Hektiskt
EFTER VÄRLDENS OTURS-MORGON OCH PANIKATTACKER, ska jag nu och träna med min tränare, både gym och poseringsträning (whaaat suger på t-walken, det är biljoner gånger svårare än catwalk, speciellt för mig som saknar höfter)Aja hur ska jag hitta dit och andra frågan HUR SKA JAG HINNA!?!? Om en kvart åker bussen, tänkte bara slänga in ett hej, jag lever!
Gymrat
Har tappat gymkortet 200000000 gånger xD Tänk ifall någon gått gratis med det, så länge jag använt min pappas. NUUU äntligen har jag ett nytt! Splitter nytt guldkort. Det är guldvärt, åh så många gånger jag kommer att använda det och åh så många gånger jag kommer tappa det igen. NEJ, nu måste jag börja ha ordning och reda! Kanske även lite städa. Nä, det är typ steg tusen, sen då man kommit så långt. Vi börjar luuungt och försiktigt. Lite så vi börjar veckan, måndag var lugna puckar och idag smällde det! Legday it is, var världens gråtar-pass och hade bara skit musik då jag inte kunde ha spotify på då min syster lyssnade hemma på min account, ville bara döda henne i några sekunder men sen glömde jag det och fokuserade på benen som kändes som maskar i ett tag. Avslutade med lite plankor hit och tid och vadpressar, både mage och vader är mina muskelgrupper jag hatar att träna, tråkigast. Okej hata är ett starkt ord, jag älskar att träna allt, men att lägga ett helt pass på endast vader eller mage, ja då hade jag nog behövt en rejält bra tidning eller musik med mig. Eller något snyggt att glo på. Skämt o sido! Magen är helt kul att träna, men jag är så himla svag att jag inte orkar mera än 1 set och vaderna, ja dem känner ni väl igen, finns inte så många övningar…. Endast i olika vinklar, vad ska det hjälpa?
Nog om gymprat, ni som är no-gym-rats gäspar säkert och funderar på ifall ni skulle läsa kissies blogg istället, kolla på hennes tuttar är väl intressantare än mitt gnäll och skräll om gymmet eller träningen som antagligen gått duuuuunder bra eller suugande dåligt. Eller nåt där imellan, som idag. Inget rekord pass men ett sånt pass där man känner sig amazing dagen ut och vill bara begrava mig i fotöljen resten av dagen/kvällen. Typ det mina planer varit. Hela morgonen var jag dock i ikea och letade efter tråkiga saker, hittade inte heller något, packade ner mig i caféet och väntade på att sällskapet blev klar, så åkte vi iväg. Var helt okej talkshow bilresan hemåt dock, så en rolig dag helt enkel! Kort, inte så händelsefull men rolig på alla vis!
Nu är förkylningen rejält på gång, jag som tur har haft den onda bakterien men tänkte inte vara självisk råtta utan tänkte dela med mig mina mirakel-dunder tips att bli frisk eller att INTE bli förkyld:
– Lök, japp världens bakterie-killeeer
– Vitlök, ät så många klyftor du orkar, p.s se till att du inte ska någonstans på morgonen 😀
– Löksoppa (koka mjölk och hackad lök) Går faktiskt lätt ner, iallafall för mig! Helt gott faktiskt! WHAAT :O 😀
– Selen-tillskott
– Havtorns-shots (finns brevid frysta bären, eller säljs i flaska)
– DRICK DRICK DRICK VATTEN, vatten är typ världens bästa medicin som sköljer allt bort från kroppen.
– Ifall du inte får ner vatten, drick iallafall något. Fanta, färsk pressad juice, ingefära/pepparmint té osv..
– Undvik att prata, skrika eller sjunga ifall du har ont i halsen (no shit)
– Ligg stilla
– Undvik allt som pulsen stiger av (alltså allt, t.o.m att andas typ)
– Ät glass
– Gör inget annat än ät och sov
BOOOM! Så är du frisk imorgon!
Gör även några smoothies, med apelsin, citron, ingefära, lime, mango och alla andra favorit frukter med massor av c-vitamin!
Fit N Clean – TVÄTTMEDLET FÖR AKTIVA PERSONER
Åh kolla vad som kom i Posten igår!! Blev så sjukt glad och överraskad, ska bli så häftigt att prova dessa burkar!! Ska meddela er direkt hur resultatet blir och min recension.Vad är FIT ’N CLEAN?
Fit ’n Clean är ett flytande tvättmedel som, förutom att tvätta kläderna helt rena, eliminerar alla oönskade lukter i kläderna. Rena undret för t ex funktions- och träningskläder alltså!
har ni testat dem? Ni hittar dem bl.a. på XXL, Stadium, Intersport, Team Sportia, Sportringen, Sportshopen, Nordic Wellness, Sportlife, Elixia, World Class och Gymgrossisten bara för att nämna några.
Nyårslöfte
Mitt nyårslöfte är att tävla i Bikini Fitness. Klara av att stå på scen, klara av dieten och kämpandet före. Klara av tävlingen efter. Aldrig ge upp. Jag ska klara av att tävla utan att få några hjärnspöken tillbaka, utan att trilla till ätstörningen tillbaka. Jag ska även om det är läskigt, ta detta som en utmaning och visa mig själv att jag kan detta. För jag älskar fitness, jag älskar träning och jag har drömt om detta väldigt länge, så jag vill inte ge upp och kasta bort alla mina drömmar, jag känner att jag är redo och jag vill klara det. Vare sig jag står på scen i vår, sommar eller höst, ska jag klara det detta år. Det är mitt mål. Mitt löfte för 2015. En av mina största drömmar ska gå i uppfyllelse, hur jobbigt och krävande det än är att ta mig dit.
Hur skulle Svenskt Kosttillskott hjälpa mig?
Hjälpa mig att använda tillskott jag behöver både nu under uppbyggnadsperioden och senare då dieten börjar. Se till att jag får alla vitaminer och tillskott jag behöver plus lite extra stöd och push, motivation ifall jag vann detta. Det skulle vara en enormt stor hjälp för mig, uppbyggnadsperioden skulle jag använda mig av Core Gainer, Core Carbs, Core Creatine, och alla proteiner självklart. Under dieten kan det vara att man inte får alla näringsämnen så Arctic Omega3, Healthwell Magnesium, Core ZMA, Healthwell D3 vitamin och såklart alla grymma proteiner (CoreProtein, Protein Pro, Triple Core Protein osv.), aminosyror(Bcaa, Eaa) skulle vara mera än nödvändiga. Hoodien skulle jag träna i för troligen kommer jag frysa som en idiot och shakern behövs redan då jag alltid tappar bort mina. Så paketet är mera än en dröm eller som gjort för mig! Håller tummarna nu och önskar mig ett paket som hjälper mig vägen till fitness-scenen, Tack för en enormt grym chans att få pröva ert utbud, Svenskt Kosttillskott!
Tycker ni det är ett bra nyårslöfte? Tror ni på mig? Isåfall kan ni rösta på mig HÄR UNDER, skulle BETYDA ENORMT!!! (Ifall det är flera som röstar kommer jag att dra ut en vinnare av er och bjuda en vinst till er också såklart!<3)
Dagen blev räddad trots allt
Idag gick passet helt okej ändå även om det var lite jobbigt att ta sig i väg, energin var på topp men så fort jag skulle börja göra mig i ordningen kom en enorm trötthet. Jag ba whuuuut? Inte nu. Skoja inte med mig! Orkar inte med någon tröttis igen. Så gick seg till gymmet, kom hem med dubbelt mer energi och på superhumör och sugen på livet mer än aldrig förr! Så kan det gå ibland.BTW. HAR HÄMTAT TRE PAKET IDAG! TREEEE!!! Som julafton! Ett var full med waldenfarms såser, yipiiee!! Lite variation och nya smaker! Gött !
Nya matschemat är underbart. Trodde jag skulle gå hungrig ibland, men näe hade fel! Är mätt 24/7 och måste ställa klockan och ringa för att komma ihåg alla måltider. Ah, just det! Dags igen! Passligt, för nu börjar; VÄLKOMMEN TILL SVERIGE! Kollar ni på det? Inte många serier jag gillar, men denna är bra! Påminner lite om solsidan.
Andra serier som är dugliga är Awkward (liiiiite för teenage-drama, men fortfarande rolig), Salatut Elämät, Girls, Geordie Shore/ paradise hotel (för de är så dumma i huvudet xD) , Skins, 2 broke girls, New girlSerier jag hatar (vet inte varför, har aldrig ens gett dem en chans) Family Guy (helt ok ibland), Vampire Diaries, Friends, 30 Rock, How I met your mother, Modern Family, Greys Anatomy, House, Ncis, The mentalist, South Park
Nog tv prat! Ingen av er tittar ens på tv, ni har gått den nya trenden “television är för nördar” osvosv, men jag älskar tv! Tvspel, tvfilmer tvserier, tvtvtv……… <3
New week New start….. or?
Mycket problem med bloggen, och jag som skaffat wordpress = noll fakta eller förstående för mig. Plus att min engelska är sådär sugande, så jag känner mig helt snurrig i huvudet då jag försöker fixa något. jag som brukar vara så bra med datorer (trodde jag)
Iallafall, dag 1 är här! På måndag borde man känna en såndärn “new week, new start” feeling men här sitter jag, just hetsat i mig min frukost på det nya schemat och allt flög ner i en tugga = boom mättnad och luft i magen, anfådd och sorgsen då frukosten är slut. Sörplar i mig några koppar kaffe för att stilla suget. Frukosten var stor, en mega huge smoothie, jag som hatar smoothien då jag är en “tugga och känn smaken” människa och gillar att ha typ hela buffen framför mig istället för allt mixat i ett. Mycket smoothien på det nya schemat, tror det är a. för att få i mig mera b. för att det är bra för magen c. för att kroppen tar upp näringsämnen lättare. Så förhoppningsvis kommer det hjälpa och lugna ner lite magen och dessutom är det massvis med nya och exotiska frukter (yey!!!!) Då jag var sjuk åt jag jättemycket apelsiner (seriöst, kanske ett kilo om dagen, det är ju såååå gott) så nu fd. banan eller äppel/penutbutter fan, går jag till nya FRUKTHAMSTRAREN! Allt i mängder bara så är det gott!! Är som ett litet barn som smakar på godis första gången då jag smakade på en mango idag. Varför har jag aldrig ätit det förut!?!?!?!?
Är nog så klantig.Finns massvis i butikerna som man inte vet om, tex. mumin-kex, de borde vara längst upp på hyllorna! Dröm-goda, fast ni som inte bor i Finland vet nog inte vad pratar om!
Aja, är inte så peppad på att börja new week, new start, känner mig uppblåst, trött från helgens ätarhelg (man måste ju ta vara på sista friheten) och igår vilade jag totalt 100%, låg i sängen och kollade på filmer. Tråkiga filmer, utom en som jag asgarvade till tills jag somnade, tror det hette Farsan, har ni sett den? Gör det!
Men typ, nu kööööööör vi?
HISS OCH DISS LISTAN
Tummen upp för:
– Tidiga morgnar då man har extra tid för sig själv, sin frukost, tidningen och en varm kopp te eller kaffe.
– Winter wonderland
– Skräckfilmer
– Sneakers
– Nya mål, nya tag i livet och vardagen
– Personlig tränare
– Kort, fresht hår inför det nya året
– Stora mysiga halsdukar
– Ingen kvävande luft på gymmet
Tummen ner för:
– Slask
– Våta strumpor och alltid kall om fötterna
– Köpa Instagram följare (hallå, !?!? vem har hittat på det, jävligt dumt, jag har hellre hundra RIKTIGA, som inspireras av mig än tusen fake.)
– Förkylningar
– Julgranen (hejdå!)
– Långa kö:er eller en evig väntan på maten som aldrig blir klar
– Lösnaglar vid styrketräning
– Håriga ben (varfööööör)
– Dramat i Paris (terrorister)
– Torr hud och läppar
– Mobilversionen på min blogg fungerar inte?
Måste säga att jag faktiskt måste lägga nya folk på gymmet på HISS listan, tror inte mina ögon, men jag gillar nya ansikten!
MITT 2014
(bara måste göra ett 2014-throwback för att påminna mig själv om det förflutna och för att blev så enormt sugen då jag ser era härliga stunder på året, man får ju en känsla att det faktiskt var ett helt okej år ändå,kanske, typ, lite. Gör det så kort som möjligt för att inte skriva en hel bok för er som jag vanligtvis gör, tyvärr, då jag börjar skriva kan jag inte sluta, typ som en drog,yes, here we go again.)SÅ GÖR ENDAST BILD-BLANK PÅ BÄSTA STUNDERNA
pt skolan
australien
roliga modelljobb
konserter och festivaler
sommarfester
10 kilometers loppet
roadtrip till sverige och mötte roliga människor
OCH BÄSTA: FALLSKÄRMSHOPP!!!!!!!!!!!!! ser ni hur lycklig jag är !?!?!??! (hon till höger)
Mera info
Min tränare känner mig, vet om min historia. Min tränare har erfarenheter om min tränare är den sötaste, snällaste personen som finns.
Jag har även min familj, mina vänner och förhoppningsvis ER som stöd och peppande.– Ifall jag mår dåligt psykiskt eller kroppen säger “nu är det nog.” då slutar jag direkt.
Vad annat? Ja, just nu fokuserar vi på att bygga upp mig. (WHAT DET ÄR MINDRE ÄN 3 MÅNADER KVAR) och ha högt matschema, kalori-intag (thank god)
Men nångong kommer också dieten börja, det är väl då the real shit börjar 😛 😉
FRÅGOR? 🙂
Mitt team 🙂 Bikini Fitness tävling
Hej. Jag har länge funderat på detta, ifall jag ska skriva ut det eller inte. Nu bestämde jag mig ändå att berätta, eftersom ni före eller efter kommer att få reda på det och märka. Ni kommer kanske undra varför jag följer ett strikt matschema och kostschema just nu och hur min kropp förändras. Det är också ett år full med nya mål, och verkligen händelserikt kan jag säga, så jag vill gärna dela med mig min resa.Vad är det frågan om då?
Som rubriken säger, ska JAG tävla. Jag. Jag som har lidit av ätstörningar. Ångest. Depression.
“Hur i hela friden kan du ens TÄNKA på saken!?!??!”
“Du kan ju falla tillbaka.”
“Hur vågar du?”
“Hur kan du utsätta din kropp och själv för något sådant?”
“Detta är allt annat än förnuftigt”
“Du kommer ju gå ner i vikt”
“Du kommer ju inte längre ha någon frihet”
“Du kommer att….”
“Tänk om..”
“Det kan ju hända att du…”
Alla dessa kommentarer, åsikter, blickar, kommer jag få. Får jag redan. Det är jag van med. Att folk pratar och kommenterar, förstås inte bara negativt. En stor del av människorna ger positiv kritik och TROR på mig.
Men så finns de dessa människor som vill trycka ner dig. Men alla vill inte heller trycka ner mig, de flesta vill bara mitt bästa. Är vad jag tror iallafall, och min familj, de vill ju alltid mitt bästa. De är bara oroliga. Det har de alltid varit och de kommer alltid vara, vad jag än ger ut mig på, vad jag än skulle göra i livet. Man kan ju inte sitta hemma inlåst heller för att man inte vågar ta risker.
Jag har växt stark på mina motgångar. Starkare än aldrig förr. Jag har skaffat ett självförtroende, förvandlat från själv-hat till att älska mig själv och min kropp. Hur kan jag då vilja plötsligt förlora allting?
Det är vad de flesta tror. Att man förlora sinnet, friheten, glädjen, (vikten) osv, allt, hormonerna rubbas, ämnesomsättningen, lusten att träna förloras och att man efter träningen börjar hetsa i sig endast sötsaker och blir helt rubbad.Ja, det kan vara så. Ifall man ser allt på den negativa saken. Klart allt kan hända. Men vadå. Det här är en tävling. En risk. En resa mot något. Skulle jag göra detta ifall jag inte visste alla risker? Ifall jag inte trodde jag var redo för det? Ifall jag ens kunde tänka mig en liten tanke att jag misslyckas , eller ifall jag inte vore 100% säker på detta.
Jag har tänkt igenom detta beslutet, om och om igen. Jag har aldrig ångrat mig. Men jag har inte heller bestämt mig, förrän i November 2014. Det var då allt började, det var då jag bestämde mig. Efter några års funderande. Önskande. Drömmande. Jag har väntat på att dagen ska komma, dagen jag vet att “nu är det dags”. Och i november hände det.
Det ända som sätts på spel är nu min kropp och mitt huvud. Det har det gjort nu i fem år, detta är ingen ny grej. Jag är van med att följa ett schema, jag är van med att ha jobbiga, dåliga, “vilja ge upp-dagar”, jag är van att träna dagligen, jag är van att ha ett mål och jag är van vid att stå på scen. Jag älskar fitness. Jag älskar träning. Jag älskar mat. Jag älskar gymmet. Jag älskar min kropp hur den än kommer att se ut. Jag älskar mig själv och jag älskar det jag gör nu. Jag vet att jag är redo. Det är därför jag gör det.
Och vet ni va. Jag har alltid en B-plan, och alltid en backup-plan. Jag är visst en “allt eller inget-typ” men jag är också en som person som vill göra allt säkert. Men är det alltid det bästa att köra säkert? Släpp loss och lyssna på dina drömmar. Våga ta risker. Våga lita på ödet. Våga lita på dig själv.
Självklart allt kan hända, allt kan misslyckas. ALLT. Japp, vi kan också dö imorgon. Eller så kan vi ta oss i kragen, göra något åt våra drömmar och försöka nå dem. vad vore livet utan risker? Vad vore livet utan hopp?
Detta är bara en början. En liten början på väg till KANSKE något stort. Varför säger jag kanske? Ja, för att såklart det kan vara så att jag imorgon eller om ett år är intresserad av något annat. Eller om 100 år. Men vem bryr sig? Vad jag vill nu är huvudsaken. och då ska jag kämpa för det.
Jag vill detta.
Jag bryr mig skit vad andra tänker och tycker. Klart fitness är ohälsosamt och allt detta. Jag håller med att det sabbar upp allting, ämnesomsättningen osvosv. Dieten kan vara lite sjuk och de sista veckorna är verkligen sjuka.
att man inte ser ut som på scen året om. Vi vet alla det. DET ÄR INTE MÅLET. Jag skulle ljuga ifall jag skulle säga att jag inte bryr mig hur jag ser ut på scen, eftersom såklart jag gör, eftersom alla dessa veckors och månaders slit kommer synas den dagen men samtidigt, nej jag bryr mig inte på det sättet att jag vill se ut så livet ut. Nej, det gör jag verkligen inte. Det är verkligen inte orsaken jag gör detta. Vet ni varför jag gör det? För att jag vill ha mål, jag vill ha drömmar jag kan uppnå. Jag gör det för känslan. Känslan på scen är obeskrivlig. Jag vill göra nåt nytt än modella, men ändå lite något åt det hållet, Jag tar ett helt nytt steg mot världen nu. Och ja, kanske det är ett minimalt. Jag är 19 år, jag ska tävla i juniorer, detta är min första tävling, men för mig är detta huge. En händelse jag kommer troligen minnas livet ut.Ja, jag är nervös. För detta är något jag har velat länge. Och jag har dendär glädjerusen i huvudet, kroppen varje gång jag påminner mig själv om detta. Ja,det är verklighet. Jag måste faktiskt ibland nypa mig själv för att förstå att detta är ingen dröm. Detta händer på riktigt.
Jag älskar att nu ha ett mål, en orsak att stiga upp varje morgon. Varje gång jag är färdig att ge upp på gymmet, har jag en orsak att fortsätta. Varje gång jag vill ge upp för dagen, för stunden, varje gång det känns att jag är lite nere, påminner jag mig själv om detta, det får mig att hoppa till, av happiness.
Detta kommer vara jobbigt.
Men jag vill det.Och jag tänker göra det.
Jag bryr mig inte om vinsten. Jag vill detta för MIG SJÄLV.
Where do you live?
So here is a list of the all countries that reads my blog. So sweet! 😀 Where are YOU from?
Hurdan kroppstyp kan påverka hur du borde träna!
Men det är aldrig ett KRAV/ “du måste göra såhär”. Du kan träna hur och vad du vill, men detta ska tydligen vara sant. Och jag håller med i det, jag känner igen mig själv PRECIS i Ektomorfen.
Texten,bilden nedan är från sidan http://martinas.nu/
Oavsett vart fettet väljer att sätta sig så är vi alla födda med en viss typ av kroppsform, och den kan man inte göra något åt.
Hur kroppsfettet sitter är hormonellt, men även om två personer har samma fettprocent och samma typ av fettinlagring så kan de ändå se helt olika ut.
Ektomorf, mesomorf eller endomorf
Jag är ektomorf till exempel, vilket gör att jag inte kan bli bred och biffig hur mycket jag än lägger på mig. Jag har aldrig varit överviktig, och oavsett vikt ser jag alltid smal ut. Jag har långa armar och ben..Detta är genetiskt, och beror på att jag har mycket tillväxthormon i kroppen.Typ av träning: Tunga lyft, få repetitioner!
Mesomorf
Den mesomorfa typen är mer östro/testo-baserad. Männen är trekantiga och kvinnorna är timglasformade. En ideal kroppstyp för både kvinnor och män, troligtvis var östrogenet eller testosteronet väldigt högt under puberteten.Typ av träning: cirkelträning
Endomorf
Ofta en lite kortare person med bred bål (kvinnorna har en väldigt rak midja) Endomorfa personer har lätt för att bli breda och lägga på sig muskler, men kan ha lite svårare för att få bort fettet från magen. Det gäller både kvinnor och män, och beror ofta på lågt tillväxthormon.Typ av träning: Crossfit, högintensivt
Vilodagar då?
Ektomorfa personer (långsmala, spenslig kroppsbyggnad) tål inte lika mycket träning som en endomorf (kort och bred kroppsbyggnad, bastant) utan behöver mer vilodagar för att återhämta sig. En endomorf person kan ofta träna 6-7 dagar i veckan utan problem.
Nytt kostschema
Wiiie, som ni vet följer jag ju ett matschema “eller försöker att göra det”, har inte gått så bra nu före jul och efter jul, småätit, och inte riktigt ätit riktig mat, en stor del av det leder till min oändliga trötthet. Kanske man får i sig sin dagliga energi genom det men inte alla viktiga näringsämnen man behöver. Eller alla delar av kolhydrater,proteiner,fett som jag behöver, dagligen för att orka leva och för att orka träna eller BYGGA UPP MIG. Glad är jag att jag gått upp i vikt lite, dock vet jag inte om det är vätska från julen eller lite muskler eller fett. Troligen är det inte fett eller vätska, enligt mig ser jag fortfarande lika minimal ut men benen ser jag en huge förändring på! Önskar jag hade tagit några publicerbara “före” bilder, men tog på mig själv i trosor och bh, så inget jag riktigt kommer lägga upp för hela världen. Aja ändå samma sak som att gå i bikini, men hur som helst. Är så peppad nu eftersom idag (troligen) kommer jag få mitt nya matschema med fördubblad mängd mat (för jag bad om det) och det kommer kännas gött att vara övermätt dygnet runt. Typ. Vi får se! Men nu vill jag ha massa! Muskler! Nu kör vi för våra mål inför det nya året! 🙂 🙂
De senorna har försvunnit iaf (bild från sommaren och bild från anorexia-modell-tiden) 🙂 Det konstiga är att all vätska, eller allt man går upp alltid fördelar sig på olika platser, beroende på hur man är formad och vilken kroppstyp man har, eller hur man tränar också såklart. Är född med att alltid ha mer på låren än överkroppen!
GOOD morning!!
I just waked up. It was like, I was ready to look at my phone and see the clock as 09 or 10 or something, but then I saw the numbers 07:30 I was like WHAT and I had an amazing energy so I jumped of my bed and made me a huge, lovely breakfast! My mum waked up of the coffee aroma (you know how lovely it is) and serioulsy I have some addiction for coffee, I could drink like 10 cups if I didnt get thirsty and sick of the fifth. Haha, yep.. the tree first cups (i drink like a huge latte size cup, its really not even a cup, but i count it like that i guess) gives me so much energy and I am ready for anything! But then because its so freaking delicious, and if I have a loong morning infornt of me (at home) well then I will just drink until I collapse haha 😀 Okay so you see, I dont have an healthy orrecommendeddiet and I dont always feel good after my meals. I am a freaking normal person! I can eat whatever I want and I can feel whatever I want afterwards. Of course you know after the huge buffee table you will feel sick if you take another after another plate, but what do you do? You take another plate, and live with the feeling. Life goes on. And if you sit on the bus and your stomach is rumbling, just live with it. No one cares, you don’t need to care. Why does everybody take health, nutrition so seriously? Food is energy. Food is fuel. What I regret in life (sounds like I have liven thousand of years) is that I spend so much years on dieting. Or living with fear of food. Living with an eatingdisorder. Thinking so much. Can I eat that? What will happen if I eat that? I counted every fucking bite. Thats not normal. Give up already, it will not be like giving up, it will be like WINNING the game, becaus you let the annoying eatingdisorder away and you say welcome to the REAL you. To the freedom. To the not-thinking-or-regreting-life. No limits. No regrets. No anxiety. Doesen’t it sound triggering? Well then CHOOSE RECOVERY! And you know what? It’s not about choosing recovery once, you need to face recovery and choose recovery over and over again. Not giving up. Giving yourself another change. Failures are a part of life, if we dont fall (or fail) then we never grow up, then we never recover, then we never win or then we never ever LEARN OR CHANGE!! So face the fears and let go of everything! Focus on your new life, 2015, it will be the best life. Because YOU make it the best. And no one is going to stop you, you are the only one that can stop, and I know you are strong enough to struggle. So what are you wating for?
Remember. everybody is different. I am different. you are. even if we have things that are similar, but YOU ARE YOU. You have your own struggle, your own life, your own problems. We all have them. Believe it or not. So before you go infront of somebody, don’t judge. You don’t know anything that is going on in her life or mind. Focus on yourself. Who cares if Kenza or Beyonce is dieting or if your friend is staring a “fit-healthy-strict year”. It doesnt need that you need to do what she does. You do your own thing. Focus on yourself. Listen to yourself. We all have our own food schedules, and times that we are hungry, you are unique the way you are, and you are the only one that is you. If you arent you, then who will be you? There is nobody in the world, NO-ONE that is exactly like you, no one that need the same amount of energy, no one that thinks exactly alike you, NO ONE that lives exactly the same way as you.
We are function in different ways. Your body may need 4000 calories a day and your friend need 1200. I do not want to go into calories now but remember, all these “figure out your daily intake of calories” is bullshit. No one can know how much you need, only you by listening to your body. But first you have to get it to function normally. By eating. Relaxing. And do not worry or overthink, it will come the day you finally understand what I mean.
So remember that everything that happens in life, everything I write on the blog, everything your friend is telling you, everything you read on the media is not always the truth. (haha but of course what i write now is true) but I mean, like. someones diet.. Do you think she eats exactly what she puts or writes or says on the blog / instagram? Do you think there is any person in the world who never fails? Year-round dieting? Life out dieting? Or never ever fails in anything in life?
The only ones that I know that “never fails” or let it go over the limit or never eaten a cheat meal or living their life out are probably those who suffer from an eating disorder or those who really do not feel well (sick people, depressions, suffering from an illness and so-one.. ). So don’t judge and focus on yourself. Fuck what others are eating or doing. They have their own problems and their own life. Meet yourself. Get to know yourself. Who are you and what do you want in life? You do not need to know exactly what you want. Maybe you start TODAY journey to find out.
LETS GO!
Haha, just needed to! #whenyouknowyouarenotgoodatediting Tack Mamma och Pappa
‘
Hade aldrig klarat min resa utan er! <3
Sparläge
Som jag berättade är jag väldigt väldigt trött dessa dagarna. Dagen började väldigt hektiskt och slutade fortfarande hyper. Så klockan fem var jag död. Hade planerat en träning, men fick mig inte upp ur stolen, så tyvärr blev det igen en dag utan träning och passa på att vila kroppen och huvudet istället. Jobbigt då träningen är min dagliga medicin, ljusstråle, så alltid så jag inte haft min dagliga rutin i min vecka, känns det så tomt på nåt sätt! Det låter tokigt, men så är det. Träningen är min livssglädje och utan träning vore jag nog inte hel. Precis som då man håller på med någon annan hobby eller idrott, eller då man har en bästa vän eller en pojkvän/syster och så skulle man plötsligt förlora denna del av livet. Fast jag har som tur inte förlorat träningen, bara blivit lite ofrivilliga pauser! Aja man växer sig stark på dessa också. Börjar endast bli lite otålig då jag har några mål innan vår, och jag är inte säker ifall jag kommer hinna nå dem ifall hela vintern kommer gå till att spara på krafter. Jag hoppas verkligen min sköldkörtel och alla andra blodvärden fixar sig, jag vill inte ligga på sparlåga längre till! Vill helst inte ha några kommentarer eller åsikter om detta, det beror inte på något jag gjort, hoppas jag iallafall. Jag hoppas jag får veta vad som pågås i kroppen under nästa läkarbesök, då jag även tar mag-röngten osv. Hoppas ni själva mår bra iallafall! Blir lite så att när kroppen eller magen mår dåligt ja då mår psyket och resten av du också! Så ingen glad-amanda här inte, svårt att njuta av allt man vill. Men av mat och popcorn i sängen trivs jag grymt bra med just nu 😉 Tack och hej leverpastej!
4 år gammal bild på mig. Brunhårig och nervös? typ 
Modellandet & Rösten i huvudet
Jag har också arbetat som modell sen jag var 13 år och jag var tävlingen “miss model of the world” år 2013. Men jag slutade modell-arbeta (som jobb) då jag började styrketräning, agenturen ville endast ha anorexi-smala tjejer, och jag ville inte vara det mer. Det var antagligen gymmet eller modelljobbandet, visst kunde det ha blivit något stort, men enligt mina erfarenheter utomlands var det inte alls min grej och jag var var alltid deprimerad, trött då jag jobbade, jag har aldrig varit så deprimerad som då. Så att känna en minsta lycka, blev som en drog(en bra drog, inte missbruk denna gång) för mig, att börja träna och må bra. Dock var jag väldigt noga med allting som jag sade och ville mer än något annat gå upp i vikt, det gillade inte agenturen så vi bestämde oss att sluta samarbetet. Nu jobbar jag endast då jag får bra och hälsosamma jobb, jag tycker att ifall man har haft en ätstörning ska man hålla sig så långt borta som möjligt från modellvärlden. Och allting som är beroende av kropp och utseende. Jag vet att träning är ju automatiskt kopplad med träning och förändrar din kropp, men det är inte därför jag tränar. Jag har sagt det förut och jag säger det igen, jag bryr mig inte om jag väger 50 kg eller 70 kg (okej lite orolig blir jag ifall jag går ner eller upp i vikt hastigt, men ifall jag mår bra är det ingen skilnad) Vem bryr sig om alla kropps-ideal? Vem bryr sig om vad killarna gillar “tjejer ska inte ha för stora muskler”, aja vem bryr sig egentligen? Då man tränar vill man utvecklas, bli starkare, göra framsteg. Men jag vill bli bättre på det jag GÖR, det har aldrig varit frågan om att förändra vikten. Jag tänkte inte ens på att jag skulle gå upp i vikt med styrketräningen, man blev automatiskt hungrigare och jag blev endast lyckligare. Jag har aldrig heller tänkt att gå ner i vikt med träning, aldrig någonsin. Inte före, inte under, inte efter min anorexia. Men däremot ett “träning-beroende” har jag haft. Missbrukat mat och tränat för mycket. Det var några dagar jag tränade varje dag löpning, bara för att, varje morgon innan frukost. Varje paus situps. Varje toalettbesök vadpress. Det var så sjukt hur jag levde i anorexia dygnet runt vid det värsta tillfället. Varje minut skulle jag gympa. Spänna mig, springa, gå eller stå. Jag tänkte aldrig på att förbränna maten beskrivligen, jag tänkte bara det som ett spel: behandlarna ville mata mig med mat & få mig att ligga still hela dagen, sitta i rullstol och jag spelade mot dem, göra tvärtom. Jag lyckades, vann ifall de inte märkte vad jag håll på med. Men hur ofta tror ni jag lyckades egentligen? nästan aldrig. Jag blev alltid påkommen. Över varje potatisbit jag försökte kasta bort. Över varje situp jag gjorde i sängen, de märkte då jag sprang i trapporna, de märkte då jag stod och läste boken, de märkte då jag var för länge i toaletten (för att gympa) osv. Jag vaktades dygnet runt, jag blev bestraffad över varje misstag jag gjorde. Det var inget misstag, det var ju endast ett hjälp, det var behandlarna som lyckades i sin behandlning. Men jag såg det som ett misstag. Jag blev ilsken eller sårad, jag grät och hatade mig själv. Då hatade jag mig själv för att jag gympat, men anorexia hatade mig för att jag inte gjorde det mera i smyg, eller för att jag misslyckades med försöket. Det var alltid två personer i mitt huvud, alltid. Men som jag har sagt förut var den delen av Amanada såå svag, och anorexia växte större för varje gång jag lyckades. Men försvann ju mera jag misslyckades. Jag förstod inte det då. Jag trodde de ville mig ont, varför de gav mig “bestraffningar”, bestraffningarna blev i form av att inte träffa mina föräldrar, inte bli av med rullstolen, bli mera vaktad, gemensam vila, längre vila, mera mat på schemat osvosv. Men då jag gått upp i vikt eller bevisade att jag var pålitlig eller klarade av att sova hemma, då blev jag allt mer friare, jag fick följa med på shoppingstunderna, jag fick mera tid för mig själv och jag blev inte vaktad då jag duschade/gick på toaletten, en dag blev jag av med rullstolen, fick lov att stå och tvätta tänderna, blev av med stora äckliga scandishakes, behövde inte alltid väga maten, behövde inte ha en behandlare bakom axeln dygnet runt. Då blev vi mera goda vänner och alla i kliniken blev mycket gladare automatiskt, kanske för att jag blev gladare och positivare. Jag blev friskare, piggare, lyckligare ju mer jag lyckades på riktigt. Inte lyckades med situps, utan lyckades i behandlingen, lyckades att få vikten upp, då växte Amanda i huvudet och anorexia försvann mera och mera. Det var en känsla av att bli fri. Tänka sig att man dygnet runt, även på natten, kämpat med tankarna att träna, stå, hoppa, äta mindre vid nästa måltid, hinna göra situps före någon vaknade, osvosv. Att dygnet runt kämpa med anorexias röst. Som skrek hur ful du var, att alla kollar på dig för att du är så ful. Jag ville bara skrika varje minut, men jag kunde inte. Så jag tog den ilskan, känslan och kontrollerade det via att spela mot behandlarna, spela mot maten. Eller att straffa mig själv. Eller att skrika åt föräldrarna. Det är det hemskaste jag gjort när jag tänker på det nu och jag hör fortfarande min röst, jag ser fortfarande den läskiga blicken då det svarnade i mina ögon och hur smal, stora ögon och läskig jag annors också var. Ännu skulle jag sminka mig starka ögonbryn, stark eyeliner och röda läppar med konturer, så såg jag ännu läskigare och sjukare ut. Fast utan smink såg jag väl värst ut. Så blek och så trött. Jag kunde aldrig visa mig för någon så. Då var anorexia som argast.
Så ni kan inte förstå hurdan frihet och tacksamhet det är att bli av med dendär anorexia.Rösten i huvudet? Finns inte? Så säger ni, så säger mamma och så påstår nästan alla jag pratat med. Såklart jag vet att anorexia inte finns, det är ingen person, att det är endast min egen röst som pratar. Men ärligt talat så kämpade jag mot den krävande rösten. Det var inte jag. Det var inte Amanda. Amanda var den personen som ringde åt föräldrarna för att jag inte gått upp i vikt, som skrev i dagboken, min högsta önskan är att gå upp i vikt och bli frisk. Snälla hjälp mig Gud. Så skrev jag. Så tänkte jag. Varje dag skrek jag tillbaka till anorexia rösten att du har fel. Jag vill inte göra det du säger. Men den rösten kom inte fram, den skuffades bort direkt. Nivet den känslan då man försöker tänka vettigt att göra något, men man är för lat för att göra det så man skuffar den bort, så fungerade min hjärna då. Det är något i hjärnan som händer, på samma vis då man blir sjuk i bulimia, ortorexia, BED (binge eating disorder) då har man ett tankesätt (eller fler, som jag) och man följer det dygnet runt. Det är som en befallande, kränkande, stööörande röst som bara kräver mer och mer, det blir som ett beroende. Ett missbruk. Ett helvete.Agenturerna jag jobbat med: Paparazzi, Starsystem, Fashion model Agency, Satoru Japan & W athletic (nu)
Vill ni läsa mer om modellandet kan ni hitta det i min gamla blogg vid kategorin: ModellaHuset av IS
Vilket rörigt pass! På listan stod det allt från hopp till dropp, alltså kunde inte alls hålla balansen vid 1 bens marklyft och ländryggen bråkade väldigt mycket idag. Trodde jag var trött ett tag men näe, gymmet var fullt och alla människors energi fick mig intresserad att stanna ett tag till! Körde allt-och-litetill pass. Flera muskelgrupper och jaaa, inte vet jag ifall jag fick något vettigt gjort men skönt var det iallafall och känner mig typ heelt frisk nu!
Dock är det iskallt ute och det betyder att vårt gamla hus blir supermega kallt och vi får värma brasan varje sekund, men ingen är hemma och jag får endast eld på papper, aldrig vill de dumma trädbitarna tända på. Så jag har typ bosatt mig vid soffan med tre par yllesockor om fötterna, nästan så att man har mössa och vantar också! Nu väntar jag att pappa kommer hem så han tänder eld på brasan, jag sitter och surplar i mig tée som en idiot, väntan på köttbullarna i mikron och bränner mig på varje slurp, men den varma koppen är iallafall skön att hålla i! 😀 Fast som tur blir det plusgrader imorgon igen! Minns ni btw, svett-kungen amanda som alltid har varm? Är ni nya läsare kanske ni inte vet om den, men ja, jag har alltid varit varmhudad, utom nu då min skölkörtel rubbat till sig, jag har höjt medicinen eftersom jag hade oroligt låga värden, jag ska på blodprov snart också så får vi se om det hjälpt. Hoppashoppas. Ännu känner jag ingenting, förutom den eviga tröttheten som hållt på i 2 månader nu, om man är exakt. Typ ända jag har energi till är att gymma, ifall jag inte gymmar orkar jag endast träffa en person och så däckar jag av i sängen då jag kommer hem.Iallafall, hoppas ni hade en trevlig Tisdag!
P.s hur går det med nyårslöftet att bli fit for fight? Istället för att kränka ner alla nya eller comeback-personerna kan man väl hejja på dem och peppa dem :=)
Saknar sommaren.ÄT ALDRIG DETTA!!!
MYTER OM VAD DU INTE SKA ÄTA:
– Ät inte äggulan, den är onyttigt!!!
– Dra ner på köttet, eller undvik det helt!!
– Ät inte frukter, det inntehåller fruktsocker som gör dig tjock!!
– Undvik alla bröd för till och med de fullkornsprodukterna innehåller vetemjöl som vi inte får äta!!
– ÄT ABSOLUT INTE VITT MJÖL!!
– Obs allt med gluten är svårsmält så ät inte gluten heller !
– Fast glutenfria produkter kan ge magbesvär, så bäst att undvika dem också!!
– Ris kan du frossa i!!
– Men det ska förstoss vara råris!!
– Lämna också bort mjölkprodukterna!!
– och alla mejeriprodukter som innehåller laktos framförallt!!
– glöm inte att myslin du äter till frukost inte heller är bra!! för mycket socker!!
– soyaprodukter är också farliga !!
– ät endast bra fetter!!
– endast 30 gram nötter om dagen!
– fast nötter innehåller dåligt fett så kanske bäst att inte äta alls!
– glöm inte att avocadon inte är nyttig för den innehåller för mycket stärkelse!!
– grönsaker ger gaser, så akta dig för dem!!
– Lämna bort smöret på brödet eller byt det mot olivolja!!
– Drick inte lightläsk det innehåller aspartam!!
– Undvik alla lightprodukter!!
– De innehåller för mycket sötningsmedel som du borde undvika helt och hållet för det kan man dö av!!
– Men absolut inget socker!!
– Undvik också bubbelvatten, för mycket sodium!!
– Påtal om sodium, salta aldrig maten!!
– Krydda endast med ingefära och chili, så att munnen bränns ordentligt för då går fettförbränningen igång!!!
– Dra ner på kaffet!!
– Du kan dricka té men undvik svart te!! och alla koffeinhaltiga drycker!
– Du kan dö av celsius och andra energidrycker!!
vad har vi kvar då? salladshuvud och vatten, fast se till att salladen är EKO och vattnet kanske bäst att skippa så du inte samlar på dig vätska !!!!!!
Så många som tror på allt skit som personer säger, allt vad står i media och alla reklamer. Hitta din egen kost som funkar för DIG! och jag säger bara. Vanlig mat är det ända som funkar. ( vare sig målet är att må bra, gå ner i vikt, gå upp i vikt, skaffa muskler eller bli av med IBS magen)
Inte så vig som jag trodde?
Haha, bilder från sommaren! Med mina mysiga tights från myway2fitness. <3 (hur gör man alt-hjärta? 😀 😀 )
VARNING LÅNG INLÄGG
Asso vaknade med vääääääärldens sug på att gymma. Okej haft det i x antal dagar nu, men idag var det som bestämt. Ingen hosta, ont i halsen, inget huvudvärk endast en snorig och rinnande näsa. Är ingen person som använder mig av värktabletter heller, så har överlevt dagarna med god mat, massor med frukter och c-vitamin bombade juicer, osv. Det har tydligen hjälpt! Dock vet jag inte om detta är det klokaste att gymma med en rinnande näsa, men ibland är jag inte så smart. Ibland gör jag inte det som är BÄST för mig och kroppen, jag är kanske inte alltid den bästa förebilden för “hälsosam livsstil” och hålla ett 100% bra kostschema och träningsschema. Ibland går det lite flummigt. Men en sak är säker, jag lyssnar på kroppen, inte på huvudet. Jag lyssnar aldrig aldrig någonsin på ångesten mera. Jag skulle ALDRIG kunna träna med ångest. Inte heller om jag mår dåligt psykiskt, eller väldigt väldigt nere. Däremot kan jag träna ifall jag är arg, det ger mig bara mera styrka och energi att träna, för då vet jag att jag har rätt. Ifall jag mår dåligt tar jag hand om mig själv på alla bästa vis, okej inte alltid bästa som jag säger, men jag lyssnar, jag lyssnar vad kroppen vill. Men som sagt gör vi alla misstag, men vad kallar man ett misstag? Betyder det att man gjort ett misstag ifall man ändå gillade det? Ifall man ändå mår bra? Ett misstag behöver inte vara ett misstag. Du kallar ett misstag att gå ut och dricka alkohol och festa sig död hela natten, men nästa dag då du vaknar. Är det ångest över något du inte borde ha gjort, är det ångest över att du faktiskt hade roligt men inte kan träna idag? Eller kan du inte bara acceptera att du gjort det, du hade kul och du kanske gör det om igen, men det gör du då du vill, då du känner för igen. Vare sig det är imorgon, nästa månad eller ett år.
Vad jag vill komma fram till att man inte ska vara så hård på sig själv. inget behov att göra allt perfekt. Låt dig unna dig, lär dig balansera kropp och sinnet. Lär dig känna skillnaden på de olika delarna av hjärnan, jag vet det är svårt. Speciellt för dem som lider av ätstörning (och säkert massor flera men eftersom jag gått igenom en själv, vet jag) Vad säger ätstörningen och vad säger du? Vad säger kroppen och vad borde kroppen säga? Vem är det som pratar här? Är det du som vill ta den extra cashewnöten (brist på fantasi) ätstörningen som säger att nej, du har redan ätit för många. Inget kommer fungera i livet om man inte lär sig höra på sig själv. Man blir stressad, okoncentrerad, borta. Man kan till och med bli beroende av att vara med ätstörningen dagen lång, beroende på att lyssna på ångesten eller läsa artiklar på internet eller tidningar om ätstörningar, dieter eller vad göra om man “ätit för mycket”. Osv.
Vad är för mycket egentligen? Vad är för mycket träning och vad är för mycket mat? Finns det ens någon gräns? Kan någon komma fram till dig och säga, hörru du borde sakta ner lite? Eller du kanske borde skippa dendär bullen? Eller vafan gör du på löpbandet egentligen, åk hem och ät lite pommes. Jagvet någon kan skratta, någon kan bli tårögd av dessa ord. Lika som att ingen har rätt att säga något sånt, kanske någon har också rätt. Men var går gränsen? Visst, ser man personen om och om igen på samma café med bulle efter bulle, kanske någon borde säga stopp. Eller ser man någon springa timme efter timme på löpbandet varje dag, då borde man verkligen säga stopp. Ser man däremot någon träna varenda dag, styrketräning, eller ser man någon varenda dag med sin matlåda i famnen, eller ser man någon varenda dag tacka nej till bullen, ser man personen varenda dag köpa en godispåse samma tidpunkt, samma affär. kanske man inte borde blanda i sig. Alla har sina egna orsaker, egna livsstilar och egna problem. Ser någon för smal ut, är det värt att säga? Ser man anorektisk ut, är det värt att säga? Går man till någon tjock person och säger rakt ut, vad fet du är? Jag vet inte. Men före du säger något, tänk ett par extra gånger. Jag minns då jag led av en ätstörning, då kom det ju dagligen kommentarer och blickar om hur smal jag var. Värre blev det på sjukhuset då de började säga saker som att jag var smal, anorektisk, flyger ut med vinden snart, dör när som helst, hamnar till övervåningen med de döda, ser äcklig ut, ser benig ut, ser ut som ett benrangel, varför gråter du? över att du ätit?, varför är du glad? över att du tappat vikt? (vad jag än gjorde kommenterades, t.o.m om jag vickade på tårna eller rättade till ställningen på ryggstödet av bäddsängen)
De kanske inte tänkte efter, men kanske de hade bordat tänka. men de var ju inga specialister på ätstörningar, vad kan man tänka sig på ett sjukhus?
Men dessa kommentarer, blickar har jag fortfarande i mig. Det var som värst de första åren efter att jag utskrivit mig själv från vården. jag såg varje dag, varje minut personer med blickar och kommetarer. Denna gång inbillade jag mig. Denna gång såg jag folk runt om kring, överallt, var jag än var, på natten och på dagarna, i duschen och i toaletten. Någon som sade, vad gör du? Va ful du är, ät lite extra, vilket benrangel, äter du tillräckligt, du borde inte gå, du borde inte stå, du borde ligga ner, du får inte läsa med huvudet upprätt, du får inte göra det och det, slicka tallriken ordentligt, skrapa yoghurtburken extra, lägg lite mer smör på brödet. osvosv.
Det var så dygnet runt.
Det blev ett problem då jag inte kunde äta med min familj längre. Jag kände hur de vaktade mig. jag kunde inte visa mig i köket med dem. jag kände hur de följde varje rörelse jag gjorde. Denna gång vet jag inte om jag inbillade mig eller inte. Det var ju klart föräldrarna var lite oroliga över hur min kost skulle gå då jag inte hade behandlare eller övervakare längre. Men jag hade sagt till dem att de måste lita på mig. jag visade min vikt för dem varje vecka. jag bevisade att jag kunde äta på egenhand. och attjag framförallt var frisk. de trodde på mig. de lämnade mig ifred. de gav kontrollen till mig själv. och det kändes som frihet. det var friheten jag kallade. och att bli fri från sjukhuset & kliniken förstås. men friheten varade inte länge, det kunde vara i några sekunder då jag var med mina kompisar i skolan eller efter skolan utanför hemmet, eller då jag festade loss om fredagskvällarna med kompisgänget. Alkoholen tog ju allt bort. Alla känslor, alla tankar och all ångest över hur smal jag var. Japp, jag har ALDRIG sett mig som tjock. JAG HAR ALDRIG. JAG LOVAR. Ni kan tänka er att hur kan man ha en ätstörning ifall man inte tycker man är tjock, ifall man inte vill gå ner i vikt, ifall man önskar mest i världen att gå upp i vikt? Det kan man. Det var anorexia i huvudet som sade att jag INTE FICK ÄTA MER. Men jag var så mycket starkare än anorexia, att jag klarade av att säga, men jävla anorexia, jag måste äta, jag vill äta, jag behöver mat. Men ju mer jag spenderade tid med “anorexia” så växte rösten. I sjukhuset var det alltid värst. Endast anorexia och sjuksköterskorna pratade. Jag visste inte vem jag var mera. I slutet ville jag bara dö. Därför sade jag till mamma och pappa, ifall jag inte slipper denna vård nu, då kommer jag seriöst hoppa ut ur fönstret. Jag hade sagt det flera gånger. Men denna gång menade jag det allvarligt. Det var den kvällen vi rymde till Stockholm. Jag visste inte vad jag förväntade mig. Det ända jag visste var att jag blev på ett sätt fri. Fri från sjuksköterskorna och fri från anorexia. Jag lämnade allt bakom mig. Jag tog båten till Stockholm med mamma. Vi åt en tapas måltid och drack ett glas vin, den kvällen sade jag också till mamma då jag låg i sängen, “är detta himlen?” Hon skrattade och log det finaste leendet som jag aldrig kommer glömma. Den kvällen var resan till det friska. Visst då jag slapp till ätstörningskliniken Mando började allt igen, det började liksom på nytt. jag började följa allas rörelser och allas beteende. Då växte anorexia tillbaka till mig. Men varje belöning jag fick, varje gång jag fick träffa mina vänner eller åka hem till Finland, eller till vår lägenhet i Stockholm och sova över, då försvann anorexia. Då var det bara jag, och mina närvarande. Det var som himmelriket för mig. Och det var det som fick mig frisk.
Ser ni vad jag menade? Jag åker från en sak till en annan sak, byter samtalsämne hela tiden. skulle göra det till ett kort inlägg och förklara att jag vill till gymmet för jag känner mig fantastisk, men haha här sitter jag och skriver halva min ätstörningshistoria. aja! lite kött och pasta i facet och vi ger oss iväg! (typ, sitter i pyjamas ännu, såatteh! 😀 )
OOPSIE DAISY
Jag har nog aldrig varit en perfektionist. Kan bara inte få till det perfekt. Försöker alltid göra mitt bästa men på ett sätt som är på mitt sätt, lite kladdigt, lite stökigt och lite KAOS. Som jag brukar säga. Som typ då jag viker kläder, allt blir lite ding dong, eller då jag ska blogga, inget jag skriver får man riktigt förstått på eller då jag ska göra ett arbete, jag tror det beror på att jag blir så himla ivrig att jag vill få det snabbt klart! Lite som i träning, ska jag göra någon rörelse, speciellt om det är en NY rörelse kan jag bli så ivrig och glad att jag gör allt lite halvfärdigt och okoncentrerat. haha.
Kanske ni förstår varför hälften av bilderna ser bra ut, har bra kvalite osv. Men inte länge orkar jag hålla på med att vara bra, sen kör jag bara mitt eget race och lägger upp en mat/träningssbild som det är, som jag ser ut utan att fixa till maten eller ljuset eller mig själv. ORKAR INTE HAHA. bjuder istället på MIG som JAG ÄR, gosig sjuk och sugen på ben and jerrys! Tyvärr hade vi det hemma innan jag hann säga HEPP och samtidigt var den nere i magen!
Ooopsie daisy.
FÖRKYLD
Sovit till 11 nu två dagar irad, inte hänt på säkert flera år. Vaknar alltid utan väckarklocka (ifall jag inte skall någonstans) och sover tills kroppen och huvudet är pigga och glada. Nu har jag kunnat sova dagarna bort, så himla trött som jag är. Har gått och blivit förkyld, riktigt förkyld 🙁 Snuva, hosta, ett bombnedslag i huvudet och känner mig väldigt tung, yr och mör i kroppen. Vilodagar, fruktfyllda c-vitamin shots, chips och läsk (växt upp med vanan att få sötsaker som tröst, speciellt då man var sjuk fick vi alltid glass chips och en stor flaska Fanta.) Nu är ingen dock hemma och tar hand om mig, ingen mormor som lägger en blöt trasa på huvudet och masserar fötterna varma. Dels för att hon är död och dels för att jag är vuxen nu, nu borde jag själv ta hand om min hälsa. har blivit lite FÖR ofta förkylningar denna vinter, vad kan det bero på? Massor.Ser ut som en häxa med mörka ringar under ögonen och blek, håret står ut åt alla håll, så tar nog inga bilder tills jag blivit frisk, bjuder på bilder som förklarar situationen lite:
WOOPWOOP
Kom igår hem från en jäääävla kaos/stress/shoppingstund. Okej, jag startade tidigt (tur) då tyckte jag det var mycket folk, men innan jag hann andas (kom ut ur omklädningsrummet) hade det plötsligt gått 2 timmar och jag var fortfarande i butik nummer 1, så BOOOOOM! Halva Kina stod utanför och plötsligt började radion sjunga gamla jullåtar, caféerna doftade nykokt kaffe och nybakta bullor (eller så inbillade jag mig) kände hur magen kurrade, ville samtidigt köpa alla kläder jag testat, men hittade inte bankkortet i min röriga väska med ALLT (vatten, viktiga papper, laddare, extra kläder (för varmt eller för kallt?), parfym, deodorat, smink, pass?why, halspastiller, tuggummi, nötter, questbars, sugrör?why , telefon, gymkort?, osvosv, allt man kan drömma om. Tror det var snytpapper också, och några gamla tidningar. Japp har en såndär MEGAHUGE väska som inte ser så stor ut men RYMMER ALLT! För vattenflaska är ju ett måste!!! och om man har tur någon tubo energyshot som celsius/energydryck eller ännu godare, kaffe typ i termos.
Aja. Jag försökte hitta ett kafe som var billigt, utan för mycket folk. men allt var typ fullt utom dyra lyx restouranger, nej tack, ville bara kasta mig nåt snabbt och fortsätta. Så for till matbutiken, vilket var ett stoooooort misstag. Blev kissnödig och alla medborgare vi har i vårt land vägrade att flytta sig med sina stora kärror. Jag höll på att dö tror jag i en sekund, plus att den långa kö:n hjälpte inte mycket. Valde en äcklig gammal 30% rea sallad med lax och soltorkadetomater som troligen möglat, en cola zero och det fick räcka, bara jag slapp betala skitet och springa till toan. Känslan då jag äntligen var klar! Haha. Fick iallafall hem tusentals träningskläder, typ i storlek L, allt som var kvar, men kunde inte bärga mig då de var så snyyggaaaa. Prövade också en massa normala kläder, men smakade inte alls lika bra, drömde bara om Nike linnen och shorts, men då jag finally kom till min favoritbutik, Stadium. VAR ALLT SOLD-OUT. 🙁 🙁 🙁 Riktigt min tur. Så fick shoppa på andra ställen, som tur hittade jag något iallafall, visar senare!NU GÖR VI SUCCÉ PÅ DEN FÖRSTA DAGEN AV 2015! RIGHT? 🙂 Blir nog inget hets-pass, laddar för imorgons benpass och vilar. Men kanske går till gymmet för att tänja ut musklerna eller nåt sånt, annors blir det lätt så att man drar ut 1 vilodag till 2,3-en hel vecka. Blöe!
Vi tar o hörs amigos!
Äldre bild med mina lorna jane shorts kostade typ 10000000 kr och använt dem 2 gånger xD Men det påminde mig om att jag måste leta fram dem igen!
PERSONAL TRAINER
And now its finally OUT! 😮 😀
