Jag som förebild?
Hej.
Känner att jag måste be om ursäkt.
För att jag kanske inte är världens bästa förebild eller så. Min blogg, min instagram förmedlar ju STARKHET, och Friskhet från min ätstörning, depression. Vad jag just nu håller på med kanske inte ger världens bästa bild, inspiration eller så. Jag tävlar ju i bikinifitness, just nu är det fyra veckor kvar och jag börja sakta dra ner på maten. Jag ska förlora lite vätskevikt, där med kommer jag säkerligen tappa något eller några kilon. Vilket inte alls är det jag vill inspirera er att göra. Jag tycker inte att bikini fitness eller annan tävlingsidrott där man måste gå på diet, ta vätskedrivande tabletter och så är hälosamt. Tvärtom. Men jag har funnit något i denna sport jag älskar, något som driver mig framåt.
Förut tränade jag bara. Jag åt bra, tränade och gjorde mitt bästa varje gång. Det var ju en slags frihet och det var härligt i några år. Men sen då? Visst jag utbildade mig till PT eftersom jag älskar sport, hälsa och kost och allt inom det över allt. Jag älskar det verkligen och jag vill hålla på med det resten av livet. Jag älskar att hjälpa andra och att få göra det samtidigt som få vara på mitt andra hem, gymmet, är fantastiskt. MEN jag ofta glömmer bort mig själv. Jag vill ju också ta hand om mig själv, ha mål och drömmar i livet, något som får mig att vakna upp på morgonen för att jag gör detta för mig själv. Visst är det härligt att stiga upp och tänka IDAG ska jag hjälpa min nya kund! Men ÄNNU härligare är det då man kan hjälpa ANDRA samtidigt som man kan träna på sig SJÄLV! Det var ju en dröm alltid att tävla i någon tävlingsidrott. Jag visste inte vad, var nästan så säker på bikini fitness, men trodde aldrig att jag skulle klara det. Men då min vän erbjöd sig att bli mitt personliga stöd och att jag skulle delta i hennes team, kunde jag inte säga nej. Det var ju min dröm,rakt framför näsan på mig. Kunde ju inte tacka nej. Bara för att göra det vettiga? Gå den hälsosammaste vägen som möjligt? Hålla på som alltid förut och endast leva för andras skull? Slänga bort drömmen bara för att jag nångong som 13 år lidit av anorexia. Det skulle vara droppen för mig. Jag gör ofta saker för någon annans skull, för ofta. Tänkte åka på modellresa till Kina bara för att min familj skulle vara stolta över mig, jag tackade ja och fick i flera dagar en spykänsla, ångest. Då förstod jag att jag gjort fel. Tack och lov hann jag avbryta kontraktet i tid. Nu däremot gör jag det endast JAG och ingen annan vill. Jag tog chansen, vad som helst kan hända, ni kan sluta läsa min blogg och börja tycka jag är en dålig förebild, min familj kan bli rädda och tycka det var det dummaste beslutet jag gjort i mitt liv, min släkt kan tro att jag bantar igen och bara vill tävla för att nå formen på tävlingsdagen, osvosv. Men vad bryr jag mig egentligen om vad andra tänker och pratar bakom min rygg? Inget. Jag gjorde detta för min skull, för jag ville det. Det är en dröm och den ska uppnås. Jag visste att jag kan sluta, säga stopp, inte tävla ifall det blir för mycket. Jag känner min kropp och jag vet då jag inte orkar mera. Jag visste att det inte finns en chans att jag åker tillbaka till anorexias huvud, inte en chans, jag har sparkat henne iväg för tusen år sedan och hon kommer aldrig tillbaka. Aldrig någonsin lever jag det “helvetet” igen. Idag lever jag mitt liv och vem vet ifall jag har nya drömmar nästa år. Men jag ger inte upp innan jag nått mina mål. Jag älskar drömmar och mål i livet, hur hopplösa och omöjliga de än är. De får mig att le, stråla och vela stiga upp på de tyngsta mornarna någonsin.
Så förlåt att jag inte är den bästa förebilden, men jag har ett liv jag vill leva, och jag har en blogg jag måste blogga för, för jag vill. Jag vill vara ärlig men jag vill också inspirera er. Så jag hoppas ni inte tycker jag är den sämsta personen någonsin, för jag måste få göra saker som får mig att brinna av kärlek. Jag menar inte att ni ska göra det. Men vare sig du varit sjuk i cancer eller en ätstörning kan du inte bli förbjuden att göra något du vill och älskar ändå. Det kallar jag frihet. Och freedom är det viktigaste jag har just nu.
Tack och hej!
You will not be happier if you lose weight
Tips på snacks
Bästa som finns, livesavers och godissugets räddare är nämligen MELLANMÅL!!! Glöm dem inte kära vänner!
Här kommer nedan lite tips. Så gott, bara man har tid. Eller så gör du dem före, så har du med dig till jobbet och kan bjuda andra som är trötta på gamla bullorna varje dag. 😉 Eller tips till gott för fredagsmyset ikväll! Mums! Njut för min skull också!
Kroppshat
…Den 2 augusti 2006 dog modellen Luisel Ramos på en modevisning i Montevideo, Uruguay på grund utav hjärtfel relaterat till extrem bantning och anorexi neuros. Hon var 22 år, 1.75 cm lång och vägde 44 kilo. Veckorna innan hennes död hade Luisel endast ätit salladsblad och druckit Cola Light för att gå ner i vikt. Efter hennes död fick man reda på att en modell agentur hade tidigare sagt till henne att hon kunde ”göra det stort” om hon gick ner en ”betydelsefull” massa vikt. Hennes BMI låg omkring 14.5 och enligt World Health Organisation klassas ett BMI under 18.5 som undernäring och ett BMI under 16 som svält.
Ungefär ett halvår senare dog även modellen Eliana Ramos, Luisel Ramos yngre syster utav hjärtattack även den misstänks vara relaterad till undernäring.För att må bra behöver kroppen regelbunden motion, det minskar risken för sjukdomar och skapar bättre hälsa. För att hälsan ska bli bra behöver man inte träna hårt, det räcker med att ta en promenad på 30 minuter ungefär fem dagar i veckan. Men att träna tillsammans med onyttig kost är inte hälsosamt. Varje dag behöver kroppen en viss mängd protein, kolhydrater och fett. Maten fungerar som bränsle åt kroppen och behövs för att man ska klara av de vardagliga sysslorna. Maten som fungerar även som bränsle att bara leva. De inre organen ska fungera, hjärtat ska slå, hjärnan ska koppla och så vidare..
Jag blir så arg och sårad då all ångest över kroppar och hat mot sig själv styr vårt liv och varenda minut i vårt liv. Jag menar inte att detta är så med alla, men i värsta fall går det så långt att man inte kan släppa tanken om mat och ångest mera. Kan jag ta en bit till? Jag dör om jag får celluliter? Måste bränna bort chokladbiten jag åt!!! Alla dessa tankar och ångest förhindrar det fina vi egentligen borde uppleva. Njuta, dofta, smaka, slappna av, vara social, skratta, göra äventyr, glömma maten och äta grädde eller jordgubbar utan att fundera vilket är det hälsosammare valet, hoppa i sjön utan att tänka hur många meter man måste simma för att få fettförbränningen igång.
Du kommer inte bli lyckligare och bli ihop med killen du är kär i ifall du bantar. Kanske jo du finner kärleken med din pojke, men det kommer inte bero på kroppen, bantningen och du kommer definitivt inte bli lyckligare. Snarare tvärtom. Ett ordtal jag hört förut jag tycker är väldigt bra är “Sök hjälp, inte bantningshjälp” Du måste lära dig älska din kropp som den är. Och hur gör man det? Det hela börjar i ditt hvuud, in your mind. En vacker, fin, underbar, älskad kropp börjar I HJÄRNAN. I DITT HUVUD. Allt det hela börjar där. Du måste lära dig att älska din kropp hur många kilon den än bär på sig.
En hälsosam och vacker kropp ÄR INTE ATT du hoppar över middagen ifall du åt för mycket efterrätt vid lunchen, det är inte att tvinga dig till gymmet sent på kvällen bara för att straffa dig själv för att du åt för sent på kvällen eller för media lät dig tro att du kommer bli snygg, hälsosam, tappa vikt ifall du inte äter alls någon kvällsmat. SLUTA UPP DIREKT. Du vet redan svaret. Du hittar inte svaret i tidningarna.
Men varför sprider media och reklam ut detta ideal när de vet att de skapar ett lidande för många människor?
FÖR ATT DET SÄLJER.
Alla tjejer (vet inte hur populärt det är hos killarna men gissar att det kan vara lika stort som hoss oss kvinnor) springer direkt till butiken och köper nyaste tidningen för den NYA MIRAKEL DIETEN “förlora sommarkilorna på en vecka”
Tidningarna, media tjänar…medan vi blir påverkade och börjar i värsta fall hata våra kroppar, vi får dåligt självförtroende, vi hoppar över mellanmålet, vi tvingar oss att gå ut på långa morgonpromenader trots att magen kurrar hårt. Bara för att bli snyggare, gladare, hälsosammare, få dendär kroppen som alla andra vill ha. Likasom alla andra reklamer, om huden, celluliterna, brunheten, sixpacket, slimmade kroppen, håret glansigare och längre, ögonfransarna tjockare, tatuera huden med eyeliner, större läppar, större bröst, naglar långa och perfekta, tänder bleka som snön, osv. Det kommer nyare och nyare, fler och fler produkter som säljer massor, bara för att de lovar oss cellulitfria ben, men vad egentligen händer är KROPPSHAT. De bryr sig inte om hur vi människor m¨r, de bryr sig bara om att sälja.
Jag ser upp till människor som delar ut på media att de är nöjda med sig själva, sina kroppar, hur de än ser ut.
Din kropp är DIN kropp. Du har bara en kropp. Ta hand om den, älska den som den är. Din kropp är unik, och vacker. Du kommer att leva där resten av ditt liv, så why not make it a place you love?
Måste dela bästa inlägget pålänge
Skulden och det dåliga samvetet – Skrivet av Sebastian AVINDELL
Innan sommaren var det “Beach 2015” som gällde. Tidningarna basunerade ut budskap om hur du bäst skulle komma i sommarform, snabbast och enklast. Vips så skulle man kunna stoltsera på stranden som rena rama David Hasselhoff. Tji fick vi i allihopa, eftersom sommaren bestämde sig för att ta ledigt och istället förvandlas till en tre månader lång blandning av vår, höst och vinter. Men, detta till trots, så verkar inte massmedia litat på att folk i allmänhet följde de råd de så generöst bidrog med i mars. För redan nu, i början på september, börjar nya braskande rubriker florera. “Så blir du bäst av med sommarkilona!” eller “Hollywoodkändisarnas nya bantningsmetod – bli av med 23 kilo på två dagar”, heter det. Samtidigt bombas det på med reklam i teve om att “nu är det dags för nya rutiner!”, med extrapris på medlemskap i Viktväktarna och alla tänkbara klubbar.
Tyvärr skapar allt detta en rejält tveeggad relation till träning, för de allra flesta. För träning, som är något som ska få oss alla att må bättre, länkas samman med skuld och dålig samvete. Tänk efter, vad skapar alla dessa rubriker egentligen för en atmosfär? För attityd? “Du hade minsann lite för trevligt i sommar, dags att bränna bort de där sommarölskilona!” För, vad spelar det egentligen för roll om man kanske lade på sig ett kilo eller två i somras? Ska inte det kunna vara okej? Motion blir på detta sätt något som kopplas samman med att straffa sig själv, efter att man haft det lite för bra. Är det då underligt att allt fler skyr träning som pesten? Att gemene man suckar åt helbildsannonser från de stora gymkedjorna? Aldrig någonsin ska vi vara nöjda, för säkert som amen i kyrkan kommer det strax innan jul dyka upp liknande rubriker. Gärna då in i detalj beskrivet hur du bäst äter från julbordet utan att bli fet. Spetsat med hur nyårslöftet bäst utformas för att få in så mycket träning i vardagen som möjligt. Istället för att försöka frammana en sund attityd till kost och motion, skapas en atmosfär av “släcka bränder”-mentalitet. Ät vad ni vill ett tag, så kommer vi tillbaka om ett par månader med manande pekfingrar och barska råd. Allt för att bryta ned din självbild och ge dig dåligt samvete. Vad gör det med oss? Och, kanske framförallt, vad gör det med våra tonåringar och unga vuxna? Vad skapar det för kroppsideal?
Träning ska vara glädjefullt, lustfyllt och underbart! Det ska vara endorfiner och må-bra-i-magen känsla. Det ska vara din oas, där du kan vara fullkomligt nöjd med dig själv och din kropp, utan dåligt samvete!
Så, till alla er som inte kommer igång. Till oss som inte är rippade som Brad Pitt, året runt. Till er som “bara” tränar en- två gånger i veckan. Ni som gärna mumsar i er en hamburgare då och då, trots att ni dagen innan inhalerat en burk Ben & Jerry´s. Till er vill jag säga: Ni duger som ni är! Sluta få dåligt samvete för att ni inte tycker er kunna leva upp till tidningarnas “tips och råd”. Vänd istället på hela problemet. Ett träningspass i veckan är faktiskt betydligt mer än inget alls! En hamburgare eller öl är mindre än tre. Glaset ska inte betraktas som halvfullt, lika lite som träning och hälsa ska göra det! Den bästa träningen är den som blir av, vare sig det råkar vara en “simpel” promenad eller ett fyspass med en instruktör som drillar dig likt djävulen själv. Vi måste alla hjälpas åt att komma ifrån det ständiga dåliga samvete som träning skapar. Det är ju inte därför vi ska göra det! Tvärtom! Träning ska vara glädjefullt, lustfyllt och underbart! Det ska vara endorfiner och må-bra-i-magen känsla. Det ska vara din oas, där du kan vara fullkomligt nöjd med dig själv och din kropp, utan dåligt samvete! Det ska ta mig tusan inte vara en ständig tagg i sidan, en konstant påminnelse till det dåligt samvetet, för att “man kunde gjort ett pass till den här veckan!”
Din träning är din, och ingen annans. Särskilt inte någon tidnings eller viktväktarklubbs. Den enda du ska tävla och jämföra dig med är dig själv. Alla andra är faktiskt ointressanta. Precis som min käre kollega Petter skrivit här på Tyngre, så ska träning inte vara en photoshoppad chimär av den verklighet du lever i. Du ska inte ursäkta dig för ditt sätt att träna, du ska vara stolt över det du gjort! Du duger, kort och gott, som du är. Glöm inte det!
Mer styrketräning (och mindre skuld och dåligt samvete) åt folket!
Död uggla eller rutten tomat? Båda tror jag.
Kände mig som en död uggla som jag kom hem från träningen idag.
Coachen bara skrek “FÖRESTÄLL DIG ATT DU STÅR PÅ SCEN” “GE ALLT NU” “ALLA SKA BLI CHOCKERADE HUR STOR RYGG DU FÅTT” osvosv, höll på att dö av svett, blodsmak i munnen (skämt o sido, men nästan) och ögonen, ansiktet blev skrynkligt och rött som en rutten tomat.
GOSH.
Skönt iallafall, och roligt. Haha! helt slutkörd, har inte ens orkat ta en dusch. Har suttit här i några timmar och gjort matschemor. Kommit ganska många nya kunder nu via instagram, kul! Tack för att ni valde min hjälp 🙂
Nu borde jag ta mig själv i kragen och kocka matlådor. Att de tar slut så snabbt. Crazy.
Har väldigt mycket nu på gång vilket betyder S.T.R.E.S.S, både bra och dålig stress! Igår dagen gick också som ett swish iväg, men det var superkul fotografering med teamet, ni får kolla bilderna snart, hoppas på lite mer muskler än förra photoshooten (headern på bloggen)
Men nu ska jag skärpa mig och göra det jag måste!
Hälsningar, en död uggla.
Går inte bra nu
ohmy. Har fuskat och ätit helt fel för mycket nu, kroppen sagt stopp och magen blivit svullen, hård och fylld med luft. Inge kul, dvs det gör ont att träna eller ha jeans på sig nu då jag ätit så mycket vete som jag inte gjort på ett tag. Tävlingen närmar sig och jag verkar inte ta det för allvarligt, förstår inte riktigt att det händer nu påriktigt, tror jag, för får mig bara int att vakna till, att förstå att kanske jag borde sköta kosten nu lite och poseringsträna. Men tydligen har jag något där i huvudet som upprepar att jag är bra som jag är, men ja, har anmält mig till tävlingen och då går det inte att komma hur som helst. Borde fixa frisör, sminkör, färgläggare till Lahtis också. Men viktigaste nu att lära mig poseringen och få kosten och kroppen i balans. Mår inte bra i kroppen då jag ätit i flera veckor dåligt, vilket jag gjort nu, det påverkar inte om jag kör små mängder som en chokladbit om dagen, men jag går all in och äter hela chokladbollspaketet. Tor jag är stressad. Tror jag kanske inte litar på mig själv. Förra tävlingen var mera en prövning, mera att jag tävlar mot mig själv och inte de andra, brydde inte om placeringen… ville bara bevisa att jag klarar det. Men, dagen efter tävlingen hade jag bestämt att jag vill vinna detta, en känsla som inte går att bevisa, att få en pokal i fitness, det vore wow, det vore helt skrikbart sjukt, okontrollerat kul. Amazing. Men jag vet inte vart mitt självförtroende försvunnit nu, känner mig lite vilsen på vägen samtidigt som jag är hundra på att jag VILL och SKA tävla.
kaos och storm i kropp och huvud just nu. och…. en lång väntan på bussen, thats why.Kort natt och fotografering
Hej och godmorgon! Här sitter jag med min kaffe kopp helt i sömntutan. Har knappast vaknat än. Somnade vid 1 igår, först kollade jag på Paradise Hotel som börjar först 11 finsk tid (hur skön serie som helst 😀 sitter och skrattar varje gång) och sedan blev det mycket planering om fotograferingen idag. Allt blev lite sent pg. olika skäl, men huvudsaken att vi fick det fixat. Vädret är dock inte på vår sida idag, så blir säkerligen inga beachbody foton, hoppas bara det inte börjar regna. Så det händer vid 3 tiden, efter det har jag poseringsträning med teamet och sedan till min varma härliga säng. Måste bara kolla att jag har alla matlådor och på något sätt fixa att kycklingen inte ruttnar i väskan.
Har idag vaknat rätt tidigt för att vara barnvakt och sedan föra honom till förskolan. Han var så söt då han förklarade hur stor han blivit så han får sova på övervåningssängen istället för där nere som bebisarna. och så visade han sin fina bilbana och var han hänger sina kläder. Trodde jag aldrig skulle få honom iväg dock, vi läste bl.a. bamsetidningar och lekte sjörövare och jag glömde klockan, men som tur hann vi i tid!
Igår poseringstränade jag med glasögonen på, haha måste skratta lite för det var som en ny värld, att se sig själv i spegeln. Har fått stå 1 meter ifrån spegeln förut för att se ordentligt. Men nu! Nu äntligen! Tycker konstigt nog inte jag passar i glasögon och känner mig som tant magda 90 år som får dimma på glasögonen då hon kokar té. Men vad gör man inte för lite bättre syn! och mindre huvudvärk så att säga!
Nu ska jag fortsätta göra lite fixningar till två kunders schema. Innan min bikini-sömmerska kommer hit, vi ska nämligen pröva lite och fixa lite, hoppas på att den sitter fint!
Ha det bra så länge, kram.
förra photoshoot. Haha vad tänkte jag riktigt. Tror jag inte tänkte så mycket. Blir alltid så att allt blir i sista hand, håret, sminket, kläderna, och så plötsligt WHAT VAD SKA JAG HA PÅ MIG
at the gym
Tjenare! Sitter och väntar på pappa som duschar i gymmet. Nyss dragit ett hårt och roligt rygg pass, wow herregud va kul men jobbigt! Tack och lov hade jag matlådan med, som för övrigt tog slut med bums. Så gott men så lite. Två timmar till nästa mat, så länge ska jag gå till butiken och köpa lite mera mat, mealpreppa resten av dagen. Tufft och tråkigt tänker någon, men inte jag! Söndagar är bästa dagen att se till att nästa vecka blir bra, rolig och med bra mat dagen lång! Kosten som vanligt går blä dåligt, äter massa extra, men jag ger inte upp! Har ingen ångest eller mutterhet av det, musklerna är bara lite hungriga av sig.. eller så är det jag som är sötsugen. Kommer inte ihåg att jag hade såååna cravings som nu på min förra onseason, men visst fanns de då också. jaja, sånt idag + lite schemor åt kunder men ha det bra!
Hej och ho, stressad pingla
Oj vad trött jag var igår! Tänkte somna vid tv:n, men det var nästan omöjligt även om man ville då syrran hade fest utanför till 11 😀 Var en sväng till stugan med bilen ( 🙁 hatar att åka bil dit.. men båten var inte på sjön? har inte åkt båt till stugan en ända gång denna sommar, vilket suger.)
Anyway, idag måste jag SERIÖST posera, vi fick nya regler igår och fattade nada. Får vänta tills någon translator (bättre än google) hjälper mig och helst av allt visar för mig hur det går till. Börjar fan bli nervös, 5 veckor kvar och känns att jag inte ens är nära på klar. “come as you are” eeeh, nä, denna gång funkar inte riktigt det.. då man inte bara kan komma och stå där. Man blir utslängd isåfall som förra kvinnan blev xD Men övning ger färdighet.. bara jag tar mig själv i kragen och börjar öva påriktigt, ordentligt, inga 3 minuters mini spegel övningar. Klackarna i handen och på äventyr efter en danssal med speglar 😀
Arbeta som pt
Hej! Sitter på bussen hem från en arbetsinterjuv, Sats i Finland. Ansökan om att bli PT. Gick väl inget vidare bra, svettades som en gris och funderade ut svaret på varje fråga på finska, ibland glömde jag till och med bort vad jag skulle svara då jag endast såg de stirrande blickarna och kritiserande minerna av interjuvarna. Haha. Skönt var det då det var över för sen fick vi göra något jag var bättre på, nämligen visa rörelser, tekniken på övningar samt göra ett valfritt pass åt en kund och sedan vara PT åt henne.
Det dumma var då jag alltid lämnar allt till sista sekunden, läste alltså mejlet om min inbjudan först ordentligt då jag var i bilen påväg till intervjun. Då först märkte jag at det stod, ta med mellanmål och gympaklädet. Klart glömde jag allt hemma. Men det gick rätt bra med jeanshorts ändå haha, men folk måste ha tänkt att jag inte har råd med egna gymkläder ? fick sedan låna skor av en jobbande PT på gymmet, thank god. Fast såklart var de minimala och skavade ihjäl mig under uppvärmningen.
Jaja, nu ska jag hem! My kind of vilodag.
Legday
Tack för responsen på mitt tidigare inlägg om hur det känns att ha en ätstörning/depression. Betyder så att ni läser igenom det och faktiskt tar en tanke på det hela.
Idag har varit en lång dag. Har iallafall äntligen fått mina glasögon, äntligen kommer det hjälpa mig i trafiken då jag kör, leta efter bussarna då jag ska någonstans, titta på tv och känna igen människor långt ifrån. Nu måste man bara komma ihåg att använda dem.
Hade legday idag, tog en stund innan jag kom iväg. Väntade länge på pappa som ville med, plus att jag får gratis skjuts då så. Alltid roligt med sällskap, men ibland blir jag bara stressad ifall någon kommer med mig och träna typ 20 minuter och är klar, sedan sitter personen och stirrar på mig tills jag är klar, haha nä, hellre tränar ni med mig, älskar att turvisas och peppa varandra då man pausar mellan set:en och det får bara en extra level för man vill ju visa till kompisen att man är stark 😉
Video, jonka FROM WEAK TO STRONG?? (@svagtillstark) julkaisi
Pratade med en vän idag, så skönt att få allt utrett. Det har känts länge att jag har en klump i halsen, nu försvann den. Varit säker på att något var fel, jag sagt eller gjort något. Så nu fick man veta det. Det var ju ändå en viktig person för mig, och vill inte förlora henne bara sådär. Är ingen bra vän måste jag ärligt talat säga. Jag är ingen som håller mina löften alltid eller som ringer varje dag. Jag är väldigt glömsk, och ibland tänker jag inte alls. Ibland glömmer jag att ens jag har vänner. Det märker ju vännerna förstoss. Att jag inte hört av mig på länge. Men det är så mycket som pågås i sin eget liv och då man har en så stor familj, hur får man tid till alla och allting plus lite ensamtid? Hur förklarar man utan att någon blir arg? Man vill ju inte förlora någon på grund av någon liten missförståelse. Jag måste förbättra mig själv ifall jag vill behålla kontakten med alla. Gäller både mina släktingar, farmor & farfar, vänner, systers barn, familj, etc. En sak jag lärt under resan är iallafall, att de äkta vännerna finns där även ifall ni inte ses/hörs varje dag. De finns alltid där för dig. Alltid.
Påkommande:
Forneldarnas natt 29.8
Interjuv om min ätstörning 7.9
2x arbetsinterjuv (lycka till amanda nu)
Fotografering 2.9
Ålandresa
Godmorgon!
Idag är det en bra dag, känner jag! Steg upp på rätt fot haha 😉 Har börjat mina morgon gympa som alltid görs före träning. De är korta smuttar ca. 10 minuter som väcker upp kroppen lite före man äter frukost. Väldigt skönt om jag ska vara ärlig! Man blir så pigg och kaffet, fukosten smakar bättre än aldrig förr nästan. Utan att vara utsvulten som efter att varit ute och jogga eller och gymmat.
Frukosten bestod av äggvitor och gröt idag. Smakade faktiskt väldigt gott då man lägger bär, lite sötma, kokosolja, och salt på. Visste ni hur viktigt salt egentligen är? Speciellt för oss som tränar. Nästan så att jag måste väga att jag får all salt jag behöver i mig 😉 Får så ofta huvudvärk då jag glömmer dricka eller salta maten. Minns då jag var sjuk undvek jag all salt, det var ju tydligen dåligt för kroppen. JO, i för mycket mängd.. och fel sorts salter som finns i chips etc. Men det finns så många andra salter som innehåller viktiga mineraler och bl.a. magnesium, kalium, natrium, järn, jod etc.. Om man har för lite av det kan man känna sig trött, slö, orkelös, huvudvärk, osv. Så lämna inte saltet helt och hållet bort!
Igår gjorde jag matlådor och vilade, var i stan också och kollade på nya gymkläder men hade glömt lägga pengar på kontot, så tänkte att bäst att köpa en annan gång. Är så sugen på nya, färgglada kläder! 🙂 Myway2fitness har ju mina favvotights och nu har de även fått SHORTS! Vilket gör mig galet glad 🙂
Och såklart var jag i stan… och klockan blev fyra plötsligt. Då jag kom hem vid åtta kom jag på att jag glömde gå till teoritimmen på bilskolan. Ojdå. My bad. Får gå om den i Oktober.
Nu ska jag göra mig i ordning för gymmet och sedan hämta mina NYA GLASÖGON! Wohou! Kommer se allas ansikten nu då 🙂 Får be om ursäkt ifall jag inte känner igen alla alltid, så jag inte riktigt ser 😀 Speciellt i gymmet.. bäst att bara hålla blicken på hantlarna då man ändå inte vet ifall man känner personen 3 meter från dig xD Haha. Såna problem jag har.
Jahas, vi hörs senare ! Undrar vad jag hittar på imorgon, det är ju forneldarnas natt! Eller, är det imorgon? Tror det.
Sugar
How it feels to have an eating disorder or a depression
Tankar. Dygnet runt. Som styr dig.
Mat.
Hjärnan som säger… ät inte. Vad du än gör. Ät inte.
Mat blev en fiende. Men så var det inte i början…
Jag älskade mat. Mat, bakelser, glass, bröd, kebab, allt. Jag tänkte inte på mat som något speciellt. Visst var det gott, visst var det roligt att äta tillsammans med sin familj eller sina bästa kompisar en fredagskväll. Men det var inget speciellt. Tills vintern kom… jag var en helt vanlig tonåring. Ville testa på allt nytt.
Där står jag. Ensam. Vilsen. Otrygg. Svag. Försökte undvika tårarna bakom mina ögon och sminka mig så att ingen skulle märka mina kindben som stod ut, min sorg eller min osäkerhet om hur ful jag tyckte jag var. Jag ritade ögonbrynen svart, läpparna större än de var vilket gjorde att jag fick ännu en bredare mun än vad jag hade och ögonen målade jag så svart jag kunde, vilket fick mina ögon att se ännu större ut till mitt lilla bleka ansikte. Jag märkte inget. Jag tyckte kläderna satt ändå rätt bra och sminket räddade mitt fula ansikte.
Men tårarna var ändå där. Från samtalet med min syster. Det blev gräl. Om mig. Om att jag inte åt. Jag kände mig lämnad. Jag kände mig så ensam. Jag fick en stor klump i halsen, det kändes som om hela min familj lämnade mig på en sekund och alla var emot mig. Att jag lika gärna kunde sjunka genom marken, för jag tydligen sårade min familj så mycket.
Det hade jag inte planerat. Jag ville bara bli fin och smal. Jag trodde att jag skulle bli fin om jag blev ännu smalare. Jag ville vara en lätt fjäder, liten och söt som alla andra.
Alla andra bantade ju också då. Tror jag. De flesta valde det hälsosammare alternativet och vi var flera som började vegetariska kosten. Men jag som var så smal innan, syntes det direkt att jag hade gått ner i vikt. Direkt kom orden och blickarna, kommentarerna och beskyllningarna om att jag inte åt och att jag var anorektisk.
Jag satt där. I matbordet på julafton. Vanligtvis åt jag alltid flera stycken tacobröd med kyckling, majonnäs, massor med fyllning. Denna julafton såg tacobrödet så stort ut.. och fyllningen mindre. Jag valde ändå att äta tacobrödet även ifall det kanske var lite “onyttigt”, men ville inte att någon skulle märka att jag ville vara hälsosam. Försökte gömma allting. Gömde att jag tog lite fyllning, lade mest sallad inuti och ingen majonnäs. Efter det orkade jag inte sitta mer och titta på de andra som åt, och smutta på min cola zero. Orkade inte granska allas blickar ifall de vaktade mig.
Sade tack och gick och lade mig en stund, sade att jag var mätt.
Funderade på morgonen.
Hade vaknat väldigt tidigt för att gå ut och springa innan risgrynsgröten. Skulle ju äta TVÅ gånger gröt!!! Ville inte. Försökte låta bli den tanken, tänkte att jag nog slipper undan på något sätt. Tog hunden med ut och springa så ingen skulle tänka att jag var ensam så tidigt ute. “Jag var bara ute och gå med hunden” var en bra orsak varför jag var borta.
Sprang i 30 minuter på tom mage och släpande på min jobbiga gamla hund som inte orkade springa. Men jag var tvungen. Det stod i tidningen ju. Att man skulle ut på promenad eller springa före frukosten, det var tydligen bra. Då blev man snygg.
Jag kom hem.
“Måste jag äta frukost nu, då jag ändå kommer äta igen hos farmor!??!”
“Ja.”
Åt mamma kunde man inte säga emot.
Smakade lite och väntade att de andra gick så jag kunde slänga gröten.
Visste att hon kokat den i fullfet mjölk och lagt smör i. Det kunde jag ju inte äta. Bara om jag själv kokat gröten. Helst i vatten.Vaknade på soffan av en plötslig ångestattack.
Det gjorde ont i huvudet. Det värkte i magen. Mitt hjärta började bulta. Jag kom på att man inte får ligga för länge, inte sitta heller tydligen. Bara stå. Amanda. Stå. Så jag stod upp. Tittade på godisbordet som alltid var fullt med godis. Denna julen var det inte lika mycket godis, mest nötter och torkade bananskivor. Det var jag som hade bestämt det.
Ville smaka. Men ångesten sade nej. Jag hade redan ätit för mycket idag. Bäst att inte äta då man inte vet om jag måste äta igen i kväll.
Till slut har ätstörningen tagit så stor kontroll över dig att du inte längre vill ha den. Du orkar inte längre. Du orkar inte kämpa emot mer.
Du hatar dig själv. Du hatar din ätstörning. Du hatar ditt liv. Du tror inte du kommer bli frisk längre. Du sårar alla runt om kring dig. Du förlorar dina vänner, din familj och dina intressen. Dina hobbies måste du sluta för du orkar inte längre. Din skola eller jobb måste du också sluta. Det kanske går en tid att jobba, men till slut kommer kroppen säga stopp. Du bryter ut. Du orkar inte längre. Du förstår vad som egentligen pågår. Du har en ätstörning. Du har haft det ganska länge redan. Du orkar inte ha den. Hur fan ska du få bort den? Du vill inte bli instägd på ett sjukhus eller ätstörningsklinik. Men du blir inte bättre hemma heller. Mamma och pappa gråter eller grälar för de vet inte vad de ska göra längre, de har förlorat hoppet och de skyller endast på sig själva. Syskonen tittar ner på dig och det ända de tänker på är; Sluta. Varför kan du inte bara sluta? Kan du inte bara bli frisk? Varför håller du på så här? Du har ett liv där ute. Gå och ta tag i dig själv, gå till skolan och lev som alla andra. Varför kan du inte bara äta som vi? Kan du inte bara vara normal? Varför? Sluta leka redan, vi orkar inte längre.
Men jag då? Orkade jag? Hur tungt var det inte att stiga upp varje morgon, då man visste att allt skulle gå åt helvete idag igen, det fanns inget solsken i mitt liv mera, även ifall solen sken där ute. Det fanns inget som kunde få mig att le mera. Bara en vän, en familj som accepterade mig som jag är. Som skulle stödja mig, älska mig vad än hände. Smal eller tjock. Värdelös eller Kämpare. Men jag kände mig bara ensam. Den ända som fick mig att fortsätta kämpa var min bästa vän, Melinda. Vi lovade varandra att inte lämna varandra. Men hon gjorde det ändå. Hon gjorde det i smyg. Innan jag hann säga något. Jag orkade inte längre efter det. Det var sista droppen. Det hade varit allt jag hade i mitt liv, en vän som förstod mig. Och det.. eller HON försvann. Med ett ögonblick. Mitt liv var slut.
I månader grät jag bara.
Till slut kunde jag inte längre gråta. Jag bara stirrade tomt.
Jag orkade inte längre.
Jag fick inte någons stöd heller. Det var nog mitt eget fel. Jag ville inte tycka synd om mig själv, så jag berättade inte för någon: Jag gav inte chansen att någon ens skulle kunna hjälpa mig. För jag drog mig bara längre ner, längre ner, till botten.
Allt blev svart. Mitt liv, mitt huvud och mitt hjärta.Jag drömde mardrömmar varje natt.
Jag svettades, hade så varmt om nätterna.
Alla gjorde något kul den sommaren. Utom jag.
Jag var ensam. Instängd hemma.
Ibland tröståt jag. Men det hjälpte inte. Det smakade inget. Och allt blev bara värre efteråt.
Fick ju sådan ångest.
Jag kunde inte ens träna. Det fanns ingen glädje i det mera.
Ville bara ge upp. Försvinna.
Men var det rätt beslut då? Vad händer om 10 år? Tänk om jag då har ett vackert lyckligt liv.
Det jag inte visste då, var att jag redan nästa år skulle få det fantastiskt fint.
Men jag vet hur det känns att vara nere på botten, känna sig ensam och lämnad.Jag vet.
Men tro mig. Det finns hopp i livet. Man måste bara ha tålamod. Och orka kämpa. Du kan inte vänta på mirakel hela ditt liv, du måste lite arbeta själv också så kommer det flyga in lite lycka då och då.
Vad är meningen med livet då?
Det vet jag inte. Det jag vet, är att livet är en gåta full med upp och ner backar. Klarar du de värsta backarna, klarar du de bästa också. Du måste gå igenom de värsta bitarna för att också kunna njuta av de bästa. För de bästa sakerna kan också endast vara så enkelt som att skratta med en person som är så viktig för dig. Sitta brevid den personen och vara lycklig att ni två känner varandra och att ni kan uppleva denna stunden om och om igen.Vill bara säga till alla som inte vet hur det är att ha en ätstörning:
Det är inget man väljer. Det är ingen rolig diet. Det är en sjukdom folk dör av. Det är både fysiskt och psysiskt svårt och farligt.
Fluff på whey
Har på de senaste dagarna gjort fluff även på whey, funkar ganska bra! Blir dock inte lika stort/mycket som med casein, men fluffig och luftigt och GOTT blir det!
Ända ni behöver är ca. 100g frysta bär (lite tinade), 1 skopa ca. 30g wheyprotein och en elvisp eller ännu bättre THIS
och så vispar ni ihop ca. 5 min, kanske en smutta mjölk om det behövs, men senast jag gjorde räckte de tinade bären bra.
From anorexia to bodybuilding
Meditation och Countdown
Ojoj, tävlingen närmar sig.
Har inte bloggat på flera dagar. Men varför blogga, ifall man inte har tid/lust/ork eller något att säga annat än, Tjohej, va kul det varit.
Nu tänkte jag iallafall ta en liten paus för att skriva lite, för jag kände för det. Bloggar alltid då jag känner för, inte för att jag måste utan för att jag vill! Det är ju annat ifall det vore ett jobb. Men det är ju det inte. Inte min lilla blogg iallafall.
Fick allt checkat förra veckan, och det var ju så kul! På söndag var planerna att ännu åka till mumindalen med småpojkarna, men tyvärr blev det inte av. Försov mig och så blev det bara så att jag tog en rejäl vilodag för kropp och själ! Det behövs verkligen. Om man bara rullar på varje dag full mode och stressar eller undviker stressen, undviker allt som heter paus så kommer du ändå falla ihop någon dag. Antagligens om utbränd, eller blir lite förkyld, trött eller i värsta fall deprimerad. Men först försöker man inbilla sig att man inte alls är trött, och går på övervarv bara för att undvika allt som heter trötthet eller vila i ensamhet. Jag har blivit superbra på att känna då jag behöver vila och pausa, låta huvudet bli tomt och bara göra ingenting. Meditation och mindfullness är också en grej, det är jag mindre bra på. En dag ska jag göra det aktivt har jag lovat mig själv, just nu är det svårt att koncentrera sig då hjärnan börjar bråka då man försöker. Men andra grejer jag har märkt att fungerar är en slags meditation som heter Mandala. Mandala är en universell symbol för helhet och harmoni.Man visar hur du enkelt kan komma igång och skapa ett färgrikt och personligt mandala som en inspirerande symbol för ditt inre. Finns inga regler för Mandala. Man bara färglägger. 🙂 Pröva, så förstår ni!
Ni som följer mig på instagram kanske såg att jag bl.a. spelade bubbleball, vilket var otroligt TUNGT!!!! man fick knappt syre, man svettades som en gris och man såg inte mycket igenom bollen, man skulle knuffa dina motståndare bort och ta fotbollen ur dem och göra mål, men istället flög man ju själv 7 meter bort och i värsta fall gjorde en volt bakåt och landade med huvudet neråt, vilket inte gjorde ont förståss men haha det var som att få en insulin spruta eller nåt. Men super kul och fint väder som tur! Vi gjorde en slags reklam video så den kommer säkert snart så jag kan lägga upp den på bloggen, så får ni se hur bra jag var 😀
Room escape kostade 300 kr, vi blev instägda i ett rum och det fanns ingen väg bort. Vi hade en timme på oss att klura ut hur vi kommer ut. Vi hade flera ledtrådar i rummet, som vi fattade inget av. Tex. om man letade kunde man hitta en nyckel i en låda som var låst med en kod, kodens nummer fick vi av att spela shack och hitta olika städers namn på kartan genom att rita ett tecken och det tecknet fanns inritat på en tavla i taket, som man skulle få loss och wtf. Vi var tre stycken tjejer som inte riktigt var tillräckligt smarta för det, men superkul var det och jösses jag var slut i huvudet efter så mycket tänkande haha! Om man ville kunde någon vän sitta utanför och titta genom kameran som filmade oss helatiden och garva hur korkad man egentligen var. Tex. visste inte vi var Seoul var någonstans. osv.
Sedan gav jag en födelsedagspresent åt min syster, vilket var en tatuering. Vi båda skaffade likadan. Nästan. Hon skaffade mitt födelsedags datum på romerska tecken, och jag hennes. Båda tatuerade på nacken. Snygga blev de! Och det var verkligen en snabb decision, gav presenten vid 10, och kl. 11 hade vi tatueringstid, vi hade ingen aning vad vi skulle tatuera men som tur kom vi på i rätt tid en tatuering som båda ville ha och som inte påverkade vårt jobb desto mera. YOLO liksom. Man lever en gång. Så gör det worth it! Skulle vilja tatuera hela kroppen med konstvärk egentligen. Men det får vi ta senare. Kanske då jag blir 80 år. 😉 Nu skrämmer jag iväg alla killar som vill gifta med mig haha. Måste stirra på en tatuerad skrynklig kvinna resten av sitt liv 😀 Finns seriöst så många fina tatueringar. Måste sluta tänka på det så jag inte bara skaffar en ny plötsligt!
Wednesday Mood
Bil och bikini
Det gick helt okej igår. Började bara fundera ifall jag borde pausa bilkörningen då min koncentration var på så mycket annat vad jag borde göra idag. Och ju närmare dieten kommer inte heller energin kanske att finnas till, speciellt då jag inte är tillåten att dricka kaffe mer 😉 Så kanske offseason och fulla lager av kolhydrater skulle ge min hjärna mer bränsle att köra bil och fokusera. Vill ju inte vara farlig i trafiken, ett minsta ögonblick då och så kan det gå illa! Det är dock superroligt och skulle vilja få det över. Kanske jag går endast teoriskolan nu och tar körningen sen. Har ju inge bråttom. Förutom att kunna köra till träningarna och minska stress på att hinna bussen eller just då man behöver oftast körkort i alla jobb.
Är superpeppad på min nya bikini förresten. Vilken färg tror ni det blir? Tog en stor risk denna gång. Kan vara att det är superbra eller inte alls bra. Hoppas på det första alternativet…Men tar ingen stress över det 🙂
Här ser man ganska tydligt att jag har mindre muskler än de andra tjejerna brevid. Hoppas verkliegn jag byggt lite under sommaren, vill inte vara stickan i tävlingen ju 😉 Och btw. Dendär sidposen jag gör, ni ser att den är annorlunda än vad de andra tjejerna har? Mitt ben är rakt…. Så det är förbjudet att ha benet rakt, men har övat den andra posen och det ska nog gå bra sålänge jag inte får hemska kramper under tävlingsdagen 🙂
Weekplan (en dag för sent)
Måndag Benträning + Köra bil i stan 2h
Tisdag Mealprepping + Städa + Armträning + Kurs
Onsdag Vilodag + Bilskola + Läkare av sköldkörtel + festa lite
Torsdag Födelsedagsfrukost + födelsedagsöverraskning till syrran + Benträning + Dansträning
Fredag Ptkund + armträning + Room escape spel 😀 + Fotografering
Lördag Vilodag + Bollspel + Vila + Mealprepping
Söndag Benträning + göra matschemor + sola/simma/njuta av sommaren ifall soligt, etc. Fixa allt för nästa vecka, göra nya mat/träningsscheman ifall behövs, svara på mejl osv.
Hoppas man kan checka allt som gjort i slutet av veckan! 🙂
Update
Ja, inte hör ni mycket av mina dagar mera! Hälften av dem går till att stå emot allt gott.
Så hur går “tävlings-dieten”?
FFFFUUU! 😀
Går inte alls bra nu. Fuskar allt för mycket! Vet inte om det syns på kroppen mer än att magen blir svullen och mina pass går bättre/sämre, beroende på var blodsocker nivån ligger då.
Fattar inte, får ju typ varannan timme GOD mat, supergod. Faktiskt. Men ändå har något gått snett i huvudet, försöker smita ur alla fällor och fuska då ingen ser. Aja. Sånt är livet! Jag kan ju välja att vara “arg” på mig och ge upp. Men nono, sådan människa är jag inte! Varje dag är en ny dag, att göra sitt och träna bra. Träningen går helt okej, eller bra till och med. Roliga pass, lite annorlunda och skit-svettiga, grisiga, pumpa upp musklerna rejält- pass. Gillar det! Sade till tränaren “har nog aldrig haft såhär tunga pass förr” men det är bara det att jag inte är van med lite högre reps 😉 Minns ju förra året körde jag endast 12-20 reps och lite mindre vila, men nu har det gått en lång tid på sommar-våren då jag kört under 6 reps och vilat hälften av tiden jag spenderat på gymmet totalt. Så, lite får man lyfta rumpan ur vilo-bänken och väcka upp musklerna lite.
Älskar förändringar i träningsschemat, älskar att variera träningen och älskar till och med alla hat-pass (tex. cardio). För känslan efter dem, är obegripligt fullständigt makalösa! <—- man märker att jag börjat gå i skola (bilskola) igen då jag börjar skriva ord jag aldrig förut ens hört. Just det! Har också börjat en liten kurs där jag kommer få hjälp till min läsförståelse. Då jag fattar 0 av vad jag läser, och ni förstår lika mycket av vad jag skriver. Så hoppas det blir lite förändringar så jag kan förklara mitt bombnedslag i huvudet och öppna mig lite mer här på bloggen utan att ni springer bort av för mycket text som ni inte begriper något av.
Anyways, igår kollade jag på en film om bebisar som körde bil med min kompis Elias 4 år, vi åt choklad ( sorry tränaren 🙁 ) och klottade på kläderna = Nakenfest för Elias, kuddkrig, hemligheter och annat mys. Sen då han gick hem blev det tråkigt igen och jag fick diska upp allt.
Idag är det ben på schema och köra bil 1h med läraren. Gillar deras bil. Hatar pappas bil. Den bara stannar. Eller så är det jag som stannar. Hur som helst så är deras bil kul att köra och kan inte vänta! Tänka sig att för något som man är rädd för att göra kan bli en grej du älskar att göra! Kommer nog bli proffs på att köra bil. Se upp i trafiken bara! Speciellt gamlingar. För jag borde skaffa glasögon, vilket jag måste göra nästa vecka innan det är för sent. Shitpomfritt. (skriver upp det på minneslappen nu genast bland 10000 andra grejer, och här sitter jag. tänker på stackars gamlingar. fyskäms amanda.)
Hoppas ni förstod att jag inte var seriös där uppe. Klart jag ser upp för mina favorit grandparents.
Tack och hej.
Eating Disorder Transformations
SÅ STOLT ÖVER DESSA PERSONER!!! Hoppas ni blir inspirerade! Sjukt grymma! Wow!
Pics from @google
Tell me if it is you on the picture and I will link the picture to you!
Inte konstigt att jag blev anorektisk
… Ibland tänker jag verkligen så. Inte konstigt att jag fick en ätstörning då media skriver bullshit överallt.
“Man går ner i vikt av att dricka äppelcidervinäger”
“Man blir smal av att dricka mycket kaffe”
“Man går upp i vikt av att äta på kvällen”
“Kolhydrater som potatis, pasta, ris och bröd bör undvikas om man vill gå ner i vikt”
“Skippar man frukosten går man ner i vikt snabbare”
“Tränar du mycket kan du äta vad du vill”
“Ju färre kalorier du äter per dag desto mer vikt tappar du”
“Vissa livsmedel såsom chili och jordgubbar bränner fett”
“Vegetarisk kost är smalare än icke vegetarisk kost.”
“Om man dricker stora mängder vatten varje dag går man ner i vikt”
.. Jag var bara en liten tonåring som trodde jag skulle bli lyckligare ifall jag var liten och söt, inte lång och stor. Det var blandade känslor, alla sade att jag var så lång och smal. Jag fick det som ett “krav”, jag måste vara lång och smal… men så fanns också kommentarer folk gett mig som mindre kvar. “Amanda har stora och starka lårmuskler som sin syster” Det ville man absolut inte ha i den åldern, man ville ha långa smala ben som nästan gick av. Iallafall jag. Tittade alltid avundsjukt på min syster. Jämförde mig med alla andra syskon, oftast var det ett barn som var smalt och andra var tjock. Jag ville absolut inte vara den tjocka. Så jag gjorde allt som tidningarna sade. Slutade med att jag nästan åt endast chili, jordgubbar, svepade kaffe och drack äppelcidervinäger och sprang på tom mage, “för det brände ju fortare”. Det var försent då jag förstod vad som hade hänt. Jag hade rasat ner i vikt, utan att kolla mig i spegeln. Jag ville ju bara bli “under 50kg” och så plötsligt, ville jag lite till och lite till.. Ville vara söt och liten som alla andra. Inte stor lång tjock och breda lår. Jag ville ha detdär mellanrummet mellan låren. Det fick jag. Och så mycket annat på köpet. Nämligen Anorexia. Anorexias röst, anorexins hårludd på kroppen, anorexins ansikte, och en anorektikers kropp. Det gick inte att stoppa vikten, den stod aldrig mer stilla. Det gick bara ner och ner. Jag var så rädd av vågen så varje gång jag skulle väga mig svepade jag vatten så att jag skulle väga lite mer. Men till slut funkade det inte mer. Jag blev tvångsinlagd på tyks och hann varken säga hejdå åt mitt hem, min hund, min familj eller min bästa vän. Allt togs bort ur mig. Och jag lades in. Det ända läkarna såg i mig var en anorektiker. Vilket menar att jag inte äter och att jag tycker jag är tjock. Då mera tyckte jag inte att jag var tjock. Hade nog aldrig sett mig som tjock eller kurvig. Ville bara bli lite mindre än var jag var. Men inte ett benrangel, som jag var nu. Men det var försent. Jag var fångad av Anorexias röst som styrde varje rörelse. Jag kunde inte mer slappna av eller äta ordentligt. Det var lilla svaga jag som kämpade emot anorexia och sjuksköterskorna som bara skällde på mig. Jag ville inte mer leva.
Tack och lov är det över nu. Tack och lov att jag får vara frisk, fri och ha en hälsosam vikt. Skulle inte orka en dag mera att leva på ett sjukhus och vara fångad. Jag har väldigt svårt ännu att göra saker jag blir tvungen att göra eller som folk vaktar/stirrar och följer med mig. Det är så mycket hemska minnen jag har kvar, som inte alltid ens kommer så tydligt i huvudet, men som river i mitt hjärta då någon tar upp det.
Hot in the gym
Vaknade. Åt. Det gick några, typ 1h och så var det dags för träning med coachen. Vilket killer pass! Svettades som en gris än en gång, nytt schema ju som jag sagt tio gånger och denna gång är det tusen reps och låg vikt, inget jag är van med så höll på att dö om och om igen, en kärlek blandat med lite lathetskänsla. Vi blev klara efter 1 och en halvtimme, poserade på den korta tiden vi hade kvar och fick mycket beröm, ÄNTLIGEN!!!!!! typ saknat lite “bra” ord av någon, för ingen av familjen verkar intresserad och då vi tränar posering med hela teamet känner jag mig som den klumpigaste ever, så blir bara skratt mest då. Nästa vecka ska vi tydligen få lite coaching av en dansare, så får se hur det blir, säkerligen flumm och kanske också lite inlärning 🙂
Förresten, nu är det bestämt att jag ska stå i Scitec Nutrition’s hörn på Lördag i Nordic Fitness Expo, så ifall någon ska dit och läser min blogg eller följer instagram, hojta till ett hej eller nåt! Kanske ni får lite provsmakningar på #världensbästaprotte 😉
Nu vilar jag lite rumpan innan det är dags att äta nästa mål. Tack och hej !
