Lättsam men produktiv dag
Idag har jag:
Beställt hårfrisör till imorgon ✔️
Fått jobb till imorgon✔️
Fyllt på skafferiet (storköp)✔️
Gjort matlådor✔️
Städat lådorna (slängt allt skräp)✔️
+ annat pyssel hemma! Nu måste jag packa för imorgon blir det en farfylld dag med både frisör, benpass, packa väskan för jobbet och få med allt dit för vet inte hur länge jag stannar, allt från en dag till en vecka, blir spännande❗️
Nu: Bubbeltbad i jordgubbs dofter ???✨?
Recept på panerad kyckling glutenfri
Detta har jag velat pröva länge på! Nu finally! Riktiga receptet hittar ni här.
Gjorde dock eget recept inspirerat av Fanny!
- 400g Kycklingfärs
- Fiberhusk
- En påse proteinbites, valfri smak.Gör såhär:
Blanda kycklingfärsen och fiberhusket (typ bara en tsk eller mindre? per biff) , forma till 4 st biffar och rulla båda sidorna i proteinbites (som du krossat före, till mjöl!!!) Stek biffarna på medelvärme tills de är färdiga, låt svalna, ät och njut!
HETSÄTNING
Hej!
Tänkte ta upp ett inlägg om hetsätning. Hetsätning kan även tolkas som överätning, matmissbruk, sockerberoende eller en ätstörning, BED = Binge Eating Disorder på svenska hetsätningsstörning. Hetsätning har ökat väldigt mycket på senaste tiden, eller så är det bara nu folk vågar prata öppet om det och det har kommit flera alternativ för att få hjälp då det slutligen blir till ett problem. När blir hetsätning ett problem då? Nästan alla har hetsätit någon gång i livet, eller? För vad räknas egentligen som en hetsätning? Är det endast att äta en stor mängd snabbt? Och vad är en STOR mängd egentligen? Och borde man kalla sig sjuk bara för att man slukar i sig stora portioner regelbundet? Ja det är många frågor som flera inte förstår. Enligt mig är hetsätning en ganska intressant grej, hur våra hjärnor fungerar och påverkas av mat, hur belöningssytemet är viktigt hos oss människor, och varför så många belönar sig via maten. Jag ska berätta lite!
HETSÄTNING
- Att äta en stor mängd mat på en kort stund
- Att sluka i sig mat även om man inte är hungrig
- Att inte ha kontroll över sitt ätande
- Att fylla ett hål med mat
- Att inte kunna fokusera sig, tänka eller känna känslor/smaker under hetsätningen
- Att få skuldkänslor, hat, ångest efteråt
- Att trösta sig med mat i stor mängd pg. känslor/stress
- Att inte kunna sluta äta, “behov av att ta mer, mer, mer”
- Att inte känna mättnaden.
- Kan kopplas till alkohol/narkotika som man ofta inte kan känna när det är dags att sluta.
- Missbruk av mat, man blir beroende och “MÅSTE” få det.
- Oftast är det sött, kolhydrater, annat som höjer serotoninet i kroppen och gör oss i behov att “få mera”.
Så en sammanfattning:
Hetsätning är ett väldigt vanligt fenomen och jag överdriver inte när jag säger att det klassas som något helt normalt i vårt samhälle. När fredagsmyset åker fram så bör man äta tills man inte får ned en bit till, men det räcker inte! En vanlig fika kan sluta i en orgie av kakor & en dag när man har tråkigt kommer man på sig med att köpa mängder med lösgodis som man pressar i sig tills man däckar. Men det här gäller inte enbart för söta saker, även vanlig mat går utmärkt att hetsäta. Hetsätning innebär egentligen bara att äta långt förbi att mättnaden har infunnit sig, och att man tappat kontrollen.
Vad beror det på & i vilka situationer uppstår en hetsätning?
- Vanligaste är att du bantar eller att du äter väldigt fel. -> Din kropp skriker efter rätt näring och du hetsäter.
- Ibland behöver man en vän, en vän som tar bort den där ensamheten, oron eller ledsamheten.
- Fyller ett tomhål.
- Mat reklameras överallt, finns överallt.
- Man är överhungrig och har inget i kylskåpet, köper ett ton av mat och vräker i sig allt.
- Kan också hända då man inte är hungrig, man är däremot sötsugen och gör detsamma.
- Tröstar sig själv.
- Hormonerna blir i kaos, dvs. man känner inte hunger & mättnad eller kontroll och belöningssystemet kickar igång, så man inte kan motstå att ta en bit till som leder till en överdriven mängd mat/godis/bakelser waaay över gränsen.
- Man bantar och ger upp, helst på kvällen då man känner sig trött, hungrig, omotiverad, så tänker man att “äh vem bryr sig” och “vi börjar imorgon” och så äter man alla “förbjudna livsmedel” som man undvikt på dieten.
- Att se på ett livsmedel som gott/ont leder i regel till känslor av dåligt samvete och skam, och framkallar behov av kontroll – vilket i sin tur orsakar hetsätande, känslomässigt ätande eller svårigheter att äta det kroppen behöver. När hjärnan tror att kroppen inte FÅR äta vissa livsmedel, för att det ligger SKAM i det, kommer hjärnan känna sig berövad.
- Några personlighetsdrag som ökar risken för hets är en tendens att ha en liten förmåga att hävda sina egna behov, behov av att dämpa obehagliga känslor av ångest, depression och dåligt självförtroende, perfektionism, dålig impulskontroll.
- Kan också handla ofta om tristess eller som ett sätt att distrahera sig själv.
Varför mat?
- För att det är gott.
- Ger en tillfällig tillfredsställelse.
- Insulinet höjs ju mer vi äter socker & fett och kombinationen gör att mättnadssignalerna blir helt avtrubbade tillsammans med maximalt endorfinpådrag.(Resultatet blir att man överäter långt förbi sin naturliga mättnad, eftersom man inte känner den, samtidigt som man känner sig glad, lugn & nöjd. Inte så konstigt att man vill fortsätta med ett sånt här beteende, när vi får full belöning från hjärnan och kroppen)
- Vi alla är nästan uppväxta med att bli tröstade med mat då man är sjuk/ledsen, så det har blivit en ganska obvious “medicin” för att få oss att må bättre.
När är man sjuk då?
- Hetsätningen förekommer i genomsnitt minst 2 dagar i veckan under sex månader.
- Tänker hela tiden på att sluta hetsäta/överäta och har dåligt samvete för detta, men det går helt enkelt inte.
- Man känner nog om det är ett problem och något som påverkar ditt liv och du går med stora skuldkänslor. Du tappar ofta kontrollen och förmågan att reglera dina känslor, och istället tröstar dig med mat.
Om man överäter och inte kan sluta när man vill eller om man småäter hela dagen eller om man äter när man är spänd och nervös eller går upp och äter på natten behöver det inte betyda att man lider av BED. Kunde nästan påstå att vi alla hetsäter ibland, speciellt vi som älskar mat. Det är lätt att äta tio gånger mer än vad som är normalt/naturligt/vanlig portion och stoppa i sig mera trots att man är mätt, bara för att det är så gott! Ni vet på buffé så är det svårt att kontrollera och man vill bara ha mera! Men det behöver ju som sagt inte betyda att en människa är ätstörd. I det samhälle vi lever nu så är det lätt att mat blir en viktig grej för oss och vi pushar varandra att äta mera för att vi är så smala eller för att man är “tråkig” om man äter bara en bit choklad.. eller belönar sig för en hård vecka på arbetet, gymmet, strikt kost.. Och så ser man bilder på mat överallt, suget av att köpa allt och äta allt utan gränser lockar. För mat är ju gott, det vet vi alla, men det finns som sagt en skillnad. Och jag tror vi alla vet bäst själv, ingen kan påstå att du är sjuk om du själv inte ser mat:en som ett problem. Men så finns det ju många som också undviker och vägrar acceptera att man har ett problem. En hetsätning kan gå upp till (eller över t.o.m) 10.000 kalorier, som är nästan 5 gånger större än vad räknas som en vanlig kvinnas kaloribehov per dag.
En sjuk person beskriver en hetsätning ungefär såhär:
Man kan inte sluta att äta utan fortsätter att proppa i sig. Det är frågan om enorma mängder mat, till exempel 3 stora chipspåsar, 1 limpa bröd, ett halvt paket smör och 4 godispåsar. Skuldkänslorna efter hetsätningen leder till besvär, både psykiskt och fysiskt, man kan må illa, få ångest och känna en stor sorg och tomhet.
Vad är det för skillnad på hetsätningsstörning & bulimi?
Hetsätningen är inte relaterad till regelbunden användning av olämpliga kompensatoriska beteenden (t.ex. självframkallad kräkning, fasta, överdriven motion)
Hur kan man söka hjälp?
Om man inte vet vart man ska vända sig kan man först gå till en vårdcentral. Där kan man få hjälp att komma i kontakt med ett behandlingsställe.
Ungdomar kan vända sig till skolhälsovården, en ungdomsmottagning. Om man är vuxen kan man gå till en vårdcentral. Jag rekommenderar terapi, att börja gå hos någon som kanske är specialiserad inom ämnet och någon du kan prata med. KBT till exempel är en bra metod där ni disskuterar om problemet och gör en handlingsplan, men känner du att du det är något i det förflutna som påverkar ditt ätproblem så finns det andra alternativ i psykoterapi som fokuserar på just det, din livshistoria etc.
Det finns också privata terapeuter och behandlingshem som man kan vända sig till utan remiss, men då betalar man själv. Googla, och sök någon nära dig! Sen tycker jag också det är bra att prata med någon du känner bra som kan hjälpa dig och eventuellt ge förslag om vad du borde göra i ditt tillfälle.
Andra tips:
- Lära sig känna igen sina fysiska hunger- och mättnadskänslor och bara äta som ett svar på dessa känslor.
- Kostschema baserat på ingredienser med lågt glycemiskt index.
- Lära sig känna igen sina verkliga känslor och lösa sina problem, inte fly från obehagliga känslor.
- Ta itu med hela sin livssituation som studier, arbete, vänner, fritid, familj, bostad, etc.
- Lära sig tänka på ett konstruktivt sätt så att man inte onödigtvis sätter krokben för sig själv.
- Nägra läkemedel kan göra processen att bli bra något enklare för en del personer.
Här kan ni läsa mera om ämnet:
Källor: http://web4health.info/sv/answers/ed-causes-overview.htm & http://martinajohansson.se/hetsatning-hunger-sockerberoende-fasta/
Lycka på otursdag
Ja, ni som läst min blogg länge…. vet att jag har helt värdelösa otursdagar ibland. Inte såna då man mår psykiskt dåligt, utan såna där allt bara går åt skogen, hur man än försöker. Idag var en sådan. Det började med en morgonsuprise av mamma som hade hämtat ett ton av godis och annat gott från jobbet, det är ju en hurra-grej såklart men nu sista veckorna hade jag för en gångs skull tänkt liiite kämpa för tävlingen och kanske satsa mitt allt sista månaden. Men så kommer såna små retningar och man vill bara “äh vi lever en gång” “cheatdaaaaaaaaaaaaaaay” även om jag vet att om jag vräker i mig allt så kommer jag gnälla om magontet ikväll och träningen kommer bli förstörd och bortkastad pg av det. Sååååå, jag försökte hålla mig, får se hur länge det varar. Fyfan vad gott det skulle vara med lite sött ikväll! och vin! Jaooo…får se om jag fuskar iallafall, mitt självdiciplin är inte direkt det bästa. Aja, så “omg-otur” tänker ni säkert, men vänta bara! Efter glädjestunden så skulle jag dricka vatten ur min shaker, som jag gör vaaaarje morgon….. och tydligen satt locket inte rätt, så allt vatten (blandat med aminosyrorna jag tar) föll på mig, mina kläder och golvet. Som tur var det inte kallt vatten men ändå 😛 Var i sömnmössan fortfarande och detdär väckte ju verkligen mig och jag som bara längtar efter kaffet & frukosten var tvungen att byta om, göra aminosyrorna än en gång och dessutom torka upp allt från mattan. OCH det gick ju wasted onödig pulver, sorligt. Ville nästan slicka upp allt typ. Nä men det gjorde jag inte, istället som en duktig flicka gjorde jag allt om. Sen då allt var äntligen redo, kändes det som om något fattades…. GRÖTEN! Jääääklar sade jag bara. Gröten blev bränd i kastrullen och jag skyndade mig för att hälla på vatten och rädda situationen men det luktade bränt i hela huset och brandalarmet började skrika efter några minuter, och min gröt var FÖRSTÖRD. Tänkte “äh lite bränd gröt är väl ingen fara”, men jooo.. hela gröten smakade bränt trots att jag försökte skrapa bort det ätbara men bara onödigt.. Fick kasta skitet och så gjorde jag en snabb microgröt som lika snabbt försvann i magen med varken glädje eller smak. Lika som små saker kan glädja upp en kan det även göra mig bitter. Man blir bara så irriterad! Resten av morgonen & dagen var väl inge speciell men inte heller höjdare förutom träningspasset som var 100% kärlek från början till slut. Så där fann jag ren lycka och glädje iallafall. Tänkte att “dagen inte var så farlig sen heller”… men då borde jag ha knackat på bordet, för såklart då jag skulle ringa posten om mitt dröjande paket som jag väntat på i åtta år, så meddelade de att de har skickat tillbaka paketet eftersom jag inte hade betalat tullen inom den beräknade tiden? Fattade inget, hade ju förklarat att det var ett paket jag hade vunnit gratis och de hade sagt att det skulle ordnas, men sen hade jag inte hört något av dem och jag hade väl själv glömt att ringa för att säkra saken, och nu var det någon annan i telefonen och plötsligt så var paketet tillbaka. Om jag ville beställa det igen så skulle det inte vara gratis mera, eftersom presentkortet var använt och blabla.. får bara huvudvärk av att tänka på stressen, aja det får vara! Förlorade iallafall inget. På ett sätt. Men på ett annat sätt, förlorade jag ju priset. Aja skitsamma! Resten av kvällen var bara jobbig och stressig och hade ont överallt, eller så bara fokuserade jag på krampande magen (som inte ens var så farlig) och träningsvärken från gårdagens benpass (härlig känsla ju, men inte idag) mera än vanligt, då man är på “dåligt humör” och extra känslig för motgångar en sån dag. Försöker hålla huvudet och glädjen uppe och det går ju helt okej för snart börjar mitt favoritprogram på tv och tänkte göra lite gott caseinfluff idag, som är typ himmelskt gott om man lyckas! Och gissa vad annat hände idag, som egentligen bara är skrattretande.. haha.. då jag kom ur duschen så skulle jag lägga bodylotion på, extra tjock lager.. och det gjorde jag, men plötsligt kändes det så konstigt och det SÅG konstigt ut, det sögs inte in i huden liksom, var mera som gelé 😀 …. Jag tog en titt på burken och där stod det klart och tydligt “BODY WASH” Ofc… Så fick ta en dusch igen !!! och det är väl inge jobbigt, men vi har ett golv som blir typ en översvämmning av vatten varje gång man duschar, eftersom golvet är ojämt eller så, så allt vatten rinner på hela golvet och så måste man skrapa bort det med en trasig duschskrapa som endast har toppen av skrapan kvar, så man måste sitta på knä (i vattnet) och skrapa allt vatten bort, haha.. låter tokigt, och det är ju det, jag hoppas att det fixas snart av mina kloka föräldrar som alltid ska renovera allt så inget riktigt blir fullständigt färdigt.
LÅNGT INLÄGG märker jag nu, men fick iallafall mina känslor och irritation skriven, så nu skrattar jag bara åt det, haha! En annan GLÄDJEstress är att min tävling närmar sig…….. Det är egentligen 6 veckor dit, tror jag, men om man räknar med min hjärna så är det 4. För denna vecka är ju nästan över? Det är ju Onsdag imorgon… 😉 Och så sista veckan går ju BOOM snabbt, o då ska allt vara redo och sista veckan är ju själva tävlingsveckan, så det är ju då allt händer, varför ska man räkna den med? Så 4 veckor = 28 dagar, holy shit. Typ en månad! Då borde ju allt vara klart och man borde kunna ställa sig på scenen imorgon typ! Stress blandat med gläjde, för väntar så himla mycket på tävlingen, om nu allt går som det skall, för känner att för mycket träning och stress eller för mycket bara allt på samma gång, då jag börjat jobba nu också så svänger det hela och kroppen säger stopp, börjar samla på sig vätska och vägrar träna, villket man ju verkligen inte vill då träningen är glädjen i allt och dessutom ska det vara kul att tävla! Men ska sluta oroa mig och försöka glömma nedräkningen t.o.m, fokusera på varje dag som den kommer. Som idag tex. även om det var lite otur så är jag så himla glad att jag lever, att jag är frisk, att jag kan träna och att jag har en familj, ett hus, att bo i och att leva med. Jag är så tacksam för allt och tänka sig, för några år sen hade jag aldrig kunnat se glädjen i livet och bara väntat på nästa dag. Men idag så lever jag. Jag njuter. Jag älskar denna stund, jag älskar inte värken i magen eller det blöta håret som droppar ner för ryggen, men jag älskar livet. Jag älskar hälsan jag har.Jag älskar min familj och jag älskar att jag idag kan stå här, på mina fötter och säga, att JAG VILL LEVA. JAG VILL OCH JAG ÄLSKAR ATT LEVA. ÄVEN OM LIVET KÄNNS HELT MENINGSLÖST OCH HEMSKT IBLAND ATT MAN VILL FÖRSVINNA FÖRALLTID, MEN JAG ÄR TACKSAM ÖVER ATT JAG KAN KÄNNA KÄNSLOR OCH ATT JAG KAN OCKSÅ HA BRA DAGAR. ATT JAG KAN LEVA. ATT JAG SER DET POSITIVA I DET DÅLIGA. OCH ATT JAG VET ATT JAG INTE ÄR ENSAM, JAG VET ATT JAG SOM ALLA ANDRA, VI HAR VÅRA GUPPAR I LIVET MEN OCKSÅ KOMMER DET KOMMA DEN DAGEN OCH PERIODEN DÄR ALLT FALLER PÅ PLATS OCH ALLT KÄNNS SÅ HIMLA RÄTT OCH BRA. VI SKA KÄMPA FÖR ATT KOMMA DIT VI VILL I LIVET OCH VI SKA OCKSÅ FÖRSÖKA FÖRSTÅ HUR BRA VI EGENTLIGEN HAR DET. UTAN KÄNSLOR OCH PROBLEM SÅ SKULLE VI INTE KOMMA FRAMÅT. PROBLEM ÄR VÄGLEDARE. VI FINNS TILL FÖR ATT MISSLYCKAS OCH LYCKAS OCH ALLT DETDÄR OM OCH OM IGEN.
Boktips
Hej!
Igår slutade jag
äntligenboken Veronika bestämmer sig för att dö av Paulo Coelho. Jag måste säga “äntligen” för jag verkligen väntade att boken skulle sluta, så jag skulle få veta hur det gick. Det var väl det ända negativa med boken, men annors var det så himla bra! Massor med lärdomar och kloka saker de tar upp, som alla borde inse och veta! Jag rekommenderar den verkligen! Jättevacker och rörande, samtidigt som den är konstig & annorlunda och det gör att man blir nyfiken. Även spännande och tragisk, samtidigt som lärorik och nästan så att man får en ny syn av världen, livet, människor. Jag vill inte avslöja något nu, då kanske någon av er blev intresserade att läsa den! Gör det! Och GE INTE UPP, sluta inte läsa även om den kanske är lite annorlunda och kanske inte något ämne ni är intresserade av, men alla är väl intresserade av människor, mänsklighet och hur vi tänker och tycker. Hur vi alla är olika och hur egentligen alla är lika. Läste nu också att boken har kommit som film år 2009, borde nog köpa filmen, även om den kan vara dubbelt sämre än vad boken är, som det oftast är!Ger faktiskt 4, om inte 5 stjärnor av 5. Jag var faktiskt liiite skeptisk i början, men det fina avslutet gjorde nog boken värd den 5:a.
När jag var ung, i kanske 13:års åldern, handlade mina favorit böcker om tonårsdrama, kärlekshistorier, rika och populära tjejer som spenderar en sommar i Hollywood/stranden men även lite töntiga eller om ett kompisgäng där alla hade olika personligheter, då hittade man alltid “sig själv” i någon av personerna. Tex. Gossipgirl, Meg Cabot, böcker av Jacqueline Wilson, osv. Så om ni är i den åldern och intresserade av sånt, tipsar jag om dessa böcker! Svårt att ge en siffra nu, då jag inte läst dem som äldre.. men när jag var i tonåren så var de helt underbara böcker.
Sen då jag var lite äldre i min “angst-period” så började jag läsa om vampyrer, Om jag kunde drömma (TWILIGHT)- serien & Vampyrens-märke-serien.. Haha. De var väl bra då, tyckte jag, men nu lite väl borta från verkligheten. Även fantasy som Harry Potter och såna älskade jag. Så idag skulle jag väl ge Vampyrserien en 2:a…. men i de dagarna var det verkligen en 5:a. Typ min själ-bok.
Sen om ni gillar lite mer drama, en biografi, så rekommenderar jag Carolina Gynning’s bok som heter Ego Girl.
Där berättar hon väldigt öppet om allt hon varit med om. Från tonårskrisen till modellvärlden till våldsamma män, droger, ätstörning, big brother tiden, och allt möjligt annat! Ganska rolig bok, vilket jäkla drama/kaos hon har varit med om, respekt åt henne som vågar berätta allt för alla och att hålla fötterna på marken efter så många hemska situationer i livet, hon har tagit det som en lärdom istället för att vända det till ett problem/misslyckande.Boken får 4 stjärnor av 5!
Sen, har ni varit med om ätstörningar, eller är intresserade över ämnet, så är denna bok verkligen bra och höjdare. Ett stort tack till Terese Alvén som skrivit boken och har en jättebra blogg som verkligen visar hur livet är fint och vackert på andra sidan. En bra förebild och inspiration för alla som tränar, har haft/har ätstörningar men även för nyblivna mammor eller vem som helst säkerligen! Jag tycker den är värd en 5:a den med!
Sist men inte minst en gripande bok om döden än en gång. Varför är jag så intresserad av döden egentligen? haha…Kanske för jag varit med om den så många gånger och tycker det är ganska skönt att kunna tänka på livet, döden, världen, livets mening utan att behöva skämmas eller dölja det, och att höra andras åsikter och tankar om det och allt sånt ibland. Jag ser inte allt så himla viktigt och krävande mera. Jag är en ganska fri person som är tvungen att känna frihet för att kunna andas. Men sen så har man ju stunder då man inte alls vill tänka på hemska saker som döden och istället tänka på framtiden, och göra alla världens planer och detaljer om vad borde göras under dagen. Boken var som sagt känslig, gripande och tragisk bok men även intressant och lärorik, ger en stund att fundera hur lyckliga vi är som är friska och kan leva idag. 5 stjärnor!
Recept på snacks
Recipe for Fake peanutbutterchocolatecups? :
120 g of coconut oil (2 cups melted)40g cocoa powder½ teaspoon vanilla2 tablespoons Sukrin Gold150-200g g crushed / chopped nuts, for example. pecans and walnuts40 g of dried cranberries20g datesAdd nuts, the cranberries, the dates on a baking sheet in a mold. Melt coconut oil and add the cocoa, vanilla and Sukrin gold in the melted oil. Stir.Pour on the nut/berrie/datemix and spread it around with a spoon, so that everything gets covered.Place the mixture in the refrigerator for a few hours and cut it into 20 pieces when it has cooled down and is fixed. For faster method, put in the freezer, 30 minutes and get snacks already for afternoon coffee!
Proteinbar recipe (makes one big or two small):
- 30g Fibersyrup Clear (I think Fibersyrup gold works fine too, or other syrup)
- 20-30g Proteinpowder, I used Orange Chocolate (one of my favorites)
Heat the fibersyrup up, I used the micro, for 40seconds so it started bubble a bit. Then directly I blended the powder into it, and blended it until it became smooth, then I formed them into bars and put them in the fridge for 1-2 hours!
Fastlagssemlor eller bara vanliga bullor med grädde som fyllning?
- 1 msk kardemumma
- 3dl mjölk
- 50 färsk jäst
- 1 1/2 dl strösocker
- 1/2 tsk salt
- 150 g mjukt smör
- 1 ägg
- 11-12 dl vetemjöl
Värm med mjölken tills den blir ljummet.
Smula ner jästen i en bunke och lös den med mjölken, strösocker, salt, kardemumma, smör och ägg.
Tillsätt lite vetemjöl i taget och arbeta samman till en smidig deg.
Jäs degen i en bunke under duk till dubbel storlek i 45-60 minuter.
Lägg degen på ett mjölat bord och baka ut till önskade bullar.
Dela degen i 18 bitar och forma dem till runda bullar.
Lägg bullarna på bakplåt med bakplåtspapper.
Pensla bullarna med uppvispat ägg och grädda dem i mitten av ugnen i 6-7 minuter på 200 grader. Låt svalna.
Skär av topparna på bullarna.
Fyll semlorna med grädde och lägg på locket. Pudra med stora sockerpärlor.
Man kan ju alternativt använda annat imellan, vad sägs om nutella/sylt/peanutbutter/smör&ost?/kvarg/marmelad… ja allt möjligt… Låt fantasin flöda! Jag älskar att blanda salt & sött, som kanske inte alla gör. Därför brukar jag smaksätta bröd med lite sötma eller lägga sylt som pålägg 🙂
Redo för nya utmaningar
Idag är det sista dagen i Februari. Det är även den första dagen i veckan. Det är en bra start att börja idag. Att börja och ta ett steg mot dina drömmar.
Vad har du alltid velat göra i ditt liv, men aldrig vågat?
Vad är det som håller dig kvar?Är det för du inte vågar lämna det trygga, varma, sköna,…. bekvämligheten?
Är du rädd för ändring?
Är du osäker på att lyckas?
Är det någon annan som håller dig tillbaka?
Är det läskigt att ta det första steget?
Väntar du på rätt dag, rätt tillfälle, rätt stund?
Väntar du på att du känner dig redo?
Ja ofta gör man det.Men den dagen kommer inte alltid. Den kommer att åka längre och längre bakåt.
Du måste våga ta första steget.
Även om det tar länge. Även om det är jobbigt. Även om det känns omöjligt.
Börja nu.
Veckans uppgift, mål är att ta första steget dit du ska.
Ut ur din comfortzone.
Varför lyckas andra och andra inte?
Det är frågan om vad man är van med. Ju mer man vågar ta nya steg, nya utmaningar, bemöta nya rädslor, desto starkare blir man och desto lättare blir det.
Ju mer du vågar ta steget och pröva, kommer din självkänsla att öka.
Du behöver inte lyckas. Du behöver inte göra allt perfekt. Du behöver inte vara bäst.
Att bara BÖRJA, att bara ta första steget, att möta sin rädsla, att kämpa emot sin osäkerhet, är ATT LYCKAS.Det är endast du som kan ändra på dig själv. Är du olyckligt kär, eller jobbar med något du hatar, lever ett liv som får dig att må dåligt, tröstar dig med godis varje kväll trots att du inte vill, söker efter något du aldrig kommer få, vågar inte gå till gymmet eller ut och springa, vågar inte börja ändra på saker och ting, vågar inte ringa någon du borde prata med, vågar inte be om hjälp eller ta kontakt till någon som kan hjälpa dig, vågar knappt acceptera att du är olycklig med det du gör nu, vågar inte prata med chefen om något problem, vågar inte säga till om någon är otrevlig mot dig, vågar inte tacka nej till munkarna på kaffebordet, vågar inte erkänna för dig själv att du har ett problem, vågar inte gå ut ur huset utan att ha fixat sig, vågar inte lägga en bild på verkligheten för du är rädd för vad andra kommer säga, vågar inte leva och göra det du egentligen vill för “vad ska andra tänka” eller vågar inte slappna av för man tror man förlorar kontrollen.
Finns det något du undviker att göra, fast du egentligen skulle vilja göra det? Undviker du situationer som du upplever som okontrollerbara? Undviker du situationer där du är rädd för att tappa kontrollen?
Det var endast några exempel. Vi alla har rädslor.
Vad är en rädsla?
Rädsla är en reaktion på fara och hot. Det är endast en känsla i oss.
Men.Vad en rädsla är för mig, är en UTMANING. En rädsla är ditt nya mål. En rädsla i taget. Vad är du rädd för att göra, just nu?…Men vet att du borde göra?
Det är veckans utmaning. Det är Mars månadens utmaning. Gör något du inte vågat göra förut, och GÅ UT UR DIN COMFORTZONE!JU MER DU KOMMER ATT MÖTA DINA RÄDSLOR KOMMER DU ATT BLI STARKARE OCH DET KOMMER BLI LÄTTARE.
Jag säger detta till alla mina läsare, alla mina kunder, alla mina vänner och mig själv,
Vänta inte på den rätta stunden, gör det nu.
Så kom igen.
Det bekvämliga är inte alltid det bästa, roligaste, eller det som vi vill ha.Sluta bry er om vad andra tänker och pratar om.
Om ni gör det ni vill göra i livet, kommer allt annat kvitta. Det är äkta lycka. Och det är äkta självförtroende. Det är, att leva sitt eget liv och må bra av det, och inte bry ett knyst vad andra tycker och tänker, för du har inget intresse eller behov av att spendera energi på sånt trams. Du är där du vill vara. Och det är livets mål. Att finna ett liv du inte behöver ta semester från. och idag, är dagen du börjar och tar första steget mot rätt riktning.
Dag 1. BEMÖT DIN RÄDSLA.
Att misslyckas är okej. Men att inte försöka är inte ok. Jag vet att du kan göra det och kommer att klara det, men först behöver du börja. Och visst kommer du misslyckas, det gör vi alla, flera gånger och om och om igen. Men varje försök är närmare ditt mål och vem bryr sig om du inte är bäst? Du är bäst för att du gör ditt bästa. Och att våga börja, är att försöka sitt bästa. Och att inte våga börja, är det riktiga misslyckande vi är rädda för.
Vad händer om du misslyckas? Varför är vi alla så rädda att göra det? För att världen har skapat fel bild av mänskligheten. Man ska tydligen vara perfekt, glad, snygg, energisk, flitig, stark, duktig HELA TIDEN. Att säga fel, att göra fel, att misslyckas… ses som en dålig grej? Så fort någon i media eller i kändisvärlden gör något operfekt blir det hela rena drama och människor börjar skriva fula kommentarer om hur ful/dålig/klantig/knasig/sjuk/svag/förfärlig människa man är. Att komma sist i en tävling. Att få utbrott på flickvännen. Att köpa ett ton av godis. Att inte få upp stången på gymmet. Att erkänna att man inte kan. Att få underkänt i ett prov. Att vara tvungen att ta lån. Att bli dumbad på första dejten. Att missa målet på fotbollsplan. Att försova sig. Att inte se resultat från träningen. Att inte få jobbet man kämpat för. Att inte ha rätt och inte få stöttande i en diskussion. Att inte orka jobba heltid. Att bli tvåa i något. Att behöva be om hjälp. Att erkänna att man är trött. Att inte klara av varje dag enligt planerna. Att fuska i sitt mat/träningsschema. Att inte orka sminka sig. Att försena sig till jobbet. Allt detdär är du rädd för. Alla ska vara perfekta och allt ska göras perfekt dagen lång. Annors är man ju sjuk. Annors behöver man psykisk vård direkt, om man beter sig annorlunda. Tydligen. För allt ska skötas bra och alla ska vara så bra, tydliga, perfekta. Att ramla. Att misslyckas. Att snubbla. Är inget dåligt. Det är en del av oss. Vi alla misslyckas, vi alla tappar glaset ibland och vi alla har dåliga dagar. Vi alla får finnar och rynkor i pannan någon gång, vi alla är stressade och otåliga någon gång, vi alla är i behov av hjälp eller paus ibland. Det är mänsklighet. Det är vad vi är. Vi VÄXER då vi mysslyckas. Att misslyckas betyder att vi ska försöka igen och igen och igen. Tills vi får det vi vill ha. Vad det än är. Och det är skillnaden på de som lyckas och inte lyckas att nå det de vill, de andra ger upp då de misslyckas och de andra stiger upp och säger vet ni va, jag vill något och då tänker jag göra det, hur många gånger än jag misslyckas och faller ner. Andra kanske har det lättare och det ser ut att vägen går spikrak till deras mål, men det hjälper inte din situation. Stig upp och låt ingen, inget, få dig att bromsa eller ge upp. Att försöka, är en vinst redan.
Söndagsmys
Sovit länge, städat rummet, bakat, fixat och planerat schemor åt kunder, svarat på mejl, handlat mat, gjort matlådor, fixat middag åt mig och familjen, läst boken min och faktiskt inte alls varit utomhus, även om jag “var påväg” flera gånger då det var så fint väder, full sol!
God fortsättning på kvällen! Njut nu sista timmarna innan vi tar den mya veckan med storm!
Frukosttips
Denna! Gott nybakat bröd, lite morötter (ÄLSKAR MORÖTTER, ALLTSÅ NAM!!!), mandariner, extra pålägg som snacks och en lite annorlunda extra lyxig kaffe, nämligen vanligt bryggkaffe som jag sedan mixat med kaffecreamers från waldenfarms, kanel & kardemumma, osötad mjölk, <— om man inte har dessa siraper kan man ta vanlig sirap eller annan sötning, eller en mjölk med smak, tex. chokladmjölk/vaniljmjölk! Mums! Blandar också varje dag en matsked kokosolja i kaffet, mest för att det är så gott men också för dens grymma hälsofördelar!
Eller dessa enormt goda snabba knäckebröd (inte min bild, men mitt recept däremot!)
Lördagen av guld
Idag valde jag att lägga väckarklockan 2 timmar tidigare så jag skulle få en lung och skön morgonstund med härliga morgontidningen, Turun Sanomat såklart men lördagens favorit, Extra med kommande veckans horoskop 😉 Jag satt där en bra långt stund och såg solen stiga upp långsamt men fint. Gjorde i ordning dagens mellanmål, lunch, middag och sedan packade jag gymväskan. En ovanligt tidig morgonträning istället för på eftermiddagen som annors, eftersom jag hade andra planer sen! Så jag böt om, gick igenom kasser sju gånger för att säkra att jag hade allt med.. Gymkortet, skorna, strumpor, hörluror, mobilen, före/under/efter aminosyror, banan & riskakor, wheyprotein, en påse salt haha…, extra hörluror om de vanliga inte funkar, träningsschema, häfte, penna, shaker, snodd, spännen, borste, handduk, byteskläder, osv… En hel del alltså! Har säkert tusen andra onödiga saker där också, “försäkerhetsskull” <— sån person är jag, jag glömmer ofta det viktigaste vart jag än åker men tar med alla världens andra grejer “ifall jag skulle behöva”, och ibland är jag jätteglad över det, tex. ifall jag får jättevarmt med långa tights har jag shorts med, osv.
Det blev ett grymt pass, jag har nu börjat med lite pulshöjande träningar, enligt coachens order haha ;D Så startade med en gruppträning som höll i 30 minuter, grymt kul!!!! Oj vad bra och energisk man kände sig efteråt, liksom alla endorfiner var i luften och blodcirkulationen & musklerna var igång hundra gånger mera än vanligt och då kände man sig mera än redo att ta i! Så jag tränade ett snabbt axelpass och sedan åkte jag hem och åt lunch, packade än en gång väskan och checkade den tio gånger, bra det för hade glömt plånboken haha… Jag hade tänkt att jag knappast köper något godis idag, var inte alls sugen, men oherregud när man steg in i affären var det som om alla hjärnceller försvann och man ville ha allt, haha.. men tog en NORMALstor påse för att inte gråta av magvärk resten av kvällen. Okej, tog lite mera än normalt för ville spara lite gott till efter middagen då godissuget är på max, och sen… för att “vara på den säkra sidan” IFALL jag ändå vill ha massor. En bio utan godis är väl ingen bio… Speciellt inte för lillfjunet Elias som var hedersgästen, jag har lovat honom i flera veckor att vi ska åka. Men aldrig har det passar, så idag! Är så glad för det! Men lillfjunet ville bara ha några få chokladbitar och helst chokladägg eller chokladpengar. Så det fick han! Vad man än kan göra för att vinna en pojkes hjärta ;D var jag inte poetisk nu? Det tycker jag.. Men iallafall, så små saker kan göra honom glad! (och mig, var supernöjd av att få äta lite godis från en riktig<- karamellbutik!) Aja………. Filmen var tvärhemsk. Alltså sorlig. Ibland läskig. Det handlade om en dinosaurie som var udda. Han föddes mindre än alla andra. han var fegare, lite sämre, lite klumpigare, än alla andra..Tyckte han själv. Och han misslyckades alltid. Stackarn. Den oturen. Sedan då hans pappa dog så skulle han visa att han visst klarar av att vara tuff och hård som alla andra. Han gick igenom en lång och hemsk resa men klarade det till slut och blev lyckligare än aldrig förr, med många nya vänner och erfarenheter. Den lilla sötnosen alltså! Så söt dinosaurie. Också Elias, stackarn som blev rädd… Ville bara krama om han och förklara att det inte är påriktigt, och det gjorde jag. Det var dessutom 3D så allt var ju så himla verkligt. Men mina glasögon var smutsiga så såg halvsuddigt och försötke putsa dem triljoner gånger men blev bara värre… aja, såg iallafall det mesta ;D
Nu fortsätter vi lördagen med burgers och lite annat skoj, så hoppas ni har en jättebra lördag ni med! Förresten, var det inte ett härligt sollsken idag? O herregud vad man saknat solen, så fantastiskt vacker!
Jag önskar att någon aldrig någonsin behöver gå denna väg igenom för att bli frisk. Jag önskar också att alla har rätt att få anständig behandling på sitt eget språk i Finland om de hamnar på sjukhus, av vilken anledning som helst
Hej alla!
Tack för så mycket fin respons av intervjun jag gjorde. Har fått många mejl och fina kommentarer här på media men även utanför. Det betyder mycket att ni tog er tid och läsa och även kanske lyssnade på intervjun.
Jag vet inte om jag ska be om förlåtelse över att det kanske var oklart och otydligt vad jag berättade om i Radion, men jag kanske hoppas mer på att ni förstår att det är nästan omöjligt att beskriva via ord eller text, hur jag upplevde tiden på Tyks. Att få det ur mig och att formulera det rätt, är fortfarande svårt, så jag vill istället tacka er, ni som fann er tid att läsa och förstod allt. Är tacksam också för att får chansen att prata om detta viktiga ämne, och kanske en möjlighet att förbättra den, eller endast göra någon minsta verkan.Jag tänkte ta detta inlägg som en liten extra blick över hur jag behandlades, och jag förstår om alla inte är i samma åsikt men detta är min version och jag står för det jag skriver, det var en jobbig tid, som än idag påverkar mig.
Och här är några punkter jag vill tillägga…- Fick inte behandling på SVENSKA, de sade att en kan prata på engelska ifall jag inte förstår vad hon menar. Och smygpratade sedan bakom hörnet då de visste att min finska var dålig, och ville inte upprepa vad de sagt, “jag fick skylla mig själv”. Kände mig även som en sämre person för att jag var svenskspråkig.
- Mitt utseende kommenterades dagligen, negativt.
- Det var en sjuksköterska som knuffade mig hårt ned i sängen och höll mig med sina händer där, hon sa högt att jag inte får röra på mig. “För att jag är sjuk”.
- När vikten hade stigit, blev jag såklart glad och sjuksköterskorna tänkte att hon var glad för att jag döljde något och hade lyckats fuska vikten högre än den var. Jag ville väldigt mycket upp i vikt men de påstod att jag ljuger som alltid, för anorektiker kan inte vilja gå upp i vikt.
- Sjukhuset har ju inte heller den mest näringsrika maten… Soppor, fettfria mjölkprodukter, gröt till middag.. Mamma försökte ta med sig näringsdrycker till mig, men det fick hon inte enligt näringsterapeuten.
- Jag gjorde aldrig något rätt, aldrig sade de något positivt.. eller Bra Amanda! Tvärtom, allt jag gjorde var fel, allt skulle göras tvärtom och alltid skulle jag påpekas du dålig jag var.
- En sjuksköterska kom rakt i mitt ansikte framför mina föräldrar och sa “ERKÄNN ATT DU SPYR!”
- Kände mig som en fånge i ett fängelse. Att jag skulle straffas varje dag. Att jag hade gjort något fel och detta var mitt straff. Men jag förstod inte vad jag hade gjort, vad hade hänt, varför jag var här, det var som om en del i mig skrek på hjälp, att jag är ändå inte värd detta, jag är värd att få en bättre vård, jag har alltid varit en snäll människa och aldrig velat göra något fel. Förstod ingenting vad som hölls på. Det var en psykisk mobbing varje dag och det var som om de ville få mig nertrampad, och de lyckades.
- Jag grät. Ofta. Ville inte vara där. Bli behandlad på det viset…då kom de och kritiserade mig igen… “du överdriver bara, vi vet att du har ångest av maten”
- Dagligen kom min överläkare till mig och talade om hur många potatisar jag ätit och kritiserade mitt utseende framför mina föräldrar och de andra patienterna. Tex. Titta nu på hondär, hon ser nog inte frisk ut, gråter ju bara.
- Jag vågade inte mera spegla mig, eftersom det direkt kom någon och säga att jag “tittade på hur tjock jag var”.
- När huden kilade, skrapade jag såklart.. då sade en att jag skulle sluta, för jag tydligen kände på mitt fettlager?
- Ingen lyssnade på mig. Min röst hördes inte mera. Jag var tydligen en dålig människa utan värde, en dåre. Det kändes som om min själ var ovanför och lyssnade på allt de sade, jag försökte förklara & berätta och få min röst att höras, men det kom inget ljud. För ingen lyssnade.
- Epikrisen som vi fick senare har de också skrivit saker som jag TYDLIGEN har tänkt, hur kan de veta vad som pågick i mitt huvud? Allt anklagades jag för..
- En månad kändes som en evighet. Det var inte mera en kamp mot min ätstörning, att bli frisk, det blev en kamp mot sjuksköterskorna och läkaren, att få bättre behandling, och att orka en dag till, för jag var verkligen i sämsta skicket dagen då vi lämnade Tyks. Jag har skrivit i dagboken, “om jag inte slipper härifrån nu, så tar jag livet av mig.”
- Vid en tidpunkt blev jag tillsagd att sluta ringa till mina föräldrar. Eller prata om hur jag mådde. Eftersom jag stressade upp dem..
- Det var väldigt fullt och bråttom på avdelningen så från barnens intensivvårdsavdelning blev en plats ledig och jag flyttades dit. Där låg jag bara i sängen, fick intens röra tårna eftersom jag var fast i en maskin som pipade om jag gjorde en mista rörelse. Bakom gardinerna var ibland döende människor som behövde omedelbar hjälp eftersom vuxen intesivvårdavdelningen var full.
- Det var väldigt tyst så jag hörde lätt vad diskuterade och anklagade mig om. Trodde att detta var den sista trappan som sköterskan hade ritat åt mig och att nu kommer döden. I sondmatning var jag aldrig för att jag åt via matschemat varje dag som också har skrivits i epikrisen. Det värsta var att de inte lyssnade på varken mig eller mina föräldrar. De tog aldrig oss allvarligt och det ända läkarna ville var att jag skulle omedelbart skickas till den psykiatriska avdelningen, att det var den ända vården som jag behövde.
- De ville inte ge betalningsstöd till Sverige eller annan ätstörningsklinik, eftersom de ville ha bevis på att Tyks hade misslyckats med sin vård.
- Det verkade nästan som om de hade gett upp, då de pratade om döden och att jag misslyckas varje dag. Hur kunde jag tro att jag skulle kunna bli frisk om inte mina “behandlare” gjorde det?
- Inget hjälpte, de ville sätta mig på psykiatriska, för de förstod inget som hände, flickan med anorexi som ändå åt och tyckte inte hon var fet? De trodde jag hade fel i huvudet, så jag gick till en maskin som undersökte mitt huvud. Inga fel.
- En kväll då jag åt kvällsmål kom en läkare som hade tagit hand om min i början, hon som hade velat skicka mig direkt till psykiatriska sjukhuset, hon som hade kommit med ansiktet framför mig och krävt att jag skulle erkänna att jag spyr. Hon kom skadeglatt och sade till mig medan jag åt kvällsmål, att du så skickas du ändå till den psykiatriska avdelningen. Läkaren som berättade detta jobbade intens mera på avdelningen.
- Det var hundra gånger jobbigare än vad man någonsin kan förklara via ord eller text. Jag var dessutom känslig och osäker från början, om jag hade varit stark som person och vågat höja rösten mera hade jag säkert klara mig lättare. Till slut började jag nästan tro på dem… Kanske jag är en sämre person och kommer aldrig bli frisk. Det är lika bra att ge upp?.. När jag vaknade i hytten på färjan Åbo-Stockholm, trodde jag att jag var i himlen, aldrig hade jag sovit så fridfullt och tryggt.
- I Finland samma morgon var det 5 poliser och en ambulans utanför vårt hus och hade kommit för att hämta mig. Pappa var i butiken så min syster var alldeles ensam hemma och de var på väg att ta henne med sig. De trodde inte på henne då hon berättade att hon inte var JAG. Grannen kom och hjälpte och bevisade att det är fel flicka som ni är på väg att ta.
Jag har skrivit massor med exempel i dagboken som de sade och gjorde, jag blev bara mer och mer rädd och vilsen för varje dag på sjukhuset. Det tog många år innan jag fann min självkänsla tillbaka. Jag har kännt mig som en misslyckad person, en människa utan värde. Jag kände mig vaktad, anklagad, rädd även om jag var hemma, frisk, fri… jag hade svårt att slappna av och det kändes som om kroppen var alltid redo för flykt. Det tog en lång tid innan jag slapp alla tankar och mardrömmar om sjukhuset. Att ens köra nära platsen, gav mig panikattacker.
Jag vill också avsluta detta inlägg med, att jag vet att det även finns såna som har fått bra, bättre vård. Men jag vet också såna som upplevt precis samma. Jag säger inte att all vårdpersonal i Finland beter sig på samma sätt, jag säger inte heller att det är omöjligt att få hjälp från sjukhuset. Men vad jag gick igenom och hur jag behandlades, är sant. Det skadade mig nästan livet. Och jag vill även tillägga, att jag var ingen perfekt patient själv. Men jag var sjuk. Jag hade inte valt att bli sjuk. Vad man än är sjuk i, har man rätt att bli behandlad professionelt med ett värde.
Tack också för ni som tycker det är modigt av mig att berätta och dela med mig. Jag har delat med mig så mycket, både om min depression & min anorexi, jag har inget att förlora mera helt enkelt. Jag är också glad att någon orkar lyssna, läsa eller bry sig. Jag tycker det är viktigt att få fram detta. Vad skulle jag vinna på att gå ensam och hålla mina känslor, min historia inom mig? Jag uppskattar att någon vill och är intresserad över att höra min story, och det jag mest av allt är glad över, är ifall jag bara kan hjälpa, genom att dela med mig detta.
Radio imorgonbitti
Känslosam dag att jag knappt finner ord! Men jag klarade det! Det blev en intervju om min sjukhusperiod på barnkliniken i Åbo och det sänds på Radio Vega imorgon kl 06.30 & 07.30, det kommer säkert en länk att lyssna på internet också, hör av mig sen!
Har inte gjort mycket annat än haft throwbacks i hjärnan av sjukhustiden. Det var hela 6 år sen och än idag påverkar mig. Tänka sig. Ska vila hjärnan genom att titta på min favoritfilm på dvd, ha en fin kväll, snart är det helg!
Nu kom den…
…Ja, nu kom bomben. haha… stressbomben. Alltså för mig är det alltid såhär: antagligen händer ingenting, eller så händer allt samtidigt.
Även om det bara varit positiva saker så har de fått mig totalt kaos idag. Svårt att få tag på allting och hålla reda på allt. Har typ 10st minneslappar, vad allt ska göras och när, men slutligen hittar jag aldrig rätt lapp i rätt tillfälle och allt blir bara sjukt på varandra. Alltså begriper inte alltid min förmåga att hantera mycket på en gång. Måste vara att jag ärvt det av pappa. Ingen rolig engenskap. Får seriöst börja skärpa mig och öva upp det, jag som trodde jag hade ganska bra kontroll på mina grejer, men nä, denna vecka och slutet av förra veckan har bara flödat in med saker jag inte riktigt får fatt på.
Ska vi börja med idag.
Kaffekoppen i handen och den tog slut, FÖR FORT. Nivet den känslan… ni hann inte ens förbereda er för att frukosten, kaffet tog slut? När la jag in sista biten och droppen i munnen? Ja, inte kunde jag bli där och fundera på sånt, dags att börja vakna. Fortfarande i sängkläder gick jag raka vägen till mitt arbetsrum, har ju inrett här lite, så jag får lugn och ro ibland då det behövs, haha… låter som en kontorskanin. Aja…. där satt jag i 5 timmar IRAD. Ojojoj.. Jag såg bara texter, numror efter det och förstod inte riktigt ifall det var morgon eller kväll. Har ni någonsin upplevt den känslan? Då ni studerat/varit vid datorn/räknat/läst/ annat flera timmar irad, man glömmer totalt bort allt annat och verkligheten. Ganska bra för då får man mycket gjort, men samtidigt påverkade det resten av dagen. Visste inte vad som skulle göras efter det, men visste att det var mycket. Så alla prat som hördes i bakrunden fick jag ingen tolkning av, då jag försökte fokusera på vad jag skulle göra. Som jag än en gång hade glömt. Dendär blackouten jag hade dagen ut. Åt lunch, drack en kopp kaffe, men ingen effekt. Fick svar av några kunder, så fortsatte en timme arbeta på datorn, sedan åt jag mellanmål och tänkte att ett gympass kanske får igång blodcirkulationen i kropp och huvud. Nä, det faktiskt försämrade hela situationen, vilket aldrig brukar hända, men nu hände det. Musiken kändes som skrik och gjorde mig bara mera stressad. All koncentration bar borta och blev nästan bara irriterad av allt och alla. Försökte fokusera och ibland gick det. Men så fort passet slutade gick panikstressen igång igen och det kändes som om jag hade massor att göra och mobilen ringde 5 gånger nästan irad, människor gick och kom, vilket jag nästan inte ens märkte, men då någon väl ville säga något kändes det omöjligt att ens få orden ur munnen då dessutom pappa väntade utanför och hade bråttom till butiken, följde med till butiken men glömde vad jag skulle köpa? Så gick det några timmar, väldigt fort, har fått lite gjort, typ onödiga grejer, men också viktig.. som att andas. Slappna av. Det behövdes. Nu måste jag verkligen vila resten av kvällen då det är onödigt att ens försöka göra något, då allt bara blir halvfärdigt för jag glömmer bort hela grejen och börjar göra annat. Justdet! Skulle svara på ett mejl jag nyss fick och sedan ringa ett låååångt samtal som jag också lite stressat över, helt i onödan då jag vet vad jag ska säga. Men bara att få det gjort så känns enormt. Har inte alls saknat dig stressen, du får gärna åka på semester en lång tid igen!
Men har också andra projekt pågång, så hoppas jag får allt gjort! Tror att en bra nattsömn och kvällens lugn och mitt kamomill té, två kvällsmål får mig laddad inför allt!
Det känns ändå helt okej. Men samtidigt vill jag göra så mycket samtidigt. Måste lugna ner mig och ta en sak åt gången.
Peace!
P.s på Torsdag ska jag även interjuvas om en känslig sak inom min ätstörning, en liten grej jag försökt glömma länge, men nu är det dags att ta itu med det, för jag kan nämligen kanske hjälpa. Att dela med sin erfarenhet, upplevelser, tankar, känslor, kan hjälpa någon annan eller få andra att förstå att de inte var ensamma om det, dessutom förväntar man ju en förföljning av det hela, kanske en förbättring inom ämnet. Mer om det sen! Kul, men lite nervöst även om det bara är en liten grej!Ha de!
ATT VARA IMPULSIV – INTE ALLTID BRA……
Jag har alltid varit en impulsiv människa som går med på allt, lever för mottot “allt händer för en mening” och “ta chansen då du har den” eller “gå över din comfort zone”. Allt nytt, alla äventyr och utmaningar, alla möjligheter och chanser har känts som en helt självklar grej, som ett sign, ett märke en möjlighet till det goda. Jag är typ den som tror på alla horoskop, alla spådomar, tecken, blickar, märken, texter, energier & det övernaturliga.
Men om man tänker efter. Det kan ju stämma. Det behöver inte betyda att meningen med det är positivt. Jag menar… får jag en möjlighet, ett stort samtal, en himla stor chans, betyder det ju inte att meningen är att man ska tacka ja. Tänk om meningen var, att man skulle lära sig att tacka nej? Eller om meningen med det var att lära sig känna efter vad man verkligen vill och kan eller förstå om man vill göra något enbart för någon annans skull. Lära sig lyssna på sig själv. Eller att tacka JA, och lära sig att JA inte alltid är det rätta. Eller att tacka nej och sedan lära sig något utav det, på något sätt, kanske att man borde istället ha funderat på saken och tagit möjligheten då den fanns, eller vafan. Ingen vet. Det är väl därför jag oftast tar JA. För då blir det 50/50, 50 chans att vara RÄTT val, och 50 att det inte är. Tänker ofta att det inte kan bli sämre åtminstånde, men då har jag ofta fel. Ofta då jag tror så bra om något visar det sig vara motsatsen, och om jag tror något dåligt däremot visar det sig vara överraskande bra. Så jag går ofta på JA. Då tänker jag “kommer inte ångra då iaf att jag inte gjorde det” <– men där tänker jag inte så långt… ändå.
Nu först typ senaste året har jag lagt av denna impulsiva delen av mig. Eller minskat den. Pausat. Eller försökt att lyssna på mig själv istället. Svårt. Har en del i mig som skriker “JAAAAAA!!!!” “nu händer det grejer! älskar äventyr, även om de är dåliga” Men. Jag har så många gånger LIDIT ORDENTLIGT. Bara för att jag inte kunnat säga nej, för att jag alltid gått på chansen, alltid tänkt att, this is a sign, ALLTID. Alltså smakar maten dåligt tänkte jag, ett tecken att jag inte ska äta. Eller ringer agenturen och vill ha mig till FJI tänker jag FAN NU KOMMER JAG LYCKAS, eller får jag ett jobberbjudande tänker jag “nu är det dags” eller får jag ögonkontakt i med någon underlig människa tänker jag “något kommer hända” eller slår jag tån i väggen “detta är min otursdag” eller får jag helt enkelt ett JA ELLER NEJ ERBJUDANDE, blir det ofc… JA. Eller har jag chansen att hoppa från fallskärm först, klart jag tar den chansen. Ser jag en trappsteg ska jag aldrig gå under. Eller tänker jag “nej nu kommer jag bli överkörd om jag går över vägen, då måste jag vänta tills bilen kört” eller drömmer jag något verkligt tänker jag “det kommer hända, måste snabbt varna alla” Eller får jag ett erbjudande för 80% rabatt, tänker jag NU ÄR CHANSEN HÄR, LETS DO IT. Innan det är försent typ. Chansen kommer aldrig igen. Snälla va inte tråkig Amanda.
Men som sagt.. nu får det bli stopp.
Från och med några år sen har jag börjat jobba på att TÄNKA. Använda hjärnan…. disskutera med människor och dela åsikter men ändå inte välja något för någon annans skull, lyssna på sig själv, VAD VILL DU. Är det möjligt att jag får en annan chans? Kanske en bättre? Eller är detta rätt tillfälle? Orkar du verkligen? Är du beredd? Vad händer om det inte går som du inbillar dig? Har du en Bplan? vem är det egentligen du vill göra detta för? Vem alla tror du skulle bli nöjda om du tog valet? Eller vem tror du skulle bli missnöjd om du skulle tacka nej? Är det bättre att leva med ångest för att man gör andra nöjda, eller bättre att leva med ångest för att man lever för sin egen vilja? Vad du än gör för val kommer du ändå ha ångest. JA ELLER NEJ. Finns inget kanske. Och tackar du nej, kommer du ha ångest, tackar du ja, kommer du också ha ångest. Är den säkra sidan alltid den bättre sidan? Eller är det dumt att alltid ta risker, då ditt liv kan vara på kanten att råka illa ut? Du har varit här förut. Vill du begå samma misstag igen? Man tror alltid, maybe this time its different. Och så är det inte. Så är man arg och missnöjd på sig själv. Besviken. Men det är man också om man inte tar chansen. Fyfan vilka jobbiga grejer säger jag bara.
Idag fick jag två chanser.
Båda var roliga. Krävande.
Vad vill jag?Svårt att veta då ena sidan skriker JA, och andra säger “nej, gå på den säkra sidan för en gångs skull”
Nu har jag iallafall gjort valet.
En stor ångest av att jag tackade nej till det ena, men jag får hoppas på nya bättre möjligheter.Och ett stort hurra att jag tackade JA till det andra. Nu måste jag bara stå med fötterna på marken och inte börja vara osäker.
Människor predrikar om “du måste våga ändras för att få ändring” eller “du måste våga ta risker” Nivet som dessa quotes;
Men kom ihåg, Ändringar och möjligheter är inte alltid heller bra. Är du den personen som alltid går på säkra sidan, kanske du skulle testa ta risker. Är du däremot en sådan som alltid tar risker och har ofta fått lida av det efteråt, kanske du borde lugna ner dig lite, haha… Som jag. Allt med måtta typ. Men frågan är, när?
Måndags bilder
@TheyAllHateUs @LisaOlsson @Tattoologist @Pinterest
Överdrivet Sprallig
Känner mig överdrivet sprallig idag.. på ett positivt sätt!Trors lite dålig sömn bestämde jag mig för att vakna lite tidigare, fixa extra lyxig och tidkrävande frukost. Gisses vad gott och härlig dendär morgonstunden är. Inte ens regnet kunde få mig att sucka. Kände på mig att det blir en bra dag. Jag började med att göra färdigt jobbet på datorn för att sedan smygplanera och fixa med mamma våra kvällsplaner. Sen efter några timmar övertalade jag pappa med till gymmet för ett benpass. Vi skålade varsin preworkout i form av Amino Magic som smakar cola, sen bara att taga för det var riktigt flåsigt benpass med fokus mest på framlåren, quadzzzz! Så jag lät bli uppvärmningen i konditionssalen och gick raka vägen till liggande benpress, körde 3st lätta uppvärmningsset där innan jag började kötta. Fyfan va gött och ovanligt lätt det kändes! Lade till lite extra vikt än vanligt och efter 5 set var benen mosade! Än var jag inte klar, gjorde några squats och maklyft medan jag avslutade i tusentals supersets i både fram och baklårmaskinen. o härliga brännande kärleksfulla pinande älskade känsla. Ni alla vet säkert känslan efter ett helt förfruktansvärt bra benpass. Alltså under den sista övningen nästan ville jag gråta av lycka då min favoritlåt dunkade i öronen och allt bara kändes så rätt. Jag och gymmet. Platsen som räddat mig så många gånger. Det kvittar vad andra tänker eller tittar då jag är där. På gymmet känner jag mig hemma. Platsen där jag glömmer allt annat. Jag kände att this is it. Den känslan jag får alltid i speciella tillfällen. På speciella pass. Jag förstår varför jag är här, jag förstår min grej i livet, jag känner mig fullkomligt älskad och välkommen och bara så himla inspirerad och liksom HEMMA. Jag seriöst vill bara dansa med alla på gymmet och sjunga hur härligt det är. Då man sköter allt och allt hårt arbete belönas. Det kommer så många jobbiga dagar ibland, så att få uppleva dessa dagar då allt bara är frid och glädje, är obeskrivligt och så himla meningsfullt, viktigt, minne för länge. Man behöver bra dagar för att orka vidare. Då ska man komma ihåg de fina stunderna och veta att de kommer förr eller senare igen.
Iaf. efter träningen var det dags för överraskningen. Jag hade planerat i några dagar att jag skulle bjuda pappa och bror på födelsedagsmiddag. Förrätt, varmrätt, efterrätt. Dom hade ingen aning om det så då familjen var på plats och allt var dukat och klart blev de såklart glada. Bjöd på vår familjs favoriter, för att vara på säkra sidan, nämligen: laxröra (gjorde själv) på skärgårdslimpa (köpt) som förrätt och huvudrätt (direkt efter, ni som känner min hungriga och otåliga familj) blev det biffar, kryddsmör, pommes, stor fetaostsallad. Sen efterrätt en snabb chokladkaka jag fixade på några ingredienser och serverades med vaniljglass. Småpojkarna var också med, de fick varsin korvportion och var nog de mest glada för efterrätten 😉 Skulle kunna dela med mig recept på allt, men det var ju så enkelt. Laxröra är det bara att googla, så tar man det enklaste med creme fraiche och gravad lax osv. Sen biffarna var ju bara från disken men så kryddade jag med svartpeppar, salt, osv.. åt med färdiga pommes bara från frysen och la i ugnen, kryddsmöret är också enkelt med pressad vitlök, kryddor, vanligt smör som stelnat i kylen ett tag innan, chokladkakan var en vanlig chokladkaka utan glasyr dock.. tänkte att ingen gillar för “mäktiga” kakor i vår fam., då vi ändå åt det med vaniljglass och starkt kaffe trots den sena klockan. Så no speciellt endast vanliga med roliga och goda grejer!
Tyvärr eller ganska ofc att jag inte tog bilder då all tid spenderades på njutning. Först efter disken kom jag på att fota. Tomma vinglas och ensam i snöstormen efter festen.
Kvällen avslutades med en överraskning från Amerika. Victorias secret påse med härliga sportkläder av min kusin som tack för hjälpen med träningen. Tack själv, är stum och förbryllad men överlycklig av de fina plaggen.
Tack Annika och tack dagen! Sov gott alla!
Lyx helg med bästa familjen
Ikeaspurt igår för köttbullar & mos, sen & köpa svartvit printer(laser) som jag dock funderar på att ge tillbaka, lite stort köp av mat för både mealprep och en liten överraskning idag ;), sen en musikrunda i bilden hem och åt med familjen, kockade maten snabbt utan press men ändå njutning av att smaka och uppleva nya goda kickar i maten, sen lite diska och bästa tiden på dagen var helt klart myset framför tv:n med min bästa familj, min hund, mitt vinglas och naturgodis i form av saltade, brända nötter & mandlar, chokladtäckta cashewnötter, vitchokladkokosbollar och alla världens yoghurtgodisar, bara för att jag var sugen på det, inte för att det skulle vara något nyttigare alternativ än vanligt godis, nej, jag & mamma är störtförälskade i naturgodis, och det var ju inte längesen det kom till finland, att få plocka sin helt egna mix. lyx i påse. med vin såklart. därefter kom det en hemsk blodig gammal film med Jared Leto, men det skapade bara mera spänning i kvällen och ett lyckligt leende på läpparna av tacksamheten för att leva. Tack för igår. Idag blir det också fest och lyx i små men stora grejer för mig.
Fel bild av hälsa
bild från yogaworld.se jag kanske har tagit upp det här, flera gånger. jag gör det igen. det är viktigt. ett viktigt ämne. jag vill att ni förstår. att det som skrivs och visas i media är inte vad som är det riktiga. det visar inget om känslor och vad livet, hälsa, måbra, är påriktigt. snälla. Vi har skapat helt fel syn av hälsa och träning och mat. Varför. Maten var först en fiende och nu blir det en hets. Allt nyare proteinpulverbolag och nyare dietkurer. Renare mat. Sockerfritt. Proteinbombat. Low carb. Träningen var en rolig hobby som blivit ett måste. Reklamerna är värst. Nu har det t.o.m skapat ett smör, eller margarin… som är gjort av kvarg. Japp kvarg. Kvarg överallt. Kvarg i mjölken, gröten, i pastasåsen, på chokladkakan och i smoothien. Aldrig utan kvarg. Aldrig utan protein. Alltid utan grädde. Fett. Socker. Kolhydrater. Allt ska vara lite, förutom protein. Gärna så att njurarna lägger av och det luktar äggvita i hela huset. Jag själv är en av dem. Inget fel att älska protein och äggvita. Men att undvika allt som heter fett och kolhydrater som kroppen byggs av och behöver för att fungera är helt stört. Att bryta ner kroppen på gymmet för att få Kardashian rumpa med en riskaka i magen för det är tydligen “ok” och en proteinbar om man lyxar till det extra, för det är tydligen “ok”. Ok enligt vem? Fitnessvärlden. Hälsohetsen. Vad har du ätit idag? Antagligen går man på den nya sopp-dieten och tappat sju kilo medan man drömmer om friterade kycklingspets, eller så är man på proteindieten och fryser blodet av sig då kroppen försöker spara på all energi den inte får, eller så går man på lowcarb och säger att frukt är onyttigt som var det nyttigaste man kunde äta för 10 år sen. Typ. Eller så undviker man allt. Helst vara vegan också. Salladsblad är ok, men det måste vara EKO, för det sprutas massa gifter på, och helst utan kryddor och salt också för det samlar på dig vätska.
NU FÅR DET VARA SLUT.
orkar inte. Vill nästan sluta blogga, för att jag skriver mycket om träning, sockerfritt, bikinifitness. <- Ni får fel bild av allting. Av världen.
Träning, sockerfritt, bikinifitness är inte livet.
Det är några små fjun av vardagen. Kanske inte ens vardagen, kanske veckan, månaden.
Mitt liv går ut på att leva normalt, inte ha begränsningar, inte ha måsten, inte tänka så mycket, inte ens ha någon jävla “allt med måtta” regel, varför? Om jag vill vräka i mig en hel liter glass får jag väl det, eller om jag då vill steka en äggviteomelett får jag det. UTAN NÅN JÄVLA HETS. Utan att människor ska tänka “sådär ska man leva” att jag äter den lilla omeletten, går och vandrar som en död mus och undviker alla sötsaker. Eller “hon åt knappast något före den pizzan” vafan är det för bild då, har jag inte rätten att gå och tugga på vad jag vill när jag vill eller träna hur många reps jag vill eller zumba, crosstrainer, lyfta 20kg eller 100kg utan några tankar eller åsikter om det. allt skrivs inte på bloggen eller instagram. verkligen inte. så försök bli att försvinna med i vinden, där alla sugs upp av nya hälsoprodukter och träningsformer som bildar perfekta kroppen. försök att slippa hetsen och lev ert eget liv som ni minns att ni gillade och mådde bra av förut. som skapar energi och inte stressar huvudet av er.
Alxandras, alexandra eklund skrev så himla bra igår.
Möjligt att jag kmr att ta en paus ifrån insta, iaf leverera mindre inlägg, jag SPYR på fitnesshetsen just nu, proteinhetsen, vemkanätaflestgramkvarg-hetsen. Fitness håller på att bli motsatsen till hälsa och jag vill hoppa av det tåget. Visst ådror kanske är snyggt ibland men min fettprocent just nu ÄR INTE hälsosam. Och jag undrar vad som hände med att nöja sig med ETT träningspass om dagen och MINST en dags vila i veckan? Samt vanlig mat? Ägg, vanlig havregrynsgröt, mackor? Sås till maten, en hemlagad mustig köttgryta? Och alla dessa förbannade kommentarer och frågor “hur många dl gryn har du i gröten, vad är det för bröd, hur gör du såsen” Det är ÄTSTÖRDA kommentarer och jag får dom dagligen! Jag äter tills jag är mätt och det jag tkr smakar gott!! Jag kmr aldrig tävla i ngn fitnesstävling, därför kan jag äta vad tusan jag känner för! Nej hörrni. Denna “trend” måste stoppas för det handlar inte om hälsa längre. Instagram var förut en inspirationskälla för mig men inte längre. Jag vill bara hitta tillbaka till att träna hårt, lyfta tungt och äta vanlig jäkla mat som smakar gott och gör mig gott utan att tänka och analysera så mkt. @stravanfysik är en klok människa. Se hans youtubeklipp “Vad är fitness”, och ta er en funderare. Och såhär svarade jag.
- svagtillstark Du skrev väldigt bra igår, vill gärna att du fortsätter inspirera här på IG genom att vara dig själv och visa vad riktig hälsa är. Gärna dela med dig åsikter, tankar etc, uppskattar det! Vi behöver fler som tänker såhär, är sårad över hur media utvecklats snabbt till det negativa. Allt ska alltid gå för långt. Det började bra, gym och mat istället för springa och svälta. Att tävla i fitness var väl inge stort som nu i början, det växte, människor blev allt mer deffade på scen, en overklig bild av en tränande kvinna/man skapades med ådror, sixpack, låg fettprocent. Människor började hamstra kvarg,lowcarb,lowfat,åt endast torsk och sparris. Lite proteinpudding var väl tillåtet. All vanlig husmanskost försvann, all glädje i träning försvann och allt blev bara press, vem är bäst och vem får mest resultat, vila är underskattat och träning ska helst vara varje dag om inte två gånger per dag. Blod svett och tårar ingen tid att vila, “det kan ni göra hemma”. 12 åringar som frågar hur man börjar tävla i bikini, högsta drömmen att bygga en rumpa och få 8pack på magen. När jag var i den åldern drömde jag om att få leka inomhus när man frös ute i snöstormen, eller om varm kakao med grädde i mängder istället för en diettomatsoppa som säljs i mängder för att tappa 8kilo på en månad. Jag ångrar nästan att jag har tävlat, att jag ser ut som jag gör, då folk får fel bild och tror det är något att sträva efter.
- svagtillstark Då jag började intressera mig för att tävla, 2013? (elr gymma 2011)Var det ingen hets som idag. Jag ville endast ha ett mål och passa in någonstans, i ett team istället för ensam med pappa på gymmet. det var ingen svält + cardio och vinst men döende på scen, för mig var det endast en rolig resa och samarbete med mitt team, en glädje varje dag. Nu ska man döda för att vinna, köra ut till det sista, endast den som kör bäst och 100% tills den svimmar uppskattas och hyllas. Hon som väljer godis och bio eller paus en helg ute, paus från träning och det som kallas “hälsosam mat” trycks ner och undviks, kallas förlorare eller svag som ger upp, eller bara något extra. För endast de bästa och ådrigaste är tydligen accepterade i världen nu. Eller så är det antagligen 100% gymnörd, människa som aldrig njuter eller så är man 100% soffpotatis, lat, finns tydligen inget däremellan. Tycker vi ska ta 2016 som ett vanligt år. Göra allt vanligt. Vanlig mat, vanlig träning, vanlig vardag, vanligt liv. Allt med måtta. Varför sträva efter att vara bäst? Då man kan va sig själv. Lyft skrot om du vill, men inte för att alla andra gör det och inte för att skriva det på facebook. Träna zumba en gång i veckan om det känns bra. Lev livet du vill. Finns inget måste att vara på gym eller äta broccoli. Men inte ska man heller trycka ner personer som gör det för så många har orsak till det och gör inte det för de “måste” utan för gymmet är, deras räddning i vardagen. Men saknar ändå det gamla vanliga, för mycket media, tidningar, nya proteinbolag och dieter. Ska vi inte skippa det skitet och återgå till sin egen livsstil, det är där man mår bäst.
Mina känslor går inte att beskriva i ord eller ett blogginlägg.
Jag vill bara att ni ska begripa att det är bara falskt allt. och att VI ALLA ÄR OLIKA. Jag kan inte ändra på mig själv nu. jag kan inte ändra på min fettprocent sådär BOOM eller sluta bikinifitness bara för att minska på hetsen. Det kommer inte förändras ändå. Det krävs oändliga människor som väljer att vara OK som de är. Sluta sträva att vara bättre. Våga visa sitt äkta JAG. Och inte bli sponsrad av alla världens dietgrejer. Vad hände med allt det vanliga egentligen? Jag vill ibland backa tiden. Men samtidigt vill jag leva nu. Jag brinner för denna sport. Jag har alltid varit sådan person som behöver något mål, eller något att leva för. Eller någon sport jag liksom får glöd av. Vare sig det är fotboll, dans, balett, gruppträning, lyfta skrot, eller tävla i bikinifitness. Bikinifitness är den ända kroppstypen som passar mig. Och det är väl den som anses vara den som mest hetsig. Hoppas att denna hets lugnar ner sig och alla förstår att det är ok att vara ok, man behöver inte heller bevisa det för någon. För man vet själv. Att det är såhär livet ska vara. Såhär jag mår bäst. Då kvittar det vad andra håller på med. Då behöver man inte heller följa med i stormen om allt bättre och nyttigare vanor. För man är okej som man är. Och man gillar den maten och träningen man håller på med. Då sätter man peace och slutar hetsa på internet.
Glad fortsättning på dagen!
Mina ord räcker inte till och inte min tid heller, vill ju skriva en hel sida eller mer om detta ämne, men nu ska jag göra det jag gillar mest: LEVA. Inte försöka ändra på andra, samhället, media, hälsohetsen eller bara försöka få andra att förstå saker som de ändå inte kommer förstå genom ett litet blogginlägg. Tror tiden, erfarenhet, lärdomer, åren är nästan det ända som påverkar våran syn och vår accepteran att vara ok, neutral, utan att behöva ha ångest av det. Så låt oss nu, bara leva vårt eget liv och sluta jämföra oss med vännerna. Du, det är du som lever och gör ditt liv. Gör det till ett lyckligt sådant, som du mår bra av, som du får energi av, vare sig det har begränsningar eller inte. KRAM.
Tips på sockerfritt
Jag har ju skrivit om Nutrinick förut, nu har jag använt dem i lite mera än 1 halv år, eftersom vi inte har dessa produkter i Finland. Så är så himla glad att jag nu äntligen har fått pröva och använda dem i matlagningen. Har inte smakat på alla Nutrinicks grejer, men de jag använt är jag störtkär i. I Nutrinicks produkter finner ni bl.a. Funksjonell Mat som är ett Norskt företag som grundades 2007. Deras mål är att erbjuda innovativa produkter som gör det lättare att leva hälsosamt. Alla produkter är baserade på naturliga ingredienser och utvecklas av dem själva. Efterfrågan på Funksjonall mat har ökat enormt och de finns nu representerade i de flesta europeiska länder. Jag använder av dem bl.a. Florsocker och det bruna sockret, som smakar EXAKT som vanligt.
Använder ni Nutrinick, eller liknande produkter som Funksjonell Mat? Med mindre eller helt utan socker, spannmål för att hålla blodsockret och insulinnivåerna normala och därmed få ett lugnare, gladare, regelbundet humör dagen lång! Jag själv har ju mycket erfarenhet och vet hur jag påverkas av snabba kolhydrater, finns både bra och dåliga saker med det, men det jobbigaste är ju nog hur det påverkar humöret och kroppen, vi alla är ju olika påverkade men så många av oss får hjärtklappningar, humörsvägningar, stressökning, kallsvettning eller värmeattacker, magproblem, hunger/agressionsattacker och ofta beroendeframkallande och kan inte sluta. Så allt med måtta! Men för er om gillar sockerfritt, rekommenderar jag verkligen deras produkter som hjälper mig att hålla blodsockret i skick, mina sugarcravings på tävlingsdieten, lugna ner min IBS, och ha en njutning i varje måltid.
HÄR ÄR MINA 3 FAVORITER
Choklad-steviadropsen jag tipsat om tidigare.
Tänka dig… chokladsmak i gröten,kaffet,yoghurten,smoothien,eller t.o.m på kvällsmackan som wannabe nutella 😉 Gjort på stevia som inte påverkar blodsockret, insulinet som många andra sötningsmedel gör!
Spagetti, Fettucine gjort av Sojabönor
Jag äter mycket soja, dels för att det är gott, bra för magen, ganska högt med protein, fiberrikt, höjer östrogen dvs. för oss som har för lite minskar det depression, värmesvallningar, humörsvägningar, osv.. Sojabönor är även ett bra alternativ för veganer eller vegetarianer, förebygger hjärt & kärlsjukdomar etc. Jag tyckte denna Fettucinen var jättegod med tex. köttfärssås, ketschup, pastasås, fetaost, skinksås, krossade tomater, spenat, lök, paprika, svamp, eventuellt lite bacon & PARMESANOST! <– Det måste jag testa! Nomnomnom!
Proteinbarsen (vem älskar inte prottebars…)
Högt proteininnehåll = Bra mellanmål, högre mättnadskänsla än vanlig chokladstång.
Grym vid vikt- & uppgång!
Bra som återhämtningssnack.
Innehållet är super = Mycket mineraler & vitaminer + FIBRER!
GOTT! &Ni hittar Nutrinick & FM produkter på Nutrninicks egen hemsida, eller för oss i Finland, Nu3, som nu har rabatt på bl.a. mina favoriter!
SPONSRAT INLÄGG
I LOVE YOU LOVE
…..alltså kärleken till härlig, endorfinfylld, underbar, energifylld styrketräning där bara ditt smajl blir ännu bredare av varje press och brinnande smärta i musklerna och hur du känner att musklerna växer och byggs upp av en blandning av mental och fysisk styrka du får från ingentans. Alltså bara ren kärlek. Så himla kärlek på det. Det är så himla obeskrivligt hur man älskar perioder där träningen går bra. Skillnaden mellan träningar där man bara bryter ner kroppen ännu mer på för fattig kost, dåligt med sömn, återhämtningen har försämrats och den vardagliga stressen eller andra tankar tar över den fina stunden på gymmet, eller träningen som verkligen bygger upp dig och du får energi av passet, visst känner man att kroppen är slut, men på ett skönt sätt som får det att pirra i magen av glädje. Bästa depressionmedicinen brukar de ju säga.
Med rätt träning, som passar för dig. Med rätt kost att du orkar träna, vare sig det är 10 minuter eller en timme, vare sig det är 2 gånger i veckan eller varje dag. Det behövs mat med jämna mellanrum för att man ska orka och ha motivation till att träna. det sägs ju att man aldrig kan träna för mycket, endast vila eller äta för lite. Vi alla är olika och vi alla behöver mer eller mindre återhämtning, olika slags koster och olika fyllda dagar. Och perioder på livet beror ju också. Många säger att ung och pigg orkar man med vad som helst. Tror ålder visst påverkar lite, men inte så mycket som man tror. Det allt beror på, 1. motivationen 2. återhämtningen, kosten, vilan, träningen du tränar, vätskeintaget osv 3. din vardag annors och hur den påverkar dig 4. din förmåga att hantera stress 5. Andra saker som påverkar ditt humör/fysisk kondition 6. läkemedel, nikotin-, koffein-,alkoholin-intaget osv. 7. energiproduktionen 7. Förmågan att ta emot smärta 8. hormonproduktionen 8. självdiciplin & självkänslan 9. sjukdomar & skador 10. ALLT MÖJLIGT, ALLA ÄR OLIKA. ANDRA BLIR TRÖTTA AV ATT SPENDERA TID MED FOLK. ANDRA ÄR SPÄNDA DYGNET RUNT = TRÖTT, ÄVEN EN STOR DEL HUR DIN LIVSSITUATION ÄR OCH HUR DU MÅR, DEPRESSION MOT LYCKLIG, VEM TROR DU HAR MER ENERGI? OSV. Skulle kunna skriva en bok om detta. Tänkte någon dag skriva extra om just detta med återhämtning, energi, vilan, osv.. Då det så mycket talas både bra och dåligt om det. Så många som anser att vila är onödigt och att man bra kan träna varje dag i veckan. Visst kan man det, men då måste man vara väldigt viktig med allt annat också, att man inte bryter ner kroppen och musklerna, vilket man säkert inte vill.. Att hålla på så utan att förstå att man gör negativt mot kroppen, kommer ju slutligen få dig utbrändhet. Kanske det tar längre för vissa att nå den punkten eller kanske snabbare för andra, kanske någons kropp säger stopp då det är enough, andras inte. Som ätstörd tex. kan det vara svårt att låta bli att gå över gränsen, man kör all in även om man inte ätit på ett dygn. Lär känna dig själv och din kropp och din hälsa, det är väl det ända man kan göra. Och att börja försiktigt! Vare sig du varit på resa eller aldrig tränat förut eller haft en skada eller varit elitidrottare förr, då man börjar alltid försiktigt pånytt efter en paus. Speciellt efter skada/sjukdom etc. Det kan ta en väldigt lång tid att återhämta sig totalt, och huvudet har ofta svårt att acceptera det. Lär dig veta skillnaden mellan Perifer trötthet & Centraltrötthet. Att vara trött i musklerna eller att vara trött i skallen. Mer om det sen…
Anyway, mitt ämne till detta inlägg var bara: JAG ÄLSKAR ÄLSKAR DENNA GLÄDJE. MÅSTE NJUTA NU DÅ MAN INTE VET DÅ DEN FÖRSVINNER IGEN.
Jag har så otroligt dåliga dagar, riktigt på botten, seriöst. Hemska. Man vill bara gräva sig under jorden. Men så är man igen på himmelen. Kärlek på allt. Underbart. Lycklig. Det är nästan aldrig där något mitt emellan. Vilket är JÄVLIGT jobbigt. Får bara försöka stå ut med de negativa och förjävliga dagar och försöka påminna mig själv om att det går över.. men den smärtan man då har, är så svår att få bort och att förstå att det endast är ett ögonblick av livet, för den stunden då man är i då, känns som en evighet att ens andas vid en minut. Att då hitta fina människor som du mår bra av, hitta de fina intressen som du blir glad av, finna alla fina saker och försöka glömma allt det dåliga, det är det ända man kan göra. För sen då man är glad och jädrans dans på rosor, även om det inte ens är perfekta dagar så känns små motgångar som en liten fjäder. Allt känns lätt. Man vill bara le. Men samtidigt är man så rädd, för de stora gupparna som kommer ibland mer och mer, ibland djupare och ibland endast små sandgropar. Men då man faller dit, då vet man inte hur länge det kommer att ta förrän man är uppe igen. Så sen då man får dendär minutlånga glädjen, lyckan i dagen, känner man sig så förbannat lycklig. Så kan det ju vara också att min nya medicin mot ADD& mitt östrogentillskott får mina känslor att valla. Humörsvägningar. En stund pigg och en stund energilös. Men också. Min stresshantering. Den är så himla svag. Så krav är det värsta jag kan ha. Jag försöker att inte ha så mycket jag “måste göra”, utan mera saker jag “får göra, om jag vill/orkar/behöver/har lust”. Sen så har vi de sakerna som man måste göra. Så om man gör jobbet, skolan, eller tar hand om familjen etc.. vad det än är som tar mest tid och energi för dig att göra, om man nu gör det först och tar det i förstahand, så kan man sen se efter det, vad man annat orkar göra. Annors blir alla roliga saker bara stressiga istället för glädjefyllda som de ska vara. Har man en lång tråkig lista blir ju allt bara “måsten”. Att blogga, att träna, att träffa kompisar, att göra mat, att rida, att mejla/svara på mejl, leka osv.. det ska ju vara ROLIGA GREJER, man VÄNTAR PÅ. Om du känner det som ett krav, ett “måste”, blir det = en stress och du försöker göra det så fort sm möjligt och ofta hinner du inte eller klarar inte av att njuta mera, för du tänker bara på vad du skall göra till näst. Snälla. Stanna upp. Lev i stunden. Här och nu. I will do it. NU.
Matprat
Hej på er fina!
När jag har lediga dagar använder jag dem att göra roliga saker, eller att vila 100%, göra andra hobbys än sport tex. läsa, skriva, teckna, fotografera, osv! Saker jag får ny energi av tex. musik, städa rummet, spakvällar, laga extra god mat, rensa gaderoben, åka till stan (min favoritsyssla haha), gå till biblioteket, läsa intressanta artiklar, skriva långa texter, dricka kaffe ute på terassen, pyssla i trädgården, besöka vänner/släkt, leka med gudsonen, allt möjligt kul!
Sen då jag har fullspäckade dagar vill jag nästan ta i alla jobbiga eller stressiga grejer som är mindre kul, ni vet alla vilka de är haha.. behöver inte rada upp dem, så att ibland ha underbara kärleksdagar fyllda med positiv energi och positiva människor är drömbart. Idag till exempel är en sådan dag!
bild från tumblr
Jag sov VÄLDIGT VÄLDIGT DÅLIGT. Sover för det mesta bra, men idag var det verkligen en av mina sämsta nätter. Men försöker glömma bort tröttheten och göra roliga grejer. Har börjat dagen med en underbar gröt, OVERNIGHT OATS!! <— glömmer alltid att göra det, så nu fan fick jag till en ordentligt god och perfekt chokladgröt! Med chiafrön, havregryn, kanel, kardemumma, steviadrops i smak av choklad, belgian chocolate proteinpulver (tjock kaseinprotein, blir som pudding), kokosgrädde, lite äggvitor fluffat i senare och topping, mums säger jag bara!! Rekommenderar att testa!
Hade man haft raw cocoanibs hade ju varit perfekt och lite granola på och eventuellt dadlar, men lovar blev supergott också utan!Bild & Recept härifrån
Har helt glömt bort i vardagsstressen att fixa till lite lyxiga maträtter istället för samma varje dag och sedan ha en dag då man kör extra. Varför inte lyxa till det varje dag? Då jag älskar mat, jag älskar att kocka/baka/testa nytt, osv. Men det är så ofta jag handlar då jag är trött, hungrig, har bråttom/stressigt och samma butik, samma livsmedel. Nu fan tog jag den större butiken längre ifrån oss, jag gjorde en matlista och köpte allt från kryddor till fiberhusk till ingredienser för pulled chicken! Alltså hurra säger jag bara! Så små saker kan göra en så glad, haha! Varför köra ris & köttfärs varje dag då man kan äta sushi? Varför äta lax & potatis varje dag då man kan äta soppa? Varför äta sötpotatis kokt då man kan äta fries? Varför äta naturell kvarg som är billigast då nötchokladen är på special idag? Varför dricka vanlig mjölk varje dag då man kan dricka kokosmjölk? Varför äta samma nötsort varje gång då man kan äta saltade, kryddade, brända, rökta, ekologiska, stora, små, krossade, malda, eller en mix av allt? Varför äta samma gamla gröt varje dag då man kan äta jordens underfund av overnightoats? Varför dricka vatten varje dag då man kan dricka hallonvatten? Varför äta frysta grönsaker/bär/kyckling/fisk då man kan äta färsk? Varför äta kall potatis då man kan äta varm mos? Varför blablablaa??? Haha…. Är det bara jag som fattat detta typ.Förut fixade ju föräldrarna allt och maten och allt gott. Nu äter pappa varje dag samma mat och endast en gång per dag, så får själv börja mixa med kinesisk, italiensk, thailänsk och alla världens olika rätter, jag har svårt att tåla för stark mat eller mycket kryddor, men fan jag ska nog hitta de som magen tål! CHILIBOLOGNESE HERE I COME <- kommer typ ångra detta senare då min halsbränna mördar mig, men fan va gott det ska bli! Nomnomnom.
Sen har jag varit överallt och spenderat tid med min familj med godaste cittarisalladen <— ända salladen som typ säljs i stan och som är god, och som man får ta MED och som man får välja vad man vill ha i, vilken dressing och vilken storlek, man får fan också färska livsmedel ! Går man till en restourang får man aldrig välja själv innehållet och oftast är den så himla liten som en förrätt typ. Här i Finland äter vi inte sallad tydligen. Om vi gör det är det ceasar med endast brödbitar, ost och möjligtvis en liten torr kycklingbit. Så alla finlänska läsare,you know what I’m talking about, all kärlek till Citymarkets sallad! Har inte ätit den på typ fem år, nä skämt o sido.. kanske 1 månad, så fan va gott det var! Kallrökt lax, skaldjur, underbar salladsingredienser och lite balsamico var bara pööööörfect.
bild från ruoka.ts.fi Nog om matprat, finns säkert ingen lika matglad person som jag, är uppväxt med det haha! Hela vår familj älskar mat, ända vi gör är äter, och där vi spenderar tid är alltid köket och om vi pratar, är det om vad vi ska äta, fast maten äts upp på en minut och så tänker vi på nästa måltid hahahha typ? Speciellt jag och min syster matilda, vi går crazy i matbutiker då vi är vana med att det inte finns nåt här i vår lilla by, och så besöker man ICA och holy shit, där finns ju allt man någonsin drömt om! (Japp vi drömmer t.o.m om mat) XD lol…
gif från tumblr
Annat då? Ska mealpreppa nu. Få se om det blir så bra som jag hoppas… Och så ska jag posta ett viktigt brev som ska hinna komma fram förrän imorgon! Sen skall jag skvallra lite med mamma som kom hem från jobbet efter en vecka och jag får hoppas att hon har hämtat lite hudkräm för min hud kliar som fan! Alltid efter resa blir man så torr.. brunheten försvinner bara på ett ögonblick, faaan! 🙁
Tack och hej! drack kaffe nyss <– thats why jag är såhär hyper med skrivandet, tror att om 10 minuter slocknar jag och nattens sömnbrist övertar mig, som tur har jag endast lite kockande som måste göras, sen ska jag ligga och ruttna med gott sällskap! ha de gött!
P.S ÄR DET NÅGOT NI STÖR ER PÅ AV MINA TEXTER/INTE FÖRSTÅR, ELLER NÅGOT SOM FATTAS ELLER NÅGOT SOM INTE FUNGERAR PÅ BLOGGEN, FÅR NI MERA ÄN GÄRNA MEDDELA !!!!
BODY IMAGE, TO COMPETE IN BIKINI FITNESS
SORRY BAD ENGLISH.
Good morning! Monday and new challanges, new progress pictures and new oppoturnities.
Images like this, maybe create alot of thoughts..opinions.. maybe even less respect.
As I said before and I say again and again, to make it clear. I’m not the best role model. I am myself. I’m over my body anxiety. I am over the times that I stare at the mirror, searching for every flaws. I’m over it. Otherwise I would not be able to keep up with the sport I do now. Compete in bikini fitness.It requires enormous self-discipline and to keep your head high, both before and after the competition. What the judges is judging, is not everything. It’s not about what the judges think or anyone else thinks about your body that you should care about, it is how you see yourself, how you feel. And when you no longer care so much and don’t spend all your time thinking about it, that’s when your body image is changes, hopefully forever.
When you accept yourself, your body. You simply forget the anxiety. There are so many other things in life, so why throw away so much time to worry about how your body looks like. When you understand that… everything becomes so much easier. When you are in this world when you hate your body, it can be hard to understand that there actually is normal people without body anxiety. There is. And… As with everything, you need to stop listening to the anxiety. Working it away * (read more down) It does not mean you need to be happy, to love and enjoy your body and think that it’s perfect.. It means that you need to learn to accept it and move on. When I reached that…. it was a freedom I never wanted to let go.
When someone (friend) started talking about her body and how disgusting it was, I got soooo angry and just wanted to yell at her and tell them so much how stupid those thoughts are and when I was finally free from them I did not want to hear or feel or have to do with anything with bodyhate anymore. “Why can’t everyone just put down that shit” xD… I just wanted to enjoy the food we ate or the workout we trained. Because that when we ate/trained, that was usually when someone started to complain about their body. Ofc… Alot of people don’t actually mean anything serious about it, but I took it seriously…after several years of my struggle against the body.
So to compete in bikini fitness is not the wisest thing. Because usually it’s alot about the body weight, body fat and staring in the mirror trying to find the perfect posing angles. But as I said, I have overcame the anxiety. I do’nt take it so seriously anymore. I do not see the bikini fitness as a body- or beautycompetition. I see and feel and experience it like this: hard (both lovely and painful) workouts in the gym, sweatparties, healthy foods & mealprepping, meet other people with same interests, get new friends, to have fulltime job.. and to have fun, throughout the journey there.
To weigh me or stand in lingeries don’t give me any emotions anymore. Neither fear, joy, other energy, its probably because after so many years of experience in both the model country and the eating disorder..so much energy you put on the need to be perfect. Now fuck I let it be like it is. OK if it’s not good enough, I can not be bothered anymore. I’m fine as I am. I try my best and that’s enough. There will be days I can have performance anxiety more or less and not feel good enough compared to others. But compared with myself, I’m still a hero. I should not even compare myself, why should I, but I sometimes do, thankgod not everyday. But still It comes days I feel like a worse person than others !?!?!? That is something I really need to work on.
So….To compete in this is of course for the sake of love for the sport and a lifestyle that I enjoy, but as I said, it still requires much. To go over the limit and challenge yourself, practice a lot of posing and trying to get better all the time, to follow a strict food- and workout schedule and often you need to go on a hard diet before the competition. I just need to honestly say that right now, (and the competitions before) I focused only on experience, the joy, the journey there … not on the winning or to be the best. I did not train on the posing so much and I cheated often on both food and training schedule. I’m a pretty casual person who does not take everything so seriously. Sometimes there will be periods that holy shit my motivation to win all shit home is going on, and I want to challenge myself and go 100% straight into the goal. But so also the bad days when I can not be bothered, and with my experience, I have to always choose the health first, whether it is good or bad for the competition. I still want me to feel good. Both in my body and soul. So it is a mix of what I do now, trying to keep calm and to now have so much stress or performance requirements, thats when you start loving what you do and not put so much thinking about what you need to do or why you do it and how you do it, if you do it good enough etc…
May people can think or say what they want, that I am a weak person or whatever but I know how hard I work on this and I always do my best but I also know that there are times I choose to rest my head and body extra. It is probably the difference between winners and “losers” in competitions. But for me, a competition is not just a competition. It is about how I feel, I want to feel strong, cheerful and happy. I want to stand there and remember the journey as a good memory.
But I also have the enormous competitive person in me, but I think I’ll take later, when I really am ready to go all in, but first: life, me, the freedom, the sport as a love. And building muscle is ofc a change of the body, but it’s not something I need and must have, it’s more like a reward or something that would be a happy thing to have,something fun to look forward to, because when you put on more weights (the love feeling) thats when you gain muscles, so It is like beeing promoted at your job or something lol 😀 ! If I compete or not, I am still as good as I am anyway! You too! Also, the feeling and love to put more the weights in the gym on offseason is twice or hundred times more wonderful feeling than to put less and lighter weights on the diet haha…
Some people tell me that “of course when you have a body like that with no fat, you don’t have anxiety” But wtf, all the pictured I put on instagram is not how I look from day to night. Do I put pictures of me when I have my bad days? Nah not so often. So honestly, I actually have worse days. On days when I feel too thin or even when I can feel “anorexic” (as I talked about before) and days when I feel swollen, tired, extra waterweight, almost “big”. We all have those days. Eating Disorder or not.
It’s alot because of my hormons, my lack of thyroid (I take medicine and sometimes I forgot and some days I need to take more or less). And the stress level, the food I eat, I usually keep the same healthy foodplan (from my coach right now) with the same food mostly, but I love to have these cheating days as people call it, I could say that I do not see it as cheating, more like a time to enjoy, but on the other hand, it is a cheat, on my schedule, of course. And maybe the healthy way would be to only eat one serving of chocolate cake or a bowl of icecream or so, go out for dinner, etc., I do that too of course sometimes! But I also like, eating all in, like many others, eating everything I love and be full, in a foodcoma, for several hours afterwards. Without anxiety over what I ate. I think it is okay to eat what you want! I have eaten without foodplans thousand times before, with variety and sweets every day, but I still I love to have days where you eat extra, like unnormal amounts. Maybe it has something to do with the training, becoming hungrier than usual. Don’t know, anyway, we are all different, and if you feel good doing it, it is probably okay, as long as you are healthy and don’t extend it to an ED. Anyways, the day after I am often watery and filled with carbohydrate weight, actually sometimes physical pain in the body, but all of us who have experienced it and know that it will be gone..:P , maybe a few minutes anxiety (not over the food being eaten, but maybe how you feel or how you look, as I said sometimes I can have still theese small anxieties, but still so small), or laugh about it, or bothersome stomach pain but you get other things to worry about, so time pass on. Maybe it is healthy or not, a life with some anxiety about anything (jobb, school, performance, money, social times, time, anything) is probably something you/I have to live with, but at the same time something to work on.
* Not by training or food, you should not try to fade away the anxiety with that. You should work on it by the brain, probably listening to it and go through why you feel like this, what happened, calm down and say “goodbye”, or just say no, you are not welcome, and think about other things, haha;) anxiety comes and goes, but to be without the body anxiety around the clock, is a damn free world. But remember that being healthy, well, free from an ED does not mean that you never will have an anxiety in life, but it sure will be a damn less. Everyone has less or more anxiety. But when it starts to affect your life, thats when something is wrong. Thank you and goodbye!
Valentine feelings
@theberry
Glad alla hjärtans dag!
Eller… vändag som vi kallar det i Finland.
Mycket gnäll om denna dag, så mycket helgdagar och presenter hit och dit, att fokusera på att älska varje dag istället. Jag håller med i det, såklart, men det är ju lätt att man glömmer bort alla nära och kära under sina hektiska dagar. Man glömmer inte bort rent ut sagt, men man är väl ofta i en annan värld, tänker på allt annat som skall hinnas göras. Sen då man har extra tid över, tar man ofta hand om sig själv. Man kan tänka sig att det är själviskt, men är det inte så att sin egen hälsa går alltid först? Men hur viktigt är det inte att hålla kontakt med alla viktiga personer, som man kan förlora när som helst? Hur glad blir man inte av ett kort telefonsamtal med en vän, eller att träffa någon i släkten, eller att få blommor från någon. Man behöver bli påmind ibland, att det finns såna som bryr sig om en. Man glömmer ofta bort det, eller ibland till och med kan man inbilla sig att hon/han inte gillar dig mera, eller att du är “oviktig”. Därför tycker jag det är fint att det finns såna dagar som dessa. Då man verkligen spenderar tid med någon eller några viktiga personer, och kanske berättar hur mycket man älskar dem, och även de som bort längre bort kan man skicka hälsningar till och få tillbaka lite kärlek. SÅ GLAD VÄNDAG TILL ER ALLA! HA DET SUPERHÄRLIGT NU! 🙂
Födelsedags Middag ute med släkten
Idag hade jag verkligen en V I L O dag. Vaknade + gjorde alla arbeten, uppgifter jag stressat om i evigheter och så åt jag lunch, kollade på tvserier i sängen i flera timmar i rad. Vilade verkligen huvudet och kroppen, sen typ kloclan fyra kom födelsedagsstjärnan, pappa som fyllde 60 år. Kokade kaffe åt oss och åt lite kaffebröd, sen tog jag ett långt bad med hårmask och ansikts mask, lyssnade på favvolåtarna samtidigt och visslade av njutning på hög grad. Sen blev det för varmt efter en stund, började svettas som en idiot så tog en kall dusch och bra det för hade några minuter på mig att byta om för sen skulle vi ut på middag! Var tveksam om jag “orkade” följa med, men det lät som ett mysigt ställe med god mat så för matens skull då! Haha nä kanske lite men också för att spendera tid med släkten lite som man inte gör så ofta. Det var 100% värt det, för maten var gudomligt god. Vi var i Pippurimylly, rekommenderar verkligen! Biffar i alla sorter och även hamburgare, pizzor, sallader, vegetariska rätter och barnmeny. Vi satt flera timmar och åt, pratade, drack vin, skrattade och hade det trevligt. Sen anlände vi hem och här sitter jag med yttligare ett glas vin och kvällssnacks med boken i famnen och hunden sovandes (och pruttande) brevid. Underbart! Hade tänkt träna idag men ville spara allt och lugna träningsvärken så jag är fit for fight imorgon och kan träna med tyngre vikter och mera energi, glädje, krafter, njutning!
Fin dag med fint sällskap och fick mycket gjort på morgonen samt mycket avslappnande grejer och levt i nu:et. Passa på då ni har tid! Kram!
Nedan några snapbilder…?
