V I L A

Förlåt för väldigt dålig uppdatering! Har massor att göra som jag alltid lämnar i sista sekund.. anmäla mig till tävlingar, betala tävlingslicens, skriva under antidopingavtalet, planera ny bikini och beställa den, packa inför resan (har jag berättat att jag ska på resa?), träna med ptkunder och svara på alla mejl (vilket är kul!!! men tar tid!) Sköta om mig själv, familjen, hemmet, träffa nära & kära, träna och göra matlådor, lämna tillbaka biblioteksböcker och betala räkningar.., ringa samtal och uppdatera blogg, insta, snap, etc. Fixa nya formbilder till coachen och komma ihåg alla mediciner, vitaminer, tillskott som ska tas och inskaffas, hämta post och framförallt vila. Vilket jag tar i förstahand nu, det betyder inte vila = ligga på sängen. Vila är så mycket mer än bara det, visst är det viktigt också, men det gör man automatiskt.. Vi måste vila från våra tankar, från vår stress, från vår vardag, från våra måsten, från våra allt. Jo, visst sägs det att “hitta en livsstil som du inte behöver ta vacation från, men tror det inte finns någon som har ett sånt liv, livet är ju till för att ha spänning, lite testa sig själv hur långt man kan komma, att jobba hårt med vad som helst, för något man gillar, för något man vill ha, är bra. Man blir stark som person och du fylls med inspiration, glädjehormoner och spänning, nyfikenhet, viljan att fortsätta. Men vi alla vet ju gränsen, då man måste ta paus. Speciellt om du tex. har jobbat varje dag dagen/natten lång i några veckor, man känner ju att man behöver paus, hur roligt det än är. Eller som jag, tävlat 2 gånger irad och nu kanske en tredje, även om det är en del av livsstilen, så blir det ju ändå lite annorlunda, eller massa fester, eller grejer man ska ordna för släkten/vänner etc, det tar ju iallafall på mina krafter att fixa allt i orning på födelsedagen, lillajulen, julafton, nyåret, födelsedagar, fastlagen, vändag, sportlov etc. Som sagt är roliga och så himla fina stunder, men ibland då man går för långt och sätter kanske för höga krav på att man vill så mycket hinna med allt och man vill kanske städa allt fint, köpa allt fint, etc, så plötsligt glömmer man bort sig själv! “Ojdå nu kommer gästerna om en timme och jag då, vad ska jag ha på mig”.. Haha så onödiga saker egentligen..

Men jag sätter så mycket energi på att göra andra glada och nöjda, vilket jag egentligen hatar. För min pappa är helt likadan.. och det stör mig. Kan han aldrig vara självisk!!! Haha men påriktigt.. DU KOMMER ALLTID PÅ FÖRHAND. Men alla förstår inte det. Alla förstår inte heller att man behöver dedär “små pauserna” i vardagen, för att lugna ner varvet lite..  har märkt att min stressnivå varit väldigt på övervarv nu igen.. Sånt man får leva med men då också försöka lätta pressen, stressen och lista upp allt istället för att få panik. Speciellt då man haft höga kortisolvärden, då man varit utbränd för några år sen så är det ju lätt att falla tillbaka, så även om man vill så mycket måste man ta det försiktigt och en sak i taget, har jag märkt iallafall.. Jobbig och svårt. Tex. också min tävling är det finaste som finns och glädjer mig varje dag, det är min lycka, motivation i livet. Men sen att hinna och ha tid med allt annat.. Det sätter stora krav till mig. Och dessutom vill börja jobba 24/7, men samtidigt hinna sköta om mig själv, mina pt-kunder, min tävlingsprep, är nästan omöjligt. Så jag vet inte, försöker hitta en balans i det hela. Det är så mycket saker som man vill göra.. roliga grejer.. men tillslut då krafterna tar slut blir de också “krav” och “måsten” <- Vilket är hemskt sorligt. Så jag har tagit liten paus nu i mycket och sköter om det som skas först. Vilar från träningen då det så behövs och äter ordentligt med jämna mellanrum. Hälsan går först och jag ska som sagt på resa vilket jag hoppas och tror kommer göra jättegott. Ska fokusera på att återhämta mig, vila, meditera, va ute i naturen och få solljus, andas frisk luft och gå med bara fötter i sanden. Kommer nog också säkert träna då rätt sorts träning, vid rätt tidpunkt får för mig iallafall kortisolet att minska och mig att le ännu bredare. Ska inte följa matschema utan lyssna på kroppen. Ska inte tänka så mycket, varken på vardagen där hemma, tävlingsplaner eller hur jag ska hinna uppleva allt jag vill på endast 7 dagar. Jag har inga måsten. Jag kan lika gärna ligga vid poolen dagarna ut, läsa bok, dricka kalla drinkar i solen, bära solhatt, doppa tårna i vattnet och känna att jag lever, här och nu.

Tänk att så små saker kan förgylla ens vardag. Resor, fina hälsningar av vänner, uppmuntranden av coachen, pepp och beröm av läsare, mejl av kämpande och duktiga kunder, en kram av familjen, en våt puss av doggen, eller bara små saker jag skrev om i förra inlägget, som man själv kan göra, ta ett långt, varmt, bubbligt bad. Leta fram dina gamla dagböcker. Skriv dikter. Lyssna på favoritlåten. Lacka naglarna prickigt. Ta en tur till närmaste spa, simhall, eller varför inte ett dopp i friska men kalla havet (isen), klä på dig myskläder och yllesockor, titta på o.c (tvserie) med doftljus, lampor släckta, filten omringad runt dig, dynan perfekt fluffig, en skål med varm gröt och kokosflingor eller varför inte kall glass med chokladbitar.

Vi lägger för mycket krav på vardagen, stunden, livet, Vi gnäller om tvprogrammet, smaken på maten, kalla vädret, tråkiga pojkvännen, dyra vinet, trassliga håret, tröttsamma jobbet, otrevliga kunder, tidiga morgnar och försenade tåget.

Hitta de fina stunderna. Glöm de onda.. vem gjorde dig glad idag? gjorde du något nytt idag? kom din favoritlåt på radion? var kaffet varmt på morgonen? startade bilen direkt? fick du godkänt i provet? hittade du rätt par till strumporna? lade du på handkräm idag som du glömt alltid annors? log någon mot dig idag? hann du i tid till mötet? Var du och gick en promenad? Fick du ingen post (hurraa inga räkningar)? Såg du en söt katt? Var din mobil full laddad ? små saker… betydelsefulla i den stunden.