha, men fan vad vi är bra för det! En stor hyllning åt oss!
Slänger ett litet HEJ mellan kaoset jag simmar i just nu! Känns som om det händer i alla områden nu, både spännande och nya saker på kommande, älskar livet som alltid överraskar lika mycket!
Aja, har fått ösa på med en massa lyxigheter (godsaker) för att orka arbeta till sent under både helgen och början av veckan, nu snart är jag klar med ett skrivprojekt och så får jag fortsätta med det andra imorgon. Denna hjärna är slut på batterier för idag! Känslan då man lämnar allt, media, jobb, telefonen, saker man borde göra, saker som hänt eller ska hända, bara rensar huvudet, slutar tänka och går på off-mode, slappnar av. Det är guld. Bara skratta, mysa, njuta, prata onödigheter med bra sällskap eller bara vara tyst och ta sitt glas vin som bara är ett måste nu haha, glöm inte att unna er saker som får er att må bra! Whatever it is. Kram på er fantastiska människor. <3
Känns som om det redan på Måndag kväll varit en lång vecka men den hade bara börjat! Positivt dock, har haft massor att göra men det har varit så roligt, fungerat bra och har så mycket inspiration, vilja att hjälpa och göra så allt bara faller på rätt plats just nu! Älskar drivet i livet, träningen, vardagen och kunderna som är också motiverade och kämpar så bra!❤❤??
Påtal om träning, alltså mygod det bara fortsätter gå framåt!! Ökar varje pass och får bara nya rekord all the time! Roligast är då det vanligtvis är ben jag får öka på, men nu äntligen äntligen idag tog jag PB i både militärpress och bänk, och tro mig i dessa övningar är jag verkligen ingen superman, har fått slita och kämpa i evigheter för att få varken massa, fett eller muskler på armarna, överkroppen. Samma med ryggen! Förra veckan drog jag ett pass med min “gym-kamrat” (som jag lärt mig massor av under tiderna) fokus på överkroppen och pump. Tvärtom som dropset så ökade vi varje set vikten men minskade i repetitionerna, var så roligt att jag bara fick mera energi för varje övning och typ kändes som om jag inte tränat alls förutom pumpen som kom fram då haha, det var såå roligt! Ska bli en liten grej jag kör varje Fredag och så ska jag ha som mål att öka varje gång förstås 🙂 Denna Fredag blir det inte av för jag ska stå och bjuda lite proteinsnacks i mataffären, vi ses kanske! Mer om det sen då jag varit på plats 🙂 Tillbaka till pump träningen, kunde jag testa mitt max i både rodd, latsdrag, bicepcurls, tricep pushdowns, dips i maskin, flyes i maskin, m.m.. då vi körde från 10 reps till 1 max, och det är en helt annan styrka man har på sista set:et än vanligtvis, så otroligt kul och inspirerande att testa på nya pass samt utmana sig själv, men bästa kanske var att märka hur stark man är, och efter dessa ökningar har musklerna blivit starkare, utvecklats för varje pass. ??? Många tror ha att musklerna själva blir starkare genom att bara träna på gym. Men tränar du alltid samma vikt, 6 kg i en övning kommer din muskel aldrig att bli stark nog att klara 10 kg. Du måste tvinga den att klara av 10 kg. Det gör du genom att belasta muskeln med mer än den klarar av, om och om igen. Men nog om muskel-prat!
Vad mer? Jaaaa, finally ska denna utväxt på håret som får mig att se skallig ut lite färgas och fixas ? Jag tror faktiskt det blir lite mer omväxling än bara det! Tror jag ska färga lite slingor eller något nytt, som en liten upp-piggande grej i vardagen! Men resultatet är väl det mest nervösa än att färga, frisören gör sitt jobb som vanligt men vad jag själv anser om resultatet, hiss eller diss… då 99% av alla besök man gjort till olika hårsalonger varit ???????? på grund av att mitt hår vägrar lämna de röda pigmenten ?? Undrar varifrån det kommer..
Men jag återkommer väl imorgon med ett nytt eller väljer jag den tråkiga bekväma sidan, ett onytt hår med lite uppfräschning ✋?
Godnatt! Tar nog en stund innan jag somnar, ska njuta av kvällen först ?
Jag är bäst på att få mat att se oätligt utTestar gräsmjölk #coolalltså dessa musclebrownies ???Protte SemlorBambi hade för en gångs skull lite smink
I know, I am a Personal Trainer and for some clients I need to ask them to to weigh themselves every now and then to be sure, and because of different people’s goals and conditions.. but overall 80% of my clients skip the scale and instead we follow how they are feeling or alternatively if the customer wants to increase / lose weight we take measurments or/and take Progress Pictures and more. But anyway… I stopped weighing myself a long time ago, several years ago. It tells nothing but a number, dont trust it, dont follow it, same with BMI.
I think it is so weird when I see people and my family do it all the time. Why?? I always think? Then sometimes they get angry, sad, stressed or maybe even happy.. why would a number change the feeling about yourself? And how can you even trust it? Who cares anyway? Only you, no one else cares or knows how much you weigh. Here is a list why I think the scale is unnecessary, why it would be best for everyone to stop weighing themself or just throw it away directly???
Your body’s biggest component is water—about 60 percent of your weight. In a given day, your weight can fluctuate by several pounds, primarily due to changes in body water. Considering this, you can see that your scale has limitations. The scale is not an effective way to measure substantive weight change. Those day-to-day changes on a scale can be water weight as well as dehydration.
You are not a “good” person because you lost weight—and you are not a “bad” person because you gained weight—despite the messages that diet culture may send you. I think owning a scale does far more harm then good and is generally unnecessary.
Thw scale doesn’t reflect anything about your body’s composition or how healthy you are. You can be overweight and healthy. You can be normal weighted and unhealthy. Ultimately, weight is not a good barometer of overall health.
Additionally, getting rid of your scale enables you to focus more on how your body is actually feeling—which is a positive thing.
You are so much more than a number. No matter what you weigh or what your body looks like, you are beautiful and amazing—exactly as you are.
Don’t let a number tell you if you’re worth it, friends. And even if you aren’t ready to ditch the scale for yourself, if you have children, do it for them. No matter how much positive body image talk you share with them, they will pick up on your actions. How long will it be until they start tying that number on the scale to their self worth, too? And how can you tell them not to if you’re doing it yourself?
Hormones play a big role in wrecking havoc on the scale for women, even causing their weight to fluctuate from day to day, depending on your time of the month. You may not feel bloated, but you could be retaining fluids.
So if you go to the scale, if it was 5kg more or 5kg less than you expect it to be, what would it change? Nothing, You would still be the same person with the same body, it shouldn’t change your feelings about yourself.
Put the time and energy that you spent worrying about food, calories and weight into something more rewarding. Join a new hobby, volunteer to help others, or even take time to spoil yourself every once in a while. Life is too short to spend another day at war with yourself. Now, break up with that scale and throw it away because you don’t need it to tell you how beautiful you are. It is time to get back to a healthier, happier you in mind, body, and spirit.
What can’t the scale tell you? A whole lot:
1. What a good spouse/son/daughter/mother/father/grandma/grandpa you are
2. How amazing you are at your job
3. How fast you can run
4. How much passion you have for your hobbies
5. How unique your laugh is
6. How loyal you are
7. How much better your clothes are fitting
8. How much water you drink every day
9. How much you rock your favorite outfit
10. How much you’ve grown emotionally
11. How great your hair looks
12. How smart you are
13. How much your blood pressure/cholesterol/blood glucose numbers have improved
14. The status of your relationship with food
15. How motivated you are
16. How many flights of stairs you can climb
17. How well you’re raising your kids
18. How many lifelong memories you made on your last vacation
19. How thoughtful you are
20. What a great smile you have
21. How much easier it is to carry your groceries since you’ve started working out
22. How good you are at making healthy food choices
23. How close you are to your friends
24. How loved you are
25. How well you can cook
26. What a genuine person you are
27. How much muscle mass you’ve put on
28. The number of good books you’ve read
29. How many amazing places you’ve seen
30. How many volunteer hours you’ve logged
31. How endearing your quirks are
32. The number of steps you take per day
33. How ambitious you are
34. How many times you’ve passed up a treat for a healthier option
35. How promising your future is
36. How appreciated you are
37. How far you can walk
38. The number of fruits and veggies you eat every day
39. How you handle stress
40. How funny you are
41. How many inches you’ve lost
42. How much knowledge you’ve gained about healthy living
43. How compassionate you are
44. What a good pet owner you are
45. How confident you are
46. The number of compliments you’ve received
47. How beautiful you are
48. The number of medications you’ve been able to stop taking since getting healthier
49. How strong your relationships are
50. How much weight you can lift
51. The number of people who admire and look up to you
52. How many challenges you’ve overcome in your life
53. How talented you are
54. How much you’ve touched the lives of others
55. How much you’re learning and growing every day
3 tablespoons of sweetener or sugar ( I used Sukrin Melis)
a few drops of peppermint flavoring
If you have an ice machine at home make the icecream using that ofc, but for us that dont have one; Whisp everything in a large tub or lunch box and put it in the freezer. After 30 minutes, remove the tub and blend everything thoroughly with a spoon. Set the ice cream back in the freezer and repeat the procedure every 30 minutes another 2-3 times or until you get the desired consistency. Take it out and enjoy! Top with candy ??
Wohoooo!!! Bara skrek(ja verkligen ropade högt två gånger haha) igår på gymmet ?, fick nämligen upp 100kg i marklyft???????.. kanske “inget” för andra men däremot för MIG är det grymt ?❤
Skål!
Jämför er med er alltid med er själva (ifall man ens ska jämföras..) vad det än gäller! Så be proud över varje framsteg även om det är små såna ? Kanske det är svårt att erkänna att du är stolt? Att säga fan vad jag är grym! Högt! Och stå för det. Sen när har det blivit fel att berömma sig själv? Många gånger kan det kännas som som att den lilla utveckling som sker inte riktigt räknas, inte är tillräckligt bra eller stor förändring? Jag tycker det är fånigare att tänka så än andra vägen. Försök hitta små saker som ni är nöjda över, i vardagen, i livet, i er själva, i era framsteg, i jobbet, skolan, recovery:n, förhållanden, uppväxten, gymmet, osv, ert mål.. kanske ert mål är att förbättra ert självförtroende? En stor del av det är just att vara snäll mot sig själv genom att se det bra i dig själv och det du gör, även det lilla, “minimala”. Finns det något du är extra stolt över just nu? Beröm er själva!
jag är stolt! hur mesigt det än är att skriva ett inlägg om det ?? Har haft problem länge med ryggen och bålen som varit svag men för två år sedan blev det värre med ländryggen då jag fick diskbråck och som tog flera månader innan det blev riktigt bra. Sedan dess har jag inte kunnat lyfta tunga vikter, böja mig och inte ens funderat på marklyft. En pina för mig att sitta i bilen i flera timmar eller bara en stund, får så himla ont än idag! Då jag arbetar via datorn har jag som tur en kudde passligt vid ryggstödet så ryggen får en bättre ställning. Knäböj kunde jag lätt börja träna sån småningom som tur, (med hjälp av bälte). Bälte blev ett måste för mig nu under dessa åren (först nu idag jag kan lämna bort det då och då), samtidigt som jag fick jobba på core och ländmuskeln med lätta rörelser för att bilda en stark bål innan man lastar på vikter. Jag hade ju rutor på magen, så min tränare och jag själv hade väl trott att jag hade ett starkt stöd vilket var inte ett dugg sant och än idag är det en av de svagaste musklerna jag borde arbeta med mera, stärka upp och lägga tid på för att få bättre effekt och stöd i träningen, men grunden har jag iallafall skaffat som jag inte hade förut. Vilket gjorde det möjligt för mig att när ryggen återhämtat sig och stärktes upp med övningar så kunde jag detta år äntligen börja marklyfta igen. Lägga på vikt! Så blev ju helt kär i marklyft igen nu ??? Får jobba en hel del med tekniken också förstås men jag har kommit en lång väg redan, haha bara så skoj att höja vikt gång på gång, nu får jag dock se till att inte göra några onödiga skador så jag kan fortsätta min träningsglöd!
Det är först nu på senaste åren jag ärligt talat kan säga hur stolt jag är över mig själv. När jag var yngre och bara några år tillbaka såg jag mig ALLTID som sämre. Jag var aldrig tillräckligt bra. De andra var bättre, de andra var grymmare och jag ville vara alla till lags. Gjorde jag något bra eller rätt kunde jag inte ta emot beröm från andra eller mig själv, aldrig. Det hade inte ens funnits på listan att jag hade klarat av att tycka jag gjorde något bra, att jag var stark eller duktig. Aldrig. Jag nedvärderade mig själv och aldrig någonsin var jag tillräckligt bra, inte för jag själv kände press på att vara det men jag kände att de andra hade det. Jag ville göra alla nöjda och på det sätt kändes det som om jag aldrig riktigt lyckades och var tillräckligt snäll eller bra. Ville få pappa stolt över hur bra jag var på fotbollsplan, snabb och ifall jag gjorde mål som inte hände lika ofta som för min syster Matilda, fotbollsstjärnan ?? och jag hatade att få beröm om mina kläder eller något annat, ville skuffa bort uppmärksamheten på någo annan som var mera värd det enligt mig, jag var inte bra, inte kunde jag ha fina kläder, inte JAG. Sa någon att jag kunde göra arbetet på ett annat sätt så kände jag mig misslyckad och förstörd som person, i huvudet eka:de det “jag är skit, skit, skit” och ur min mun kom det orden “jag vet jag suger sorry för det” Wtf? Be om ursäkt över att jag trodde jag gjorde något fel fast någon ville bara hjälpa att göra det lättare? Hade så dålig självkänsla och därmed alla självmords tankar redan i lågstadiet. Jag var inte som de andra, jag var inte liten och söt och bra i skolan och rolig osv, jag var lång och ful och kortfattad, blyg och dålig på allt. Det gjorde ju mig till det, för jag trodde verkligen jag var det, blyg ful och dålig, fast jag verkligen inte var det. Jag önskar jag kunde krama om mig själv, 10 år gammal och bara säga du är bra, du är tillräcklig som du är, låt aldrig någon eller du själv säga något annat. Du är bra. Du behöver inte ens vara bra. Vad fan är bra egentligen? Alla är väl bra, men sen finns det tydligen de som tycker att andra är sämre, eller ser sig själv som en sämre människa, som jag gjorde.
JA och NEJ, jag tyckte synd om mig själv nu då jag läser detta, det låter ju som om “stackars mig jag är inte tillräckligt bra” men tvärtom över hur jag faktiskt tänkte och kände. Någon kanske såg det på det sättet, att man tycker synd om sig själv, vilket jag därmed inte gjorde då. Hade aldrig någonsin kunnat göra det, det var det värsta en person kunde göra tydligen. Att tycka synd om sig själv, att berömma sig själv osv. Jag är uppväxt så att man inte ska gråta över små saker, man ska stiga upp och bita ihop. Inte visa känslor eller att man är svag. Man ska kämpa och vara stark, andra har det värre. Jag kunde aldrig berätta om något jag var sårad över, mådde dålig av, jag kunde inte ens tillåta mig själv vara det. “Fan vad står du här och bölar, skärp dig” Att gå till läkaren eller doktorn var ännu värre, jag fick ångest att berätta högt vad som är fel, tex. jag har ont någonstans eller hosta, det enligt mig var “att tycka synd om sig själv” och gav mig hemska skuldkänslor. Därmed fungerade inte terapi och psykologer för mig, varje ord kändes fånigt och bortkastad tid, och det var en stor del av varför det tog länge att tillfriskna från depressionen, för jag hackade ner mig själv med hat, jag skällde på mig varje gång jag misslyckades, det var ju värsta mardrömmen att vara sjuk i depression och inte klara av att göra något åt det, varför kunde jag inte göra det andra gjorde? Länge försökte jag också göra min familj nöjd och stolt över mig, vad jag senare märkte att jag förlorade själv så mycket på det och jag mådde så dåligt att jag ville bara skrika av smärta så jag fixk bara erkänna gång på gång att jag kan inte leva för andras skull. Jag är hellre lycklig med mig själv, på det sättet jag mår bra och så får andra tänka vad de vill, samtidigt som jag visste att min familj älskar mig som jag är, men visst hade det varit roligt att ge dem allt de önskat och få höra hur stolta de är över mig eller tacksamma. Jag fiskade väl uppmärksamhet och beröm lika väl som jag inte tog emot det och hörde all beröm jag fick ända sen liten, jag har alltid varit älskad, alla har sett mig som liten och bortskämd, vilket gav väl mig ännu mer skuldkänslor, jag ville inte vara minst, jag ville inte då uppmärksamhet samtidigt som jag ville.. Det var väl mera det att jag ville gottgöra det, jag ville inte att mina syskon skulle se mig som liten och bortskämd, jag ville visa att jag faktiskt kunde och behövde ingen annan i livet, jag var stark och duktig. Jag klarade sällan av att ta emot presenter, godis, kramar, annat om jag inte ansåg att jag var värd det eller ifall någon annan blev utan. Skulle jag fått mera än mina syskon fick jag panik och ville säkra om att de andra också fick eller helst av allt fick istället för mig, “ge det till henne” sa jag och trodde jag mådde bättre av det. Känslan att ta emot något eller köpa åt mig själv något kunde ge mig så hemska känslor att jag var tvungen att lämna tillbaka det, var typ inre vär det. Jag kunde inte be om pengar, hjälp eller stöd av mina föräldrar, varför skulle jag få det om inte andra fick det? Aja enough om det. Vad som ändrade på det hela var ju förstås då jag började älska mig själv, acceptera mig, sluta jämföra och tänka på andra så mycket (varför skulle jag vara sämre än andra), klara av att vara stolt och berömma mig själv, inse att jag är TILLRÄCKLIGT bra som jag är, och jag vill inte vara någon annan, jag skulle aldrig någonsin ändra på mig själv idag, för mina sämre och bättre sidor gör till vem jag är och vi alla är unika som vi är, vilket gör det hela så intressant och underbart!❤ Jag tror att när man mår bra och kan acceptera att alla gör fel ibland, samt acceptera sina brister och inte sträva efter att vara bäst och så klarar man slutligen av att vara stolt över sig själv och berömma sig!
Du ska vara stolt över vem du är. Du ska vara stolt över dina framsteg, stora som små och du ska kunna älska dig själv innan du kan låta någon annan älska dig! Har man nedvärderat och tryckt ner sig själv jämt i flera år så tar det tid att komma tillbaka på rätt väg! Det är inget som händer över en natt och man får arbeta med sig själv lika som man arbetar på arbetet. Gymmet har hjälpt mig jätte mycket och stärkt mig ännu starkare än vad jag kanske aldrig hade klarat av att vara annars, min själv respekt är skyhög och jag kommer aldrig låta någon trycka ner mig eller få mig att känna mig värdelös, negativ energi tillhör inte mitt liv mera. Jag vet att det finns människor som älskar mig för att jag är jag och det är de som stannar kvar, och jag är tillräckligt stark att klara mig på egen hand idag, jag behöver ingen som inte gillar mig eller vill ändra på mig. Jag är som jag är, inte perfekt, men vi alla har våra svagheter och vem vet? Kanske någon håller på att jobba att förbättra något och kämpar med det du tycker är så jobbigt eller oschysst, lär er acceptera varandra och er själva, förhållanden och vänskap är inte perfekta och det kommer missförstånd men det går,lika som det går att lära sig älska sig själv! Och det är så värt det! Så sluta förminska dig själv i dina egna ögon!
Jag tycker att vi måste bli bättre på att se och hylla även de små sakerna, kanske kan vi hjälpas åt att komma ihåg hur viktigt det faktiskt är. Att bekräfta sig själv är ett fantastiskt sätt att bli starkare i sig själv!
p.s någon som följer Geordie Shore? Alltså shit ? Världens onödigaste serie men skrattar så mycket att jag får tårar ibland, ny säsong började igår och det var RAW ???? Tjejer slåss som katter och river av löshår. Herregud ??
