..Tex. Har jag sett sedan liten och ser fortfarande, VARJE DAG klockan halv åtta på kvällen min favoritserie, Salatut Elämät.
Kan inte stå still och borsta tänder, typ vandrar från rum till rum (blev påpekad om det nyligen)
Säger hundra gånger om dagen “vem bryr sig”….
.. Men på andra saker kan jag vara peknoga på. Tex. Vilken mascara jag köper, typ några få som funkar för mina fransar, bl.a. Telescopic från Loréal som jag inte vet om tillverkas mera?
Blir inte “lätt” beroende av någon eller något, men då jag väl gillar någon person eller någon mat, ja då är jag FAST 😀
Jag hatar russin, plockade alltid bort russin från leverlådan, bullorna, muslin m.m.. Nu dock är jag för lat för att göra det.
Jag älskar lök. Löklöklök. Men om jag äter en nypa av det så får jag ont i magen resten av dagen, dygnet, året typ. Värt det, jaaaaa
Jag överdriver i allt.
Om någon ger mig ett löfte, behåller jag det, känns typ som ett hemligt uppdrag för mig 😀 Eller “speciell” som får veta om det.
Jag skulle aldrig klara av lösfransar och lösnaglar, har prövat och jag fick bl.a. lim i ögat och blev blind resten av dagen och naglarna blir sneda och hälften försvinner på vägen, så jag är bara inte den typen, jag har varken ork, tid, tålamod, energi att använda det. Skulle kunna säga att jag också är emot det “för att det är så fake”, men då skulle jag ljuga, det är ju en fin piffning till vardagen/festen och gör det en på bättre humör eller mer självförtroende så go for it! Som med allt annat. Vem bryr sig om oäkta och äkta. Jag försöker väl vara så “natural” som möjligt men det man får acceptera att man aldrig kommer vara bli/vara det hela vägen, samma med kosten och andra regler orka ha en massa regler om sötningsmedel och tillsatsämnen, gillar man det så why not!
Jag använder glasögon då jag kollar på tv, skulle jättegärna också använda dem eller linser på vardagen för jag ser inget på långt håll men som ovan är jag så himla lat och otålamodig. ONE DAY!!!
haha jag till vänster
Det fanns en period i livet jag var världens Japan-Anime-Manga FAN. Jag ritade, läste, kollade, på allt som hade med Japan och seriefigurer att göra med. Jag tänkte till och med börja klä mig som en sådan eller gå på tuffa cosplays och gifta mig med en Japansk pojke. Men så åkte jag till Tokyo för modellresa, och fick trauma resten av mitt liv, nu är jag anti-Japan all the way 😀
Vaknar 80% av alla dagar i livet med ont i nacken för att jag sovit på ett dåligt sätt/ med sju stycken dynor under huvudet.
Har 1000 par klackskor och bara 1 par som jag använder 1 gång om året på typ “fester” som jag inte går på så ofta nu mera 😀
När jag föddes trodde alla att jag var någon annans bebis. Jag såg så “utlänsk” eller pojkig ut, tvärtom som alla blonda bleka söta tjejer var jag nästan mörk, svarthårig och grinig 😛
Kallades Mando i kanske mer än 10 år, men numera hör jag bara namnet Amanda förutom av en enda syster, som alltid ropar MANDO ?
