STOP & STARE

Hej, lite tyst både här och på Instagram! Inte dödens tysthet men ganska tyst för att vara mig. Någon kanske märker eller så märker ingen alls min tysthet. Vad beror tysthet på? Man kan väl tänka sig allt möjligt, allt från fullt upp till stress till deppighet till glädjemoments eller bara tankspriddhet. Ja men min tysthet i bloggen är väl inte samma som tysthet i vardagen. Vad jag har hållit på med de senaste veckorna är att få allt ihop fixat innan tävlingen som sagt, men hur jag än försöker planera och passa in allt så är det alltid något som blir ogjort eller inte funkar. Det värsta är väl att göra andra besvikna, men folk förstår nog inte hur kaos det är de sista veckorna innan tävling, planering, prioritering för att få allt färdigt, jag har lite mer träningar nu än vanligt och dessutom två stycken jobb på sidan om. Så alltid är det något som blir lidande, som inte får plats. Hatar det! Men nog gnällt om det, får ställa klockan in några timmar tidigare om jag ska få något gjort. Planering är ju A och O, men mina planeringar är inte alltid de mest logiska och smartaste. Att be om hjälp kan vara rätt effektivt ibland det med. Anyways.. tävlingen närmar sig, jag tror jag är mindre redo denna vecka än förra veckan, kroppen har samlat på sig vätska och jag har både varit stressad, och fått lite bakslag eller vad man nu ska kalla det då klockan är ställd in annorlunda, räknat fel på kalender dagarna och så har det varit stängt i butiken några dagar, vilket inte är alls någon ursäkt, hade säkerligen funnit någon butik som är öppen och dessutom lite väl mycket påskägg och andra mysigheter har jag festat med hela påsken, vardagen på Tisdag smakade inte lika gott som jag hade tänkt mig både för jag kände mig på något sätt pausad på stället och inte ville riktigt börja vardagen ännu, träningarna älskar jag och det bästa är ju att det är stängt i gymmet på röda dagar men plötsligt är det ny månad och jag ska både på fotografering imorgon och idag, göra klart 2 kunders scheman inför nya månaden, städa huset för det kommer gäster och på hlegen blir det dessutom kalas för min gudson som fyller år, jag hade inte ens vetat om det? Trodde vi skulle typ fira påsk eller något pånytt. Så det blir väl att fixa en födelsedags present nu plötsligt, och jag har alltid älskat att ge bort presenter och överraskningar till andra men nu blir det inte mycket planering vad jag ska köpa, blir väl första bästa i leksaksbutiken men samtidigt vill man inte ge något onödigt, och hur tråkigt är pengar egentligen? Jag är ändå gudmor. Sen så fyller mamma & pappa 60 år och ska ha fest, stor sådan.. vill inte direkt ge någon pyamas eller rita ett kort, “grattis”… Och så är det morsdag snart? Aja. Vet ni vad annat är kaos? Väntar på 3 st paket av DHL, ett som ska betalas till tullen men jag får inte kontakt, svar eller förstånd på hur jag ska gå tillväga, har ringt ett par gånger men det var upptaget, får göra det igen. För den viktigaste grejen är att min bikini kommer i ett paket, plus en annans tjej, och kriset är att hinna pröva den om den passar och möjligtvis ändra lite, lägga på lite mer diamanter om det behövs, och vafan sita veckan är snart här!! Helgen är alltid stängt och man får inte kontakt med någon, ingen jobbar ju då… Sen vet jag inte, plötsligt kan jag hamna på jobb till sjön också och det är inte direkt något jag kan tacka nej till. Imorgon ska jag åka flera timmar irad i bil och då måste jag fixa kylkass för alla matlådor plus allt annat viktigt som ska in i själen innan sovdags för vi kommer hem typ på natten. Glömmer man något kan man inte bara åka tillbaka! Haha.. igår fick jag värsta stress attacken då alla ringde på samma gång och allt hände samtidigt, bara skrek till mamma och bad henne hjälpa, hon var också stressad för vi har en extra hund här som inte kommer överens med vår egen hund, som just nu är hos farmor och farfar men de orkar inte direkt ta hand om hunden, då de har sig själva att ta hand om, över 90 år så att säga… hundar ska ut, ge mat, skötas om osv.  Och denna hund ska plötsligt ut och resa men då måste pass, hundkass, allt sånt fixas. Det jobbigaste är att då allt händer samtidigt så får jag ingenting gjort och min träning blir antagligen njutbar och skön pusta ut stund, eller så blir den stressig och mina tankar bara snurrar på vad som borde göras och får ingen koncentration på bästa stunden under dagen, spec. om tex. pappa är med mig, när han börjar tala om saker som han stressar sig över eller borde göra eller vad han tycker är jobbigt eller så, det får mig att må dåligt!! Det ända man vill är att njuta över träningen och att den andra som följer med också ska göra det och vara glad, lé! Men om den andra är ledsen, deppig pg. något så klart det påverkar den andra också. Aja sjuuuukt hur jag gnäller. Fast rätt terapeutiskt det med. Har fått så himla ont eller kaos i magen också nu i tre dagar, inte direkt ont men magen är helt upp och ner och det svänger både humör och energi. Vet fan inte, måste bero på stressen som bombade ner mig nu. Allt som hade gått så bra och allt som hade varit drömmen, så nu plötsligt ville allt bara komma och slå ner allting, vet inte borde säkert skylla på mig själv som levt i en dröm värld och trott att allt ordnas av sig själv och borde ha börjat tidigare, men ni vet hurdan man är.. läser till provet kvällen innan och över på poseringen 1 minut före scen dags. Jag vet inte ens är det värt att ställa sig på scen om man inte känner sig redo, men grejen är ju att jag har känt mig redo länge nu men nu plötsligt är jag visst psykiskt redo men inte på utsidan dvs. har 0 aning om min look och mina poseringar. Jag kan helt klanta ner mig och snubbla eller tappa balansen på alla andra tävlare, så är det värt det? Det jag vet är värt är själva känslan, upplevelsen, grejen, för jag vill det här och jag har väntat på detta och jag verkligen vill det så himla mycket att det skriker i mig av förväntan och jag kommer ångra om jag inte ställer mig på scen! Men samtidigt börjar jag faktiskt nu fundera vem är jag och jag ska ändå tävla i mitt team’s namn, då vill jag inte heller gå in och ge en halvfärdig look bara för att jag själv klantat ner mig, och så vet jag att jag kan bättre och kanske inte ens min glädje och lycka är lika stark ifall jag känner mig osäker, och är det inte ganska bara onödigt ifall man är osäker..? Men samtidigt får man ju alltid dessa osäkerheter och nojor sista veckorna före tävling, jag önskar bara hel hjärtat att jag får allt nu gjort och även kost & matschemat i skick och stressen minskar, även bikinin hit så jag kan pröva och öva en look som passar till den. Om jag får det fixat så blir jag lycklig och glad och redo, för jag vill ju detta men jag vill bara få allt fixat så bra och så snabbt som möjligt nu, jag vill inte att allt blir panik och stressigt som det känns nu, jag vill inte!! Så please någo help me! Vet bara inte vem jag ska be o hjälp då hela familjen har fullt upp med andra grejer, men nu slut gnällt och skrivet och skylla på andra, det är jag själv som kan göra förändring, I am the one! Så nu chillar jag ner fingrarna och gör mig klar för dagen. LETS DO THIS!!!!