Which color?
Förr eller senare exploderar jag
Svårt att bestämma mig för att…
“Man lever en gång och njuta för det fullaste, ta risker, göra dumma och onödiga saker som inte har någon betydelse imorgon.”
Eller att leva försiktigt, ha tålamod hopp och drömmar. Planera, organisera och spara för framtiden. “Man lever en gång, så bäst att ta hand om det ända livet vi har. Livet är en gåva. Släng inte bort livet. “
Att ångra sig, eller att aldrig ångra sig?
Att leva ett liv fullt med struktur och ordning, att aldrig få känna livets njutning och det goda?
Eller att leva en ständig fest, att glömma varva ner och framförallt hitta sig själv, sin ro och låta kroppen finna ro i det ständiga kaoset?
Vi vet inte om morgondagen. Men vi vet om tiden nu, det är allt vi har.
Vad betyder för dig? För mig är det mycket. Men slutligen, är mina närmaste och käraste, personerna jag skulle spendera mina sista dagar, timmar och tankar med, alltid. Även om jag så mest trivs ensam, och älskar att dagdrömma för mig själv eller ha en ständig fart på mig för att skapa något kreativt som att arbeta, läsa, inspirera!
Ha en underbar dag folket.❤️
Ibland, eller ofta… tänker jag väldigt mycket. Och ibland undrar jag, hur mycket utrymme finns det i den lilla hjärnan? Förr eller senare exploderar jag. Är det då av känslor eller tankar? Kanske allt!
Ta hand om er!
Vi lever en gång
Hello world!
Now you have the opportunity to get a personalized video messages from me.
I will be happy to send for example greetings, workout tips, support, gratulations or blessings to your friends!
YOUTUBE VIDEO
I might wear skinny pants one day; I might wear thrift shop pants the next day.
In cooperation with Femmeluxe UK
New clothes, from where else than Femmeluxe!? A girl can never have enough of trousers 😂
Black Crop Loungewear Set Deanna
White ‘In A World Where You Can Be Anything Be Kind’ Print Crew Neck T-Shirt Cordelia
Blue Dark Wash High Waisted Straight Leg Side Split Jeans Lexia
Interview
Instagram @svagtillstarkView more on Instagram
👊 How do you keep going and push harder?
“I do not need any reason or motivation for working out or living a healthy life. I listen to my body and mind, I give it what it wants, and mostly I crave to continue doing what I do, living the way I do because of the passion I have.”
The gym training is the light, and the best part of the day. I feel good from the nutrition, so it is like obvious for me, to follow my heart.
Click here to read the whole interview with Bulk Hackers.
Du är tillräcklig
Varför ska vi alltid bli bättre på allt?
Varför ska vi prestera bättre hela tiden, bli bättre människor?Bättre i skolan, bättre människa, snyggare, smalare, mera muskler, färja håret, förlänga ögonfransar, större bröst, större läppar, bättre på att spela, bättre på att sjunga, bättre, rikare, gladare, charmigare, kaxigare, sexigare, mera självsäker, aldrig mera blyg, snyggare hus, snyggare möbler, reklamer på tv hur man får bättre hy.snyggare man. Man ska alltid göra bättre av sig, man ska alltid vara bättre än vad man varit.Varför?Räcker det inte bara att vara som man är nu?
Vad jag vill säga är att DU BEHÖVER INTE BLI BÄTTRE! Du behöver inte göra bättre av dig, verkligen inte! Du räcker som du är nu. Det är därför dina vänner, familj älskar dig som du är.
SÖNDAGS MYS OCH HJÄRNFYS
Kom på en supersmart grej! Vi köpte ett nytt spel här om dagen, typ systers och min idé om att bli “smartare”! <– lite så våra hjärnor fungerar. Iallafall kom jag på en smartare grej idag! istället för att svara på frågor om världen och vilket fotbollslag vann VM år 2009, så ska jag skriva EGNA frågor på lappar och svar på baksidan, nämligen om ämnen jag pluggar inom (på egen tid) tex. spanska, hormoner, biokemi, djupare kring ämnet anatomi & fysiologi (Studerat sedan 2014 när jag blev licenserad EHFA och FISAF Personlig tränare och jag personligen tycker att man aldrig är färdig lärd, världen och vi människor utveckkas och ändras ständigt, ny information att suga in, äkskar det, spec. via ljudböcker som jag talat om innan för mig med skriv- och lässvårigheter!
Som jag tidigare vet är mycket mycket energirikare och hjärnan fungerar dubbelt smidigare då jag gjort något fysiskt före jag börjar plugga. Är det så med er också?
Nu ska vi beställa lite hämtmat och dricka några glas vin till någon film, låter som en perfekt kväll enligt mig, har ingen ork eller lust för nåt annat ikväll!
Tillbakablick till tonåren
Jag minns då jag vaknade varje natt och visste inte var jag var. Jag trodde ibland jag kommit till himlen. Jag var så svag. Men anorexia var så stark. Hon skrek varje gång jag försökte slappna av, varje gång jag bestämde mig för att ta en extra tugga eller tömma hela yoghurtburken. Jag var fängslad av regler, tankar, befallningar. Men det var ju ändå jag där. Där någonstans bakom. Anorexia styrde mitt liv, hon skyllde på hur dum och ful jag var, hur misslyckad jag var, hur jag sårade min familj, och hur onödigt det är att jag ens finns här. Ser du inte att du orsakar bara problem till alla? Läkarna sprang fram och tillbaka, arga eller fulla med skyllningar. “du åt endast en potatis” “du har en orm i ditt huvud” “du kämpar inte ens” “du måste fatta att du har anorexia” “du är en så ynklig tjej” “är du helt dum i huvudet då du inte förstår att du är sjuk” “jag skriver upp alla misslyckanden du gör” “läkaren kommer aldrig släppa hem dig” blabla.. jag blev ilsken, arg, tröttare, jag höll på att ge upp hoppet att bli frisk.
En dag kom en ny sjuksköterska, äntligen på mitt modersmål, svenska. Hon var inte så bra på det, men hon kunde iallafall svenska. Hon satte sig brevid min bädd, sen knuffade hon mitt huvud bakåt och höll sin hand där en stund. Min puls blev hög, jag blev nästan rädd. Hon viskade att hon vet vad jag håller på med. Detta är ingen lek. Om jag inte slutar kommer jag hamna på övrevåningen med de döda. Jag ville bara spy på henne, jag hade sådan ångest över mig själv att allt bara rasade på en enda sekund. Det fanns ingen som trodde på mig att jag skulle klara detta, inte ens jag själv mera. Hon ritade en lång trappa och så ritade hon mig på trappa 2, och under trappan fanns döden. På toppen fanns friheten, men hon sade att det är en lång och nästan omöjlig väg dit. Det fick mig att känna mig värdelös. Jag har aldrig känt mig så nertrampad som då.
Nästa dag kom även min läkare som nästan aldrig var på plats för de hade “viktigare patienter, som tex. cancer-patienter”. Jag förstod det. Jag hade tidigt på morgonen ringt och gråtit till mamma att om de inte tar mig härifrån så kommer jag dö. Det kändes så. Jag orkade inte en sekund mera. Mamma lovade än en gång, kanske 200:nde gången att hon tar mig härifrån. Jag trodde på henne. Sen då läkaren äntligen kom, min mamma och pappa var även på plats ( de fick endast besöka speciella dagar och tider men idag var ett undantag ). Vi satte oss ner och läkarn hade med sig en annan person. Doktorn sade att de har gett upp för min vård, det finns inget de kan göra längre. De kommer att skicka mig till den psykiatriska kliniken. Jag frågade varför, så sade damen. För amanda, du har en orm i huvudet.
Vad än människor säger, kommenterar, gnäller om. Det hjälper inte din situation. Visst måste du förstå själv att du har en sjukdom, men vet ni va? Det ända jag hade behövt var ett extra stöd, någon som trodde på mig. Någon som förklarade för mig vad som händer här. Någon som gjorde en plan för mig, och någon som ser den ljusa sidan, framtiden. Att jag kommer bli fri från dethär bombnedslaget. Jag kände mig så svag, så ensam, så otrygg. Den psykiatriska kliniken var inget alternativ för mig, jag var 14 år och hade hört hundratals historier om den avdelningen, folk har blivit sämre, där behandlar de inte specifikt på ätstörningar, utan en slumpmässiga människor. Där vaktar de dygnet runt och skyller på dig ännu mera. Min släkting var där och hon sade att hon bara blev värre där. Mina bekanta sade till mig och mamma: vad ni än gör, skicka henne inte dit. Det kommer krossa henne totalt. Jag var för svag, liten då. Jag skulle aldrig klarat sånt. Jag hade aldrig varit borta hemifrån. Jag förstod inte ens vad som pågick. Det ända jag såg var människor som tryckte ner mig och jag ville bara spy all ångest. Men det gjorde jag förstoss inte, jag bara lät bli att äta, för jag mådde så skit. Det var ett sätt att kontrollera mig. Men samtidigt som jag sade, fanns det en del av mig som kämpade. Jag slutade aldrig äta helt och hållet, jag visste att jag behövde göra det för att överleva, så jag kämpade hur jävla ont det än gjorde i huvud och kropp.
Kvällen därpå rymde jag och mamma, från sjukhuset. Vi tog båten till Stockholms ätstörningsklinik, Mando. Det var det bästa beslutet jag någonsin gjort. Dagen där efter har det bara gått framåt.
Jag fick nytt hopp. jag började tro på mig själv. Min familj började tro på mig, och hela mandokliniken som stöd. Jag fick belöningar efter varje steg mot friskheten. De tog hand om mig så bra. Jag fick ligga och vila i ett varmt rum efter måltiderna, jag fick varierad och god mat att vänja mig med, även en dator som talade om om jag ätit för mycket eller för lite, för snabbt eller för långsamt. Ingen person som skriker hur dålig jag är. Där var de alltid vänliga, ALLTID. 3 månader var jag på dygnsvården, sedan blev jag fri. Och visst var det en stor hjälp av alla dessa. Men det var JAG som bestämde mig, JAG som gjorde jobbet. Även om du har alla verktyg, är det ändå en person som kommer förändra ditt liv. Det är du själv. Vare sig du går den lättare eller svårare vägen dit.
Nya kläder och impulsiva val
Rastlösa dagar.
Nu har jag än en gång klickat hem ett paket kläder. Riktigt nöjd även om det är lite udda kanske för någon. Inte för mig. Jag gillar allt från simpelt till olika, det är fantastiskt!
Nu får man som, under mina viloperioder då jag gång på gång varit skadad, hitta på något annat att göra när jag inte kan träna. Har nu under en vecka dock äntligen fått någon slags styrketräning igång hemma. Inte alls samma sak, men lite dopamin och glädjeboost, egen tid får jag iallafall. Sedan går jag med min hund ofta för att få den enorma energin och rastlösen bort eller huvudet som sprängs av tankar, det är lättare att andas ute och tänka ut allt som stressar en då.
Men tyvärr nu både för jag inte tränar och stretchar på samma sätt, och har pausat min reumamedicin så klart påverkar det min reuma negativt. Får värk och sömnproblem, stela leder och blodcirkulations problem. Jag klarade mig bra i början, men då vädret växlar blir det värre. Får göra mitt bästa.
Tillbaka till mitt ämne, har klickat hem lite kläder, kul! Ska visa upp dem här.
2. Black Ribbed One Shoulder Bodycon Mini Dress – Sabrina
3. Silver Glitter Cut Out Clear Strap Wide Leg Trousers – Capri & Silver Glitter Cut Out Clear Strap Wide Leg Trousers – Capri
Ni som följer mig på Instagram kommer också få se nästa vecka några kläder på min story från Chiquelle, och om min beställning på några andra märken även på min feed. Det farliga med mig, är att jag lätt klickar hem onödiga saker, dock är detta kläder och jag får lite mer användning av dem, då jag inte bär träningsoutfits dagarna lång mera, men samtidigt är jag ju inte mycket utanför hemmet eller träffar vänner, på sociala ställen. jag är mest orolig för mina nära och kära, om jag skulle få viruset skulle jag aldrig förlåta mig själv om jag skulle sprida det till någon annan. Vi måste alla försöka stanna hemma så mycket som möjligt, även om ni inte oroar över er själva, ska man inte vara självisk, du kan smitta någon annan. Och den gången du tänker “äh inte skadar en gång att möta en vän” kan vara den gången man smittas. Men ni får ju säkert mycket med info, blogginlägg och nyheter dagarna lång om detta, så ska sluta prata om corona.
Men vardagskläder blir det ändå användning av mera just nu! och det negativa är, att jag som sagt gör impulsa val och spenderar mycket pengar nu. dock är jag nöjd!
Stöd mental coaching
Jag får dagligen mejl av personer som mår dåligt, speciellt nu. Vi alla behöver extra stöd och omtanke nu.
Jag vet hur det är att vara ofrivilligt i stängd. Nu är vi alla det, men jag vet också att det finns de personerna som är det året runt. Kanske på grund av sin fysiska kapacitien eller också psykisk hälsa. Jag vill hjälpa.
Jag har erfarenhet av många klienter men också min egen mental hälsa. Jag har varit sjuk, jag har varit inlåst med mina egna tankar i min egna bubbla med självmordstankar, ångest som river inom mig och trötthet som tar kål på mig. Också fysiska värker bland annat från min rheumstism som tar all kraft från mig. Motivationen jag får av att bara leva och vara allmänt frisk och har möjligheter i livet, en familj mat och tak över huvudet, är för mig en rikedom och tillräcklig orsak att stiga upp på morgonen, idag är jag lycklig och glad hälsosam men jag minns de dagarna jag också kunde mista motivationen, det verkade som om stormen aldrig tog slut. Än idag kommer det dagar, för oss alla. Men du är inte ensam. Jag lovar det finns en utväg.
Och just nu under denna period, om du mår dåligt som jag vet många av er gör, våga be om hjälp, stöd eller bara någon att prata med. Du kan mejla mig om du behöver coaching, jag är ingen terapeut men som sagt erfarenhet och mental coach. Ta hand om sig själv, dina nära, din hälsa, din kropp, ditt psyke, ditt liv på den nivå du klarar av just nu. Men framför allt, stressa inte om framtiden, sluta jämföra eller få prestationskrav, du gör det du klarar av just nu, ibland kan man veta att man har mera att ge, men det går inte alltid, så acceptera nuet och ha hopp. Du behöver inte bevisa för någon vem du är eller vad du gör.
Du är den du borde ta hand om, just nu, lev i nuet. För det är det ända vi har.
Hygien tips
Hygien tips:
- Putsa mobilskärmen, mobilskalet, laptopen, handtag, vattenkran, m.m regelbundet.
- Tvätta händer med mildare tvål så de inte torkar ut.
- Gå 1-2m från personer.
- Använd plasthandskar eller liknande, vantar? inomhus hehe.
- Jag är inte överdriven nu, det är allvar. Varför förlora livet eller värre, smitta någon annan. Utan symptom men bära på det, tänk på dina nära och köra. Va inte självisk “bara denna gång” “jag har bra immunförsvar jag blir inre sjuk”
- Man ångrar det när det är för sent.
- Om vi inte följer råden blir vi instängda helt och hållet.
- Undvik alkohol, lätt att könna sig låg och trösta. Håll det till 1-2 portioner max varje kväll. Eller byt ut mot något liknande, eller bäst, undvik det TILLFÄLLIGA suget och det kommer så småning om försvinna om du inte byter det mot något annat såklart då fortsätter cirkeln. Ring någon vän, gå ut på promenad, få tankarna bort på annat.
- Tvätta alla grönsaker, fruker, m.m köp i förpackning.
- Köp inte L Ö S godis
Men! Bli inte överdramatiserde och nu har vi bara ett val att göra, ta en stund åt gången. Var tacksam, andas, ta det lungt och tänk inte på kvällen, imorgondagem, framtiden eller gårdagen. Det ända vi har är NU.
Ett citat motto som jag bärt med mig under se tuffa tiderna:
Vi klarar detta tillsammans!
Kvällens
Visst känns det hopplöst.
Vi vet inte om morgondagen.
Om våra nära är friska nu eller om en vecka.
Även om du är frisk, ung och hälsosam kan du bli smittad, och få livsfarliga konsekvenser eller värst av allt, smitta andra. Minsta någon du älskar.
Vi får göra vårt bästa, följa reglerna och råden. Stanna i nu:et och vara tacksam för varje morgon vi vaknar upp igen.
Livet är inte gratis.
Gör upp en mål lista vad du vill uppnå detta år, om vi överlever ❤️
Sorgligt men sant.
Ta hand om er. Vi kan inte grubbla, gråta eller vara arga över situationen, it is what it is, acceptera och vakna upp. Allt vi har är NU.
Leva i nuet – Inte igår eller i morgon utan just nu
Tips för rastlösa dagar
VAD GÖRA HEMMA?
Ska inte göra det långt. Här är bra tips att göra hemma. Jag är rastlös, alltid, inte bara nu, alltid, och nu då friheten att göra vad som helst, ta snabbresa till Bahamas imorgon eller springa och köpa ett kilo lösgodis från butiken, är omöjligt. Man blir lätt hängig på denna dystra instängda tid, men vi kämpar tillsammans!@Viktor Frisk!TIPS:
– Måla med oljefärg– Gör brev, presenter, DIY pyssel till dina vänner, familj, släktingar och lämna utanför dörren så blir de glada.– Överraska med hem leverans av blommor till din mamma.– Gör eget godis, baka något nytt och flummigt– Städa skåpen eller garderoben– Lyssna på podcast och ljudböcker samtidigt som du flätar håret. (läs mer här)– Gå igenom strumporna och sockorna, hitta rätt par.– Gör ett spel, tex. frågesport eller charader– Skriv en början på din egna biografi– Skype:a eller ring facetime till någon kompis.– Flytta om möblerna i rummet, kanske ny inspiration från pinterest?– Lacka naglarna– Ladda ner och pröva en massa nya apps. Bookclubz där du kan starta en bok klubb med dina vänner.– Kör netflix party med dina vänner på kvällen.– Stretcha , lär dig stå på händerna mot en vägg, gör kullerbyttor– Gör en ny spotify lista “happy list”– Vädra, storstäda ytor och avsluta med doftljus.– Häng upp en massa fina och minnesfyllda bilder på väggen.– Klipp håret.– Starta en youtub kanal.
– Gör som Therese Lindgren och sminka 10h i sträck!!! sjukt men imponerande!
– Lägg stereon på högsta volym om inte grannarna stör sig på det hehe. Dansa överdrivet galet, som en normal person gör, jag iallafall som alltid innehåller mig inom normen.
Lyssna på e-böcker!
*Samarbete med Storytel
Rastlös under krisen? Vad ska man hitta på!? LJUDBÖCKER!!!! Bästa uppfinningen som gjorts!! nästan iallafall! 😍🎧 Nu kan ni under 2 veckor gratis pröva ljudböcker och eböcker på denna sida, älskar det!! Alla mina favoriter jag önskat läsa finns här 😍
*Kaupallisessa yhteistyössä Storytel
Nyt teillä on mahdollisuus testata Storytel täysin ilmaiseksi 2 viikkoa ja kuunnella, tuhansia erilaisia äänikirjoja ja e-kirjoja!! 😍🙏🎧 Tästä pääset kuuntelemaan!
Coronavirus
Vegansk snack
Igår bjöd jag över en kompis som var vegan, testade lite nytt i köket och blev supergott, senare tittade jag på melodifestivalen så här delar jag med lite veganskt inför en bra film eller med vin tex. Köpte också ett veganskt Bulgariskt rött vin, “Rough day” med en hund på. Överraskande god också! Passade med snackset! Jag har aldrig testat vin från Bulgarien förr.Här är recept på snackset, ska absolut göras om! Eventuellt bjuda med grönsaker tex. morot, gurkastavar och kanske en guacamole med nästa gång.Hummus utan tahini
400g kikärtor på burk(vitlök)spiskumminsalt, peppar(chili/andra kryddor med smak)1-2 msk olivoljakoriander1/2 citron pressad till juice0,5-1dl vattenGör såhär:Skölj kikärtorna i kallt vatten.Hacka vitlöken (jag tog inte då jag inte tål)Blanda alla ingredienserna och mixa ihop till en slät massa.Tofukräm
200g silkestofu1/2 lime eller citronsaft1/2 avocado1dl färsk basilikakryddor tex. chilipeppar, ingefärapulver, vitlökspulver, salt, svartpeppar, m.m smaka av!Gör såhär:Mixa ihop med en mixer till en mjuk eller krämig smet. Krydda för att få bort tofusmaken!Tillbehör till dipparna:
- 2-3 st ostar, jag tog voilife och voilife, så över min förväntan, jättegod!
- Kex/Riskakor/Fröknäcke, jag tog ekologiska majskakor
- Frukter, jag tog vindruvor, äpple, honungsmelon m.m.
LJUDBÖCKER – ÄÄNIKIRJAT
I samarbete med Storytel Finland
Jag har alltid haft svårt att läsa böcker. Då jag ska lägga mig har jag alltid någon bok vid nattbordet, ibland läser jag en eller två sidor innan jag somnar, men inte mer.
Har lyssnat några år på podcasts om ämnen som intresserar mig, men nu har jag hittat något ännu bättre och jag är helt FAST! Nämligen ljudböcker. Jag hade aldrig trott att jag skulle säga detta för några veckor sedan. Tyckte det var lite “slös på tid” eller något som inte passade på mig, att lyssna på ljudböcker i hörlurorna eller läsa E-böcker, jag gillade och gillar fortfarande det gamla, traditionella jag växt upp med, tidning, böcker, brev, osv. Inte via mobilen eller laptopen. Men jag hade fel. Jag går ofta på promenader med min hund och reser långa resor regelbundet, men tar jag upp en bok plötsligt ser jag bara texter som jag förstår 0 av. Orden bara flyger omkring och får läsa meningen om och om igen, för att förstå.
Har hittat så många bra fakta och informations böcker på denna sida som jag vill och har börjat lyssna på. Jag förmodligen ÄLSKAR Storytel, ljudböcker. Där finns allt möjligt, för de som gillar drama och roliga historier, eller som mig något jag kan ha användning av, fakta och information, lära mig något nytt! Det finns de nyaste men också klassiska böcker, e-böcker eller ljudböcker. Bara att slå upp ett ord, ämne eller en författare och vips får du massor att välja mellan.
Denna bok har för ett tag sedan förändrat allt, mitt tankesätt och övertänkande. Stressen har minskat och kaoset i min hjärna har lugnat sig. En total förändring. Jag rekommenderar verkligen att lyssna eller läsa denna bok. Så himla bra. Speciellt för någon som oroar sig, har ångest, paniktankar, stress, prestationer, depression, stora krav och ständiga mål och strävningar att nå. Men också för någon som känner någon för att vara mera förstående och kanske dessutom dela med dig vad du lärt dig.
Jag åter igen, REKOMMENDERAR så himla mycket den boken.
Har ni några favorit böcker eller podcasts? Använder ni er av ljudböcker? Har ni några tips åt mig?
Vilka intressen intresserar er?
Jag har vanligtvis svårt att sitta still och har ofta många saker på gång hela tiden.
Testa Storytel du med!
Du kan testa storytel helt gratis i 2 veckor, och lyssna på massor med olika ljudböcker och e-böcker. Jag är helt fast, en däremot rolig och härlig sak att bli beroende av i jämförelse med annat hehe!
Kaupallisessa yhteistyössä STORYTEL
Minulla on monesti vaikeaa istua paikoillani ja tuntuu että kaikki asiat
tapahtuvat aina yhtä aikaa. Olen aina ollut huono keskittymään ja
tekstit vain pyörivät edessäni,
niinpä äänikirjat ovat olleet minulle pelastus ja ratkaisu moneen.Laitan vain kuulokkeet korviini ja voin uppoutua, mielikuvitusmaailmaan tai faktakirjoihin.
En malta odottaa että pääsen jatkamaan kuuntelua,
Kokeile sinäkin Storytel!Voit testata Storytel täysin ilmaiseksi 2 viikon ajan ja kuunnella, tuhansia erilaisia äänikirjoja ja e-kirjoja tällä linkillä.
Olen ihan koukussa! Mutta sen sijaan hauska ja tervellinen tapa tulla riippuvaiseksi, verrattuna moneen muuhun 😀INTERVIEW
“Gå ut och var glad!”
På tisdag var jag på teater, en lite annorlunda sådan.Zandra Lundberg har valt att sätta ångest, depression och självmord i en humoristisk teater och vill där med hjälpa andra.Målet med showen är att göra psykisk ohälsa humoristisk och lättare att prata om, man kan se det som en starkhet då man väl klarat sig ur kampen med rätt hjälp och tid. Hon tycker vi ska vara mera öppna och prata om det viktiga ämnet som berör så många i dagliga samhället. I showen berättar Zandra om sin egen kamp och historia, som att läsa en biografi men lättare, mer personligt och unikt – genom teater! Det finaste är att hon själv är där och drar showen. Hon är personlig, stark, glad, smart och rolig. Jag gillade showen otroligt och kunde känna igen mig i flera tillfällen, även om det var sorgligt var det också den humoristiska delen som fick publiken att slappna av och skratta i mellanåt.Rensar garderoben
Hej alla!
Hoppas ni mår bra.
Jag har haft det lite jobbigt efter operationen men nu känns det mycket bättre. Tack vare tyngdtäcket har jag fortfarande sovit otroligt bra, mycket bättre och djupare än på flera år.
Så nöjd!Redan första vecka var jag dock rastlös och de mesta värken hade försvunnit, min energi kliade inom mig då solen lyste in genom fönstret men jag fick inte än röra mig så mycket, nu däremot kan jag äntligen gå promenader och börja försiktigt i gymmet igen men trappa upp med vikterna långsamt. Sjukt nervös för hur svag jag kommer vara även om det inte gått någon lång tid, haha! Känner mig så larvig, världens larvigaste grej att grubbla över då klimatångesten och sjukdomar sprids över världen medan jag lever och mår så mycket bättre än miljontals människor på jorden och är så tacksam för livet.
Då rastlösheten och solen gav mig driv att skapa, göra eller bara göra något med händerna, huvudet exploderade med tanksr och koncentrationen på texter eller arbete via datorn var omöjligt, som det ofta är, så jag använde mig av energin och började tömma garderoben. Kändes som en enormt stor tyngd släpptes ur mig och nytt kom in. Gamla trasot kastades bort och sommarkläderna lades undan för ett tag. Kände mig för gammal för spända spetsklänningar, la fram alla nya kläder istället.Nicoles garderob Rekommenderar att gå igenom era kläder, skor, lådor, papper, väskor eller kanske till och med böcker, bilder och filer på datorn, mejl på eposten, förrådet eller spotify listor. Vad underbart det känns efteråt! Ellerhur?
På tal om nya kläder och ny inspiration, har jag några nya vårjeans att använda. Riktigt snygga, nu får jag ännu använda något under dem ifall de ska bäras men innan vi hinner blunda, ungefär.. så är våren och sommaren här! Hoppas jag.
Här är de nya plaggen;
(Ursäkta de dåliga bilderna och kvalitén, var ensam hemma i mörkret ikväll och hade lite ont om tid för skall till min släkting på tapas och vin! Hehe..)
“Blue Light Wash High Waisted Extreme Rip Knee Denim Jeans Bayre”
“Khaki Green Cargo Slim Fit Trousers Sunny”
Dessa fanns i armé, svart och vit m.m. Hade svårt att välja, men bestämde mig slutligen på de gröna armé.
Black Cuffed Cargo Trousers Poppi
Mid Wash Distressed Ripped Mom Jeans – Cora
Än en gång klickade jag dessa hem från Femmeluxe. Går man in på deras webshop kanske får man väldigt annan syn på kläderna än hur de är i verkligheten, jag först av allt blev glad för det förmånliga priset och stora urvalet bland allt från sköna kläder till fest. Men tjejerna som bär kläderna har fina kurvor, och var väldigt osäker hur de skulle passa på långa slanka mig, eller en tjej med muskler, osäkerheten vinner mig aldrig utan en stor nyfikenhet och impuls att ge kläderna en chans då jag ändå ville ha flera av dem, vann. Bara för att man har en viss kroppstyp ska det inte förhindra dig, eller mig eller någon person att göra saker, som nu tex. att shoppa. Inte världens allvarligaste grej, men ni förstår grejen. Så vad jag ville komma fram till är att kläderna på hemsidan är för precis alla, storlekarna är bra att välja en storlek större då de är ganska små i storlekarna. Väldigt glad med det nya som kom in och det gamla som gick ut, och ge lite till de fattiga också! <3
I samarbete med femmeluxe.
GIVEAWAY
Operation åter igen
Jag hatar att gnälla. Men på bloggen händer det ständigt. En öppen dagbok av ärlighet och tankar. Dagarna är långa. Utan min dagliga motivation/energi-boost och höjdpunkt på dagen, lyfta tyngder på gymmet (som jag flera gånger nämt bidra med så mycket mer än bara mentalt) känns det väldigt omotiverat.
Hut kort tiden än är för återhämtningen efter operationen (jag kanske inte skrev desto mer om..*) känns det ofta dom en evighet.
Senare skrattar man åt sig själv, hur dum man var. 😅
*Jag hade inflammationen i tarmen så blev tvungen att opereras, (som tur gick bra!!) men så kommer ändå det nedstämda humöret på köpet😅 Vad lätt det vore om jag hade fler intressen, eller vore en typ som gillade att läsa böcker och lära mig nytt. Lite varje vecka försöker jag öva mig på spanska kurser iallafall, “wow”!
Känns som om det återkommer trappsteg neråt hela tiden, men dock så borde väl allt bli bättre efter att såren läkt. Right!!?🦾💯😊 Hade en underbar vändag med mina föräldrar, typ bästa stödet som finns ellerhur? Vad vore jag utan er, ja.. vad vore man utan föräldrar? Tacksam över att ha er.
Bedömma personer / Ihmisten arvostelu
Vad tänker du när du träffar någon för första gången?
Det är alltid lika förvånande att höra andras åsikter om någon person.Kollade för några år sedan på serien ”Ylpeästi erilaiset”, som började på tisdag. I det första avsnittet fanns det också en styrkelyftar kvinna, som berättade om sitt liv, sina åsikter och hurdana bemötningar hon ofta fick. Jag kände igen mig en hel del i det hon berättade och visade på avsnittet. I varje avsnitt visar de nya personer, tycker det är intressant program!
När jag har träffat någon person, eller pratat med någon tex. på stan, en fest eller på media, och sedan efteråt berättar om den personen till någon annan.. typ ”Oj, vilken härlig person jag träffade idag!” till en vän, och får VÄLDIGT ofta, om inte alltid denna fråga tillbaka:
”Vilken ålder? Varifrån är hon?” eller liknande frågor.
Förut blev jag lite förvånad jag också, varför jag inte hade tagit reda på det. Jag tänkte att vad dumt att jag inte hade tänkt på det, och det upprepades gång efter gång. Men nu förstår jag det väl, varför jag inte tänker på det, varför jag aldrig undrar det om någon person.
Jag bryr mig helt enkelt inte. Jag bryr mig inte hur gammal du är. Jag bryr mig inte varifrån du kommer. Hur du ser ut. Vad som människor pratar eller skriver om dig.
Jag bryr mig vilken typ av person du är. Hurdan du är inuti. Din personlighet. Hur man behandlar andra människor. Vad du tänker och säger. Vilken typ av du har. Oavsett hur utbildad, begåvad, rik du är…Ärlighet, naturlighet, att vara äkta är allt.I vänner och relationer är det enda jag bryr mig om hurdan person du är. Jag älskar de som har ett stort hjärta. Eller det som roliga. Trevliga. Annorlunda. Sig själva. Omtänksamma. Hjälpsamma. Pålitliga. Men jag går inte heller och kritiserar eller söker efter personer i förutsättning av detta, men om ni förstår hur jag menar.. Jag förstår att alla är olika och det ska uppskattas. Det ska vara så. Ingen ska behöva ändra på sig. Om man inte så behandlar andra dåligt..
Men det märkliga är hur annorlunda vi ser på varandra. Någon kan tänka och tycka något om er som ni inte alls trodde.
Jag har fått höra alla möjliga påståenden om mig själv till exempel! Jag tex. kan ha inbillat mig när jag var yngre att någon nästan hatade mig eller ogillade mig, tyckte jag var konstig men fått höra senare att de tyckte precis tvärtom. Jag har också fått höra att någon trodde jag var egoistisk, egen-kär bara för att jag skriver mycket om mig själv och lägger ut bilder på mig, det som jag verkligen inte är. Jag älskar visst mig själv, men jag skulle ALDRIG se mig själv före andra eller vara stolt över något jag gör, är. Jag har typ halva livet levt med en tro att jag skulle vara sämre, mindre värd än någon annan, vilket jag förstår inte är sant idag såklart. Alla är vi värda lika mycket. Vi är människor allihopa.Det är lätt att kritisera andra människor och deras livsstilar. Varför egentligen? Varför är det lättare att prata negativt än positivt? Varför händer detta? Varför vill någon ens lägga ut negativa, kritiska kommentarer om någon eller säga något elakt om någon, och få någon annan att MÅ DÅLIGT? Det kan faktiskt påverka personers mentala hälsa, psykiska tillstånd, arbetsförmåga, prestationsförmåga och så mycket mera. Men om vi istället uppmuntrar varandra, pratar positivt om varandra, vad kommer att hända då? Jo, det höjer varandras livskvalité och välmående. Både du och personen det är frågan om vinner på det, hur underbart är det inte att göra någon glad?
Om du verkligen har en negativ åsikt av en person behöver du inte säga det högt till den personen eller någon annan du känner, varför gör man det? Skvallrar. Pratar skit. Kan vi inte bara tänka alla tankar inom oss själva, och inte dela ut precis alla åsikter till hela världen. Det som sagt kan påverka ganska hårt någon annan. För vad vinner man på att kritisera och prata negativt om andra? Drama? Har man så tråkigt liv att man behöver det tror jag det finns andra lösningar än det.. Varför slösa sin energi på andra, tror det ända man behöver är att kanske tänka på sig själv och eget liv, vad man kan förbättra där eller ändra så man blir lite lyckligare kanske. Positiv och peppande tycker jag däremot vi kan gärna dela med oss mera!
Eller är det bara jag som har denna åsikt?
Varför kan vi inte uppmuntra och uppskatta varandra? Ingen i denna värld är perfekt och jag tycker att det är fantastiskt att vi är olika! Vi kan lära av varandra och se nya perspektiv på saker eftersom saker inte är vanligtvis så svarta och vita när man tänker efter.
Hur tänker ni, kring detta ämne? Dela gärna med era tankar
Se on aina yhtä huvittavaa kuulla toisten mielipiteitä jostain ihmisestä.
Katsoin pari vuotta sitten sarja ”Ylpeästi erinlaiset”. Ensimmäisessä jaksossa oli yksi ”bodari”-nainen, hänessä oli paljon sitä mitä tunnistan itsessäni.
Kun olen jutellut jonkun henkilön kanssa, oli se sitten netissä tai kaupungissa, salissa,puhelimessa tai juhlissa, ja kerron hänestä ystävälle ihan vaan keskustelu aineena, niinkun että ”hei muuten, tapasin tänään ihanan ihmisen..jne.”
Saan melkein aina kysymyksen:
Minkä ikäinen? Mistä päin kotoisin? tai samantapaista.
Ennen minulle tuli vähän kuin kysymysmerkki että miksi en kysynyt tästä asiasta, miksi en ottanut selvää. Mutta nyt vuosia eteenpäin olen ymmärtänyt miksi on näin.Minä en välitä. En välitä minkä ikäinen olet, miltä näytät, mistä päin tulet tai mitä sinusta puhutaan.
Välitän siitä millainen ihminen olet. Millainen persoona. Mitä sinussa on sisällä. Miten kohtelet muita ihmisiä. Mitä ajattelet ja sanot. Millainen olet sisältä. Ei ole väliä kuinka koulutettu, lahjakas, rikas olet. Rehellisyys, aitous, luonne on kaikkea kaikessa.Ystävissä ja suhteissa ainoa mitä välitän on millainen ihminen olet. Rakastun sellaisiin ihmisiin joilla on suuri sydän. Tai ovat hauskoja, sydämellisiä, erinlaisia, omanlaatuisia, auttavaisia, ymmärtäväisiä, suurpiirteisiä.
Se siitä.Mutta aika outoa miten me näemme toisiamme eri tavalla, jotkut voivat myös ajatella sinusta ihan muuta mitä luulit.
Olen kuullut että ihmiset jotka kuvittelin yläasteella että ”inhosivat” minua, oikeasti tykkäsivät minusta. Olen myös kuullut että minua uskotaan itserakkaaksi, egoistiksi, mitä en todellakaan ole.Toisia ihmisiä ja heidän tekemisiään on helppo arvostella. Miksi negatiivisuudesta on helpompi puhua kuin positiivisista? Mitä siitä on hyötyä ja miksi tämä tapahtuu? Se vain saa pahaa oloa toiselle ja jopa voi vaikuttaa jonkun mielenterveyteen, työkykyyn, suhteisiin ja paljon muuhun. Mutta jos kannustamme toisiamme, mitä sitten tapahtuu? Positiivinen palaute ja ajattelu nostaa elämänlaatua.
Jos oikeasti on negatiivinen mielipide jostain ihmisestä ei tarvitse sanoa sitä ääneen sille ihmiselle eikä kenellekkään muulle, miksi pitäisi? Eikö vain voi pitää sitä ihan omana ajatuksenaan? Ja ehkä ajatella, jos pystyy, että mitä väliä? Miksi siihen laittaa energiaa arvostellakseen toisia? Ainakin itse voin parhaiten kun vain keskityn itseeni ja annan kaikkien olla sellaisia kuin ovat, ja en välitä vaikka joku olisi minusta inhottava tai negatiivinen tai muuta. En todellakaan mene heti naapurin ovelle juorumaan.
Miksi emme voida kannustaa ja arvostaa toisiamme? Kukaan tässä maailmassa ei ole täydellinen ja minusta on hienoa että olemme erinlaisia! Voimme oppia toisiltamme ja nähdä uusia näkökulmia asioista, koska asiat ei yleensä ole niin mustavalkoisia kun luullaan.
Mitä mieltä te olette aiheesta?