Svagtillstark

Good morning! Monday and new challanges, new progress pictures and new oppoturnities.

Images like this, maybe create alot of thoughts..opinions.. maybe even less respect.

As I said before and I say again and again, to make it clear. I’m not the best role model. I am myself. I’m over my body anxiety. I am over the times that I stare at the mirror, searching for every flaws. I’m over it. Otherwise I would not be able to keep up with the sport I do now.  Compete in bikini fitness.

It requires enormous self-discipline and to keep your head high, both before and after the competition. What the judges is judging, is not everything. It’s not about what the judges think or anyone else thinks about your body that you should care about, it is how you see yourself, how you feel. And when you no longer care so much and don’t spend all your time thinking about it, that’s when your body image is changes, hopefully forever.

When you accept yourself, your body. You simply forget the anxiety. There are so many other things in life, so why throw away so much time to worry about how your body looks like. When you understand that… everything becomes so much easier. When you are in this world when you hate your body, it can be hard to understand that there actually is normal people without body anxiety. There is. And… As with everything, you need to stop listening to the anxiety. Working it away * (read more down) It does not mean you need to be happy, to love and enjoy your body and think that it’s perfect.. It means that you need to learn to accept it and move on. When I reached that…. it was a freedom I never wanted to let go.

When someone (friend) started talking about her body and how disgusting it was, I got soooo angry and just wanted to yell at her and tell them so much how stupid those thoughts are and when I was finally free from them I did not want to hear or feel or have to do with anything with bodyhate anymore. “Why can’t everyone just put down that shit” xD… I just wanted to enjoy the food we ate or the workout we trained. Because that when we ate/trained, that was usually when someone started to complain about their body. Ofc… Alot of people don’t actually mean anything serious about it, but I took it seriously…after several years of my struggle against the body.

So to compete in bikini fitness is not the wisest thing. Because usually it’s alot about the body weight, body fat and staring in the mirror trying to find the perfect posing angles. But as I said, I have overcame the anxiety. I do’nt take it so seriously anymore. I do not see the bikini fitness as a body- or beautycompetition. I see and feel and experience it like this: hard (both lovely and painful) workouts in the gym, sweatparties, healthy foods & mealprepping, meet other people with same interests, get new friends, to have fulltime job.. and to have fun, throughout the journey there.

To weigh me or stand in lingeries don’t give me any emotions anymore. Neither fear, joy, other energy, its probably because after so many years of experience in both the model country and the eating disorder..so much energy you put on the need to be perfect. Now fuck I let it be like it is. OK if it’s not good enough, I can not be bothered anymore. I’m fine as I am. I try my best and that’s enough. There will be days I can have performance anxiety more or less and not feel good enough compared to others. But compared with myself, I’m still a hero. I should not even compare myself, why should I, but I sometimes do, thankgod not everyday. But still It comes days I feel like a worse person than others !?!?!? That is something I really need to work on.

So….To compete in this is of course for the sake of love for the sport and a lifestyle that I enjoy, but as I said, it still requires much. To go over the limit and challenge yourself, practice a lot of posing and trying to get better all the time, to follow a strict food- and workout schedule and often you need to go on a hard diet before the competition. I just need to honestly say that right now, (and the competitions before) I focused only on experience, the joy, the journey there … not on the winning or to be the best. I  did not train on the posing so much and I cheated often on both food and training schedule. I’m a pretty casual person who does not take everything so seriously. Sometimes there will be periods that holy shit my motivation to win all shit home is going on, and I want to challenge myself and go 100% straight into the goal. But so also the bad days when I can not be bothered, and with my experience, I have to always choose the health first, whether it is good or bad for the competition. I still want me to feel good. Both in my body and soul. So it is a mix of what I do now, trying to keep calm and to now have so much stress or performance requirements, thats when you start loving what you do and not put so much thinking about what you need to do or why you do it and how you do it, if you do it good enough etc…

May people can think or say what they want, that I am a weak person or whatever but I know how hard I work on this and I always do my best but I also know that there are times I choose to rest my head and body extra. It is probably the difference between winners and “losers” in competitions. But for me, a competition is not just a competition.  It is about how I feel, I want to feel strong, cheerful and happy. I want to stand there and remember the journey as a good memory. 

But I also have the enormous competitive person in me, but I think I’ll take later, when I really am ready to go all in, but first: life, me, the freedom, the sport as a love. And building muscle is ofc a change of the body, but it’s not something I need and must have, it’s more like a reward or something that would be a happy thing to have,something fun to look forward to, because when you put on more weights (the love feeling) thats when you gain muscles, so It is like beeing promoted at your job or something lol 😀 ! If I compete or not, I am still as good as I am anyway! You too! Also, the feeling and love to put more the weights in the gym on offseason is twice or hundred times more wonderful feeling than to put less and lighter weights on the diet haha…

Some people tell me that “of course when you have a body like that with no fat, you don’t have anxiety” But wtf, all the pictured I put on instagram is not how I look from day to night. Do I put pictures of me when I have my bad days? Nah not so often. So honestly, I actually have worse days. On days when I feel too thin or even when I can feel “anorexic” (as I talked about before) and days when I feel swollen, tired, extra waterweight, almost “big”. We all have those days. Eating Disorder or not.

It’s alot because of my hormons, my lack of thyroid (I take medicine and sometimes I forgot and some days I need to take more or less). And the stress level, the food I eat, I usually keep the same healthy foodplan (from my coach right now) with the same food mostly, but I love to have these cheating days as people call it, I could say that I do not see it as cheating, more like a time to enjoy, but on the other hand, it is a cheat, on my schedule, of course. And maybe the healthy way would be to only eat one serving of chocolate cake or a bowl of icecream or so, go out for dinner, etc., I do that too of course sometimes! But I also like, eating all in, like many others, eating everything I love and be full, in a foodcoma, for several hours afterwards. Without anxiety over what I ate. I think it is okay to eat what you want! I have eaten without foodplans thousand times before, with variety and sweets every day, but I still I love to have days where you eat extra, like unnormal amounts. Maybe it has something to do with the training, becoming hungrier than usual. Don’t know, anyway, we are all different, and if you feel good doing it, it is probably okay, as long as you are healthy and don’t extend it to an ED. Anyways, the day after I am often watery and filled with carbohydrate weight,  actually sometimes physical pain in the body, but all of us who have experienced it and know that it will be gone..:P , maybe a few minutes anxiety (not over the food being eaten, but maybe how you feel or how you look, as I said sometimes I can have still theese small anxieties, but still so small), or laugh about it, or bothersome stomach pain but you get other things to worry about, so time pass on. Maybe it is healthy or not, a life with some anxiety about anything (jobb, school, performance, money, social times, time, anything) is probably something you/I have to live with, but at the same time something to work on.

* Not by training or food, you should not try to fade away the anxiety with that. You should work on it by the brain, probably listening to it and go through why you feel like this, what happened, calm down and say “goodbye”, or just say no, you are not welcome, and think about other things, haha;) anxiety comes and goes, but to be without the body anxiety around the clock, is a damn free world. But remember that being healthy, well, free from an ED does not mean that you never will have an anxiety in life, but it sure will be a damn less. Everyone has less or more anxiety. But when it starts to affect your life, thats when something is wrong. Thank you and goodbye!

Mycket gnäll om denna dag, så mycket helgdagar och presenter hit och dit, att fokusera på att älska varje dag istället. Jag håller med i det, såklart, men det är ju lätt att man glömmer bort alla nära och kära under sina hektiska dagar. Man glömmer inte bort rent ut sagt, men man är väl ofta i en annan värld, tänker på allt annat som skall hinnas göras. Sen då man har extra tid över, tar man ofta hand om sig själv. Man kan tänka sig att det är själviskt, men är det inte så att sin egen hälsa går alltid först? Men hur viktigt är det inte att hålla kontakt med alla viktiga personer, som man kan förlora när som helst? Hur glad blir man inte av ett kort telefonsamtal med en vän, eller att träffa någon i släkten, eller att få blommor från någon. Man behöver bli påmind ibland, att det finns såna som bryr sig om en. Man glömmer ofta bort det, eller ibland till och med kan man inbilla sig att hon/han inte gillar dig mera, eller att du är “oviktig”. Därför tycker jag det är fint att det finns såna dagar som dessa. Då man verkligen spenderar tid med någon eller några viktiga personer, och kanske berättar hur mycket man älskar dem, och även de som bort längre bort kan man skicka hälsningar till och få tillbaka lite kärlek. SÅ GLAD VÄNDAG TILL ER ALLA! HA DET SUPERHÄRLIGT NU! 🙂

Är så energisk, glad, motiverad, inspirerad, allt sådär herregud mina endorfiner tar över mig!! haha. Tror jag behövde dendär viloveckan från allt, från vintern, från människor, från vardagssysslor, från matlådor, från media, från kylan, från samma syn varje dag, samma butik, samma program på tv, samma säng, från träningen, från staden, från allt här haha! Inte för att det är dåligt eller för mycket, men fan att ta paus från whatever behövs för då faktiskt förstår man hur bra man har det och respekterar små grejer igen. Tex, min egen säng, min hund, min pappa, mitt GYM!!! (FAN VA GLAD JAG VAR ATT SE DET IGEN PUSS), gymkompisarna ;), FINSK MAT!!!!!, köttfärs!!!!!!!!!, matlådor #nevergohungry typ, höra lite hur det gått för kunderna och fixa nya scheman, blogga igen, diska, byka, allt haha, så liksom skönt att bara ha på sig sin gamla fula pyamas och mysa i yllesockor ibland också.

Är så glad för att jag är glad nu. Vet att det inte är en dans på rosor och så är det för alla. Det gäller bara att hålla huvudet högt och tänka positivt! hitta de små sakerna och små grejerna i vardagen, i just denna dag. Och se

n såklart att ha nåt stort att vänta på, tex. sommaren eller något mål, eller att träffa någon osv, men det viktigaste att du gör dig bekväm här och där du är nu.

Men det är så lätt att säga till andra, gör si och så bla bla, men gör ni det själva? Det är så lätt att lägga bilder på internet och säga “idag ska jag inte gnälla” “idag ska jag inte stressa” “tro på dig själv” “kämpa” “jag har aldrig dåliga dagar för jag tar de dåliga på rätt sätt” “jag ångrar aldrig något” “livet är kort, så lev” “varför klaga” “eller vanliga quotes “fall down seven times, get up eight” “eat healthy no sugar” “having a bad day?go workout” “winners never quit and quitters never win” och så gör man själv tvärtom eller vafan, jag slår vad om att olympialyftarna har haft en dålig dag eller kanske någongong på sin resa varit osäker/ funderat på att sluta eller bara skitit i hela allt… Jag håller med att texter kan faktiskt motivera, inspirera ibland eller väldigt ofta, men ibland har jag känt tvärtom känsla, man känner sig som en dålig människa bara för att man hade en dålig dag, och tror att ingen annan har det aldrig? Spec. inte “världskända” “superstjärnor” eller någon du har som “förebild”. Måste man ens ha en förebild? Räcker det inte att ha dig som förebild. Och ibland behöver man inte ens ha nåt mål. Kanske bara att leva och ha det bra.

Kom ihåg att du FÅR misslyckas, ingen är perfekt och vi alla har rätt eller vi alla HAR  dåliga dagar eller humörsvägningar.  Ibland t.o.m lusten att inte vilja vakna och gå till ditt älskade jobb någon dag, det är helt acceptabelt, det betyder inte att du gjort fel eller att du kommer bedömmas av alla eller att du är en dålig person. Låt dig själv vara dålig. Låt dig själv vara arg. Låt dig själv visa känslor. Låt dig själv bara vara så som du känner att du måste vara. Än sen då om människor gnäller att du är på dåligt humör, vafan, när har det skapats en regel att man inte ens får vara lite nere ibland? Eller varför måste allt vara 100% eller 0%. Antingen äter man 100% “hälsosam”, no sugar och “aldrig njuter” “så bra självdiciplin” “jag skulle aldrig klara det du gör”, eller så äter man 0% rätt och är “ohälsosam” “onyttig” “lat” “den som bjuder på snabbmat” “tränar aldrig” osv. för det. Så weird.

Jag kan också gå och skriva/säga allting och människor får fel syn på det hela. “Hon är så duktig när hon tränar och äter matlådor” “nu är hon deprimerad igen då hon skriver deppigt inlägg” “hon måste ljuga” “varför är jag inte sån” “så klok” “haha vafan är det för ortorektiker” “instagramnörd” “inget liv” osv.

TVÅ ORD. DONT JUDGE. När man inte vet varför personen är på det sättet så är det lika gärna bara att tänka på sig själv. Lägg mera tid på ditt eget liv än andras! Jämför er inte och stirra inte er blinda på bloggar, bilder, tidningar, media, nyheter osv.

Acceptera hur du och ditt liv är nu. Gör det bästa av det.
Det ska jag göra nu, adjö! <3

Kommer ett inlägg om att vara osäker på sig själv och lära sig acceptera som det är.

Hej alla! Ojoj vilken vecka! Sorry för ingen uppdatering men har verkligen tagit varje minut till vara! Ska försöka berätta lite kort.. är helt slut eller sådär inte slut men ni förstår känslan efter en underbar resa, så liksom utvilad men pigg och sådär lite trött på att åka flygplan och längtar efter sin egen säng :)Haha flyget till gran canaria tog ju bara 6h och det är inte alls mycket jämfört med alla långa resor till usa, australien, japan före 🙂 Men är nog ingen människa som gillar att åka fram och tillbaka, bära på stora väskor och inte riktigt aldrig stanna på en och samma plats. Jag är mera den som fixar hemmet till en plats där man har nära till både strand, butik, shopping, etc. Att flyga flera timmar bara för att sola är lite konstigt men så totalt värt det alla gånger! Men kanske man istället en dag flyttar till solen? Ja du! Sen hittar man säkert annat att gnälla om.. aldrig är människan nöjd, spec. inte med vädret 😉
Anyway till resan! Ska fixa ihop en liten “film” med små snuttar jag hann filma innan gopron dog och klart hade jag glömt laddaren hem…

Vi åkte för exakt en vecka(fredag) sen på morgonen ca. 06 och reste resten av dagen, vi anlände på kvällen till Gran Canaria efter ett svettigt, törstigt, jobbigt flyg. Mina batterin var då tomma och efter 2h utan mat, vatten var nyheten att vi var framme bästa känslan ever.
Jag tappade hakan då jag såg hotellet. Kanske liiiite väl för mycket lyxigt för en liten vardags person som mig, hade verkligen inte väntat mig något ens åt detta håll… Det var nog det största, lyxigaste, vackraste, renaste hotellet jag varit på. Värd mera än fem hela stjärnor. De tog våra väskor och medan vi checkade in oss fick vi varsin välkomstdryck, champange. ?
Vi gick för att undersöka platserna och det var typ över 6st pool:er och endast två av dem var kalla, de andra var uppvärmda vilket var skönt. Stranden var 300m ifrån och havsutsikt med stora fina vågor och kvällsmusik. Hotellet själv hade över 3st restouranger, bl.a. frukost-,lunch- och middagsbuffee som vi nästan åt dagligen. Det fanns även ett spa med inomhuspool och flera st dammar med fåglar kvittrande i. Det fanns vattenfall och blommor, palmer från himmelsriket.

Vårt rum var också himmelskt fint med allt man kunde önska sig, bl.a. terass,största sängen, kylskåp, bubbelbad, två toaletter, klädskåp,tv,etc. Och städning 2-3 gånger om dagen! ojoj!

Vi böt direkt om till bikini och hoppade i. Det var den skönaste känslan jag upplevt på typ sjukt länge efter en lång dag. All stress, all trötthet, all oro försvann direkt. Bara lycka fanns då inom mig.

‘

Efter några dyk och skrik av lycka gick vi och åt världens godaste kvällsmiddag, supergod anka och så bjöd huset på champange än en gång och förrätt av brö,räkor, någon cool dipp. Mätt och belåtna efter några timmar fnittrande och njutande av maten var det dags för en liten kvällsgång för att söka efter en liten butik då i var godissugna och jag visste att jag är alltid dö törstig då jag vaknar på morgonen, så vi hittade en liten supermarket utanför hotellet där jag köpte 5L vatten och lite smått att tugga på resten av kväll/natten, sen slocknade vi.
Att vakna här var drömligt. Allt var nästan ännu vackrare då det var ljust. Hotellets torb hade på kvällen varit uppljust och böt färg, bl.a. till lila, blå, röd, grön, gul etc.. Så vackert! Nu var däremot solen uppe då vi vaknade. Vi tog ett morgondopp och anlände till den största frukostbuffeen jag sett i mitt hela liv. Halva tiden gick till att gå igenom hela restourangen och det var så mycket olika grejer att man nästan inte kunde njuta av maten för man ville direkt pröva nästa sak. Men det var supermega herregud gott…vi som sagt gapade under hela frukosten och förstod inget haha. Jag sa att “kanske man blir van med detta efter några dagar”, men så blev det inte. Det förbättrades och förnyades varje dag. De hade också en till frukostbuffee ifall man ville ha lite lugnare. Dit gick vi två gånger under hela veckan men min favorit var nog det sjukt stora men med fin utsikt och mat för alla delar i magen 😉

Då man ätit en så stor frukost vill man nästan bara däcka sig framför poolen på en solstol och somna i matkoma, men vi var så inspirerade så vi tackade och gav oss av till havet. Man tog bara grinden ut ur hotellet och så var det en strandpromenad med vacker musik, fullstrålande sol, kärlekspar och glada solbrända människor, vinden passligt blåsande i nacken och endast några meter så var vi o centrum. Ett centrum fullt med mysiga restouranger, cafeen, butiker, shoppingcenter, osv. Vi satt där och beundrade en stund, sen gick vi till beachen och tillbaka för att göra det alla andra gjorde, simma, sola, njuta. Jag behövde varken bok, musik i öronen eller solglasögon. Att känna att man lever påriktigt med solen bländade i ögonen, svetten rinnande för pannan och inga tidpunkter att följa, bara vara, var allt jag behövde den minuten och resten av veckan. Kunde inte varit lyckligare och kunde inte ha varit bättre stund, bättre ställe eller bättre sällskap. Allt var perfekt då. Jag glömde allt. Vem fan brydde sig om jag var blek som spöket med glänsade kropp av solkräm, stressrynkor från julen eller röda, brända kinder och armar nästa dag. Visst glodde folk. Visst fick jag kommentarer. Jag orkade inte bry mig. Först jo. Varför fan ska man bli glodd, kritiserad och påtrampad bara för att man är lite fel. Man är “för blek” “för smal” “för svullen” “för musklig” “för senig” “för lång” “för allt”. Skit i det. Är ni själva så perfekta? Hörde dag till natt folk prata och glo på folk och säga kommentarer som “kolla på hennes armar…” “herregud vilken bränd pojke” “haha varför fan håller hon på sådär” “den personen kan inte må bra” osv osv. Sluta för fan kritisera och kommentera folk för sitt utseende, sätt att vara, sätt att leva, klädstil, musiksmak, dialekt eller kroppsfärg. Vi vet inget om hon/han, varför personen beter sig på det sättet eller varför ser så annorlunda ut. Vare sig man har orsak eller ej, så har alla ändå rätten att få vara sig själv och inte behöva ändra sig bara för någon annans skull.. Så skita i det och fokusera på sitt eget välmående var nästa uppdrag. och oj vad det gick bra. “vem bryr sig” har varit mitt motto sen länge ?

Anyway, dagen gick fort och resten av dagarna var liknande men aldrig blev man van med lyxet. Lika vackert varje dag. Lika härligt att dyka i vattnet och lika härligt att gå i sommarkläder. Vi hade bra tur med vädret, endast två dagar var det molnigt. Men man blev så trött i solen att oj!! Så det var riktigt skönt med en molnig men ändå varm dag. Då gick vi bl.a. en lång strandpromenad från Melonetas till Playa de igles. Utsvultna och trötta ben kom det som en ängel i djungeln en lunchbuffee i Sahara hotell? För bara 9 euro med allt jag behövde den momenten. Sen gick vi till den lite större matbutiken och tog taxi hem. Dagarna var mest att njuta av allt.

Min favorit var förutom hotellet, själva havet. Havet är min bästa vän. Lugnar mig alltid. Ljudet av vågorna.. det blåa havet. Så fridfullt. Allt en människa kan önska sig. Och att simma i vågorna. Lära känna dem och suga sig in i dem, följa med och dansa på toppen av vågen. Barfota i heta sanden. Snäckor i oändlighet. Alla ljud som försvinner, det ända du hör är havet. Världens finaste ljud. Tänker vara töntig och ladda ner på spotify någon havssljud då jag behöver finna lugnet i stressiga vardagen, vill jag ännu mer gå in i havsfeelingen kan ladda ner nå levande bakrundsbild av havssvågor på mobilen haha. Daglig terapi typ.

Anyway.. bästa lovet helt enkelt. Avslutades med någon speciell buffe som jag fortfarande minns och är mätt av haha. Alla världens kött,kyckling, fisk sorter både kalla och varma, säkert triljoner för,varm,efterrätter att man var tvungen att äta allt då “man har chansen”. Sista kvällen. Bästa avslutet. Goda vinglas och ostar från alla ställen i Spanien. Tackar för allt och nu sitter jag på flyget hem, snart tar vi nattbussen och är hemma tidigt på morgonen.. kanske kl. 05, kommer troligen inte sova nåt, kanske en eller två enstaka timmar om jag har tur, men har för mycket känslor, minnen och saker i huvudet som snurrar runt för att ens kunna lugna ner mig. Kan inte fatta att jag varit här, att det är över, att det var verklighet, eller var allt bara en dröm? Vem och var är jag? Jag kände mig så fri och glad, vilket jag hoppas men inte kräver att ta med hem. Tillslut borde väl hjärnan bli trött av att tänka. Men tankarna är glädefyllda, inte tröttsamma av negativitet, så känns bara att jag får mer och mer energi, vågar inte släppa taget, för när jag nästa gång öppnar ögonen så är man i kylan igen. Både kul och dåligt. En så stor klimatförändrig är aldrig kul. Men klart livet där hemma har sina fördelar. Men alltid det lilla i dig som bara väntar på att leva lite overkligt o en dröm ibland, men vad vore det egentligen? Bortkastad tid ifall de ändå inte är verklighet? Eller som nu, en dröm som var sann och gav mig fulladdade batterier och en evig längtan efter sommaren eller kanske mera krafter och sol i kroppen att överleva vintern. Positiva tankar Amanda. Snart är våren här och just nu känns allt så fint. Man vill bara ha denna värme, kärlek föralltid i sig. Att aldrig glömma finheten i allt. Att njuta för vi inte vet om vi lever imorgon. Varje dag är unik. Nu är denna minut unik. Det är därför jag vill berätta för dig att det är aldrig försent att ändra på livet. Eller på stunden. Är du obekvän gör nåt! Eller ta det som det kommer, acceptera och gör det du kan. Det är egentligen alt i huvudet. Hur trött och stressad du än är, kan du vända det. Bara du tror på det och finner det positiva.
Kram!

aja, fått mycket gjort idag och nu är det skönt att slappna av, ladda sig inför flygresan och känna pirret i magen 🙂

Ha det bra där hemma! ❤️?? Hör av mig på snap, insta och kanske bloggen 🙂 Kram!

Vi har pratat om en resa på vintern med familjen VARJE ÅR. har det hänt? Nä aldrig. Eller jo visst, jag själv har varit på resor och med systern, farfar etc.. Men vi hela familjen skulle ju åka. Aja. Nu kändes det att nu var det dags. Fan inte orkar man vänta en vinter till! JAG VILL NU PÅ RESA!!! Så jag, mamma, pappa, systern skulle åka. Ja men plötsligt avbokar systern för hon får inte ledigt från skolan, så hon åker på lovet istället. Sen avbokar pappa, för han inte tydligen tycker om “sol, stress, värme, ligga vid poolen”.. han vill hellre vara hemma och han vet inte om han ens får ledigt från jobbet. Mamma har ledigt iallafall. Jag också. De andra syskonen har barn, jobb, husdjur att sköta om så de kan inte heller komma. Så det blir, JAG & MAMMA. Hur soft som helst. Den kvinnan kan iallafall slappna av och inte stressa.

Och hon förstår om jag måste lite chilla och vara för mig själv några minuter ibland, hon förstår om jag vräker i mig massor med mat på buffeen, för jag älskar mat haha.. hon förstår att jag ibland vill träna lite på gym, hon förstår allt.. Man kan bara vara sig själv, man kan t.o.m vara lite på dåligt humör pg. för varmt/huvudvärk/törstig/hungrig etc. utan att behöva be om ursäkt för det. Man kan vara utan att prata i en timme utan att någon frågar “är du arg”. Man kan gå och sova klockan 10 utan att någon frågar “kan du inte lite chilla och komma med ut och festa”, eller så kan man tvärtom, vara vaken hela natten och kolla på netflix utan att någon stör sig på det. Man kan gå med foodbaby, man kan gå med smutsigt hår, man kan sitta i hurdana positioner man vill (har fått höra att jag sitter för manligt.. men öppna ben..) och vad man än vill kan man göra utan att behöva riktigt bry sig om någon annan haha.. För mamma är mamma. Ja, mammor är till för att inte kritisera. Och hon har sett mig överallt, när jag föddes, när jag färjat håret pink, när jag grät för kärleksproblem, när jag var tonåring och kom hem helt sprängfull, när jag var anorektiker i sjukhuset, när jag låg på sängen och ville dö, när jag var överlyckig efter min första fotbollsträningen, i bussen, på golvet, på modellscenen, i duschen, i havet, i lekstugan, i parken, i skolan, i snöstormen, i regnet, överallt……….Anyway. Vi ska iväg, till gran canaria och leva livet i solen lite!

Tjenis penis, vi åker imorgon, woopwoop!